Vår Fågelvärld nr 1 - 2018

INNEHÅLL Nummer 1. 2018 

14 

44 

6 Aktuellt. Övervintrande alfåglar 

hotas i Natura 2000-område. 

13 Aktuellt. Fältarbetet med ny 

atlas över Europa är nu klart. 

14 Fåglar inpå Knuten. 

16 Porträtt. Sussie Carlström. 

20 Fokus. Varför flyttar fåglarna 

som de gör? 

26 Populärvetenskap. Om populationer 

i förändring. 

30 Fågellokal. Sträckskåda vid 

Hults hamn. 

33 Vinterfåglar Inpå Knuten. 

Gråsiskan är årets raket. 

36 Resereportage. Madeira: Atlantiska 

havsfåglar. 

42 Fågelskydd. Projekt Skräntärna 

och Östersjöns fåglar. 

36 

57 

44 Galleriet. Vackra vita storkar 

från Extremadura. 

46 Taxonomikommittén. Nyheter 

kring fågelsystematik. 

50 Bestämning. Engelsk sädesärla. 

54 Recensioner. Bok om ugglefjädrar. 

56 Brev. Kidnappade ormvråkar. 

57 Knivigt. Skogssädgås och tajgasädgås. 

58 Fråga Experten. Inplantering av 

nya arter? 

60 Kåseri. Torsten Green-Petersen 

är ny kåsör. 

61 Korsord. 

62 Retro. Därför tar sparvhöken 

oftare bofinkshonan än den 

pråligare hannen. 

REDAKTÖREN: 

Vinterfåglar 

DEN TRETTONDE UPPLAGAN av Vinterfåglar 

Inpå Knuten är precis avklarad. 

Vi nådde inte riktigt ända fram vad 

gäller antalet rapportörer. Jag var 

övertygad om att vi skulle hamna en 

bit över 20 000, och därmed slå rekord 

i deltagande. Bara det faktum att vi är 

minst 20 000 fler i Facebook-gruppen 

Fåglar Inpå Knuten (där vi gjort 

mycket reklam för räkningen) än förra 

året, trodde jag skulle räcka. Men icke 

sa Nicke, istället landade vi på cirka 

17 000 deltagare, vilket trots allt får 

betraktas som ett utmärkt resultat. 

Kanske var det vädret som var emot 

oss. Många upplevde att fåglarna 

”försvann” dagarna innan räkningshelgen. 

En relativt kall period avlöstes 

av varmare väder i hela landet dagarna 

innan. 

EN ANNAN FAKTOR som gav oss en del 

huvudbry var de problem som uppstod 

kring inloggningen. ”För krångligt”, 

var en vanlig invändning. Tyvärr är det 

nödvändigt med inloggning på grund 

av den nya dataskyddsförordningen, 

som ska skydda personuppgifter på ett 

bättre sätt. 

Vi kommer självfallet att se över 

det system vi haft i år och fundera på 

hur vi kan göra det enklare till nästa 

år. 

I det här numret kan ni läsa om hur 

det gick i vinterfågelräkningen, men 

också en hel del om det fågelskyddsarbete 

som föreningen bedriver i olika 

projekt och former där ett exempel är 

Projekt Skräntärna. 

NIKLAS ARONSSON 

REDAKTÖR FÖR VÅR FÅGELVÄRLD 

vår fågelvärld | 1.2018 3

LEDARE 

Dennis Kraft 

Riktlinjer viktigt! 

Mänskliga aktiviteter har alltid inneburit risker för vår natur 

och våra fåglar. En sådan aktivitet är när vi bygger anläggningar 

ute i naturen. Det kan gälla vindkraftverk och master av olika 

slag eller ledningar för främst elektricitet. Här finns risker att 

fåglar kolliderar med dem och det gäller därför att de utformas 

och placeras på bästa sätt. 

För att 

undvika 

elskador ska 

transformatorstationer 

byggas 

in ... 

VI HAR I BirdLife Sverige riktlinjer för såväl vindkraft som 

master och elledningar. Riktlinjerna för vindkraft var de första 

som togs fram och de har efterhand fått stor betydelse, såväl 

för vårt agerande som för industrins planering. I dessa beskrivs 

vilka miljöer som är olämpliga för vindkraftsetableringar, samt 

ges anvisningar för skyddsavstånd till häckningsplatser för 

känsliga arter. Även i riktlinjerna för master tas placeringen 

upp, där olämpliga områden lyfts fram på samma sätt som för 

vindkraft. Utöver det tas också utformningen 

av master upp, och där pekar vi på 

att belysning ska minimeras, att stagade 

master ska undvikas och att stag ska förses 

med fågelavvisare. 

Kraftledningar utgör dubbla faror 

– dels kollisionsrisker, dels risker att 

fåglarna får elström genom kroppen. För 

att undvika kollisionsrisker pekar våra 

riktlinjer på att markledningar bör användas i större utsträckning, 

att luftledningar helst ska vara isolerade, att stolpar ska 

utformas för horisontell ledningsplacering och att fågelavvisare 

ska användas i områden med stora fågelsamlingar eller 

särskilt känsliga arter. För att undvika elskador ska transformatorstationer 

byggas in, stolptransformatorer isoleras och 

stolpar utformas så att risken för spänningskontakt minskar. 

PÅ LEDNINGSOMRÅDET FINNS det 

mycket kvar att göra. Vi driver 

för närvarande ett par frågor mot 

Energimarknadsinspektionen där 

vi vill att tillstånd ska villkoras 

med såväl användning av fågelavvisare 

vid våtmarker och älvar, 

som att icke akuta röjningar av 

ledningsgator ska genomföras 

utanför fåglarnas häckningstid. 

För fåglarnas skull hoppas vi på 

framgång i dessa processer. 

Vår 

Fågelvärld 

ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening – 

BirdLife Sverige. 

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda. 

Tel: 0739-15 60 99 

ANNONSER 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Tel: 0739-15 60 99 

TRYCK 

Exakta, Malmö, 2018 

ISSN 

2002-8717 

OMSLAG 

Johannes Rydström/N (vit stork) 

Nästa nummer kommer av Vår Fågelvärld 

kommer 15 april. 

Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige är en 

obunden och riksomfattande förening för främjande av 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen 

är den svenska grenen av BirdLife International som 

arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress är 

www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå 

Knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har en egen 

sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige. 

MEDLEMSAVGIFTER 

Årligt betalande 295 kronor (inklusive Vår Fågelvärld). 

Ungdomar (upp till 25) 145 kronor. 

Familjemedlemmar 50 kronor extra gör alla i familjen till 

medlemmar. 

PLUSGIRO 19 94 99-5 BANKGIRO 311-1994 

FÖRENINGSKANSLI 

Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106, 

386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40 

medlem@birdlife.se, www.birdlife.se 

FÖRENINGSFRÅGOR 

info@birdlife.se 

FÅGELSKYDDSFRÅGOR 

Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se 

NATURBOKHANDELN 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40 

info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se 

AVIFAUNA 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40, admin@avifauna.se, www.avifauna.se 

OTTENBY FÅGELSTATION 

Ottenby 401, 386 64 Degerhamn. 

Tel: 0485-66 10 93 ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se 

Dennis Kraft, 

ordförande 

4 vår fågelvärld | 1.2018

Villa Bas 10 kg 

229:- 

Finns i tre olika 

storlekar 

Onyx 0,9 liter 

329:- 

Finns i tre olika 

storlekar

FÅGELSKYDD 

AKTUELLT 

Övervintrande alfåglar hotas av 

vindkraftpark i Natura 2000-område 

BirdLife Sverige protesterar mot regeringens planer på att minska ett 

Natura 2000-område till havs, och E.ON:s planer på en vindkraftpark. 

Regeringen ägnar sig åt "green washing" 

när den slår sig på bröstet för 

ett planerat Natura 2000-område till 

havs, samtidigt som man mer eller 

mindre i smyg undantar alfågelns 

viktigaste område. 

Den 14 december 2016 berättade regeringen 

att de beslutat föreslå EU-kommissionen 

att utse fyra nya marina områden för 

bevarande av hotade arter – i första hand 

tumlare, men även sjöfåglar som alfågel. 

Det kan förefalla som en nobel handling av 

en miljömedveten regering, men det blev 

snart uppenbart att verkligheten inte var 

fullt så positiv. 

FÖRSLAGET INNEBAR TILL att börja med 

att Sverige, på pappret, kom att uppfylla 

EU-målet om 10 procent skyddade 

havsområden. Detta till stor del tack vare 

det gigantiska området Hoburgs bank och 

Midsjöbankarna, en över 10 000 kvadratkilometer 

stor areal söder om Gotland och 

sydost om Öland. 

Det föreslagna Natura 2000-området Hoburgs bank och Midsjöbankarna (grönt), den enligt förslaget 

skyddade delen av Södra Midsjöbanken (rosa) samt den oskyddade delen (lila). 

REGERINGEN HAR SEDAN, tämligen diskret, 

ändrat i det ursprungliga förslaget som 

berörda länsstyrelser presenterade via Naturvårdsverket. 

Detta genom att exkludera 

större delen av Södra Midsjöbanken från 

det skyddade området. 

Vår tolkning var att regeringen gjorde 

detta för att kunna lämna öppet för vindkraftsexploatering. 

Beslutet indikerade 

att regeringen satte exploateringsintresset 

högre än naturvårdsintresset. 

Beslutet innebar också att regeringen 

bröt mot EU-direktiven om hur Natura 

2000-områden ska utses. Direktiven 

föreskriver nämligen mycket tydligt att de 

områden som är mest betydelsefulla för de 

utpekade arterna måste inkluderas. 

Här gjorde nu regeringen precis tvärtom. 

De exkluderade Södra Midsjöbanken 

som tillsammans med Hoburgs bank och 

Norra Midsjöbanken utgör kärnområdet 

för en fågelpopulation under starkt hot. 

BirdLife Sverige anser att detta är 

mycket allvarligt och har därför lämnat 

in ett officiellt klagomål till EU-kommissionen. 

Sveriges utpekande av Natura 

2000-områden är nu under granskning. 

SOM EN BEKRÄFTELSE på våra farhågor 

inkom nyligen E.ON med en förnyad 

ansökan om att få anlägga en vindkraftpark 

på halva Södra Midsjöbanken. E.ON 

hävdar att det justerade projektområdet 

till ytan motsvarar cirka 1,5 procent av det 

föreslagna Natura 2000-området. 

Den största delen nyttjas emellertid 

inte i någon betydande utsträckning av 

de övervintrande alfåglarna och övriga 

sjöfåglar. De är istället knutna till just 

nämnda utsjöbankar, vilka bara omfattar 

en mindre del av det föreslagna Natura 

2000-området. 

Det finns tydliga belägg för att alfåglar 

undviker vindkraftparker till havs. Arten 

förefaller tillhöra de allra mest känsliga 

och undviker vindkraftsparkerna, även 

flera år efter etablering. 

En vindkraftpark på Södra Midsjöbanken 

innebär således en habitatförlust som 

är betydligt större än själva anläggningens 

yta. Exkluderas alfåglarna från halva Södra 

Midsjöbanken så innebär det i princip 

att nära en sjättedel av deras övervintringsområde 

försvinner. Detta är enligt 

fågeldirektivet och artskyddsförordningen 

helt oacceptabelt! 

Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig 


FOTO: ULRIK BRUUN 

TOPP 5 

I en studie gjord på Stockholms universitet 

har forskare räknat fram vem det är som tar 

upp fisken från Östersjön. 

FOTO: WIKIMEDIA COMMONS 

Gräsand är en av de arter som oftast jagas i våtmarker. 

FÅGELSKYDD 

Sätter press på Skog i 

frågan om blyammunition 

Under förra året uppvaktade BirdLife 

Sverige miljöminister Karolina Skog 

med krav på förbud mot blyammunition. 

Regeringen vill avvakta EU, men 

föreningen är inte nöjd med det. 

BirdLife Sverige och Naturskyddsföreningen 

anser att regeringen borde påbörja 

processen för att införa förbud mot 

användning av bly i jaktammunition. En 

sådan process behöver inte omgående 

innebära ett totalt förbud mot all blybaserad 

jaktammunition. 

– Genom förtydligade direktiv och små 

resursförstärkningar till myndigheter kan 

man ta viktiga steg mot minskade blyskador 

på fåglar och andra organismer, säger 

Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig i 

BirdLife Sverige. 

Det är redan idag förbjudet att använda 

blyammunition vid grunda (kust-)vatten, 

men det saknas en definition av vad som 

är ”grunt vatten”. Naturvårdsverket har 

angett rekommendationen sex meter, 

vilket är den definition som antagits i 

Ramsarkonventionen, men fortfarande 

saknas tydliga svenska föreskrifter eller 

prejudicerande domar kring detta. 

Här är kraven i korthet: 

◗ Implementera Ramsarkonventionens 

definition av (kust-)vatten grundare än sex 

meter som ”grunt vatten”. 

◗ Inkludera alla våtmarker i våtmarksbegreppet. 

◗ Inför blyammunitionsfria buffertzoner 

om 300 meter runt våtmarker och i 

anslutning till grunda vatten. 

◗ Inom buffertzonerna ska även innehav 

av blyammunition vara förbjudet. 

◗ Inför förbud mot blyammunition vid 

skyddsjakt längs våra kuster. 

◗ Länsstyrelser, Kustbevakningen och/ 

eller Polismyndigheten måste tilldelas 

resurser för att utöva vederhäftig tillsyn av 

gällande regelverk. Niklas Aronsson 

Östersjöfiskare. 

Människa (700 000 ton/år) 

Det är föga förvånande människan som 

1 

hamnar i topp på listan, men kanske ändå 

en smula överraskande att hon fiskar upp så 

mycket mer än listans tvåa – nästan tio gånger. 

Gråsäl (75 000 ton/år) 

2 

Gråsälen – den 

största av landets tre 

sälarter – har ökat i antal 

sedan bottennivån på 

1980-talet. Man tror att det 

finns totalt 40 000 gråsälar 

i Östersjön, varav upp emot 

1 000 stycken skjuts varje år. 

Storskarv (40 000 ton/år) 

3 

I Östersjön häckar 

storskarven med 

underarten sinensis, den 

som också kallas för 

mellanskarv. I landet som 

helhet häckar 40 000 par 

storskarv, varav 30 000 

finns i Östersjön. 

Vikare (20 000 ton/år) 

4 

Vikaren är den minsta 

av våra sälarter. Det är 

en arktisk art som tros ha 

blivit instängd i Östersjön 

efter den senaste istiden. 

Det finns cirka 20 000 

vikare i Östersjön, de flesta i 

norra delen och i Rigabukten. 

Sillgrissla (10 000 ton/år) 

5 

Enligt rapporten är det 

inte bara sillgrisslan 

som äter denna mängd – 

tordmule, småskrake och 

storskrake ligger på samma 

nivå. Det innebär att 

fåglarna sammantaget 

landar på cirka 70 000 ton. 

Gråsäl. 

Storskarv. 

Vikare. 

Sillgrissla. 

FOTO: JOHN LARSEN FOTO: WIKIMEDIA COMMONS 

FOTO:JOHN LARSEN FOTO: WIKIMEDIA COMMONS 


AKTUELLT 

NOTISER 

FOTON: THOMAS ALERSTAM 

Två svartsnäppor fotograferade under höstflyttningen 17 augusti 2010 på norra Öland i ett montage. 

Individen till vänster flyger med benen utsträckta bakåt, som vadare normalt gör. Individen till höger 

har vikt benen under kroppen, likt tättingar. Notera att benen är helt gömda under bukfjädrarna. 

Vingspegeln är namnet på Östergötlands Ornitologiska 

Förenings utmärkta tidskrift. 

ÖgOF har ökat, inte minskat 

I förra numret av Vår Fågelvärld hade vi en 

artikel om medlemsutvecklingen i landets 

regionalföreningar. På grund av brister i 

föreningens medlemssystem redovisade vi en 

felaktig siffra för Östergötlands Ornitologiska 

Förening (ÖgOF). I stället för att ha minskat 

med knappt nio procent under föregående år 

har föreningen ökat med nästan tre procent 

– från 858 till 883 medlemmar vid mitten av 

december 2017. ÖgOF är också en av få regionalföreningar 

som har anslutit sig till det som 

kallas ”kedjan”, ett sätt att bygga starkare band 

mellan riksföreningen och regionalföreningarna. 

Kedjan innebär att regionalföreningarna får 

tillgodoräkna sig medlemmar som tidigare bara 

varit medlemmar i riksföreningen. Samtidigt får 

riksföreningen räkna in medlemmar som bara 

är medlemmar i regionalföreningen. 

Medlemssiffrorna för 2017 visar att ÖgOF 

har lyckats värva medlemmar från gruppen 

som tidigare bara varit medlemmar i riksföreningen. 

Här har man vuxit ännu mer än föreningen 

i stort – nästan tolv procent. Medlemmar 

som nu alltså får läsa Vingspegeln, jämte Vår 

Fågelvärld. 

Miljöpris till Tåkern 

Sveriges Lions miljöpris på 30 000 kronor har 

2017 tilldelats Tåkerns fältstation. I motiveringen 

heter det att: ”Tåkerns fältstation har varit 

verksam vid Sveriges främsta fågelsjö sedan 

1963. Tåkerns Fältstation har en central roll när 

det gäller att rapportera de förändringar som 

sker i miljön kring och i sjön Tåkern. Detta arbete 

utgör ett viktigt underlag för praktiskt taget 

alla nödvändiga skötselinsatser som utförs vid 

sjön Tåkern, naturreservat sedan 1975.” 

UPPROP 

Har du sett vadare flyga med 

benen uppdragna under kroppen? 

I vårt pågående arbete med att 

studera dubbelbeckasinens flyttning 

dök en gammal diskussion upp som 

vi haft flera gånger förut: hur ofta 

flyger vadare med benen uppvikta 

under kroppen? 

DET ABSOLUT VANLIGASTE sättet för vadare 

att hålla benen i flykten är att hålla dem 

utsträckta rakt bakåt. För mer långbenta 

arter betyder detta att tårna och ibland 

delar av benen sticker ut bakom stjärten 

(se montage ovan). 

Thomas Alerstam och jag var dock 

båda övertygade om att vi vid något tillfälle 

sett vadare flyga med benen uppvikta 

under kroppen, såsom tättingar gör. Eller 

uttryckt på ett annat sätt, så som vadarna 

viker benen när de ruvar. 

NÄR THOMAS LETADE igenom sina bilder 

hittade han en svartsnäppa som flyger med 

benen uppvikta på detta sätt (se ovan). Vid 

en genomgång av svartsnäppebilder uppladdade 

på Artportalen hittades ytterligare 

två fåglar som flög med uppvikta ben. I det 

ena fallet hade fotografen kommenterat 

benens position. Vi har också hittat bilder 

av just svartsnäppa flygande med uppvikta 

ben i Lars Gejls bok Europas vadefugle, 

där författaren också kort kommenterat 

beteendet. 

MEN HUR VANLIGT är egentligen detta beteende 

och vid vilka tillfällen används det? 

Är det kanske bara svartsnäppan som 

gör så? Vi har vid en första sökning på 

internet inte hittat några vetenskapliga 

publikationer som berör frågan, men självklart 

kan mycket återstå att finna i handböcker 

och uppsatser. Samt i ornitologers 

fältanteckningar eller fotoarkiv. 

Vi ställer nu frågan till Vår Fågelvärlds 

läsare: har du någonsin sett vadare flyga på 

detta sätt och kanske till och med fångat 

det på bild? Har du möjligen sett något 

publicerat om detta fenomen eller kanske 

sett bilder på internet? 

All information i ämnet tas tacksamt 

emot. Skicka informationen till adressen 

nedan. Rapportera då så mycket relevant 

som möjligt, såsom vilken art det gäller, 

ålder, kön, plats och datum, under vilka 

omständigheter observationen gjordes, 

och så vidare. 

Om tillräckligt med information kommer 

in återkommer vi med en sammanställning 

i ett kommande nummer av Vår 

Fågelvärld. 

Åke Lindström, 

Ake.lindstrom@biol.lu.se 


INFORMATION OM VÅRA PRODUKTER FINNS 

HOS EXKLUSIVA SWAROVSKIÅTERFÖRSÄLJARE 

OCH PÅ SWAROVSKIOPTIK.COM 

CL COMPANION 

FRIHET ATT 

UPPLEVA MER 

Så fort du lyfter upp den är det här och nu som gäller. Med sin 

imponerande optiska prestanda utlovar den nya CL Companion 

unika ögonblick som du alltid kommer att minnas. Den här 

kompakta, intuitiva och eleganta kikaren blir en ständig 

följeslagare på alla dina upptäcktsfärder. Välj mellan tre 

tillbehörspaket och uttryck din personliga stil. 

SEE THE UNSEEN

AKTUELLT 

NOTISER 

Rekordmånga lyckade 

häckningar av vitrygg 

Att vårt östra grannland fyllde hundra år 2017 

har knappast undgått någon. Sätten att fira 

detta har varit många, men vi fågelvänner har 

anledning att sända ett särskilt grattis österut 

så här i efterhand. 

Det visade sig nämligen att 2017 blev det 

bästa häckningsåret i den dokumenterade 

ornitologiska historien för den vitryggiga hackspetten. 

De idoga finska ornitologerna hittade 

inte mindre än 240 revir med minst 151 lyckade 

häckningar. 

För ett par årtionden sedan fanns bara cirka 

30 par i landet, och den sentida ökningen ses 

som ett direkt resultat av det stora inflödet av 

vitryggar från öster under 2015. 

Om vi får se positiva effekter också i Sverige 

är dock mera osäkert. Trots enstaka häckningar 

i sydvästra Finland och längs Bottniska vikens 

kust 2017 är den finska stammen fortsatt 

starkt koncentrerad till Karelen. 

Johan Elmberg 

FOTO: EMIL LUNDAHL 

Spana spetsbergsgäss vid Hornborgasjön i påsk? 

Ungdomsläger till 

Hornborgasjön i påsk 

Den 30 mars till 2 april anordnar BirdLife 

Sveriges ungdomskommitté ett läger till den 

fågelrika Hornborgasjön i Västergötland. 

Vi bor på ett vandrarhem i närheten av sjön 

och kommer att ha en minibuss och en personbil 

till vårt förfogande. Det finns förhoppningar 

om att få se stora mängder tranor, svarthalsad 

dopping och rördrom, samt mängder av änder, 

gäss och svanar. Vi spenderar även en dag i 

skogen för att se lite skogsfåglar. 

Så, är du mellan 12 och 25 år, och vill skåda 

fågel tillsammans med andra ungdomar är du 

varmt välkommen att skicka en anmälan till 

emillundahl97@gmail.com. Deltagaravgiften 

ligger på 400 kronor – avgiften betalas på 

plats. Lägret har plats för 14 deltagare. Samlingsplats 

för lägret är Skövde. 

Emil Lundahl 

Rättelse om fotograf 

Det var Per Hedley Nilsen, Tjust fågelklubb, och 

ingen annan, som tagit bilden på sidan 6 i förra 

numret av Vår Fågelvärld. 

Fågelguider och besökare vid Tysslingen njuter av rastande sångsvanar. 

FENOLOGI 

I Tysslingen samlas sångsvanar 

för vidare färd mot häckplatser 

FRÅN SLUTET AV februari till början av 

april varje år samlas tusentals ivriga besökare 

vid sjön Tysslingen för att beskåda 

den storslagna svanrasten. 

Det är en av Europas största rastplatser 

för sångsvanar, och belägen vid norra 

delen av sjön Tysslingen, cirka 15 kilometer 

nordväst om Örebro. Här mellanlandar 

årligen över 8 000 sångsvanar på sin väg 

mot norra Finland och norra Ryssland. 

Högsta dagsnoteringen under 2017 var 

5 403 stycken. 

Svanrasten lockar cirka 15 000 besökare 

varje år. Både naturintresserade och 

fotografer från Sverige och stora delar av 

Europa kommer för att se på svanarna. 

