Bergslagsleden - Vandring längs obesökta hemtrakter
Sommaren 2019 vandrade jag den norra delen av Bergslagsleden. Året därpå fortsatte jag där jag slutade och vandrade även den södra delen, med en extra dag i Tivedens nationalpark. Följ med på min vandring dag för dag i den här fotoboken.
Sommaren 2019 vandrade jag den norra delen av Bergslagsleden. Året därpå fortsatte jag där jag slutade och vandrade även den södra delen, med en extra dag i Tivedens nationalpark. Följ med på min vandring dag för dag i den här fotoboken.
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
DAG 6, 2019
23 km | Göljan – Leken
Sista dagen för den här vandringen.
Ikväll skulle jag bli
upphämtad av min far vid
etappmålet Leken, längs E18. Hade jag
följt etappens hela sträckning hade
vandringen blivit 26 kilometer men jag
trodde inte jag skulle palla att gå så
långt en dag till, inte i den värme som
var.
Jag hittade en sträckning på kartan
där jag borde kunna gena över och
korta ner med dryga tre kilometer. Det
låter kanske inte så mycket men för
mig motsvarande det nästan en timmes
vandring och dagen var tillräckligt
lång ändå.
Första delen av dagen gick bra. Jag
tog en första paus vid en mysig tjärn
där jag även kunde doppa och kyla
fötterna en stund.
Nästkommande delsträcka gick
också smidigt. Vid en bondgård i Suttarboda
fyllde jag på med vatten och
tvingade i mig lunch, även fast jag inte
kände mig särskilt hungrig.
Värmen suger musten ur en på flera
sätt.
Någon kilometer senare var det dags
att gena, och jag hoppades att stigen
som fanns markerad på kartan fanns i
verkligheten också. Mestadels får jag
nog säga att den gjorde det och när jag
åter kom ut på leden var jag nöjd med
att ha kortat av dagens totala distans
något.
Nu blev det jobbigare. Värmen och
flera långa vandringsdagar gjorde sig
till känna. Vid ett tillfälle var jag tvungen
att bara sätta mig ner en stund,
nästan mitt på stigen, för att andas lite.
Så småningom började jag känna
mig lätt yr. Jag funderade på om det
kunde vara vätskebrist men jag får
alltid hemsk huvudvärk i sådana lägen
och det kände jag inte av alls nu. Istället
misstänkte jag att jag fått ett litet
underskott av salter och mineraler.
Jag stannade då och då för att inte
tappa balansen, och fokuserade på att
hålla mig på benen. Det var bara en
halvmil kvar till nästa vatten och vila.
Det skulle jag klara.
Framme vid tjärnen Lilla Tväggelåten
och sista pausen önskade jag att
jag hade en natt kvar att stanna där.
Det var så otroligt fint. En badvänlig
tjärn där det till och med fanns en
liten hemsnickrad stege ner i vattnet!
Gott om tältplatser. Ensamt. Lugnt.
Underbart.
Jag badade aldrig i tjärnen eftersom
jag hade en timmes svettig vandring i
lika svettiga kläder kvar, men jag passade
på att tvätta av mig i alla fall.
Och jag kunde definitivt kosta på
mig en liten tupplur. Efter vandringen
hittills var det helt klart välbehövligt.
Efter tvättning, tupplur och en
chokladkaka ringde jag pappa och
meddelade att jag nu hade en timmes
vandring kvar och att han kunde börja
köra hemifrån. Nästan på minuten
en timme senare var jag framme vid
upphämtningsplatsen och hoppade in
i pappas bil som stod och väntade.
Då hade jag gått från Kopparberg
och delar av etapp 2 och vandrat 14 mil
söderut, till slutet av etapp 11. Med det
var jag mig nöjd.
För den här gången.
Här fanns en sån där kran med
gott vatten som en snäll bonde
bjöd törstiga vandrare på.
Vattentemperatur: 27 grader celsius.
Det går inte att klaga på värmen i den
stora naturliga poolen.