Garpenbergsbladet nr 3 - 2022

En dalahantverkare, entreprenör och skriftställare.
Udd Wilhelm Johansson föddes 1868 på Udden i Hummelbo vid sjön
Dormen. I granngården, Backåkers bodde kompisen Backåkers Johan
Johansson, född 1869. Wilhelm berättar i sina skrifter om hur
snickerirörelsen började i köket hemma på Udden. Hyvelspånen
kunde stå meterhögt i det lilla köket och mamma Udd Stina var
ständigt verksam med sopen och sopade spån. Stina var syster till
husbonden på Backåkers, Erik som skrev dagbok stora delar av sitt liv
och som publicerades i slutet av 1980-talet.
Wilhelms far Jan, hade sin hyvelbänk utefter det lilla kökets långvägg och Wilhelms äldre
broder August hade sin hyvelbänk vid det lilla gavelfönstret. Det tillverkades långslädar,
skaklar, kälkar och kolskrindor. Då köket var litet, så var de tvungna, att bära ut halvfärdiga
alster i vedboden. Det var i huvudsak björkplankor som användes som virke i tillverkningen.
August specialiserade sig på möbeltillverkning och då var det ännu trängre i det lilla köket.
Julbasar på Garpenbergs skola
I december är det julbasar med
diverse aktiviteter
Varmt välkomna!
Håll utkik på Facebook i Garpenbergsbor för
mer information om datum och tid!
Faderns produktion av kolskrindor var utrymmeskrävande. Dormsjö bruk beställde en gång
ett stort antal kolskrindor av Udden. Då hyrde de ett rum i den gamla Backåkersgården för att
ha utrymme för tillverkningen. Det var bråttom med ordern från bruket, så de var tvungna att
även hyra in ytterligare en man som hjälp.
Snickeriarbetet bedrevs endast vintertid och det var inte alltid att det fanns snickeriarbete
hela vintern. De gick då till skogs för vedhuggning. Om det fanns snickeriarbete, så fick August
stanna hemma, medan far och Wilhelm gick till skogs. Wilhelm fick tidigt lära sig att hugga kas.
Den tioårige Wilhelm hade ett stort intresse för snickeri. Han letade i hyvelspånet efter
överblivna träbitar, vilka han sågade, klyvde och skar i då han kom åt. Oftast blev han dock
bortmotad av de äldre med orden:
” – Unna häja mä ditt slärv å int stå hänn å förhindras.”
Några bitar blev dock i ordning som Wilhelm hade tänkt sig och då limpannan sattes på spisen,
så höll han sig framme och limmade ihop sina alster, även om han ibland fick snubbor för
slöseri med lim.
En av Wilhelms tidiga barndomsminnen var hyvelbänkstillverkningen. Udden hade ingen egen
svarvstol, utan skruvämnena fick beställas och brodern gick till någon granne som hade
svarvstol och svarvade skruvarna.
Vid 12 år ålder började skogsarbetet för Wilhelm och kompisen Backåkers Johan. Första
arbetsplatsen var en hage nära hemmet, där förtjänsten inte blev särskilt stor. Hösten efter
fick de dock huggning av Dormsjö bruk, och där erhöll de större inkomster. Början blev allt
annat än lyckad. De gav sig på en stor tall, men det var ”tjur” i den, så att sågbladet fastnade
och måste huggas loss. När kvällen kom hade de inte fått kasen färdig. (En kas är 5 fot i fyrkant,
6 kvarter lång ved). Betalningen för en kas var 60 öre, så de räknande ut att de hade tjänat
varsin 25-öring. Några dagar senare blev förtjänsten desto bättre. De hittade en jättegran,
som de bestämde sig för att fälla. Det blev besvärligt, men innan kvällen så låg granen fälld.
Morgonen efter klev de upp klockan 5 och under en lyktas sken började de avstumpningen.