Garpenbergsbladet nr 3 - 2022

Nr 31 - 2022
BLADET

Garpenberg ♥
Ditt nya hem
-en hyresfri månad
Förskola, skola och badplats på
gångavstånd i lugna Garpenberg.
Naturen runt knuten. Vi har lediga
lägenheter. Kontakta oss!
Inledning
Det blev jag, Maria, en gång till som får skriva inledningen. Vi fortsätter att hoppas att det blir Barbro
Jansson igen framöver Men just nu har hon ju inte orken annat än att vara med och påminna mig
om vissa detaljer som ”har du skrivit till Jenny?” Efter att jag har gjort det, och lagt ut på Facebook
ringer jag henne. Hon tackar för att jag ringde och berättade så att hon kan släppa den biten. Hon går
snabbt vidare till nästa moment. För Barbros del är det för tillfället att hålla utkik i postlådan samt att
klura på om vi ska göra som sist, att kurirer får hämta kassarna från hennes trapp. Det är ju en täckt
trapp, så vi får se hur det blir.
Tänk allt som Barbro har gjort med Garpenbergsbladet under årens lopp! Det har inte varit lätt att
lära sig alla detaljer. Om någon annan också vill hjälpa till framöver så hör gärna av er till mig. Och till
alla fantastiska kurirer som kör ut Bladet till alla i Garpenbergs gamla socken, kanske ni också kan
tänka på att det kan vara bra att det finns fler som känner till rutten och hur det fungerar. Men det
kanske ni har tänkt på redan. Som ni märker så tar det en samling engagerade människor för att få
allt att gå runt. Boliden betalar som bekant för tryckning. Sedan är det hos Formspråk i Hedemora där
bladen trycks upp.
Vi får fortsätta att tänka på varandra lite extra i dessa tider där det verkar komma det ena efter det
andra. Och för Garpenbergsbor och alla med anknytning till bygden kan det kännas lite extra tungt
att det är just nu som både affär och bussgarage ska rivas, bland det sista som riktigt minner om förr i
Dala-Finnhyttan. Det blev ett fint sammanträffande att Birgitta Blooms bidrag till Garpenbergsbladet
tar med Ivar Kronbergs målande berättelse om Finnhyttan, där vi tillsammans med honom kan ta en
promenad i våra hjärtan.
Bidrag till nästa Garpenbergsblad behöver vi senast 21 november till julnumret som kommer ut 9
december. Skicka bidrag till mig maria3419@gmail.com eller lägg i Barbros postlåda.
Vi önskar er en fortsatt trevlig höst!
Maria och Barbro
Uthyrning, 0225-343 00
Ledigt!
www.hedemorabostader.se

TRÄFFPUNKT GARPEN
En plats för gemeskap
TISDAGAR 14 - 16
FÖRSAMLINGSHEMMET
GARPENBERG
Till Garpenbergsbladet
2022-10-10
Vi är glada att så många kom och var med på vårt Öppet Hus den 25 september. Turerna
till gruvan och anrikningsverket blev snabbt fullbokade. Om du hade velat göra besök
där men inte fick plats så kommer det fler chanser. I april nästa år kommer Bolidens
årsstämma för aktieägare att vara i Garpenberg. I anslutning till det planerar vi för ett
nytt öppet hus och hoppas då kunna välkomna er igen att besöka oss.
I somras lämnade vi in en ansökan till mark- och miljödomstolen om att ändra metoden
för hur vi höjer dammarna. Vi vill ändra från den så kallade inåtmetoden till
uppåtmetoden. Det gör att vi förlänger livslängden på magasinet samtidigt som
säkerheten blir än bättre. Nu ska ansökan handläggas av mark- och miljödomstolen.
I höst kommer några fastigheter att rivas i Garpenbergs samhälle. Vi har haft dialog med
Hembygdsföreningen och känner till att det finns önskemål att bevara fler hus än vad
som nu blir fallet. Dialogen med i det här fallet Hembygdsföreningen är viktig för att
förstå vilka intressen som finns och i detta fall kunde vi se att det finns fastigheter som
sparas och som behöver underhållas för att de ska ha ett kulturvärde även i framtiden.
Både bussgaraget och den så kallade gamla affären är idag dåligt skick och det är en av
anledningarna till att de nu rivs.
På gamla södra industriområdet för gamla verket stod har testytor för efterbehandling
anlagts som nu utvärderas. Det är en del i efterbehandlingen för att den metod för
täckning som väljs ska ge rätt resultat.
Om ni har sett flera ambulanser och bilar från Räddningstjänsten passera så kan det ha
samband med de övningar som gjorts i gruvan. Vid två tillfällen i höst har vi haft
gemensamövning där Bolidens vägvisare övat i gruvan tillsammans med
Räddningstjänsten och ambulansen. Allt bra och lärorikt att öva tillsammans.
Om det finns frågor eller medskick som ni vill ge oss så tveka inte att höra av er.
Kaffe och smörgås 20 kr.
Underhållning sista tisdagen, varje månad.
Med önskan om en fin höst!
Hälsningar
Jenny Gotthardsson
Områdeschef, Boliden Garpenberg
jenny.gotthardsson@boliden.com
ALLA ÄR
- LIGT VÄLKOMNA!
1 (1)

En dalahantverkare, entreprenör och skriftställare.
Udd Wilhelm Johansson föddes 1868 på Udden i Hummelbo vid sjön
Dormen. I granngården, Backåkers bodde kompisen Backåkers Johan
Johansson, född 1869. Wilhelm berättar i sina skrifter om hur
snickerirörelsen började i köket hemma på Udden. Hyvelspånen
kunde stå meterhögt i det lilla köket och mamma Udd Stina var
ständigt verksam med sopen och sopade spån. Stina var syster till
husbonden på Backåkers, Erik som skrev dagbok stora delar av sitt liv
och som publicerades i slutet av 1980-talet.