UTÖVER SÅNGSVANARNA FÖREKOMMER 

många andra fågelarter, till exempel gäss, 

andfåglar och vadare. Senare under året 

fylls det på med olika arter av småfågel. 

Även ett par havsörnar, som häckar i 

området, gör dagliga besök vid rastplatsen 

– till besökarnas stora förtjusning. 

– Har man tur kan man till och med få 

se kungsörn, säger Helny Olsson, som är 

en av svanräknarna. 

Svanräknarna dyker upp klockan kvart 

i sex varje morgon, och ser till att besökarna 

får färsk information om antalet fåglar. 

Niklas Aronsson 

Sjungande sångsvanar i Tysslingen. 

FOTO: LASSE BORGSTRÖM 



En trio som tar igen sig i väntan på rätt väder att 

flyga vidare i. 


“För första gången på 20 år 

hittade stjärtmesarna fram 

till vårt fågelbord. 

De kommer i omgångar, 

10–15 stycken per tillfälle och 

flera gånger om dagen!” 

— Rony Bäckström 

Foto: Rony Bäckström 

TALGKORV 

ENERGI MED 

75% 

FETT 

TALGKORV 

JORDNÖT MED 

60% 

FETT 

TALGKORV FÖR VILDFÅGLAR 

MED HÖG FETTHALT OCH MYCKET 

ENERGI FÖR ATT KLARA EN KALL VINTER 

Talgkorv utan nät, 

så fåglarna inte fastnar! 

Anpassad för vilda fåglar i den 

nordiska regionen 

Fri från palmolja, smak - och 

färgämnen 

Finns att köpa i 

granngårdens butiker 

www.leoandwolf.se

AKTUELLT 

RARITETER 

Större gulbena tog kryssare 

med storm under julhelgen 

FOTO: STEFAN HAGE 

I julhelgen dök en amerikansk vadare 

upp på Västkusten, vilket fick skådarna 

att gå man ur huse. Det var en 

större gulbena, en art som bara setts 

tre gånger i Sverige förut. 

STÖRRE GULBENA HÄCKAR i Kanada och 

Alaska, och övervintrar i Sydamerika, även 

allra längst ned i söder. Den är en ovanligare 

besökare än kusinen mindre gulbena 

som är sedd ett tjugotal gånger i Sverige. 

Större gulbena tillhör släktet Tringa 

där vi i Sverige har häckande arter som 

skogssnäppa, grönbena, svartsnäppa och 

gluttsnäppa. 

Färska studier av det genetiska 

materialet har visat att större gulbenan, 

något överraskande, är närmare släkt 

med svartsnäppa och gluttsnäppa än med 

mindre gulbena som har ungefär samma 

utbredning och övervintringsområden 

som den större gulbenan. 

Det var också gluttsnäppa som den 

först rapporterades som när den dök upp 

vid våtmarken Tofta Kile i Bohuslän. Det 

var först ett par dagar senare som den säkert 

kunde artbestämmas då den återuppträcktes 

vid Amundön söder om Göteborg 

av skådaren Göran Gustafsson. 

Fågeln fortsatte sedan söderut längs 

kusten och var vid detta nummers pressläggning 

fortfarande kvar – över en månad 

efter att den upptäcktes. 

Troligen har fågeln kommit ur kurs och 

fastnat i ett kraftigt vädersystem av orkantyp 

på väg mot Europa. Niklas Aronsson 

Den större gulbenan har hela tiden varit orädd 

och låtit sig fotograferas på nära håll. 


FÅGELATLAS 

Fältarbetet med ny atlas 

över Europa avslutat 

För drygt 20 år sedan kom den första 

fågelatlasen ut för Europa. Den visade 

vilka arter som häckar och hur vanliga de 

är i olika delar av världsdelen. Nu är det 

dags för en ny fågelatlas. 

Under 2017 avslutades fältarbetet med att 

samla in data från över 5 000 atlasrutor i 

50 länder! 

Nu återstår det stora arbetet med att 

göra analyser och skriva texterna. Från 

svensk sida kommer bland andra Åke 

Lindström och Martin Green från Svensk 

Fågeltaxering, tillsammans med personal 

på ArtDatabanken, att ta fram svenska 

kartunderlag. 

PROJEKT AV DET här slaget är resurskrävande 

och det behövs mer pengar för att 

analysera data, göra kartor, koordinera arbetet 

och till sist för att kunna presentera 

det i form av en bok och på webben. 

Strax före jul beslöt styrelsen i BirdLife 

Sverige att stötta projektet, som heter 

Ebba2, med 5 000 Euro (knappt 50 000 

kronor) som så kallad "supersponsor". 

Sedan tidigare har författarna bakom 

boken Fåglarna i Sverige (2012) skänkt 

Den förra Europaatlasen kom 1997. 

hela sin royalty, sammanlagt 100 000 

kronor, till projektet. Dessa pengar har 

framför allt gått till att göra det möjligt 

att inventera atlasrutorna i vidsträckta 

Ryssland. 

DET FINNS FORTSATTA möjligheter för 

privatpersoner och föreningar att sponsra 

projektet framöver. Man kan till exempel 

sponsra enskilda arter genom att skänka 

minst 50 Euro. Arter som grågås, gräsand, 

brandkronad kungsfågel, nordsångare, 

backsvala, kungsörn, fjällgås, sädgås, 

snösparv, skärsnäppa har hittills inte fått 

någon egen artsponsor. Listan över arter 

finns på den här sidan: www.ebba2.info/ 

support-ebba2/ebba2-species-sponsorship/ 

Man kan även sponsra hela projektet: 

www.ebba2.info/support-ebba2/ 

Exempel på hur det kan komma att se ut i den 

nya atlasen. De gula partierna visar utbredningen 

för berguv i den förra atlasen, medan blå områden 

är utbredningen nu. Berguven ser ut att ha 

gått tillbaka i öster, men ökat i väster. 

Nya häckningsplatser har hittats i Kaukasus och 

på Balkan. 

NOTISER 

Workshops om havsplaner 

Vill du vara med och arbeta för att Sveriges 

nya havsplaner kommer att ta stor hänsyn till 

havets unika naturvärden och på allvar bidra till 

att vi uppnår våra nationella och internationella 

miljömål? Då har du chansen nu! 

För att försäkra oss om att så mycket som 

möjligt av den lokalt förankrade kunskap 

som finns bland våra medlemmar fångas upp 

i havsplanerna arrangerar Birdlife Sverige 

tillsammans med Naturskyddsföreningen ett 

antal workshops om havsmiljön, och de framtida 

havsplanerna längs den svenska kusten 

under våren. Vi hoppas att du och din regionala 

förening vill vara med och diskutera havsmiljö 

och påverka havsplanernas utformning! 

Det kommer att bjudas på information, lättare 

förtäring och intressanta diskussioner. 

Hittills bokade workshops är Gävle 8/3, 

Stockholm 20/3, Stenungsund 10/4, Halmstad 

25/4 och Gotland (Lilla Karlsö) 20/5 – info om 

ytterligare några orter kommer! 

Mer info: Mia.Svedang@naturskyddsforeningen.se 

eller Ulrik.Lotberg@birdlife.se 

Anmäl dig här: miasvedang.wufoo.com/ 

forms/z1k9nixs08qcpob/ 

GOF stoppade fångst av 

duvhök på Västkusten 

Strax före jul upphävde Förvaltningsdomstolen 

ett beslut av länsstyrelsen i Hallands län 

som gett en person tillstånd att i Kungsbacka 

kommun fånga in maximalt fem duvhökar 

från september 2017 till siste januari 2018. 

Duvhökarna skulle sedan de fångats in flyttas 

och släppas ut på annan plats. Beslutet överklagades 

av Göteborgs Ornitologiska Förening 

med utgångspunkt i att fångst och flytt av 

duvhök inte är nödvändigt för viltförvaltningen. 

Föreningen skrev i sitt överklagande: "Anledningen 

till att duvhöksfångsten beviljats är för 

att gynna uppfödning och utsläpp av fälthöns, 

vilket är ett föråldrat sätt att bedriva naturvård. 

Fasanuppfödning för utsläpp inför nöjesjakt bör 

inte heller anses utgöra viltförvaltning. Det är 

vidare tveksamt om fasan utgör en del av den 

naturliga svenska faunan. Duvhökar bör vidare 

inte ha någon avgörande betydelse för utsläppta 

rapphöns möjlighet att överleva." Man hänvisade 

även till att duvhöken är rödlistad. 

Även Naturvårdsverket yttrade sig i ärendet 

och tillstyrkte där länsstyrelsens beslut att 

medge fångst av duvhök. 

Förvaltningsrätten går på GOF:s linje och 

skriver i domen: "Förvaltningsrätten anser dock 

med hänsyn till att det saknas konkreta uppgifter 

om behovet av jakten att det inte är visat att 

fångst av duvhök behövs för att tillgodose viltförvaltningen." 

Man ansåg även att länsstyrelsen 

inte har kunnat visa att fem duvhökar är ett 

litet antal, vilket EU-kommissionen anger som 

krav för att medge den här typen av fångst. 


FACEBOOK Fåglar inpå Knuten Över 39 000 medlemmar 

FOTO: IA BORÉN 

Fåglar inpå 

knuten 

Facebookgruppen Fåglar inpå 

Knuten har idag över 39 000 

medlemmar. Varje dag lägger 

gruppens medlemmar upp 

hundratals bilder på fåglar från 

vårt land. Här förs samtal om 

art, beteenden, fågelmat och 

mycket annat. Allt i en trevlig 

ton. Skaffa ett Facebook-konto, 

sök upp gruppen Fåglar inpå 

Knuten och lägg till dig. Vi är 

inne i den mest intensiva fågelmatningstiden. 

Fågelräkningen 

Vinterfåglar Inpå Knuten är 

precis avslutad. I det här numret 

blir det därför fågelmatningsbilder 

för hela slanten. 

Niklas Aronsson 

FOTO: MARIA CORNELIUSSON 

Stjärtmesar är förtjusta i talgbollar. Ses sällan äta annan fågelmat. 

Rar hackspett 

Gråspett är alltid en uppskattad 

syn vid matningen, 

där den äter talg och jordnötter. 

En av våra minst 

talrika hackspettar. 

FOTO: YVONNE KRISTOFFERSSON 

FOTO: MARGARETHA ÖSTRÖM 

Teskedstitan 

En tita, närmare bestämd en entita 

i en kopp med fågelmat. Entitan är 

förtjust i solrosfrön bland annat. 

Talgaspirant 

Trädkrypare ansågs länge inte besöka fågelmatningar, 

men nu finns tilräckligt många bilder för att 

man kan säkert säga att det gör de, men sällan. När 

det sker är det talg och fett i olika former som den 

söker sig till. 

Den nordligaste mesen 

För den som bor riktigt långt norrut i vårt 

land kan lappmesen vara en av fågelmatningens 

gäster. 

FOTO: KENNETH SANDLÖV 


FOTO: BERNDT SÖDERLUND 

FOTO: KURT ISAKSSON 

Vatten som pulshöjare 

Även om fåglar inte är beroende av tillgång på vatten så som 

däggdjur är, så uppskattar många av dem ett vattenbad. 

Solrosfröälskare 

Nötväcka, blåmes, talgoxe och svartmes är 

alla förtjusta i solrosfrön. 

FOTO: STEFAN LINDBERG 

FOTO: ALLAN WALLBERG 

Talg som favoritföda 

Det är inte alla arter som heter vad de äter, men för talgoxen är det en 

sanning. Talg går att få tag på i de flesta matvaruaffärer, bara man frågar 

om det. Det är dessutom oerhört billigt. 

FOTO: OSCAR ISOZ 

Hamstrare 

Nötväckan hör till de arter som 

hamstrar mat, tillsammans med 

våra mesar utom blåmes och 

talgoxe. 

Med toppluvan på plats 

Tofsmesen är en av de allra charmigaste gästerna. För 

att ha chans på den pigga mesen bör man ha äldre 

barrskog alldeles i närheten. 

FOTO: LISELOTT STÅLBERG 

Kusinträff 

Svartmesen och talgoxen är båda frekventa 

besökare. Den förra vanligen där 

det finns mer av riktig skog. 

FOTO: ALLAN LARSSON 

Övervintrare 

Det händer att svarthättor (hona på bilden) 

övervintrar i Sverige. Kanske från den 

kontinentala population som övervintrar på 

Brittiska öarna. 


PORTRÄTT 

Sussie Carlström 

16 vår fågelvärld | 1.2016

Silvertärna 

Sussie Carlström är en engagerad cirkelledare 

utifrån en egenutvecklad pedagogik. 

text och foto Niklas Aronsson 

Hon tilldelades utmärkelsen Årets 

Silvertärna 2017 för sitt engagemang 

för såväl fåglar, som för att öka fågelintresset. 

Motiveringen löd bland 

annat: ”Hon lägger ner mycket tid på 

att dela med sig av sin kunskap genom 

att ordna kurser, exkursioner och andra aktiviteter 

för nybörjare, ungdomar, nyanlända och andra för att 

sprida intresse för fåglarna. Hon är även ringmärkare 

vid Grosshamns fågelstation på Ramsvikslandet vid 

Bohuskusten. Denna utmärkelse tillfaller således en 

eldsjäl, vilket är mycket välförtjänt!” 

DET HAR GÅTT lite mer än ett halvår 

sedan hon fick ta emot utmärkelsen, 

men har inga problem att minnas hur 

överraskad hon blev. 

– Det var helt galet, jag hade inte 

minsta misstanke. Min pojkvän, Per 

Wohlin, visste om det och hans uppgift 

var att få mig till naturum Falsterbo där 

utmärkelsen delas ut under Falsterbo Bird Show. 

Vanligtvis brukar vi inte vara vid evenemanget, utan 

brukar stå vid Ljungen och se på sträcket därifrån. 

Efter några timmar vid Ljungen med bland annat 

några mindre skrikörnar, började det bli ont om tid 

för Per att hinna få mig till prisutdelningen i tid. 

– Då sa Per att vi kunde åka ned till naturumet 

och gå upp i tornet där eftersom Christian Cederroth 

hade fått bra bilder på skrikörnarna därifrån. 

Visst, tänkte jag utan att misstänka något. 

Vid entrén mötte Anders Lundquist upp och sa 

Jag 

hade 

inte sett minsta 

indikation 

på vad som 

skulle hända ... 

med ett leende: ”Den där kikaren du har om halsen, 

den tar jag, du ska få en annan …” 

Då var det bara några minuter kvar innan Sussie 

skulle få ta emot priset. 

– Jag hade inte sett minsta indikation på vad som 

skulle hända innan. Men det var verkligen jätteroligt 

att få den uppmärksamheten, säger Sussie. 

SUSSIE HAR BOKSTAVLIGEN fågelskådat sig igenom 

2000-talet. Men dessförinnan var det längre mellan 

fåglarna. 

– Jag var inte ett dugg intresserad 

av fåglar. Det var när min bror gick 

bort 1998 som mina sinnen öppnades. 

På något sätt tror jag att jag letade 

efter sådant som jag kunde koppla till 

min bror eller min pappa, som också 

gått bort. Även om de inte var fågelskådare, 

så var de naturmänniskor, 

säger hon. 

I början var hennes fågelintresse 

mer på nivån där hon gick på gångvägar och tittade 

på de fåglar som råkade flyga förbi. Någon kikare 

hade hon inte, inte ens en handkikare. 

– Men jag lyckades ändå på något sätt få bra 

bilder på en sparvuggla, säger hon och ler. 

Intresset fick en liten vitamininjektion när hon 

kunde följa med kompisen Jörgen Olsson ut för att 

skåda och då fick möjlighet att titta i en tubkikare 

för första gången, och uppleva den sociala samvaron. 

Tidigt i sin skådarbana var hon också ute på Vä- 

SUSSIE CARLSTRÖM 

Ålder: 50 år 

Bor: Uddevalla 

Familj: Sambon Per Wohlin 

Det visste du inte: Samlar 

på örhängen. Har mer än 

1 400 par. Hon lägger ut ett 

par varje dag på Instagramkontot 

sussiecarlstrom. 


PORTRÄTT 

Sussie Carlström 

MINA FAVORITER 

◗ Fåglar: ”Ugglor, samt när fågelungarna kommer till matningen tidigt på sommaren.” 

◗ Fågellokal: ”Ölands södra udde.” 

◗ Bästa skådning: ”De tidigare mornarna på Udden för att upptäcka vad som ska flyga 

förbi just denna morgon. Att se hur alla härliga skådare vaknar till liv och kommer till vindskyddet 

och undrar vad de har missat.” 

Vi har 

alltid 

väldigt roligt 

på våra kurser. 

deröarna utanför Fjällbacka i Bohuslän. Jörgen var 

vänlig och visade fåglarna i sin höga tubkikare, som 

hon kunde titta i om hon stod på tå. Det blev inte så 

mycket egen artbestämning. På kvällen fick hon ytterligare 

bevis på att skådare inte alls är så tråkiga. 

TIDIGT, REDAN EFTER något år, startade Sussie, tillsammans 

med Anna Johansson, den första studiecirkeln 

för kvinnor. 

– Vi var inte duktiga. Men kvinnor godtar att 

man inte kan allt, utan är tacksamma för det man lär 

ut. Vi har alltid väldigt roligt på våra kurser, säger 

hon. 

Sedan den första studiecirkeln har det strävsamma 

paret haft åtskilliga cirklar för fågelintresserade 

kvinnor, vanligen minst en cirkel per år sedan 

början av 2000-talet. Deltagarantalet brukar vara 

kring dussinet. Flera har blivit aktiva skådare, två 

från första kursen åker nu i vår för tredje gången till 

Mallorca och de åker 2 gånger om året till Öland för 

att skåda. 

Det är Sussies och Annas pedagogiska tanke som 

genomsyrar kurserna. En tanke som är inspirerad 

från Sussies första erfarenheter som nybörjare, när 

hon fick fåglarna utpekade: ”Där en knipa”, ”Där 

är en storskarv”. På Sussies och Annas kurser får 

deltagarna själva komma fram till vad de ser. Genom 

att arbeta två och två ska de med hjälp av en fågelbok 

komma fram till rätt familj och så småningom 

art. 

– Vi försöker lära dem typiska kännetecken för 

familjerna och utgår från dem, säger hon. Vi börjar 

ofta med att titta på fåglarna vid fågelbordet, till 

exempel på hur näbbarna ser ut, eller jämför vingoch 

stjärtlängd. 

Det är viktigt att inte högt berätta vilken art man 

kommer fram till, utan att alla ges chansen att hitta 

rätt, något som visade sig extra svårt att få gehör för 

i fjol när Sussie och Anna ledde en studiecirkel för 

kvinnor och män. 

– Några av männen hade väldigt svårt att inte 

ropa ut högt vad det var för fåglar trots att vi hade 

pratat om att inte göra just det, säger Sussie. 

– Jag gillar verkligen mitt tillvägagångssätt och 

tycker det fungerar väldigt bra. Jag känner att jag 

växer när de växer, när jag ser att ser att deras självförtroende 

ökar och att de vågar ge sig ut i fält. 

SUSSIE HAR SETT antalet skådande kvinnor öka 

markant under de år hon har hållit på. Kvinnor som 

plötsligt har tid över. Även om det finns de som är 

yngre, så är merparten av de som är med på studiecirklarna 

över 60 år. 

– Förutom det ökande intresset från kvinnor har 

jag också sett hur öppenheten i fält har ökat. Folk 

delar med sig idag på ett sätt som man inte gjorde 

när jag började. 

Den här utvecklingen och det arbete som Sussie 

lagt ned på Bohusläns Ornitologiska förening har 

lett till att antalet medlemmar har ökat, under förra 

året mer än någon annan regionalförening, vilket 

vi berättade om i en artikel i förra numret av Vår 

Fågelvärld. I föreningen är hon programansvarig. 

– Vi försöker ha ett brett program med exkursioner, 

bildvisningar och föredrag. Vi anordnar 

bland annat en populär havsfågelexkursion med en 

fiskebåt, ut till vatten en bra bit utanför kusten. Vi 

har flera deltagare som är med i föreningen bara för 

att kunna vara med på exkursionen, säger hon. 

I MITTEN AV 1990-talet flyttade Sussie från Åkersberga, 

där hon är uppvuxen, ned till Fjällbacka för 

att börja arbeta på ett dataföretag. Hon arbetar kvar 

på samma företag än idag, och stortrivs. Nu har 

företaget nyligen öppnat ett kontor i Strömstad. 

– Där ser jag stora möjligheter att kunna hitta 

nya medlemmar till föreningen. Nu kommer jag 

ibland att vara på plats i Strömstad och ska testa att 

ha en del aktiviteter där för att se om vi kan värva 

några nya medlemmar, säger hon. 


Kikare & Tubkikare 

LÄS 

RECESIONER 

opticron.co.uk 

/reviews 

Traveller BGA ED 

“Mindre, lättare, ljusare, skarpare”, Traveller BGA ED bryter 

ny grund för 32mm fält kikare riktad mot entusiasten och 

den seriösa användaren. Priser från 4195:- 

ES GA ED v4 

Den nya ES V4 tubkikaren as designad och tillverkad 

i Japan, och levererar ”bäst i klassen” prestanda 

med även större noggranhet från det nya tvådelade 

hastighetfokuseringen. 30 års garanti. Tub pris från 8595:- 

NY 

MODELL 

Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se 

För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk 


FOKUS 

Fågelmigration 

VARFÖR FLYTTAR 

DE SOM DE GÖR? 

Förändring. Hur har fåglarnas 

flyttningsmönster utvecklats? 

Och kan kunskaper om 

dessa mönster öka vår förståelse 

för hur klimatförändringar 

kan komma att påverka 

världens fågelpopulationer? 

Dessa frågor försöker Fredrik 

Klingberg besvara. 

text Fredrik Klingberg, tidigare maringeolog vid 

Sveriges geologiska undersökning (SGU), 

numera fågelintresserad pensionär 

foto Fredrik Anmark 

Varför flyttar vissa fågelarter? 

Det allra vanligaste svaret 

man får är att många arter 

flyttar söderut på vintern 

för att det är för kallt här i 

Norden. Det är svårt att få tillräckligt 

med föda för att klara 

kalla vinternätter med kyla, 

snö och is. Lite förenklat betraktar vi ”hemma” som 

den plats där man föder upp sina barn – i fåglarnas 

fall på häckningsplatserna. Som en följd av det tycks 

vi anse att fåglarna flyttar till sina vinterkvarter 

för att invänta en ny häckningssäsong. Genom att 

studera den senaste geologiska perioden (kvartär) 

kan vi se att det verkar vara tvärtom, nämligen att 

flyttfåglarna bor i sitt vinterkvarter och flyttar till 

lämplig plats enbart för att häcka. Men vad spelar 

det ena eller andra egentligen för roll? 

UNDER LÅNGA TIDER, cirka 2,5 miljoner år (kvartärtiden), 

har klimatet växlat mellan värme- och 

istider med i medeltal drygt 100 000 års cykler, 

uppemot 20 gånger. Istider (glacialer) och värmetider 

(interglacialer) är ytterligheterna då kyla och 

värme når de lägsta respektive de högsta temperaturerna. 

Mesta tiden var klimatet någonstans där 

emellan, men betydligt kallare än idag. Under dessa 

mycket långa tider var tundra och stäpp förhärskande 

i Europa, även under perioder med en liten 

inlandsis. Det var egentligen bara i områden nära 

Medelhavet och Atlanten som det kunde finnas skogar. 

Under dessa kalla perioder fanns hela tiden de 

fyra årstiderna, men vintern var lång och sommaren 

mycket kort. Värmetid, som det är idag, var ovanligt. 

Under kvartärtiden var endast cirka 10 procent av 

tiden lika varm som idag. Följaktligen har det under 

cirka 90 procent av tiden varit kallare än idag, under 

is- och kalltider. Under dessa kalla perioder levde 


Starar på väg. 

vår fågelvärld | 1.2016 23

FOKUS 


Figur 1. Temperaturkurva för de senaste 800 000 åren. 

Ovanför den röda linjen visas perioder med värmetider 

(interglacialer). Under den blå linjen visas istider (glacialer). 

