Opsis recensioner nr4-2017

More documents

Recommendations

Info

R O PS ISRECENSERA Minneförlust och midnattssol Flora Banks förlorade minne Av Emily Barr Översättning Lena Karlin Alfabeta <strong>2017</strong> Första meningen i Flora Banks förlorade minne är som ett slag i magen: ”Jag står på krönet av en kulle, och trots att jag vet att jag har gjort något förfärligt har jag ingen aning om vad det är.” Boken utspelar sig till stor del på Svalbard och handlar om minnesförlust. Efter en operation då hon var elva år har Flora tappat sitt korttidsminne. Det är i alla fall vad hon har fått berättat för sig. Hon minns saker som hände innan hon var tio men sånt som sker i dag kommer hon bara ihåg någon timme. Något som hon kompenserar genom att anteckna på sina händer och på lappar. Svalbard är en tacksam miljö för att skapa stämning och spänning. Det är ödsligt, hotet att möta isbjörnar är alltid levande, de få människor som lever där alltid vänliga och hjälpsamma, åtminstone i Emily Barrs beskrivning, men förmodligen är det så i verkligheten också. Hjälpsamhet är helt enkelt en förutsättning för överlevnad i ett sånt klimat. Halva året är det kolmörkt dygnet om och halva året ljust. Flora Bank kommer dit under den ljusa tiden men tror ändå att det är vinter för det är kallt och isigt. Solen skiner hela nätterna och hon slutar sova och vet sällan om det är dag eller natt. Något som förstås bidrar till hennes förvirring. Men innan hon kommer till Svalbard här det hänt mycket i hennes hemstad i England. Efter en fest kysser hon – och blir kysst av – en pojke på stranden. Och det är något som hon sensationellt nog minns även nästa dag. Hon m inns hur det kändes, hur han såg ut, att hon fick en kolsvart sten av honom. Hon inser att hon inte är tio år längre, utan 17. Hon måste träffa honom igen – kanske kan han få hennes minne att vakna. Och hon älskar honom. Men han har rest till Svalbard för att delta i ett forskningsprojekt. Barr låter Flora berätta i jag-form med allt vad det innebär av upprepningar och omtagningar när hon måste läsa på sina lappar för att veta vem hon är och vad hon håller på med just nu. Allt är i presens – det finns inget annat för den som inte kan minnas. Det är effektivt, stundom ångestskapande, förvånansvärt trovärdigt och väldigt skickligt. Fram träder en person som trots sina tillkortakommanden är handlingskraftig och stark – så till den grad att hon lyckas ta sig från England till Svalbard för att hitta den som hon kysste och kanske återfå sitt minne. Så småningom hittar hon verkligen sin pojkvän, som hon har börjat kalla honom, men vägen dit är lång och snårig och när hon väl är framme blir ingenting som hon tänkt sig. Även hennes tidigare liv spelas upp och visar sig vara helt annorlunda än hon fått sig berättat. Det blir en dramatisk upplösning som även till sist känns rätt hoppfull. Emily Barr har skrivit spänningsromaner för vuxna och hon vet hur man syr ihop en historia, där spänningen stiger och som är svår att lägga ifrån sig. Tidigare finns ännu en bok av Barr för unga vuxna på svenska, Backpacker som kom ut 2008. Birgitta Fransson Foto Graig Green 4
Originell och nyskapande saga Älvsommar Av Mårten Sandén Bild Lina Bodén Rabén&Sjögren <strong>2017</strong> taken. Men lyktféerna är hotade av någon som kallas Stora Skuggan och Stella och hennes fosterbror Issa måste rädda dem tillsammans med skorstensbarnen. Det blir en vådlig och nervpirrande expedition som för dem högst upp i Stadshusets torn. Stella bor hos Miriam, som äger antikhandeln Miriams Dockskåp i Gamla Stan. Dessutom har Miriam ett dockskåp som är en kopia av det verkliga huset. Här ligger det nära till hands att associera till Astrid Lindgrens saga ”Ingen rövare finns i skogen”, även om det inte är barnen utan lyktféerna som flyttar in i dockskåpet. Här finns också anspelningar på bland annat H C Andersens saga ”Den lilla sjöjungfrun”. Älvsommar har samma utformning och format som sin föregångare. Den innehåller 23 kapitel och en epilog och kan Mårten Sandén porträtteras på sid. 32. alltså även den läsas som en adventskalender även om den utspelas på försommaren. Varje kapitel innehåller en helsidesillustration i en mild färgskala av Lina Bodén som också gjorde bilderna i Skorstensjul. Hennes detaljerade och exakta illustrationer har en svag oskärpa och ett obestämt ljus som gör ett drömlikt och sagoskimrande intryck samtidigt som miljöbilderna från Gamla Stan, Riddarholmskyrkan, Stadshuset och Midsommarkransens tunnelbanestation skapar verklighetsanknytning. Lina Bodén har tidigare illustrerat Kristina Lindströms Flickornas historia (2015) och utformat många vackra bokomslag både till barnoch vuxenböcker. Anne-Marie Karlsson bibliotekarie Mårten Sandén visar åter att han är en sagoberättare av rang. I hans nya bok Älvsommar finns både dramatik, vemod och klokskap. Och ett lyckligt slut. Titeln skriven med glittriga prickar framför en fantasieggande bild av Riddarholmskyrkans lätt igenkännliga tornspira på omslaget väcker förväntningar som infrias med råge. Den historia som berättas ingår i en sagotradition samtidigt som den är originell och nyskapande. 2015 utkom kalenderboken (24 kapitel som ska läsas ett per dag i december) Skorstensjul som handlar om tre barnhemsbarn på rymmen som kommer till Stockholm. Där lär de känna skorstensbarnen, som lever i hemlighet på stadens tak. Älvsommar är en fortsättning som mycket väl kan läsas fristående. Liksom i Skorstensjul är det barnhemsrymlingen Stella som berättar. Hon är mycket imponerad av skorstensbarnens orädda klättrande på tak och i torn. Nu upptäcker hon att barnen skyddas av varsin osynlig älvliknande varelse som kallas lyktfé. När hon får en egen beskyddare vågar hon också klättra och springa på 5
Page 1 and 2: R O PS ISRECENSERA Poetiskt om skog
Page 3: dokumentär skildring av en flickas
Page 7 and 8: Historiska spänningsromaner Blodsv
Page 9 and 10: Nervpirrande skräckis som sparkar
Page 11 and 12: sprutar blod. På något märkligt
Page 13 and 14: Om skapande i förskolan Kreativite

Opsis recensioner nr4-2017

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?