Wilhelms far Jan, hade sin hyvelbänk utefter det lilla kökets långvägg och Wilhelms äldre
broder August hade sin hyvelbänk vid det lilla gavelfönstret. Det tillverkades långslädar,
skaklar, kälkar och kolskrindor. Då köket var litet, så var de tvungna, att bära ut halvfärdiga
alster i vedboden. Det var i huvudsak björkplankor som användes som virke i tillverkningen.
August specialiserade sig på möbeltillverkning och då var det ännu trängre i det lilla köket.
Julbasar på Garpenbergs skola
I december är det julbasar med
diverse aktiviteter
Varmt välkomna!
Håll utkik på Facebook i Garpenbergsbor för
mer information om datum och tid!
Faderns produktion av kolskrindor var utrymmeskrävande. Dormsjö bruk beställde en gång
ett stort antal kolskrindor av Udden. Då hyrde de ett rum i den gamla Backåkersgården för att
ha utrymme för tillverkningen. Det var bråttom med ordern från bruket, så de var tvungna att
även hyra in ytterligare en man som hjälp.
Snickeriarbetet bedrevs endast vintertid och det var inte alltid att det fanns snickeriarbete
hela vintern. De gick då till skogs för vedhuggning. Om det fanns snickeriarbete, så fick August
stanna hemma, medan far och Wilhelm gick till skogs. Wilhelm fick tidigt lära sig att hugga kas.
Den tioårige Wilhelm hade ett stort intresse för snickeri. Han letade i hyvelspånet efter
överblivna träbitar, vilka han sågade, klyvde och skar i då han kom åt. Oftast blev han dock
bortmotad av de äldre med orden:
” – Unna häja mä ditt slärv å int stå hänn å förhindras.”
Några bitar blev dock i ordning som Wilhelm hade tänkt sig och då limpannan sattes på spisen,
så höll han sig framme och limmade ihop sina alster, även om han ibland fick snubbor för
slöseri med lim.
En av Wilhelms tidiga barndomsminnen var hyvelbänkstillverkningen. Udden hade ingen egen
svarvstol, utan skruvämnena fick beställas och brodern gick till någon granne som hade
svarvstol och svarvade skruvarna.
Vid 12 år ålder började skogsarbetet för Wilhelm och kompisen Backåkers Johan. Första
arbetsplatsen var en hage nära hemmet, där förtjänsten inte blev särskilt stor. Hösten efter
fick de dock huggning av Dormsjö bruk, och där erhöll de större inkomster. Början blev allt
annat än lyckad. De gav sig på en stor tall, men det var ”tjur” i den, så att sågbladet fastnade
och måste huggas loss. När kvällen kom hade de inte fått kasen färdig. (En kas är 5 fot i fyrkant,
6 kvarter lång ved). Betalningen för en kas var 60 öre, så de räknande ut att de hade tjänat
varsin 25-öring. Några dagar senare blev förtjänsten desto bättre. De hittade en jättegran,
som de bestämde sig för att fälla. Det blev besvärligt, men innan kvällen så låg granen fälld.
Morgonen efter klev de upp klockan 5 och under en lyktas sken började de avstumpningen.

När kvällen kom var granen kluven och tre kasar hopplockade, varför dagpenningen blev hela
90 öre per pojke. Med tiden så blev förtjänsterna större, men arbetet var hårt och vägen ofta
lång. Efter arbetsdagen var det både trötthet och hunger som plågade dem. De höll troget
ihop och blev hungern alltför besvärlig, så delade de broderligt på de eventuella brödbitar som
fanns kvar.
I mars 1885 fick pojkarna vänta ovanligt länge på att skogsvaktaren som skulle komma och
göra avräkning. Till slut tröt tålamodet och de bestämde sig för att gå hem. Just då kom
skogsvaktaren och omtalade att det inte skulle bli någon fortsatt avverkning på platsen. På
hemvägen började de diskutera, vad de nu skulle företa sig? Båda hade ju sysslor i respektive
hem, men det var ett eget företag som hägrade. Vilket sorts företag, visste de inte så noga. De
visste dock att en verkstad skulle det vara och platsen var redan utsedd. Det var en täppa
utanför byn, där Kvarnbäcken hade ett litet vattenfall på 30 fot. Just då stannade det vid en
dröm för två pojkar i 14 års åldern.
Ett par år tidigare hade Wilhelms far tillverkat några hyvelbänkar för slöjdskolan i Finnhyttan
och någon gång 1885 annonserades första gången i Svensk Lärartidning om hyvelbänkar, till
en början utan resultat. Vintern 1886 började dock beställningar komma in och då ordnade
man en egen svarvstol av en spinnrock, för att kunna tillverka hyvelbänksskruvarna. Backåkers
Johan hade gått i smedlära i Hedemora och tillverkade nu alla bänkhakar i Hummelbo.
Vintrarna innebar ofta arbete i hemmet, medan somrarna ägnades åt byggnadsarbete. 1890
flyttade Wilhelm hemifrån och arbetade delvis vid Lindahl & Runers mekaniska verkstad i
Gävle, dels vid Stjärnsunds bruk. 1893 återvände han till föräldrahemmet, eftersom fadern
började bli gammal och orkade inte med allt arbete. En ny verkstad byggdes samtidigt och där
installerades bland annat en ny svarvstol, som Wilhelm hade tillverkat på sin fritid under
anställningen på Stjärnsunds bruk. Fortfarande räckte dock inte snickeriarbetet till året runt,
utan man fick sommartid ägna sig åt byggnadsarbeten i trakten.
Produktionen av hyvelbänkar steg år från år, och 1895–1896 tillverkades 48 stycken. Vintern
efter produceras 98 hyvelbänkar. Följande vintrar producerades 100–150 bänkar per år.
