Opsis recensioner nr4-2017
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
sprutar blod. På något märkligt sätt har<br />
Barbro Lindgren och Anna Höglund<br />
kunnat bevara en hel del av komplexiteten<br />
och känslan av att allt är förgängligt i sin<br />
minimalistiska version, som pekar rakt<br />
fram mot teaterscenen.<br />
Pärmen är mörkt röd som det bloddrypande<br />
innehållet med ett vitt kranium<br />
över korslagda benknotor.<br />
I Titta Hamlet återfinner jag en liknande<br />
humoristisk attityd som i Barbro<br />
Lindgrens och Eva Erikssons skildring av<br />
hur medlemmarna i VLMF jobbar med<br />
den sega uppsättningen av Nökhamlet.<br />
Farbrornallen är ledare för den märkliga<br />
föreningen av Barnhans leksaker. VLMF<br />
betyder ”Vad lever man för” och de kan<br />
man läsa om i författarens häftiga och<br />
roliga bok Vems lilla mössa flyger. (R&S,<br />
1987). Härlig högläsning. Så vi förstår att<br />
upptagenheten med det klassiska dramat<br />
pågått länge.<br />
Den som efter läsningen av Titta<br />
Hamlet vill fortsätta med en fyllig och<br />
ändå lättillgänglig version än originaltexten<br />
kan jag rekommendera Leon Garfields<br />
prosaversion Shakespeare Sagor (R&S, 1986)<br />
i Sven Christer Swahns mycket uppskattade<br />
översättning. Jag slår upp Hamlet i<br />
den mäktiga utgåvan och jämför Michael<br />
Forsmans tolkning av vålnaden med Anna<br />
Höglunds. Hon visar ett kungligt svart<br />
spöke som i bildtexten säger ”Din nya<br />
dumma pappa dödade mig”. Höglunds<br />
tolkning är mer övertygande och rak här<br />
liksom i skildringen av striden mellan<br />
Laertes och Hamlet. På det uppslaget lyder<br />
texten ”Ofelias bror svärdar Hamlet”. I<br />
bakgrunden utspelas giftscenen och Hamlets<br />
mamma faller död till golvet, vilket<br />
markeras med ögon som kors. Höglund<br />
använder sig av serieformen i sitt drastiska<br />
bildberättande med flera pågående skeenden<br />
i samma bilder.<br />
Titta Hamlet uppfattar jag som en<br />
intensiv, munter tilltalande version av det<br />
klassiska morbida dramat. Den är bara så<br />
oväntat bra.<br />
Susanna Ekström<br />
Fakta och fantasi<br />
Blod<br />
Text Bengt-Erik Engholm<br />
Bild Jojo Falk<br />
Natur och Kultur <strong>2017</strong><br />
Författaren inleder med att berätta hur<br />
han som liten slog sig i huvudet så att det<br />
blödde kraftigt och hur han då betedde sig<br />
helt fel. Istället för att ta det lugnt sprang<br />
han omkring och skrek. I bokens bästa<br />
avsnitt beskriver han hur han borde ha<br />
gjort. I tre punkter förklarar han enkelt<br />
och pedagogiskt för en ung läsare hur hen<br />
ska gå till väga för att hjälpa någon som<br />
slagit sig så att det blöder.<br />
Boken Blod är en blandning av medicinska<br />
fakta och kuriosa. Blodomloppet är<br />
snabbt avklarat på tre sidor och författaren<br />
kastar sig över olika företeelser som<br />
näsblod, att rodna, myggor och fästingar,<br />
blodprov och spökhistorier för att avsluta<br />
med Stockholms blodbad. Det finns gott<br />
om siffror att förundras över. Som att allt<br />
blod i människokroppen byts ut på fyra<br />
månader, att blodkärlen i en människa<br />
skulle räcka mer än två varv runt jorden,<br />
att våra hjärtan slår en gång i sekunden<br />
och att blåvalens hjärta väger som en bil.<br />
Aningen förvirrande är mixen av<br />
låtsasblod till Halloween, beskrivningar av<br />
koppning och blodiglar kopplat till dagens<br />
blodgivare samt en mycket bra beskrivning<br />
av mens. Jojo Falks illustrationer i<br />
humoristisk serieteckningsstil förstärker<br />
den skämtsamma tonen, men jag saknar<br />
några bilder som bättre förklarar exempelvis<br />
blodets väg i människokroppen.<br />
Blod är Bengt-Erik Engholms och Jojo<br />
Falks sjunde bok tillsammans. Den har<br />
samma format och utformning som förra<br />
årets bok Löss.<br />
Anne-Marie Karlsson<br />
11
Change language