Kokgropar och härdar – 200 f.kr.

Tanum 1857 17ligger omkring ön med Tanum 1857. Västerut är det förvånansvärt få fornlämningari relation till området kring Tanum 1857 och kustremsan innanför. Idetta västra kustband med få fornlämningar dominerar bronsålderns rösensom gravtyp totalt. Hällristningarna återfinns dock i det inre kustlandskapetsom även Tanum 1857 är en del av.Det borde stå utom allt tvivel efter analysen att vi har gravar före och efterförromersk järnålder i det mikrolandskap som undersökningsområdet utgör.Särskilt högarna som solitärer är påtagliga. Jag menar att vi kan utgå från attdet är statistiskt sannolikt att flera synliga stensättningar högt i terräng har dateringartill förromersk järnålder, dvs. samma tid som vistelseplatsen Tanum1857. Det verkar också, som om flera av hällristningarnas tidigaste möjligadatering är förromersk järnålder.Lokaliseringen av Tanum 1857 talar inte för en naturlig placering av ett nattlägerför eventuella herdar som passar sina boskapsjordar, då platsen liggerlängst ut på ett näs på en ö/halvö. Placeringen verkar ologiskt i relation tillövriga möjliga betesängar för boskapen. Av den orsaken är en tolkning somspeciell plats för rituell aktivitet eventuellt andliga reningsriter i form av bastubadmer trolig. Platsen ligger emellertid inte direkt på stranden och man skullekunna tänka sig att ängarna under aktivitetsfasen var så kallade saltängar, vilkaman upp i modern tid med fördel använt som bete för boskap i Bohuslän.Bägge tolkningarna är alltså lika trovärdiga. Vad gäller platsen har kokgrop AH101 en relation till de påträffade stolphålen, då de bildar en slags avskärmningkring kokgropen. Eventuellt kan stolphålen tolkas som ena halvcirkeln av enhyddvägg (jmf. bilaga 1 schaktplan). De övriga två har inget direkt sambandmed stolphålen. En av de två ligger också en bit (ca 4-5 meter) ifrån bergväggen.Skulle det vara ett nattläger för herdar undrar man över att vi både påträffarhärdgropar och kokgropar, då kokgroparna i sig är onödigt stora i relationtill härdgroparna för att fungera som värmekälla för ett nattläger. Oavsettså har herdarna i så fall återkommit vid ett flertal tillfällen till samma plats (trekokgropar och två härdar) , vilket i sig känns ganska naturligt.Från att bara ha en tillfällig lokal, har Tanum 1857 tillsammans med landskapsanalysengjort det möjligt att beskriva en levande kulturmiljö från förromerskjärnålder. En vistelseplats kan relateras till en faktiskt existerande gravmiljöfrån samma tid, vilket i sig snarare tolkar området som en relativt centralbygd för människorna under förromersk järnålder, snarare en Tanum 1857som en vistelseplats i det förromerska landskapets utmarker. Vad vi saknarbara är dess egentliga boplatser. Detta är å andra sidan inget nytt för bohuslänskaförhållanden när vi talar om förromersk järnålder. Tanum 1857 kandärför ses som en indikation för en mer återkommande alternativt sedentärvistelse av människor i denna del av Tanum under förromersk järnålder. Dettaoavsett om vi tolkar platsen kultiskt eller som nattläger för ett antal herdar.Studien ger också uppslag för tolkningar kring såväl riter och ekonomiskt livsmönstersom hällristartraditionens existens också under förromersk järnålder.