psykolog - hem

More documents

Recommendations

Info

ecensionbok efteråt. Underlåtenhetssynder är också synder. Bokens strategi är att först visa på de misslyckanden vi faktiskt redan står i. Till exempel: ”Du behöver ingen doktorsgrad i psykologi för att veta att Amerika håller på att misslyckas inom bokstavligen varje mänskligt funktionsområde.” Därefter kommer en genomgång av de ”livslagar” som styr våra liv. I anslutning till det går Dr Phil igenom hur man kan använda kunskapen om livslagarna. Han har fått dem till tio stycken. De fem första är: I. Antingen fattar du det, eller också inte. Tidiga upplevelser av omgivningen, som fokus på principstyrt beteende, formar samspelet med världen. Ett exempel skulle vara bilföraren som klistrar upp vägtrafikförordningen på bilens vindrutor, för att alltid ha dem aktuella. Det kommer paradoxalt att öka dennes risk för kollisioner. II. Du skapar dina egna upplevelser. Inse och acceptera, säger Dr Phil, att du är ansvarig för dina känslor, dina tankar, dina beteenden och för ditt liv. Förlägger du orsakerna till det som händer utanför dig, förlägger du också möjligheterna till förändring, utanför dig. III. Folk gör det som fungerar. Ta reda på vilka belöningar som styr ditt och andras beteende. Ta kontroll över dessa, och du tar kontroll över ditt liv. IV. Du kan inte förändra det du inte erkänner. Var uppriktig om det som inte fungerar i ditt liv. Sluta att ursäkta dig, och börja åstadkomma resultat. Ett utdrag ur ett samtal mellan styrman och pilot på flight 427 visar med skrämmande tydlighet på vad förnekande av obehagliga fakta kan leda till. I det här fallet en krasch med över tvåhundra döda. V. Livet belönar handling. Livet belönar inte undvikande. Livet belönar inte heller goda avsikter. Och det borde inte du göra heller. ”Du skapar dina egna upplevelser.” Den pedagogiska utmaningen att förmedla innehållet i den citerade livslagen, är mycket stor och svår. Men belöningen i form av ökad frihet från sin historia, är också mycket stor. Fast i folkmun är jag rädd för att Freuds skapelse, det omedvetna, kommit att tolkas som något utom räckhåll för den egna viljan. Något som lever sitt eget liv. Där framför allt känslor är mer eller mindre ofrivilliga lavautbrott från en eruptiv vulkan långt därunder. Med en travestering på Dr Phil skulle man kunna fråga sig: ”Är det jag tänker/känner i dag verkligen det jag vill tänka/känna, eller blir det så bara för att jag upprepar det jag gjorde i går?” ”Livsstrategier” är inte skriven för att attrahera psykologer eller psykoterapeuter. Lyssna på det här: ”Men Du får betala dyrt – på mer än ett sätt – för den här förorenande floden av psykbabbel. Jag säger förorenande, för i stället för att skala bort våra ursäkter, och stärka oss så att vi tar tag i våra verkliga liv, förser oss psykbabblet med en helt ny uppsättning ursäkter.” Ärlighet Men Dr Phil är faktiskt psykolog själv. Och en psykolog som inte tjänar sina fantastiska summor på att vara smidig. Det finns en ärlighet i boken, som en del kan uppfatta som bagatelliserande, men som samtidigt kan ses som en förutsättning för att hitta rätt. Slutligen – är det här en läsvärd bok? Skriven som den är av en säljinriktad, provocerande, humoristisk, och kanske också lite självgod amerikan. Som tar lättvindigt på människors svårigheter. Som inte ser några svårigheter i att översätta ett amerikanskt hurra-koncept, till nordisk jantelagskultur. Innan jag svarar på den frågan vill jag berätta en historia. Jag hörde den av en islänning. ”Det bodde en kvinna i skogen. Hon var känd för att veta mer än de flesta. Nu skulle hon sättas på prov av några ynglingar. De skulle gå till henne med en sparv i handen, som hölls bakom ryggen. Så skulle den som höll sparven fråga: ”Är sparven jag håller bakom ryggen, levande eller död”? Och om hon svarade ”levande”, skulle frågaren snabbt klämma ihjäl sparven, och visa fram den döda fågeln som ett bevis på