Garpenbergsbladet nr1-2022

Nr 1 - 2022
BLADET

Inledning
Här kommer det första Bladet för 2022. Det innehåller som vanligt lite smått och gott. Nästa
Blad är beräknat att utdelas före midsommar så då behöver vi era manus senast den 31 maj för
att bearbeta dem innan utdelningen.
Det är flera som skrivit berättelser men det finns plats för flera som vill berätta om olika
upplevelser i vår bygd. Det spelar ingen roll om du nu bor någon annanstans men det du
berättar om ska höra till våran egen bygd. Alla företag som har sin verksamhet inom
Garpenberg är också välkomna att annonsera eller berätta om sin verksamhet.
Det har varit en jobbig vinter med mycket halka på den otäcka isen på våra vägar nu på våren
men förhoppningen är att ingen har brutit något ben utan klarat sig med blåmärken både här
och där men nu borde väl det värsta vara över vad gäller halka och vi ser fram mot en härlig
vår, förhoppningsvis lika härlig som början av våren varit. Vi längtar väl alla efter Sol och
Vår som melodin hette en gång i tiden så att vi törs ta en promenad och kanske kunna heja på
någon ny eller gammal vän efter vägen. Förhoppningsvis har väl också den där satans
pandemin också avtagit så vi törs träffas igen.
Ansvariga utgivare: Maria Lee: maria3419@gmail.com
Barbro Jansson: barbrojansson@bredband.net.

2022-03-26
Till Garpenbergsbladet
Ljusa mornar och kvällar och fågelkvitter – visst märks det att det börjar bli vår.
Vi lever verkligen med en mer orolig omvärld och det är fruktansvärt att ta del av det
som nu händer i Ukraina. Samtidigt har händelserna där och hur handel mellan länder
påverkas satt ljuset på hur beroende vi är av import till Sverige och Europa i allt från
livsmedel till förnödenheter.
I Garpenberg fortsätter vi att producera metaller som vi alla och samhället behöver för
klimatomställningen. Vi märker, som övriga samhället, av att leveranstiderna har ökat på
en del varor.
För några veckor sedan lanserade Boliden produkten ”zink med lågt klimatavtryck”. Den
nya produkten har mindre än 1 ton utsläppt koldioxid per ton zink att jämföra med 2,5
ton som är genomsnittet för branschen. Zink från Garpenberg ingår i produkten ”zink
med lågt klimatavtryck”.
Sedan förra Garpenbergsbladet kom ut så har vi tagit den stora värmeväxlare vi byggt i
drift. Den används för att vintertid värma ventilationsluften till gruvan. Med den i drift
så kan vi minska vår användning av gasol för att värma luften och därmed minska våra
koldioxidutsläpp med 20%.
Vi fortsätter arbetet med att med hjälp av digitalisering och automation göra vår
verksamhet både säkrare och effektivare. Vi vill vara en arbetsplats där man trivs och
kan utvecklas.
Är du nyfiken på hur det är att jobba hos oss? Håll koll på de lediga tjänster som finns på
vår hemsida. Vi söker alltid medarbetare som vill vara med och utveckla vår moderna
verksamhet och som delar våra värderingar omsorg mod och ansvar.
Roligt att se att flera av er har hittat till vår restaurang och utställning. Både restaurangen
och utställningen är öppna vardagar och här serverar Laythai flera maträtter varje dag.
Om det finns frågor eller medskick som ni vill ge oss så tveka inte att höra av er.
Vill avslutningsvis önska er alla en fin vår!
Hälsningar
Jenny Gotthardsson
Områdeschef, Boliden Garpenberg
jenny.gotthardsson@boliden.com
1 (1)

Bästa Läsare,
kung Bore kämpar en envis kamp mot våren. Nu råder han bara nattetid men snart får han
ge sig helt och hållet. Det känns som det enda positiva vi har att se fram emot just nu.
Tankarna går osökt till världsläget i slutet av 30-talet och början av 40-talet. Då hade vi en
annan ledare med storhetsvansinne. Hans tusenåriga rike blev bara 5 år och det borde vara
lärdomen för alla envåldshärskare.
Jag tänker en del på den utveckling jag varit med om under mitt snart 80-åriga liv, född och
uppvuxen i Garpenberg. Vi bodde på 'Norrland' i en lägenhet på 1 rum och kök. Mamma och
pappa sov i kökssoffan, jag låg i soffan i rummet. Jag tror inte att vi hade rinnande vatten
inne. Jag kommer ihåg att vatten hämtades i en djup brunn intill huset. Utedasset har jag ett
svagt minne av men jag tror att det ersattes av en vattentoalett inomhus runt 1945. Då fick
vi nog vattenledning i huset också.
Uppvärmningen av lägenheten sköttes av vedspis i köket och en vit kakelugn i rummet.
Vintrarna var kalla och det hände att inomhustemperaturen, speciellt i köket, var nere runt 0
grader på morgonen. Därav pappas uttryck att "vi bor i en tapetserad gärsgård". Lägenheten
hade en oinredd vind. Sommartid sov vi där. Ett minne från en morgon då sängarna skulle
bäddas var att en mus leta sig ner i sängbottnen under metallfjädrarna och mammas snabba
rush för att oskadliggöra den. Det skramlade och madrasser och sängkläder slängdes åt sidan
med buller och bång. Där och då grundlades min absoluta motvilja mot allt vad råttor och
möss heter. Jag kan idag inte hantera en råttfälla.
Runt 1954 skedde en verklig upprustning av bostäderna. Yttertaket höjdes, sovrum och
badrum byggdes på övervåningen, fjärrvärme installerades och vedspisar och fungerande
kakelugnar slogs sönder. Det var lite som att slänga ut barnet med badvattnet. Kakelugnen
hade varit värd mycket idag! Ett annat minne från den tiden var uppgrävningen av
avloppsledningarna och sprängning för de nya, samt kulvertarna för fjärrvärmen. I dikena låg
härvor av sprängtråd som alla ungar tyckte kunde vara bra att ha! Jag också. Dessutom fick vi
impetigo (svinkoppor) från kloakdikena, men det visade sig senare. Syster Ingrid baddade
sårskorporna med eter (tror jag) och tog bort dem med pincett. Jag kan än idag känna
smärtan och svedan. En vikarierande distriktssköterska tog över behandlingen under syster
Ingrids semester. Hon använde Desivon, vilken lättnad!
Sommaren 1947 fick jag en liten syster. Det var ju omvälvande för en 5-åring. Hon var väldigt
"go" och snäll och jag hade inte mycket besvär med henne förrän 5 år senare när ytterligare
en liten syster anlänt! Då var det 10-åringen som skulle se efter 5-åringen. Jag kommer ihåg
en ordväxling med mamma: Nu får du se efter Margareta! Jag: Näej, jämt ska jag dra på
henne!! Mamma: Du behöver inte dra på henne, hon kan gå själv!! Ja det var ju sant förstås
och inget att diskutera, så fick det bli.
Ett annat minne från den tiden var hemsyster, som ringdes in när mamma var sjuk och låg på
lasarett. Hon kom iklädd uniform, blå klänning och vitt förkläde. En gång hade vi en stor

