Psykbryt

Recommendations

Info

VEM ÄR JAG ?! 12 Ibland kan det kännas som att alla runt omkring har stenkoll på sig själva. Hon har skrivit färdigt inlämningen två veckor före deadline, han vet vad han ska göra efter gymnasiet och din kompis är grym på att laga mat. Samtidigt skapas en obehaglig klump i magen på dig när familjen, i kör, ställer standardfrågan: “Vad ska du nu bli när du blir stor?” över middagsbordet. Det här med identitet är komplicerat, vem är jag egentligen? Vad är det som har gjort mig till den jag är? Resten av omvärlden har en stor del i hur vår identitet formas. Vi förhåller oss olika till människor vi möter, intryck vi tar in och till de erfarenheter vi får. Genom att uppleva bildar vi åsikter, får kunskap och upptäcker vad vi gillar eller inte gillar. Genom släkt och föräldrar ärver vi även egenskaper samt utseende och detta tillsammans hjälper till att skapa och forma vår identitet. I tonåren är det mycket som händer; man ifrågasätter, blir mer självständig, relationer till familj/kompisar förändras och allting som var självklart när man var yngre kanske inte är lika självklart längre. Enligt psykologen Erik H. Erikson kan man under denna period hamna i en så kallad utvecklingskris eller identitetskris och då är det vanligt att man känner sig vilse och osäker. Det viktiga att komma ihåg är att man inte är ensam i detta. Faktum är att alla människor går igenom flera utvecklingskriser under sin livstid och det är inte bara normalt, utan även nödvändigt för att vi ska mogna och utvecklas. Samtidigt är alla väldigt olika och vi bearbetar kriser på varierande sätt. Detta innebär att somliga kommer lindrigt undan, medan andra inte gör det. Man kan känna sig osäker på vem man är, men det gör inget. Påminn bara dig själv om att du är fullt tillräcklig som du är! Det sägs dock att man blir säkrare och mer stabil i sin identitet då man har samlat ihop rikligt med vuxenpoäng. Om detta stämmer ser framtiden ljus ut för ungdomen. Men för att få rätsida på legenden beslutade jag därför att snabbintervjua en fullfjädrad vuxen… Text: Tilda Henningsson Källor:Psykologiguiden.se PSYKBRYT söker svar Status: Extremt vuxen Ålder: 49 vårar Eget citat: ”Jag är en ganska enkel natur” Vuxenpoäng: ✓ Tre barn. ✓ Två Volvobilar. ✓ Är gift. ✓ Har ett ingenjörsjobb. ✓ Dricker åtta koppar kaffe om dagen. ✓ Storhandlar en gång i veckan. ✓ Är politiskt insatt. ✓ Ser på nyheterna. ✓ Läser tidningen varje morgon. ✓ Finner Melodikrysset i Radio P4 underhållande. ✓ Löser gärna korsord. Anser du att du är vuxen? - Jag är vuxen. ” Det blir bättre ” Upplevde du en identitets- eller utvecklingskris under din tonårstid? Beskriv den lite. - På den tiden gjorde man ju militärtjänst när man var ungdom i övre tonåren. Det gjorde jag långt hemifrån, det var lite skräckblandad förtjusning när jag åkte på det. Men det bidrog nog till att man frigjorde sig från barn till vuxen, man fick klara sig mer själv. Detta var väl ingen kris direkt men det hände ju såklart någonting med mig där och då, man förändrades. När skulle du säga att du blev vuxen? - Jag blev nog vuxen mer på riktigt när jag flyttade till Linköping och började jobba. Eget jobb och egen bostad, då fick man lära sig ordentligt. Man kunde inte vara beroende av föräldrarna och sticka hem och käka kvällsmat hos morsan och farsan för de var ju långt borta. Kände du att du blev mer stabil i dig själv och i din identitet när du lämnade ungdomstiden och äntrade vuxenlivet? - Pfft, ja det får man väl säga. Från vuxen till tonåring, har du något tips att ge till en ungdom som befinner sig i en identitetskris? - När man är ungdom… Ja, jobb är ju en bra sak. Med jobb får man inte lika mycket tid för att grubbla och snöa in sig på saker. Jag menar inte att man grubblar på fel saker bara för att man är tonåring! Men med jobb får man andra perspektiv på vad som är viktigt och mindre viktigt. Sedan förändras man ju hela tiden när man växer upp, får barn till exempel, då får man många nya perspektiv och det är också nyttigt. Perspektiven alltså. Blir det bättre? - Ja det blir bättre, när man blir äldre. Men det är klart att det inte bara är att bli äldre som löser allting. Man behöver dom där åren då man går från ungdomens villfarelser till att få lite törnar, så att man fattar att man kan ha rätt på många sätt liksom. Man får lägga ungdomen åt sidan och det kan vara ganska skönt.
