Bergslagsleden - Vandring längs obesökta hemtrakter

Morgonen efter. Solen gick upp fint
bakom tältet.
Det ser idylliskt och fint ut och det var det, på sätt och vis. Men jag räknade till
åtminstone elva vindkraftverk i närområdet. Den som tror att vindkraftverk är tysta
och blygsamma har fel. De surrar och smäller oregelbundet hela tiden.
ᭀ Osugen på så mycket sällskap kollade
jag på kartan och klurade på om
det fanns möjlighet att hitta tältplats
på lämpligt avstånd någon annanstans.
Abborrtjärnen 1–2 kilometer bort
borde kunde funka. Jag tog på mig
ryggsäcken och klev vidare.
Vid Aborrtjärnen hittade jag en helt
fantastisk tältplats precis vid vattnet.
Det här var ju toppen!
Tyvärr höll mitt nya tält inte med.
Jag försökte i säkert närmare en timme
att få tältet att stå men antingen var
marken alldeles för hård av berggrund
eller på tok för mjuk av tjock mossa.
Tältet gick helt enkelt inte att få upp.
Jag fick ge upp och åter vända mig
till kartan. Och nu började det bli dags
att få ordning på nattlägret.
Skulle jag gå tillbaka? Det ville
jag verkligen inte. Vad fanns framåt?
Någon kilometer vidare längs leden
fanns Mörktjärnen.
Jag chansade.
Ryggsäcken åkte på igen och med
mindre energiska kliv gick jag ditåt.
Klockan var kanske runt niosnåret nu.
Sent, och jag började bli hungrig och
trött. Solen skulle snart gå ner.
Någon halvtimme senare var jag
framme vi tjärnen. Det var fint men
med vindkraftverk överallt. Bakom,
framför och bredvid. Nära. Men jag
hade inget val, nu behövde jag få upp
tältet om jag inte skulle behöva vandra
i mörker.
Jag började sätta upp tältet. Men trots
att marken var betydligt medgörligare
än vid Abborrtjärnen var det ändå inte
enkelt.
Lerjorden var stabil vid fem av sex
fästpunkter men inte vid den sjätte
framför tältet – den viktigaste. Och
tältet behöver alla sex punkter för att
stå upp. Det måste funka. Jag flyttade
tältet en halv meter. Hade nästan lite
lätt panik men det vara bara tvunget
att funka.
Till slut fick jag till det. Tältet var rest
och jag kunde äntligen börja slappna
av. Klockan tio på kvällen, efter
solnedgång.
Så sent hade jag aldrig slagit läger
förut.