Kapitel 6-13 - Kjell Höglund

77
DET SICILIANSKA SIGILLET
Den blivande greven kastas i en fängelsehåla och när han
till sist undkommer följer han en vägbeskrivning till en
skattkista som dolts i en grotta innanför en annan grotta.
Med hjälp av denna omätliga skatt blir han i stånd att hämnas
på dem som konspirerat mot honom.
Genom hela boken finns otaliga hänvisningar som står i
harmoni med de hypoteser jag utvecklat. Boken slutar med
att greven i ett underjordiskt palats på ön Monte Cristo (Ortygia)
ur ett skåp plockar fram en gulddosa som innehåller
ett silverskrin som i sin tur innehåller en oljeaktigt ämne.
Detta sker i anslutning till att både hjälten och hjältinnan är
skendöda.
Jules Verne kan synas ha litet och ingenting att göra med
tempelriddarnas hemlighetsfulla aktiviteter. Men Verne hade
kontakt med ett hemligt sällskap och Resan till jordens medelpunkt
har starka kopplingar till förbundsarkens försvinnande.
Bokens osynlige hjälte Arne Saknussemm är en alkemist
som blir förföljd som kättare. Hans namn är inristat längs
den väg man ska följa, att jämföra med de inristningar som
förekommer i Monte Cristo. Expeditionen utlöses av ett
chiffer med omkastade bokstäver. Nedstigningen sker i en
vulkan klockan 13.13 den 28 juni (dagens namn är Leo och
Jesus är enligt Upp. 5:5 lejonet av Juda stam). Solen utpekar
den rätta kratern analogt med solstrålen i katedralen i
Chartres.
Expeditionen är en exemplifiering av den underjordiska
floden, man följer en bäck som leder ut i en ocean som omnämns
som Medelhavet och resan fortsätter på en flod. Mitt
i ”Medelhavet” (av ungefär samma storlek som det riktiga
Medelhavet och rakt under det) finns en ö som är slående lik
en val som reser på huvudet (Sicilien upp och ned). På ön
finns en fontän.
På ett ställe talas om märkliga grottor på Sicilien och om
den övergivna fängelsehålan i Syrakusa som kallas Dionysios
öra. Man påträffar en väl bevarad mumie. Expeditionens