bladet2103

Nr 3 - 2021
BLADET

Farväl till sommaren.
Nu hösten kommit, den mörka, kalla,
och stormar vina och löven falla.
Och tunga moln över bärgen gå.
Och gråa dimmor i dalen stå.
Ack, lilla fågel, så snart du flydde!
Du förr mig väckte, då morgon grydde,
och glatt du kvittrade dagen lång,
till sena kvällen den ljöd, din sång.
Nu är i skogen så tyst och öde:
Var är nu sångarn, som förr jag hörde?
Var är det vackra, som förr jag såg
bland bärg och stränder, vid insjöns våg?
Ej mer på glittrande sjö vi segla,
där strandens björkar sig eljes spegla.
Vår båt är kedjad vid strandens häll.
Hör, vågor brusa i enslig kväll!
Snart lätta flingorna börja falla,
allt skylas skall av den svepning kalla.
- Så av det sköna från sommardar
ett fagert minne blott lever kvar.
Farväl, du sommar, du sköna, kära!
En hoppfull längtan skall hjärtat bära,
ty än en gång efter vinter lång
du återkommer med sol och sång.
Garpe
Udd Vilhelm Johansson, Hummelbo
Förmedlare av dikten: Karin Bergling Sundström

2021-08-29
Till Garpenbergsbladet
Efter en fin sommar med mycket sol känns det nu att det är höst i luften, i skogen finns
gott om lingon och kantareller och snart kommer alla höstfärger.
Verksamheten vid gruvan har pågått som vanligt hela sommaren. Vi har haft många
duktiga semestervikarier på plats när ordinarie personal haft semester. Den här
sommaren har vi också kunnat erbjuda ferie-arbete i tre veckors perioder för ungdomar.
Förra året blev det inställt på grund av pandemin så därför kändes det extra bra att kunna
återgå till att göra det i år. Flera av dem har jobbat med planeringar och skötsel så att det
blir snyggt och fint på industriområdet.
I slutet på augusti fick vi välkomna Handelsminister Anna Hallberg till ett digitalt besök
i gruvan. Handelsministern besöker alla län i Sverige på temat export och hur exporten
från Sverige kan stärkas. Vid besöket i Dalarna fick vi berätta om verksamhet. Vi deltog
från vår fina produktionscentral på nivå 1054 i gruvan. När det gäller export så
exporteras all zink som framställs i Garpenberg. Den exporteras till Finland och Norge
där Boliden har egna smältverk. Zinksmältverket i Norge, Odda, kommer att byggas ut i
en stor investering som det har gått att läsa om i nyheterna. Vill du veta mer om det så
kika på Bolidens hemsida. En viktig fråga som vi lyfte är långsiktighet och tydlighet vad
gäller miljötillståndsprocesser.
I mitten på juni meddelade mark- och miljödomstolen att vi fått tillstånd att öka
produktionen från 3 till 3,5 Mton malm per år. Domen har därefter överklagats av en
privatperson. Under hösten väntas besked om hur Mark- och miljööverdomstolen
kommer att hantera frågan.
I juni var det en fin artikel i Södran idag om det arbete som görs för att rusta leder och
skapa fina miljöer i Garpenberg. Ett bra arbete som drivs av Hembygdsföreningen och
som vi uppskattar att kunna samarbeta runt. Det är så klart i vårt intresse att vi, både som
markägare och verksamhetsutövare, kan bidra till fina miljöer runt Garpenberg och vi
vill gärna göra det tillsammans med lokala föreningar.
Vill du veta mer om behovet av metaller i samhället, hur olika metaller används och hur
vi Sverige kan göra och gör det på ett hållbart sätt? Gå gärna in på
www.densvenskagruvan.se. Bakom sidan står bl a SveMin som är en
branschorganisation för gruvor och metallproducenter i Sverige.
Avslutningsvis, om det finns frågor eller medskick som ni vill ge oss så tveka inte att
höra av er. Med önskan om en fin höst!
Hälsningar
Jenny Gotthardsson
Områdeschef, Boliden Garpenberg
jenny.gotthardsson@boliden.com
1 (1)

Till Salu
Garpenbergsdräkt
st 36-38 komplett förutom hätta och brosch.
Vit broderad sjal och vitt förkläde.
Dräkten är i fint skick.
Kan levereras till Garpenberg med omnejd.
Britt Andreijeff
Västra Sund 320
Nora
070-2861125
Garpenbergsmössan
Mönster efter Rut Kronberg Jakobsson
Färgerna i mössan kommer från sockendräkten
Garpenbergs sockenvapen är även med
Kostnad 750 kronor
Kontakta Barbro Jansson
070-3902304

