RT_02

281 stolpledning med 650 m kabel (avser 1, 5, 7, 10)Emedan stn avses bliva obemannade i fred, skall A- och B-underhåll ske helt gm Ederförsorg.”Till driftöverlämningarna under 1967 gavs en föreskrift för underhållstjänsten ut i form av enteknisk order (TO 851-24). I denna reglerades underhållet där det angavs att Tv skulle utföratillsyn och CVA översyn och reparation.Tillsyn av elektronikutrustningen utfördes var tredje månad (C3) samt en större tillsyn varjeår (E1). När behov förelåg beställdes översyn från CVA för all utrustning. Tiderna mellanöversyn fick inte överskrida 4 år.Driftöverlämningen gjordes slutligen under hösten 1969 till lokal förvaltningsmyndighet somvid denna tidpunkt ingick i en av de sex sektorerna som landet då var indelad i.Den tekniska ordern angav att de under tillsyn- och översynsperioderna angivna tiderna fick-”Då samtlig översyn eller tillsyn av annan samhörande materiel är önskvärd”- överskridasmed max 25 %.Tillsynerna av RT-02 utrustningen utfördes av tre olika teknikgrupper inom Tv, Radar-, MastochElgrupperna. Samordnat underhåll mellan de olika grupperna var i praktiken svår attgenomföra och förekom troligen aldrig.Det kan också tyckas egendomligt att radargruppen underhöll ett radiosystem.Svante Valfridsson, chef för radiogruppen vid Tv 6, drar sig till minnes. ”Inom varje Tvbestämde ledningen vilka som skulle utföra underhållet. RT-02 sändarna hade pulsadmodulation med samma teknik som förekom för vissa radarstationer, därför utfördestillsynerna av radargruppen vid Tv 6. Inom KFF handlades radiosystemet av RadarbyrånELP kanske av samma skäl. Med anledning av lokala beslut kunde denna princip varierainom de berörda sektorerna”.1970 gavs en ny teknisk order för underhållet ut. Nu var övervakningsutrustningen komplettmed pulsgruppgenerator mm. Tillsynsintervaller var samma som i den tidigare versionenMycket tyder på att, i planeringen för beredskap och i krig under 1960-talet, så ansvaradeverkstadsförbanden t ex V50 för reparation och drift av RT-02.SekretessaspekterSekretessen var mycket hög – men, det visade sig svårt att bibehålla den samt även ge behörigpersonal tillgång till relevant information vilket nedanstående exempel visar.I dåvarande CFst anteckningar från 29/4 1952 framgår bl a följande: ”KFF annonserar i DNefter en ingenjör i ”motmedelsdetaljen”. Vi har ju överenskommit att ej tala om sådant”.För att bibehålla sekretessen beslutades av Fst under 1955 i H-bilaga till öppen skrivelse, attunder hela behovsinsamlingen, utvecklingen och produktionen så var systemet kvalificerathemligt och vid den operativa användningen var anläggningarna sekretessbelagda (d.v.s.ingen sändning i fredstid). Detta medförde bl a stora restriktioner vid underhåll och provning,för att inte ge Sovjetunionen någon fördel av att vi hade ett befintligt system, hur detfungerade (tekniken var även den kvalificerat hemlig) och var de fanns utplacerade i landet.Sekretessen användes även som ett skydd mot sabotage då anläggningarna i stort sett varfysiskt omöjliga att skydda. Beslutet innebar även ”Uppgift åsatta KH-stämpel bör endastdelges namneligen angivna personer”.