Kapitel 6-13 - Kjell Höglund

87
DET SICILIANSKA SIGILLET
kunde och framför allt att tiga som muren. Allt som graalsagorna
hade hoppats skulle komma i dagen och inleda en
ny gyllene epok för mänskligheten krossades brutalt fredagsnatten
den 13 oktober 1307 när den franske kungen och
påven i en ohelig allians gick till attack mot tempelriddarna i
en operation som var ett försök till en ”slutgiltig lösning”.
Strax innan hade katarerna utplånats.
Tiden var ännu inte mogen. Den stora hemligheten tillhörde
ännu framtiden. Arken med sitt farliga innehåll måste
försvinna från jordens yta av samma anledning som mördaren
måste göra sig av med sin rykande revolver – och lika
spårlöst. Symboliskt sett måste alla dokument i denna sak
läggas i en hemligstämplad mapp och förseglas med ett sigill
som inte fick brytas förrän Gud själv valde att ingripa i
skeendet. Det måste vara ett sigill starkt nog att kunna
motstå varje obehörigt försök att bryta det.
Lösningen blev vad som skulle kunna kallas det sicilianska
sigillet – den luciastaty och ark av silver som utgör den sista
förvaringsplatsen för förbundsarken och som i tempelriddarsagorna
kallas den heliga Graal.
”It was Joseph of Arimathea who collected the blood of the
crucified Christ in a dish used during the Last Supper. He
and his son Josephus kept the Grail and its sacred contents
hidden for many years until one day they set out on a
divinely inspired journey across the world in search of a safe
refuge where the holy relic might be kept.”
Lancelot, Chrétien de Troyes
En mytologisk vattenmassa
Under sökandets gång har ett stort antal indicier ansamlats
till stöd för mina hypoteser om förbundsarkens historiska
uppgift och öde. Men jag har saknat ett ovedersägligt bevis.
Jag har saknat den allra sista pusselbiten som skulle göra bilden
komplett. Det har trots mina ansträngningar saknats en