Mellan den röda och den blå linjen visas kalla perioder. 

Figur 3. Schematisk bild över 

flyttningsmönster för vissa fåglar 

– desamma som i nutid flyttar från 

centrala Afrika till Norden – under 

istid (blå pil), kallare perioder (gul pil) 

och värmetid (orange pil). Vinterkvarteren 

(oval i Afrika) är densamma eller 

nästan densamma oberoende av de 

tre varianterna av klimat. 

Det finns fem underarter av strömstare 

i Europa. Men hur såg det ut 

under istiden? Var det kanske bara tre 

underarter under kalla tider? 

fåglarna längre söderut och hade sin huvudsakliga 

vistelse i Afrika och i sydligaste Europa, som då 

hade andra biotoper än idag. Nuvarande värmetid 

innebär därför att många av fåglarna har en av sina 

nordligaste utbredningar någonsin. 

Av cirka 1 500 arter i Afrika under vintern är det 

ungefär 215 som flyttar till Europa, det vill säga lite 

drygt 14 procent. 

Fåglarnas flyttningsbeteende utvecklades långt 

före kvartärtiden. Däremot kan flyttningsbeteendet 

ha modifierats under kvartärtiden, eftersom arterna 

kontinuerligt har anpassats till förändrat klimat. 

Eftersom de kalla perioderna kraftigt dominerade 

så borde de ha varit viktigare för beteendeförändringarna 

än under de, ur geologisk synvinkel, korta 

värmetiderna. Påverkan på beteenden skedde under 

långa tidsrymder, men en population ladusvalor i 

Amerika kan illustrera vad som kan hända på en så 

kort tidsrymd som 40 år. Populationen har där kastat 

om flyttningen 6 månader och har börjat häcka 

i sitt forna vinterkvarter i Argentina, och flyttar 

numera norrut till vinterkvarter i norra Sydamerika. 

Ändrade beteenden kan ske relativt snabbt, men 

flyttningsbeteendet finns vanligen kvar. Exemplet 

visar också att ändrade beteenden kan utgå från 

vinterkvarteret. 

DEN NUTIDA ÅRLIGA fågelflyttningen är mycket 

komplicerad och visar upp ett otal olika flyttningsmönster, 

men trots det vet vi dag en hel del om 

hur den fungerar. Men hur har det sett ut tidigare, 

till exempel under istiden, och har det haft någon 

betydelse för hur flyttningen ser ut idag? Eftersom 

fossil från fåglar är sällsynt kan man bara spekulera 

i hur flyttningen såg ut under de kalla geologiska 

perioderna och hur det har påverkat dagens flyttningsmönster. 

Fåglarnas flyttningsmönster under glaciala/ 

interglaciala cykler i Nord- och Sydamerika har 

nyligen undersökts av amerikanska forskare. En stor 

inlandsis täckte norra Nordamerika och liknande 

flyttningsbeteenden som de i Europa verkar ha 

skett, även om osäkerheten kring hur det sett ut är 

stor. De återkommande glacialtiderna har varit en 

viktig faktor som gjort att fåglarna har utvecklat 

Figur 2. Inlandsisens maximala utbredning och vegetationstyper 

för cirka 20 000 år sedan. Under kalla 

perioder, när isen inte var lika utbredd, låg vegetationszonerna 

längre norrut. 

förmågan att anpassa sina flyttningsmönster. 

Under istiden täckte inlandsisen Skandinavien 

och Brittiska öarna. Tundra- och stäppförhållanden 

rådde i stora delar av mellersta och västra Europa 

närmast inlandsisen. I södra Europa fanns en stäpp 

med sporadiska förekomster av träd, och där fanns 

också mer sammanhängande lövskogar. Längre bort 

från isen bredde tajgan ut sig med barrskogar. 

Under istiden hade flyttfåglarna det enklare på 

så sätt att de inte behövde flytta så långt. Hur dessa 

flyttningar såg ut vet vi inte, men genom att anta att 

de sökte upp liknande miljöer som de häckar i idag 

kan man få en uppfattning om flyttningsmönstren 

som rådde. De sångare som i nutid flyttar mellan 

centrala Afrika och Norden bör i så fall under 

kalltider ha flyttat mellan centrala och norra Afrika, 

eller möjligen sydligaste Europa vid Medelhavskusten. 

Vadarna kanske flyttade till Atlantkusten i 

Frankrike eller på Iberiska halvön, eller någonstans 

i Medelhavet, Svarta havet eller Kaspiska havet. 

Dessa områden var betydligt kallare än idag, men 

hade de förutsättningar som krävdes för framgångsrik 

häckning. De flyttade troligen inte till ishavet i 

Sibirien där klimatet var otroligt bistert. Sannolikt 

fanns inget öppet vatten där på sommaren. 


En population ladusvalor i Sydamerika har 

bytt flyttväg och häckar numera där de 

tidigare övervintrade. 

UNDER PERIODEN EFTER istidens slut har en del 

arter som flyttar norrut av någon anledning inte 

återvänt till sina vinterkvarter i Afrika, utan funnit 

nya längre norrut (se figur 4). Under istiden hade 

tranan antagligen sina vinterkvarter någonstans i 

Afrika och flyttade till Medelhavet för att häcka. 

Idag flyttar de längre norrut och vissa till Sverige, 

men har även flyttat sitt vinterkvarter längre norrut 

till Spanien. Intressant är här de tranor som har sina 

vinterkvarter i Etiopien och Somalia. Kan det vara 

så att de behållit sina vinterkvarter från istider och 

kalla perioder? 

Det är många arter som utvecklat detta förkortade 

flyttningsmönster, till exempel de vadare som 

flyttar till Ishavskusten och övervintrar utefter 

europeiska kusten. Under istider och kalla perioder 

flyttade de troligen till Atlantkusten och hade sina 

vinterområden i Afrika. 

Vissa arter har spridit sig norrut och hittat lämpliga 

biotoper efter istiden, och därför inte återvänt 

söderut under vintrarna. I norra Europa bör dessa 

arter under istiden ha hållit till i samma biotoper 

som återfanns i södra Europa eller norra Afrika under 

istiden. De har inga eller försvagade flyttningsbeteende 

i sina gener. Bilden blir mer komplicerad 

eftersom det inom vissa arter finns både stann- och 

flyttfåglar. 

Under vissa kalla perioder, när klimatet var lite 

bättre än under istider, häckade flyttfåglarna lite 

längre norrut i till exempel Spanien, Italien och 

Balkanområdet där förhållandena var som de är i 

Skandinavien idag. 

Figur 4. Schematisk bild 

över avkortad flyttning 

under istider och idag. Blå 

pil visar flyttningsmönster 

under istiden. Gula pilar 

visar flyttning under kalla 

perioder, varav den högra 

under ett lite varmare 

klimat. Den röda visar flyttning 

under en värmeperiod 

eller som det ser ut idag. 

Figuren skulle kunna i grova 

drag visa tranans ändrade 

flyttningsmönster över en 

värme- och istidscykel. 

I EUROPA FINNS fem underarter av strömstare. Dessa 

är kortflyttare. Det finns en underart i Skandinavien, 

en i Storbritannien, en på Irland, en i Pyrenéerna, 

en i Alperna och dessutom en i Atlasbergen 

i Nordafrika. Antalet underarter tyder på ringa 

utbyte mellan de olika regionerna. Samtidigt måste 

en viss blandning ha skett eftersom de inte har utvecklats 

till fem arter. Kan denna blandning ha skett 

under kallare perioder, eller har de varit separerade 

även då? En titt på kartan på figur 2 antyder att populationen 

i Atlasbergen, Pyrenéerna och Alperna 

kunnat fortsätta finnas, möjligen på lägre nivåer på 

grund av kylan. Men var har de brittiska, irländska 

och skandinaviska populationerna hållit hus? Troligen 

har klimatet varit för bistert på Brittiska öarna, 

och Skandinavien var ju täckt av is. Om de nordliga 

populationerna har blandats med de sydligare har 

det kanske funnits tre populationer under istider. 

Kan detta kanske avgöras genom DNA-analys? 

DE TVÅ UNDERARTERNA av lövsångare, trochilus och 

acredula, har häcknings- och övervintringsområden 

i någon mening skilda från varandra. Underarten 

trochilus flyttar mellan Västeuropa och Västafrika, 

medan acredula flyttar mellan norra samt östra Europa 

och östra samt södra Afrika. I Sverige går gränsen 

mellan de två underarterna i höjd med norra 

Dalarna och norra Hälsingland. Söder om gränsen 

häckar trochilus och i norr acredula. Hur har dessa 

olika beteenden uppkommit? En möjlig förklaring 

kan vara att de under de långa och kalla perioderna 

häckade åtskilda av Medelhavet. De biotoper som 

under dessa kalla perioder var lämpliga låg huvudsakligen 

på Iberiska halvön respektive Balkan. 

Medelhavet kan ha varit den barriär som delat upp 

de bägge underarterna så att de utvecklat två olika 

flyttningsmönster, som de vi ser idag. De bägge 

flyttningsmönstren finns även i generna. Under interglacialerna, 

när det blev varmare, har flyttningen 

förlängts norrut till de häckningsbiotoper vi ser 

idag. Vinterkvarteren är dock i huvudsak desamma. 

En viss blandning mellan underarterna sker troligen 

under häckning så att endast en art bibehålls. 

DE VADARE SOM är beroende av födosöksområden 

liknande de i Vadehavet under sina flyttningars rastningspauser 

använde säkert samma typ av områden 


FOKUS 


att häcka så långt norrut. Hur har det påverkat 

fåglarnas beteenden och häckningsframgång? Har 

det varit svårare för flyttfåglarna att få fram ungar 

under de kalla tiderna på grund av avsaknaden av 

långa dagar? Har värmetider varit flyttfåglarnas gyllene 

tider? Kanske har inte de ljusa långa dagarna 

en sådan stor betydelse för fåglarna som vi trott, 

utan i stället visar på deras förmåga att häcka långt 

norrut när tillfälle ges under värmetider. 

MILJONER ÅR AV klimatförändringar har visat att 

fåglarna står väl rustade mot sådana svängningar, 

och att de har haft en god förmåga att leva vidare. 

Att skylla på klimatförändringarna när fågelbestånden 

går ner är därför ologiskt. Det är istället 

utarmningen av den biologiska mångfalden, att fåglarnas 

biotoper försvinner, föroreningar i naturen 

och kanske andra faktorer som har mycket större 

betydelse för fåglarnas överlevnad. 

Fåglarnas flyttningsbeteenden är mycket gamla 

och finns nedärvda i generna. Modifiering av flyttningsbeteenden, 

eventuellt i generna, bör ha skett 

under de långa kalla perioderna under kvartärtid 

snarare än under de ur geologisk synvinkel korta 

värmeperioderna. Det är troligt att de långa kalla 

perioderna varit en viktigare faktor för förändring 

av flyttningsmönstren. Det beror på att de flesta 

arterna häckade i lämpliga biotoper som funnits 

i södra Europa och i norra Afrika under de dominerande 

kalla perioderna, utan eller med en liten 

inlandsis. 

Lövsångaren, Sveriges 

vanligaste häckfågel är 

egentligen två underarter, 

acredula och trochilus, med 

skilda övervintringsområden. 

Kanske 

har inte 

de ljusa långa 

dagarna en 

sådan stor 

betydelse för 

fåglarna som 

vi trott ... 

under de kalla perioderna. Var dessa områden, 

med rätt klimat, kan ha funnits är osäkert. De stora 

flodmynningarna i Medelhavet bör ha haft samma 

sedimenttyp. Deltat utanför floden Tajo i Portugal, 

kan också ha varit ett sådant födosöksområde. 

Vinterkvarteren låg i Afrika. Det är svårare att gissa 

var vadarnas häckningsområden låg någonstans. 

Inlandsisen täckte stora områden och klimatet var 

uselt. Sannolikt var det för kallt vid ishavskusten 

och Sibirien. En gissning är att Svarta havets och 

Kaspiska havets stränder, eller Biscayabukten, hyste 

lämpliga häckningsbiotoper. Eller sökte sig vadarna 

längre österut till Asien eller till amerikanska kontinenten? 

UNDER ISTIDER OCH kalla perioder var fåglarna 

tvungna att utnyttja dygnets alla ljusa timmar. 

Under 90 procent av kvartärtiden hade fåglarna 

inte tillgång till de långa ljusa dagarna på häckningsplatserna, 

eftersom det helt enkelt inte gick 

TACK. Jag vill främst tacka Thomas Alerstam för intressanta 

synpunkter och förslag på förbättringar i 

texten. Jag vill också tacka Reino Andersson, Jimmy 

Stigh och Tore Påsse som läst manuskriptet och 

lämnat värdefulla kommentarer. 

Referenser 

IPCC hemsida: http://ipcc.ch/. 

Klingberg, F. & Stigh, J. 2012: Alkornas tid – Ett sjudande 

ishav. Vår Fågelvärld 2012:1. 

Klingberg, F. & Stigh, J. 2012: Från myllrande fågelliv till utarmat 

kulturlandskap. Vår Fågelvärld 2012:2. 

Lundberg, M., m. fl., 2017: Genetic differences between willow 

warbler migratory phenotypes are few and cluster in 

large haplotype blocks. Evolution letter, vol.1. Issue 3. 

Saleweski, B. & Bruderer, B. 2007: The evolution of bird migration 

– a synthesis. Naturwissenschaften 94:268-279. 

SGU hemsida: www.sgu.se/ 

Winkler, D.W., m. fl., 2017: Long-Distance Range Expansion 

and Rapid Adjustment of Migration in a Newly Established 

Population of Barn Swallows Breeding in Argentina. Current 

Biology 27, 1080–1084 

Zink, R.M., & Gardner, A.S. 2017: Glaciation as a migratory 

switch. Sciences advances 3. 

Zink, R.M. 2013: The evolution of avian migration. Biological 

Journal of the Linnean Society, 2011, 104, 237-250 


Facebook “f” Logo CMYK / .eps Facebook “f” Logo CMYK / .eps 

VcSmart 

10x30 / 14x30 

NYHET! 

Skakfri upplevelse med Kenko VcSmart 

MED VC 

Kenko VcSmart 10x30 / 14x30 

- kompakt kikare med bildstabilisering 

och avancerad optik 

När man tittar igenom en högförstorande 

kikare upplever man det ofta svårt att hålla 

den tillräckligt stilla. Bilden hoppar och 

skakar vilket gör det svårt att urskilja detaljer. 

Men tack vare inbyggd bildstabilisering ger 

Kenko VcSmart en behagligt lugn och skarp 

bild som gör det enkelt att studera de olika 

delarna i exempelvis ett landskap, en fågel 

eller andra slags djur. Den gör det också 

möjligt att skåda en längre tid innan ögonen 

tröttnar. 

www.focusnordic.se 

FocusNordic

POPULÄRVETENSKAP 

Dynamik i faunan 

Populationer i förändring 

Aldrig tidigare har fågelfaunans sammansättning och antal förändrats 

så snabbt som den gör just nu. Detta beror förstås på 

mänsklig aktivitet i olika former. Bilden är komplex och det finns 

både vinnare och förlorare bland våra fågelarter. 

text Staffan Ulfstrand | illustrationer N. Jonas Englund 

Vitkindad gås hör till de arter 

som har ökat kraftigt i antal. 


De av oss som varit fågelskådare 

i långliga tider, det vill säga ett 

halvsekel eller mer, har sannerligen 

fått uppleva ett stort antal 

dramatiska förändringar i den 

svenska fågelfaunan. Varje gång 

jag ser en flock av hundra- eller 

tusentals vitkindade gäss ta till 

vingarna, exempelvis vid Hjälstaviken, påminns 

jag om en upplevelse en vårdag cirka år 1948. Då 

kom fem (5) exemplar av denna art flygande över 

Öresund och in över Skånes västkust, något som 

utlöste rena rama extasen hos exkursionsledaren, 

Gustaf Rudebeck, och hans entusiasm smittade 

givetvis av sig på oss alla. Troligtvis har Sveriges 

fågelfauna aldrig någonsin tidigare undergått så 

snabba förändringar i sin artsammansättning som i 

nutid, vilket naturligtvis beror på att vi människor i 

allt snabbare takt och på hela planeten orsakar alltmer 

drastiska förändringar i hela vår miljö inklusive 

klimatet. Faunor är i och för sig aldrig oföränderliga, 

men vår arts inverkan på snart sagt vartenda 

ekosystem har utan ringaste tvivel orsakat en högst 

betydande tempoökning i djurvärldens dynamik 

och artomsättning. 

INGENSTANS HAR FÅGELFAUNANS förändringar 

mätts och bokförts med större noggrannhet och 

under längre tid än i Storbritannien. Dessa data har 

nu kommit till användning i en intressant analys av 

händelseförloppet inom en del av nationen, nämligen 

England. 

Beståndsförändringar kan givetvis orsakas av 

ändrade betingelser inte bara i häckningsområdet 

utan också under flyttningsresorna och i vintertillhållen, 

och det är ofta svårt att avgöra vilka faktorer 

som ligger bakom en viss arts eller populations 

antalsförändringar. Av störst betydelse torde förändringarna 

i landskapet – ”markanvändningen” – 

ha varit. Större befolkning och mer bebyggelse, nya 

jordbruksmetoder och omfattande trädplanteringar 

har positivt eller negativt påverkat många fågelarter, 

och växande bestånd av vissa predatorer har lett 

till beståndsminskning hos en del av deras bytesarter. 

De pågående klimatförändringarna har medfört 

fördelar för vissa men nackdelar för andra (dock 

troligen färre) arter. Öppenmarksfåglar, framför allt 

arter som häckar i odlade områden, har tenderat 

att minska i antal, även om hastigheten i nergången 

saktat in på senare år. Det går sämre för markhäckande 

än för träd- och grotthäckande arter, och för 

arter med nordlig utbredningstyngdpunkt och/ 

eller tropiska vinterkvarter. Ingen skillnad kunde 

upptäckas mellan arter som övervintrar i regnskog 

respektive i savannmiljö. 

I en färsk rapport från Finland rapporteras att 

det i genomsnitt går sämre för långdistansflyttare 

än för arter som nöjer sig med måttligt långa resor 

(inom Europa) eller till och med stannar hemma 

över vintern. Orsakerna till dessa skillnader är 

emellertid oklara. En av de mest märkbara konsekvenserna 

av klimatförändringarna är ju att en 

hel del arter, som förr var övertygade flyttfåglar, 

numera stannar kvar på häckplatserna eller i vart 

fall förkortar sina flyttningsresor. 

Under perioden från 1967 till och med 2006 

minskade 56 procent av de arter som kunde analyseras 

i det brittiska datamaterialet. Arter som hade 

stora bestånd drabbades proportionsvis mindre 

hårt än fåtaligare arter. Nordliga arter var i större 

trångmål än jämförbara arter med sydligare utbredning. 

Av bara farten får man i denna artikel veta att 

av de brittiska arter som är med i undersökningen 

är det gärdsmyg som med sina 14 miljoner häckande 

par är talrikast. Därefter kommer rödhake (8 

miljoner), lövsångare och ringduva (båda med cirka 

4,5 miljoner). 

DET VIMLAR AV KOMPLICERADE och svåranalyserade 

faktorer som påverkar olika fågelbestånds 

flyttningsvanor och populationstrender. Arter som 

övervintrar i afrikanska savannmiljöer har minskat 

i snabbare takt jämfört med dem som vistas 

i regnskogsmiljöer. Inte nog med denna skillnad 

mellan olika biotoper, utan det finns också skill- 

MILJÖ Stora förändringar i miljön ger utmaningar 

◗ Naturligt urval 

Att jordens klimat förändras 

i ett ”onaturligt” tempo 

kan givetvis medföra stora 

problem för såväl diverse 

stann- som flyttfåglar. 

Redan en enstaka extra 

kall vinter kan orsaka hög 

dödlighet och därmed betydande 

populationsminskning. 

Men det finns faktiskt 

en hel del exempel på fågelbestånd 

som förvånansvärt 

snabbt kunnat justera sina 

flyttningsvanor som en 

reaktion på ändrade klimatbetingelser. 

Naturligt urval 

kan minsann vara effektivt, 

och snabbt leda till justeringar 

i beteenden. 

◗ Istid gav prövningar 

Hur klarade fågelfaunan istiden? 

Den kom visserligen 

smygande men innebar en 

enorm miljöförändring. En 

amerikansk studie diskuterar 

denna fråga. 

Cirka 70 procent av de 

fågelarter som idag häckar 

i Nordamerika kunde 

definitivt inte bo kvar i 

den världsdelen under 

istiden. Förmodligen hade 

de retirerat och utvecklat 

ett stationärt livsmönster 

i Mellan- och Sydamerika. 

Men när prövningens tid 

var över expanderade 

många av de arter som flytt 

och återerövrade sin gamla 

kontinent, det vill säga 

Nordamerika. Onekligen 

kräver ett mer eller mindre 

stationärt liv i Sydamerika 

respektive ett flyttningsliv i 

Nordamerika olika levnadssätt 

och anpassningar. 

Det är fascinerande att 

begrunda på vilka sätt så 

Det går 

sämre 

för markhäckande 

än för 

träd- och 

grotthäckande 

arter, och för 

arter med 

nordlig utbredningstyngdpunkt 

och/ 

eller tropiska 

vinterkvarter. 

många arter lyckats klara 

dessa prövningar. 

◗ Vilka klarar framtiden? 

Hur stor roll har istidens 

drastiska klimatförändringar 

haft för den evolutionära 

uppkomsten av de 

nordamerikanska fåglarnas 

moderna flyttningsvanor? 

Bidrog ”exilen” till att en del 

arter splittrades på två eller 

flera bestånd och därigenom 

kom att utvecklas till 

separata arter? Och vilka 

arter kommer att klara den 

pågående ”moderniseringen” 

av vår planet? 

◗ Referens 

Zink, R. M. & Gardner, A. 

S. 2017. Glaciation as a 

migratory switch. Science 

Adv. 2017; 3: e1603133. 


POPULÄRVETENSKAP 

Dynamik i faunan 

gick som sämst för regnskogsövervintrarna efter 

mitten av 1980-talet. Flyttande arter som stannar 

i Europa året runt visade sig följa ungefär samma 

mönster som savannövervintrarna. Som författarna 

påpekar, kan ändrade överlevnadsutsikter ha minst 

lika stor betydelse för en populations antalsförändringar 

som förändringar i ungproduktionen. Och väl 

att märka: betingelserna i fåglarnas vinterkvarter, 

exempelvis i Afrika, modifieras i ett tempo som gör 

att förändringarna i den svenska miljön verkar stå 

praktiskt taget stilla ... 

I EN ALLDELES färsk svensk studie kommer det 

fram att en flyttfågels populationsförändringar mer 

än man kanske tror påverkas av ändrade betingelser 

”på hemmaplan”, inte av de svårigheter den 

upplevt under flyttningen eller i vinterkvarteren. 

Stenskvättor som fixat flyttning och övervintring 

kan minsann möta nya, svåra problem inom häckningsområdet 

där klimatet ändras så sakteliga, men 

markanvändningen desto snabbare och grundligare. 

Naturligtvis kan de pågående klimatförändringarna 

direkt påverka, antingen positivt eller negativt, 

olika fågelarters populationstrender. Föga överraskande 

verkar olika arter ha olika ”känslighet” för de 

pågående klimat- och därmed miljöförändringarna. 

Eftersom flera omvärldsfaktorer ofta förändras 

samtidigt, är det svårt att avgöra vilken som är av 

störst betydelse för den ena eller andra arten. Enligt 

den brittiska undersökningen minskade gott och 

väl hälften av de 59 arter som forskarna hade goda 

data för, mellan åren 1967 och 2007. Talrika arter 

minskade proportionsvis mindre än mer fåtaliga 

arter, och sydliga mindre än nordliga. De arter vars 

populationer minskade mest under den aktuella 

tidsperioden var gök, trädpiplärka och grå flugsnappare. 