frodig och glad hemsyster som sades vara pingstvän. Hon råkade bränna pannkakorna så de
var alldeles svarta. Jag tänkte med bävan på vad pappa skulle säga när han kom hem. Han
hade ett häftigt humör så mamma skulle aldrig ha serverat sådana. Men hemsyster sade
glatt att idag får vi n*pannkakor!! Pappa åt utan att knysta.
Till lägenheten som på varje hus var en utände, fanns möjlighet att anlägga trädgård. Vi hade
en stenig tallbacke som mamma, bonddotter som hon var, odlade upp till ett blommande
paradis med stort grönsaksland, flera fruktträd och bärbuskar. På höstarna skördades
dessutom skogen på bär och svamp. Pappa plockade bärkonten full med lingon många
gånger varje höst. Mamma satte en ära i att fylla jordkällaren med konserver så att vi alltid
skulle ha mat eftersom det var ransoneringstider. Potatisen räckte hel året och den vinter
som den frös i källaren glömmer jag inte, för vi åt den frusna potatisen och smaken var ingen
höjdare.
Uppväxten som jag ser det, var den bästa man kan tänka sig. Vi hade mycket frisk luft,
många lekkamrater och en säker omgivning med alla vuxna som höll koll på även andras
ungar och inte drog sig för att säga ifrån om de upptäckte våra bus-streck.
För att återgå till ofärdstiden vill jag ge tips från ett häfte: Svenska Husmödrars omtyckta,
billiga hjälpreda. Tryckår saknas men kostnaden då det begav sig var 1,25 Häftet hittades hos
Angelica på Svunna tider. "Vid tillagning av kåldolmar behövs ej den besvärliga lindningen
med tråd. Man bestryker helt enkelt fliken av kåldolmen med potatismjöl. Denna metod är
enklare och kåldolmen blir vackrare och helare än lindning med tråd". Eftersom jag inte
tidigare läst denna skrift har jag använt mig av en ännu enklare metod. Jag steker först
dolmen med "öppningen" ner i stekpannan. Då håller den formen utan vare sig potatisklister
eller snören. Ännu ett tips: "Silkestrumpor hålla dubbelt så länge om man på avigsidan av
häl och tå sy fast en bit gasbinda. En metod värd att pröva, märks ej."
Hoppas nu på en ljus vår och en fredligare värld!
Skommarbo den 16 mars 2022
Birgitta Bloom

Runar Tommila, en eldsjäl
Vid Runars begravning, på det som skulle ha varit hans 80-års dag, 25 mars 2022, lästes följande
hälsning från Trons Lasse Mattsson upp av Jan-Olof Montelius, Ordförande för Dalkarlsvägen:
Runar! Året var 1998, Erkers Anders och jag passerade din gård när vi letade efter, och
vandrade, de gamla stigar som dalfolket en gång gått för att söka Herrarbete i Stockholm.
Där, i sprudlande majgrönska, står Du vid Ditt hus och hejdar oss.
- Vart är ni på väg?
-Vi ska gå till Stockholm och i natt ska vi bo under en gran vid Garpenbergs gård, svarade jag.
-Vet ni att Drottning Kristinas väg går här, förbi min grind…
Med en obeskrivlig iver tog Du oss därefter runt på gården och visade allt från rester av
gamla båtar till stenar, träverktyg, smide, böcker och kartor med gamla vägar till Stockholm…
Erkers Anders och jag var trötta efter 37 km dagsvandring med 25 kg packning på våra
ryggar. Men Ditt stora intresse för gamla vägar förstod vi värdet av och tänkte att, från och
med nu skulle det nog inte vara några problem att hitta vandringsleden till Stockholm.
Ett par timmar senare var vi rejält trötta och det var inte så svårt att välja bort granen vid
Garpenbergs gård när du bjöd oss att övernatta hos dig.
Dagen efter blev det frukost och…TV inspelning! Du var övertygad om att alla måste vara
intresserade av vår vandring och var de gamla stigarna gick.
Det här var långt före Facebook, INSTA gram och andra sociala medier så det var press, radio
och tv som gällde. Du hade rätt, intresset var stort, och från den dagen följde journalister,
radiopratare och tv-folk vår vandring hela vägen fram till Stockholm.
Väl tillbaka i Falun träffades vi och bestämde att Dalfolkets vandringsvägar måste räddas och
skyltas upp. Det var ingen liten utmaning, det är 35 mil mellan Mora-Stockholm.
Vi drog igång projektet och röjde fram stigar och milstenar. Vi brann som vårdkasar för det
bortglömda kulturarvet. Vi lyckades knyta hembygdsförbund samt lokala entusiaster till oss
och vi var båda otroligt stolta över återställandet av vandringsleden och skapandet av
Dalkarlsvägen.
TACK RUNAR! Ditt och mitt liv kom att förändras från vårt första möte, jag ska vårda de
fantastiska minnen vi fick tillsammans.
Jag minns…
o din ständiga nyfiken och dina krokiga fingrar som alltid hittade någon gravering eller
ristning i en sten eller träbit.
o dina berättelser om alla ensamma vandrare som Du öppnat Din dörr för.
Jag minns…
o när Du och de ”vanartiga barnen” (Ditt uttryck) gick Storvandring från Mora till
Stockholm och hur Du hjälpte dem och de hjälpte Dej.

