Tema: PLATS FÖR TEATER - TEATERNS PLATSUnder denna rubrik presenterar vi här två texter som båda handlar om dockteater utanför teatern, dvs.på platser och i sammanhang där den vanligen inte brukar finnas. Den ena texten är en bred exposéöver dockteatern så som den både historiskt och i samtiden spelats och spelas på gator och torg och iandra offentliga rum. Den andra texten beskriver mer ingående ett experiment att låta dockteatern blidel av ett ekologiskt projekt.Att dockteater spelas i andra miljöer än de traditionella teaterrummen, är förstås ingenting nytt.Tvärtom: gatan och marknadsplatsen är ju historiskt sett dockteaterns rätta ”element”. I det avseendetkanske dagens experiment med nya spelplatser i det urbana rummet faktiskt kan ses som ett återknytandetill den symbios mellan ”events” och ”shopping” som rådde på gångna seklers marknadsplatser.Där var gycklare lika mycket affärsmän, kvacksalvare, trollkarlar och cirkusartister som de vardockspelare.Men i botten av dockteaterns (och teaterns) sökande efter en ”plats”, i både konkret och överfördbemärkelse, kan också spåras en ibland närmast lidelsefull önskan att själva platsen på något sätt skaförlösa teatern: skänka den nya betydelser, göra den angelägen, kanske rentav ingripande i människorsliv och verklighet.Längtan efter att blända och behaga är teaterns ständiga följeslagare. Längtan efter att få betyda någotlikaså.DOCKTEATERN I DETOFFENTLIGA RUMMETTomas AlldahlDockteatern har genom historien dykt upp i många skepnaderoch i en rad olika sammanhang: i kulthandlingar ochprocessioner, på gator och marknadsplatser.Margareta Sörenson, aktuell bl.a. som medförfattare tillden <strong>nu</strong> i höst utgivna Ny svensk teaterhistoria, spanar efterdockteatern i sammanhang och på platser där man inte alltidväntar sig: från ”bäsingar” till Sergels torg.Det är först senare tiders teaterforskning som börjat foga sammanen mer komplex bild av teaterkonsten i riktigt gammal tid.När vetenskapens män och kvinnor slitit sig ur texternas fängsel,dramatiska och andra, och börjat samla pusselbitar när detgäller fysiska förutsättningar för teatern har bilden börjat klarnaoch djupna. Man måste hålla i huvudet att den då bygger påen del antaganden och redovisade försök till rekonstruktioner;ungefär som att sätta ihop en hel kruka av några få skärvor. Hurhela krukan såg ut är omöjligt att säga, men redan att kunnaskissa flera tänkbara former på den är givande. Den något tydligarebilden hänger också samman med en vidgad definitionav teater, ett ”inklusivt” teaterbegrepp som resonerar i termerav ”teaterhändelse” där spelplats, tidpunkt, publik och mycketannat vägs in. Eller ”performans”, ett begrepp som kan omfattaallt som är ’performing’, från livfull uppläsning till religiösaritualer i dialogform, från gatuprocessioner vid exempelvis kröningartill årstidsrelaterade fester på någon allmän plats.Gatan och dockteatern har alltid setts som kumpaner; menlämnar vi begreppet ”gata” och vad det medför av tätort ochstadskultur och använder ett ord som ”det offentliga rummet”kommer vi sannolikt sanningen närmare när det gäller dockteaternsäldre rötter. Som så ofta: ju vidare definition för teatern,desto bättre för dockteatern som funnits överallt och i mångahandaformer.I första delen av Ny svensk teaterhistoria kan man läsa om teateri denna vida bemärkelse under äldsta tid i Skandinavien ochSverige. Platserna för dessa första teaterhändelser var naturligaUNDRAR DU VART IMPRESSUM HAR TAGIT VÄ-GEN? DEN HAR FLYTTAT TILL SIDAN 23!2
Les Plasticiens Volants Det åttonde underverketeller arrangerade i naturmark. Hällristningarna är placeradenära eller till och med delvis under strömmande vatten när– sannolikt – något slags ritualer framfördes vid dem. De småskålgropar som finns vid ristningarna har inte kunnat förklaras,man har tänkt sig att de fylldes med fett, med symboliskaoffergåvor, att de fungerade som ett slags kalendrar, som i Ta<strong>nu</strong>mdär en rad med 28 skålgropar väckt sådana tankar. I NSTföreslår en forskare att de kanske användes för belysning avristningens bild, med fett eller olja som tändes. I så fall måsteristningarnas bilder ha använts på ett ganska utarbetat och raffinerat”teateralt” sätt, och detta i ett ”offentligt rum”.GYCKLARETingskullar, bäsingar på äldre svenska, kan ha utgjort ennaturligt upphöjd scen. Och tvärtom: offerplatser med kullar,som Uppsala högar, har slät mark mellan sig som kanha tjänat som ett slags spelplats med åskådarna sittande påsluttningarna runt om. Med den kristna kyrkans intåg i Nordenkom