Mysteriet på Sövringsboskogen
Ser ni där borta? frågade Anders. Erik och Christian kikade genom höstdiset och såg en mörk
gestalt. De gick åt det hållet, och där var han, Mickel. Men herre min skapare tänkte Anders,
vad har han gjort! Sedan sa han högt, ”det här är då märkligt, hans knän är ju böjda och
fötterna nuddar marken”. ”Och titta på grenen” sa Christian, ”hur höll den ens hans vikt, den
är ju inte större än en gärdsgårdsstör!” Ja, det var en underlig syn. När de fick bud i morse om
att hjälpa till att leta hade de väntat sig att hitta en skadad Mickel. Han hade ju sagt att han
haft ont i benet. Men det här... De skyndade sig till Länsman Eric Larsson i Finnhyttan.
Länsman tackade de tre männen, nämndeman Anders Hansson och Christian Abrahamsson
från Hummelbo samt Erik Larsson från Sövringsbo. Han höll med om att det var en mycket
underlig situation och anade oråd. Och underligt att Sövringsboborna inte hittat honom i går
kväll när de varit ut och letat. Länsman insåg att han måste kalla till ett extra ting. Kunde Mickel
ha blivit mördad? Att han var en elak fan mot sin fru, det visste han. Mickel tog rätten att aga
sin hustru som en självklarhet. Och från kyrkoherde Elving hade han hört att Mickel isolerat
henne, förbjöd henne att träffa andra än de som bodde på gården. Hon fick inte ens hälsa på
sin morbror, kyrkoherden. Han önskade ofta att han kunnat göra något, men lagens arm
nådde inte in i hemmet. Mickels pappa som nyligen dött hade varit likadan. Kvinnorna där i
Sövringsbo hade inte haft det lätt. Men att någon skulle ta till mord, det trodde han inte. Han
harklade och påminde sig själv att som länsman så måste han förhålla sig opartisk och logisk.
För att säkra kroppen för skada av djur beordrade han att bygga ett skjul runt Mickel.
Mickel hade upplevt mycket tragik under sitt korta liv. Han hade ofta blivit slagen av sin far,
precis som mor sin. Och så blev han precis som sin far. Högtjärnsfinnen Anders hade Mickel
lärt känna efter att han sett ett av hans raseriutbrott. Anders hade kommit gående förbi
Sövringsbo och det var väl i nödens stund, annars hade nog Karin varit död. Han var stor och
stark och tog tag i Mickel och höll honom tills han lugnat ner sig. Han var lite av en snäll jätte,
den där Högtjärnsfinnen. Men han var missförstådd bland många svenskar. De trodde att han
var en trollkarl! Ja, det var inte mycket han varken kunde eller ville göra åt det. Ärligt talat så
tyckte han att det var kul att skrämma dem ibland. Han sa ramsor på finska som de trodde var
trollformler. Visst förstärkte det ryktet han redan hade, men inget fanns att bevisa. Elin i
Lönnmora skällde på honom när de sågs. Hon hade ju fått ta ris och blivit förvisad från socknen
på grund av sin läkekonst. Hon ville inte att han skulle spä på rädslan som många svenskar
hade för dem. Hon visste ju att även han stått anklagad vid tinget. Men det blev ingen dom
och Anders tog allt med en klackspark.
Karin kände en lättnad när hon fick ord att han var död. Åren med Mickel hade varit
fruktansvärda. Aldrig hade hon, Karin Depken, trott att det skulle bli så här dagen det var
dubbelbröllop och hennes bror gifte sig med Mickels syster Kerstin. Kerstin hade varit en tröst
under dessa år, någon hon kunde prata med och luta sig mot. Hon förstod. Men inte hade hon
heller trott att hennes bror skulle bli som fadern deras. Karin andades ut och tänkte ”idag får
jag inte stryk”, när budet kom. Hon föll ihop och grät. Kanske skulle sonen Johan överleva nu.
Deras första son hade dött som liten under märkliga omständigheter. Det ryktades att Mickel
hade anlitat Anders för att lägga trolldom på honom. Men hon visste att det var efter att
Mickel slagit honom för att han skrek. Och nu hade de en till liten Johan som vid två års ålder

