RT_02

32samma riktning som mastern. Man kan alltså anta att experiment pågått med avsiktligstörning av systemet. För att öka beredskapen till taktisk signalspaning mot detta ellerliknande system har FOA beställt två mottagare med möjlighet till cycle-matching,avstämbara från 100 – 300 kp/s. Den ena är levererad, den andra väntas bli klar iseptember. Vidare har några Loran-indikatorer beställts för utökning av dethittillsvarande beståndet av 2 indikatorer. För att öka beredskapen till aktivamotåtgärder mot systemet har tillgången på långvågssändare i landet, som kunnaanvändas för störning, samt deras belägenhet inventerats. En speciell störsändare förändamålet är även under utveckling vid FOA 3.Den 11 september 1952 ger FOA ut en rapport om ”Sändare för störning avnavigationssystem typ Fredriksson”. Syftet med rapporten var att föreslå en sändare medrelativt billiga rör, hög uteffekt och låg effektförbrukning. ”Fredriksson” signaler utgörs avpulser med frekvensen 150 kp/s och längden 300 – 400 µs med pulsfrekvensen 25 p/s. Enpulssändare enligt pulsprincipen ger den största uteffekten i förhållande till inmatad effekt ochdärför har denna princip valts för konstruktionen, trots att man då måste använda en relativtkomplicerad styranordning.Navigationssignalerna består av två masterpulser med varsin slavpuls. Till sändaren är enbrusgenerator ansluten som under öppningspulserna matas till sändaren. Sändaren innehållertre tyratroner mellan vilkas katoder och transformatorns nolla en spole L1 finns inkopplad.Till denna spole finns en sekundärkrets L2 som är avstämd till 150 kp/s. Trereservoarkondensatorer finns kopplade mellan nollan och transformatorns tre faser. Då enstyrpuls ansluts till tyratronernas galler tänds dessa och reservoarkondensatorerna urladdas viaspolen L1 och i sekundärkretsen induceras en EMK som sätter igång svängningar medfrekvensen 150 kp/s. Sändaren sänder härmed ut pulståg som är brusmodulerat och vars längdoch fas kan varieras medelst styrenheten.Med en pulseffekt av 125 kW ”och en relativt dålig antenn på 50 m” erhålls med ett avståndfrån sändaren på 75 km en fältstyrka på 10 mV/m och på avståndet 120 km 5 mV/m.Med en annan typ av tyratroner kan pulseffekten ökas till 0,5 MW som med en någorlundagod antenn bör kunna maskera navigationssignaler inom ett område med 200 km radie. Fyraeller fem sändare skulle alltså skydda landet.Principlösningen för störsändaren framgår av block- och kretsschemor nedan.Principlösning störpulssändare.