en tydlig skillnad att göras mellan kristet religiösateatrala evenemang som mysteriespel, passions- eller julberättelsersom animerades på olika sätt i kyrkan, och helt sekulärateaterformer utanför den. Många hedniska traditioner levdevidare ”under cover”, som midsommar / Johannes Döparensdag eller midvintersolstånd / jul. Gycklare och annan underhållningsågs med största misstänksamhet från kyrkans hållunder medeltiden. Olaus Mag<strong>nu</strong>s skriver mycket kritiskt om”höga herrars hof och gästabudsbord” som släppte in detta”usla yrke”. Olaus Mag<strong>nu</strong>s skriver också att det i Norden intefanns så många ”fånar, som af naturen sakna för<strong>nu</strong>ftets fullabruk, så att de genom medfödd enfald i förening med en vissförvärfvad illslughet äro skickade att uppträda som gycklare.Därför pläga sådana dit inkomma öfver hafvet från Tysklandantingen för vinnings skull eller i förrädiska avsikter.”Gata är förmodligen mycket sagt om den marknadsplats iKristinehamn där det hölls marknad vid fastan i mars 1637. En15-årig skolelev beskriver i sin dagbok hur han tillsammansmed sin ”kära mor och min bror Torbiörn” sett en skådespelaremed ett ”instrument buret på ryggen”, i vilket man kundese ett vackert i trä utskuret ”litet folk” som rörde sig snabbt.Komedianten gick omkring och visade i sitt ryggskåp Domedagen,Den förlorade sonen och Johannes Döparens öde. Detverkar troligt att den kringresande tyska dockspelaren Hansfoto: Jean-Pierre EstournetJacobi Wijgant var den artistsom beskrivs och som ”inkommitöfver hafvet”. Ochmarknadsplatsen var sannoliktett lerigt fält, tillräckligt stortför handel med boskap ochliknande och välbesökt nogför att locka kringvandrandedockspelare och komediantersom Wijgant. Den holländskeFranciscus Bossier elleritalienska Stefan Landoli varandra sådana artister, men deflesta var tyskar, som ”optikernoch artisten” Johann Hilverdingsom besökte Sverigeflera gånger och var den somvisade stora marionetter fören ung Karl XII vid hovet iStockholm.LEVANDE STATYERDet är sannerligen inte lätt attfinna en gemensam formel fördet anspråkslösa ryggskåpetoch till exempel de sinnrikaprocessionsvagnar som ungefärvid samma tid ingick i kröningsprocessioner.Vi måste tänka oss en mycket vid definition för teater-liknandeevenemang i det offentliga rummet, men helt visstkan man se dockteatern dyka upp än här, än där, om vi– naturligtvis – definierar dockteater så vitt som möjligt somförslagsvis animationsteater. Att människor har klätt ut sigmed djurmasker eller djurhuvuden och kanske andra djurattributsom svans eller ett skinn har <strong>nu</strong>mera belagts från 1100-talet, som till exempel funna djurmasker i tyg från Hedeby iSchleswig-Holstein, dåförtiden danskt.En av de vanligaste teaterformerna i det offentliga rummetidag i Europa är ”levande statyer”, skådespelare ellermimare som sminkar sig kraftigt i bronsfärg, gjutjärnsgråtteller ärgat grönt och ställer sig på en sockel och ”är” staty.Konsten är att stå blick still, fullträff om en duva tar misteoch sätter sig på ett utsträckt låtsas-staty-finger. (Jag har settdet med mina egna ögon på Karl Johan i Oslo, och grubblarfortfarande på om det var en tam eller en autentisk duva!) Ensöndagsförmiddag nyligen i Antwerpen såg jag en man sittapå en fällstol utanför stora katedralen och sminka sig grönmed ärgiga gråsvarta rinn-spår över kinderna inför dagensstaty-show. Sockeln, en låda, stod bredvid och väntade. Delevande statyerna skulle väl kunna införlivas i ett vidgat dockteaterbegrepp,vad Ida Hamre kallar ”humanetter”, en slagstotal kroppsmaskering som förvandlar en människa till ettföremål, i detta fall staty. (Kvällen innan höll en amerikanskkombinerad jonglör och stå-upp-are show i entréportalen tillkatedralen, en i sanning ståtlig inramning till hans uppträdandesom var fräckt och galet och lockade en stor publik somvar ute för att dricka belgiskt öl om lördagsaftonen. Ungefärsom på medeltiden!)Kasperteatern och dess motsvarigheter i andra europeiskaländer har huvudsakligen varit utomhusteater, på torg ellernöjesfält som i Stockholm, i en offentlig park som i Göteborg,på badstränder som i södra England, som gårds- och gatumusikants-bihangsom i Ryssland.I den mån det finns traditionell Kasper-Punsch-Polichinellteaterkvar, och som inte arbetar i museisammanhang, spelarden ofta utomhus. Men mer sällan spontant, utom under t.ex.en festival som i Charleville. Just festivalen i Charleville uppvisaren provkarta på dock-figur-mask-objektteater i gaturum-3Tema: PLATS FÖR TEATER - TEATERNS PLATS>