Kokgropar och härdar – 200 f.kr.

14Bohusläns museum 2006: 31enskilda höjderna i figur 9). Rösena tenderar emellertid inte att ligga tillsammansmed stensättningar, utan ligger nästan utstuderat ensamma.Munkenberg säger vidare att stensättningar över 15 m i diameter är frånbronsålder eller förromersk järnålder. Med tanke på antalet stensättningar somåterfinns i mitt lilla undersökningsområde, är det intressant att endast en avdem är över 15 meter i diameter (27 m i diameter). Den ligger också i vadjag karaktäriserar som högt i terrängen, dvs. 60 m ö h. vilket är mer än medelhöjdenäven om högst placerade graven ligger på 100 meter (se figur 9).Den aktuella stensättningen är en solitär men ligger intill ett gravfält sominnehåller 2 högar (kan tidigast dateras till romersk järnålder), 2 domarringar(som kan dateras till förromersk järnålder) och 1 rest sten (kan dateras tilljärnålder – vikingatid).Munkenberg säger att de flesta stensättningar från brons- och järnåldersom har en diameter under 15 meter oftast är osynliga före avtorvning. I undersökningsområdetfinns det dock en mängd synliga stensättningar som ärunder 15 meter i diameter, men som ligger på nivåer och har en storlek somindikerar brons och järnålder. Därför har jag utifrån mina argument ovan ochmed hjälp av Munkenbergs riktlinjer för datering av gravar, försökt spalta uppett antal kriterier för att kunna illustrera en eventuell hypotetisk förekomst avstensättningar, som kan antas tillhöra förromersk järnålder.Vad som är högt i terrängen måste först specificeras. Rösen som i stort settalltid dateras till bronsålder får definiera vad som är högt i terrängen för detaktuella området. Det lägst liggande röset ligger på 40 m ö h. men är närmastatt betrakta som en anomali, ty övriga finns konsekvent på nivåer mellan 55 –100 m ö h.- Högt i terrängen blir därför 55 meter och över.Stensättningar från förromersk järnålder skall enligt Munkenbergs studier ha endiameter av minst 3 meter men ofta större och de skall ligga högt i terrängen.- Stensättning över 3 m och på en nivå av 55 meter och högre daterasdärför till bronsålder - förrromersk järnålder.Alla stensättningar vilka ligger som solitärer och dateras till bronsålder ochförromersk järnålder ligger på specifika terränglägen: krönlägen, sadellägen,platåer och högt uppe på sluttningar och då gärna på små platåer eller moränryggar.- Stensättningarna skall ha dessa topografiska placeringar för att daterastill bronsålder eller förromersk järnålder (vilket utifrån tillgängliga uppgifteralla stensättningar över 55 m ö h. har).Med dessa kriterier uppspaltade får man en bild av ett mindre antal stensättningari undersökningsområdet, som tillsammans med den enda stensättningenmed en diameter över 15 meter, kan dateras till bronsålder - förromerskjärnålder (figur 10).