RT_02

18”Fredrikssonsystemet” är den gemensamma benämningen i staberna och förvaltningarna samtindustrin för utveckling av ”teleteknisk apparatur” under perioden 1950-1957.Inledningsvis var tanken att vårt system skulle utföra ”brusstörning” som då bedömdes varatillfyllest. Detta framgår tydligt av FOA 3 rapport (f.d. KH) AH 103 från 1952 där IngSundius beskriver följande: ”Störning av ”Fredrikssons” signaler utgöras av pulser medbärfrekvensen 150 kp/s och längden 300-400 us. Pulsfrekvensen är 25 kp/s. För maskering avdessa signaler ger en störsändare enligt pulsprincipen den största effekten. Vidare börsändaren vara brusmodulerad. En sändare med någorlunda god antenn bör kunna heltmaskera navigationssignalerna inom ett område med 200 km radie. Fyra eller fem sändarekunna alltså skydda hela landet”.Även i FOA 3 rapport (f.d. KH) AH 93 från 1952 där Ing Persson beskriver”Navigeringssystem Fredriksson” som ett liknande navigeringssystem till det amerikanskahyperbelsystemet av ”low frequency loran” typ. Sändningarna har varit avexperimentkaraktär. Systemet bedöms färdigt att tas i praktisk drift. Sändningarna upphördeunder maj månad 1952 vilket tyder på att försöken var avslutade, sannolikt med gott resultat.Systemet ansågs vara användbart för såväl fartygs- som luftnavigering och troligen även förrobotstyrning. Noggrannheten för normalt utrustade flygplan och robotar bedömdes varaomkring +/- 3000m i södra Sverige och +/- 6000m i Norrland. För fartyg i Östersjön ochspeciellt utrustade flygplan (ledarplan för bombföretag) bör en 10 ggr bättre noggrannhetvara möjlig.”Fredriksson” systemet bestod, vid denna tidpunkt, av tre sändarstationer med en ”master” imitten samt av en nordlig och sydlig ”slav”. Master-stationen lokaliserades till en plats näraBryansk, den norra slaven till en plats nära Petrosavodsk och den södra slaven till en platsnära Cherson.De i Stockholm uppmätta fältstyrkorna indikerade att de ryska sändarna måste ha entoppeffekt på över 1 MW. Med avseende till frekvens och uteffekt drogs slutsatsen attanläggningarna måste ha stora antenner och att anläggningarna är omfattande varför de intekommit till enbart i experimentsyfte. Rapporten från FOA redovisar mycket mätdata ochslutsatser kring detta.Med utgångspunkt från FOA 3 rapporter och underlag från försvarsstabens radarutredningbeslutade Fst under 1953 genom skrivelse (f.d. KH) Fst/S H62:10 ”Störning avnavigeringssystem” att anmäla behov av medel för störning av navigeringssystemet”Fredriksson”. Utredningen föreslog att ”navigeringssystem, som medge en noggrannhet avstorleksordningen +/- 500 m eller större, bör således störas. Apparatur härför bör framtagassnarast efter det signalspaningen fastställt systemet”.Till CFV och CM hemställdes i separata (f.d. KH) skrivelser att:A) CFV ska i samråd med FOA dels konstruera en störsändare, dels erforderligmottagarmateriel,B) CM ska i samråd med FOA iordningställa kustradiostationer för störsändning