TIDERNA FÖRÄNDRAS OCH en sak är säker, nämligen 

att de fågelarter som har svag förmåga att justera 

sin livsföring alltefter de växlande existensbetingelser 

som vi människor skapar genom våra areella 

näringar, och för del delen också genom många 

andra faktorer, ligger illa till. Flexibilitet är en av de 

viktigaste egenskaper som krävs för att kunna fortleva 

och frodas i en snabbt skiftande omvärld. 

nader mellan olika tidsperioder. Minskningen hos 

arter som föredrar savannmiljö gick som snabbast 

under 1960- och 1970-talen, medan det däremot 

Punaflamingon har anpassats 

att klara svåra förhållanden 

med hög salthalt på 

hög höjd. 

Referenser 

Arlt, D. & Pärt, P. 2017. Marked reduction in demographic 

rates and reduced fitness advantage for early breeding is 

not linked to thermal matching of breeding time. Ecology & 

Evolution. DOI:10.1002/ece3.3603. 

Thaxter, C. B. & 4 andra förff. 2010. Hypothesis to explain 

patterns of population change among breeding birds in 

England. Biological Conservation 143: 2006-2019. 

Virkkala, R. & Lehikoinen, A. 2017. Birds on the move in the 

face of climate change: high species turnover in northern 

Europe. Ecology & Evolution. DOI:10.1002/ece3.3328. 


Din nästa drömresa? 

Island • Juni–juli • Gigi Sahlstrand 

Transsylvanien • N&K • Juli • Pav Johnson 

Spanien • Guldkant • September • HG Karlsson 

Kenya • September • Daniel Bengtsson 

www.avifauna.se 0485-444 40 

Nordens största utbud av naturresor 

Zambia 

– expedition i Afrikas 

okända vildmarker 

EN UNIK OCH ANNORLUNDA NATUREXPEDITION TILL AFRIKAS 

HJÄRTA. Med en liten grupp besöker vi svåråtkomliga vildmarker 

där vi får uppleva några av Afrikas mest orörda nationalparker och 

naturområden. I BANGWEULUTRÄSKEN finns träskonäbbar och tusentals 

Black Lechweantiloper. I KASANKA förmörkar miljonhövdade flockar 

fruktfladdermöss skyn i världens största däggdjursmigration. Flera 

av nätterna campar vi mitt ute i vildmarken och genomkorsar även 

nationalparken NORTH LUANGWA, som tills nyligen var stängd för 

besökare. Förutom alla lejon, leoparder, antiloper, giraffer, bufflar och 

flodhästar ser vi även många unika fåglar och djur på vår färd. Den 

fågelintresserade kommer inte bli besviken, här har setts över 400 arter. 

Vår färdledare TEET SIROTKIN är biolog med inriktning på tropisk ekologi 

och även en erfaren fågelskådare. 

RESEDATUM: 20 okt – 3 nov 2018. 

FÖR MER INFORMATION: 

www.aventyrsresor.se 

BOKA: Tel 08-5560 69 00 

eller resor@aventyrsresor.se 

STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984 

www.aventyrsresor.se Tel 08-5560 69 00

FÅGELLOKAL 

Hults hamn 

Sträckskåda vid 

Hults hamn 

Bland de mer okända av Sveriges sträcklokaler 

är Hults hamn utanför Kristinehamn i Värmland. 

Här har man fri sikt ut över Europas tredje största 

insjö – Vänern. Stora antal tärnor och änder 

passerar liksom lommar och vitfåglar. 

text Stefan Asker | foto Lars-Peter Jansson 

Vänern kan med rätta kallas ett 

innanhav. Med en total vattenyta 

av 5 600 kvadratkilometer är den 

Europas tredje största insjö. Om 

våren går ett markant sjöfågelsträck diagonalt 

över Vänern i sydvästlig till nordostlig 

riktning mot häckningsområdena i norr. 

På sin väg över detta vårt väldiga innanhav 

tycks sjöfåglar tappa höjd och kan ses, 

ibland i stora antal, vid nordöstra Vänerkusten. 

Den absolut intressantaste lokalen 

för detta nordostgående sträck är Hults 

hamn, söder om Kristinehamn, alltså i Vänerns 

nordöstra hörn. Ofta rastar sjöfåglar 

i området innan de tar ny fart upp över 

inlandet. Sedan slutet av 1990-talet har en 

Vitnäbbad islom är en ovanlig sträckfågel som 

har setts en handfull gånger vid Hults hamn. 

Senast 9 maj 2016. Bilden visar en 2k-fågel som 

sträckte förbi 5 mars 2014. 

mer eller mindre regelbunden sträckräkning 

skett här under vårarna. Hults hamn 

ligger cirka 10 kilometer söder om Kristinehamn 

och är en mycket lättillgänglig 

plats. Vid observationsplatsen härskar ett 

flödande medljus eftersom solen går upp 

bakom ryggen på observatörerna. Detta 

gör att varje fågel blir till en tavla, vilket 

förhöjer upplevelsen rejält. 

VINDAR FRÅN ÖSTER. För att sträcket ska 

bli intensivt och riktigt spännande krävs 

ihållande vindar från den öster. Helst ska 

detta väderläge råda över hela södra Skandinavien. 

Under sådana förhållanden tar 

fler fåglar än normalt vägen över inlandet 

i stället för Östersjön. När fåglarna kommer 

fram till Hult hålls de då också nere 

av motvind och blir lättare att upptäcka. 

Dessutom bildar de ofta vackra täta flockar 

i motvinden. Ett mycket tydligt exempel 

på detta var den kraftiga passagen av 

silvertärnor som ägde rum under början 

av maj 2017. Totalt passerade cirka 17 000 

exemplar. Toppdagarna inföll 4–7 maj då 

cirka 14 000 tärnor sträckte in i bukten 

och upp över land. Högsta dagssumma 

blev 4 740 exemplar den 6 maj. Noterbart 

är att under aktuell tid observerades 

Hults hamn i utanför Kristinehamn är 

en okänd pärla med ett bra sträck av 

tärnor, änder och lommar. 

mycket få sträckande silvertärnor över 

Östersjön. 

VÅR. Bästa tiden för vårsträcket infaller 

normalt mellan mitten av april och mitten 

av maj. Dock är sträckaktiviteterna 

utdragna under en mycket längre tidsperiod. 

Olika artgrupper kulminerar vid 

olika tidpunkter. Änder, måsar/tärnor 

och vadare är karaktärsfåglarna. Tätttingar 

och rovfåglar är det sparsammare 

med, och dessa kommer som regel aldrig 

upp i större antal. Med tanke på den ringa 

mängd rovfåglar som passerar är andelen 

mindre vanliga rovfågelarter hög. Brun 

glada, röd glada, stäpphök, ängshök och 

aftonfalk är samtliga noterade vid mer än 

ett tillfälle. 

Under milda vintrar börjar de första 

fåglarna dra förbi Hults hamn redan 


i slutet av februari. De första sträckande 

arterna är gäss, svanar, knipor och 

skrakar. Vid gynnsamma omständigheter 

pågår sträckaktiviteter ända in i första 

juniveckan. Om väderbetingelserna är 

de rätta passerar arktiska vadare under 

första juniveckan. För att få uppleva detta 

vackra skådespel krävs nordost–ostvindar 

över landet, helst under en ihållande 

tidsperiod. Om denna vädersituation inte 

råder uteblir i det närmaste det arktiska 

vadarsträcket. 

Förutom silvertärnorna ovan följer här 

andra exempel på för inlandet höga sträcksummor 

vid ostvindslägen: 

HÖST. Sträcket förbi Hult under hösten är i 

det närmaste obefintligt, med ett intressant 

undantag. Vid kraftiga sydvästvindar 

ses ofta framförallt labbar i vattnen fram- 

Det är i april och maj som det vanligen ses dvärgmås 

vid Hults hamn. 

Tretåig mås ses framför allt under vinterhalvåret 

vid hårda sydvästliga vindar. 


FÅGELLOKAL 

Hults hamn 

Tretåig mås kan ses 

under hela vinterhalvåret 

vid ovan nämnda 

vädersituation och har 

varit snudd på årlig under 

hela 2000-talet. 

för observationsplatsen. Den mest spännande 

tiden för labbar infaller från senare 

delen av augusti till och med första halvan 

av september – åtminstone vad gäller kustlabb 

och fjällabb. Bredstjärtade labbar ses 

mer oregelbundet, men även de vid friska 

sydvästvindar. Chansen att se bredstjärtade 

labbar är störst under oktober. Storlabb 

är blott sedd vid två tillfällen. 

Förutom labbar har en del annat setts i 

samband med hårt sydvästligt väder. Nämnas 

kan tretåiga måsar och stormfågel, 

samt alkor. Tretåig mås kan ses under hela 

vinterhalvåret vid ovan nämnda vädersituation 

och har varit snudd på årlig under 

hela 2000-talet. 

Några exempel på vad som kan hända 

vid hårda sydvästliga vindar är följande: 

◗ 17 september 1997: sex exemplar av 

fjällabb, tio exemplar av kustlabb, 25 exemplar 

av ob. labb, fyra exemplar av tretåig 

mås samt två exemplar av tordmule. 

◗ Under den blåsiga decembermånaden 

2011 sågs tretåig mås nära nog dagligen 

med som flest cirka 20 exemplar den 11 

december. 

◗ Fjällabbar kan ses främst under 

september. Högsta dagssumman är fem 

exemplar den 9 september 2012. Stormfågeln 

sågs i samband med de hårda ihållande 

sydvästliga vindarna 2011, närmare 

bestämt den 10 december. 

RARITETER Några observationer sticker ut 

ordentligt och är värda att nämnas. Praktejder 

är sedd två gånger, 23 april 2005 

och 21 april 1998. En 1k ismås höll till runt 

observationsplatsen 6–8 december 2011. 

Värd att nämnas, trots att åren gått, är den 

rosentärna som hittades på ön Rörkollran, 

som kan ses från Hults hamn, den 10 

juni 1949. Tärnan omhändertogs men dog 

senare, och finns bevarad uppstoppad. 

En större lira hittades levande i ett 

fisknät söder om Hult 21 november 1999. 

Fågeln avled kort efter infångandet. 

Småspoven passerar i små eller medelstora flockar på upp till några tiotal individer under senare delen 

av april och maj månad. Dagsrekordet är 178 individer 5 maj 2016. 

Knipa hör till de allra vanligaste sträckfåglarna. 

Flockar på över 200 individer kan ses rastande. 

HULTS HAMN Så hittar du dit 

◗ Vägbeskrivning 

Från Kristinehamn tag 

utfarten mot Mariestad, väg 

26. Efter cirka 1 kilometer 

finns en vägskylt ”Hult 10”. 

Följ den vägen söderut. Efter 

cirka 10 kilometer kommer 

man till ett fyrvägskors 

– där finns en liten skylt 

”Hultshamnsvägen” vid 

en liten röd byggnad (före 

detta smedja). Sväng höger 

in på grusvägen och följ den 

i cirka 1,5 kilometer ner till 

hamnen. Väl framme finns 

en rymlig parkering. 

◗ Lokalen 

Hults hamn är en öppen 

plats med en gles trädridå 

nere vid stranden mot Vänern. 

Inga vindskydd finns 

att tillgå, men de behövs 

heller inte eftersom det i regel 

går att finna naturligt lä. 

Från strandlinjen där observationsplatsen 

är belägen 

Fjällabb har observerats ett tjugotal gånger, i 

första hand under maj och september månad. 

breder Vänern ut sig med 

fri sikt mot framförallt väster 

och söder. Parkeringen 

är belägen endast ett 50-tal 

meter från kustlinjen. 


RESULTAT Vinterfåglar Inpå Knuten 2018 

Gråsiskan 

årets raket 

För trettonde året i rad har BirdLife Sverige 

uppmanat Sveriges fågelentusiaster 

att räkna fåglarna vid fågelborden. Över 

17 000 personer hörsammade uppmaningen 

och satte sig med papper och 

penna mellan 26 och 29 januari. Det blev 

ett resultat med både förväntade och 

överraskande inslag. 

text Anders Wirdheim 

FOTO: EVA GEORGII-HEMMING 

Hos Eva Georgii-Hemming i Glanshammar har gråsiskan 

varit en flitig gäst. Som på många andra håll. 

Gråsiskan var årets komet och blev 

den talrikaste arten på matningsplatserna 

i delar av Västsverige, 

men för trettonde året i rad var 

talgoxen vanligast i hela landet. Det är 

några av resultaten från årets upplaga av 

Vinterfåglar Inpå Knuten. Räkningen, som 

genomfördes sista helgen i januari, påverkades 

av mildväder i stora delar av landet, 

något som innebar att många blev snuvade 

på sina matgäster. 

FOTO: BERTIL MAGNUSSON 

Även om gråsiskan var den fågel som flyttade 

fram positionen mest av alla, sitter talgoxen kvar 

i orubbat bo. För 13:e gången i rad toppar den 

listan över vanligaste fågel vid fågelmatningen. 

Här hos Bertil Magnusson i skånska Värsjö. 

UNDER DE 13 år som vi bett svenska folket 

om hjälp för att räkna fåglarna vid våra fågelmatningar 

har vi lärt oss en hel del. En 

sådan lärdom är att intresset för räkningen 

stiger med minusgraderna och snötäcket. 

När det är kallt och mycket snö, kommer 

fler fåglar till matningarna och då ökar 

också benägenheten att rapportera. Är det 

däremot milt och få fåglar framme, känns 

det uppenbarligen inte lika angeläget att 

medverka. 

Årets räkning präglades av mycket milt 

och även blåsigt väder i södra halvan av 

landet, medan det däremot rådde vinter 

längst i norr. Detta avspeglas också i rapporterna: 

I flera sydsvenska län minskade 

antalet rapporter markant jämfört med 

2017, medan rapporterna från Norrbotten 

istället var betydligt fler än i fjol. 

Att temperatur och snötäcke påverkar 

fåglarna har vi fått många bevis för genom 

åren. I januari 2010 föll det snö i Sydsverige 

dagarna före räkningen, något som 

innebar att fågelmatningarna invaderades 

av bergfinkar. Så länge det var barmark 

hade de levt gott av bokollon ute i bokskogarna, 

men med snötäckt mark blev 

ollonen svåra att hitta. 

FEM ARTER UPPTRÄDDE fåtaligare i år än 

normalt, tre i ungefär samma omfattning 

medan endast två var talrikare. En av de 

sistnämnda var domherren, men där är 

ökningen ganska liten. För den andra arten 

är ökningen desto kraftigare. Det handlar 

naturligtvis om gråsiska som just denna 

vinter har invaderat Skandinavien. Den 

är i år den tredje talrikaste arten, enbart 

distanserad av talgoxe och blåmes. I såväl 

Värmland som Västra Götaland är den klar 

etta på listan. Det genomsnittliga antalet 

fåglar per rapport i landet i stort (4,8) är 

det näst högsta som noterats. Det är bara 

motsvarande räkning 2009 som ett högre 

genomsnitt noterats (5,3). 

Intressant i sammanhanget är att 

vinterns gråsiskor kan ha kommit långt 

bortifrån. Vid jultid fångades en gråsiska 

på Skagen i Danmark som visade sig vara 

ringmärkt i nordöstra Kina. Denna arts födosöksvandringar 

går uppenbarligen inte 

enbart i nord-sydlig riktning utan även 

från öster mot väster (och vice versa). 

Årets upplaga visar även att den 

nedåtgående trenden fortsätter för både 

grönfink och gulsparv. Grönfinken drabbas 

som bekant av återkommande utbrott av 

sjukdomen gulknopp, medan gulsparvens 

kraftiga minskning är svårare att förklara. 

Men det ligger nära till hands att misstänka 

att den missgynnas av dagens intensiva 

jordbruksdrift och att det numera är 


RESULTAT 

Vinterfåglar Inpå Knuten 

FOTO: MARIA PEHRSON 

FOTO: JOHAN KUMMU 

FOTO: JOHAN KUMMU 

Vitryggig hackspett. 

Maria Pehrson i Ljusdal hade den här fina utsikten under fågelräkningshelgen. Som synes gott om 

domherrar, pilfinkar och blåmesar. 

I Norrbotten, närmare bestämt hos Johan Kummu i 

Övertorneå, hälsade den vitryggiga hackspetten på. 

ganska ovanligt att man lämnar stubbåkrar 

över vintern. Bland stubben hittade 

gulsparvarna tidigare spillsäd. 

På den positiva sidan kan nämnas att 

sedan några år antyder denna räkning att 

gråsparvens långvariga tillbakagång har 

upphört. Den har istället ökat något, särskilt 

i de mera utpräglade jordbrukslänen. 

EN RÄKNING AV detta slag innebär också 

att vi får en ögonblicksbild av hur fågelfaunan 

är fördelad över landet vid ett och 

samma tillfälle. Just i år kan vi konstatera 

att merparten av landets övervintrande 

bergfinkar finns inom ett ganska begränsat 

område i västra Blekinge och nordöstra 

Skåne. Just där hade boken god frösättning 

under förra året, och där är det nu 

gott om både bergfinkar och stenknäckar, 

som även den gärna äter bokollon. I Olofströms 

kommun i Blekinge var bergfinken 

den i särklass mest talrika fågeln under 

årets räkning och på tredje plats kom 

stenknäck! 

34 vår fågelvärld | 1.2018 

VINTERFÅGLAR INPÅ KNUTEN Färre fåglar och talgoxen i topp 

◗ Färre fåglar i snitt i år 

Antalet fåglar i genomsnitt per 

matning är i årets räkning tydligt 

lägre än normalt. Jämför 

vi med genomsnittet för de 

tidigare tolv åren ser det ut så 

här för några utvalda arter: 

2018 2006–17 

Talgoxe 6,5 7,8 

Gråsiska 4,8 1,6 

Pilfink 4,7 5,5 

Grönfink 1,8 3,8 

Gråsparv 1,7 1,7 

◗ Kommuntoppen (antal 

rapporterade fåglar) 

Uppsala 11 811 

Linköping 10 454 

Norrtälje 10 179 

Göteborg 9 464 

Skövde 8 797 

Örebro 8 793 

Jönköping 8 591 

Gotland 8 552 

Växjö 8 502 

Halmstad 8 403 

◗ Årets tio-i-topp (antal) 

1. Talgoxe 99 871 

2. Blåmes 80 252 

3. Gråsiska 73 139 

4. Pilfink 72 556 

5. Domherre 47 341 

6. Skata 33 142 

7. Kaja 28 746 

8. Koltrast 28 575 

9. Grönfink 28 148 

10. Gulsparv 25 479 

◗ Tio-i-topp-retro (2008) 

1. Talgoxe 

2. Grönfink 

3. Blåmes 

4. Pilfink 

5. Gulsparv 

6. Skata 

7. Kaja 

8. Gråsparv 

9. Domherre 

10. Koltrast 

Maria Berglund från Karlstad trodde knappt sina ögon när 

hon drog upp rullgardinen på morgonen och möttes av ett par 

hundra gråsiskor. 

FOTO: MARIA BERGLUND

En räkning av detta 

slag innebär också 

att vi får en ögonblicksbild 

av hur fågelfaunan är 

fördelad över landet ... 

FOTO: MARIA LIGNELL 

FOTO: ANETTE SÖRLANDER 

FOTO: YNGVE MATTSSON-HJERPE 

Hos Maria Lignell i Berg i Tanums kommun var 

pilfinken vanligaste art vid matningen. 

FOTO: RIKARD HEDBERG 

På Anette Sörlanders matning i södra Medelpad 

är gråspetten en välkommen gäst. 

FOTO: LARS HANSSON 

Yngve Mattsson-Hjerpe skickade oss denna fina 

bild på domherrehannar från Överkalix. 

Grönsiskor vid fågelmatningsröret hemma hos 

Rikard Hedberg i Bromma. 

Lars Hansson på Sollerön i Mora kommun såg för 

första gången steglits vid matningen. 

Till salu! 

STRANDBOD EKSTAKUSTEN 

På Gotland, i fågelskyddsområde, 50 m. från strandlinjen. 

Kalkstenshus cirka 10 kvadratmeter. 

Enkel inredning med vedkamin och våningssäng. 

Säljes med skogsskifte, där fritidshus får byggas. 

Totalpris 975 000 kronor. 

Kontakta Hans Sylvan på telefon 0708-252770 eller mejl: 

hansalwaysatwork@gmail.com 

Lilla Burge 

Är du redo för Halsbandsflugsnapparen? 

Möt vårens sångare i vackra ängen, njut av tystnaden 

på Gotland, bo riktigt bekvämt och rymligt på Lilla Burge 

Logi. Modernt boende i nyrenoverat magasin. Plats för 

upp till 8 personer, fullt utrustat kök, braskamin och lantligt 

lugn på södra gotland med närhet till Karlsöarna. 

Läs mer och boka: 

www.lillaburge.se 

0708-23 39 46 


RESEREPORTAGET 

Dagbok från Madeira 

ATLANTISKA 

HAVSFÅGLAR 

Madeirapetrell. 

36 vår fågelvärld | 1.2016

Fregattstormsvala. 

Madeira ligger utkastad 

i Atlanten, 40 mil norr 

om Kanarieöarna. 

Fågellivet är starkt 

präglat av närheten till 

havet. Här har petreller 

och liror sin hemvist. 

text, foto & illustrationer Erik Wahlgren 

”Chummet vräks ur tunnan och den dalande solen 

får havet att ändra färg. Motorn är avstängd, vinden 

har mojnat och på Bugios bergssida mörknar skuggorna. 

Någon öppnar en vattenflaska och en annan 

skrynklar ihop smörgåspapper. Lugnet bryts när 

något vitt fladdrar till i horisonten och närmar sig, 

en fregattstormsvala, oväntat i vår svaga vind! Den 

trippar och känguruhoppar fram över vattenytan som 

verkar trögflytande av alla skymningsfärger ...” 

”Pico do Arieiro ligger 1818 meter över havet och 

nattluften känns sval och fuktig. En stig löper ut i 

mörkret, vi följer den längs branterna. En nattfjäril 

uppvaktar pannlampan. Vi följer madeirapetrellen 

på natten då den byter vattenlinje och flyger genom 

molnen upp till Madeiras högsta toppar och glider 

ropande fram över bergskammarnas förstenade vågmönster. 

Vi kommer fram till vår lyssningsplats och 

släcker lamporna. Mellan vindpustarna hörs de 

klagande ropen nere i dalgångarna. Mörkret tätnar 

och i samma takt stiger petrellerna uppåt, mot oss, 

för att kunna navigera i det allt svagare ljuset tills 

bara stjärnorna lyser och de klippiga topparna är allt 

som går att se …” 

D 

essa magnifika, men brand- och 

råtthärjade berg är de enda i 

världen där madeirapetrellen 

häckar. Fossilfynd visar att arten 

var mer utspridd fram till början av 

1400-talet, då portugiser bosatte sig 

på ön. Sedan dess har den drivits upp på de mest 

otillgängliga bergen, som en följd av människans 

förödande inverkan genom uppodling, betesdjur 

och skadedjur. Inget fynd hade konstaterats sedan 

1903 och man antog att madeirapetrellen dött ut. 

1969 spelade Alexander Zino upp en inspelning av 

desertaspetreller från Bugio för en herde som ledde 




Liksom 

för många 

andra endemer 

bidrar 

denna 

geografiska 

utsatthet 

till artens 

dramatiska 

historia 

och nutid. 

Desertaspetrell, trolig 

hanne, lägg märke till det 

stora huvudet och den 

massiva näbben med tjock 

spets och bred bas. Lång 

och kraftfull kropp med 

breda höfter och långvingat 

intryck. 

Madeirapetrell, kort 

smäcker kropp, smala 

höfter och litet huvud på 

en kort nacke. Liten elegant 

näbb. 

forskarna till det enda kända häckningsområdet 

i Madeiras centrala bergsmassiv. De fann sex par, 

men råttor hade ätit upp både ägg och ungar. Då 

inleddes ett ihärdigt och passionerat bevarandearbete 

för att rädda madeirapetrellen, ett arbete som 

sedan kom att bli Freira Conservation Project. Det 

största problemet, råttorna, bekämpas systematiskt 

med gift och fällor, och befintliga häckningsplatser 

skyddas från störande människor och djur. Även 

landområden med tänkbara bohålebranter köps upp 

för att garantera framtidens tillgång på lämpliga 

häckningsbiotoper. 