o när Du vid en vandring övernattade i ett fårstall, fullt med bräkande får omkring Dej,
och jag minns särskilt hur Du luktade därefter.
o när Du bjöd in till fest och ville att gästerna skulle tro att det var Du som lagat maten.
Ingen trodde på detta, men alla gäster höll masken hela kvällen, trots att de
egentligen förstod att jag var kocken.
o när min dotter gick en del av Dalkarlsvägen och skulle hämtas upp av bil nån mil från
Dej. I mobiltelefonen beskrev hon sin omgivning, Du förstod GENAST var hon befann
sej, klev in i min frus bil och visade vägen för att hitta och hämta upp henne.
Jag minns…
o när vi tillsammans tog beslutet att Dalkarlsvägen skulle få heta Dalkarlsvägen, det var
dessutom Ditt förslag!!!
RUNAR! Allt gammalt Du tog i Din hand hade ett framtida värde, om det så var rostiga
krokiga spikar. Än idag talas det om på Den Gyldene Freden när serveringspersonalen fick
smidd spik som dricks.
Din personlighet och Ditt engagemang för Dalkarlsvägen hade du kvar intill Din sista dag. Du
ville ALLTID berätta för alla som orkade lyssna och du var stolt över ditt livsverk! ALL
HEDER!!!
Det är med stor glädje jag minns vår vänskap!
Nu är Du på väg på Din sista vandring, A blir föll te gå te nå långväga budar!…
Trons Lasse Mattsson, Maui / Hawaii
Runar Tommila (1942-2022), en sann hembygdsvän
och tidigare ordförande för Garpenbergs
hembygdsförening har lämnat oss. Hans historier
och minne kommer att leva kvar! Vila i frid Runar!
Garpenbergs Hembygdsförening
Foto: Börje Forslund

Bertil berättar
Började min idrottsbana i Garpenberg och vill här berätta några minnen från
den tiden.
Normansfamiljen bodde i Kattviken , ett litet arrendeställe dit vi flyttade 1937 "·
från en skogsby i finnskogen i Hälsingland. Far fick jobb som apterare på
Dormsjö bevakning och han blev också arrendator.
Intresset för idrott väcktes då jag lyssnade på Sven Jerrings fantastiska referat
när Gunder Hägg och Arne Andersson slog världsrekord på löparbanorna.
Volymen på radion stod på max.Världen stod stilla - alla lyssnade.
Hur kunde det ske? Dom bodde ju uppe i fjällvärlden. Jo, dom blev tränade och
fostrade av sin tränare Gösta Olander i Vålådalen. Han hade en speciell filosofi
kring träning. "Bli vän med naturen - träna där! Du får en naturlig styrka och
bygger upp en fin följsamhet i din kropp." I blöta myrar på fjället, i kuperad
terräng, i snö på vintrarna och i sanden runt Mellandalstjärnen i Vålådalen.
Alla världslöpare på den tiden lade sin träning i Vålådalen.
Jag fastnade för Göstas ord. Jag började springa i snön - hårda vintrar på den
tiden - och fortsatte i myrarna och på berg. Inte som mål utan bara för att
• J
prova på. Det kändes så naturligt och verkligt. Och visst blev det skön rörelse i
kroppen. Tränade under hela min idrottstid just på det sättet.

Mer från Stina Simas, född 10 juli 1916 i Kaspersbo, Garpenberg
Monica Ohrmér Gustafsson skickade några skrivböcker från Stinas skoltid där denna berättelse från
31 maj 1929 är med i häftet ”Uppsatser, Stina Andersson”.
Flyttfåglarna
När våren kommer så kommer också
flyttfåglarna.
Först av alla kommer, ”vårens budbärarinna”,
lärkan. När man får höra henne, så tycker man
att det är sommar med detsamma.
Sedan kommer staren, sädesärlan, bofinken,
svalan m. fl.
När svalorna komma, bygger de bon och då är det så roligt att se på dem. Då flyger de med kvistar
och mossa i näbben dit där boet skall vara.
De äter insekter som de fångar i luften.
Det är så roligt att höra dem kvittra, så man kan stå och höra på dem hur länge som helst.
Om några veckor lägga fåglarna ägg, som honan ligger på tills äggen bli färdiga.
När äggen blir färdiga så blir det en faslig brådska i boet, för nu skall ungarna ha mat.
Om några veckor äro ungarna lika stora som föräldrarna. När de bli så stora, så får de sköta sig
själva.
När det börjar bli höst, så börjar fåglarna att göra sig klara för flyttning.
Då samla sig alla svalorna på samma ställe, och en vacker dag, så far de. Det blir så tomt och
ensamt, när de har farit, så det blir inte alls roligt.
__________________________________________________________________________________
Bensåsleden
Om du inte vill gå genom kohagen på vandring mot gruvan, så finns en alternativ led. Den börjar vid
Parkeringen i Bensåsen=blå prick på kartan.

Garparnas kor i Hedemora kyrka
I Hedemora kyrka finns ett kor som kallas Annakoret eller S:t Annas kor, men det går även under
namnet Garpkoret. Det är placerat i norra delen av kyrkan, vägg i vägg med sakristian, och används
för mindre gudstjänster eller andakter. På väggen hänger ett krucifix från kyrkans tidiga historia, som
troligen startat någon gång på 1300-talet. Se bild nedan.
Vem var då denna Anna och vilken koppling har koret till Garparna?
Anna var ingen mindre än jungfru Marias mor och således mormor till Jesus. Enligt påven Sixtus IV
hade även Anna fött sin dotter Maria genom jungfrufödsel och legenden om S:t Anna blev mycket
populär i Tyskland på 1400-talet. Där betraktades hon som ett skyddshelgon för havande kvinnor,
men även för hårt arbetande kvinnor och män, som gruvarbetare och bergsmän. Legenden spred sig
också till Sverige och våra trakter via de tyska bergsmän och gruvarbetare, så kallade garpar, som
kom hit för att arbeta inom bergsbruket.
Redan 1354 hade Vikabergs bergslag fått privilegier för att bedriva bergsbruk i Vikaberg, ett stort
område vars centrum troligen utgjordes av det vi idag kallar Olshytteberget och Intrånget. Vikaberg
hörde då till Hedemora socken och bergsmännen från Garpenbergstrakten var därmed hänvisade till
Hedemora kyrka tills dess att det byggdes ett kapell i Garpenberg i början av 1500-talet, och efter
Carl IX sockenbildning 1607 också en egen sockenkyrka.
Det här norra koret i Hedemora kyrka tillkom i samband med en utbyggnad i mitten av 1400-talet.
Med tanke på att det kallas Garpkoret eller Annakoret anses det ha varit avsett just för Hedemora
sockens bergsmän och gruvarbetarna från det då betydelsefulla Vikabergs bergslag.
I församlingens broschyr ”Självguidning i Hedemora kyrka” går det att läsa att koret kallas Garpkoret
”för att gruvarbetarna från Garpenberg hade sina platser här och ofta var sena till mässan…”. Det

