psykolog - hem

More documents

Recommendations

Info

DEN 3:E VÅGENS BETEENDETERAPIER och funnit båda lika effektiva. Men KBT-interventionens huvudsakliga verkningsmekanism var minskad förekomst av negativa tankar, medan ACT-interventionen främst verkade genom ökad acceptans. Det är intressant inte minst då det talar emot att det skulle vara icke-specifika faktorer i interventionerna som är verksamma, så som det ibland föreslagits. I sitt avslutande inlägg drog Hayes upp de stora linjerna i hur han ser på samhällsutvecklingen och den ökande ohälsan i västvärlden – i USA den epidemiska fetman, i Sverige sjukfrånvaron. Hayes menade att detta är effekten av en modern livsåskådning som han benämnde ”feel-goodism”, genererad bland annat av läkemedelsindustrins antydda löften om ”ett piller för allt”. Detta kändes en smula spekulativt – jag har svårt att se det som så generellt och genomgripande som Hayes beskriver det, men kanske ligger USA här före oss i utvecklingen, så kanske har Hayes rätt när han säger att ”it’s going to get a lot worse…”. EN UNDRAN JAG HADE med mig till konferensen var: Är detta en evolution eller revolution av beteendeterapin (i Hayes vida definition)? Borkovecs behandling är en utveckling av en välbeprövad KBT-modell med tillägg av mindfulness och interpersonella aspekter; Kohlenbergs FECT är, som namnet antyder, avsedd att vara en ”förstärkt” form av Aaron Becks kognitiva terapi. Centrala delar av arbetet i MBCT påminner överhuvudtaget inte om psykoterapi i gängse mening, men detta sammanvävs med interventioner från Becks terapi, och det är detta sammanhang, tillsammans med interventionens syf- Annons Forskning inom Ungdoms- och missbrukarvård Ansökningstillfälle den 1 mars 2004 vid Statens institutionsstyrelse SiS Statens institutionsstyrelse, SiS, svarar för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En viktig uppgift för SiS är att bedriva metodutveckling och utvecklingsarbete samt att initiera och stödja forskning inom ungdoms- och missbrukarvården i syfte att öka kunskapen om vården och dess effekter. Särskilda forskningsprogram har utarbetats om vård och behandling av utsatta ungdomar och om missbrukare och vården, särskilt tvångsvården. Forskare är välkomna att inkomma med forskningsansökningar som tar sin utgångspunkt i forskningsprogrammen. Ansökningarna behandlas i två steg. Senast den 1 mars 2004, kl 16.00 skall projektskisser ha kommit in till Statens institutionsstyrelse för anslag som avses löpa fr o m 2005-01-01. Forskningsprogram, ansökningshandlingar och anvisningar till anslagssökande kan hämtas från SiS webbplats, www.stat-inst.se eller rekvireras från Statens institutionsstyrelse, FoU, Box 16363, 103 26 Stockholm. Telefon 08-453 40 00/vxl. Fax: 08-453 40 50. För ytterligare information, kontakta forskningssekr.Tarja-Liisa Leiniö, direkttelefon 08-453 40 20. te och den teoretiska referensram man arbetar utifrån, som gör att man betecknar den kognitiv terapi. ACT ter sig mer radikalt annorlunda: läser man ACT-boken (Hayes et al, 1999) framstår detta som en i hög grad självständig behandlingsmodell. Det kan inte minst av denna anledning vara svårt för en nybörjare i ACT med bakgrund inom traditionell kognitiv terapi/KBT att se hur man mer konkret ska gå till väga med att börja tillämpa ACT i det egna arbetet. Denna svårighet har bland annat att göra med delvis skilda filosofiska och teoretiska utgångspunkter, med påtagliga skillnader i arbetssättet som följd. Detta handlar bland annat om hur man ser på tankar – med fokus mer på innehåll och mening (i traditionell kognitiv terapi/KBT), eller med huvudfokus på funktion (i ACT). I det terapeutiska arbetet betonas i ACT upplevelse, och förvirring och paradox betraktas som gynnsamt (se Blackledge & Hayes, 2001), i motsats till en betoning av pedagogik, förklaring