Tack vare dessa insatser har madeirapetrellen 

försiktigt återhämtat sig, men med sina 70–80 

häckande par är den fortfarande en av världens 

mest hotade fågelarter. Liksom för många andra 

endemer bidrar denna geografiska utsatthet till artens 

dramatiska historia och nutid. Kniven rispade 

strupen senast 2010 då en våldsam brand gick fram 

över häckningsplatserna. Det året ringmärktes en 

enda unge. Då madeirapetrellen inte häckar förrän 

tidigast sitt sjätte år, fanns räddningen hos de adulta 

fåglar som ännu inte hade kommit i ålder. Bland 

madeirapetrellens andra skyddsänglar finns Catarina 

Fagundes och Hugo Romano som sedan 12 år 

tillbaka driver Madeira Windbirds. De erbjuder en 

unik upplevelse av öns havsfåglar med sin kunskap, 

erfarenhet, engagemang och elva meter långa ribbåt 

Oceanodroma. 

”Vi har samlats ute på piren i Machico, och luften vibrerar 

av värme och förväntan. I solgasset drar en rosentärna 

förbi, lysande ljus och smalvingad, stannar 

upp och gör några dyk innan den drar vidare med lite 

småtärnelik flykt. Under tiden har Catarina och Hugo 

förtöjt och medan Catarina gör klart båten, går Hugo 

igenom regler och rutiner och delar ut flytvästar. 

Vinden svalkar när vi stävar ut i Machicobukten. 

Då och då genskjuter vi någon av karaktärsarterna, 

gulnäbbad lira, ofta lojt glidande, eller en mer energisk 

spetsstjärtad petrell. Plötsligt bromsar Catarina 

in, en grupp med 12 grindvalar korsar vår väg och 

flygfiskarna fladdrar gnistrande upp ur vattnet. Havet 

är lugnt, bra för att se valar och delfiner, mindre 

bra för havsfåglar. Blåsten underlättar deras flykt och 

ser till att sprida lukten från vårt lockbete; ”chum”, 

en fryst färs av fiskrens som luktar tran och blod, och 

som slängs överbord och sakta löses upp. Efter några 

timmar lyfter en fågel från havet och flyger mot oss. 

Ett ljust ansikte och en flykt som sticker ut från alla 

andra, en pterodroma-petrell! Catarina stannar båten 

och kastar snabbt i vårt första chum. Den närmar sig 

för att inspektera lukten, men drar sedan fort iväg. 

Kraftfull och bredbröstad med tjocka höfter, och långvingad 

med en rejäl näbb på det stora huvudet – en 

desertaspetrell …” 

Med ribbåt på Atlanten 

utanför Madeiras kust 

på jakt efter havsfåglar. 

”Fyra havslöpare har samlats vid chummet och trippar 

dansant på rad mot vinden över den oljiga hinnan 

som spridit sig över vågorna. Efter en stund har de 

kommit för långt ifrån och böjer vingarna, sträcker 

bak de långa smala spindelbenen och glider med 

vinden tillbaka till oss. En femte ansluter, fast skiljer 

ut sig genom sin litenhet, ser lite mer storhövdad 

ut, snabb fladdermuslik flykt, och vita stråk under 

vingarna – en stormsvala. I den sista ljusa timmen 

myllrar tusentals spetsstjärtade petreller över havet." 

FEAE-KOMPLEXET BESTÅR av Pterodroma f. feae, P. 

f. deserta och P. madeira. Artindelningen är under 

utredning. Madeirapetrellen anses allmänt som en 

egen art, men efter studier erkänner vissa forskare 

tre arter genom en uppdelning av atlantpetrellen till 

desertaspetrell och kapverdepetrell, medan andra 

avvaktar vidare forskning. På ön Bugio i ögruppen 

Desertas utanför Madeiras östkust häckar desertaspetrellen, 

även den hotad. 


På den sydliga av två platåer som ligger dolda 

uppe på de ogästvänliga branta bergen, ligger huvudkolonin 

med 120–150 par. Den totala världspopulationen 

beräknas uppgå till 350–1 500 individer. 

På Kap Verde häckar den tredje feae-formen 

kapverdepetrell (P. feae). Den skulle grovt förenklat 

kunna beskrivas exteriört som en mellanform av 

desertas- och madeirapetrell. Studierna är ännu få, 

men geolokalisering har visat att det förekommer 

att de besöker vattnen kring Madeira, även om de 

ogärna färdas långt från Kap Verde. Att dessa tre 

former potentiellt delar fiskevatten innebär väldigt 

komplexa, och i många fall omöjliga, fältbestämningsutmaningar. 

Det är bara i jämförandet av 

komplexets ytterligheter, förmodade äldre hannar 

deserta och förmodade yngre honor madeira, 

som skillnaderna är uppenbara, framför allt då 

det enskilt säkraste kännetecknet – näbben – där 

skillnaden är avsevärd i både storlek och form. 

Där emellan innebär ålders- och könsrelaterade 

Spetsstjärtad petrell. 




En 

spännande 

men 

kort väntan 

bryts av en 

silhuett som 

slungas upp ur 

horisonten, en 

pterodroma 

på väg rakt 

mot vinden, 

emot oss, 

följer doftspåren. 

överlappningar inom både näbb- och de generella 

storlekskillnaderna, ruggnings- och dräktkaraktärer 

med individuell variation ofta omöjliga fall med 

dagens kunskap. 

Fallgroparna är många och dokumentationen 

kan vara besvärlig, då fåglarna ofta är snabba och 

bilderna tas från en gungande båt. Minsta skakoskärpa 

förvränger lätt näbbens storlek och oftast 

behövs en serie bilder ur flera vinklar, helst i 

kombination med video, för att ge ett bra bestämningsunderlag. 

”Ny dag, och vinden är fortsatt frisk. På väg ut till 

havs passerar vi flockar med gulnäbbade liror som 

väntar på att delfinerna ska jaga upp något stim ur 

djupen. Väl ute slänger vi i dagens första chum. Hugo 

tar också fram en liten plastflaska med fiskolja som 

han häller ut. När den träffar vattenytan förvandlas 

den till droppar som fångas upp av vinden och far 

iväg över vågorna som små pärlor. 

En spännande men kort väntan bryts av en silhuett 

som slungas upp ur horisonten, en pterodroma på 

väg rakt mot vinden, emot oss, följer doftspåren. Petite 

och kortvingad med nätt näbb, en madeirapetrell. 

En desertaspetrell ansluter och till skillnad från sin 

mindre släkting tvekar den inte, utan flyger djärvt in i 

trutflocken och snappar chum från ytan. Flera pterodromas, 

en klykstjärtad stormsvala, några enstaka 

fregattstormsvalor och havslöpare dyker upp. 

Att vara ombord på Oceanodroma blir en extrem 

upplevelse av känslan jag får när jag ser genom tubkikaren. 

Jag håller andan medan kamerorna smattrar 

och känner mig som ett av alla hopträngda fans 

längs röda mattan inför Oscarsgalan. En underbar 

overklighetskänsla av att få uppleva stjärnorna på 

nära håll, se reflexerna i ögonen, bli ”star struck”! 

Jag förflyttas in i den hemlighetsfulla världen bland 

vågdalarna, havet är så nära med båtens låga däck. 

Och istället för att nypa mig i armen, sträcker jag mig 

ner och känner på vattnet.” 

Stormsvala. 

Havslöparen dansar snarare än löper 

över vågorna. 


Nyhet! 

Frontier ED X 

8x42 

Pris 4 990:- 

Engelska Hawke representeras på 

den svenska marknaden av Nordik 

Distribution. Hawke är i och med 

det etablerade i över sextio länder, 

vi är mycket stolta att presentera 

deras mycket prisvärda produkter. 

Nyhet! 

Endurance ED Compact 

10x25 

Pris 1 990:- 

www.nordik.se 

Nyhet!Endurance ED Compact 

12-36x50 

Pris 5 490:- 

Hawke distribueras av Nordik Distribution AB - Umevägen 3B 921 45 Lycksele - 0950-120 00 - info@nordik.se 

En helg med 

fåglar i Siljansbygden 

4–6 maj, 11–13 maj, 18–20 maj, 25–27 maj 

Hackspettar, hönsfåglar och ugglor, samt god mat och trevlig 

samvaro, står främst på menyn! 

Insjöns Hotell är en pittoresk anläggning som erbjuder helpension i mysig 

miljö. Ciceron under helgen är Staffan Müller från Leksands Fågelklubb 

som tar oss med till bl.a. lapp- och slagugglans marker, gråspettens och 

den tretåiga hackspettens revir, samt besök vid de restaurerade våtmarkerna 

Limsjön och Dragsängarna samt ”lövskogsdjungeln” Hundhagen. 

Pris: 3 995 kronor (helpension, guidning och transporter) 

Välkomna! 

Insjöns Hotell tel. 0247 – 410 50 eller info@insjonshotell.se

FÅGELSKYDD 

Skräntärnor och kustfåglar 

BirdLife Sverige samarbetar för att 

öka kunskapen om våra kustfåglar 

BirdLife Sverige driver för 

närvarande två större projekt 

kring havet och sjöfåglar, Projekt 

Skräntärna samt Hotade 

kustfåglar. 

Syftet med Projekt Skräntärna är att 

genomföra övervakning av de svenska 

skräntärnorna, och göra detta i enlighet 

med Naturvårdsverkets åtgärdsprogram 

som drivs av Länsstyrelserna. Övervakningen 

sker genom inventeringar under 

häckningstiden, samt genom ring- och 

färgmärkning av skräntärneungar. I 

projektet ingår också övervakning med 

kameror i vissa kolonier som utsatts för 

predation. Projektet drivs av BirdLife 

Sverige och är ett samarbete med berörda 

regionala inventerare och regionala/lokala 

ornitologiska föreningar. 

FOTO: ULRIK LÖTBERG 

PROJEKT HOTADE KUSTFÅGLAR har sitt 

fokus på att kartlägga viktiga områden 

som används av våra sjöfåglar i allmänhet. 

Projektet är ett samarbete mellan BirdLife 

Sverige, Lunds universitet och Yrkeshögskolan 

Novia i Finland. 

Projektet har stora utrustningskostnader 

och direkt stöd har bland annat erhållits 

från Världsnaturfonden WWF, Alvins 

fond, och Lindbergs stiftelse. Fokus ligger 

på kolonihäckande sjöfåglar som hämtar 

sin föda till havs långt från häckningsplatsen, 

och då främst skräntärna och silltrut. 

Dessutom har några pilotstudier kring 

våra tre alkarter genomförts. Studierna har 

hittills skett främst vid Stora Karlsö och 

Björns skärgård i Uppland. 

UNDER FÄLTARBETET GAV sig projektet den 

2 juni 2017 ut till Långa Hållet och Yttre 

Benskären i Yttre Bråviken, som hyser två 

skräntärnekolonier. Skären ligger endast 

1,5 kilometer från varandra, på varsin sida 

av länsgränsen. Syftet var att fånga vuxna 

skräntärnor och montera GPS-loggar på 

dem för att följa flyttning och födosök. Totalt 

infångades två tärnor på Långa Hållet i 

Södermanland och tre på Yttre Benskären 

i Östergötland. 

Skräntärnan Astrid med sin ryggsäck som består av en gps-sändare som skickar uppgifter om Astrids 

position. 

En av de vuxna skräntärnorna fick 

namnet Astrid och hon skulle visa sig bli 

lite extra intressant att studera närmare. 

HÄR BÖRJAR ALLTSÅ berättelsen om skräntärnan 

Astrid som försågs med färgringen 

KA00. Hon häckade i en grupp av fem 

skräntärnor som hade sina bon på en kulle 

på östligaste delen av Långa Hållet. 

Astrids ägg kläcktes en vecka efter 

att hon försetts med GPS-logg. Under 

den första tiden låg hon antingen och 

ruvade eller sökte föda i sjön Långhalsen, 

nordväst om Nyköping. Den 14 juni blev 

ungarna prederade, troligen av gråtrut. 

Det häckade ett gråtrutpar alldeles intill 

skräntärnorna. Samtliga skräntärnor som 

häckade på kullen intill gråtrutsparet fick 

sina ungar rövade. 

Efter att ha fått sin häckning spolierad 

spenderade Astrid sin tid på i huvudsak 

tre ställen: i kolonin, i sjön Yngaren där 

födosök skedde, samt i grannkolonin Yttre 

Benskären där hon gjorde ett flertal besök 

Beteendet att flyga runt till andra 

platser där skräntärnor häckar verkar vara 

vanligt bland de skräntärnor som misslyckats 

med häckningen. Anledningen till 

dessa besök gissar vi är att de vill kontrollera 

häckningsframgången på andra 

alternativa häckningsplatser. 

Ulrik Lötberg och Natalie Isaksson, BirdLife 

Sverige, samt Susanne Åkesson, Lunds universitet 


Skräntärnan Astrids öden och äventyr under 2017 

23/6 Astrid genomför en dagstur till 

Stockholm och Strängnäs. Hon passerar 

Liljeholmen runt kl.09:00. Denna tur kan 

möjligen förefalla något udda då Astrid just 

här inte passerade över områden där andra 

skräntärnor normalt uppehåller sig, vilket 

tyder på att det var en ren transportflygning. 

27/6 Tärnan gör en rundtur i yttre delen av 

Stockholms skärgård, där hon vänder i höjd 

med Möja. Turen genomförs säkerligen för 

att leta efter andra skräntärnor i detta område, 

och gissningsvis för att se hur deras 

häckningar gått. 

14/7 I mitten av juli drar hon till ön Rügen 

i norra Tyskland. Områdena runt Rügen 

och österut bort till Swinoujscie i Polen är 

Östersjöns hotspot för flyttande/rastande 

skräntärnor. 

19/7 Returfärd tillbaka norrut till kolonin 

och sjön Yngaren. Anledningen till det här 

beslutet kan tyckas besynnerligt, men 

också detta beteende har vi noterat ett 

flertal gånger. Skräntärnor som misslyckats 

med häckningen återvänder gärna till 

hemkolonin innan flyttningen till övervintringsområdena. 

22/7 Astrid beger sig återigen till Rügen i 

Skräntärnan Astrid gör under sommarmånaderna juni och 

juli flera längre flygningar över Sverige och ända ned till 

norra Tyskland innan hon flyger tillbaka till sjön Yngaren. 

norra Tyskland. Denna gång för att stanna 

en längre tid. 

9/8 Astrid drar söderut mot sydvästra 

Tyskland. Hon spenderar natten i ett litet 

träsk utanför orten Reichelsheim, norr om 

Frankfurt am Main. Morgonen efter fortsätter 

hon ned mot Camargue i Frankrike dit 

hon anländer kvällen den 11:e. Färden går 

via Genèvesjön och flygtiden för sträckan är 

38 timmar. 

13/8 Efter besöket i Camargue är det 

dags för retursträck till ön Rügen i norra 

Tyskland. Färden går via Mont Blanc och tar 

34 timmar. 

27/8 Astrid lämnar Rügen och drar mot Tunisien. 

Denna gångs väljer hon en rutt som 

går längre österut över Tjeckien/Österrike, 

för att därefter tvära över Italien. Färden går 

i huvudsak väster om Italien rakt söderut till 

Tunisien. Detta är en 42 timmars nonstopflygning. 

Vägen Astrid väljer, noterar vi, är 

långt från orosplatser för flyttfåglar som 

Malta och Sicilien. 

2/10 Astrid lyfter från Gabesbukten i 

Tunisien och drar in över Sahara med sikte 

på Nigerdeltat i Mali. Efter 16,5 timmars 

flygning tvingas Astrid vända tillbaka mot 

Gabesbukten igen. Återfärden till kusten 

går fortare och efter elva timmar landar hon 

åter i Gabesbukten. Skillnaderna i hastighet 

antyder att hon hamnat i en sandstorm 

med motvind som tvingat henne att vända 

om. 

14/10 Efter knappt två veckor är det dags 

att ge sig av igen. Astrid lyfter mot Nigerdeltat 

i Mali. Den här gången går det bättre 

och hon landar i Nigerdeltat efter knappt 

60 timmars nonstopflygning. Färden över 

Sahara går på omkring 4 000 meters höjd. 

Bergen som passeras är max 1 400 meter 

höga så hon flyger betydligt högre än marknivån 

då hon passerar öknen. 

30/10 Efter två veckor i Mali bestämmer 

Astrid sig för att ge sig av. Denna gång går 

färden rakt västerut och slutar i gränsfloden 

mellan Senegal och Mauretanien. Dit 

tar hon sig på ett dygns flygning. 

Det är en fascinerande resa som Astrid har gjort. Från Sverige 

flyger hon till Camargue över Alperna i augusti. Senare 

samma månad passeras Alperna på nytt när hon korsar 

Medelhavet med siktet inställt på Mali i västra Afrika. 

28/11 Efter en månad i Senegal beger sig 

Astrid tillbaka till Nigerdeltat, och sedan 

slutet av november har hon hållit till där. 

Sedan slutet av november och till dags dato 

har Astrid hållit till i Nigerdeltat. 

SKRÄNTÄRNAN ASTRID UTGÖR ett unikt exempel, 

men är på intet sätt avvikande från 

de beteenden som övriga skräntärnor som 

förlorat sin kull uppvisat. Det som skiljer 

henne från andra tärnor vi följt är att hon 

gör extremt långa flygningar. Anledningen 

till dessa långa flygningar till Tyskland och 

Frankrike, för att sedan återvända norrut, 

kan man spekulera i, men klart är att hon 

utan problem klarar att flyga långt. 

Vi vill tacka alla er som varit med och 

bidragit med pengar till projektet och som 

därmed varit med och möjliggjort studier 

som denna. Tack till medhjälpare i fält. 


GALLERIET 

Extremaduras vita storkar 

text och foto Johannes Rydström/N 

Vit stork 

CICONIA CICONIA 

EXTREMADURA, SPANIEN 

Vit stork är för många sinnebilden av kulturlandskapets egen fågel. Hos oss i Sverige är 

arten glädjande nog återigen på viss frammarsch i Skåne, efter omfattande och långsiktiga 

uppfödnings- och utplanteringsinsatser. I Spanien är den däremot en talrik häckfågel 

som kan avnjutas lite varstans, inte sällan i direkt anslutning till miljöer skapade av 

människan. I Extremadura i centrala Spanien är den vita storken allestädes närvarande 

under sommarhalvåret, och många gånger kan man ända in på hotellrummet höra det 

karaktäristiska ljudet från storkarnas klapprande näbbar, då de häckar på kraftledningsstolpar, 

gamla hus, ladugårdar och kyrktorn. En naturlig boplats som nyttjas flitigt av 

Extremaduras vita storkar är de enorma klippblocken i Los Barruecos Natural Park, en 

plats väl värd ett besök för Spanienresenären. 



FORSKNING 

Taxonomi 

Lundsångaren 

delas upp 

Här redogörs för de senaste besluten inom Bird- 

Life Sveriges Taxonomikommitté (Tk) som togs 

på ett möte i oktober 2017 på Getterön. Detta är 

en förkortad version, den fullständiga rapporten 

finns att ladda ner på www.birdlife.se/Tk. Tk:s 

Västpalearktislista har uppdaterats med 

samtliga ändringar. 

text Markus Lagerqvist, Erling Jirle, Tommy Tyrberg och Johan Fromholtz 

GULNÄBBAD LIRA ÄR två arter. Tk valde 

2016 att tills vidare bordlägga en uppdelning 

av gulnäbbad lira Calonectris diomedea 

i två arter, i avvaktan på ytterligare 

studier, bland annat avseende skillnad i 

kemiska signaler och det genetiska utbytet 

mellan de två underarterna. 

Nyligen har Zidat m.fl. publicerat en 

studie från Chafarinaöarna, utanför den 

marockanska kusten, där de två underarterna 

diomedea och borealis häckar 

sympatriskt. Det har sedan tidigare varit 

känt att kemiska signaler, vilka spelar en 

viktig roll vid parbildningen, skiljer mellan 

de två underarterna där de förekommer 

allopatriskt. Men det har varit oklart om 

denna skillnad kvarstår där de häckar 

tillsammans, eller om den beror på lokala 

miljöfaktorer. Författarna visar i studien 

att skillnaderna i kemiska signaler 

FOTO: LARS PETERSSON 

Scopolilira från vattnet utanför Korsika. I Sverige 

finns ännu ingen säkert bestämd scopolilira eller 

gulnäbbad lira efter uppdelningen i två arter. 

kvarstår. I det sekret som utsöndras från 

gumpkörteln har de två underarterna olika 

proportioner av ett antal alkoholer och 

alkener. Dessa proportioner är oberoende 

av häckningslokal, medan det finns andra 

kemiska skillnader som är kopplade till 

häckningslokal men inte underart. 

Det finns även tydliga skillnader i kärn- 

DNA mellan diomedea och borealis som 

visar att de två är reproduktivt isolerade. 

Tidigare studier har visat skillnader även 

i mitokondrie-DNA, olika födosöksstrategier 

och att det knappast finns några fynd 

av hybrider på öar där båda dessa taxa 

häckar sympatriskt. 

Förutom i form av kemiska signaler 

och genetiska data skiljer de två sig även 

avseende morfologi och läten. Diomedea 

är i genomsnitt mindre, med klenare näbb, 

men överlappning förekommer. Dräktmässigt 

är teckningen på vingundersidan den 

tydligaste skillnaden, där typiska diomedea 

har mer vitt på undersidan av handen, 

men även denna karaktär varierar. 

Gulnäbbad lira Calonectris borealis 

(Cory’s Shearwater) och scopolilira C. 

diomedea (Scopoli’s Shearwater) urskiljs 

därför som två monotypiska arter. Gulnäbbad 

lira häckar främst på öar i östra Atlanten, 

från nordvästra Spanien till Azorerna 

och Kanarieöarna, och övervintrar i större 

delen av Atlanten, medan scopoliliran 

häckar på öar i Medelhavet och främst 

Sibirisk lundsångare från Öland 

i höstas. Fyndet är ännu inte behandlat 

av raritetskommittén. 

övervintrar i de tropiska delarna av östra 

Atlanten. Båda arterna förekommer troligen 

i svenska vatten, men det finns ännu 

inga fynd som har publicerats på det som 

tidigare utgjorde underartsnivå; borealis 

respektive diomedea. Den närbesläktade 

kapverdeliran C. edwardsii har sedan tidigare 

avskilts som egen art. 

SIBIRISK LUNDSÅNGARE FÅR artstatus. 

Lundsångarkomplexet är ett av de mest 

problematiska artkomplexen i Holarktis. 

Tidigare har Tk brutit ut kaukasisk 

lundsångare Phylloscopus nitidus från 

lundsångaren. Nu upphöjs även underarten 

plumbeitarsus till art, sibirisk 

lundsångare Phylloscopus plumbeitarsus 

(Two-barred Warbler). 

Lundsångarkomplexet har länge ansetts 

vara en så kallad ringart där de olika 

underarterna ansetts successivt övergå 

i varandra i en ring runt tibetanska högplatån, 

där trochiloides och plumbeitarsus 

utgör de två nordliga ytterändarna som ut- 


vecklats med så kallad parallell evolution. 

Det finns en stark reproduktiv isolering 

där de nordliga ytterändarna möts, medan 

den reproduktiva isoleringen är svag i den 

södra delen av ringen, även om det finns 

indicier på tidigare geografisk isolering 

följd av sekundär kontakt. Debatten hur 

man ska tolka tillgänglig data pågår dock 

sedan länge. 

Men flera väl underbyggda forskningsresultat 

pekar på att plumbeitarsus ändå 

utgör en självständig art. ”Next-generation 

sequencing” pekar på att viridanus – den 

underart som förekommer från nordöstra 

Europa österut till centrala Sibirien – och 

plumbeitarsus utgör två separata kluster, 

även om det hos vissa individer av 

plumbeitarsus i kontaktzonen finns upp till 

tio procent av viridanus-genomet. Sådan 

asymmetrisk introgression är vanligt i hybridzoner. 