Virkespriserna var inledningsvis låga. Så länge man kunde köpa virke i bondgårdarna så
kostade en björkplanka 1:50 kr och ett bräde 50 öre.
Nedan är snickeriverkstadens första prislista:
Behovet av maskiner i verkstaden ökade i takt med att beställningarna ökade och därigenom
behövdes en kraftkälla. En provisorisk vindmotor placerades på verkstadstaket, men den
fungerade dåligt. Uvberget gjorde att verkstaden hamnade i vindskugga. Man annonserade
1899 efter en begagnad ångmaskin. En maskin fanns i Falun för 400 kr och en annan i
Stockholm för 550 kr. Falumaskinen inköptes med lånade pengar. Maskinen var i dåligt skick
och behövde grundlig reparation.
I augusti 1899 avled Wilhelms far, Jan 75 år gammal. Fadern engagerade sig aktivt i
ångmaskinens reparation och installation, men han hann aldrig se den i funktion. Maskiner
såsom cirkelsåg, rikthyvel, borr- och stämmaskin tillverkades efter egna konstruktioner på
nätterna och beställningarna tillverkades och skickades i väg dagtid. Många sömnlösa nätter
följde, men till sist var allt färdigt.
Ångmaskinen tjänstgjorde till 1906 och det var Wilhelms hustru Mina som fick tjänstgjorde
som ångmaskinsmaskinist. När det var brådska i verkstaden, så fick Mina hjälpa till att rita upp
de olika delarna till snickarbänkarna, vilket hon gjorde med bravur.
Tillgången på arbete ökades mer och mer, ty verkstaden fick ett rykte om god kvalité och
gediget hantverk, och därför blev det ännu en gång nödvändigt att göra en utvidgning, den
femte i ordningen och samtidigt den dittills mest omfattande. Hela huset påbyggdes med en
våning och ångmaskinen byttes mot en fotogenmotor, som köptes i Hedemora för 750 kr.
Maskinen fick ett särskilt rum av murad slaggsten. Slaggstenen kom från Dormsjö med eka
nattetid, då sjön låg lugn. Det krävdes två man, för att bära en slaggsten. 1907 var allt färdigt
och hyvelbänksbeställningarna strömmade in. Man beställde från Skåne i söder till Lappland i
norr. 1938 hade Wilhelm levererat 6300 hyvelbänkar.
Det fanns en äktsvensk seghet och en dalkarls stora envishet hos Wilhelm Johansson. Sonen
Axel övertog rörelsen 1931. En brand förstörde den gamla verkstaden i januari 1931.
Snickeriverkstaden producerade även skolbänkar och den hopfällbara X-vävstolen.
Wilhelm byggde även fioler och erhöll diplom vid utställningen i Falun 1927.
Ett av Vilhelms barn var sonen Axel. Udd-Axel blev bland annat riksspelman på fiol och mottog
Zornmärket i guld 1966. Axels barn, Martin och Ingrid har också ägnat sig åt musik.
Vilhelm skrev poesi under pseudonymen Garpe. En diktsamling gavs ut 1914. Inge Band har
under 2021 och 2022, tonsatt Vilhelms dikter och en Cd-singel är utgiven. Planer finns för en
hel CD. Vilhelms dikter finns nu också på Spotify.
Källa: Svensk hembygd/Sveriges privata företagare 1939
Börje Forslund
*Det skulle vara intressant att få fram mer specifik information om Vilhelms politiska
engagemang. Att han var förankrad i arbetarrörelsen lyser igenom i mycket av det han skrev,
där han till exempel nämner skillnaden mellan hur en brukspatron jagar hare som nöje medan
den fattige som skjuter en hare för att familjen ska få mat, får betala böter.

Grannfejd med dödlig utgång i Ljusfallet
Ihjälslagen. Så står det i dödboken vid Andersmans Jan Erssons död den 2 maj 1862. I
husförhörslängden från samma tid står det att läsa om Erik Hans Anders Erssons: ”Av Svea
Hovrätt dömd 27/6 -62 till fyra års straffarbete för det han genom uppsåtlig misshandel
dödat annan person”. Dessa båda var hemmansägare och närmsta grannar. Vad var det
egentligen som hände i Ljusfallet för 160 år sedan?
Så här beskrivs händelsen i hovrättsdomen:
Den 29 april befann sig några byamän från Ljusfallet på Horndals bruks skog tillsammans med brukets
skogvaktare som skulle verkställa ”anvisning av skogstrakter till kolning” åt dem. Då uppstod en tvist
mellan Andersmans Jan Ersson och Erik Hans Anders Ersson om vem som skulle tilldelas ett visst
område. Jan Ersson som var ”av starka drycker överlastad” hade ”mot Anders Ersson utfarit i
okvädinsord och hotat honom med misshandel”. Han beskyllde också Anders för att olovligen ha
tagit en stock som Jan menade att han ägde. Dessutom skulle Anders ”sökt i sin tjänst truga” Jans
son. Bråket fortsatte under hemvägen och när de kommit tillbaka till byn ryckte Jan upp en
gärdsgårdsstör och gick emot Anders med den. Anders gav då Jan en örfil så att denne föll omkull och
tappade stören. Anders tog upp stören och slog Jan upprepade gånger med den ”utan att Anders
Ersson i sin uppretade sinnesstämning givit akt uppå hur slagen träffat”. Efter misshandeln lämnade
han Jan liggande på marken. Jans hustru och son bar in honom i sitt hus, där han avled knappt tre
dygn senare.
Jan Ersson blev 44 år. Han efterlämnade änkan Cajsa Andersdotter som nu stod ensam med fyra
minderåriga barn, det yngsta 10 år. Den äldste sonen, 17-årige Johan, var förmodligen den som
hjälpte modern att bära in den döende Jan i huset. För att försörja barnen var Cajsa tvungen att sälja
en stor mängd av sina och Jans ägodelar. Ett knappt halvår efter Jan Erssons död hölls auktionen.
