Eskilstuna_Sommarspecial 2021

Fakta:
ERIKA ÅBERG
Villatidningen Sommarspecial 5
Ålder: 44
Familj: maken Björn och
barnen Milton, 12 och Eleonora, 9
Gör: byggnadsantikvarie,
bloggare, skribent.
Aktuell med boken”
Byggnadsvård” (Norstedts)
Att renovera ett hus tar mer
tid och kraft än man anar,
säger Erika, som tipsar om
att sätta upp delmål.
FOTO: Chhatwal-&-Jonsson
Profilen: ERIKA ÅBERG
heltäckande sätt tar upp
alltifrån konkreta byggtips
till jämställdhets- och
miljöfrågor. Boken växte
fram efter att Erika börjat
blogga om huset. Hon fick
en massa följdfrågor och
tvingades formulera sig om
både stort och smått.
— Jag ville bjussa på det
jobbiga och inte bara lägga
upp snygga efter-bilder, säger
Erika och återvänder
till den där takkupan, som
blev något av projektets
ground-zero-moment.
När den försvann fick de
tillfälligt flytta ifrån huset,
eftersom kylan trängde in
överallt. Och under de veckor
då köket renoverades och det
inte fanns rinnande vatten
fick Erika bokstavligen känna
på hur man levde förr.
– Vi fick klara oss på trettiotre
liter vatten per person
och dygn. Det skulle räcka
till disk, tvätt, toabesök. Jobbigt,
men det gick! Något
jag lärt mig under den här
resan är ödmjukhet. Det
är nyttigt att inse hur bra
vi har det i dag, men också
att man faktiskt vänjer sig
snabbt, säger hon.
EN SÅ HÄR omfattande renovering
kan antingen göra
parrelationen starkare – eller
i värsta fall leda till skilsmässa.
För Erika och Björn
har det mestadels fungerat
bra att arbeta tillsammans
mot ett gemensamt mål.
– I början var det lite
skavigt när vi insåg att vi
gillar olika inredningsstilar.
Björn föredrar äldre stil,
medan jag älskar funkis från
40- och 50-talet. En av de
saker jag föll för i huset var
köket med sina platsbyggda
och praktiska funkisskåp.
Men vi har lärt oss att kompromissa,
säger Erika och
berättar att det bitvis har
varit svårt att hitta tid för
kärleken och tvåsamheten
– allt har gått i ett och med
två småbarn har det varit
svårt att hitta tid både till
renoveringen och varandra.
– Samtidigt är det fint
att se oss kämpa sida vid
sida. Det har svetsat oss
samman som par och vi
känner oss väldigt stolta!
Vi älskar båda att skapa
och vara kreativa, även om
Björn mestadels har hållit i
projekterandet, medan jag
har lagt mer energi på det
kreativa och färgval. Jag
har ett bra öga för färg och
var dessutom intresserad
av att ta reda på mer om
husets historia. Vilket man
ofta gör genom alla tapetlager,
färglager och golv.
– Den bästa överraskningen
under renoveringen var
alla spår efter forna ägare.
Alla nötta trösklar, originaltapeter
från 20-talet och
små meddelanden på gulnat
papper som dök upp. Känslan
av att här har andra levt
sina liv, gått på golven och
lagat mat är obeskrivlig och
väcker nyfikenhet. Vad åt
de? Vad pratade de om? Hur
varmt var det inomhus? En
”
Alla nötta trösklar,
originaltapeter från
20-talet och små meddelanden
på gulnat papper
som dök upp
Köket före och efter. Istället för att riva ut allt och köpa nytt, valde paret att renovera
varsamt och återanvända gamla gedigna material.
superkraft jag gärna hade
velat ha är att kunna resa
bakåt i tiden!
DET MÄRKS ATT Erika älskar
att känna historiens
vingslag genom varje hammarslag
och varje penseldrag.
Genom tidigare ägare
blir hon och hennes familj
ännu en länk i en lång kedja
som löper genom historien
och förhoppningsvis in
i framtiden. Det ger perspektiv
på vår korta tid på
jorden och de avtryck vi
lämnar efter oss.
– Det känns meningsfullt
att ta hand om huset
till kommande generationer.
Därför har vi valt att
restaurera varsamt och försökt
återanvända gamla
gedigna material, snarare
än köpa nytt. Det är ett
enormt resursslöseri att
riva ut ett fullt fungerande
äldre kök till exempel. Det
är positivt att återbruk nu
har fått högre status, vi behöver
minska vårt avtryck
på miljön, säger Erika, som
anser att vi inte bara ska
fråga oss vad vi får i oss
via maten utan också vad
vi bor i.
ERIKA ÄR STOLT och nöjd
med slutresultatet – även
om det såklart alltid finns
saker att förbättra och fila
på i ett hus. Det rum hon
mest gläds åt är biblioteket
med sina platsbyggda bokhyllor
och en återinstallerad
kakelugn.
– Det var en dröm för oss
att unna oss ett så ”lyxigt”
rum. När vi för första gången
tände kakelugnen gick
det som ett andetag genom
rummet. Vi älskar det sprakande
ljudet av eld. Men
den är också praktisk att ha
vid strömavbrott. När man
bor så nära naturen måste
man fixa det mesta själv,
så alternativa värmekällor
behövs.
Här syns många spår efter
forna ägare.
KÄNNER DE SIG lite rastlösa
nu när huset är färdigt?
Erika skrattar till.
– Nej, som tur är har vi
flera byggnader på gården
som vi kan rusta upp. Vårt
senaste projekt är att bygga
ett stort orangeri. Och så
har vi numera höns och
kaniner att ta hand om. Vi
stortrivs med livet härute,
som kombineras med kontor
och skola i Gävle. På så
viss har vi tillgång till både
stad och land. ■
Genom alla
tapetlager kan
man ofta få mer
information om
husets historia.