Mitokondrie-DNA-analys tyder 

på att klusterdelningen skedde så långt 

tillbaka som för 1–2 miljoner år sedan. 

Dessutom reagerar inte plumbeitarsus 

FOTO: IVAN SJÖGREN 

och viridanus på varandras sång där de 

möts. 

Locklätet är fylligare och mer utpräglat 

tvåstavigt hos plumbeitarsus. Sången hos 

viridanus är lång, har ett större frekvensomfång 

och består av långa strofer 

som sällan repeteras. Hos plumbeitarsus är 

sången mycket lång, med litet frekvensomfång, 

och med många korta strofer, som 

repeteras ett antal gånger. Den har också 

något snabbare tempo och är mer sammanflytande. 

Dräktmässigt skiljer sig plumbeitarsus 

genom att ha aningen mörkare grön översida, 

bara lite gul eller helt utan gul undersida, 

längre, skarpare avsatt och bredare 

vingband på större täckarna och oftast 

ett kort smalt vingband även på mellersta 

täckarna. I handen kan avgöras att de ljusa 

spetsarna på större armtäckarbandet är 

fler, bredare, skarpare och mer fyrkantiga 

än hos viridanus. 

Sammanfattningsvis uppträder plumbeitarsus 

och viridanus som två skilda 

biologiska arter med reproduktiv isolering 

där de möts i centrala Sibirien. 

Alla fyra ledande världslistor delar 

upp på samma sätt som ovan; i tre arter, 

där Ph. nitidus och Ph. plumbeitarsus är 

monotypiska, medan det som ”återstår” av 

lundsångaren anses bestå av fyra underarter 

(viridanus, ludlowi, trochiloides och 

obscuratus). Men taxonomin inom de fyra 

sistnämnda underarterna är fortfarande 

oklar, så fler förändringar kommer troligen 

att ske i framtiden. 

Det finns två godkända fynd av plumbeitarsus 

i Sverige, samt ett fynd som ännu 

inte är behandlat av Raritetskommittén, 

från Triberga läge, Öland 24–29 oktober 

2017. 

FÖRÄNDRINGAR BLAND RÖRSÅNGARENS 

raser. Under ringmärkningsarbete med 

sträckande fåglar i Marocko uppmärksammades 

att de lokala stannfåglarna 

av rörsångare skilde sig från sträckande 

fåglar i många avseenden: på mindre 

storlek inklusive vinglängd, ruggning, 

parasiter, dräktkaraktärer, benfärg och 

läten. I samarbete med Urban Olsson och 

Per Alström gjordes genetiska analyser 

av hela rörsångarkomplexet i Europa och 

Afrika som visade på att denna stannfågelpopulation, 

som förutom i Marocko 

även finns på Iberiska halvön, utgör en 

egen klad och bör utgöra en ny underart. 

Det fanns dock redan en lektotyp av denna 

population från Valencia kallad Calamoherpe 

ambigua, men för att anpassa det 

namnet grammatiskt till Acrocephalus får 

den nya underarten namnet ambiguus. Det 


FORSKNING 

Taxonomi 

Bändelkorsnäbb 

delas upp i tre 

monotypiska arter. 

finns åtta klader av rörsångare: scirpaceus, 

fuscus, avicenniae, ambiguus, minor, cinnamomeus, 

hallae och baeticatus. 

Underarten avicenniae beskrevs 1989 

från mangrove längs Röda havets kuster, 

och förekommer alltså i Västpalearktis 

(VP). Det är oklart om de åtta kladerna utgör 

en, två eller ännu fler arter. Ytterligare 

en underart, ammon, som inte är med i 

Olssons studie beskrevs nyligen från oaser 

längs gränsen mellan Libyen och Egypten. 

Världslistorna behandlar rörsångarkomplexet 

olika; IOC och eBird/Clements 

behandlar som två arter; rörsångare A. 

scirpaceus med underarterna scirpaceus, 

fuscus, avicenniae samt ammon och afrikansk 

rörsångare A. baeticatus med underarterna 

ambiguus, minor, cinnamomeus, 

hallae, baeticatus samt den fenotypiskt och 

ekologiskt distinkta suahelicus. Howard & 

Moore och HBW Alive/BirdLife behandlar 

däremot hela komplexet som en art. 

Tk har valt att följa IOC och tills vidare 

behålla som två arter i avvaktan på vidare 

forskning om komplexet. Detta innebär 

att afrikansk rörsångare Acrocephalus 

baeticatus listas som häckfågel i Västpalearktis 

med rasen ambiguus. 

BLÅSKATA BESTÅR AV två arter. Blåskatans 

utbredning består av två geografiskt väl 

skilda populationer. Den ena Cyanopica 

cyanus cooki med en koncentrerad utbredning 

i sydöstra och mellersta Spanien, 

samt i södra Portugal, det vill säga inom 

VP. Den andra (med nominatunderarten 

Cyanopica cyanus cyanus samt 1–7 ytterligare 

underarter beroende på världslista) 

med utbredning i Kina, östra Ryssland 

norra Mongoliet, Nord- och Sydkorea, 

TERMER Genetiskt språk 

Det språk som används inom genetik och 

när det gäller artbildning innehåller många 

termer som kan vara svåra att förstå. 

För förklaring av termer som sympatrisk 

utbredning, allopatrisk utbredning, parafyletisk, 

klad, fenotyp, assortativ parning, 

abiotisk m.fl. se www.birdlife.se/tk/ordlista. 

samt Japan. Tidigare har det spekulerats 

i att den europeiska populationen är ett 

resultat av båtburna fåglar som följt med 

sjöfarare under tidigare århundraden. 

Dessa teorier har dock kunnat avfärdas 

som felaktiga genom grottfynd av 

benrester från Spanien och Portugal som 

daterats till cirka 30 000–75 000 år sedan. 

Modern forskning har även visat att de 

båda populationerna skiljer sig åt både 

genetiskt, morfologiskt och lätesmässigt. 

Arterna blir iberisk blåskata Cyanopica 

cooki (Iberian Magpie), monotypisk, 

och asiatisk blåskata C. cyanus (Azurewinged 

Magpie) med två underarter. 

Splitten mellan arterna dateras till nära tre 

miljoner år sedan. 

BÄNDELKORSNÄBB DELAS UPP i tre arter. 

Bändelkorsnäbben förekommer i tajgabältet 

i Eurasien bifasciata och Nordamerika 

leucoptera, samt i en isolerad population i 

bergen på 1 500–2 600 meters höjd på ön 

Hispaniola i Karibien megaplaga. Fossilfynd 

har visat att megaplaga tidigare fanns 

även på Bahamas, varifrån den försvann på 

grund av klimatförändringen vid istidens 

slut för 9 000–15 000 år sedan. 

De tre underarterna skiljer sig med avseende 

på morfologi och läten. Genetiskt 

står leucopetra och megaplaga varandra 

närmast. Nordamerikanska leucoptera är 

mindre, med ett proportionellt mindre 

huvud och slankare näbb. En rad dräktkaraktärer 

särskiljer dem också åt, bland 

att uppvisar leucoptera en kraftigare mörk 

streckning på huvud, rygg och flanker. 

Leucoptera har en mer monoton sång, som 

påminner något om grönfink. Megaplaga 

har den klenaste näbben av de tre, som en 

anpassning till kottefjällen hos karibiska 

tallar. 

Bändelkorsnäbb delas upp i tre monotypiska 

arter; bändelkorsnäbb Loxia 

bifasciata (Two-barred Crossbill) i Gamla 

världen, amerikansk bändelkorsnäbb 

L. leucoptera (White-winged Crossbill) 

och hispaniolakorsnäbb L. megaplaga 

(Hispaniolan Crossbill). Det finns endast 

ett fynd av amerikansk bändelkorsnäbb 

i Västpalearktis, från Seltjörn, Island, 

november 2017. 

EN NY MINDRE korsnäbb. En ny korsnäbbsart 

tillkommer i och med att cassiakorsnäbb 

Loxia sinesciurus (Cassia Crossbill) 

Gulgumpad skogssångare delas 

upp i tre arter. I Västpalearktis har 

bara myrtenskogsångare Setophaga 

coronata noterats. Här ett höstfynd 

från Cape May i USA. 

bryts ut från den mindre korsnäbben. 

Detta är en form som är endemisk för 

South Hills och Albion Mountains, två 

isolerade bergsområden i södra Idaho. Utbredningsområdet 

ligger till största delen 

inom Cassia county. Arten är, i motsats till 

de flesta korsnäbbar, stannfågel, har ett 

avvikande läte och tycks vara reproduktivt 

isolerad från de andra mindre korsnäbbar 

som tidvis uppträder i området. 

Eftersom mindre korsnäbben Loxia 

curvirostra inte delas upp ytterligare, och 

cassiakorsnäbben befinner sig inbäddad i 

mindre korsnäbbs-komplexet, blir Loxia 

curvirostra därmed en parafyletisk art. Ett 

parafyletiskt taxon omfattar en gemensam 

förfader och en del, men inte alla, taxa 

som härstammar från denna förfader. 

Motsatsen, där alla grenar i ”stamträdet” 

ingår, kallas monofyletisk. Normalt sett 

vill man undvika parafyletiska taxa. På 

artnivå kan man dock inte alltid vara konsekvent 

på denna punkt, helt enkelt för att 

parafyletiska arter då och då förekommer 

i naturen. Det är inte helt ovanligt att en 

delpopulation av en art ”drar iväg” evolutionärt 

och blir så avvikande att den blir 

reproduktivt isolerad, medan övriga po- 


FOTO: HANS BISTER 

Audubonskogssångare. 

(Audubon’s Warbler) med underarterna 

auduboni och nigrifrons, samt den monotypiska 

guatemalaskogssångaren S. goldmani 

(Goldman’s Warbler). Tk följer bland annat 

IOC i att tills vidare föra nigrifrons till 

auduboni. Endast myrtenskogssångare har 

påträffats i Västra Palearktis. 

pulationer förblir en och samma art. Ofta 

beror detta på isolering, och i cassiakorsnäbbens 

fall tycks isoleringen bero på att 

det, unikt för Klippiga Bergen, inte finns 

några ekorrar i de aktuella bergsområdena. 

Därmed är tillgången på contortatallkottar 

så god och jämn att en bofast, isolerad 

art kunnat uppstå. Artnamnet sinesciurus 

betyder ”utan ekorre”. 

FÖRÄNDRADE ARTGRÄNSER I släktet Junco. 

Nya genetiska och morfologiska studier visar 

att ett flertal ändringar behöver göras 

i det amerikanska släktet Junco. I Västra 

Palearktis påverkas endast mörkögd junco 

Junco hyemalis genom att insularis från 

ön Guadalupe utanför Baja California får 

artstatus som guadalupejunco J. insularis 

(Guadalupe Junco) och att två raser av 

gulögd junco (phaeonotus och palliatus) 

flyttas till mörkögd junco. 

Det flaggas även för att mörkögd junco 

kan komma att delas upp i åtminstone fyra 

arter, men att mer studier behövs innan 

ytterligare uppdelningar görs. 

GULGUMPAD SKOGSSÅNGARE DELAS upp. 

Artgränserna inom komplexet gulgumpad 

FOTO: MAGNUS HELLSTRÖM 

skogssångare Setophaga coronata har länge 

varit omdebatterade och många studier 

av komplexet har gjorts. Den isolerade 

underarten goldmani från Guatemala är 

mycket distinkt, såväl genetisk som morfologiskt 

och bör betraktas som en egen art. 

De nordamerikanska raserna coronata/ 

hooveri och auduboni är visserligen närmare 

släkt med varandra, men tillräckligt 

genetiskt åtskilda för att ges artstatus då 

genflödet dem emellan är begränsat i den 

zon där de överlappar i British Columbia 

och Alberta i Kanada, trots att hybridisering 

förekommer. 

Statusen för underarten nigrifrons från 

Chihuahua och Durango i västra Mexiko 

är en svårare fråga. Den är morfologiskt 

distinkt, geografiskt isolerad och till 

skillnad från auduboni en stannfågel, men 

de genetiska skillnaderna mot auduboni 

är mindre än mellan de andra arterna i 

komplexet. 

Baserat på genetiska och morfologiska 

skillnader delas därför gulgumpad 

skogssångare upp i tre arter; myrtenskogssångare 

Setophaga coronata (Myrtle 

Warbler) med underarterna coronata och 

hooveri, audubonskogssångare S. auduboni 

ÄNDRING AV SYSTEMATISK ordning i 

VP-listan. Tk har beslutat att överge den 

systematiska ordning som gällt alltsedan 

Holarktislistan publicerades 1995 och som 

har följt Voous 1973, 1977, och istället följa 

den modernare systematik som finns i 

IOC:s lista, och som överensstämmer ganska 

väl med ordningen även hos de övriga 

världslistorna. 

Tk:s namnlista över alla världens fågelarter 

på svenska har följt IOC från start, 

och nu anpassas även Västpalearktislistan 

till samma ordning. Också Sverigelistan 

påverkas. Ändringarna beror på de nya 

rön som gjorts inom fågelsystematiken på 

senare år. Det innebär en mängd omflyttningar 

av arterna inom familjerna och 

även omflyttning av familjer och ordningar. 

För detaljer om ändringarna – se den 

fullständiga Rapport 9 på Tk:s hemsida. 

Fler stora förändringar i systematiken 

är att vänta allt eftersom den genetiska 

forskningen fortsätter utvecklas. 

Förhoppningen är att komma till mer 

samsyn mellan de olika listorna på en IOCkonferens 

i Vancouver 2018. 

TACK. Tk tackar Per Alström, Ulf Johansson 

och Urban Olsson för värdefulla kommentarer. 


DJUPDYKNING 

SÅ PLOCKAR DU UT 

YARRELLIIN I VÅR 

Tidigt varje vår landar ett antal sädesärlor av den brittiska underarten 

yarrellii på svensk mark. Lär dig fallgroparna och gläns när du med säker 

hand plockar ut yarrelliin bland de övriga. Magnus Ullman berättar hur. 

text Magnus Ullman 

Både vår inhemska sädesärla Motacilla 

alba alba och engelsk sädesärla 

Motacilla alba yarrellii börjar dyka 

upp ungefär en vecka in i mars. Vanlig 

sädesärla blir under de närmast 

följande veckorna allt vanligare, och 

även om de flesta yarrellii rapporteras i mitten av 

mars föreligger även en hel del rapporter i april och 

i viss mån i maj. 

Typiska fåglar är ganska lätta att skilja åt. Men 

det är ganska stor risk att förväxla yarrellii med 

mörka exemplar av vår inhemska ras, och framför 

allt med hybrider alba x yarrellii som förekommer 

då och då (tyvärr ovisst hur ofta). 

De foton som presenteras här är tagna på västra 

Irland, och man kan utgå från att de är 100 procent 

rena yarrellii. Fotona visar bland annat att yarrellii 

kan vara alba-grå på ryggen och att även i övrigt 

svarta yarrellii-hannar kan ha grå inslag i dräkten, 

hos yngre hannar relativt regelbundet även på 

våren. 

ÖVERGUMP OCH FLANK. Grå inslag hos fåglar som 

ses i Sverige behöver alltså inte vara något bevis på 

hybridisering. Så hur skiljer man en yarrellii från 

en hybrid? Den enskilt viktigaste karaktären för att 

skilja svårbestämda (det vill säga mer eller mindre 

gråryggade) yarrellii från alba är svart övergump 

och svart/svartaktig bakrygg ungefär upp till nederdelen 

eller mitten av inre tertialen (foto 2, 12). 

Hos alba är endast övre stjärttäckarna svarta 

medan övergump och bakrygg hos många är grå 

ungefär som övriga ryggen. Men hos alba är det 

inte ovanligt att övergumpen och kanske nedersta 

delen av bakryggen är aningen mörkare jämfört 

med övriga ryggen (om än inte svartaktig). Det är 

Några termer 

1K: första kalenderåret 

(det vill säga från kläckning 

till 31 december) 

2K: andra kalenderåret 

2K+: andra kalenderåret 

eller senare. 

inte sällan svårbedömt hur pass mörk bakryggen 

är – delvis beroende på att sädesärlor inte är särskilt 

benägna att visa den. Även grå flanker kan vara en 

god hjälp hos svårbestämda fåglar (foto 2). Men 

även här gäller att om fågeln i övrigt är svårbedömd 

är ofta även flankerna det. 

Eftersom alba-lika grå inslag regelbundet kan förekomma 

hos yarrellii i alla dräkter (foto 4, 6, 8, 10, 

11 et cetera) är det närmast omöjligt att fastslå att en 

mörk fågel i Sverige är en garanterad yarrellii. Men 

så länge fågeln inte avviker från en yarrellii på något 

avgörande sätt är det fullt rimligt att också kalla den 

yarrellii. Denna artikel går inte in på hur hybrider 

kan te sig, utan fokuserar på hur äkta vara ser ut. 

RUGGNING OCH ÅLDERSBESTÄMNING. I vissa fall är 

det viktigt att kunna åldersbestämma en trolig yarrellii, 

men behovet ska inte överskattas. Det är ofta 

svårt eller omöjligt att åldersbestämma en sädesärla 

i fält på våren – och i de flesta fall går det ändå 

utmärkt att avgöra om fågeln överensstämmer med 

en yarrellii eller inte. 

Avgörande för åldersbestämning är i första hand 

ruggningsstatus – och i vilken utsträckning någon 

juvenil fjäder (armtäckare, tertial, vingpenna, handtäckare, 

stjärtpenna) dröjer sig kvar bland postjuvenila 

fjädrar. Det är ganska ovanligt att 1K-fåglar helt 

saknar juvenila fjädrar på hösten, men som 2K vår 

kan de mycket väl göra det, och de kan då vara svåra 

att säkert åldersbestämma. 

De fjädergrupper som på våren ofta är viktigast 

att fokusera på är de som över huvud taget inte byts 

under vinterruggningen, det vill säga handpennor, 

armpennor och handtäckare (ibland även de yttersta 

större armtäckarna). 

Höst: I genomsnitt börjar 1K yarrellii sin postjuvenila 

ruggning 2 augusti och har genomfört 

den 19 september (ungefär som hos alba men det 


HÖSTFÅGLAR: 

FOTO: MAGNUS ULLMAN 


1. 1K yarrellii ruggande från juvenil till 1:a vinterdräkt; framför allt den svarta 

bröstskölden men också en förhållandevis distinkt huvudteckning inklusive 

vit panna skiljer från rent juvenil dräkt. Svår att skilja från en adult hona, men 

huvudteckning nästan helt utan svart tyder på ungfågel. Ytterst lik en alba i 

motsvarande dräkt och ryggens grå nyans torde inte vara till någon hjälp. De 

mörka flankerna är dock redan en bra karaktär för yarrellii. Co. Mayo, Irland, 14 

augusti 2014. 

2. 1K yarrellii i vinterdräkt. Ryggen så ljus och ren att fågeln vore lätt att gå 

förbi som en alba i Sverige. Svartaktig bakrygg demonstreras här perfekt – 

men vanligen är bakryggen i själva verket svårbedömd eftersom den döljs av 

tertialerna. Sotsvart vid vingknogen (= mindre armtäckarna) kontrasterar 

ibland fint hos ljusryggade yarrellii. Den yttersta tertialen är juvenil i kontrast 

till nyanlagda inre tertialer. Grå flanker är en bra karaktär. Co. Mayo, Irland, 14 

augusti 2014. 



3. 1K yarrellii i vinterdräkt. Så mörk på ryggen, inklusive krutstänk, att den är 

ganska lätt att identifiera som yarrellii. Dräktmässigt omöjlig att skilja från en 

adult hona men ruggningsstatus med några juvenila fjädrar visar att fågeln är 

1K. Co. Mayo, Irland, 14 augusti 2014. 

4. Adult hanne yarrellii i vinterdräkt (vit strupe och övre bröst). En så pass 

svart fågel är lätt att identifiera både vad gäller ras och kön. Men observera 

att även adulta hannar kan ha svagt sotgrå anstrykning på ryggen, så att en 

viss kontrast till svart nacke framstår. Det vore fel att avfärda denna adulta 

hanne som hybrid på grund av grå inslag på ryggen. Co. Mayo, Irland, 20 

augusti 2014. 

är ganska stor spridning hos båda raserna). Vanligen ruggas hela 

huvudet och kroppen, liksom de flesta eller alla mindre och mellersta 

armtäckarna. Av större armtäckarna byts ofta cirka 6 av de 

inre fjädrarna (foto 3) men det händer att inga eller alla 10 större 

täckare byts. Dessutom byts 0–3 tertialer (foto 2, 3, 4). 

Äldre fåglar ruggar komplett efter häckningen (det vill säga 

med ganska stor variation beroende på när häckningen avslutas). 

Unga sädesärlor visar under hösten (= 1:a vinterdräkt) ofta en 

kontrast mellan juvenila tertialer med brunaktigt centrum och 

smalt, vitt ytterfansbräm och nyanlagda postjuvenila tertialer med 

svartare centrum och bredare, diffusare ytterfansbräm (foto 3). 

Hos adulta sädesärlor har alla tertialer likartat utseende även om 

den yttre har ett något distinktare och vitare ytterfansbräm men 

med svart centrum. 

Det är ofta ganska svårt att korrekt bedöma om tertialer är 

juvenila eller inte. För åldersbestämning med hjälp av ruggning på 

hösten gäller alltså: 

◗ ruggningsgräns hos större täckarna > 1K 

◗ ruggningsgräns hos tertialerna > 1K 

Efter genomförd ruggning saknar alla adulta fåglar ruggningsgräns 

hos såväl större täckare som tertialer men observera att det 

också kan förekomma hos 1K-fåglar (eftersom somliga fåglar byter 

alla aktuella fjädrar medan andra inte byter några). 

Vår. Sommardräkt anläggs hos såväl unga som äldre yarrellii 

och alba under perioden december – början av april, framför allt 

i januari–mars. Hela huvudet och kroppen ruggas. Dessutom byts 

ett varierande antal mellersta armtäckare (från inga till alla). Av 

större armtäckarna byts ofta cirka 6 av de inre fjädrarna. Dessutom 


DJUPDYKNING 

VÅRFÅGLAR: 


5. 2K yarrellii (första 

sommardräkt). Ganska 

normalt utseende 

hos 2K+ hona eller 2K 

hanne med mörkt sotgrå 

rygg (även pannans 

utseende är här en 

osäker indikator varför 

könet lämpligen lämnas 

obestämt). Att helsvart 

nacke har en skarp gräns 

nedåt förekommer hos 

båda könen hos yarrellii. 

Men observera att trots 

att helhetsintrycket är 

så mörkt måste inte 

bakryggen var svart/ 

svartaktig utan har här 

samma flammiga sotgrå 

ton som övriga ryggen. 

De yttre 6 större täckarna 

skulle kunna tas för kvarsittande juvenila fjädrar (bruntonade och med slitna bräm) 

men framförallt de ganska breda vita kanterna i fjädrarnas spets visar att de inte är juvenila. 

I själva verket är utseendet typiskt för de täckare som anlades under sensommar/tidig 

höst hos båda åldersklasserna. Det vore fel att avfärda denna 2K-fågel som hybrid på grund 

av skarp gräns mellan svart nacke och grå rygg som hos alba bara förekommer hos adult 

hanne. Co. Galway, Irland, 11 mars 2017. 



6. 2K yarrellii (första sommardräkt). Ganska normalt 

utseende hos 2K+ hona som även förekommer hos vissa 

2K hannar (varför könet lämpligen lämnas obestämt). 

Ryggens grundfärg är tydligt mörkare grå än hos en alba 

och de svartaktiga blafforna dessutom typiska för yarrellii. 

Bakryggen har samma blandning av grått och svartaktig 

blaffa medan övergumpen är svartare. Co. Galway, Irland, 11 

mars 2017. 


