Hele bladet - Foreningen Norden

Lille ordliste
anslagen bevillinger
drag træk
envist stædigt
filmsnuttar filmstumper
fors fos, vandfald, elv
fortfarende fortsat
föregick gik forud for
företräde forrang
gemenskap fællesskab
gentemot lige over for; i forhold til
gröda grøde
håll her: områder, steder
idiosynkrasi overfølsomhed, modvilje mod div.
Idiotförklara her : »idiot-erklære« ; sindssyg, åndsformørket
kanot kano
livsklättraren klättraren: Person der klatrer
löständer gebis; forlorne tænder
mal her: viser, ruller
mustiga kraftige, saftige
numera efterhånden
odräglig ulidelig, utålelig
olikartade uensartede
repade her: genoprettedes
rösterna stemmerne (til valg)
självförtroende selvtillid
skidvolter skikolbøtter el. lign.
ställen steder
stup afgrund; klippe
syftar på her: henviser til
tröttna på trættes af
tävla konkurrere
undantag undtagelse
ungefär omtrent
uppskattning påskønnelse
utmanande udfordrende
uttunnat udtynde; udvande
våghalsiga dumdristige
även også; endog
återhållsam tilbageholdende
rande biografiska insatsen står Lars Frode Larsen för:
i »Den unge Hamsun« (1998–2002) dokumenterar
han i tre volymer Hamsuns liv, praktiskt taget från
dag till dag, fram till det sensationella genombrottet
med »Svält‹ (1890).
De biografiska attackerna är således många och olik-
artade. De utgör faktiskt en intressant provkarta på
den litterära biografins svängrum. Lars Frode Larsen
satsar på detaljrik och saklig dokumentation. Kolloen
verkar ibland vilja tävla med Hamsun själv genom att
låna av hans språk, inte minst när han kan vända det
mot Hamsun själv och beslå honom med lögner och
undanflykter. Det gäller också hans porträtt av Hamsuns
andra hustru, Marie, som här kommer till tals och
får ett slags upprättelse. Kolloen korrigerar den myt
som cirkulerat om Marie Hamsun som den häxa som
förförde den stackars mannen till nazism – en populär
tanke hos många Hamsun-beundrare. I Thorkild Hansens
»Processen mot Hamsun« (1978) skrivs denna myt
med stora bokstäver, för att leva vidare, om än nedtonad,
i Jan Troells filmatisering. Kolloens inlevelse har
sina risker: ibland vet man inte riktigt vems språk man
egentligen läser. Men i stort sett har det blivit en både
tillförlitlig och medryckande läsning.
Sympatisk litterär metod
Combüchen står för en helt annan attityd: hon utgår
från att ingen biografi kan vara slutgiltig och ingen
tolkning definitiv. Hon drar i det biografiska materialet,
följer trådar i olika riktningar, jämför med litteraturen,
funderar, tolkar. Jag har stor sympati för
detta sätt att bedriva litterär biografi : hon avstår från
den biografiska tvärsäkerheten som vill säga hur allting
egentligen förhöll sig. Hon avstår emellertid inte från
att fälla omdömen och markera egna meningar; hon
tillåter sig att ta Hamsun i örat eller tröttna på hans
idiosynkrasier men hon fortsätter ändå att läsa och värdera
hans böcker.
Hos Combüchen förskjuts »problemet Hamsun«
till en problematik som Hamsun inte alls är ensam
om: nu gäller det förhållandet mellan liv och dikt hos
en författare som envist prioriterar dikten, samtidigt
som han predikar livets företräde. Men Combüchen
är ju inte norsk och det som i Norge uppfattas som
»problemet Hamsun« uppfattar jag inte bara som ett
Hamsun-problem utan också som ett norskt problem :
upphöjer man en författare till »diktarhövding« så får
man räkna med att han förr eller senare »faller«. Uppfattar
man sitt land som »annorlunda«, som ren »natur«
och som »självständigt« i förhållande till resten av värld-
en, så får man problem med en författare som säger att
landet borde vara just det – och som drar förskräckande
ideologiska konsekvenser därav.
NORDEN Nu NR.4 OKTOBER 2009 21