inte kunde gå, där Mickel skyllt det på Anders. Mickel som inte ens reste sig för prästen i
kyrkan…
Och Mickels bror Johan som var så rädd för Anders och trodde att han kunde ha ihjäl någon
genom att blåsa på en. Hade han gjort som Per sagt och gått och pratat med prästen så kanske
hon blivit fri från sin fångenskap. Men alla var rädda för Mickel. Hennes bror Per hade hört
honom säga ”Jag skall skaffa mig Svarta Boken om jag än ska ta den av fan själv”. Då hade hans
mor svarat, ”Gud bevara dig från den onde”. Efter det hade han slagit sin mamma så hårt att
hon ragglade bort över stolarna. Och Mickel var så le på sin bror Johan att han sagt att han
hellre skulle ge bort marken till en tiggarkäring än att Johan skulle ta över. Vilken röra!
Nu hängde han där i ett skjul i skogen medan länsman undersökte hur det hände. Karin hörde
att Anders från Högtjärn var en av de misstänkta. Ja inte var det då han tänkte hon. Tänk vad
han blev anklagad för mycket! Jo, spådde i salt gjorde han ju, men vad var det för skillnad på
det jämfört med att kyrkoherden sa att han hörde Guds röst. Gud kanske talar på olika sätt.
Hon tänkte tillbaka på ett av hans besök på gården. Mickel hade gett honom något, men han
hade tappat en del. Det var en bit av hennes klädestyg. Det visste hon hur en trollkarl kunde
använda, lite som hur en del använde hår och annat för att göra besvärjelser. Anders hade
berättat om Elin för henne, och att hon hade det bra nu. Hon pratade visst nästan bara finska
efter den där dagen, varför skulle hon prata svenska längre. Ja, det är då märkligt. Hon tänker
på skillnaden hur hon och hennes far, farfar och gammelfarfar aldrig blivit illa bemötta för att
Simon kom från Tyskland. Folk trodde att hon Karin var enfaldig och inte begrep så mycket,
men hon såg med sina ögon och hörde med sin öron… minsann
Anders satt där på kontoret och blev förhörd. Han var anklagad för mord! Men bevis hade de
inte. Han ville berätta om den där gången då Mickel gav honom några bitar av en gammal kjol
från Karin. Mickel ville att han skulle ge en besvärjelse så att Karin skulle bli sjuk. Samma som
han bett om angående sonen hans som dog. Det var ju för att sätta skuld på honom,
Högtjärnsfinnen. Han var stolt över sina anor. Och här i Garpenberg hade han kunnat vara det
tills kyrkan och den svenska överheten gjorde det svårare och svårare att få vara sann till sig
själv. När hans pappa kom från Savolax så hade han nog aldrig förväntat sig att deras sätt att
leva och vara skulle tvingas bli utplånat. Det var många tankar som gick genom hans huvud
när han satt där och väntade på nästa fråga. Till sist fick han gå. Han bockade och gick därifrån.
Efter många förhör gör Tingsrätten följande bedömning: ”utav rannsakningen och alla
omständigheter intet annat finna kan, än att Mchel Johansson i Söfringsbo har i förtvivlan och
av ont samvete gjort gärning på sig själv”. Bödeln bränner honom på bål där han sitter
eftersom han är på egen mark och ”ingen afrättsplats i Sochnen är”.
Michel Johansson f 1660 Ovangårds, Söfringsbo d 25 november 1690 på Sövringsboskogen
Vad hände sedan
Lilla Johan dör några månader efter Mickel. Karin bor kvar och gifter om sig med Erik Ersson
från Västansjö, Folkärna. Tillsammans får de 7 barn. Det enda som ibland påminner Karin om
den hemska tiden i hennes liv är att de bor så nära den nya avrättningsplatsen. Hon skänker
en tacksamhetens tanke att hennes vän Anders slapp gå det ödet till mötes. Det hände ju att

oskyldiga blev dömda. Hon visste det väl. Hennes morbror Lars, den enögde kyrkoherden i
Älvdalen, jagade förmodade häxor. Ja kära nån tänkte hon, han hade stor skuld i att 7 oskyldiga
kvinnor avrättades i maj 1669. Tur att hennes morbror Samuel varit pastor här i Garpenberg.
Han var en god man. Tankarna far iväg, men de återvänder strax till nutid. Hennes barn ropar.
Den tidiga morgonen, 25 november 1690, efter att de rivit ut milan, hade de suttit där och ätit
smörgås. Mickel sa att naturen kallade, gick iväg, och kom aldrig tillbaka. Vilket liv hon hade,
jämfört med släktingar och sin farfars far Simon Döpke från Tyskland. Hon hade hört sägas att
han på sin tid var en av de förmögnaste männen i Sverige. Och visst var det så…
Karin Depken f 1663 Vikhyttan, Garpenberg d 1712 Ovangårds, Sövringsbo
Foton från Västerås Domkyrka
Familjen Depkens
epitafium
dopfunt i Depkens
dopkapell
Källor: Dombok 1690 (6 sidor avskrivet av Nils-Göran Andersson), samt kyrkoböcker
Domboken är mycket detaljrik. Jag har lagt till funderingar, Mickels eventuella raseriutbrott
mot Karin och sonen samt lite tankar kring Anders. Mickels syster Anna (g m Per Hansson på
Backgården) berättade att Anders sagt till henne ”be de där gossarna att låta mig vara, ty de
sätter allt för hårt på mig och överger mig inte förrän de hava livet av mig, det som jag skall
göra på hustrun drabbar allt på barnen”. Det framkommer att han var rädd för Mickel och att
Mickel tyckte om att ställa till oreda. Man kan läsa att Hummelboborna sa att många
människor sökte sig till Anders för hjälp och att de inte hade något otalt med honom.
Karins föräldrar: Henrik Depken f i Västerås död 1669 i Vikhyttan, Garpenberg
Kerstin Elfvius Petrusdotter f 1634 i Älvdalen d 1676 i Vikhyttan
Karins syskon: Petrus Depken f Vikhyttan d 1734 (gift med Mickels syster Kerstin)
Anna Depken f i Vikhyttan (g m stadskassör Lorentz Winblad i Falun) d ?
Klas Depken f 1667 i Vikhyttan d ?
Karins pappa Henrik var kusin med Johan Funck, adlad 1672.
Slutligen, för er som tycker om att väva samman historier, så kan det vara av intresse att Karin
var kusin med Birger Elving som anlade Hedemora Gevärsfaktori.
Backåkers Maria Lee