7. 2K hanne yarrellii (första sommardräkt). Lätt att känna igen som en hanne 

yarrellii tack vare den svarta ryggen. Flankerna är rejält mörka men endast 

ett smalt parti syns beroende på att vingen hänger ner och döljer flankerna. 

Rent vit panna och skarp gräns mot det svarta högt upp på hjässan understryker 

att fågeln är en hanne. Ganska omfattande grå blaffor på ryggen fullt 

normala för en 2K hanne yarrellii även om ryggen i övrigt är djupsvart. Co. 

Galway, Irland, 9 mars 2017. 

8. 2K hanne yarrellii (första sommardräkt). Lätt att känna igen som en hanne 

yarrellii tack vare den svarta ryggen. Åldersbestäms till 2K på grund av bruntonade 

och slitna juvenila armpennor. De yttre större täckarna har för breda 

och tydliga vita spetsar för att vara kvarsittande juvenila fjädrar. Vissa hannar 

är snarare svarta än mörkt grå på bröstsidan. Ganska omfattande grå blaffor 

på ryggen fullt normala för en 2K hanne yarrellii även om ryggen i övrigt är 

djupsvart. Co. Galway, Irland, 13 mars 2017. 

byts 0–3 tertialer. Hos typiska 2K-fåglar innebär det: a) yttersta 

större täckarna = slitna, kvarsittande juvenila fjädrar, b) mittre 

större täckarna = måttligt slitna fjädrar (bytta augusti/september), 

och c) inre större täckarna = fräscha fjädrar med riktigt bred vit 

spets (bytta runt februari). Det betyder att om de yttersta större 

täckarna fortfarande är juvenila så kan fågeln bestämmas till 2K 

(foto 9). Det är emellertid vanligast att 2K-fåglar har bytt även alla 

av de (synliga) yttersta större täckarna (ofta i augusti/september). 

2K-fåglarna – precis som äldre individer – uppvisar då en kombination 

av inre, fräscha, nyruggade större täckare med ganska 

svart centrum och breda, vita kanter och yttre, något slitna större 

täckare med aningen bruntonat centrum och lite smalare, inte 

så rent vita kanter – oftast med antytt bredast och vitast bräm i 

spetsen (foto 5). 

Tertialerna är vanskliga att använda på våren eftersom fåglar 

ofta bär postjuvenila fjädrar anlagda vid olika tillfällen, vilket kan 

ge en illusion av att vissa av dem är juvenila (foto 6). Men kan man 

säkert fastställa att fågeln ännu bär juvenila tertialer betyder det 

att den är 2K. 

I praktiken är i stället framskymtande hand- och/eller armpen- 


FOTO: MATTIAS ULLMAN 


9. 2K hanne yarrellii (första sommardräkt). Större täckarna har bytts i olika 

omgångar men viktigt för åldersbestämning är att de yttersta är kvarsittande 

juvenila fjädrar som avgör att fågeln är 2K. Den sotiga ryggen är kanske 

inte omöjlig för en hona, men rent vit panna med skarp gräns mot svart 

hjässa tyder på hanne. Skåne, 22 mars 2007. 

nor samt handtäckare ofta avgörande för åldersbestämning på 

våren. Hos adulta fåglar är dessa fjädrar fräscha (anlagda under 

sensommar/tidig höst) med svarta centra och med distinkta 

vita bräm utan påtagligt slitage (foto 10, 11). Ungfåglar byter inte 

dessa fjädrar under sensommar/tidig höst utan fortsätter bära de 

juvenila fjädrarna som följande vår är mer bruntonade och med 

svaga, slitna eller till och med obefintliga ljusa bräm (foto 5, 6). 

Observera att i många fall kan detta vara svårbedömt, inte minst 

under senvår och sommar. 

Svårigheterna att åldersbestämma sädesärlor (vare sig det 

gäller alba eller yarrellii) på våren ska inte underskattas. Det är i 

själva verket ett litet antal fjädrar som är eller kan vara avgörande 

(foto 12) och att åldersbestämma yarrellii på ”förstaintryck” är 

definitivt inte tillrådligt vare sig det gäller ”rena, snygga” adultlika 

fåglar eller ”fläckiga och skabbiga” ungfågelslika individer. 

Dessa detaljer kan vara svårbedömda i fält, varför bra foton 

alltid är att föredra. 

KÖNSBESTÄMNING. Ungfåglar på hösten är inte möjliga att könsbestämma 

(foto 1, 2, 3). 

Adulta hannar skiljs från adulta honor på djupt svart rygg 

eventuellt med svaga gråaktiga och ganska rudimentära inslag 

(foto 4), medan ryggen hos adulta honor varierar från en alba-lik 

ton till mörkare skiffergrå med mer eller mindre tydliga inslag av 

sotgrått eller svart (foto 10). 

Under våren varierar ryggen hos 2K-hannarna från en helt 

honlik färgskala till mer eller mindre djupsvart som hos adulta 

hannar. En honfärgad fågel på våren kan alltså vara en 2K hona, 

en 2K hanne eller en adult hona (foto 5). Rent vit panna med 

skarp gräns mot svart hjässa kan vara en hjälp att identifiera en 

honfärgad fågel som hanne. 

En riktigt svartryggad fågel på våren kan vara en 2K hanne 

(foto 8) eller adult hanne (foto 11). 

TACK till Magnus Hellström och Per Alström för kommentarer. 

10. Adult hona yarrellii (sommardräkt). Ganska typiskt utseende men 

mörkare än många andra honor (dock inte tillräckligt svart för adult hanne). 

Observera att det svarta på huvudet påminner mycket om teckningen hos 

alba-hanne men att panna och huvudsida är lite fläckiga. Ljusa fläckar på 

strupen och begränsad svart bröstsköld är rätt så typiskt för honor. Adult 

utseende hos armtäckare och tertialer fullt möjligt också för 2K-fågel. Kan 

endast bestämmas till adult på vingpennor och handtäckare. Det vore fel att 

avfärda denna hona som hybrid på grund av att huvudteckningen påminner 

om en alba-hanne. Co. Galway, Irland, 13 mars 2017. 


11. Adult hanne yarrellii 

(sommardräkt). Lätt 

att känna igen som 

en hanne yarrellii tack 

vare den svarta ryggen. 

Adult utseende hos 

armtäckare och tertialer 

förmodligen möjligt 

också för 2K-fågel (även 

om den har väldigt 

mycket vitt på mellersta 

och större armtäckarna); 

bestäms säkrast till 

adult på vingpennor och 

handtäckare. Observera 

att även en adult hanne kan ha grå inslag på ryggen, åtminstone på ryggens 

centrala del snarare som fjäll än som de stora blaffor 2K-hannar uppvisar. 

Det vore fel att avfärda denna adulta hanne som hybrid på grund av ryggens 

grå fält. Co. Galway, Irland, 14 mars 2017. 


12. 2K yarrellii 

(första sommardräkt). 

Svårigheterna 

att åldersbestämma 

sädesärlor på 

våren ska inte 

underskattas. 

Hos denna fågel 

finns inget hos 

armtäckarnas 

eller tertialernas 

mönster eller 

ruggningsstatus 

som avslöjar att fågeln är 2K. Därför gäller att fokusera på de fjädergrupper 

som aldrig byts under vintern och heller inte av ungfåglarna i den postjuvenila 

ruggningen i augusti/september, nämligen handpennor, armpennor 

och handtäckare. Här avslöjas åldern enbart av de bleka, bruna och därmed 

juvenila armpennorna som tittar fram nedanför tertialerna. Om vingen hålls 

på ett annat sätt så att detta parti inte syns är det viktigt att hålla huvudet 

kallt och inte låta lura sig att fågeln skulle vara adult. Co. Galway, Irland, 14 

mars 2017. 


BÖCKER 

FÅGELFJÄDRAR 

Spännande om ugglors fjädrar 

Marian Cieslak var en polsk 

biolog som tyvärr fick ett 

för kort liv. Han avled 2016 

efter en hård kamp mot 

sjukdom. Innan dess hann han emellertid 

bidra högst väsentligt till den europeiska 

ornitologin genom en mängd vetenskapliga 

uppsatser och populärvetenskapliga 

artiklar. Flera läsare har säkert kommit i 

kontakt med hans kunskaper genom boken 

Feathers, Identification for bird conservation, 

utgiven 2006. 

Som vetenskaplig ornitolog behärskade 

Marion Cieslak ett brett fält, men det är 

nog just genom kunnandet om fjädrar som 

han blivit mest känd. Han lär ha varit ägare 

till världens största samling av fjädrar 

från västpalearktiska ugglor och rovfåglar. 

Genom sitt arbete och sina artiklar kunde 

han också konstatera att kunskapen om 

fågelfjädrar var ett av de minst utvecklade 

områdena inom den moderna ornitologin. 

Under åren som följde kom intresset att 

fokuseras på ugglornas ekologi, särskilt då 

förhållandena mellan biologi, fjäderdräkt 

och ruggning. Den föreliggande boken publicerades 

på polska 2014 och har nu, tack 

vare det svensk-polska förlaget Oriolus, 

även kommit i engelsk version. 

Även om boken kostar en del, vill jag 

redan nu varmt rekommendera den till alla 

som är intresserade av ugglor och deras 

alldeles speciella anpassningar. 

EN AV DE STORA skillnaderna mellan 

ugglor och andra fåglar är att många av 

arterna har förmåga att flyga i princip 

ljudlöst. I det sammanhanget kan jag inte 

låta bli att tipsa om följande Youtubeklipp 

www.youtube.com/watch?v=d_FEaFgJyfA 

som inte är producerat av Marion Cieslak 

utan av BBC, men som är mycket talande. 

Den näst intill ljudlösa flykten har två 

syften. Dels ska inte bytesdjuren höra 

ugglan när den kommer och dels ska inte 

ugglan själv störas av sitt vingsus utan 

kunna koncentrera sig på att lyssna efter 

bytet. 

Hemligheten bakom ugglornas ljudlösa 

Titel: Feathers of European owls. Författare: Marian Cieslak. Förlag: Oriolus förlag. Pris: 

449 kr (Naturbokhandeln), 

flykt ligger mycket i deras fjädrar men 

också i det faktum att ugglor är mycket 

lätta i förhållande till bärytan (vingar och 

stjärt). Fjädrarna har under årmiljonernas 

lopp utvecklats så att det sus och brus 

som uppstår när de passerar genom luften 

minimeras. Ugglefjäderns yta är mjukare 

och ”fluffigare” än andra fjädrar, men 

framför allt är det fjädrarnas kanter som är 

avgörande. På framkanten finns små, ganska 

styva utskott på varje enskild fjäderstråle, 

medan strålarna på fjäderns baksida 

snarare har mjuka fransar. Tillsammans 

innebär detta att det inte bildas några 

stora luftvirvlar runt ugglornas vingar, och 

det är virvlarna som alstrar ljud. 

Men nu är inte ugglorna en helt enhetlig 

grupp. Vissa arter, som tornuggla, 

pärluggla och lappuggla, jagar i huvudsak 

med hörselns hjälp. För arter som 

fjälluggla, hökuggla, minervauggla och 

sparvuggla är däremot synen det viktigaste 

sinnet. Övriga europeiska arter intar en 

mellanställning. 

EN NYHET FÖR mig var att ugglefjädrarnas 

ofta bandade utseende inte enbart är 

en anpassning för att dagtid smälta in i 

omgivningen. De mörka banden har mera 

pigment (melanin), vilket gör fjädern 

starkare men också tyngre. De ljusa partierna 

är däremot fattigare på pigment och 

därmed lättare. Fjäderns utseende kan 

alltså ses som en kompromiss mellan att 

vara hållbar och lätt. 

 

Anders Wirdheim 


Titel: Det glömda Laponia. 

Författare: Åke Aronson. 

Förlag: Krilon. Pris: ca 350 kr. 

SKOGSLÄNGTAN 

En kärleksförklaring till skogen 

VAD ÄR EGENTLIGEN en skog? Frågan är 

i högsta grad relevant, inte minst i dessa 

dagar med en intensiv debatt. Författaren 

och fotografen Åke Aronson väcker frågan 

redan tidigt i denna bok om det han kalllar 

det glömda Laponia, de vidsträckta 

naturliga skogarna i trakterna väster om 

Gällivare. Åke gör en jämförelse med åker 

och äng. En åker består egentligen av en 

enda växtart, medan en äng har en stor 

mångfald. 

Dagens gran- och tallplanteringar förtjänar 

inte att kallas skogar utan är snarare 

plantager. De riktiga skogarna, med flera 

trädslag, träd i olika åldrar och en mångfald 

andra organismer, är något helt annat. 

Denna bok, rikt illustrerad med Åkes 

egna bilder och målningar, är en enda 

lång kärleksförklaring till skogen. Det 

glömda Laponia är i Åke Aronsons värld de 

skogklädda vidderna runt Stora Lulevatten 

i Gällivare och Jokkmokks kommuner. 

Det är ett av de största sammanhäng- 

ande områdena med gammelskogar, sjöar, 

myrar och berg i landet, till ytan större än 

Gotland. 

I DESSA MARKER har Åke Aronson vandrat 

sedan 1974. Tillsammans med honom får 

vi uppleva skogarna och myrarna under 

årets alla skeden, även det som kallas kaamos 

och som för oss sydlänningar känns 

nästan skrämmande. Det är den tid under 

vintern då solen inte når över horisonten, 

men då det ändå är ljust några timmar 

om dygnet. Är vädret klart kan ljuset vara 

fantastiskt. Söderhimlen är orangerosa och 

himlens ljus reflekteras i det snötyngda 

landskapet. 

Fåglar finns det året om, även om det 

kan vara bedövande tyst vintertid. Annat 

är det mellan ”sångsvan och mygg”. Då 

sjuder det i myrar och skogar, och fåglar 

tjattrar eller sjunger överallt. Det är 

motsvarigheten till södra Sveriges ”mellan 

hägg och syrén”. 

Anders Wirdheim 

FÅGELLOKAL 

Ambitiös genomgång av 

Bua-Båtafjordens fåglar 

Titel: Bua-Båtafjorden – Väröhalvön i Halland. 

Författare: Jimmy Stigh & Gunnar Pettersson. 

Förlag: Eget. Pris: 200 kr (jimmy@winestone.se). 

För ett halvsekel sedan fanns 

planer på skydda de värdefulla 

strandängarna runt Väröhalvön. 

Det blev dock varken reservat 

eller nationalpark. Det blev ett 

stinkande pappersbruk och ett 

kärnkraftverk istället. Industrialiseringen 

av Väröhalvön var ett 

nederlag för naturskyddet och en påminnelse 

om behovet av en nationell politik där exploateringsintressen 

inte alltid får sin vilja igenom. 

Att Väröhalvön trots detta hyser ett högintressant 

fågelliv framgår tydligt i Bua-Båtafjorden 

– Väröhalvön i Halland som är en noggrann 

genomgång av samtliga fågelarters förekomst 

i området mellan 2004 och 2015. Jimmy Stigh 

har ansvarat för texten och nyligen bortgångne 

Gunnar Pettersson för fotografierna. Artgenomgången 

inleds med en bra beskrivning av 

områdets lokaler. 

Torgny Nordin 

VADARE 

Heltäckande om omtyckt 

fågelgrupp – vadarfåglar 

Titel: Shorebirds in action. Författare: Richard 

Chandler. Förlag: Whittles Publishing. Pris: 230 

kr (Amazon). 

Vadarna tillhör en av de 

mest mångfacetterade 

fågelgrupperna. Deras särpräglade 

sexualsystem och 

fascinerande flyttstrategier 

är outtömliga källor för såväl 

vetenskaplig ornitologi 

som hängivet fågelskådande. I sin nya Shorebirds 

in action erbjuder Richard Chandler en 

djuplodande om än kortfattad introduktion till 

vadarekologi och dito systematik. Som ingång i 

en världsomspännande grupp – det finns cirka 

226 arter vadare – är Chandlers bok lysande. 

Översikt av artvariation och ruggningsmönster 

inleder och följs av intressanta kapitel om 

häckningsbiologi, fysiologi och flyttmönster. 

Runt 180 arter är illustrerade med Chandlers 

egna fotografier av hög klass och ofta finns 

flera bilder på varje art för att lyfta fram olika 

poänger i texten. 

Torgny Nordin 

FÅGELKONST 

Magnifikt svep genom 

konsthistorien 

Titel: The book of the bird. Birds in art. Författare: 

Angus Hyland & Kendra Wilson. Förlag: 

Laurence King Publishing. Pris: 134 kr (Adlibris). 

Fågelmåleri är ett samlingsbegrepp 

för flera olika slags 

verksamheter, som exempelvis 

vetenskapliga illustrationer 

och konstnärliga gestaltningar. 

I nya The book of the bird – 

Birds in art tar Angus Hyland 

och Kendra Wilson fasta på 

den senare betydelsen och gör ett magnifikt 

svep genom konsthistorien där de finner kända 

– och relativt okända – konstnärers skildringar 

av fåglar och upplevelser av fåglar. 

Boken är förtjusande osystematisk och 

därför fylld av överraskande bildupplevelser. 

Åtskilliga klassiska verk är med, fast betoningen 

ligger ändå på samtida konstnärer 

och deras arbete med att porträttera fåglar. I 

fokus är därför inte perfekta avbildningar utan 

estetiska ambitioner vilka känns nog så äkta för 

ornitologen. 

Torgny Nordin 


BREV 

Skriv till Vår Fågelvärld! 

niklas.aronsson@birdlife.se 

BETEENDE 

”De allra flesta vråk- och kärrhöksungar som 

transporteras till örnbon blir till föda åt örnungarna.” 

I VÅR FÅGELVÄRLD nummer 4 2016 såg 

jag under vinjetten Uppsnappat en notis 

av Stefan Hult med rubriken ”Ormvråk i 

havsörnsbo”. Den beskrev hur en ormvråksunge 

hade ”adopterats” av en havsörnsfamilj 

och matats av fosterföräldrarna. 

Notisen skulle nog ha sjunkit undan i mitt 

medvetande om det inte vore för uppgiften 

att sådana ”adoptioner” observerats tidigare 

i Sverige, och att jag på sistone även 

hört talas om liknande fenomen i andra 

världsdelar. Vilka gemensamma nämnare 

finns mellan sådana ”naturliga” adoptioner 

på skilda håll i världen och med olika 

arter inblandade? 

Jag har sammanställt det fåtal rapporter 

jag känner till idag, och efterlyser 

samtidigt fler. Förmodligen finns det en 

del rapporter i ämnet som hamnat ”under 

radarn” genom att de aldrig publicerats, 

eller publicerats undanskymt i lokala, 

utländska tidskrifter/bloggar. Eftersom 

svenska fågelvänner blir alltmer beresta 

och världsvana ökar chansen att hitta 

sådan information. 

DE SVENSKA FYNDEN gäller i samtliga fall 

ormvråksungar i havsörnsbon, medan alla 

de nordamerikanska gäller ungar av rödstjärtad 

vråk i bon av vithövdad havsörn. 

Det ryska fyndet gäller brun kärrhök i bo 

av större skrikörn. 

Dessa observationer har väckt likartade 

frågor: Hur hamnade de ”adopterade” 

ungarna i örnarnas bon? Och hur kunde de 

främmande ungarna överleva sin barndom 

i örnarnas vård? 

Adopterad art/överlevande/döda 

ungar 

Art, fosterföräldrar/ 

antal ungar 

TROTS SKILLNADERNA IFRÅGA om medverkande 

arter, världsdelar och tidpunkter, 

har samma slutsatser dragits gällande 

det sannolika händelseförloppet: örnen 

rövar bort vråk- eller kärrhöksungen 

som föda åt sina egna ungar, men utan att 

döda eller skada bytet. Det är möjligt om 

bytet är litet, försvarslöst och passivt. Vid 

ankomsten till örnboet uppstår en beteendekonflikt, 

i det att bytet, det vill säga 

vråk- eller kärrhöksungen, väcker örnens 

föräldrainstinkt snarare än dess jaktbeteende. 

Omständigheterna (god födotillgång, 

begränsad syskonrivalitet) avgör sedan 

om den främmande ungen även når flygg 

ålder. Den är då präglad på sin fosterfamilj 

av örnar. 

DET ÄR SVÅRT att se någon större evolutionär 

drivkraft för symbiosen. Överlevnaden 

hos den ”adopterade” arten ökar en aning 

och örnarna å sin sida får tillgång till 

ett ”husdjur”, ett levande matförråd för 

bistrare tider. De aktuella havsörnsarterna 

och större skrikörn är opportunistiska, 

ospecialiserade jägare som är kända för 

bopredation – inte minst på sina respektive 

”adoptionsarter”. De allra flesta vråkoch 

kärrhöksungar som transporteras till 

örnbon blir till föda åt örnungarna. 

Att främmande ungar ”adopteras” på 

det här sättet är förstås mycket sällsynt 

År Provins, land Referens 

Ormvråk/1/0 Havsörn/2 1996 Småland, Sverige 1 

Ormvråk/1?/0 Havsörn/2 2002 Öland, Sverige 1 

Ormvråk/1/2 Havsörn/2 2007 Öland, Sverige 1 

Ormvråk/2?/0 Havsörn/2 2016 Dalsland, Sverige 2, 5 

Brun kärrhök/1/ 1 Större skrikörn/1 2014 

Rödstjärtad vråk/1/ 1 Vithövdad havsörn/3 2017 

Rödstjärtad vråk/1?/? Vithövdad havsörn/? ? 

Rödstjärtad vråk/1?/? Vithövdad havsörn/? ? 

Rödstjärtad vråk/?/ ? Vithövdad havsörn/? ? 

Altai-territoriet, 

Ryssland 

British Columbia, 

Kanada 


Kanada 


Kanada 

Washington state, 

USA 

Rödstjärtad vråk/?/ ? Vithövdad havsörn/? ? Michigan state, USA 4, 8 

Frågetecken (?) indikerar att specifik information saknas, eller är osäker. 

3, 6 

4, 7, 8 

4, 7, 8 

4, 7, 8 

4, 8 

och förekommer kanske bara hos örnar av 

”havsörnstyp”. 

FREDRIK VON EULER, UPPSALA 

Referenser 

1. Gullstrand, Per och Schönbeck, Arne. Havsörnar 

”adopterar” ormvråksungar. Fågelvännen 4, 

2014, sid. 24. 

2. Hult, Stefan. Ormvråk i havsörnsbo. Vår Fågelvärld 

4, 2016, sid. 15. 

3. Karyakin, Igor V. An Example of Interspecific 

Nestling Rearing in Birds of Prey: Marsh Harrier 

Raised by Greater Spotted Eagle in Russia. 

Raptors conservation, 29, 2014, sid. 100. 

4. Rypstra, Sheri. The amazing story of a hawk 

raised by eagles. Birdwatching, August 2017. 

Internetkällor (hämtade 2017-08-15) 

5. www.orrhult.eu/ovrigt/index%20ovrigt.htm 

6. rusraptors.ru/index.php/RC/article/view/31 

7. www.hancockwildlife.org/article.php/Update- 

BaldEagletsAndRed-TailedHawkletSh 

8. www.birdwatchingdaily.com/blog/2017/07/05/ 

amazing-story-hawk-raised-eagles/ 


KNIVIGT 

Tajgasädgås och tundrasädgås 

TAJGASÄDGÅS 

TUNDRASÄDGÅS 

FOTO: KENT-OVE HVASS 

FOTO: MIKAEL ARINDER/SKANSKABILDER.SE 

Ett av de tidigaste vårtecknen är 

gässens återkomst. Allra först 

kommer grågåsen, men sädgåsen 

följer inte långt efter. Båda arterna 

häckar i Sverige och man kan säga att de 

delar på landet. I södra och mellersta delarna 

samt längs kusterna finns grågåsen, 

som på senare år har ökar kraftigt i antal. 

På de norrländska myrarna häckar sädgåsen, 

hos oss representerad av underarten 

fabalis, och dessa fåglar rastar i lokalt stora 

antal i södra och mellersta Sverige under 

såväl vår- som höstflyttning. Till skillnad 

från grågåsen har ingen ökning kunnat 

ses hos sädgåsen, utan populationen är 

tämligen stabil. 

