Ladda ner "VÃ¥ldsamt lika och olika" - RFSL

kvensen är att den utsatta börjar rättasig efter partnerns bild och begränsar sigsjälv för att undvika partnerns kontrolloch kränkningar. Dessutom kan de godastunderna uppväga de dåliga. Ju längretiden går, desto mer vardaglig och ”normal”ter sig den kränkande relationen.Den utsatta upplever att det är hon ellerhan som ändrat på sig – inte att partnerntvingat fram en förändring.Våldsutsatta i samkönade parrelationerkan själva ha svårighet att identifiera psykologiskkontroll, isolering och våld somsystematisk dominans. Våldet normaliserasgradvis. Den utsatta har övertagit förövarensbild av henne/honom och görsig medansvarig. Verbala kränkningar”görs om” till neutrala, jämbördiga gräl.Det bekräftas av den uppföljningsstudie3 som gjordes av forskarna en tidefter Våldsamt lika och olika. 57 personersom ingått i den ursprungliga studienfrågades närmare i uppföljningenom vad de utsatts för och i vilken utsträckningde sökt hjälp. Där ställdesbland annat frågor om de svarandes synpå vad de utsattes för. Det fanns någraåterkommande, gemensamma faktorernär de utsatta själva beskrev sin situation;de förringade våldet och betonade sinegen delaktighet. Det är inte ovanligtatt kvinnor som utsätts av en manligheterosexuell partner på liknande sätt”hjälper till” att normalisera våldet. ”Detkunde ha varit värre. Jag blir ju i alla fallinte misshandlad.”, kan en utsatt personintala sig och omgivningen. I stället föratt lyfta fram det man utsätts för framhållsdet man inte utsätts för. Den utsattarelativiserar sin situation.Generellt kan det vara smärtsamt förvem som helst att se sig som offer – sommaktlös, ur stånd att försvara sig.När det gäller kvinnor i lesbiskaparförhållanden finns en större benägenhettill motstånd än bland kvinnor iheterosexuella parrelationer. Det kanfinnas flera förklaringar till det. Även omlesbiska par har en förväntan om ettjämlikt förhållande utan könsmaktmönsterkan den våldsutsatta tolka våldetutifrån könsmaktordningen. Partnervåldkopplas ihop med heterosexuella par –mäns våld mot kvinnor – och inte självklartmed den egna situationen ellerrelationen. I stället kanske en våldsutsattlesbisk kvinna bedömer partnerns våldshandlingarsom enskilda företeelser snarareän att identifiera det som systematisktvåld. Det är inte ovanligt attvåldsutsatta, oavsett sexuell läggning, förringarvåldet och ser sig som medansvariga– faktorer som eventuellt samspelarmed de ovan nämnda. Om den utsattaoch förövaren dessutom är ungefär likastora rent kroppsligt kanske inte förövarenuppfattas som fysiskt överlägsen.Könsmaktordningens logik om mänsöverordning och kvinnors underordninglämnar inget tankemässigt utrymme förkvinnor som förövare av våld. I föreställningarnaom vad som är ”kvinnligt”– passivitet till exempel – finns inteheller plats för kvinnor som våldsutövare.Därmed kan det inte heller finnas någoni den lesbiska parrelationen som är utsattför våld. Våldet framstår som en3) Samkönat partnervåld. Vad är det och vilket stöd behövs?Carin Holmberg och Ulrica Stjernqvist, Tidskrift för genusvetenskap 4/200736