Vi bygger för dig!
Snabbt och smidigt med markskruv.
Ingen grävning, minimal åverkan på
trädgården.
Uterum
Trädäck
Staket
Attefallshus
Carport
Växthus
Kontakta Mikael Skinnars för ett
kostnadsfritt hembesök
Mikael Skinnars 070-6642700

Kyrkklockor i Dalarna och Garpenberg och dess historia
samt de försvunna kyrkklockorna i Kuusamo i norra Finland.
När norske kung Sverre gjorde sin äventyrliga färd genom Dalarna, år 1178, så konstaterade han att
inbyggarna icke voro kristnade, utan de voro tillhörande den hedniska tron. Det första kända årtalet
för Västerås stift torde vara året 1182. Kristnandet av Dalarna skedde inte över en natt.
De första kyrkklockorna i Sverige torde vara de klockor som den gode biskop Bengt på egen bekostnad
(komma Cantabona =den goda sången) skänkte till Skara på 1100-talet. Saleby lillklocka i Västergötland
har årtalet 1228 ingraverat och i övrigt försedd med runskrift. Någon så gammal klocka, med annat än
latinsk inskrift är inte känt i Europa.
I Dalalagen som anses vara skriven 1327, hittar vi de tidigaste spåren av kyrkklockor i Dalarna. I
Dalalagens Kristnubalk, finns åtskilliga bestämmelser om kyrkklockor. Därav framgår, att kyrkklockor
ansågs som nödvändiga för gudstjänsten och sålunda bör ha funnits i varje kyrka i Dalarna. Det finns
inte i övriga medeltida dokument några skrivelser om kyrkklockor i Dalarna, förutom i två
indulgensbrev (brev om syndaförlåtelse) från 1400-talets slut.
”REFORMATORERNAS IVRANDE MOT KLOCKOR. Medan Dalafolket såsom den allmänneliga kyrkans
trogna barn gladdes åt sina klockor och deras myckna ringande, hände märkliga ting i Sverige. Med
reformatorernas opposition mot den katolska gudstjänsten och i synnerhet kyrkceremonierna och
kyrkans heliga handlingar, sakrament och sakramentalier, följde naturligtvis från deras sida även
ivrande mot klockor.” 1
Kung Gustav I hade penningbekymmer. Lübeck krävde betalning för de lån som Gustav hade fått av de
rika handelsmännen. Han lät plundra kyrkorna på allt värdefullt och så krävde han den näst största
kyrkklockan från varje socken. Klockorna var vigda och smorda och ansågs ha en skyddande kraft mot
särskilt boskapens fiender. I Dalarna var kyrkklockorna särskilt kära och omistliga. Klockupproret eller
”klockekriget” utbröt i Dalarna. Dalfolket vägrade lämna ifrån sig sina kyrkklockor. Gustav hade fått
nog av de uppstudsiga dalkarlarna. Han stämde till möte vid Kopparberget och kom dit med en stor
skara krigsfolk. Han lät hämta de ledande män som inte hörsammat kallelsen. Vid nuvarande
Hälsingtorget i Falun tvingades de knäböja och lyssna till kungen, som sittande till häst höll en
svavelosande straffpredikan som pågick i flera timmar. Kungen lär ha sagt att ”- Dalarna måste bli en
lydig landsdel eller så skulle han se till att den blev helt öde och tom”. Krigsfolket hämtade så ett par
av de knäböjande dalkarlarna som avrättades, några togs som fångar till Stockholm och avrättades
senare. 31 kyrkklockor från Dalarna hamnade i Tyskland, varav de flesta smältes ner. Några få såldes
och kan finnas än idag i kyrkor i Nordtyskland.
I äldre tider så gjöts de flesta klockorna i respektive församlingar, på grund av de erbarmliga vägarna
och svårigheterna att flytta tunga och skrymmande föremål. Det var ett stort företag att flytta de stora
tunga gjutna klockorna. I Mora så berättas om den s.k. ”Klockgropsbacken”, som låg ca. 600 fot (ca.
175 meter) öster om Mora kyrka. Det är samma plats, där Gustav Eriksson skall ha talat till Morafolket.
I Klockgropen göts kyrkklockor 1661, 1672 och 1762, då Isac Rockman från Sala gjöt tre klockor till
Mora kyrka.
Hedemoras storklocka färdades efter omgjutning från Stockholm 1734–35. I juli månad fördes klockan
meden skuta över Mälaren till Västerås. Klockan blev sedan liggande i Västerås hamn tills vinterföret
infann sig. Åtta hästar och åtta karlar från Hedemora sändes till Västerås för att hämta storklockan.
11
Åmark Mats, Kyrkklockor klockare och klocksägner i Dalarne 1928, s. 14.