låter nästan som att de fått ett eget kor för att inte störa övriga kyrkobesökare. Sam Rönnegård
presenterar i sin bok ”Hedemora bergslag – Garpenbergs socken” dock en annan sägen om de sent
anländande garparna, som istället framhäver deras position bland kyrkobesökarna. ”Om garparnas
anseende vittnar sägnen, att prästen inte fick gå för altaret, förrän ”Rika Anna” med sina garpar
anlänt.”
I slutet av 1600-talet byggdes den norra delen av Hedemora kyrka ut och sakristian blev större,
medan Garpkoret avvecklades. Vid den tiden hade ju också garparna sedan länge en egen sockenkyrka
att gå till. Ungefär 300 år senare, i slutet av 1900-talet, återskapades koret på nytt för att
användas vid mindre sammankomster i kyrkan och är idag en fin påminnelse om bergsbrukets
betydelse i Hedemorabygden, både på medeltiden och i våra dagar.
Legenden om S:t Anna har även satt sina spår i Garpenbergs kyrka, där den lyfts fram i en grön
mässhake föreställande S:t Anna, Maria och Jesus, skänkt till kyrkan av Axel Nyström. Se bild nedan.
Men Sancta Anna hon sitter med gudsmodern i sitt knä
och håller jungfrun och jungfruns Son i starka armar av trä.
Hon är av bergen och jorden, en anmoder, god och stark,
och kjortelns längesen blekta brokad har färg av gruvrost och mark.
Men mot lagen hon lyfter så tåligt ett stort evangelium. (Kerstin Hed)
Text: Anja Hedqvist
Källor: Sam Rönnegård, Hedemora bergslag – Garpenbergs socken (1957), Ulla Lindberg m.fl, Hedemora kyrka
– föremålen berättar (2002), Olle Jernberg, Självguidning i Hedemora kyrka (odaterad)

Garpenberg ♥
Ditt nya hem
-en hyresfri månad
Förskola, skola och badplats på
gångavstånd i lugna Garpenberg.
Naturen runt knuten. Vi har lediga
lägenheter. Kontakta oss!
Anki Åberg, 0225-343 33
Gun-Britt Janbjer, 0225-343 32
Ledigt!
www.hedemorabostader.se

Information om föreningen Dalkarlsvägens vandringar 2022 0ch 2023
I maj månad genomför föreningen Dalkarlsvägen återigen storvandring från Ovansiljan till
Stockholm. Starten sker denna gång på Norges nationaldag, 17 maj i Mora och i Orsa.
Vandrare kan också starta i Leksand den 19 maj. Garpenbergs socken passeras söndagen den
22 maj på sedvanlig sträckning. Pandemin gjorde att den planerade storvandringen 2020 i
sista stund ställdes in. Förra året så genomförde vi, pandemin till trots vandringen
Allmogetåget GV 500, från Mora till Brunnbäck. Vandringen var en hyllning till allmogens och
bergsmännens (Peder Svensson och Olof Bonde med flera) insatser under befrielsekriget
1521, då vi frigjorde oss från Kalmarunionen och bildade nationalstaten Sverige under kung
Gustav Eriksson Vasa. Vandringen avslutades med värdiga ceremonier kring
minnesmonumentet av slaget vid Brunnbäck 6 april 1521.
Planering pågår nu för fullt för Allmogetåget II 2023. Vi kommer att starta vid
Brunnbäcksmonument den 1 juni 2023 och vandringen går sedan utefter Långheden på
Badelundaåsen mot Västerås. Platser som Brobacke, Västerfärnebo, Salbohed, Gussjö broar,
Ödesvallen, Hallsta by, Romfartuna, Badelunda Ås, Domkyrkan och slottet i Västerås,
Dingtuna, Kvicksund, Torshälla, Härad kommer att passeras. Målgång sker på nationaldagen
den 6 juni 2023 i Strängnäs. Det är då exakt 500 år efter att Gustav Eriksson valdes till kung
av ett självständigt Sverige.
Strängnäs kommun och Vasaloppet Ab med flera, planerar nu för den 6 juni 2023 i Strängnäs
och på Visholmen i Strängnäs. Föreningen Dalkarlsvägen samarbetar med dessa aktörer och
vårt deltagande kommer att samplaneras med dem. Vasaloppet kommer nästa år att flytta
Vasaloppets målportal till Visholmen i Strängnäs. Vandrarna kommer att gå i mål genom
vasaloppsportalen i Strängnäs. Det är symbolik, då storvandringen alltid startar vid
målportalen i Mora.
Vi tittar även på om vi skall genomföra Allmogetåget III nästa sommar. Gustav Vasas intåg i
Stockholm som nyvald kung kommer att uppmärksammas i Stockholm på midsommardagen
2023. Föreningen har blivit kontaktad, med förfrågan om deltagande. Det kan bli så att vi
genomför en vandring till 2023, som slutar i Stockholm på midsommardagen 2023.
Föreningen genomför i höst dagvandringar med olika teman.
Se information på föreningens hemsida: www.dalkarlsvagen.se
Se även vandringsaffischen för årets storvandring i detta nummer av Garpenbergsbladet.
Stöd föreningen Dalkarlsvägen med ett bidrag och/eller medlemskap. Det kostar 100 kr per
år att vara medlem. (Ange namn, adress, telefonnummer och E-mejladress)
Bankgiro: 5274–4505 alt. Swish: 123 352 71 57
Föreningen är i behov av ekonomiskt stöd för att klara vårt ideella arbete.
Börje Forslund

