Var med och skriv den svenska IT-historien! Vi v - Tekniska museet

5eeeeAr 1969 hamnade jag i nästa fascinerade dataprojekt. Jag hade blivit antagen somradarobservatör vid Flygvapnet F2. Det var precis i den vevan som jag hade sett James Bondsförsta filmer både en och två gånger. Och de var ju det mest fantasifulla men kunde se på dentiden, trodde jag!Efter två månaders utbildning som radarobservatör blev jag förlagd på FlO och utplacerad påen radarcentral i Skåne. Det var inte mycket i James Bond filmerna som var mer spännandeför en 21-åring än detta. Prata om hus insprängda i berg med full verksamhet dygnet runt. Därfanns då vad jag förstår, det mest moderna i datorer som med hjälp av oss operatörer kundefölja både det ena och det andra på himlavalvet utanför berget. Vad dessa datorer kunde medhjälp av oss utföra var häpnadsväckande. Men inte nog med det. Efter ytterligare någramånader blev jag förlagd på en av de då modernaste och mest hemliga radarstationer somfanns i Sverige. Min karriär som radarobservatör avslutade jag med att vara placerad påFlygvapnets plats intill Luftfartsverkets personal i flygtornet. Där skulle jag och mina gelikarmed hjälp av radarskärm, dator och med hjälp av Luftfartsverkets personal urskilja de civilaflygaktiviteterna och vid misstanke om "främmande föremål" påkalla Flygvapnet om att någotinte stod rätt till.År 1969 fick jag anställning på kontoret på ett Cementgjuteri. Där skulle jag vara med ochleda lastbilstransporterna, men även hjälpa till med löner och bokföring. Kontoret hade en avde mest avancerade maskiner vid detta tillfälle. Jag tror att det var en Addo X 2000. Det varsom en skriv-/räkne-Ibokföringsmaskin med en fyrkantig vals som man kunde programmeraberoende på vad som skulle skrivas på maskinen som löner, bokföring m.m. beroende påvilken av de fyra sidorna som fanns aktiverad.En annan ny moderna maskin för mig var kopieringsmaskinen. Det måste vara mörkt vidkopieringen. Man tog ett fotopapper och tog det maskinskrivna papperet och la motfotopapperet. Sedan körde man in dessa båda papper i vars ett fack, genom en vätska ochsedan fick man vänta en liten stund i mörkret, sedan drog man isär papperna och vips, så hademan en kopia!Ar 1978 var jag anställd på en speditörsIklarerar firma och förutom alla andra uppgifter såingick att skriva hålremsor som jag i en faxmaskin och som skickade min hålstansadeinformation runt hela världen.Så småningom så hamnade jag i tryckeri- och tidningsbranschen. Prata om datorer. Mankunde med hjälp av dessa grafiska underverk, compugraphic, utföra vilka texter man ville ochmed eller utan bild. Men då är vi ända framme på år 1980.I mitten av 1990-talet kom min första hemdator. Jämfört med datorn som jag har idag såkänns det mer som 100 år sedan än 10.Men nu har jag hamnat i den situationen att min vuxna son kan betydligt mer om datorer änvad jag kan. Oftast är det bara att hålla med när han visar sina konster och låtsas som om jagförstår alla kommandon som han gör.Att han sedan går och bär på en mobil som innehåller långt mycket mer möjligheter än dendator som jag jobbade med på sommarloven för 40 år sedan, stärker ju inte ens förtroende närdet gäller kunskapen om dagens dator.De senaste femton åren har jag varit anställd på lager hos olika företag och utfört de flestaarbetsuppgifterna med hjälp av datorer. Med de mängder artiklar som hanteras på företagen,så är det i det närmaste omöjligt att arbeta utan dator.Men en sak har jag insett. Det papperslösa samhället som det hela tiden pratades om viddatorns barndom lyser fortfarande med sin frånvaro. Det skrivs ut och kopieras papper somaldrig förr.Och fortfarande rar man säga, som man hela tiden innan sagt om datorn: "var skall det sluta".,..