Marken var inte riktigt frusen inne i Västerås, så alla 8 hästar, samt ytterligare 24 inhyrda män fick dra
henne ut ur Västerås till galgbacken, varifrån det sedan gick lättare då marken var frusen. 19 januari
kom så klockan tillbaka till Hedemora, precis som folket ”kommo utur kyrkan” 2 . Anders Pärsson i
Wibberbo blev då lovad 65 daler kopparmynt i betalning för hemförandet av Storklockan.
Om Dala-Husby och Garpenbergs kyrkklockor sägs att:
Husby Klara står i stor en fara och Garpenbergs Britta står på en hög klippa
1576 hade Garpenberg ”en liten klocka i stapulen”. Det fanns på 1500-talet endast ett anspråkslöst
kapell i Garpenberg. Därav slapp bygden lämna någon klocka 1531 till kung Gustav. Garpenberg blev
en egen församling, genom ett kungligt brev daterat 28 november 1607. Det var m.a.o. kung Gustav I
yngste son, kung Carl IX som bestämde att Garpenberg skulle stå på egna ben kyrkligt sett. Kyrkan
uppfördes tre år senare, 1610.
1637 lät Garpenbergs församling mäster Jurgen Putensen i Stockholm gjuta en klocka. Runt
klockhalsen ristades en inskription med texten,” Anno 1637 Gloria in excelsis vos et in terra, pax in
hominbus bonae volvntas.” Mitt på ena sidan i en fyrkantig ram, en rundel, förmodligen en medalj
med texten, ”D: Larentivs pastor in Garpenberg, Thomas Fvnck”.
1680 utvidgades Garpenbergs kyrka, och en
ny större klockstapel byggdes. Den äldsta
klockan lät man gjuta om och en storklocka
beställdes från Johan Meyer i Stockholm.
Kyrkan hade nu tre klockor. Storklockan fick
följande inskrift: ” Anno 1680 soli deo gloria.
Alt det som vthvr iorden wäxer lofwer
herren pris och vphög honom ewinnerliga.
Joh: Brodin (E:A: Biskop i Västerås), Elav
Schragge (P:H: Pastor i Hedemora), Samvel
Elfving (P:G: Pastor i Garpenberg) och Daniel
Mattei (V:M: Ordets tjänare). Längst ner lät
man inrista Carolvs XI (R:S: Rex Sueciae, dvs.
Sveriges konung). Kung Carl IX avled 1611
Foto: Bengt Charlie Nilsson
och 1680 var Karl XI kung, men det var ändå Carl IX namn som ristades in i klockan. Storklockan som
gjöts 1680 av malm ur Garpenbergs koppargruva, omgöts hos Johan A.Beckman & C:o i Stockholm
1892.
Lillklockan i Garpenberg göts i Sala 1786 av Lars Björkman, under Gustaf III regering. På klockan finns
bland annat sexmännens namn inristade. Eric Jansson i Hållsingbo, Johan Tobiaeson i Jämtbo, Johan
Gustafssn i Wikhytta och Jansson i Persbo.
Johan Tobiaesons barnbarn Johan/Jan Carlsson var ett av offren för vargen 1821. Bengt-Charlie Nilsson
i Kaspersbo är släkting till dem.
Ulrika Eleonora av Danmark var drottning av Sverige och gift med Kung Karl XI och mor till kung Karl
XII. Ulrika Eleonora var sjuklig och samtidens läkare stod handfallna. En så kallad ”klok gumma” från
trakten av Kuusamo i norra Finland bidrog dock med goda råd, hur drottningen skulle förbättra sin
2
Åmark Mats, Kyrkklockor klockare och klocksägner i Dalarne 1928, s. 42

