Petter i Gölsgård

kommit. Det sade han förstås för att det var söndag. Han tyckte det var retfullt förstås,att han satt där i vardagskläderna och arbetade. Men det fäste ju inte jag migvid.Petter hade en stor oxe. Han hade en oxe, som var 23 år innan den slaktades. Menom det var den här jag skall berätta om, ja, det låter jag vara osagt. Jag hade en farbror,som arrenderade Östergården före oss. Vi kom dit 1903. Till Östergården hördeutmarker, som gränsade emot Gölsgården. Min farbror hade ett par kvigor ochdem hade han på bete där. Petters hage gick intill och där hade han sin oxe. Där gickden och betade. Han hade två eller tre hagar, som hörde till Gölsgård, och där fickoxen gå. Han var rädd om sin oxe och mån om att den hade gott bete. Korna hadehan för sig. Min farbror hade inte haft kvigorna där så värst länge på bet förrän Tildakom med bud ifrån Petter: Han skulle ta hem sina kvigor. De hade nämligen gåttin i Gölsgårds hage. Tilda hade kommit med andan i halsen och det syntes på henne,att hon inte hade några sittandes ärende. Hon var också noga med att understryka:De ä troligen odygdige.Min farbror gjorde henne sällskap tillbaka. De fick gå över betet i utmarken föratt komma in i Gölsgårds hage. Och där stod Petter och väntade i ett gaphåI. Jagminns, att det fanns en stätta där att kliva på över gärdesgården. Och Petter börjadeomgående: Ja, dom här djura får du ta hem. De ä odygdige. Jaså, sa min fabror,-Den numero raserade ladugården, drir Petter invcintade Tilda efter hemkomsten denddr snövriders(tagen. Makarna bodde vid tillft)llet i ny bostod och hade ny ladugård.Den gamla stugan och ladugården fick stå kvar. Till höger syns ladugårdsdörren,diir Petter ledde in sin oxe.132