att hon hade fel. Sade hon däremot ”död”, skulle han visa fram den fortfarande levande fågeln. Sagt och gjort. De gick till henne, bad att få bli insläppta, och berättade sitt ärende. De ville veta om hon kunde säga om fågeln som hölls gömd bakom ryggen, var levande eller död. Kvinnan tittade tyst en stund på ynglingen. Sedan sade hon lugnt till honom: ”Svaret ligger helt i dina händer.” Åter till frågan. Är boken ”Livsstrategier” läsvärd? Svaret ligger som du som läsare redan förstått, helt i dina händer. Om du kan bortse från ord som ”psykbabbel”, och från att han kan uppfattas ta saker lite okomplicerat, så har boken faktiskt mycket att ge. göran sunna Psykolog kalendarium Mars 5 Seniorerna, södra, möte 11 Seniorerna, norra, möte 16 Geropsykologerna, studiedag 17 Neuropsykologerna, södra, seminarium 18 Seniorerna, östra, möte 22–23 Psykologidagarna 24 Förbundsstyrelsen 24 Seniorerna, västra, möte 26 Neuropsykologerna, östra, seminarium 26 Neuropsykologerna, östra, årsmöte April 1 Seniorerna, norra, möte 19–20 Förbundsstyrelsen 22 Seniorerna, östra, möte 28 Seniorerna, västra, möte Maj 5 Neuropsykologerna, södra, seminarium 7–9 Kongress 14 Neuropsykologerna, östra, seminarium En bok om borderline VILSE I SPEGLINGAR – borderline sett inifrån, av Richard A Moskovitz, översättning Kia Sjöström, Dualis förlag 2003. ■ En lite annorlunda bok om borderlinestörning har den amerikanske psykoterapeuten Richard A Moskovitz åstadkommit med Vilse i speglingar, med undertiteln Borderline sett inifrån. På basis av många års yrkeserfarenhet av patienter med borderlinestörning vänder sig författaren direkt till människor som själva bär på sådan problematik, bokstavligen i ett direkt tilltal till läsaren: ”Om du är en person med borderlinestörning är den här boken skriven särskilt till dig.” Greppet kan förefalla en aning framfusigt för svenskt vidkommande, i synnerhet som själva termen borderline här hos oss tycks ha passerat sina glansdagar som diagnos på modet, efterhand med dragning åt slasktratt och kanske också skällsord (i dag tycks snarare den neurologiska diagnostiken, inklusive de så kallade bokstavsdiagnoserna, ligga i frontlinjen). Likaså kan det kännas utmanande för en psykoanalytiskt orienterad behandlare, skolad i att använda diagnostiska termer med största försiktighet i det direkta patientarbetet, när Richard A Moskovitz påpekar värdet av att behandlaren öppet pratar om borderline med sin patient. Men bokens rättframma stil har sina poänger, och då kanske främst i författarens enkla och lättförståeliga orientering i borderline personlighetsstörning som lidande och existentiellt dilemma. Missbruk Han inleder med de diagnostiska kriterierna enligt DSM IV, och skildrar sedan några av de viktigaste kännetecknen på BPS med hjälp av patientexempel, i stort sett utan facktermer. Dit hör den bristande kontinuiteten eller dissociationen i känsloliv och identitet, impulsiviteten och destruktiviteten, inklusive självskadande beteenden och suicidhandlingar, liksom förekomst av missbruk, bulimi och anorexi. ”Någon här är arg, det kan inte vara jag, alltså måste det vara du”, skriver Moskovitz som 20 Psykologtidningen 3/04
ett enkelt men belysande exempel på tendensen att projicera egna starka impulser på andra. Han påpekar att destruktiva beteenden vid BPS ofta är ritualiserade och syftar till någon form av ångestlindring, och beskriver suicidhotet som ett drastiskt utagerande både för patienten själv och för andra, ett sätt att få makt över omgivningen, att jämföra med terroristen som binder dynamit vid sin kropp. Framställningen kan sannolikt skänka något av igenkännandets lättnad och förståelse både för människor med den problematik som beskrivs, i enlighet med författarens syfte, samt också för anhöriga. Ett av kapitlen är direkt riktat till anhöriga. Boken åskådliggör hur det till synes kaotiska och diskontinuerliga vid BPS kan ses i ett sammanhang, hur symtom och inre