Protokollet visar att det var besökare från många olika platser som ropade in föremål. Det var folk
från bl. a. Basttjärn, Kaspersbo, Persbo, Rafshyttan, Brattfors och Dormsjö för att nämna några. J
Mörk från Markusbo köpte ett täcke för 1:16, P Persson från Bensåsen en mjölkstäva för 36 öre, A
Ersson från Jelken en såg för 38 öre, J Norström från Markusbo en päls för 10 kronor och J Danilsson
från Nickarvet en skjorta för en krona och 36 öre. Flera av grannarna ropade också in diverse
föremål. Den som förmodligen ropade in flest var Jans äldre bror Anders Ersson som också utsetts till
förmyndare för Jans barn. Han köpte bl. a. en slägga, ett skrin, en mössa, ett fickur och ett par
kängor. Totalt såldes uppemot 200 föremål och auktionen inbringade 191 kronor och 15 öre.
Protokollet hittades nyligen av en slump i ett uthus.
Anders Ersson erkände gärningen och vittnen bekräftade händelseförloppet. Distriktsläkaren Claës
Grill besiktigade den döda kroppen och intygade att ”Jan Ersson genom krossning av huvudskålen
ljutit döden”. Som förmildrande omständigheter anfördes att Jan Ersson kommit med obevisade
beskyllningar mot Anders Ersson och först gått emot och hotat honom med gärdsgårdsstören.
Häradsrätten dömde den 27 maj Anders Ersson för dråp till tre års straffarbete och att betala
ersättning till vittnen och läkare. Svea hovrätt skärpte straffet till fyra års straffarbete eftersom de
”härvid förekomna omständigheter icke, så som häradsrätten antagit, kunna för synnerligen
mildrande anses”. Hovrättens dom föll den 27 juni 1862.
Erik Hans Anders Ersson var inte fyllda 30 år när händelsen inträffade. Han placerades först på
kriminalvårdsanstalten i Falun (nr 88 1862) men förflyttades till Långholmen dit han ankom den 26
juli 1862. I fängelsets husförhörslängd uppges att han ”uppfört sig väl och haft en kär sysselsättning i
läsning av Guds ord”. Han sökte nåd hos Kungl. Majt. och frigavs den 14 juli 1865, efter drygt tre år.
Han kom tillbaka till Ljusfallet och fortsatte som hemmansägare i 30 år. Anders Ersson dog den 17
januari 1907. I december samma år dog hans granne Johan Jansson, hemmansägare i Andersmans
och Jan Erssons äldste son.
Ulla Leksell

JULSPECIAL 2022
på
Svunna Tider
LOPPIS, ANTIKT & BYGGNADSVÅRD
Första advent
26-27/11
10:00-15:00
JULPYNT, JULKLAPPAR,
JULINSPIRATION
OCH
MASSA FYND FÖR HELA HUSET
KLÄ ER VARMT!!!!
Byn Herrgården/Länganvägen
0763401459
Bästa läsare
Hösten 2016 genomförde Dalarna Museum en kulturhistorisk inventering av
Garpenbergs kyrkogård på uppdrag av Hedemora Garpenbergs församling. Några
äldre bybor ombads att medverka för sin personkännedom av äldre garpenbergsbor.
Hedersmannen Ivar Kronberg ingick i gruppen. Med ett glasklart minne men nedsatt
hörsel tyckte han inte att han bidrog mycket. Det löste han på nedanstående sätt.
”En vandring genom Finnhytte by på 30-talet.
För en tid sedan kallade Kristoffer Ärnbeck (byggnadsantikvarie) med Linnea
Kärvemo (anställd på kyrkogårdsförvaltningen) till möte i församlingshemmet, syftet
var att inventera Garpenbergs kyrkogård på dels värdefulla gravvårdar dels personer
som bott och betytt mycket för bygden.
I egenskap av nestor gällande ålder tyckte Inga Gustafson att jag borde vara med, det
visade sig vara ganska misslyckat på grund av min dåliga hörsel hörde jag knappt ett
ord som sades, därför sitter jag tyst, med en känsla att det blir ungefär som god dag -
yxskaft om jag yttrar mig.
Vid ett senare tillfälle nämner jag detta för Inga att trots jag kände nästan varje gård i
byn på 30-talet ej får fram något om detta, hon säjer, skriv ned det, du kan läsa upp
det på någon träff för daglediga sedan. Jag tar Inga på orden och börjar skriva ner
några minnesbilder.
Jag föddes och växte upp i Bensåsen en skogsby utan el utan telefon, ibland på vintern
helt isolerad från omvärlden. Därför såg man som barn Finnhyttan som rena
sagolandet. Mitt första minne av Finnhyttan härrör sig från tidigt 30-tal. Far och jag
åkte med häst och släde dit. Far stallade in hästen i Kvarnstallet, för att sen uträtta de
ärenden som skulle utföras.
Vi gick till första gården efter järnvägen, den kallades Stenhuset, där huserade några
körare som far kände. Jag vill minnas att det bara var ett rum i stugan med britsar efter
väggarna.
Senare rustades Stenhuset upp till bostadshus, dit flyttade från Bensåsen Albin
Salomonsson m. familj. En dotterdotter Mary gifte sig med Helge E (gropa) och
bodde i gården mitt mot konsum till sin ålderdom.