VÅRTERM
Hedemora kommun, kostenheten
Vx 0225 - 34000
Smaklig måltid!
Skolresta
2 Vecka 14 4/4 - 8/4 5 Vecka 17 25/4 - 29/4
Måndag Potatisbullar, keso, lingonsylt Måndag Vegetarisk currygryta med pasta
Couscouspytt, limedressing
Kycklinggryta med curry, pasta
Tisdag Broccolipaj Tisdag Ugnsstekt fiskfilé, kall örtsås, potatis
Ugnsstekt fisk, remouladsås, potatis
Minestronesoppa
Onsdag Kycklingsoppa, mjukt bröd Onsdag Vegetarisk varm pastasallad, dressing
Blodpudding, lingonsylt
Varm pastasallad, dressing
Torsdag Vegetarisk stroganoff, ris Torsdag Husets soppa, mjukt bröd
Korv Stroganoff, ris
Kökets val
Fredag Grönsakslasagne Fredag Pytt i panna, rödbetor
Lasagne
Blodpudding, lingonsylt
Vecka 15 11/4 - 15/4 6 Vecka 18 2/5 - 6/5
3 Måndag Het köttfärssoppa, bröd Måndag Tunnpannkaka, sylt
Ostpaj, dressing
Tonfisksallad med ägg, dressing
Tisdag Kokostoppad fiskgratäng, potatis Tisdag Grönsaksburgare m. klyftpotatis/bröd, dressing
Ost- och skinksallad, dressing
Fiskburgare med bröd, dressing
Onsdag Morotsburgare med tillbehör Onsdag Värmande ratatouille, ris/ svenskt havreris
Hamburgerbuffé med tillbehör
Kebabgryta, ris/ svenskt havreris
Torsdag Kökets val Torsdag Pastagratäng med tomat/oregano
Kökets val
Fiskgratäng med chilisås & dill, potatis
Fredag LÅNGFREDAG - LEDIGT Fredag Broccolimedaljong, potatisgratäng
4 Vecka 16 18/4 - 22/4 PÅSKLOV
Ledig vecka - Glad Påsk! 7 Vecka 19 9/5 - 13/5
Måndag
Skivad kassler, potatisgratäng
Grönsakssås, pasta
Korv stroganoff, pasta
Varje dag serveras
salladsbuffé, smörgås och
mjölk/vatten
Med reservation för ev. ändringar
Tisdag
Onsdag
Torsdag
Fredag
Fiskpanett, örtkryddad filsås, potatis
Blodpudding, lingonsylt
Veggietacos
Tacos
Veg korv med potatismos/klyftpotatis
Bulgursallad med halloumi, limedressing
Thaigryta med ris
Asiatisk kycklinggryta med ris
Hemsida: www.hedemora.se/ba

urangen
= Den här rätten lagar vi från grunden
INEN 2022
8 Vecka 20 16/5 - 20/5 3 Vecka 23 6/6 - 10/6
Måndag Falafel, sås och potatis Måndag Sveriges nationaldag
Färsbiff, brunsås och potatis
Ledigt
Tisdag Ost- och grönsakssås, pasta Tisdag Kokostoppad fiskgratäng, potatis
Pasta med laxsås
Husets sallad, dressing
Onsdag Kökets val Onsdag Veggietacos
Kökets val
Tacos
Torsdag Raggmunk, lingonsylt Torsdag Avslutningslunch
Majssoppa
Fredag Marinerad quornfilé, currysås, ris Fredag Avslutning
Kycklingkyletter, currysås, ris
1 Vecka 21 23/5 - 27/5
Måndag
Tisdag
Onsdag
Grönsaksnuggets, potatismos
Ugnsstekt falukorv, potatismos
Broccolimedaljong, potatis
Fiskgratäng med dill, potatis
Kikärtsgryta m. vitlökskeso, ris/matvete
Kyckling Supréme m. ris/svenskt matvete
Torsdag
Fredag
Kr. Himmelsfärds dag
Ledigt
Ledigt
2 Vecka 22 30/5 - 3/6
Måndag
Potatisbullar, keso, lingonsylt
Tisdag
Onsdag
Torsdag
Fredag
Couscouspytt, limedressing
Broccolipaj
Ugnsstekt fisk, remouladsås, potatis
Kycklingsoppa, mjukt bröd
Blodpudding, lingonsylt
Vegetarisk stroganoff, ris
Korv Stroganoff, ris
Grönsakslasagne
Lasagne
Skanna QR-koden för
matsedel i mobilen
rn och utbildning/mat och måltider

HEMBYGDSFÖRENINGENS PROGRAM 2022
30 april Valborgsmässofirande. Tal till våren på Gammelgården kl.
20.30. Därefter till majbrasan.
Maj
Byavandring. Datum meddelas senare.
6 juni Nationaldagsfirande med flagghissning och sång kl. 13.
Kaffeserveringen öppen.
11 juni Besök vid trefaldighetskällan i Högtjärn. Samling vid
Gammelgården kl. 19.30 för bilfärd dit. Kontaktperson Sivert
Bloom 070-625 89 42.
24 juni Midsommarfirande. Program kommer senare.
Juli Sommarcafé med utställning i storstugan söndagar kl. 13-
16.
6 augusti Hemvändardag med start kl. 12. Program kommer senare.
20 augusti Surströmmingsfest kl. 13. Föranmälan Anita Hedqvist 0225-
20225 el. 070-545 72 80.
26 augusti Miltändning.
27 augusti Kolmileafton med underhållning kl. 19.
11 september Kulturarvsdagen firas. Program kommer senare.
15 oktober Höstträff i församlingshemmet kl. 15.
Med reservation för eventuella ändringar. Gå gärna in på vår hemsida eller Facebook-sida för aktuell
information.
Kontakta oss om du vill du boka en visning av hembygdsgården eller Gruvkapellet. Ordförande Anita
Hedqvist, 070-545 72 80.

GARPENBERGS GYMNASTIKKLUBB
Årsmötet har precis blivit avklarat och styrelsen samt ledarna vill börja med att tacka alla för
den här terminen.
För att slippa vänta ända till i höst med att träna med oss igen kommer vi erbjuda några
utomhusträningar nu i vår och som upptakt inför hösten.
Vi har fått förfrågan om att hjälpa till som funktionärer vid en Orienteringstävling i
Garpenberg 14 augusti samt Caballo Blanco memorial run 17 september. Fundera gärna på
om du kan hjälpa till några timmar.
Utomhusträning måndagar 25 april-9 maj kl 19:00.
Kom och träna styrka och kondition med oss. Samling på parkeringen vid gammelgården.
Höstens tillfällen är 29 augusti och 5 september.
Höstens träningstillfällen blir enligt nedan
Du som är ny eller nygammal och vill komma igång igen efter pandemin är välkommen att
prova någon av våra aktiviteter kostnadsfritt hela terminen.
Stavgång
Måndagar och fredagar kl. 09:30-10:30.
Vi traskar på året runt utan sommaruppehåll.
Ta med stavarna och följ med på en vända! Vi går ca 3-4 km med start i Garpenberg eller
Persbo. Ring Inga–Stina tel. 220 10 för info.
Medelgympa
Onsdagar kl. 19:00 i gymnastiksalen.
Vi kör igång vecka 37, den 14 september.
Ledare är Laila tel. 220 40
Vattengympa
Återkommer med detaljer kring denna aktivitet.
Vid funderingar, håll koll på facebook (gruppen Garpenbergs gympaklubb).
Kostnad är ordinarie medlemsavgift samt 200 kr i badavgift.
VÄLKOMNA!
Medlemsavgifter:
Vuxna 300kr/termin
Vattengympa 200kr/termin utöver ord. medlemsavgift
Ungdomar upp till 19 år 50% rabatt på ovanstående
Stödmedlem 50 kr/år
Bankgironummer: 412-7924

