Sune Dahlström En tvillingsjökaptens uppväxt - Diktonius Text

En 

tvillingsjökaptens 

uppväxt 

Sune Dahlström 

Diktonius Text

En 

tvillingsjökaptens 

uppväxt

Bidra till Diktonius Text fria utgivning! 

Gör så här: För att lämna 10 kronor skriver du ett SMS med 

texten dtext10 och skickar till 72345. 

10 kr: Skriv dtext10 




Skicka till 72345 

@Sune Dahlström, 2010 

Titel: En tvillingsjökaptens uppväxt 

Författare: Sune Dahlström 

Förlag: Diktonius Text 

Tryck: Publit, Stockholm 

ISBN: 978-91-977874-6-8

Tvillingbröderna 

Femåriga tvillingarna Pigg & Tott

F ö r o r d 

Detta är en sann berättelse om enäggstvillingpojkarna Pigg & Tott. Vi får 

följa dem från moderlivet upp till deras tidiga tonår. I en realistisk berättarstil 

får du ta del av hur förhållandena kunde te sig i en dåtida 7-barns familj 

i Malmö. En familj som – till följd av krigsåren och därmed sammanhängande 

problem - fick finna sig i att hålla till godo med vad som erbjöds. 

Pojkarnas stundtals ensidigt självkomponerade måltider, var i sig en illustration 

hur man trots allt kunde leva sparsamt - men gott. 

Den autentiska skildringen åskådliggör folkskollärarinnans grymma bestraffningar 

som yttrade sig i såväl fysisk som psykisk misshandel av pojkarna. 

Något som förresten höll på att sluta på ett djupt tragiskt sätt. Man 

kan också ta del av hur de överlevde den kalla vintern, och alla de grymma 

förvecklingar som vad detta kom att leda till. Pojkarnas annorlunda metod 

att höja sina skolbetyg hör förmodligen till det ovanligare slaget. Dessvärre 

satte detta sina spår i pojkarnas vuxna liv. Detta vid tillfällen då de inte 

längre kunde utnyttja förmånen att samarbeta med varandra. 

En stor del av gossarnas vakna tonårstid togs upp av brödernas stora 

tennisintresse. En sportgren där de som dubbelpar lyckades sopa banan med 

ett stort antal jämnåriga juniorer. Detta eftersom den ene var såväl höger 

som vänsterhänt- och den andre enbart vänsterhänt. Båda servade och smashade 

med höger handen. Vid åtskilliga tävlingstillfällen - då de deltog i 

singlejuniortävlingar - vilka hade en tendens att bli långvariga - bytte tvillingarna 

helt enkelt av varandra på tennisarenornas toaletter. Som bekant är 

det nämligen enligt regelverket tillåtet att under en bestämd tidrymd lämna 

banan för kortare toalettbesök. Resultatet av detta byte blev förstås att den 

utvilade och fräsche tvillingbrodern löste av sin tröttkörde tvillinghälft. 

Gissa om den likaledes utslitne motståndaren stundtals fick det jobbigt att 

vinna tennismatchen? 

4

De blygsamma prispengarna kom på så vis att bli ett välkommet tillskott 

till brödernas ständigt tomma sparbössor. Tvillingarnas intensiva intresse 

för den ”vita sporten” fick emellertid efterhand dela med sig till en annan 

sportgren. som de brukade kalla "bilsporten”, och detta redan då de var 

dryga 14-år gamla. Med svarta taxikörningar fann de ytterligare ett såväl roande 

som lönsamt sätt att spara till sin första motorcykel. Denna kom att bli 

en militärversion av märket BSA 500 kubik - eller med andra ord en tung 

motorcykel. Bilåkningen kom till sist att likna ett gift i deras kroppar. Ett 

bilberoende som kan jämföras med våra dagars tobak, sprit och drogmissbruk. 

Alla förekommande namn i berättelsen är fingerade. 

5

Tvillingbröderna 

– valda episoder ur tvillingarna Pigg och Totts liv - 

(pojkarnas smeknamn) 

Torsdagsmorgonen den 23 juli 1929 randas med en klarblå himmel. Fastän 

det är tidigt på morgonen är luften redan ljum. Det är hög luftfuktighet 

och termometern visar +20 grader. Platsen är det Bärnstenska hemmet på 

Slottsgatan12 i Malmö stad. Klockan, som visar sju, ringer på äldsta dottern 

Gretas nattduksbord. Hon har svårt att vakna eftersom hon och hennes 

syskon pysslat med födelsedagsförberedelserna långt in på natten. Greta 

var ständigt den självskrivne ledaren vad gällde sysslor av nämnda slag. 

Nu gällde det att snabbt få liv i de övriga syskonen. Dessa var Stig Sven, 

Ingrid och Lennart. Deras mamma Berta skulle hyllas på sin 43-åriga födelsedag. 

De fem syskonen hade således, som brukligt var i deras familj, 

förberett sig väl inför mammans högtidsdag. 

Så var då allting äntligen klart. Alltmedan den ärvda gamla moraklockan 

slog åtta slag, ilade Greta på lätta bara fötter bort mot föräldrarnas sovrum. 

Nu gällde det att försiktigt väcka pappan utan att mamman skulle vakna. 

Han var döpt till Valentin, och var född i Stockholm den 12 augusti 1885. 