Om vi så gör en avstickare från stora vägen genom byn utför backen vid Stenhuset till
en röd länga där Oskar Valberg bodde. Om han hade några kor vet jag ej men han
hade en jättestor häst, som han körde fora med från konsum till Jälken och Bensåsen
var 14-de dag. En sonson till honom, Hans, bor nu på Backgårdsvägen. I samma
länga bodde även en skomakare Sundberg. Senare flyttade Otto Karlsson från
Bensåsen dit, han var farfar till Barbro Jansson, hon med garpenbergsbladet.
Nu har vi kommit ner till Sjöbergs där vår fjärsman Bernhard Visèn bodde. En tid var
jag med häst och stenvagn vid pensionärshemmen uppe i byn och körde och hade
hästen i Visèns stall, något som han tyckte var bra, han fick på så sätt lite gödsel till
sina blomland.

Pensionärshemmen som byggdes var de första i sitt slag i Sverige och vid invigningen
talade Gustav Möller. Husen övergick sedan i Hedemorabostäders ägo som rev dessa i
stort sett felfria bostäder, dom borde ju K-märkts och det med stort K!
För att återgå till vår vandring genom byn går vi upp i sluttningen mot kyrkan, till en
gård som jag tror hette Schons, där bodden kronjägare Borgström, bredvid i riktning
mot station bodde kyrkvaktmästare Emil Norgren, han hade en son som blev svåger
med Bengt Simas.
Om vi så går tillbaka till vägen genom byn kommer vi till en ladugård där Gunnar
Lagerkvist bodde. Till gården hörde uthus och en stor ladugård, om Lagerkvist hade
några kor minns jag ej, han startade senare ett lastbilsåkeri, ladugården övertogs av ett
bussbolag som gjorde garagen på bottenplan och bostäder på övre plan, öppnade
bensinmack och kiosk, med Birger Törnfeldt som kioskinnehavare.
Man kan säga att där bildades ett Garpenbergs centrum.
Kriget kom och med det gengasdrift för bilar. 1941 osade sig Gunnar L. till döds när
han skulle starta sitt gengasaggregat, hans fru Anna levde i många år efter det, hon
skötte bl. a. tvättstugan som inrättats i gamla Kvarnstallet.
Vi följer vägen 100 m. och kommer till Nyströms affär. Det berättades för mig att
Nyström hade en hund, en collie som hette Tam. Han var så klok att han tog en korg i
munnen och han gick till affären och handlade.
På andra sidan vägen låg konsum och mitt emot konsum en vit byggnad där
sjuksystern hade sin mottagning. Senare bodde som nämnts Mary och Helge där.
En bit längre fram går en väg upp till höger, den kallas Svarta Gatan. I första huset på
den bodde Syster Olga Haglund och bakom henne Anna Svärd, hon var mycket
engagerad i skötseln av Gammelgården, det var en fröjd att få se henne dona vid
öppna spisen i sockendräkt, garpenbergsdialekt och utstrålning, då såg man verkligen
urbilden av det gamla Garpenberg. Anna var av Backåkerssläkt.
På motsatta sida vägen bodde Axel Forsgren med sitt bryggeri, han bryggde
svagdricka, som han med lastbil åkte och sålde i bygden. En gång råkade jag öppna en
grind när han kom åkandes med sin lastbil, han frågade om jag ville åka med, på så
sätt fick han hjälp med att öppna och stänga grindar som fanns lite överallt, korna gick
ju lösa på skogen vid den tiden. Efter den resan var jag på nogsam spaning efter
bryggarn. Axel Forsgren hade en son Birger som utökade bryggeriet med
läsktillverkning, tog sedan över hela näringen, han flyttade sedan till Fors. Familjen
Forsgren var mycket kyrksam, jag kan minnas Axel stor och grann iklädd långrock
med hustru och dottern Sigrid högtidsklädd.
I nästa hus hade Lange Lindmark slakteri med affär, brodern Gustav mitt emot, när
dom slutade med slakteriet flyttade båda till Jälken, båda var passionerade harjägare.
I nästa hus hade fru Hedman kafé och granne till caféet var skräddare Sven Pettersson
en finnhytteprofil med många järn i elden, han var bl. a. starkt engagerad i hembygdskören.
I dom årligt återkommande Garpenbergsrevyerna var han ett bärande namn
både som skådespelare och clown.
Mittemot Sven P. bodde Isidor och Anna. Dom hade en dotter Sigrid gift med slaktar
Gustav och en son Alfred som blev stins efter Vester vid järnvägen. Senare startade
Karl Jansson bageri i Isidors hus.
Nästa hus var Folkets Hus, om dess betydelse för bygden behövs väl knappast orda
om. Som vaktmästare tjänstgjorde Viktor Lindkvist gift med Lydia. Viktor bodde
uppe i byn, hans stuga står nu på Stig Söderbergs tomt.
Sista huset i byn är missionshuset nu används till boulespel. Därefter slingrar sig
vägen uppför gruvgårdsbackarna och mot Hedemora.
Om jag skulle nämna några personer som under resans gång gjort starkt intryck på
mig börjar jag med mina föräldrar förstås, vidare min skolfröken Hanna Eriksson,
men den som betytt mest för mig under min uppväxt är nog utan tvekan C. B. Dahl
kronjägare. Hos honom började jag min första anställning som skogsarbetare. Något
år senare kom jag så att säga mera på tu man hand med Dahl. AB Zinkgruvor köper
mark av Domänverket. Ett område vid Mossbo som Dahl skulle taxera och mäta in
och jag blev honom behjälplig med det. Dahl var en god berättare och nu fick jag ta
del av många historier från honom, det kunde gälla Knektkärret, om ryska
krigsfångar eller Petrus Anna från Ljusfallet. Dahl var även kyrkvärd med sitt väna
sätt och breda ryggtavla tycker jag han var en prydnad för kyrkan.
Ivar Kronberg”
Ja detta är Ivars berättelse. Tyvärr blev det aldrig tillfälle för honom att själv framföra
sina minnen då han dog för några år sedan. Ivar är saknad av många vänner i
Garpenberg.
