6Sammanfattning System Radiosändare <strong>RT</strong>-<strong>02</strong>Beredningsarbetet uppstartades under slutet av 40-talet med bland annat underrättelser frånsvenska militärattachéer om den strategiska betydelsen av navigation på långvågsbandet samtmed signalspaning av FRA. Det kalla kriget med två starka block, Atlantpakten (NATO) ochWarszawapakten (WP), samt kärnvapenhotet innebar att de kärnvapenbärandebombflygplanen från båda sidor behövde ett bra navigeringssystem för att med säkerhetkunna hitta sina mål och att det var av stor vikt att kunna störa den andra sidansnavigeringssystem. Sveriges geografiska placering var strategiskt intressant, dels var vi ibehov av att skydda vårt land mot flygplan, fartyg och fjärrstyrda robotar och dels var vårtläge intressant för såväl störnings- som ledningsändamål.Mycket tidigt togs beslut om att det ryska navigeringssystemet på långvåg (LV) skulle störas.Beredning under perioden 1949 till 1957Tekniskt utfördes under denna period signalspaning av FRA där frekvenser ochpulsinformation av det sovjetiska systemet kartlades. Försvarets Forskningsanstalt (FOA)byggde laboratoriemodeller av navigeringssystemet mot vilket olika störprinciper provades.Det beslutades att brusstörning skulle tillämpas med effektövervikt på 2:1 mellan brussändareoch navigeringssignal.Enligt Överbefälhavarens (ÖB) beslut 1955 blev Flygvapnet ansvarig för en för Försvaretgemensam telemotmedelsorganisation omfattande telemotmedel mot teletekniska system förnavigering av fartyg och flygplan samt för styrning av fjärrobotar.Syftet med systemet var att störa ryska stridsenheters navigeringssystem från tidigt 1950-taloch framåt för att störa dem i deras navigering till och över Sverige och därmed minska derasförmåga att korrekt finna och anfalla mål i vårt land.Det var främst fjärrstyrda robotar, bombflygplan, attackflygplan och transportflygplan (förluftlandsättningar), stridsfartyg och ubåtar som utnyttjade det ryska navigeringssystemet avLORAN typ (LOng RAnge Navigation) på långvåg som vi önskade störa.Naturligtvis fungerade systemet även om Sverige blev överfluget på mycket hög höjd avryska strategiska bombflygplan som ville flyga närmaste vägen ut i Atlanten.Tekniken i <strong>RT</strong>-<strong>02</strong> var tekniskt snarlik det amerikanska navigeringssystemet ”Low FrequencyLoran” och sedermera LORAN-C på långvåg samt det ryska systemet Chayka på långvåg.Forskning och utveckling för att skapa en störstation påbörjades tidigt 1950-tal under mångaolika täckbenämningar och följande var de mest frekventa under utvecklingen;”Fredriksson”, ”Radio Standard”, ”Specialradar”, ”viss radiomateriel”, ”uppdrag 9008”,”Störgrupp A”, ”visst byggnadsobjekt”, ”störsändare”, ”typanläggning”, ”LV-sändare”,”radiosändare SE30005”, ”reservradio” samt användning av befästningskoden föranläggningen, för att bibehålla en hög sekretess.I Försvarsstabens (Fst) beslut från 1953 skissades att sändaren skulle vara samgrupperad medlufor (Luftförsvarsorientering) sändare och att driftorganisationen uppskattades att bestå av 1st underofficer (tekniker), 4 st meniga samt att lottor skulle kunna ingå i bemanningen.
