December 2007 - Unima.nu

Nej det här är inte en bild av Lilla systerKanin. Det är en bild från Petrozavodskshamn på en skulptur som jag (bildred.)gillar.KANIN I KARELENDockteatern Tittut på festivalVartannat år arrangeras en stor internationell dockteaterfestival inom Barentsregionen. I år stod Dockteatern i Petrozavodsksom värd för festivalen som var den 6:e i sitt slag. Till den var Dockteatern Tittut inbjuden att spela Lilla SysterKanin – en föreställning för barn mellan 2 och 6 år.Staden Petrozavodsk grundades av Peter den store i försvarssyfte mot ärkefienden Sverige. Den är av Stockholms storlek ochligger halvvägs upp till Murmansk i den karelska delen av Ryska federationen. Namnet var densamma som förr.Efter att ha kört i flera dagar på knaggliga vägar kom vi fram till våra värdar. Vi blev oerhört väl mottagna. Vi fick en särskildguide som bjöd på blinier med kaviar och sur grädde. Teatern som funnits sedan 30-talet var mycket imponerande. Den låg i etthelt nybyggt teaterkomplex. Ena hälften av byggnaderna tillhörde Dockteatern. Den andra tillhörde Finska teatern, som ömsomspelade på ryska, ömsom på finska. Alldeles i närheten låg Nationalteatern, som man höll på att rusta upp såväl invändigt somutvändigt. Karelen är en av de fattigare republikerna, men på kulturen sparade man inte!Totalt 14 teatrar deltog under festivalen, förutom oss och Abellis var det grupper från Finland, Norge, Island, Ryssland, Estlandoch Karelen. Det var blandat vuxen- och barnföreställningar varav bara ett fåtal för de allra minsta. Tyvärr hann vi bara se någraföreställningar – vi låg nästan först i programmet och hemma i Sverige var Lilla syster Kanin redan väntad. Men intrycket – ialla fall av de ryska föreställningarna – var att sagotemat övervägde i utbudet för barn och att vuxenföreställningarna excelleradei tekniska finesser.När Miriam Castillo-Eidem och Malin Sternbrink började bygga inför föreställningen omringades de omedelbart av en helsvans av manliga tekniker, som i detalj ville veta vad de gjorde. Varje moment diskuterades ingående. Bygget tog ovanligt långtid eftersom Miriam och Malin fick knuffa sig fram. Mig frågade man om det var vanligt med kvinnliga tekniker i Sverige ochnär skådespelarna skulle komma.Vi gav två föreställningar. Den ena för duktiga skolbarn som förväntat sig en föreställning på engelska och egentligen var alldelesför gamla för vår lilla småbarnspjäs, som vi spelade på svenska. Men de tyckte ändå mycket om Lilla syster Kanin och hadeinga svårigheter att följa med i handlingen. Publiken på den andra föreställningen bestod bara av festivaldeltagare. Men somvana dockspelare bjöd de på sig själva och agerade aktivt i handlingen. Så nöjda och belåtna anträdde vi färden hemåt.Läs mer om festivalen i nummer 3/4 av Ånd i Hanske,som du kan ladda ner på www.unima.nuSusanne Lind(producent, Dockteatern Tittut)9