Hösten som vi nu är inne i, ser ut att något likna 40-talets dyrtider, med höga
kostnader på el och bränsle. Vi får laga efter lägenhet, klä oss varmt, spara el och elda
i de kvarvarande vedspisarna och hoppas på bättre tider!
Skommarbo den 2 oktober 2022
Birgitta Bloom
Vi fortsätter vår vandring genom byn förbi telegrafen där Hanna är telefonissa, vidare
förbi en väg upp till höger, som går till Folkets Park. Vid nästa hus låg en
bensinmack som jag har ett svagt minne att jag var med och tankade där hos en
gammal tant som hette Britta, jag fick den uppfattningen att hon var mor till Gunnar
Eriksson som bodde i huset intill men därom kan jag ha helt galet, Gunnar E. idkade
taxirörelse, var även banbrytare inom busstrafiken, därav fick han namnet Buss-
Gunnar. Han hade en dotter Gun gift Baxell.

Kalle Wennberg, sockenskräddare i Garpenberg
I den by i Dalarna där jag växte upp, bodde en man som hette Karl Vennberg. Han var född i slutet på
1800-talet och var, när jag föddes, över 70 år gammal. Kalle hade silverfärgat hår, vita mustascher,
långt, vitt skägg och tre piggar till tänder i överkäken. I unga år hade han gått som skräddarlärling på
PUB i Stockholm. Han skulle överta sin fars skrädderi. När han kom på besök var han alltid välklädd i
kubb, paletå och sjal runt halsen.
Kalle bodde i en liten stuga vid skogsbrynet, med kök och kammare på nedre botten och ett rum på
övre plan, som var skrädderiet. Det luktade alltid inpyrd spisrök i stugan.
Han var en mycket skicklig och noggrann skräddare men arbetade i en långsam takt. Anledningen till
den långsamma arbetstakten var, att skrädderiet inte var hans största intresse. Det var djur och natur
som låg honom varmast om hjärtat. Varje morgon gick han upp vid 5-tiden och gjorde i ordning frukost
till sina vänner, småfåglarna. Fågelmaten skulle blandas i en emaljerad skål. Ingredienserna var
havregryn och margarin. Detta skulle arbetas ihop till en smidig deg, som sedan skulle strykas längs
fönsterblecket. Duvorna, som varje dag kom från sina boplatser vid gruvhålen skulle ha gröna ärtor.
Dessa skulle strös längs syrenhäcken. Av den lilla penning som han tjänade på skrädderiet gick största
delen till fågelmat, själv kunde han leva spartanskt, bara fåglarna fick sitt.
Vi barn gick ofta och hälsade på Kalle. Vi visste att han alltid hade karameller hemma och ibland även
sockerdricka. Han var mycket gästvänlig och den obligatoriska drycken för de vuxna var kaffe. Detta
kokades på sump, med några nya bönor pålagda varje gång. Vitt, hårt bröd med Roquefortost eller en
vetebrödskiva bjöds till.
När Kalle blev äldre var kaffebrödet ofta mögligt. Det förvarades då i ett skåp i kammaren och dit fick
vi barn aldrig gå in. Han städade allt sparsammare och tidningarna som han hade staplades längs
väggarna i både kök och kammare.
En morgon upptäckte vi att fåglarna bara svävade ovanför Kalles stuga. Något måste vara på tok. En
av grannfruarna gick och knackade på hos honom. Han öppnade dörren iförd morgonrock som var ett
glansigt rockfoder av taft och sin obligatoriska huvudbonad, som på senare år hade övergått från kubb
till en vit papperspåse. Han hade inte känt sig riktigt bra den morgonen och han hade inte kunnat göra
i ordning mat till sina småfåglar.
Foto från Södra Dalarnes Tidning 24 juli 1962
På hemvändardagen 2022 fick berättelsen nytt liv, samt en
fortsättning. Det var nämligen så att släkt- och lokalhistoriaforskaren
Nils-Göran Andersson hade haft besök av en amerikaättling till
Wennbergs i oktober 2016. Både han och Cathrine var där så de hade
tillfälle att byta några ord.
Karls far hette Johan (Jan) Fredrik Wennberg, skräddare i Nygården
där han var född 1832. Hans mor hette Stina Cajsa Sundell född 1832
i Garhyttan (Kalle var kusin med lärarinnan Selma Sundell). Han hade
7 syskon varav 3 överlevde till vuxen ålder. Brodern Johan Ludvig som
också var skräddare, flyttade till Stockholm 1881 och utvandrar 1884 till USA. 1886 emigrerar
även systern Christina. Den äldsta systern Anna dör tragiskt 1892 i Klackberg, Norberg. Karl
var yngst, född 2 oktober 1873 i Hesshyttan och dör på Fridhem i Garpenberg 21 juli 1962.
Nils-Göran berättar att han för ett antal år sedan blev kontaktad av Gale Wenberg Heath som
släktforskade om sina anor. Den 20 oktober 2016 hittar Gale med familj till Nils-Göran i
Färjkarlsbo. De bodde i London och hade hyrt en husbil på Arlanda som de körde upp till södra
Dalarna med. Nils-Göran berättar att de åkte till Hesshyttan för att leta efter husgrunden till
Kalles stuga och fick som tur var hjälp av ett äldre par där. De åt lunch på Garpens och besökte
olika platser där Wennbergarna har bott och verkat, bland annat Nygården. Gales farfars far
var bror till Kalle, den utvandrade Johan Ludvig Wennberg.
Visst är det fint när trådar från förr kommer samman i nutid!
Foto från Oliver Haglunds bok om Garpenbergs socken. På bild är Kalles far Johan ca 1920. Det kan
vara Stina Cajsa som sitter på soffan. De bodde i Hesshyttan vid den här tiden med sonen Kalle.