Sagan om Räven och Ketchupen
Av Sme Hans Forsström 22-01-19
Denna saga har Sme Hans berättat för alla sina barnbarn och jag fick den berättad för
mig en dag när Sme Hans var på besök på Höjen. Nästa gång vi sågs hade han skrivit ner den så även
min dotter Nellie skulle få höra sagan. Nu hoppas jag att fler barn kan få glädje av den framöver/
Maria På Höjen
Det var en gång en liten glad katt som lekte på en liten äng, han jagade löv som rörde sig för
vinden. Han är en glad katt som leker där. Men så en dag när han är på ängen så kommer det
en räv fram ur skogen, den springer fram till katten och säger:
-Dej du lilla katt tänker jag äta upp!
-Det kan du inte sade katten, för jag klättrar i träd och det kan inte du. När han sagt det
skyndade han sig upp i ett träd.
- Åjo sa räven jag skall allt lura ner dig från trädet.
Räven han började springa runt trädet. Den lilla glada katten gjorde samma sak men han
hoppade från gren till gren, till slut blev han så yr i huvudet att han ramlade ner från trädet.
Då sa räven:
-Jag lurade dig allt, nu skall jag äta upp dig!
Katten frågade: - Äter du katter utan ketchup?
- Va då ingen ketchup, sa räven, det är klart att jag har det, i min lya, där har jag en hel tunna
full med ketchup.
-Då säger vi så här sa katten: - att jag följer med dig hem och har du tunnan full med ketchup
får du äta upp mig, men är tunnan tom, får jag gå hem då?
-Ja det får du. Men räven var ju säker på sin sak. När dom kom fram till lyan så sade katten:
-Var har du tunnan ?
-Den står till vänster innanför ingången. Mycket riktigt där stod den. Katten hoppade upp på
tunnkanten, tittade ner i tunnan och ropade till räven-Men den är ju tom!
-Aldrig sa räven, kom in så får du se, Katten hoppade ner från tunnan så att räven kunde
hoppa upp på den. Samtidigt som räven hoppade så hoppade katten åxå och knuffade räven
i ändan så att han ramlade ner i tunnan.
-Där har du! Tyckte katten, - nu springer jag hem!

Räven kom kvickt upp ur tunnan och började att springa efter katten, för nu var han arg. När
han nästan var i kapp katten så hördes det ett fruktansvärt brak i buskarna. Fram kommer en
jättestor björn och får då se en räv med ketchup.
-Det där älskar jag! Säger björnen. Räven blir rädd och ropar på hjälp. Detta hör katten, han
stannar och vänder sig om och får se hur björnen lyfter räven som då ropar på hjälp. Katten
springer till björnen och hoppar upp på björnens nos och river honom och springer sedan på
hans rygg och biter honom i hans rumpstump och säger:
- är du så feg och springer på dom som är mindre än du.
-Jag är ju hungrig! Säger björnen - Men du var mig en modig liten katt, för nu har jag ont i
nosen och i rumpstumpen.
- och jag, sa räven är av ketchup nersmetad.
Nu stod där en björn, en räv och en katt och ingen sade någonting men tillslut sade katten,-
Nu går vi till mig där jag bor.
När dom kom dit där katten bor så säger han till räven:
- Gå in i duschen och få av dig ketchupen, och du björnen kommer med in i köket så skall du
få ett plåster på nosen och på rumpestumpen så du blir bra.
Björnen, räven och katten står och tittar på varandra, björnen säger:
-Nu går jag hem!
- Får vi sällskap? jag går åxå hem, säger räven.
- men vänta nu, sade katten, jag har ett bättre förslag! – vi är ju hungriga!
– Nu går vi till korvkiosken och köper varsin mosbricka med korv och MYCKE KETCHUP på!
Snipp snapp snut så var denna fina saga slut…………………

Loppis på Folkets Hus
Lördagen 7 maj kl. 11-15
Mer information genom annons kommer att finnas på Garpenbergsbor
på Facebook, anslagstavlan på Folkets Hus, Garpens Grill & Pizzeria
samt i tidningen Lokalt i Hedemora & Säter.

På grund av pandemin kunde vi inte heller i år ordna någon
julfest i januari.
Inför nästa år vore det väl 17 om vi inte kunde få till festen!
Söndag 13 februari bar isen med råge, så då
blev fisketävlingen runt Hälsingbo holme av!
Isen var perfekt för sparkåkning dit.
Karl-Gustav Karlsson vann. Möjligen be-rodde
det på att han var den ende av oss som pimplade.
Som synes på bilden fick han bl a en stor
abborre, så han var ändå en värdig vinnare.
Vi andra grillade och hade trevligt i den lite
snåla vinden in mot grillplatsen.
Lördag 30 april kl 19.30 firar vi Valborsmässoafton.
Vi sjunger tillsammans och grillar. Korv kan beställas hos
Gunnar, 070-398 30 23
Brasan tänds 21.30.
Vi återkommer med sommarens program.
Glad Påsk!
Om du vill veta mera, ring gärna
Gunnel Waernér, 073 045 71 93
Hemsida: bygdegardarna.se/ingelsbo
e-post: ingelsbo.bygdegard@gmail.com