svårigheter hör ihop, och påvisar betydelsen av tidiga traumatiska erfarenheter som till exempel övergrepp. Problematiken och våndorna skildras förvisso inte på det närmast skönlitterära sätt som i en del annan psykologilitteratur, utan mer som grundläggande information, en handbok om BPS. Förändring Viktigt är inte minst författarens betoning av möjligheterna till förändring, genom att minnen och erfarenheter binds samman, och den egna identiteten och jaggränserna stärks. Traditionell individualterapi är en väg till förändring, men författaren nämner också andra, eventuellt komplementära metoder som gruppterapi, EM- DR och även dialektisk beteendeterapi, samt belyser den ibland nödvändiga kombinationen av farmakologisk och psykologisk behandling, med kort redogörelse för olika medicingrupper. Sjukhusinläggning som en åtgärd under akuta skeden belyses också. Narcissistiska aspekter av borderline personlighetsstörning vidrörs däremot i stort sett inte alls. Den ofta turbulent gestaltade dynamiken av överföring-motöverföring vid behandling av borderline personlighetsstörning är ett annat ämne som faller utanför, eller bara berörs ytligt, även om boken tar upp en del av de besvärliga gränsöverträdelser som kan uppstå, till exempel i form av patientens telefontrafik till terapeutens bostad. Moskovitz verkar själv ha en liberal inställning till sådana gränsöverträdelser, och bitvis framstår han kanske mer som en barmhärtig samarit än strikt psykoterapeut, delvis på grund av att boken skildrar så pass lite av själva den psykoterapeutiska processen, dess dynamik och samspel, trots att ett återkommande fiktivt fallexempel löper som en ramberättelse genom alla kapitlen. Detta fallexempel kan dock upplevas ganska krystat och vidlyftigt, fyllt av yttre detaljer. Författaren kunde också gärna ha skildrat mer av den psykoterapeutiska läkningen, nu när han ändå bygger boken på fallexempel. Ett avsnitt om läkning bjuder delvis på populärpsykologiska råd och visdomsord, alltifrån att hålla kroppen i trim och skriva dagbok, till att behärska sin ilska. Ett annat kapitel som ”vänder sig till Psykologtidningen 3/04 terapeuter” blir så pass malplacerat i sammanhanget att man undrar vem det egentligen är skrivet för, kanske mer ett sätt att inför patienten förklara några av terapeutens dilemman. Likväl har boken sitt värde i beskrivningen av typiska svårigheter vid borderline personlighetsstörning, där ångesten för tomhet kan löpa parallellt med ångesten för närhet, att bli uppslukad. Och som redan nämnts är detta en bok som förmedlar ett positivt hopp om förändring. recensiontidskrift Psykologi och filosofi ulf gustavsson Psykolog Journalist I nummer 3/03 av Filosofisk tidskrift finns tre spännande artiklar med anknytning till psykologi. (Kan beställas genom www.bokforlagetthales.se och kostar 55 kronor). Numret inleds med att den före detta professorn i teoretisk filosofi Konrad Marc-Wogau skriver om sina fördomar i filosofi. Sådana trodde jag inte att filosofer ville medge att de hade, men så är det tydligen inte. Marc-Wogau analyserar och kategoriserar begreppet fördom och ger exempel på egna fördomar, allt från en ”analysfördom” från trettonårsåldern till fördomar i vuxen ålder. Denna första fördom var att han oförtrutet frågade sin omgivning ”vad menar du med det” eller ”vad har du för skäl för det”, detta efter att ha läst en samling Platondialoger. Intressant är hans förhållningssätt till fördomar. Han granskar dem och förkastar någon, men han kan också besluta att behålla någon, trots att den inte är förenlig med hans logik. Han har med detta lyft begreppet fördom till att kunna innebära något positivt. En hållning som står i samklang med den positiva innebörd man inom psykologin ger begrepp som förförståelse och tyst kunskap. Nästa artikel behandlar den brännande frågan om det går att få en sann kunskap om omvärlden. För psykologer är det lätt att förstå att människan är hänvisad