Jag vill vara jag Jag är perfekt som jag är och har aldrig jämfört mig med någon... Även om jag önskar av hela mitt hjärta att detta skulle vara sant, så vet jag innerst inne att det är en lögn. Alla har, oavsett vad man påstår, jämfört sig med andra vare sig det är en klasskompis eller bild på Instagram, en person i en text. Men varför mår jag dåligt av att jämföra mig med andra? Jag vill inte jämföra mig men jag kan inte sluta! Först och främst får vi endast en vag bild av den verklighet som vi väljer att jämföra oss med. Vi vet inte vilka omständigheter eller faktorer som spelat in och vi vet inte varför eller på vilket sätt personen har uppnått det som jag vill ha. Det är en bild av verkligheten som personen väljer att visa upp, en verklighet som ofta är redigerad för att dölja olika misslyckanden och fel. En psykolog vid namn Carl Rogers kallade detta fenomen för “masker”. Enligt Rogers tar vi på oss olika masker, eller personligheter, i ett försök att ändra oss själva. Genom masken kan vi ytligt förändra vem vi är men i vårt inre är vi fortfarande densamma. Låt oss återgå till dig. Visar du alltid upp ditt verkliga jag när du är i skolan, på stan eller på sociala medier? Svaret är troligtvis nej, det är i alla fall mitt svar. Om du och jag använder en mask, varför skulle inte de som vi jämför oss med också göra det? Att försöka uppnå det någon annan har utifrån den lilla bilden vi får är inte hjälpsamt. Å andra sidan inleds ibland utveckling med ett jämförande. Modet och kämparglöden till att förändras kommer ofta från att man jämför sig eller inspireras av andra och på det sättet ser ett mål man vill uppnå. För att återgå till Rogers menade han att vi alla har en blid av hur vi är, och en bild av hur vi skulle vilja vara. Dessvärre stämmer dessa två inte alltid överens, ett tillstånd som Rogers kallade inkongruens som kan få oss att känna oss otillräckliga då vi inte lever upp till våra egna förväntningar. Det blir skadligt för oss när jämförelser börjar ta över vårt liv. När vi till varje pris vill bli denna person eller bild vi jämför oss med, förlorar vi många gånger oss själva i jakten på någons annans liv, utseende eller status. Missförstå mig rätt; viljan till förändring är inte fel. Att försöka förändras till det bättre kan vara avgörande för hur vi känner inför oss själva, men vägen till förändring är inte att jämföra sig utan att bli inspirerad av andra. Likväl som förändring kan skapa rädsla döljer det sig troligtvis en rädsla även bakom jämförandet. En rädsla för att inte duga och hamna utanför, tvingas till ett liv i ensamhet. Rädslan för att bli socialt utstött är något som människan har haft sedan vi levde i grottor, eftersom utstötthet för tusentals år sedan kunde innebära döden. Idag är det troligtvis inte så dramatiskt, men trots att det kanske inte är klokt och förnuftigt att jämföra sig är det inprogrammerat. Men försök tänka så här. Alla har vi våra styrkor och alla har vi våra svagheter. Vi måste försöka komma över våra egna rädslor och se att rädslan av att inte duga ofta bara är just en rädsla och inte fakta. För vem är det egentligen du inte duger för, någon annan eller dig själv? Jag är rädd, för jag vet hur det känns att försvinna och tappa bort sig själv. Jag jämförde mig och någonstans på vägen försvann jag. Jag är rädd, inte för att det ska hända mig igen, utan för att det ska hända dig. Orden “jag önskar jag kunde