Garpenbergsåret 1949 - 1950
Av Nils Erik Nilsson
Del 2
Ortsbefolkningen lär sedermera ha klagat på att den tama älgkon som de vant sig vid hade avlivats.
Alltnog, vi sköt ytterligare en fullvuxen älg den hösten och husmor lyckades byta älgkött mot fläskkött
vilket gjorde att hon kunde tillverka stora mängder älgpölsa som vi faktiskt aldrig blev trötta på. Jag
längtar fortfarande efter pölsa som jag inte kan äta nuförtiden eftersom den innehåller korngrynen.
Men när jag läser Torgny Lindgrens bok ”Pölsa” vattnas det i munnen.
Nu har jag kommit bort från begreppet ”lunch i skogen”. Den börjar egentligen vid frukosten där vi
varje dag serverades sill och potatis. Vanligen var det stekt sill men någon gång fick vi gömd sill –
spickensill gömd under hårdkokta ägg och majonnäs-sås. Till frukosten hörde också att göra i ordning
en matlåda till lunchen. Den var vanligen baserad på stekt potatis, fläsk, korv eller liknande. Vi förde
med oss mat två om två. Maten skulle värmas i stekpanna över öppen eld. Den ene eleven åt ur
matlådan och den andre ur matlådans lock. Enligt praktiska råd av Moppe var det lämpligt att linda in
den varma stekpannan i en tidning och sitta på den Det var bra mot hemorrojder påstod han och vad
jag minns kunde aldrig någon vederlägga det påståendet.
Paraplyet har sin särskilda, men korta historia. Ett huvudämne var skogs- och fältmätning. Man hade
ett stativ med en träplatta på vilken man satte på ett ritpapper som blöttes som ett akvarellpapper för
att krympas fast på underlaget. Med teodolit mättes och syftade vinklar och sträckor om det var öppet
fält och i skogen fanns det baslinjer som utgjorde stomme till skogskartorna. Och paraplyet då? I den
ogynnsamma situationen av regn skulle vi kunna skydda vår karta från att bli våt. Jag minns aldrig att
paraplyet kom till användning. När det var dagsregn hade vi lunch i skogen i källarvåningen i
herrgården. Jag minns dock inte att vi eldade där.
En institution som besparade oss mycket arbete var instrumentkassan. De verktyg och
förbrukningsmaterial vi behövde beställdes och tillhandahölls genom instrumentkassan. Sven-Erik
Pettersson, Seppe, hade ansvaret för att sköta instrumentkassan, om han var arvoderad vet jag inte
men ett stort arbete stod han i alla fall för. Det skämtades en del om en del prylar. Där fanns en
krithållare för tjocka märkkritor som nog de flesta klarat sig utan. Seppe förklarade i alla fall att det var
en kvistdiameterindikator. Vi apterade Morgongåva-timmer, som var grantimmer av god kvalitet där
det endast fick finnas pärlkvistar. Om kvistarnas diameter var så liten att den rymdes innanför
kvistdiameterindikatorn var timret OK. Jag minns inte om någon gick på skämtet men än idag tänker
jag detta när jag beundrar grantimmmer av god kvalitet och erinrar mig begreppet pärlkvistar. När året
var slut gjordes det en redovisning av våra konton i instrumentkassan.
Jag minns att ammunition hade blivit en mycket stor post för pojkar
som hållit till ofta på jaktskyttebanan och Anders Ågren som var näst
intill rumskamrat på Malmen hade det största vallakontot. Anders sa
att det var en naturlig följd av att han var en medioker skidåkare och
följaktligen behövde lägga stor omsorg på vallningen.
Ingvar Ek
I den praktiska undervisningen ingick också skidåkning, vanligen på
lördagar. Det fanns många norrlänningar med på kursen så jag hade
svårt att göra mig gällande. Det var egentligen bara en gång jag kom på
pallen och det var ett tremilslopp i ett vidunderligt klabbföre. Det var
flera av de bästa som kollapsade och de tre som orkade runt utan att

fara illa var vi tre orienterare, Gunnar, Ingvar Ek och jag. Vi hade haft förstånd om att äta ordentligt i
tid och hade väl bättre grundkondition kan jag tänka.
Det måste ha varit på våren 1950 som vi tre åkte ned till Stockholm för att delta i Skogiskavlen. Moppe
såg detta med lite blandade känslor eftersom kursen skulle ha orientering den lördagen och då skulle
han demonstrera den kända eller ökända kontrollen från SM 1938 eller var det 1937. Det var ett litet
kärr som hade vållat stort bekymmer och man pratade om att kontrollen var felställd. Men Moppe
visade att där fanns ett ynka litet backstreck som indikerade att kontrollen låg några meter högre upp
än vad som allmänt väntades. Förmodligen finns närmare uppgifter om denna händelse i orienterarnas
årsbok ”Skärmen” från det året. Alltnog, jag, Gunnar och Ingvar Ek åkte till Stockholm för att vara med
på Skogiskavlen. Vi förstod att vi hade ganska goda chanser till en bra placering. På den tiden var
budkavle en tävling som startade på ett ställe och hade målet på ett helt annat ställe. Vad jag minns
for vi ut med tåg utefter Rimbobanan till någonstans i trakten av Vallentuna och målet var vid Veda
friluftsgård om det nu heter så.
Jag sprang första sträckan och var först vid växlingen tillsammans med ett annat lag och övriga lag var
distanserade. Gunnar gick sedan loss och lämnade kavlen till Ingvar Ek med en säker ledning på en
kvart eller så. Som väntat kom Ingvar först i mål men han var arg som ett bi eftersom en kontroll stod
uppenbart fel och tävlingen skulle komma att ogiltigförklaras. Vilket den också blev. Vi var ganska
molokna och tysta när vi kom gående på Vasagatan på väg mellan Östra station och Centralen. Då kom
Ingvar med den förlösande kommentaren så smålänning han var: ”Om jag inte vore så förbannade snål
ändå!” Jag skall inte gräva ned mig i idrottsminnen och skriver därför inte något om när vi deltog i DM
i skidbudkavle någonstans i trakten av Djurås och då Gunnar och jag kunde hänga med i täten tack vare
ett förråd av syltindränkta kalla pannkakor tillverkade av husmor och inte heller skall jag skriva något
om vår flottningsresa när vi sysslade med bäckflottning i Mångån i trakten av Gesundaberget.
Vi var tre eller fyra på kursen som var eller blev förlovade, som var gifta eller gifte sig under studietiden.
Några av kurskamraterna fick ledigt för att fira kursordföranden Erik Falks bröllop i Sunne. När de skulle
tillbaka till Garpenberg beslöt de att tävla om vem som kunde lifta snabbast tillbaka. Bengt Ager som
alltid har varit en fixare när det gäller att förena teori och praktik vann denna gång överlägset enbart
på tur. Han sprang på en bil på torget i Sunne eller var det Karlstad och bilens ägare var kantor, klockare
eller liknande i Dala - Finnhyttan. Han vann tävlingen med drygt ett dygn. Detta för in mig på våra
ganska fåtaliga kontakter med folket på orten.
Skogisvästen utgör en sådan anknytning. Den förste läraren i Garpenberg, vars namn jag skulle kunna
plocka fram en annan gång, gick alltid i en grön-röd väst av hembygdstyp. Efter diverse hemliga
överläggningar bland studenterna kom man överens om att man ställa läraren inför en överraskning.
Man kontaktade en skräddare i Dala-Finnhyttan som åtog sig att sy västar till alla eleverna och en
morgon när läraren kom in för att börja dagens arbete satt alla eleverna där iförda prydliga röda västar
med ljusgröna ryggar. Det blev sedan en tradition och de olika kursernas västar skiljer sig bara genom
olika kragmönster.
Vår kurs hämtade mönstret från takbården i matsalen där Pelle Hargeby stod för designen. Sedan
tillkom en annan sedvänja efterhand. De studenter som var förlovade lät sina flickor brodera på ryggen
på västen som ett tecken på att ingen annan göre sig besvär. På min västrygg har Kerstin broderat
veteax och blåklint inom ramen för konturen av en karta över Östergötland för att klargöra att vår
hemort var belägen i Östergötland.
Gammeldans blev en annan anknytning till bygden. Där fanns en lärare eller var han kantor som hade
gjort det till tradition att lära skogseleverna att dansa gammeldans. Han kom ett antal kvällar till
herrgården medförande grammofon och ett antal danssugna flickor. Och så dansades det schottis,
hambo, vals och polka, allt i den allra största anständighet. Jag hade dansat lite folkdans förut inom
NTO så det var inte precis nytt för mig men det var det för många av de andra. Jag minns att Ljunglövs