Lyckligtvis kryade han snart på sig. Kalle var nu över 80 år. När vintern kom, var han ute och åkte skidor
som vanligt. Skidorna hade han tillverkat själv av ett par brädor med snören runt kängorna.
Till sommaren kom naturligtvis cykeln fram igen. Den hade pakethållare både fram- och baktill och
ballongdäck. Det var en härlig syn, när han kom på cykeln med mörk kostym och vit papperspåse på
huvudet.
Kalle firade sin 90-årsdag i stugan, men måste kort därefter flytta till ålderdomshemmet. Han trivdes
inte där; saknade sina småfåglar som också saknade honom. De fortsatte att flyga till stugan, men gav
så småningom upp när det inte fanns någon mat där längre. Två år senare dog Kalle på
ålderdomshemmet.
Kalles stuga vid skogsbrynet är nu riven. Kvar finns bara några vinbärsbuskar och något gammalt
fruktträd. När man ser detta, tänker man på honom. Han var en fin människa med känslor för andra
människor, så Kalle glömmer man aldrig.
Cathrine Gustafsson f Sköld
Sammanställt av Maria Lee

GARPENBERGS GYMNASTIKKLUBB
Höstens träningar har startat!
Välkommen gammal som ny. Det går bra att komma en gång
för att prova på våra aktiviteter och det kan man göra
närsomhelst under terminen.
Stavgång
Måndagar kl. 09:30-10:30 året runt. Ta med stavarna och följ med på en vända! Vi går ca 3-4 km med
start i Garpenberg eller Persbo. Ring Inga–Stina tel. 0225-220 10 för info.
Medelgympa
Onsdagar kl. 19:00 i gymnastiksalen med pågår vecka 37-50.
Ledare är Laila tel. 0225-220 40
Vattengympa
Fredagar kl 18:00 i varmvattenbassängen vid haggården, Hedemora.
Start 14 oktober, pågår vecka 41-50.
Kostnad ordinarie medlemsavgift samt 200 kr i badavgift. Ledare är Carina, Laila eller Annika.
Caballo Blanco Memorial run
Stort tack till er funktionärer som ställde upp vid årets upplaga av Caballo Blanco Memorial Run!
Medlemsavgifter:
Ungdomar upp till 19 år 150kr/termin
Vuxna 300kr/termin
Vattengympa 200kr/termin
Bankgironummer: 412-7924
Har ni frågor ring ordf. Elin Aura, 073 0601603
VÄLKOMNA!
Några levnadsöden i Garpenberg under 1700-talet
Jertrud Jönsdotter var född 1682 i Hosjö i Österfärnebo socken. Hon var gift med skräddaren Erik
Larsson i Kaspersbo. Efter att ha läst texten i Jertruds dödsruna i Död- och begravningsboken, kan jag
inte i mitt sinne förstå hur någon kunde klara av att gå vidare i livet efter det hon varit med om. Jertrud
kom som 9-åring till Garpenberg tillsammans med sin farbror Erik Jansson. Hon fick med sin make 9
barn, 7 söner och 2 döttrar. Prästen skrev: ”Hon har levat väl och med tålamod uthärdat mycken sorg
som har tillstött därigenom att så många som 3 söner olyckligt omkommit.” Den första tragiska
händelsen inträffade den 18 april 1726 då sonen Lars drunknade efter att ha överraskats av hårda
vindar på sjön. Den eka han satt i välte i samband med att han skulle vittja ett fisknät. Lars blev 19 år.
Nästa tragiska händelse inträffade natten mellan den 17:e och 18:e november 1728. Prästen skrev:
”Erik Larsson i Caspersbo, 45 år, och Pehr Perssons son, Pehr i Caspersbo, 20 år, gingo under i
Dammsjön då Pehr skulle följa skräddaren hem. De vandrade på isen i mörkret och drunknade när de
föll i en öppen råk som hade bildats av strömmande vatten från ett intill liggande vattendrag.” Nu stod
Jertrud ensam med 6 barn, men prövningarna och svårigheterna var ännu inte slut. Det måste ha varit
mycket svårt att vara ensamstående mor vid den tiden.
En annan av hennes söner, Jonas, född 1724, hade varit och arbetat på bruket. Den 28 augusti 1745
gick han till Kungsgården och tog ut sin månadslön. Där träffade han pigan Anna Eriksdotter, också hon
boende i Kaspersbo. De bestämde sig då för att tillsammans ro över Gruvsjön. Under färden blåste det
upp med starka vindar som piskade vattnet. Plötsligt välte ekan och båda omkom i vågorna. Jonas blev
21 år och Anna 33 år. Båda begravdes den 1 september 1745.
Anna Eriksdotter upplevde även hon tragiska händelser i sitt liv. Hon föddes 9 april 1712 och 8 dagar
efter födelsen blev hon faderlös. På dagen den 9 april, 1 år innan hon föddes, avled hennes bror Mats.
Han blev bara 11 månader.
Den 23 september 1746 inträffade nästa tragiska händelse. Erik och Jertruds yngsta son Carl, född
1727, skulle då gå ner i Stenvägsgruvan intill Hedninge Stalpgruvan. Av någon anledning tappade han
balansen och raglade till och föll motsvarande 12 tunnors djup och slog ihjäl sig. Prästen skrev bl.a.
”Har varit en vacker ynglig.” Carl blev drygt 19 år. Han begravdes den 28 september. Jertrud Jönsdotter
avled den 22 september 1749 med mycket sorg i sitt hjärta men med en djup innerlig tro på sin
Skapare. Vid hennes död levde blott 3 söner och 1 dotter.
