Garpenbergsbladet nr1-2022

Bertil berättar
Började min idrottsbana i Garpenberg och vill här berätta några minnen från
den tiden.
Normansfamiljen bodde i Kattviken , ett litet arrendeställe dit vi flyttade 1937 "·
från en skogsby i finnskogen i Hälsingland. Far fick jobb som apterare på
Dormsjö bevakning och han blev också arrendator.
Intresset för idrott väcktes då jag lyssnade på Sven Jerrings fantastiska referat
när Gunder Hägg och Arne Andersson slog världsrekord på löparbanorna.
Volymen på radion stod på max.Världen stod stilla - alla lyssnade.
Hur kunde det ske? Dom bodde ju uppe i fjällvärlden. Jo, dom blev tränade och
fostrade av sin tränare Gösta Olander i Vålådalen. Han hade en speciell filosofi
kring träning. "Bli vän med naturen - träna där! Du får en naturlig styrka och
bygger upp en fin följsamhet i din kropp." I blöta myrar på fjället, i kuperad
terräng, i snö på vintrarna och i sanden runt Mellandalstjärnen i Vålådalen.
Alla världslöpare på den tiden lade sin träning i Vålådalen.
Jag fastnade för Göstas ord. Jag började springa i snön - hårda vintrar på den
tiden - och fortsatte i myrarna och på berg. Inte som mål utan bara för att
• J
prova på. Det kändes så naturligt och verkligt. Och visst blev det skön rörelse i
kroppen. Tränade under hela min idrottstid just på det sättet.