Ettan var med och dansade. Hon arbetade i köket hos husmor Eva, var mycket duktig och äldst i
Ljunglöfs stora barnaskara därav namnet som kanske var lite vanvördigt och som användes med
urskillning.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ett PS från Maria Lee om ett par intressanta sammanträffanden:
• att det var just i detta nummer som Nils Eriks berättelse bland annat handlade om skogisvästen
– när en efterlysning görs av Eva-Lena Neiman angående just västen.
• att husmor Eva nyligen nämnts i Facebookgruppen Garpenberg Förr och Nu
Här är Eva med ett då finskt krigsbarn Olavi från
Karelen. Det skulle vara fint om någon kunde
skicka in en berättelse om Husmor Eva och
eventuellt också Olavi till framtida
Garpenbergsblad.
Foto tillhör Ingvar Eriksson
__________________________________________________________________________________
Garpenbergs NSF scoutkår
Årsmöte i Garpenbergs NSF scoutkår 7/4 kl 19.00 i Församlingshemmet. Alla intresserade
välkomna. Vi bjuder på smörgåstårta. Vi behöver fler vuxna som kan hjälpa till i föreningen.
Välkomna!
Henke Hedlund
Garpenbergs NSF Scoutkår
Kontaktinformation: 073-774 58 23 henkesueco@hotmail.com

Efterlysning!
Bilder, mönster, historier och kunskap om skogisvästar
Två ”skogisar”, dvs jägmästare, har börjat forska
om ursprunget till skogisvästen - Olle Tranberg
och Patrik Ulvdal. De letar efter mer bakgrund
och berättelser om hur den syddes och
förändrats under åren. De har redan mycket
material och funderar på att kanske göra en bok.
- Skräddare Sven Pettersson och Elvira, goda
vänner till vår familj, och säkert ihågkomna av
många i Garpenberg, sydde västarna länge. -
Har du bilder, mönster eller berättelser om
västarna, även om andra som hjälpte till att sy
eller brodera skogisvästar?
Skriv till mig,
evalena.neiman@gmail,
eller per post:
Segelflygsgatan 43, 128 33 Skarpnäck
Så kan jag föra infon vidare eller förmedla kontakt med västforskarna!
Eva-Lena Neiman

Svunna Tider
Loppis, antikt och byggnadsvård
bjuder in till säsongstart
Påskafton och Påskdagen
16-17/4-22
10:00-15:00
Massor av nyinkommet!!!!
Öppet
April-Maj
Lör 10:00-15:00
________________________
Juni-Sept
Lör o Sön 10:00-15:00
_________________________
Byn Herrgården, skarpa kurvan vid slaggstenshuset
Kontakt 0763401459 samt Facebook/Instagram

Vårbud i vintern.
Jag ser mot lundens björkar,
som tyngda stå av snö
och längta efter våren
med värme, sol och tö.
Allt är så dött och stilla,
ett ljud ej tystna’n stör,
då plötsligt fågelkvitter
jag hör därovanför.
Han kommer med en hälsning,
som bär om våren bud.
Jag lyssnar, full av glädje,
till kända sångens ljud.
Han sjunger: »Snart skall solen
försmälta vinterns snö
och åt naturen tända
nytt liv i varje frö.
Och sommaren skall åter
i härlig fägring stå
med stilla klara sjöar,
med himmel hög och blå.»
Hav tack, min vän, för sången!
Den gav mig åter hopp;
den väckte levnadsglädje
på nytt i själen opp.
Garpe (Udd Vilhelm Johansson, Hummelbo)
Inskickad av Karin Bergling Sundström
___________________________________________________________________________
Dormsjö Bruk
I sommar planerar hembygdsföreningen en utställning med fokus på Dormsjö bruk. Vi
kommer att lyfta fram föremål tillverkade vid bruket samt dess mycket intressanta historia.
Det är en hel del skrivet om bruket, men kanske är det någon läsare av Garpenbergsbladet
som känner till en personlig berättelse om någon som jobbade där eller har annan koppling.
Bruket lades ju ner år 1900, men berättelser kan som bekant leva vidare Vi tar även
emot förslag på intressanta föremål.
Kontakta Maria Lee 070-556 93 46 eller Doris Ruth 073-941 99 04

Fotvård på Backgårdsvägen 20
Boka tid för hel fotvårdbehandling som alltid börjar med uppmjukande fotbad.
Behandlingen avslutas med insmörjande fotmassage.
Naglarna klipps o slipas. Är de tjocka, sk kartnaglar, slipas de ner innan de kan
klippas.
Liktornar/förhårdnader tas bort o fotsulorna blir filade, insmorda o masserade
med fotcreme. Naglarna smörjs in med hud o nagelolja.
Har du friskvårdspeng via jobbet? Då kan du använda den till friskvårdsbetingad
fotvård
Kommande öppettider:
Fredag 29/4 kl 8-16
Fredag 20/5 kl 8-16
Ring o boka (eller skicka sms) på nr: 0702409832
Välkomna
Glad påsk önskar Åsa.S fotvård

VÄLKOMNA TILL
GARPENBERGS SKOLA
NI ÄR VARMT VÄLKOMNA TILL
GARPENBERGS SKOLA!
SKOLAN ÄR EN MINDRE F - 6 SKOLA
PLATS FÖR CA 60 ELEVER I
CENTRALORTEN OCH ÄR BELÄGEN
NÄRHET TILL NATUREN.
MED
I
VID FRÅGOR KONTAKTA REKTOR
CAMILLA ALDÉN PÅ TFN. 0225- 341 88.
MVH, FÖRÄLDRAGRUPPEN