vara som hon/han/hen” är förrädiska. Det ger oss inget annat är falska förhoppningar. Vi vet inte vad som gömmer sig under ytan eller vad denna person varit med om. Du vet inte vad du förlorar när du jämför dig. Jag vet och det gör mig rädd. Jämför dig inte och tro inte att någon annan är bättre än vad du är. Utvecklas och förändras genom att inspireras av andra, inte genom jämförande. Att utvecklas är inte att bli en främling för sig själv. Att utvecklas är att hålla fast sig vid sig själv och bara se på sig själv på ett annat sätt. Det vet jag nu och därför berättar jag det för dig. Tänk på det nästa gång du jämför dig, så ska jag också göra det. För vi som vill - vi kan sluta att jämföra oss med andra! Text: Kajsa Malm Källor: mereffekt.nu klarblacoaching.se simplypsychology.org Så är det för mig Problematik: Adhd Vad innebär det? I mitt fall innebär det introvert hyperaktivitet, uppmärksamhetssvårigheter och kass impulskontroll. Sämsta med det? Att jag är konstant stressad och aldrig riktigt vaken. Bästa med det? När energi finns samtidigt som inspiration får jag mycket och bra saker gjorda. T ex skriver en haiku eller går ut med källsorteringen. Problematik: Utmattningssyndrom Vad innebär det? Får bland annat svårt att fokusera, trötthet, ingen stresstålighet, ångest, blir osocial, deprimerad. Sämsta med det? Dålig kunskap både inom vården och arbetslivet vilket leder till lång rehabilitering. Hela livet pausas och en står totalt still. Bästa med det? En lär sig sina gränser och att sätta sig själv i första hand. Problematik: Depression Vad innebär det? Att jag inte orkar göra någonting och när jag måste eller borde göra nåt (ex. gå till jobbet) får jag ångest och mår illa. Jag sover även väldigt mycket vilket gör att jag mår ännu sämre pga dåligt samvete över att jag inte gör något. Jag mår även illa av att sova. Sämsta med det? Svårt att sätta fingret på det... Men kanske att jag känner mig så trött, maktlös och orkeslös. Bästa med det? Kan inte se något positivt i det just nu, men det är skönt att ha något att luta sig mot när man inte orkar träffa vänner eller så. Det är väl bra. Problematik: Bipolärliknande depression med svåra panikångestattacker. Vad innebär det? Den bipolära delen gör att jag pendlar mellan att må dåligt och bra. Jag vaknar och mår uselt, men kan senare fungera som en frisk person, för att på kvällen få en panikångestattack och sen vara glad när jag gått och lagt mig. Sämsta med det? Det är fruktansvärt jobbigt att må dåligt. Att ha planer men behöva stanna hemma pga ångesten... Bästa med det? Att jag just nu mår bra för det mesta. Jag har levt med sjukdomen i 3 år och börjar lära känna den och vet hur jag ska hantera den. Problematik: Asperger, säsongsbunden depression, panikångest & tvångstankar. Vad innebär det? Aspergern gör att jag har lätt att snöa in på saker och har svårt för outtalade regler, främst sociala. Depression gör att jag periodvis inte vill leva, men medicin hjälper. Panikångesten uppenbarar sig främst under stress och trötthet, och känns som en hjärtinfarkt av ångest. Tvångstankarna gör att jag räknar trappsteg etc samt repeterar saker ett antal gånger som är delbart med 8. Gör jag fel måste jag börja om. Annars får jag panikångest, men det hjälper med medicin och terapi. Bästa med det? Att jag har lätt för att lära mig saker jag är intresserad av och kan jobba länge utan rast. Jag är fantastisk på att följa regler och på att säga vad jag tycker, som många tycker är positivt, andra tvärtom. 13
Page 1 and 2: Läs receptet som får din självk
Page 3 and 4: Sex, depressioner, ätstörningning
Page 5 and 6: Medicin kan hjälpa En del som mår
Page 7 and 8: Vikten är inte viktig Många tror
Page 9 and 10: Hjärnan bakom beroendet Du kan int
Page 11: Sov bättre! Ibland kan det vara sv
Page 15 and 16: “Skulle jag vara psykiskt sjuk?

Psykbryt

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?