hälsa. Drottningen följde gummans råd och blev för en tid, avsevärt bättre. Kung Karl XI var överlycklig
över makans förbättrade hälsa och utlovade en kyrkklocka till lappmarken i Norra Finland.
Hösten 1944, rasade andra världskriget. Finland förhandlade med Sovjetunionen om fred och Stalin
ställde i fredsförhandlingarna krav på att den finska armén skulle avväpna den tyska armé som fanns i
norra Finland. Finlands överbefälhavare och president Marskalk G.G.E. Mannerheim, gav general
Hjalmar Siilasvuo uppdraget att fördriva den tyska 20. Gebirgsarm’en ut ur Finland. Som en följd av det
som kallas ”kriget i Lappland”, så brände tyskarna i stort sett hela norra Finland. Så ock kyrkan i
Kuusamo. När befolkningen i Kuusamo återvände, så möttes de av en nedbränd byggd. Det var endast
prästens bastu, som hade klarat sig från lågornas rov. Kyrkan var en hög av glödande aska.
Kyrkklockorna var försvunna. Hade tyskarna tagit med sig klockorna till Nordnorge?
Befolkningen hade inget. De byggde tillfälliga skjul av det som fanns, för att överleva.
Den lutheranska kyrkan i USA, samlade in medel, så att Kuusamoborna kunde bygga en ny kyrka. Tegs
församling i Umeå skänkte en kyrkklocka. 1951 invigdes Kuusamos nya kyrka. De gamla klockorna var
fortfarande borta. Ingen visste vad som hänt med dem. Däribland den klocka som den svenska kungen
i tacksamhet skänkt för de goda hälsoråden till drottning Ulrika Eleonora.
1959 kommer en turistbuss från Tyskland till Kuusamo. Med bussen kom ett brev, adresserat till de
styrande i Kuusamo kommun. Avsändare var en före detta tysk överste. Han beskrev i brevet var de
hade grävt ner kyrkklockorna. Först tolkade de överstens skiss felaktigt, men då de förstod skissen, så
hittade de rätt plats. När de grävde så återfann de de försvunna klockorna. De var nedgrävda alldeles
intill den nya kyrkan. Klockorna togs upp och hängdes i den nya kyrkans klocktorn. Kyrkklockan som
Tegs församling hade skänkt, flyttades till Käylä kyrka i norra delen av Kuusamo kommun. Käylä kyrkby
är den by varifrån försvarsminister Peter Hultqvist mor, Anna-Inez Hultqvist kommer ifrån. Anna-Inez
bor i Borlänge, som en följd av att hon skickades till Sverige som en av många krigsbarn från Finland.
Börje Forslund

Bokbytarhyllan - väck din läsglädje!
Kära läsare!
För en månad sedan så tillkom det ett nytt inslag i Garpenbergs kulturliv - en kär och
gammal idé som äntligen kom till liv i juli, nämligen en bokbytarhylla!
Varifrån kom denna idé, undrar man? Jo, sedan femton år tillbaka tillbringar vi
somrarna i Garpenberg (familjen bor annars i Stockholm). Och läsning hör till en av
sommarens ”måsten”. Tyvärr så finns det närmaste biblioteket i Hedemora och
dessvärre är det begränsade öppettider som gäller under sommarmånaderna, vilket
kräver lite planering om man ska dit. Pandemin, trots sin trista sida, öppnade många
möjligheter för många, bl a möjligheten till flexibelt arbete, mer tid för nära och kära
samt gav liv till nya och nygamla intressen. För min del, så innebar det mer tid till bl a
läsning och naturupplevelser, regelbunden vistelse på landet, lugn och harmoni.
Tack vare samarbetet med Garpens Restaurang
& Pizzeria och stöd från nära och kära så blev
vår bokbytarhylla en verklighet. Utan stödet till
alla er generösa läsare, som donerat böcker och
filmer, skulle denna dröm inte kunnat
förverkligas. Nu, en månad efter den lyckade
invigningen, har verksamheten mer än
fördubblats! En ny bokhylla är beställd och
kommer att levereras på plats till Garpens
Restaurang och Pizzeria i skrivandets stund.
Och så förväntansfulla var vi inför invigningen!
Några besökare kikade nyfiket förbi och bjöds på gofika med hembakat samt
nybryggt kaffe som pizzerian stod för. Efter en stund så kom även Alice, som bor i
centrum, förbi. Med sig hade hon en påse böcker som hon gärna ville skänka till
verksamheten. Och som förtrollade satt vi och lyssnade på Alice berättelser om hur
det hade varit i Garpenberg förr i tiden, att det bl a hade funnits en bemannad bank,
samt ett bibliotek! Tänk på det. Biblioteket, banken och mycket annat är sedan länge
borteffektiviserat och har flyttats till andra orter.
Hur funkar bokbytarhyllan? Man får läsa på plats eller låna hem en bok eller två. Vi
värnar om våra böcker och behandlar de med varsamhet. Är det någon bok man
tycker särskilt mycket om, så skriv gärna några rader i Gästboken, så kan boken få
följa vidare till nästa läsgirig person.
Bokutbudet är högst varierande - allt från fantastiska barnböcker till romaner,
deckare, fantasy på svenska och engelska. Några faktaböcker finns också att
botanisera bland, till mina favoriter hör de historiska böckerna samt faktaböcker om
de svenska auktionerna.

För nyheter om utbudet, så följ gärna
Facebookgruppen Garpenbergsbor, där läggs det
ut det senaste om bokbytarhyllans verksamhet.
För tillsammans så sprider vi läsglädjen vidare!
Vid pennan,
Anastassia Jägerbert
Stockholmaren som trivs bäst i Dalarna
Vilken fantastisk idé det här är! 1854 startades
sockenbiblioteket här i Garpenberg med 15
årgångar av ”Läsning för Folket”. Oliver Haglund
skötte sedan biblioteket kring det förra sekelskiftet
och under hans tid fanns över 2000 böcker att låna.
På Hedemora stadsbiblioteks sida läser man idag
att Garpenbergsfilialen fanns från 1854 till 2005.
Det påminner om berättelsen om en tonåring på
sent 1800-tal. Hon älskade att läsa och gick 2 mil
till kyrkoherdens privata bibliotek för att låna
böcker.
Så vad trevligt att inte ha så långt till intressanta
böcker igen

Yllesjal till Garpenbergs damdräkt
I vävstugan i Garpenberg ska vi sätta upp en väv till sjalen.
Finns intresse att väva eller att köpa en vävd sjal,
hör av dig till Doris Ruth 073 941 99 04.