till och begränsad av sina impulser och subjektiva reaktioner på omvärlden. Ett synsätt som i sin filosofiska form kallas för solipsism och om den handlar artikeln, författad av Hans Teke. Ordet solipsism kommer från latinets solus ipse = jag ensam och innebär att allt som förefaller ha sitt ursprung utanför min upplevelse i själva verket endast existerar inuti denna, och att världen således är identisk med min uppfattning av den. Han tar upp vanliga invändningar mot detta synsätt. En är att solipsismen avlägsnar sig för långt från common sense. Hans Teke invänder att mycket som anses sant strider mot common sense eller det sunda förnuftet. Han tar som exempel, att vi lever på ett klot som roterar kring sin axel med en hastighet av upp till 1600 kilometer i timmen och på samma gång störtar fram genom rymden. Det strider mot sunt förnuft. En annan invändning är att solipsismen är meningslös och onyttig. Denna invändningen är inte av logisk natur och kan tyda på att solipsismen upplevs som skrämmande. Solipsismen är på grund av sådana icke-intellektuella skäl avvisad av både filosofer och andra, men som Teke avslutar sin analys, är den ”fullt rimlig som världsuppfattning”. I en tid när psykologi slits mellan två kunskapsteoretiska vetenskapssyner (humanistisk och naturvetenskaplig) kanske det kan vara en tröst att veta att båda synsätten bygger på tron eller – en fördom – att vi kan uttala oss om en yttre verklighet. Kropp och själ Den tredje artikeln tar upp det psykofysiska problemet skrivet av Tom Eriksson. Problemet formuleras som: Vad är förhållandet mellan det psykiska och fysiska, mellan kropp och själ? Vad är relationen mellan medvetande och materia? Han tar sin utgångspunkt i det han kallar det klassiska medvetandebegreppet som det fanns hos Descartes, Locke, Hume och många 1900-talsfilosofer som till exempel Russel. Han beskriver medvetandet som något inre som i viss bemärkelse också omfattar det yttre eftersom det kan omfatta upplevelser av yttre föremål som gator och hus. Var och en har det så att säga alltid för ögonen, men vi har svårighet att sätta ord på det. Inom filosofin har man olika förhållningssätt till dessa upplevelser. Det finns exempelvis en hållning, den så kallade ”eliminativa teorin” , att fenomenen bara är en myt och man talar om psyket som spöket i hjärnan. En ståndpunkt Eriksson förkastar som orimlig. Han utgår i stället från att medvetandet existerar, vilket han kallar ”den cartesianska insikten”. Frågan för Eriksson blir i stället hur man ska förhålla sig till medvetandet. Han kommer in på psykologin och skriver: ”Genom framförallt den mångförgrenade behavioristiska traditionen har stora delar av den akademiska psykologin blivit något annat än vad t ex Husserl tänkte sig. Under 1900-talet har det skett en omdefinition av psykologins objekt, och delvis utan att de inblandade förstått det.” Han utvecklar inte vad han menar med detta, men troligen menar han det faktum att man lämnat psyket som studieobjekt och i stället ägnar sig åt det man anser vara psykets kroppsliga symtom, beteenden. Erikssons analys utmynnar i slutsatsen att den klassiska medvetandeuppfattningen är giltig. Vad gäller det psykofysiska problemet, anser han att det inte finns någon vetenskaplig lösning på det. john falkenberg 21
Page 1 and 2: PSYKOLOG 3/04 TIDNINGEN Malin Lindb
Page 3 and 4: Några av målen för arbetet i fö
Page 5 and 6: PPLINGEN Många utredningar utförs
Page 7 and 8: känslomässiga beredskap att ta ti
Page 9 and 10: alexej mjakisjev - När Sovjetunion
Page 11 and 12: Den tredje vågens beteendeterapier
Page 13 and 14: Psykologer har skrivit spaltmil om
Page 15 and 16: Medlemmar får mer! Sveriges Psykol
Page 17 and 18: SA AT Allt större barngrupper i f
Page 19: svårigheter med sina barn (kolik,
Page 23 and 24: Psykologtidningen 3/04 23
Page 31 and 32: Psykologtidningen 3/04 SERVICEOMRÅ

psykolog - hem

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?