Vår Fågelvärld nr 1 - 2018

FOKUS
Fågelmigration
att häcka så långt norrut. Hur har det påverkat
fåglarnas beteenden och häckningsframgång? Har
det varit svårare för flyttfåglarna att få fram ungar
under de kalla tiderna på grund av avsaknaden av
långa dagar? Har värmetider varit flyttfåglarnas gyllene
tider? Kanske har inte de ljusa långa dagarna
en sådan stor betydelse för fåglarna som vi trott,
utan i stället visar på deras förmåga att häcka långt
norrut när tillfälle ges under värmetider.
MILJONER ÅR AV klimatförändringar har visat att
fåglarna står väl rustade mot sådana svängningar,
och att de har haft en god förmåga att leva vidare.
Att skylla på klimatförändringarna när fågelbestånden
går ner är därför ologiskt. Det är istället
utarmningen av den biologiska mångfalden, att fåglarnas
biotoper försvinner, föroreningar i naturen
och kanske andra faktorer som har mycket större
betydelse för fåglarnas överlevnad.
Fåglarnas flyttningsbeteenden är mycket gamla
och finns nedärvda i generna. Modifiering av flyttningsbeteenden,
eventuellt i generna, bör ha skett
under de långa kalla perioderna under kvartärtid
snarare än under de ur geologisk synvinkel korta
värmeperioderna. Det är troligt att de långa kalla
perioderna varit en viktigare faktor för förändring
av flyttningsmönstren. Det beror på att de flesta
arterna häckade i lämpliga biotoper som funnits
i södra Europa och i norra Afrika under de dominerande
kalla perioderna, utan eller med en liten
inlandsis.
Lövsångaren, Sveriges
vanligaste häckfågel är
egentligen två underarter,
acredula och trochilus, med
skilda övervintringsområden.
Kanske
har inte
de ljusa långa
dagarna en
sådan stor
betydelse för
fåglarna som
vi trott ...
under de kalla perioderna. Var dessa områden,
med rätt klimat, kan ha funnits är osäkert. De stora
flodmynningarna i Medelhavet bör ha haft samma
sedimenttyp. Deltat utanför floden Tajo i Portugal,
kan också ha varit ett sådant födosöksområde.
Vinterkvarteren låg i Afrika. Det är svårare att gissa
var vadarnas häckningsområden låg någonstans.
Inlandsisen täckte stora områden och klimatet var
uselt. Sannolikt var det för kallt vid ishavskusten
och Sibirien. En gissning är att Svarta havets och
Kaspiska havets stränder, eller Biscayabukten, hyste
lämpliga häckningsbiotoper. Eller sökte sig vadarna
längre österut till Asien eller till amerikanska kontinenten?
UNDER ISTIDER OCH kalla perioder var fåglarna
tvungna att utnyttja dygnets alla ljusa timmar.
Under 90 procent av kvartärtiden hade fåglarna
inte tillgång till de långa ljusa dagarna på häckningsplatserna,
eftersom det helt enkelt inte gick
TACK. Jag vill främst tacka Thomas Alerstam för intressanta
synpunkter och förslag på förbättringar i
texten. Jag vill också tacka Reino Andersson, Jimmy
Stigh och Tore Påsse som läst manuskriptet och
lämnat värdefulla kommentarer.
Referenser
IPCC hemsida: http://ipcc.ch/.
Klingberg, F. & Stigh, J. 2012: Alkornas tid – Ett sjudande
ishav. Vår Fågelvärld 2012:1.
Klingberg, F. & Stigh, J. 2012: Från myllrande fågelliv till utarmat
kulturlandskap. Vår Fågelvärld 2012:2.
Lundberg, M., m. fl., 2017: Genetic differences between willow
warbler migratory phenotypes are few and cluster in
large haplotype blocks. Evolution letter, vol.1. Issue 3.
Saleweski, B. & Bruderer, B. 2007: The evolution of bird migration
– a synthesis. Naturwissenschaften 94:268-279.
SGU hemsida: www.sgu.se/
Winkler, D.W., m. fl., 2017: Long-Distance Range Expansion
and Rapid Adjustment of Migration in a Newly Established
Population of Barn Swallows Breeding in Argentina. Current
Biology 27, 1080–1084
Zink, R.M., & Gardner, A.S. 2017: Glaciation as a migratory
switch. Sciences advances 3.
Zink, R.M. 2013: The evolution of avian migration. Biological
Journal of the Linnean Society, 2011, 104, 237-250
24 vår fågelvärld | 1.2018