och rationalitet inom mer traditionell kognitiv terapi/KBT – i detta avseende är ACT ganska radikalt annorlunda. Det blev dock tydigt att det inom denna nya strömning finns mycket av integrativa ansatser: integration mellan behaviorism, kognitiva processer och existentialism; mellan grundforskning och klinisk tillämpning; mellan kognitiv terapi och beteendeanalys. Ett möjligt svar på min fråga om evolution kontra revolution är kanske att tillämpa det i sammanhanget välbekanta begreppet dialektik, och att då se den tredje vågens beteendeterapier som en syntes av de två föregående (det vill säga de ”klassiska” respektive kognitiva beteendeterapierna), och även av upplevelseorienterade och i viss mån existentialistiska terapier, samt sist men inte minst mindfulnessparadigmet – kanske den komponent i detta som är mest utmärkande såsom något nytt inom psykoterapin. På konferensens sista dag gjorde Lars-Göran Öst, Stockholms Universitet, en genomgång av evidensläget för dessa nya terapier, där kontentan var att det återstår mycket att göra innan man med säkerhet kan uttala sig om de nya terapiernas nytta – en välbehövlig påminnelse om att inte låta entusiasmen för det nya ta överhanden och i revolutionär iver överge väl beprövade metoder. En mer försiktig, evolutionär utveckling är väl också mer i samklang med den skepticism och empirism som alltid varit styrande värden inom det beteendeterapeutiska fältet. erling hansen psykolog Lund Denna artikel är en omarbetad version av en artikel publicerad i Sokraten nr 3/2003 (Sokraten är medlemstidning för Svenska föreningen för kognitiv psykoterapi). referenser Blackledge, J T, & Hayes, S C (2001). Emotion Regulation in Acceptance and Commitment Therapy. JCLP/In session: Psychotherapy in Practice, Vol 57, 243–255. Hayes, S C, Strosahl, K D, & Wilson, K G (1999). Acceptance and Commitment Therapy. An Experiential Approach to Behavior Change. New York: Guilford. Hayes, S C (under utgivning). ACT, RFT, and the Third Wave of Behavior Therapy. Behavior Therapy. Segal, Z V, Williams, J M G, Teasdale, J D (2002). Mindfulness-Based Cognitive Therapy for Depression. A New Approach to Preventing Relapse. New York: Guilford. Törneke, N (2003). Relational Frame Theory. En psykologisk teori om kognition och mänskligt språk. Sokraten nr. 1/2003. 12 Psykologtidningen 3/04
Psykologer har skrivit spaltmil om intelligensmätning, men få psykologer har ägnat tid åt visdom. Det är konstigt med tanke på att de stora filosoferna redan för två tusen år sedan förmedlade vikten av utvecklandet av livsvisdom. Det moderna samhället har varit mera intresserat av teknisk-analytisk intelligens än visdom, som inte lika direkt kan omsättas i produktionsvinster. Vi tappar dock något högst väsentligt om vi inte ger visdomen en plats också inom psykologin. Hur vi lever våra liv på ett klokt sätt och utvecklar större livsvisdom borde vara centralt för oss psykologer. På 1990-talet började visdom äntligen dyka upp på forskningsarenan. Intelligensforskaren Robert Sternberg på Yale University har bland annat vidgat sitt perspektiv till att innefatta visdom. Han noterar att visdom handlar mera om att ”veta hur”, medan den vanliga intelligensen handlar om att ”veta vad”. Vid Max Planck-institutet i Berlin bedriver Paul Baltes sedan ett antal år ett empiriskt visdomsprojekt, där han försöker ringa in denna esoteriska mänskliga kvalitet. I uppslagsböcker definieras visdom ofta som en förmåga att fatta kloka beslut. När jag gav mig i kast med den utmanande uppgiften att söka efter visdomens väsen fann jag att detta är klart otillräckligt. Jag definierar livsvisdom som en vardagsnära form av visdom, som finns inom räckhåll för vanliga människor. Livsvisdom är ett mångdimensionellt begrepp och det blev uppenbart för mig att det inbegriper viktiga psykologiska