Vår Fågelvärld nr 1 - 2018

fundera på att importera nya storkar från
Polen, vilket dåvarande projektledaren Ola
Olsson kommenterade i Ystads Allehanda
15 augusti 2003 med orden ”Det kostar
massor av pengar”. År 2004 startade emellertid
importen av storkar från Polen och
så småningom avlivades de ursprungliga
storkarna. Efter femton år fick man alltså
mer eller mindre börja om på ruta ett.
Hur mycket pengar projektet kostat
under alla år är höljt i dunkel (så vitt jag
kunna utforska har det aldrig redovisats).
Men notabelt är att från och med 2011
drog en av de största långsiktiga bidragsgivarna,
WWF, in sitt ekonomiska stöd.
I VÅR FÅGELVÄRLD 3/2015 föreslår ett
par skribenter (delvis med bas i Nordens
Ark vars fundament är ”att sätta ut djur
i naturen”) att ”det finns goda förutsättningar
för ett återintroduktionsprojekt av
stortrapp i Sverige”. I följande nummer
av Vår Fågelvärld går Erik Hirschfeld i
svaromål med ett antal argument varför
han tycker att ett svenskt stortrappsprojekt
är en dålig idé. Ärligt talat tror jag inte
Hirschfeld behöver vara orolig – delvis
med erfarenheterna från det långdragna
och kostsamma skånska storkprojektet
tror jag inte det finns någon spelare, inte
ens Naturvårdsverket, som vågar sig på de
gigantiska kostnader ett stortrappsprojekt
skulle riskera att dra med sig.
Så mitt svar på din fråga varför man
inte försöker återinföra tidigare häckfåglar
är: troligen för att man är rädd för
höga kostnader i kombination med osäker
framgång.
FÅGELBETEENDE
Hur smart är
kråkan?
Jag är ”kompis” med en kråka som jag
döpt till Håkan. Han följer med mig runt
alla mina hundpromenader i Vaxholm
sedan tre år tillbaka. För ett par dagar
sedan hände något märkligt. Jag var på
långpromenad med kråkan hoppandes
bredvid mig då jag upptäckte att jag
tappat mina handskar. Jag vände om och
kråkan hängde med som vanlig. Efter
50 meter såg jag min ena handske. Då
lyfter kråkan och flyger cirka 15 meter
och plockar upp min andra handske med
näbben. Sedan sitter den kvar med handsken
i näbben tills jag kommer fram. Hur
kunde han förstå att jag letade? Han är
rolig på annat sätt också. Om jag inte ser
honom, eller inte matar honom, så kommer
han flygande bakifrån och daskar
mig i huvudet med vingen. Och jag får
ofta pinnar i huvudet om jag går under
ett träd där han sitter om jag struntat i
honom. Är det uttänkt tror ni? Jag undrar
också hur gamla de kan bli.
JANINE JAMAIS, VAXHOLM
ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Din berättelse
är onekligen anmärkningsvärd, men
samtidigt är kråkfåglar både påhittiga och
tycks ha förmåga att lösa enklare problem.
Om vi över huvud taget kan tala om kloka
fåglar, så är just kråkfåglar tillsammans
med papegojor de fåglar som besitter de
största förmågorna.
Nu ska det sägas att detta är ett mycket
omdiskuterat forskningsfält, och åsikterna
går starkt isär, något som för övrigt avhandlades
i VF för ett par nummer sedan.
I det här fallet kan jag tänka mig att just
kråkan ”Håkan” lärt sig att din närvaro
innebär mat. Har ni dessutom haft kontakt
med varandra i tre år, har ”Håkan” nog
också lagt märke till dina förehavanden
i övrigt och kanske även lärt sig dra en
och annan slutsats. När du tappade dina
handskar, tror inte jag att ”Håkan” förstod
varför du vände tillbaka. Men när du väl
plockade upp den första handsken, la kråkan
ihop ett plus ett och flög iväg till den
andra handsken.
I de allra flesta fall handlar förmodligen
kråkfåglars ”klokhet” om att de lär sig förknippa
olika beteenden från oss med olika
följdverkningar. När ”Håkan” uppvaktar
dig lite handgripligt, gör hen nog det för
att du vid tidigare tillfällen bjudit på mat.
Kråkfåglar kan bli ganska gamla. Åldersrekordet
för en råka är nära 22 år och
för en kaja nära 20. Men åldersrekordet
för svenska kråkor ligger på knappt 17 år,
kanske beroende på att kråkor jagas mera
intensivt än de båda övriga.
SJUKDOMAR
Ny smitta?
Jag har läst om usutuviruset som härjat
bland koltraster i Holland och Tyskland.
Kort därefter hittade jag en sjuk koltrast
i skogen, mitt på en stig, som var död
en halvtimme senare. Är det en slump
eller finns usutuviruset också i Sverige
numera?
ATTO ROTTIER, HAVSTENSSUND
LOTTA BERG SVARAR: Usutuvirus är ett
insektsburet virus, som har varit känt för
vetenskapen i ett drygt halvsekel. Viruset
anses vara ett problem för främst koltrastar,
men har även orsakat dödsfall hos till
exempel gråsparvar. Viruset fanns länge
bara i Afrika men sedan början av 2000-talet
har man hittat fall i Europa, med start
hos koltrastar i Wien, Österrike. Man har
hittat antikroppar mot viruset även hos
andra fågelarter i Europa, såsom skator,
kråkor och nötskrikor, och då hos friska
individer. Viruset är bland annat rapporterat
från Italien, Spanien, Schweiz, Polen,
Storbritannien, Tyskland, Nederländerna
och Belgien.
Den typ av myggor som kan sprida
viruset finns även i Sverige, men däremot
har man aldrig hittat själva usutuvirus i
Sverige, varken hos fåglar eller hos andra
djur. Det är alltså högst troligt att koltrasten
i just det här fallet dött av något helt
annat.
Samtidigt går det naturligtvis inte
att helt utesluta att viruset skulle kunna
dyka upp här, så om någon noterar att det
plötsligt börjar dö många koltrastar i ett
område så vore det naturligtvis bra att få
dessa analyserade, vilket lämpligen görs
vid Statens veterinärmedicinska anstalt,
SVA. Mer information om hur man i så fall
ska göra finns på www.sva.se/djurhalsa/
vilda-djur/rapportera-in-doda-vilda-djur.
Om ett större antal fåglar hittas döda
(även av andra arter än just koltrast) utan
uppenbar orsak, så är det alltid bra att
försöka ta reda på orsaken. Någon aktiv
övervakning gällande just usutuvirus sker,
så vitt jag vet, inte i Sverige, utan man är
från SVA:s sida beroende av rapporter från
allmänheten för att upptäcka eventuella
fall av sjukdomen.
Kontakt med smittade fåglar kan inte
leda till sjukdom hos folk eftersom viruset
bara sprids vidare via myggor, (och människan
är rent allmänt inte alls särskilt
mottaglig för just det här viruset), men
man ska naturligtvis alltid vara noga med
hygienen när man hanterar sjuka eller
döda fåglar.
vår fågelvärld | 1.2018 59