Aktuellt från Garpenbergs hembygdsförening
Guidad promenad i Ljusfallet söndag den 12 september kl 14
Välkommen på guidad promenad
genom byn Ljusfallet tillsammans med
guide Ulla Leksell, boende i byn. Vi
samlas hos Ulla (Ljusfallet 32) och
promenerar sen genom byn fram till
Dalkarlsgården. En promenad på ca 3
km fram och tillbaka. Ta gärna med
egen fikakorg. Frivillig grindslant.
Anmälan: Det är bra om du anmäler
deltagande så vi vet hur många som
kommer. Telefon/sms: 073-810 55 10
eller e-post anja.hedqvist@gmail.com.
Bilden visar vägen genom Ljusfallet förbi gården
Andersmans. Troligen 1920-tal. Fotograf Karl-Erik Forsslund.
Höstträff med föredrag lördag den 16 oktober kl 15
Föreningens årliga höstträff bjuder i år på föredrag av Börje Johannes Forslund
på temat:
”Slaget vid Brunnbäck 6 april 1521. När dalaallmogen under ledning av Peder
Svensson från Wibberbo lade grunden till Sveriges Nationalstat.”
Lokal: Församlingshemmet. Gratis inträde. Vi bjuder på fika!
Välkomna!
Föreningens kontaktuppgifter
Ordförande: Anita Hedqvist, 0225-20225 eller anita.hedqvist@hotmail.se.
Facebook: Garpenbergs hembygdsförening. Följ oss gärna där!
Hemsida: hembygd.se/garpenbergs-hembygdsf-rening

Så här i miltider i Garpenberg är den här berättelsen av Simas Stina passande
att ta med. Monica Ohrmér Gustafsson skickade Stinas skrivböcker från
skoltiden där denna berättelse från 6 januari 1929 är med i häftet ”Uppsatser,
Stina Andersson”. Lisa f 1914 och Stina f 1916 var syskon, och Lisa var Monicas
mamma. August Eriksson som nämns bodde i Kaspersbo 1929. Han kom från
Högtjärn och var farbror till Petters Gunnar Eriksson. Petters Gunnar var 1983
vid gammelgården tillsammans med Backåkers Johan när miltraditionen fick sin
början. Och för att knyta samman historierna ännu mer så vaktade Lisa och
Johan milor tillsammans som barn.
När jag var med och rev ut milorna.
När vi skulle riva ut milorna, fingo Lisa och jag vara med. På morgonen, då vi skulle riva ut, fingo vi
gå upp kl. 3. När vi skulle till att gå, kom August Eriksson, så att vi fingo sällskap med honom.
Det var en lång väg att gå, så att vi kom till kojan kl. 5. I kojan var min pappa, Gustav, och Nils
Möller.
Klockan 5 började man att riva ut. Då fingo Lisa och jag vara inne och diska.
De slutade med milan kl. 12. Signe och Maja kom dit med mat till middagen. Efter maten gick
karlarna upp till den andra milan för att slå vatten i den. Då fingo Lisa och jag vara kvar för att vakta
kolen vid kojan.
När det blev mörkt på kvällen, fingo Lisa och jag gå hem, men alla karlarna voro kvar i kojan till
nästa dag.
Morgonen därpå fingo vi gå dit lika tidigt, för då skulle karlarna gå upp till den andra milan.
När vi kommo fram gingo de. Men de sade åt oss, att om det skulle börja på att brinna, så skulle vi
ropa på dem. Lisa och jag voro så trötta, så vi höllo på att somna. Ibland tittade vi genom kojdörren,
om det skulle brinna. Då Lisa tittade ut, så sade hon åt mig, att jag skulle ge henne lyktan, för att det
brann i kolen. Vi blevo så rädda, så vi blevo vakna på en gång. När vi kommo ut så brann det i kolen,
vi ropade på karlarna att dom skulle hjälpa oss.
August och min pappa kommo och sprungo av alla krafter. Jag var så rädd, innan det blev släckt, så
jag blev alldeles sjuk.
Natten därpå fingo vi ligga på kolbottnen för att vakta kolen.
Klockan sex på kvällen lade min pappa sig att sova och vi fingo vakta tills klockan åtta. Då fingo vi
lägga oss och vi sovo till kl. 2. Då väckte han oss och vi fingo vara vakna till kl sex, medan han sov.
På hela natten brann det inte i kolen.
Längre fram på dagen fingo vi gå hem.
Årets mila Laila