År 1762 avled Jertruds barnbarn Anders. Prästen skrev följande i Dödboken: ”Om aftonen den 10
November mellan klockan 6 och 7 föll han ned i vattensänkningen i Rolandgruvan.” Anders blev drygt
17 år. Anders far, Erik Ersson, född 1712 i Kaspersbo, var nästa person i familjen att omkomma. Prästen
skrev denna gång: ”Förlidna Trettondagsafton 1778, klockan halv 4, då han skulle gå ned i gruvan, föll
han och blev krossad mot en av gruvans väggar.” När Erik avled levde bara 1 son av de 5 söner som
han och hans hustru Anna Larsdotter hade tillsammans.
Erik och Jertruds andra son, Jan var född 1710. Han och hans hustru Christina Andersdotter hade
tillsammans 7 söner. Vid Jans död levde endast 3 söner. Han var kyrkvärd i Garpenbergs kyrka. Om
honom skrev prästen: ”Hans uppförande har varit vänligt och exemplariskt.”
Denna berättelse var bara några utdrag ur en familjs djupa levnadsöden i Garpenberg under första
delen av 1700-talet.
Owe Rosén

Årsberättelse Kolmilegruppen 2022
Till salu
Garpenbergsmössan
stickade av Barbro Jansson
mönster efter Rut Kronberg Jakobsson
Färgerna i mössan kommer från sockendräkten
Garpenbergs sockenvapen är även med
Kostnad 600 kronor
Kontakta Barbro Jansson
070-390 23 04
eller
Maria Lee/070-556 93 46
Årets Kolmila är nu avklarad och det gick
mycket bra. Stort tack till alla som på olika
sätt hjälpt till. För att lite kort berätta om alla
förberedelser och genomföranden som
klarats av. När vi började resa milan så var
mycket redan förberett och det är bra, för
numer så är själva resningen mycket välbemannad och glädjande är att det hela
tiden kommer till nya intresserade och då är det bäst att ha allt framme så att
det bara är att hugga in. I år blev det så till och med att vi spontant delade upp
oss så att tex en grupp byggde ett nytt bättre vedförråd med tak, några byggde
en sågbock och vi övriga började resa Milan. Kan också nämnas att det
kompletterats med några nya bänkar och att vi nu har två renoverade
vattenpumpar. Själva resningen gick helt planenligt, men med några
förbättringar. Vårt motto är ”Ständiga förbättringar”. Tändningen blev fin med
personal från Kyrkan som Välsignade milan. Tidigt den morgonen besöktes milan
av en kvinna vid namn Kim och som brukligt är så får den första kvinna som
besöker milan den dagen sätta sitt namn på den. Många besökare var på plats
vid tändningen och Peter Malm tände milan Förtjänstfullt. Kan nämnas att Peter
också är nytillsatt som ytterligare en planerare för våra aktiviteter och
administratör på Gruppens Hemsida. Som alltid på sista tiden så är det inte något
som helst problem med skiftgången och Kim skötte sig fint hela tiden. Milkvällen
gladdes vi åt att Inge Band åter kunde ställa upp med fin musik. Vi ser fram emot
att vi får ha vårt fina lokala band med som underhållning varje år. Väldigt många
besökare kom på milkvällen och fick njuta av de fina kolbullar som förtjänstfullt
tillverkades av och med många av styrelsens personal. Kaffe kokades över öppen
eld och serverades av olika frivilliga. Rivningen blev också välbesökt och gick
ovanligt lättsamt tillväga i det fina vädret som också i övrigt var med oss under
hela arrangemandet. Gissningstävlig Genomfördes även i år och det blev tre
vinnare som gissade rätt med 164 säckar. Med dom orden tackar vi i
Kolmilegruppen för årets mila, men vi planerar för huggning kolved med mera i
oktober till år 2023 års mila.
Med vänlig hälsning från alla i kolmilegruppen.

☺

Hedemora kommun
Kostenheten, 0225 - 34000
= Den här rätten lagas från grunden
6 Vecka 42 17/10 - 21/10 3 Vecka 47 21/11 - 25/11
Måndag Kikärtsbiffar, tomatsås Måndag Ostpaj
Stekt kyckling, currysås
Het köttfärssoppa
Tisdag Grönsaksburgare, potatismos, dressing Tisdag Raggmunk, lingonsylt
Fiskburgare, potatismos, dressing
Kokostoppad fiskgratäng, potatis
Onsdag Värmande ratatouille, ris Onsdag Grönsakswok med nudlar
Kebabgryta, ris
Morotsbiff med potatismos, dressing
Måltidens Torsdag Potatis- och purjolökssoppa, bröd Torsdag Vegobullar med italiensk tomatsås, pasta
Dag 20/10 Äppeldessert Köttbullar, pasta
Fredag Broccolimedaljong, potatisgratäng Fredag Grönsaksgryta, svenskt havreris
Skivad kassler, potatisgratäng
Indonesisk kycklinggratäng, svenskt havreris
7 Vecka 43 24/10 - 28/10 4 Vecka 48 28/11 - 2/12
Måndag Grönsakssås, pasta Måndag Vårrullar, sweet chilidressing
Korv stroganoff, pasta
Ugnsstekt falukorv, rotmos/potatismos
Tisdag Fiskpanett, örtkryddad filsås, potatis Tisdag Kockens val
Blodpudding, lingonsylt
Kockens val
Onsdag Vegetarisk tacogratäng Onsdag Grönsaksgulasch, ris
Tacogratäng
Gulaschgryta, ris
Torsdag Risgrynsgröt Torsdag Kikärtsbiffar, kall chili- och dillsås, potatis
Majssoppa, mjukt bröd
Laxpanett, kall chili- och dillsås, potatis
Fredag Chili sin carne, ris Fredag Ost- och grönsakssås, spagetti
Chili con carne, ris
Färssås, spagetti
5 Vecka 49 5/12 - 9/12
8 Vecka 44 HÖSTLOV!