7Utveckling, leverans och installation av <strong>RT</strong>-<strong>02</strong> från 1957 till 1966Den första serieprototypen började byggas 1958 och initialt planerades för 10 anläggningaroch en mast och stationsutrustning i reserv varvid de första fem avsågs färdiga 1960/61 ochde övriga fem 1961/62. Den första prövningen av systemets effekt genomfördes under 1961och Chefen för Flygvapnet (CFV) beslutade att ”Flygstaben finner icke anledning föreliggeratt frångå tidigare fattat beslut av rubr störsystem…”.CFV beslutade slutligt den 6/12 1961 att utbyggnaden skall omfatta totalt 10st stationervarvid stationerna skall finnas nära följande orter och i följande ordning:Järna, Ire, Norrtälje, Karlskrona, Luleå, Västervik, Hamrånge, Örebro, Sundsvall, Umeå.Under 1961 var det klarlagt att en särskild understation erfordrades för mottagning av deryska sändningarna. Beställningar på utveckling och tillverkning av <strong>RT</strong>-<strong>02</strong> lades på olikaföretag (Standard Radio Fabrik, AGA, Arenco). Innan slutförandet konstaterade Flygvapnet(FV) och Kungliga Flygförvaltningen (KFF) dock att principen med brustörningar inte vartillräcklig för våra syften. Erfarenheterna av det installerade systemet visade att en störremodifiering behövdes.Diskussionen satte fart 1962 med FOA som initiativtagare för att utveckla störsystemet till enfunktion med vilseledning. Detta medförde att CFV 1966 gav ett utbyggnadsstopp avresterande anläggningar intill modifieringsbeslut var taget.Varje <strong>RT</strong>-<strong>02</strong> serieanläggning bestod av en telebyggnad (med sändare), antennbunker ochantennmast om 212m samt en utpunkt (med övervakningsutrustning) ca 15-34 km frånanläggningen.Vid varje anläggning fanns en planerad organisation, initialt ”Störgrupp A” från 1961 ochsedermera från 1970 en ”Driftgrupp <strong>RT</strong>-<strong>02</strong>” organiserad, administrativt inordnade irespektive luftbevakningskompani. Under 1974 benämndes den även ”Radiogrupp <strong>RT</strong>-<strong>02</strong>”.Skyddet av anläggningen utgjordes av hemvärnsförband. Utnyttjandet av <strong>RT</strong>-<strong>02</strong> styrdes avtelestörledaren i Luftförsvarscentralen (Lfc).Modifiering av <strong>RT</strong>-<strong>02</strong> inklusive övervakningsutrustning från 1965 till 1973Taktiska värderingar med omprövning av systemets effekt genomfördes löpande. Den andragenomgripande genomlysningen gjordes år 1966, med alternativ ev avveckling, vilketresulterade i en fortsatt planering samt att <strong>RT</strong>-<strong>02</strong> även gavs förmåga till maskerandevilseledande störning.Utbyggnaderna drogs med förseningar och den huvudsakliga utbyggnaden med åttaanläggningar blev installerade, driftsatta och överlämnades för fortifikatoriskt underhåll 1967och teknisk drift under hösten 1969.Ett uppdrag lades på AGA, under 1963-64, att tillverka en övervakningsutrustning, som skulleanvändas till att avlyssna motsidans långvågssignal. Via en ultrakortvåg (UKV)-radiolänkskulle dels övervakningsutrustningen kunna fjärrstyras från sändarplatsen för <strong>RT</strong>-<strong>02</strong> och delsinformation om den avlyssnade långvågssignalen kunna överföras frånövervakningsutrustningen till sändarplatsen för <strong>RT</strong>-<strong>02</strong>. Denna information skulle utnyttjas föratt styra sändningen av vilseledande pulser från <strong>RT</strong>-<strong>02</strong> sändaren.AGA fick därefter beställning på utrustningar till 10 st anläggningar som installerades mellan1970-73. Tillsammans med annan utrustning var nu <strong>RT</strong>-<strong>02</strong> stationen modifierad för
