si non Oggi, Quando Allora - Diktonius Text

HUR MIN DANSKA DIKTFLOTTA RÄKNAR
NER MOT NOLL - :
Introduktion till
”Den Blå Rose”
I.
Under andra världskriget kunde det mycket väl ha blivit aktuellt för engelsmännen
att återerövra ett ockuperat Storbritannien med Canada som språngbräda.
Jag har alltid tyckt att detta på sätt och vis var en storslagen tanke. I alla fall
passar den inte så alldeles värst som en lekfull droppe av inspiration i närvarande
satsning; en satsning som redan i sig själv måste vara enastående i nordisk litteraturhistoria.
- Att ge ut en dansk diktsamling i Sverige – på danska! Och väl att
märka, även: ge ut den för första gången, oläst av en dansk publik, vilken i bästa
fall då alltså kan få läsa den via sin svenska utgivning. Med tanke på det maximala
läsmotståndet mot varandras språk i just dessa två så maximalt närbelägna grannländer
är detta väl å det närmaste en självmordshandling. Det är just därför jag väljer
att i stället fokusera på min inledande liknelse och föreställa mig, att jag är de
samlade brittiska exil-styrkorna som angriper Utifrån, över havet (eller åtminstone
Sundet!) mot det ockuperade hemlandet.
Alldeles exakt, ja. Ty ända sedan jag gav ut min första diktsamling, ”Syv-Fire-
Seks, eller Vejen til Gådernes By” på Gyldendals delikatessguldkrönta förlag i
Köpenhamn, har min innersta åsikt varit den, att lyrikens Danmark är ett i grund
och botten ockuperat land. Några av dessa dåvarande ockupationsstyrkor av
välsmort lierade elit-etablerade kritiker och författare har avlidit sedan dess och ersatts
av nya, andra av de gamla finns fortfarande kvar, men en särskild fasett av
sammanhangskraften i denna förenade maktfront har växt fram under dessa mellanliggande
tre-fyra decennier: Författarskolan i Köpenhamn som tagit över s a s
självaste kärnan i denna infiltrerings- och ockupationsstruktur och från år till år,
via i synnerhet sina stödpositioner i den köpenhamnska kritikerkåren, tätnat sitt
grepp om lyrikutgivningens Inne och Ute. Det var i erkännande av det nyttolösa i
att än en gång kämpa sig fram till uppmärksamhet kring en ny lyrikutgivning i
fullkomlig disharmoni med de etablerat tongivande trenderna, att jag till slut har
valt denna lika drastiska som enastående lösning: att komma ut med en samling
dikter på danska på ett svenskt förlag.
II.
Saken är den, när det gäller min nuvarande diktning – det vill säga, såsom jag härvidlag
diktat under de många senaste åren – att den är otraditionell redan genom
7