Opsis recensioner nr4-2017

Om skapande
i förskolan
Kreativitet och barns lärande
– från ett till 5 år
av Birgitta Emriksson & My J. Swahn
Skapande pedagogik 2017
Formulera – Bild och projekt
i förskolan
av Karin Furness
Liber 2017
Framför mig ligger två tjocka fackböcker
om arbete med projekt i förskolan. Formatet
21x22.5 cm möjliggör rikligt med
illustrationer, vilket särskilt utnyttjas av
Karin Furness på ett varierat och spännande
sätt.
Emriksson & Svahn arbetar båda inom
utbildningsförlaget Skapande Pedagogik,
Swahn dessutom som pedagogisk
utvecklingschef inom en av Stockholms
förskoleenheter. De eftersträvar i sin bok
att illustrera hur förskolans miljö kan organiseras
för att ge upphov till, för barnen,
spännande möten med material och rumsutformning.
Boken är fylld av konkreta
exempel från olika projektarbeten. Alla
inblandade olika förskolepedagoger, som
de samarbetat med, refereras till under
det gemensamma namnet Anna, vilket
ger mig, själv förskollärare och lärarutbildare
en känsla av olust. Menar de att den
egna pedagogiska profilen och personliga
bakgrunden är helt utan betydelse eller
är det bara för enkelhetens skull? Ett sätt
att anonymi–sera som jag aldrig tidigare
stött på.
Boken är utformad som en översikt av
vad som tidigare skrivits utifrån teorier
och erfarenheter från det utforskande
arbetet i Reggio Emilia kompletterad med
konkreta exempel från projektarbeten i
barngrupper. Citaten och referenserna
till annan pedagogisk litteratur är rikliga
och litteraturlistan mycket omfattande.
De hänvisar också till förskolans läroplan
(LpFö 98/16) och anslaget är tydligt
pedagogiskt när de försöker konkretisera
vad kreativt lärande kan innebära omsatt
i barngruppen. Också utformningen med
underrubriker, korta stycken, mycket luft
och bildserier bidrar till lättillgängligheten
och jag anar att målet är att ta sig in i
förskolläratutbildningens kurslitteraturlistor.
Det de vinner i översiktlighet förloras
i djup. Det tjocka, matta pappret och det
spatiösa upplägget gör att jag uppfattar
innehållet som utdraget, lite tunt. Detta
blir särskilt märkbart vid parallell läsning
av Furness.
Formulera är den fyndiga titeln på
Karin Furness koncentrerade och täta
skildring av ett helt yrkeslivs arbete med
barn i olika åldrar och deras utforskande
arbete med teckning, målning och formbara
material som lera. Utgångspunkten är
barnens intressen och tankar, deras idéer
och prövanden i verkstadsmiljö och hur
detta gestaltas genom tvärvetenskapliga,
ofta långa, projekt, där barnen ställer nya
frågor till varandra och materialen, gör
kopplingar i händelsekedjor osv. Framställningen
är nyanserad och grundlig med
klart fokus på barnens uttryck, tankar,
idéer, upptäckter och nya frågor, när de
konfronteras med materialen och nya
situationer.
Utforskande och närhet till olika
verktyg och råmaterial, deras egenart och
möjligheter får stort utrymme i kapitel
som teckning, färg och måleri, lera och
textil. Vi får följa barnens samtal och kommentarer
i tre biologiska projekt, åskådligt
presenterat med foton och eftertankar.
Bildmaterialet är mycket talande och
informativt, bra papper, som ger färgerna
rättvisa, effektiv layout som underlättar
förståelsen av det komplicerade innehållet.
Verkstadens utformning och materialets
organisering har stor inverkan på det
fortsatta arbetet för både barn och lärare.
Förberedelser, diskussioner och iakttagelser
är ofta svåra att få till, men deras betydelse
poängteras. I Furness framställning
kombineras allvar, fantasi och lekfullhet
och det jag särskilt uppskattar är hennes
egen närvaro som konstnär och bildhandledare.
Jag får själv lust att pröva mig fram
i material som inte varit aktuella på länge.
Formulera – Bild och projekt i förskolan
är så rik på iakttagelser, erfarenheter,
reflektioner, förslag och kunskap att den
bör ge underlag för flera års studier samt
impulser till egna idéer, utvecklande
samtal och prövanden i arbetslagen. Med
tanke på att Furness inspirerades av den
första utställningen från Reggio Emilia på
Moderna Museet 1981 och sedan dess på
olika sätt samarbetat och fördjupat arbetet
med förskolor, Pedagogiskt Centrum och
den pågående verksamheten i Reggio har
hon ett mycket stort material att välja och
dra slutsatser ur. Vea Veccio, en av centralfigurerna
från början i Reggio har skrivit
det uppskattande förordet.
Det är så härligt och hoppfullt med
en fackbok som lyckas kommunicera sitt
viktiga budskap till oss. Se barnen och följ
dem. Lita på deras intressen, möjliggör deras
utforskande och upptäckter. Låt de bli
delaktiga och samspela med dem. Jag har
aldrig tidigare läst något som så målande
skildrar det utmanande och lustfyllda i
verkstadsarbetet.
Susanna Ekström
13