TAJGASÄDGÅSEN HÄCKAR ÖSTERUT i 

tajgabältet och underarten fabalis ersätts 

efterhand av mer storvuxna underarter, 

vilka vi i väldigt liten utsträckning berörs 

av i Europa. Norr om dessa storvuxna 

underarter, på tundran, häckar rasen rossicus, 

av vissa taxonomer ansedd som en 

egen art, nämligen tundrasädgås. Dessa 

fåglar övervintrar i nordvästra Europa och 

kan regelbundet ses bland våra flockar av 

sträckande och rastande tajgasädgäss. Hur 

bär man sig då åt för att skilja ut tundrasädgåsen? 

Först av allt ska nämnas att det bland 

gäss, såsom bland många andra arter, 

förekommer en inte obetydlig variation. 

Bland gäss är det inte bara utseendet som 

kan variera, det kan även finnas betydande 

storleksskillnad mellan könen. Sådant är 

viktigt att ha i åtanke när man studerar 

fåglarna. Likaså är inte alltid ungfåglarna 

helt färdigvuxna på hösten när de anländer 

till oss. 

MED DETTA SAGT ska vi titta på vad som 

skiljer ut en typisk tundrasädgås. En generell 

regel som kan appliceras på många 

fågelarter är att ju längre norrut de häckar, 

desto ”rundare” är de. Med detta menar 

jag att näbb och ben generellt är kortare, 

och kroppen ofta knubbigare, något som 

stämmer mycket bra in på tundrasädgåsen. 

Man kan säga att det är en spetsbergsgås 

i sädgåskläder. Helhetsintrycket är en 

mindre och mer satt gås med proportionellt 

kortare hals än tajgasädgåsen. 

Näbben är betydligt kortare, samt högre 

vid basen jämfört med tajgasädgåsens 

närmast sångsvanslika näbbprofil. Det accentueras 

av att även själva huvudformen 

är rundare hos tundrasädgåsen. Vidare är 

basen av undernäbben lite ”svullen” vilket 

gör att mungipan blir mer tydligt framträdande 

hos tundrasädgåsen. Näbben på 

en tajgasädgås kan vara alltifrån i det närmaste 

helt orange till svart med ett smalt 

orange band nära spetsen. Man ser sällan 

tundrasädgäss med ett annat näbbutseende 

än det sistnämnda. Huvud och hals 

är mörkare hos tundrasädgåsen vilket gör 

att fågeln ger ett mer kontrastrikt intryck 

jämfört med tajgasädgåsen. 

Gäss flyttar oftast i familjegrupper, vilket 

gör att man inte sällan ser grupper om 

till exempel 5–7 tundrasädgäss på lokaler 

där tajgasädgåsen är den dominerande underarten. 

Det kan man dra nytta av, givet 

att fåglarna kan variera en del i utseende. 

Chansen att hitta en grupp med på samma 

sätt avvikande gäss i en stor samling är 

liten och då är det klokt att studera dessa 

mer ingående. Likaså är det klokt att kolla 

upp små grupper av sädgäss som sträcker 

tillsammans med bläsgäss, eftersom tundrasädgåsen 

kommer från delvis samma 

områden som bläsgässen. 

Anders Eriksson 


FRÅGA EXPERTEN 

Har du en fråga till våra experter? 

Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se 

FÅGELFAUNA 

Varför återinplanterar man 

inte fler fågelarter i Sverige? 

Hej! Jag undrar varför man inte försöker 

återinföra fågelarter som funnits här 

tidigare, till exempel mellanspett och blåkråka, 

samt andra arter. Saknas biotoper, 

pengar, intresserade människor, eller vad 

beror det på? Tacksam för svar 

INGER GUSTAFSSON, STOCKHOLM 


MAGNUS ULLMAN SVARAR: Svaret på din 

fråga kan huvudsakligen stavas: osäkerhet 

och kostnader. All utplantering av fåglar 

eller andra djur är problematisk (men inte 

nödvändigtvis av ondo). För att återinplanteringar 

ska ha en chans att lyckas 

krävs ett gediget och omfattande förarbete 

som bland annat omfattar noggrann analys 

av orsaker till att arten försvann. I nästa 

steg behöver man ställa sig frågan om de 

omvärldsfaktorer som ledde till att arten 

dog ut (exempelvis ändrad markanvändning 

eller klimatförändringar) är bestående 

– i så fall har ju projektet små chanser 

att lyckas. 

Här handlar det inte bara om att undersöka 

svenska förhållanden eftersom många 

av de arter som kan vara aktuella för återinplantering 

(till exempel de båda arter 

du nämner) i Sverige endast har haft mer 

eller mindre marginella randpopulationer. 

Och särskilt när det gäller flyttfåglar som 

blåkråka har de ofta inte varit självbärande, 

utan beroende av ett extra inflöde 

från kontinenten för att långsiktigt bestå. 

Om man kan slå fast att artens population 

Att återinföra blåkråka i Sverige vore ett dyrt och osäkert projekt. Spanien, april 2011. 

på kontinenten också minskar är chansen 

liten att Sverige skulle nås av de extrainjektioner 

söderifrån som en permanent 

häckpopulation skulle fordra. 

UTPLANTERINGAR INVOLVERAR dessutom 

ofta oförutsedda problem – till exempel att 

de utsatta fåglarna helt enkelt försvinner 

utan att man förstår varför. Det drabbade 

till exempel utsättningen av vitryggig 

hackspett i Mellansverige i slutet av 

1990-talet: fåglarna försvann och dök så 

småningom upp så långt bort som i Skåne 

– innan de försvann helt. 

Det skånska storkprojektet startade 

1989 när man tog över 15 storkar från 

ett avelsprojekt i Aneboda i Småland. 

Avelsprojektet i sin tur inleddes 1971 av 

IVL Svenska Miljöinstitutet AB – såvitt 

jag förstår utan att någon rimlig konsekvensanalys 

över huvud taget gjorts. Det 

skånska projektet brottades i många år 

med svåröverkomliga problem med sina 

avelsstorkar. Därför började man 2003 

SJUKDOMAR & ETOLOGI 

LOTTA BERG 

Veterinär och professor i 

husdjurens miljö och hälsa 

på Sveriges lantbruksuniversitet 

(SLU) i Skara. 

Svarar på sjukdomar och 

etologi, läran om djurs 

beteenden. 

VÅRA EXPERTER 

ALLMÄNEXPERT 

ANDERS WIRDHEIM 

Erfaren fältornitolog som 

kan det mesta som är värt 

att veta om fåglar. Krönikör 

på Natursidan.se samt driver 

podcasten ”Pippipodden”. 

Tidigare informationsansvarig 

för BirdLife Sverige. 

FÄLTBESTÄMNING M.M. 

MAGNUS ULLMAN 

Redaktionens allmänexpert 

på fåglar. Svarar på alla 

typer av frågor som rör 

fältbestämning, flyttning, beteende 

med mera. Har skrivit 

flera böcker om fältbestämning 

och om fåglarnas liv. 


fundera på att importera nya storkar från 

Polen, vilket dåvarande projektledaren Ola 

Olsson kommenterade i Ystads Allehanda 

15 augusti 2003 med orden ”Det kostar 

massor av pengar”. År 2004 startade emellertid 

importen av storkar från Polen och 

så småningom avlivades de ursprungliga 

storkarna. Efter femton år fick man alltså 

mer eller mindre börja om på ruta ett. 

Hur mycket pengar projektet kostat 

under alla år är höljt i dunkel (så vitt jag 

kunna utforska har det aldrig redovisats). 

Men notabelt är att från och med 2011 

drog en av de största långsiktiga bidragsgivarna, 

WWF, in sitt ekonomiska stöd. 

I VÅR FÅGELVÄRLD 3/2015 föreslår ett 

par skribenter (delvis med bas i Nordens 

Ark vars fundament är ”att sätta ut djur 

i naturen”) att ”det finns goda förutsättningar 

för ett återintroduktionsprojekt av 

stortrapp i Sverige”. I följande nummer 

av Vår Fågelvärld går Erik Hirschfeld i 

svaromål med ett antal argument varför 

han tycker att ett svenskt stortrappsprojekt 

är en dålig idé. Ärligt talat tror jag inte 

Hirschfeld behöver vara orolig – delvis 

med erfarenheterna från det långdragna 

och kostsamma skånska storkprojektet 

tror jag inte det finns någon spelare, inte 

ens Naturvårdsverket, som vågar sig på de 

gigantiska kostnader ett stortrappsprojekt 

skulle riskera att dra med sig. 

Så mitt svar på din fråga varför man 

inte försöker återinföra tidigare häckfåglar 

är: troligen för att man är rädd för 

höga kostnader i kombination med osäker 

framgång. 

FÅGELBETEENDE 

Hur smart är 

kråkan? 

Jag är ”kompis” med en kråka som jag 

döpt till Håkan. Han följer med mig runt 

alla mina hundpromenader i Vaxholm 

sedan tre år tillbaka. För ett par dagar 

sedan hände något märkligt. Jag var på 

långpromenad med kråkan hoppandes 

bredvid mig då jag upptäckte att jag 

tappat mina handskar. Jag vände om och 

kråkan hängde med som vanlig. Efter 

50 meter såg jag min ena handske. Då 

lyfter kråkan och flyger cirka 15 meter 

och plockar upp min andra handske med 

näbben. Sedan sitter den kvar med handsken 

i näbben tills jag kommer fram. Hur 

kunde han förstå att jag letade? Han är 

rolig på annat sätt också. Om jag inte ser 

honom, eller inte matar honom, så kommer 

han flygande bakifrån och daskar 

mig i huvudet med vingen. Och jag får 

ofta pinnar i huvudet om jag går under 

ett träd där han sitter om jag struntat i 

honom. Är det uttänkt tror ni? Jag undrar 

också hur gamla de kan bli. 

JANINE JAMAIS, VAXHOLM 

ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Din berättelse 

är onekligen anmärkningsvärd, men 

samtidigt är kråkfåglar både påhittiga och 

tycks ha förmåga att lösa enklare problem. 

Om vi över huvud taget kan tala om kloka 

fåglar, så är just kråkfåglar tillsammans 

med papegojor de fåglar som besitter de 

största förmågorna. 

Nu ska det sägas att detta är ett mycket 

omdiskuterat forskningsfält, och åsikterna 

går starkt isär, något som för övrigt avhandlades 

i VF för ett par nummer sedan. 

I det här fallet kan jag tänka mig att just 

kråkan ”Håkan” lärt sig att din närvaro 

innebär mat. Har ni dessutom haft kontakt 

med varandra i tre år, har ”Håkan” nog 

också lagt märke till dina förehavanden 

i övrigt och kanske även lärt sig dra en 

och annan slutsats. När du tappade dina 

handskar, tror inte jag att ”Håkan” förstod 

varför du vände tillbaka. Men när du väl 

plockade upp den första handsken, la kråkan 

ihop ett plus ett och flög iväg till den 

andra handsken. 

I de allra flesta fall handlar förmodligen 

kråkfåglars ”klokhet” om att de lär sig förknippa 

olika beteenden från oss med olika 

följdverkningar. När ”Håkan” uppvaktar 

dig lite handgripligt, gör hen nog det för 

att du vid tidigare tillfällen bjudit på mat. 

Kråkfåglar kan bli ganska gamla. Åldersrekordet 

för en råka är nära 22 år och 

för en kaja nära 20. Men åldersrekordet 

för svenska kråkor ligger på knappt 17 år, 

kanske beroende på att kråkor jagas mera 

intensivt än de båda övriga. 

SJUKDOMAR 

Ny smitta? 

Jag har läst om usutuviruset som härjat 

bland koltraster i Holland och Tyskland. 

Kort därefter hittade jag en sjuk koltrast 

i skogen, mitt på en stig, som var död 

en halvtimme senare. Är det en slump 

eller finns usutuviruset också i Sverige 

numera? 

ATTO ROTTIER, HAVSTENSSUND 

LOTTA BERG SVARAR: Usutuvirus är ett 

insektsburet virus, som har varit känt för 

vetenskapen i ett drygt halvsekel. Viruset 

anses vara ett problem för främst koltrastar, 

men har även orsakat dödsfall hos till 

exempel gråsparvar. Viruset fanns länge 

bara i Afrika men sedan början av 2000-talet 

har man hittat fall i Europa, med start 

hos koltrastar i Wien, Österrike. Man har 

hittat antikroppar mot viruset även hos 

andra fågelarter i Europa, såsom skator, 

kråkor och nötskrikor, och då hos friska 

individer. Viruset är bland annat rapporterat 

från Italien, Spanien, Schweiz, Polen, 

Storbritannien, Tyskland, Nederländerna 

och Belgien. 

Den typ av myggor som kan sprida 

viruset finns även i Sverige, men däremot 

har man aldrig hittat själva usutuvirus i 

Sverige, varken hos fåglar eller hos andra 

djur. Det är alltså högst troligt att koltrasten 

i just det här fallet dött av något helt 

annat. 

Samtidigt går det naturligtvis inte 

att helt utesluta att viruset skulle kunna 

dyka upp här, så om någon noterar att det 

plötsligt börjar dö många koltrastar i ett 

område så vore det naturligtvis bra att få 

dessa analyserade, vilket lämpligen görs 

vid Statens veterinärmedicinska anstalt, 

SVA. Mer information om hur man i så fall 

ska göra finns på www.sva.se/djurhalsa/ 

vilda-djur/rapportera-in-doda-vilda-djur. 

Om ett större antal fåglar hittas döda 

(även av andra arter än just koltrast) utan 

uppenbar orsak, så är det alltid bra att 

försöka ta reda på orsaken. Någon aktiv 

övervakning gällande just usutuvirus sker, 

så vitt jag vet, inte i Sverige, utan man är 

från SVA:s sida beroende av rapporter från 

allmänheten för att upptäcka eventuella 

fall av sjukdomen. 

Kontakt med smittade fåglar kan inte 

leda till sjukdom hos folk eftersom viruset 

bara sprids vidare via myggor, (och människan 

är rent allmänt inte alls särskilt 

mottaglig för just det här viruset), men 

man ska naturligtvis alltid vara noga med 

hygienen när man hanterar sjuka eller 

döda fåglar. 


KRÖNIKA 

”Madame Senhöst på dyster 

vandring över nejden.” 

Vad är det som är så fascinerande med fåglar egentligen? 

Vår nye krönikör, Torsten Green-Petersen, ser svaret i 

flykten och flyktigheten hos fåglarna. 

Som är de höstlöv av bara sand. 

Gulnande. På drift här i öknen. Bland 

stenar och dromedarlämningar. Så är 

de här fåglarna. Många mil ute i intet. 

Fladdrar lite mot marken men 

föredrar att gå runt i de enstaka helt låga buskarnas 

glesa skugga för att finna något förgätet frö. 

Eller kanske en insekt. För mig är de främmande. 

Svartkronade finklärkor. Det enda bevingade livet 

här i Omans sandöken Ash Sharqiyah. 

Sand. Sand. En dromedar eller 

två. Och ett beduinläger. Och ännu 

mer sand. 

Tidigare i november gick jag vid 

Näsudden hemma på Gotland. Snålblåst. 

Regn i luften och de mörka 

molnen över havet som ett draperi 

av meteorologiskt hotfulla kjolar. 

Madame Senhöst på dyster vandring 

över nejden. 

Och de enda fåglarna där var ett par väl dolda 

berglärkor. Som blåste runt runt bland sandstråken 

och de vissnande mållorna. Eller över den ruttnande 

tångens mörka ansikte. Så flyktiga. Lätta som löv. 

Eller nästan som bara tankar att här kunde någon 

försöka övervintra. 

Och löv i vinden är som alla vet svåra att fånga. 

De beter sig mer som aningar precis innan du somnar. 

Eller som rena rama drömmar. 

En av många ingredienser i det komplicerade 

recept som gör att jag älskar och fascineras av fåglar 

är utan tvivel just detta. Flykten. Och flyktigheten. 

Som i sin tur är grogrund för det oberäkneliga. Det 

kanske helt tillfälliga. 

Nästan trampa på en dvärgbeckasin en rå oktobermorgon. 

Eller jubla invärtes då solen går ned en 

smula bakom åkrarna och Lina myrs nattliv bildar 

en enda stor orkester av längtan. Och symfonisk 

samklang. 

Regn i luften 

och de 

mörka molnen 

över havet som ett 

draperi av meteorologiskt 

hotfulla 

kjolar. 

Nerrp-snerrp nerrp-snerrp från kornknarren i 

gräsåkern. 

Pih-e pih-e jamande och tiggande med skiftande 

röster från tre olika håll eftersom hornugglans olika 

stora ungar har skiftande röst och vibrato. Talldungen. 

Sirrrrrr … I all evighet då gräshoppssångaren 

stannat upp i sitt tonläge. Dold i ett 

salixsnår bland många. 

H-ú-ú-ú-ú-ú-ú-ú-ú-ú-ú … Över 

åker och fuktstråk där enkelbeckasinen 

spänner ut sin försommars 

stjärtpennor i kampen om en hona 

där nere intill en bunke slankstarr. 

Errrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrurrrrrrrrerrrrrrrrrr 

… 

Från längre håll. Den glesa 

tallmon mot öster. Ovanför klintkanten och myren. 

Spinnrocken som är en nattskärra. En hanne som 

med sina vita vingfläckar just nu sitter dikt an till en 

gren och spinner. 

Tjúcke, jóllera, klåckå ... Vår näktergal. Den som 

Bellman märkligt nog aldrig brydde sig om i sin 

poesi. 

Kort sagt. Lina Myr Symphonie. Opus 1. Tonernas 

begynnelse. 

Och så flykten hos dem. Fåglarna. 

Vad mer kan en begära? 

Torsten Green-Petersen är 

allmänläkare och psykiater. 

Trebarnsfar. Fågelfotograf och 

författare med ett livslångt fågelintresse. 

Valde en gång i tiden att 

bosätta mig på Gotland för fåglarnas 

skull. Välkommen till min 

hemsida www.fagelnsblick.com. 


skådarattribut 

flygare 

lom- & spovbestämning 

lilla kungadottern 

KORSORD 

BEVINGADE ORD 

har väl 

ägg 

på räkmackan 

mcfisk 

upphetsande 

fågelfynd 

då jagar inga 

falkar 

är väl 

brandtal 

försmås 

penningsumma 

anden 

som gör 

skäl för 

namnet 

krypin 

gammal 

kuf 

kryckja 

spanska 

bubblor 

kan dig 

anakonda 

blev 

nästan 

nationalfågel 

bergskedja 

med 

egen rödstjärt 

förmiddag 

i london 

förr 

tjock 

bra 

att ha 

i ärm 

förstärkt 

verklighet 

gjordes 

hövolm 

förr 

plats 

för 

spett 

i naturgas 

kan laga 

tänder 

sabbade 

semestern 

har 

drabbat 

många ö- 

endemer 

fågel 

blå 

i rio 

gör 

pip till 

ört 

kan omvandlas 

till 

energi 

vattendraget 

på 

fågel 

och 

häst 

mesig 

gås 

brygd 

leds 

av öb 

skickad 

på kort 

driver 

musks 

kärror 

för 

fuchsia 

och 

petunia 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2018-01-01 

BEVINGADE ORD 

hörs 

tjädertuppen 

sydskånskt 

bulle 

fågel? 

juvenila 

spel- 

"lyfter praktfink 

i termik- 

på huvu- 

gör 

inte" 

på bio bur område det munnar u ur askan l s e 

runda 

i elden 

nära gasjätte 

k a l k o n f i l m 

ej alert 

gör 

dunderand? 

ofta 

revirhävdare 

för vått 

s j u n g e r mått å s 

kan halvdold 

av gb 

nobbad 

start för 

simand 

mäktig t u b a n a s fågelmagnet 

e 

vresig man 

inleder 

farbror 

stormen 

ö r n b o joakim i kan nattflygare 

l u g 

vid 

är vingpennor 

näbbrot 

f förr 

i g fågeltidninning 

v a x h u d vid rugg- 

viktig 

"gud 

för 

skapade, 

brushanen 

.........." 

l e k e n linné o r d n 

utan 

livsviktig 

nidhögg 

d r a k e på lek- 

framgång 

hos honor 

syra d n a 

platsen 

HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE: 

1:a pris 500 kr: Per Fogelström, Lammhult. 

2:a pris 300 kr: Göran Hesse, Bålsta. 

3:e-5:e pris 100 kr: Torgny Flodin, Vårgårda, 

Lennart Strömberg, Vänersborg, Åke Edström, 

Trosa. Grattis! 

asviktig 

för 

gam 

gammalt 

utlopp 

vill 

musen 

ugglan 

närmast 

fågelkropp 

vilade 

hjärnan 

skalöppnare 

senior 

det ger 

svalka 

t s 

kan 

rinna 

ur mun 

r o v i s 

predatorslang 

s i s a y 

s d u n 

s s a n 

i o d ä 

k v i g g 

u 

skådade 

valborgsrit 

s å g 

n e t 

molar 

t 

g l e s a 

a d e 

reklamarbetare 

n 

r a t a d 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2017-11-01 

Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss 

VINNARE 

1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

3:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

Skriv ned orden som ni får fram i de färgade rutorna på 

ett vykort och skicka detta till, Vår Fågelvärld, c/o Niklas 

Aronsson, Flygfältsgatan 16, 423 37 Torslanda, eller 

skriv ned den rätta lösningen i ett mejl och skicka detta 

till niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den 15 mars vill 

vi ha ditt svar för att du ska kunna delta i utlottningen av 

de fina bokpriserna. Naturbokhandeln är BirdLife Sveriges 

egen bokhandel där överskottet går till fågelskydd. 

Börja skåda 

fågel i ny 

upplaga. 


RETROSPEKTIV 

av Niklas Aronsson 

Sparvhöken som 

småfåglarnas skräck 

2000 

FOTO: KRISTOFFER SAHLÉN 

UNDER 1990-TALET bedrev Frank Götmark 

och några forskare vid Zoologiska institutionen 

på Göteborgs universitet studier 

på sparvhökar och deras bytesval. Dessa 

rön publicerades i en spännande artikel 

i Vår Fågelvärld nummer 3 2000. Där 

framkom att Luuk Tinbergen, bror till den 

mer kände biologen Niko, gjorde banbrytande 

studier på sparvhökars predation 

på främst fyra tättingar: svartmes, bofink, 

talgoxe och gråsparv. Genom att studera 

ungproduktionen och dödligheten hos 

dessa arter kom han fram till att hökarna 

stod för en stor andel av den totala dödligheten 

under sommarhalvåret: 15 procent 

(svartmes), 30 procent (bofink), 44 procent 

(talgoxe) och 79 procent (gråsparv). 

När gänget från Göteborg gjorde samma 

försök kom man fram till likartade siffror, 

i ett likartat landskap. Man fann också att 

det var fördelaktigt för talgoxar att lägga 

tidiga kullar, eftersom sparvhökarna då 

koncentrerar sig på andra tidiga arter. 

FORSKARNA UNDERSÖKTE ÄVEN det 

vanliga påståendet att hannar av tättingar 

med iögonfallande praktdräkt oftare blir 

hökmat än kamouflagefärgade honor. 

Studiearten blev bofink. Det visade sig att 

70 procent av 146 könsbestämda byten i 38 

sparvhöksrevir var honor. Det finns också 

flera hannar än honor i bofinkpopulationer, 

vilket visar att honor löper större risk 

än hannarna. Skälet är att det är honorna 

som söker föda och är aktiva under en 

större del av tiden. Att söka föda är riskfyllt 

då fågeln inte kan söka efter mat och 

samtidigt hålla koll efter sparvhökar. 

Sparvhökarnas plockplatser, eller ”slaktplatser”, ligger nästan alltid inom 30 meter från boet, oftast på 

stubbar eller omkullfallna träd, men även lågt sittande grenar eller mosstäckta stenar kan utnyttjas. 

Plockplatsen är i regel rätt väl dold av träd; höken vill vara ifred för andra som kan vara intresserade av 

maten.

Vår Fågelvärld nr 1 - 2018

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?