Svunna Tider
Loppis, antikt och byggnadsvård
i samarbete med
Hyveln & Nålen
Renoverar, bygger nytt och ger råd om byggnation och renovering.
0763401459
SEPTEMBER/ Lör-Sön 10:00-15:00
OKTOBER/ Lördagar 10:00-15:00
Går att boka ”egen tid” andra dagar i veckan efter
överenskommelse!
Betalning sker med kontanter eller kort
Vill du skänka eller sälja prylar, möbler eller hela
bohag så kontakta oss på ovanstående nummer.
Vi finns i byn Herrgården (röda ladan) i skarpa
kurvan vid Garpenbergs slott.
Följ oss gärna på Instagram/ svunna_tider
eller Facebook/ Svunna Tider

GARPENBERGS GYMNASTIKKLUBB
Nu är det snart dags för en ny träningstermin!
Stavgång
Måndagar kl. 09:30-10:30 året runt. Ta med stavarna och följ med på en vända! Vi går ca 3-4 km med
start i Garpenberg eller Persbo. Ring Inga–Stina tel. 0225-220 10 för info.
Medelgympa
Onsdagar kl. 19:00 i gymnastiksalen med start 15 september, vecka 37-50.
Ledare är Laila tel. 0225-220 40
Kom ihåg att ta med gummiband och sittunderlag ni som var med förra året och vet med er att ni
lånade hem dem.
Vattengympa
Fredagar kl 18:00 i varmvattenbassängen vid haggården, Hedemora. Start 8 oktober, vecka 40-49.
Kostnad ordinarie medlemsavgift samt 200 kr i badavgift. Ledare är Carina.
Åtgärder för att förhindra smittspridning av Covid-19
Vi lägger ansvar på var och en att hålla avstånd och att absolut inte deltaga med förkylningssymptom.
Vi planerar att köra på som vanligt med våra aktiviteter. Vi tänkte undvika cirkelträning samt
gemensamma redskap och ha alkogel tillgängligt. På vattengympan hjälps vi åt att hålla avstånd
framförallt i omklädningsrummen. På stavgången är det inga problem att hålla avståndet till varandra.
Vi reservera oss för ändrade förutsättningar vad gäller smittspridning och riktlinjer.
Caballo Blanco Memorial Run lördag den 3 oktober.
Loppet finns i olika distanser från 11 km till 50 miles (ca 80,5 km).
Gympaklubben kommer även i år ställa upp med funktionärer vid detta evenemang. Kan du tänka dig
att ställa upp som funktionär, hör av dig till Annika Ruth, tel. 073-7844514.
Medlemsavgifter:
Ungdomar upp till 19 år 150kr/termin
Vuxna 300kr/termin
Vattengympa 200kr/termin
Bankgironummer: 412-7924
Har ni frågor ring ordf. Elin Aura, 073 0601603
VÄLKOMNA!

Det här har vi gjort hittills under året:
Vid årsmötet söndag 20 juli omvaldes samtliga
ordinarie styrelseledamöter. Susanne Sjöström
kvarstår som ordförande, Ulla-Britt Aura som
kassör och Gunnel Waernér fortsätter som
sekreterare. Kerstin Gasslander och Traute
Lindenthal är ordinarie ledamöter.
Vi kan stolt berätta att vi numera har en stor
grillplats utanför bygdegården. Den färdigställdes
en julikväll, och invigdes med korvgrillning och
gemenskap i den vackra sommarkvällen.
11 juli ordnades den sedvanliga båtutflykten till Hälsingbo
holme. Vi var ett antal gäster som klurade på tipspromenadens
frågor, rättade svaren och sedan intog vårt medhavda fika.
Dom ätbara vinsterna delades broderligt och systerligt.
Det här ska vi göra:
Vi hoppas förstås kunna ordna den traditionella julfesten i januari 2022. Mer om det i nästa
Garpenbergsblad!
Om du vill veta mera, ring gärna
Gunnel Waernér, 073 045 71 93
Hemsida: bygdegardarna.se/ingelsbo
e-post: ingelsbo.bygdegard@gmail.com

Välkommen till Ingelsbo Gård
I gårdsbutiken kan ni köpa
närproducerat KRAV-märkt
• Nötkött
• Olika sorters nötkorv
Ingelsbo Gård 103
776 98 Garpenberg
Telefon: 070-398 30 23
Facebook: Ingelsbo Gård
www.ingelsbogard.se
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Udd Vilhelm Johansson, från
tidskriften Såningsmannen 1913

Fotvård i Garpenberg, Backgårdsvägen 20 i lilla stugan på
gården.
Välkomna att boka tid för en fotvårdsbehandling vare sig du har
några besvär eller ej.
Ibland kan det vara skönt att bli lite ompysslad om fötterna - ett
uppmjukande fotbad, klippta och slipade naglar, borttagning av
förhårdnader/liktorn och filade fotsulor. En fotvårdsbehandling
avslutas alltid med en insmörjande fotmassage.
Öppetider i Garpenberg är:
23e September kl 8-16
21a Oktober kl 8-16
25e November kl 8-16
16e December kl 8-16
Boka tid genom sms eller ring 0702409832
ÅsaS Fotvård
Pris: 460 kr, hembesök 600 kr