b6578aab

2.3. Fattigdom
Världsbanken kategoriserar en individ som extremt fattig om hon inte
konsumerar mer än motsvarande en dollar om dagen i 1993 års penningvärde,
justerat för inflation och för lokala priser. 23 En dollar i dag
ska alltså ge precis samma konsumtionsutrymme som en dollar för 30
år sedan. Sedan 1981 har vi detaljerad statistik på området, baserad
på hundratals ständigt uppdaterade hushållsundersökningar i hundra
låg- och medelinkomstländer i alla världsdelar. 24 Men det finns också
försök att konstruera längre serier utifrån tidigare ekonomisk statistik.
De tyder på att andelen som lever i extrem fattigdom har minskat
kontinuerligt sedan den industriella revolutionen. 1820 levde mer än
80 procent i extrem fattigdom, praktiskt taget hela mänskligheten.
150 år senare var det runt 35 procent som gjorde det. Risken att behöva
leva ett liv i fattigdom mer än halverades därmed under perioden.
Men eftersom världens folkmängd ökade så snabbt ökade också antalet
människor som levde i extrem fattigdom 1820–1970 med ungefär
en halv miljard människor. 25
23 Måttet valdes för att det var ett snitt av 33 olika nationella fattigdomslinjer som Världsbanken valt ut
– och naturligtvis för att det är retoriskt slagkraftigt. Egentligen är det inte en dollar, utan 1,08 dollar i
1993 års penningvärde, vilket motsvarar ungefär 1,53 dollar i dag. Ett problem med att mäta konsumtion
är att det överskattar fattigdomen i den utsträckning människor sparar något av sin inkomst eller har
nytta av offentliga tjänster.
24 En kritik går ut på att människor inte minns allt de konsumerat under t.ex. den senaste månaden och
att måttet därmed överskattar fattigdomen. Det tycks dessutom som att undersökningarna fångar allt
mindre av konsumtionen, delvis för att människor som blir rikare är mindre noggranna med sina svar.
En indisk undersökning från år 2000 visade att det räckte med att ändra frågorna till att gälla de senaste
dagarna för att fattigdomen på den indiska landsbygden skulle ”minska” från 43 till 24 procent. Bhalla
2002, se också Sala-i-Martin 2006. En motsatt kritik går ut på att den köpkraftsjustering som görs gäller
en genomsnittlig varukorg och man bortser från att de fattiga konsumerar det som är relativt sett dyrast i
denna (mat är billigare i Indien än i USA, men sjukvård är ännu mycket billigare). Reddy & Pogge 2005.
Det är en teoretiskt rimlig invändning, men stupar i praktiken på att u-länders tillväxt har varit ännu
högre i icke-köpkraftsjusterade termer de senaste två decennierna. Se Norberg 2003.
25 Bourguignon & Morrisson 2002.
VÄRLDENS VÄLFÄRD: FyRA DECENNIER SOM FöRÄNDRADE PLANETEN • 23