- Page 1 and 2: Försvarets Historiska Telesamlinga
- Page 3 and 4: 3FörordArbetet med denna rapport p
- Page 5: 51 Beskrivning LORAN-C och Chayka n
- Page 9 and 10: 9Sammanfattningsvis så kan det kon
- Page 11 and 12: 11höjder, att kanske varken vår j
- Page 13 and 14: 13formella stabsbehandlingen av ska
- Page 15 and 16: 15I Teletekniska delegationen (TTD)
- Page 17 and 18: 17Begreppet störstation A ändrade
- Page 19 and 20: 19Till FRA gavs uppdrag att utföra
- Page 21 and 22: 21Störgrupp A med störstation ABe
- Page 23 and 24: 23System Radiosändare RT-02 utveck
- Page 25 and 26: 25Det längre avståndet var enligt
- Page 27 and 28: 27denna mtrl regleras genom TOMT 80
- Page 29 and 30: 29Järna anläggningen blev känd f
- Page 31 and 32: 31pulsgenerator med justerbar förd
- Page 33 and 34: 33Kretslösning styrpulssändareUnd
- Page 35 and 36: 35användas för fältprov. Utveckl
- Page 37 and 38: 37Antal modulationskanaler: 3 st.Ut
- Page 39 and 40: 39Radiohyddan till vänster och kra
- Page 41 and 42: 41Interiörer: sovalkov och kökRad
- Page 43 and 44: 43Antenndelen, se bild ovan, omfatt
- Page 45 and 46: 45Kraftenhet 6,3 V.Kraftenhet 6,3 V
- Page 47 and 48: 47Tankkretsstativet.I tankkretsstat
- Page 49 and 50: 49pi-länkar.Hela filtrets funktion
- Page 51 and 52: 51På masttoppen finns ett vitt rot
- Page 53 and 54: 53Tving 34 km, Gamleby 14 km, Ire 2
- Page 55 and 56: 55På bakpanelen sitter ett 24 poli
- Page 57 and 58:
57från mastens HF-potential, upp t
- Page 59 and 60:
59vid Järna där den var i riktnin
- Page 61 and 62:
61frekvensväxling måste utföras
- Page 63 and 64:
63Inga ytterligare indikationer har
- Page 65 and 66:
65Driftgrupp RT-02 P-tabell behov f
- Page 67 and 68:
67FOA utredningsarbete;- utpunkten
- Page 69 and 70:
69Markägarna erbjöds att köpa by
- Page 71 and 72:
71Kort presentation av projektgrupp
- Page 73 and 74:
73Sture Nyberg, född 1928-08-15 i
- Page 75 and 76:
75BilagorBILAGA 1.1 Beskrivning LOR
- Page 77 and 78:
77Utveckling i Sovjetunionen av LOR
- Page 79 and 80:
Signal79Pulsens utseende illustrera
- Page 81 and 82:
81CHAYKA-systemetDet ryska systemet
- Page 83 and 84:
83Referenser1. Jansky & Baily: Engi
- Page 85 and 86:
85BILAGA 2.2 Underrättelseunderlag
- Page 87 and 88:
87I FOA rapport AH181 från 1953
- Page 89 and 90:
89”FF har sedan 1966 bedrivit stu
- Page 91 and 92:
91dels utreda störningsproblemet b
- Page 93 and 94:
93I avsnittet om försvarsgrenarnas
- Page 95 and 96:
95Den 1/10 1953 inrättades en motm
- Page 97 and 98:
97forskning och utveckling avseende
- Page 99 and 100:
99CFOA att före 1/6 inkomma med si
- Page 101 and 102:
101I underlag från 1957-58 föresl
- Page 103 and 104:
103Under 1969 gav ÖB (Fst) ut ”D
- Page 105 and 106:
105BILAGA 4.4 Sammanhängande tekni
- Page 107 and 108:
107Vid konferensen redovisades tre
- Page 109 and 110:
109RAFAX-nätet kompletterades sena
- Page 111 and 112:
111Figur 1. Antenndiagram i horison
- Page 113 and 114:
113Man ska undersöka var den 10:e
- Page 115 and 116:
115Orientera om pågående arbetenF
- Page 117 and 118:
117sändardelen, önskar man avskaf
- Page 119 and 120:
119BILAGA 5.5 Förvaltningarnas med
- Page 121 and 122:
121I juni 1955 avbeställer FRA LV-
- Page 123 and 124:
123BILAGA 6.6 Anläggningsbeskrivni
- Page 125 and 126:
) Anläggningsutbyggnad125
- Page 127 and 128:
c) Beskrivning av respektive anläg
- Page 129 and 130:
e) FotonTelebyggnaderOckelboLjustor
- Page 131 and 132:
131UtpunktVagnhärad och AxmarStrin
- Page 133 and 134:
133BILAGA 8.8 Källor med källför