You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
En population ladusvalor i Sydamerika har<br />
bytt flyttväg och häckar numera där de<br />
tidigare övervintrade.<br />
UNDER PERIODEN EFTER istidens slut har en del<br />
arter som flyttar norrut av någon anledning inte<br />
återvänt till sina vinterkvarter i Afrika, utan funnit<br />
nya längre norrut (se figur 4). Under istiden hade<br />
tranan antagligen sina vinterkvarter någonstans i<br />
Afrika och flyttade till Medelhavet för att häcka.<br />
Idag flyttar de längre norrut och vissa till Sverige,<br />
men har även flyttat sitt vinterkvarter längre norrut<br />
till Spanien. Intressant är här de tranor som har sina<br />
vinterkvarter i Etiopien och Somalia. Kan det vara<br />
så att de behållit sina vinterkvarter från istider och<br />
kalla perioder?<br />
Det är många arter som utvecklat detta förkortade<br />
flyttningsmönster, till exempel de vadare som<br />
flyttar till Ishavskusten och övervintrar utefter<br />
europeiska kusten. Under istider och kalla perioder<br />
flyttade de troligen till Atlantkusten och hade sina<br />
vinterområden i Afrika.<br />
Vissa arter har spridit sig norrut och hittat lämpliga<br />
biotoper efter istiden, och därför inte återvänt<br />
söderut under vintrarna. I norra Europa bör dessa<br />
arter under istiden ha hållit till i samma biotoper<br />
som återfanns i södra Europa eller norra Afrika under<br />
istiden. De har inga eller försvagade flyttningsbeteende<br />
i sina gener. Bilden blir mer komplicerad<br />
eftersom det inom vissa arter finns både stann- och<br />
flyttfåglar.<br />
Under vissa kalla perioder, när klimatet var lite<br />
bättre än under istider, häckade flyttfåglarna lite<br />
längre norrut i till exempel Spanien, Italien och<br />
Balkanområdet där förhållandena var som de är i<br />
Skandinavien idag.<br />
Figur 4. Schematisk bild<br />
över avkortad flyttning<br />
under istider och idag. Blå<br />
pil visar flyttningsmönster<br />
under istiden. Gula pilar<br />
visar flyttning under kalla<br />
perioder, varav den högra<br />
under ett lite varmare<br />
klimat. Den röda visar flyttning<br />
under en värmeperiod<br />
eller som det ser ut idag.<br />
Figuren skulle kunna i grova<br />
drag visa tranans ändrade<br />
flyttningsmönster över en<br />
värme- och istidscykel.<br />
I EUROPA FINNS fem underarter av strömstare. Dessa<br />
är kortflyttare. Det finns en underart i Skandinavien,<br />
en i Storbritannien, en på Irland, en i Pyrenéerna,<br />
en i Alperna och dessutom en i Atlasbergen<br />
i Nordafrika. Antalet underarter tyder på ringa<br />
utbyte mellan de olika regionerna. Samtidigt måste<br />
en viss blandning ha skett eftersom de inte har utvecklats<br />
till fem arter. Kan denna blandning ha skett<br />
under kallare perioder, eller har de varit separerade<br />
även då? En titt på kartan på figur 2 antyder att populationen<br />
i Atlasbergen, Pyrenéerna och Alperna<br />
kunnat fortsätta finnas, möjligen på lägre nivåer på<br />
grund av kylan. Men var har de brittiska, irländska<br />
och skandinaviska populationerna hållit hus? Troligen<br />
har klimatet varit för bistert på Brittiska öarna,<br />
och Skandinavien var ju täckt av is. Om de nordliga<br />
populationerna har blandats med de sydligare har<br />
det kanske funnits tre populationer under istider.<br />
Kan detta kanske avgöras genom DNA-analys?<br />
DE TVÅ UNDERARTERNA av lövsångare, trochilus och<br />
acredula, har häcknings- och övervintringsområden<br />
i någon mening skilda från varandra. Underarten<br />
trochilus flyttar mellan Västeuropa och Västafrika,<br />
medan acredula flyttar mellan norra samt östra Europa<br />
och östra samt södra Afrika. I Sverige går gränsen<br />
mellan de två underarterna i höjd med norra<br />
Dalarna och norra Hälsingland. Söder om gränsen<br />
häckar trochilus och i norr acredula. Hur har dessa<br />
olika beteenden uppkommit? En möjlig förklaring<br />
kan vara att de under de långa och kalla perioderna<br />
häckade åtskilda av Medelhavet. De biotoper som<br />
under dessa kalla perioder var lämpliga låg huvudsakligen<br />
på Iberiska halvön respektive Balkan.<br />
Medelhavet kan ha varit den barriär som delat upp<br />
de bägge underarterna så att de utvecklat två olika<br />
flyttningsmönster, som de vi ser idag. De bägge<br />
flyttningsmönstren finns även i generna. Under interglacialerna,<br />
när det blev varmare, har flyttningen<br />
förlängts norrut till de häckningsbiotoper vi ser<br />
idag. Vinterkvarteren är dock i huvudsak desamma.<br />
En viss blandning mellan underarterna sker troligen<br />
under häckning så att endast en art bibehålls.<br />
DE VADARE SOM är beroende av födosöksområden<br />
liknande de i Vadehavet under sina flyttningars rastningspauser<br />
använde säkert samma typ av områden<br />
vår fågelvärld | 1.<strong>2018</strong> 23
Change language