funktioner. Jag började då också fundera över i vilken mån vi som psykologer och psykoterapeuter stöder människors förmåga att utveckla livsvisdom. Jag kom fram till att vi troligen kan göra en hel del mera än vad vi normalt gör om vi börjar tänka i dessa banor. Låt mig först och främst konstatera att livsvisdom är resultatet av en personlig utveckling som resulterar i ett inre växande och nya perspektiv på livet. Denna visdom kan växa fram i mötet med tillvarons alla utmaningar om man tar sig tid för reflektion och eftertanke. Man kan stödja sådan utveckling i en rad terapeutiska interaktioner där patienten får en chans att reflektera kring sitt liv och när man hjälper personen att omformulera problem. I mötet med livets utmaningar mejslas vi ut som människor och här sker också den personliga mognadsprocessen. För att det inre växandet ska bli möjligt krävs en filosofisk grundhållning där man kan växa med uppgiften i stället för att fastna i bitterhet, besvikelse eller resignation. Såväl dynamiska terapier som kristerapier kan hjälpa personer som Psykologtidningen 3/04 KRÖNIKA Marta Cullberg Weston Livsvisdom – en fråga för psykologer fastnat i denna process och ge dem chansen att växa också utifrån svårigheterna. Livsvisdom kräver en basal självkännedom och utvecklandet av en social och emotionell intelligens. Hur vi kan hantera relationer blir avgörande för hur vi löser de olika konflikter som är en del av människors vardag. Förutom ett rimligt mått av självkännedom krävs också kunskaper om mänskligt beteende och konfliktkunskap. En del terapier, men långtifrån alla, bidrar med byggstenar till detta. Psykologiska insatser som bidrar till empatiutveckling gör också människor bättre rustade i alla sorters sociala interaktioner. ”En av hemligheterna med livsvisdom är att man erövrar den i små steg i vardagen” Livsvisa personer beskrivs ofta besitta personlighetsdrag som inkännande, ödmjukhet, närvaro och förståelse. Till detta kan man också addera sinne för humor och en förmåga att le åt människans skröplighet och brister. Grundläggande för detta är dock att personen har en inre trygghet där han/hon bottnar i sig själv. Psykologers arbete med att utveckla en persons självkänsla kan ge den inre trygghet som behövs för att möta vardagens förtretligheter utan att kastas ur sadeln. En tydlig livsåskådning kan fungera som en inre karta, som hjälper oss att navigera mellan blindskären i livet och att fatta kloka beslut. Livsvisdom handlar därför också om att utveckla mogna värderingar som hjälper oss att balansera olika intressen och perspektiv mot varandra. I denna process ingår också ett inre arbete med att finna en mening med livet som bär genom svårigheter och ger styrka. Viktor Frankl betonade detta i sin logoterapi. Människan har ett behov av något utanför det egna självet, som Abraham Maslow påpekat, för att uppleva en mening i tillvaron. Vi kanske behöver fråga oss i vad mån den terapeutiska processen bidrar till en sådan utveckling? För att utveckla livsvisdom måste man tampas med de existentiella livsfrågorna och lära sig att hantera rädslan för den egna döden. Att på djupet inse att döden är en del av 13 tomas södergren
Page 1 and 2: PSYKOLOG 3/04 TIDNINGEN Malin Lindb
Page 3 and 4: Några av målen för arbetet i fö
Page 5 and 6: PPLINGEN Många utredningar utförs
Page 7 and 8: känslomässiga beredskap att ta ti
Page 9 and 10: alexej mjakisjev - När Sovjetunion
Page 11: Den tredje vågens beteendeterapier
Page 15 and 16: Medlemmar får mer! Sveriges Psykol
Page 17 and 18: SA AT Allt större barngrupper i f
Page 19 and 20: svårigheter med sina barn (kolik,
Page 21 and 22: ett enkelt men belysande exempel p
Page 23 and 24: Psykologtidningen 3/04 23
Page 31 and 32: Psykologtidningen 3/04 SERVICEOMRÅ

psykolog - hem

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?