Sveriges fåglar 2021

Jordbrukslandskapets fåglar
– en kort historik
När vi idag följer utvecklingen för våra jordbruksanknutna
fåglar, är det inte utan att man funderar över
deras längre historia i norra Europa. Etablerade de sig
här först när människan börjat odla upp markerna i
större skala eller fanns de här redan tidigare, men då
i andra miljöer? Eftersom fåglar kan flyga och därmed
lätt etablera sig i nya områden, skulle lösningen kunna
vara att de är kulturföljare. Men ser vi till växtligheten,
och inte minst de många hävdberoende arterna, blir
bilden delvis en annan.
Det finns ett stort antal växter som med stor sannolikhet
funnits mycket länge i Sverige, men som samtidigt
är beroende av såväl betesdjur som människans ingripande
för att förhindra igenväxning. En förklaring som
lagts fram är att stora växtätare, bl.a. så kallade megaherbivorer,
efter senaste istiden åstadkom ett halvöppet
mosaiklandskap, som passade såväl de växter
som de fåglar vi idag förknippar med hävdade marker.
Sedan de stora växtätarna försvann eller minskade i
antal, har många av dessa arter förmått hålla sig kvar
tack vare människans brukande av landskapet.
Länge innebar brukande av jordbruksmark också att
det skapades mervärden för biologisk mångfald. Betesdjur
höll hagmarker och skogar öppna, så att sollju­
set nådde ner till marken. Ängs- och madslåtter skapade
också attraktiva öppna ytor. Eftersom man inte
slog gräset och örterna förrän ganska långt fram på
sommaren, hann fåglarna fullborda sin häckningscykel
och växterna fröa av sig. Brukandet var dessutom
oftast småskaligt, vilket skapade en mosaik av miljöer.
Den agrara revolutionen på 1800-talet, som innefattade
både storskifte och laga skifte, medförde betydande
förändringar i jordbrukslandskapet. Tidigare hade
bönderna odlat små tegar, men genom skiftet slogs
dessa samman till större fält som kunde brukas mer
effektivt men med mindre variation än tidigare. Avkastningen
från åkrarna ökade också genom införande
av växelbruk, ökad odling av baljväxter, klöver i vallar,
ärtor och bönor samt ökad gödsling, bland annat med
guano. I början av 1900-talet introducerades handelsgödsel,
vilket ytterligare ökade avkastningen
Samtidigt bedrevs omfattande kampanjer för att skapa
mer odlingsbar jord. Vattendrag som tidigare svämmat
över både vår och höst, grävdes ut och blev till diken
eller kanaler. I stället för att användas till den gamla
madslåttern, odlades de omgivande fuktiga markerna
upp. Mängder av sjöar sänktes också i syfte att vinna
mer odlingsbar mark. De nysänkta markerna hade
Den sydliga underarten av kärrsnäppa hade så sent som under första halvan av 1900-talet en vidsträckt utbredning på mader och
strandängar i södra Sverige. Idag återstår endast ca 60 par, flertalet på Öland och några få i Skåne. Foto: Mikael Arinder
15