Petter i Gölsgård

Som dräng i GölsgårdKnut Alvar är född 1895 i Malmslätt och äldst av fem syskon. Fadern hette GustafWitalis Alvar. u-h var son till Per Svensson i Fridhem, som är beläget invid Svartvadskärret.Han berättar för Valter Andersson i Skeda den l4 april 1978:Jag var 14 år och hade konfirmerats, när jag på hösten 1909 kom som dräng tillKarl (kallad Petter) och Tilda i Gölsgård. Det första jag fick hjälpa till med var attbära in säden, som stod ute på gärdet. Vi bar i stora tygskynken hem till logen, därvi slagtröskade den. Jag skulle ju hjälpa till med trösken, men ovan som jag var, såråkade jag träffa Petter i nacken med själva dråpen. Det tog inte så hårt men hanskrek åt mig: Nä, så får du inte gå på! Slagen skulle gå rakt ner, men för en ovanhände det att man viftade omkring sig. Efter slagtröskningen "kastades" säden föratt skilja agnarna från kornen. Sedan skakades såden genom ett ressel.Mor i huset skröt med vad hennes make hade presterat av tra till hushållet: tallrikar,skålar, tvättfat och skedar. Ja, allt som över huvud kunde göras av trä hade hanförfärdigat. Han hade också hägnat en hönsgård av hasselpåkar, som han bunditsamman med vidjor. Dasset låg högt på ett berg, men det använde de sällan elleraldrig. De föredrog att sitta ute på gödselstacken, när de skulle göra ifrån sig. Sedankom hönsen och pickade i det här, så ägg blev aldrig min förtjusning.Makarna var mycket ekonomiska. Maten bestod för det mesta av kornplättar,korngröt och andra billiga maträtter. Tilda kärnade smör och som såldes, så någotsmör fanns aldrig på bordet. Jag hade en tvål med mig, när jag kom till Gölsgård.Genast kommenterade matmor: Tvålen behöver du inte använda te vardags. Dä räckerom du tvättar dig med den på sönda'n.Mina arbetssysslor var många. Jag fick bl.a. gå till skogen och samla ihop lava tillfoder åt djuren. Den samlades i stora potatiskorgar, som vi sedan bar hem. Sedan vistrött på lite gröpe på fodret så åt korna med god aptit. På vinterkvällarna satte Tildamig i arbete med att sticka strumpor, laga kläder och annat, som hon trodde attjag skulle klara utav.De hade en stut, som var både gammal och folkskygg. När vi exempelvis skulleköra till kvarnen i Duseborg, fick både Tilda och jag följa med. Vi fick då gå på varsin sida om djuret och hålla för ögonen, när vi mötte någon. Men det hjälpte intealltid. Ibland kunde ekipaget ändå hamna vid sidan av vägen.Till jul fick jag fritt frlr att åka hem till mina föräldrar, som då var boende i Ekeby.Jag fick gå från Gölsgård till Mantorps järnvägsstation, en dryg mil. Så åkte jagmed tåget till Mjölby, för att sedan gå till fots en ännu längre sträcka hem till Ekeby.Innan jag gav mig åstad så fick jag mina order av Tilda: När du kommer tebaksska du gå in i butiken i Mantorp och köpa Cypra silduk. Därefter går du in te urmakar'noch hör efter va han tar för å göre ren moraklocka. Tar han mer än 25 öre såfår dä va. När du sedan kommer te Krångestad går du in i affären där å köper ett kiloislandssill. Dä finns så'n sill för 30 öre kilot.Under tiden som jag var hemma och firade jul hade Tilda varit i Krångestad affäroch fått veta att de hade fladensill för 28 öre kilot. Hon hade då sagt till handlar'n:Om nåre dar kommer dä in en pojke å ska köpe islandssill. Ge honom fladensillistället. Petter töl nämligen inte ve den där fete islandssilla.134