b6578aab

under åren 1999–2004, då drygt 139 miljoner människor lämnade
fattigdomen, vilket ger en siffra om 76 219 färre fattiga om dagen, 3
176 i timmen, dygnet runt. 26
Den utan konkurrens största minskningen ägde rum i Ostasien (inklusive
Kina), där nästan sex av tio levde i extrem fattigdom, jämfört
med färre än en av tio i dag. Även Sydasien (inklusive Indien) visar en
stor minskning, från fem av tio till tre av tio. Latinamerika och södra
Afrika uppvisade emellertid mycket små minskningar och i och med
att befolkningarna har ökat mycket har det absoluta antalet fattiga
ökat. Dessa genomsnitt döljer emellertid stora skillnader i regionerna.
Venezuela tredubblade den extrema fattigdomen samtidigt som
Mexiko minskade den från 11 till 2 procent och Chile nästan utrotade
den helt. Botswana minskade fattigdomen med en tredjedel medan
Zambia ökade den med en fjärdedel. 27
Även om Kina räknas bort har fattigdomsandelen i världen minskat
med en dryg tredjedel 1981–2004. 28 Världsbankens prognos fram till
2015 är att den extrema fattigdomen då är snudd på utrotad i alla
regioner utom i södra Afrika. En säker gissning är att världssamfundet
då kommer att fördubbla gränsen för extrem fattigdom till en konsumtion
på mindre än två dollar om dagen, något som redan mäts och
som beräknas minska i världens u-länder från 67 procent 1981 och
47,6 procent 2004 till 38,6 procent år 2015. 29
26 Chen & Ravallion 2007.
27 PovcalNet.
28 Om man räknar bort Kina har antalet däremot på grund av befolkningsökningen ökat med fyra miljoner
sedan 1981 (även om antalet minskat med 45 miljoner sedan 1999). Det väcker den klassiska frågan
om antal eller andel är viktigast. Mitt svar är att fattigdomsandelen mäter fattigdom medan fattigdomsantalet
mäter befolkningsstorlek. Ingen skulle säga att arbetslösheten ökar i ett samhälle där den halveras
från 10 till 5 procent bara för att befolkningen samtidigt drygt fördubblas. Det är för att fattigdomsfrågan
har politiserats som det har uppstått sådana tolkningar. Man kan tänka på den politiske filosofen John
Rawls tankeexperiment om ”okunnighetens slöja”. Om du ska välja vilket samhälle du ska leva i men inte
vet vilken position du har där skulle du förmodligen välja det samhälle som har lägst andel (inte antal)
i fattigdom, arbetslöshet osv, eftersom det säger mer om hur genomsnittspersonen faktiskt har det och
mindre om hur stort landet är. Rawls 1973, se tillämpningen av denna i Lomborg 2001, sid 64.
29 Chen & Ravallion 2007. World Bank 2006a, sid 9.
VÄRLDENS VÄLFÄRD: FyRA DECENNIER SOM FöRÄNDRADE PLANETEN • 25