Med en lätt smekning av faderns kind fick hon så småningom liv i honom. 

Tillsammans smög de ut ur sovrummet denna ljuvliga högsommarmorgon. 

Solstrålarna letade sig fram genom köksfönstret där pappan och hans fem 

små älsklingar som bäst lade sista handen vid den hembakade födelsedagstårtan. 

Termometern hade stigit och visade nu drygt 23 grader. De små vita 

cirrusmolnen varslade om att det skulle bli en varm och vacker dag med 

höga eftermiddagstemperaturer. I övrigt hade denna sommar varit ovanligt 

varm och vacker. 

De av landets innevånare som hade ledigt från sina arbeten utnyttjade 

alla de badmöjligheter som stod till buds runt landets långa kuster. En 

mängd utländska turister, företrädelsevis tyskar, invaderade de inbjudande 

badstränderna, och detta trots den ekonomiskt bekymmersamma tid som 

6

ådde. Vattentemperaturen hade under de senaste veckorna pendlat mellan 

22 och 24 grader. Låt oss återvända till den Bärnstenska familjen i Malmö 

stad. Äntligen var man klar med alla förberedelser inför födelsedagen, 

varför hela barnaskaran anförda av pappan tassade in till det alltjämt sovande 

födelsedagsbarnet. För fulla halsar fylldes lägenheten med den välbekanta 

hyllningssången ”Ja må hon leva” Mamma Berta slog upp ögonlocken 

och strålade ikapp med solstrålarna som fyllde rummet med ljus. 

I detta ögonblick glömde hon bort allt slit från morgon till kväll som var 

den tidens hemmafruars dagliga lott. Visst blev hon avlastad av familjens 

jungfru, men bara tvätt och strykning i hennes sjupersoners familj sysselsatte 

en person. Allt tvättades för hand eftersom man vid denna tidpunkt 

ännu ej förfogade över någon tvättmaskin. Den med mycken omsorg och 

kärlek hemlagade födelsedagstårtan och övriga bakverk försvann på ett 

nafs. Lyckan var fullständig då den sista födelsedagspresenten hade öppnats. 

Idag skulle mamman och pappan överlämna sin kära barnaskara till 

jungfrun för en liten bilfärd söderöver. 

Emedan pappa Valentin, till yrket var handelsresande, var familjen ägare 

till en bil - en Ford årgång 1924. Endast ett fåtal bilar rullade vid denna 

tidpunkt på landets vägar. De bestod mestadels av dåligt underhållna grusvägar, 

och befors till största delen av hästfordon. Eftersom hästarna och 

dess kuskar ännu inte vant sig vid bilarnas framfart, inträffade det dagligdags 

olyckstillbud. Detta skedde nästan uteslutande på landsvägarna belägna 

utanför tätorterna. Allt detta var emellertid Valentin van och medveten 

om, eftersom han dagligdags färdades utmed de svenska landsvägarna året 

runt, och detta i alla slags väder. Toppfarten på fordonen var med dagens 

mått mätt måttlig, den låg omkring 50 km/tim. Mer än så tillät sällan bilarnas 

hästkrafter, men eftersom vägarnas skick var uruselt, var det dessa som 

i de flesta fall bestämde hastigheten. 

Dagen till ära hade Valentin tänkt överraska sin hustru med en biltur i 

familjebilen. Han hade bestämt sig för att köra till Skanör, där ett krogbesök 

åtföljt av ett svalkande havsbad, skulle utgöra en välbehövlig och avkopplande 

barnfri vilodag för dem båda. Det var hans uppskattning till sin 

”ladylika” hustru som tålmodigt hade fött dem fem välartade barn. Barnafödandet 

spände således över en relativt lång tidsperiod. 

7

Äntligen hade således denna del av livet, med alla sina bekymmer och 

glädjeämnen, passerat summerade mamma Berta där hon tillsammans med 

sin några år äldre make i behaglig fart färdades i sin mysiga Ford utmed 

landsvägen till Skanör. Eftersom bilen var av en s.k. konvertibel modell, 

med möjlighet att fälla ner taket, hade man inte ont av den heta eftersommartemperaturen 

som hade gått upp mot 30 grader. Sträckan Malmö - 

Skanör var drygt 35 km. och avverkades med ett par raster på ett par timmar. 

Då resan företogs vid denna tidpunkt, slapp man ifrån de på tidiga morgnar 

och kvällar vanliga kreatursförflyttningarna. Det böljande underbart 

vackra landskapet som man färdades genom, registrerades med förtjusning 

av paret Bärnsten, där de i maklig fart färdades fram. Detta speciellt av 

hustrun eftersom hon, tillföljd av sin stora familj, sällan fick några lediga 

stunder över för någon längre biltur. Hon hade således ännu större anledning 

att njuta av denna ljuvliga biltur vid sin älskade makes sida, som genom 

sitt yrke tvingades vara borta veckovis från hemmet. Under den tid 

han var hemma hade man inte alltid så mycket tid för varandra, upptagna 

som man ständigt var av barnen och deras krav på umgänge. Alltså var 

stunderna då mamman och pappan kunde rå om varandra ovanlig. Bilresan 

var strax över och man passerade skylten med ortnamnet Skanör. Strax 

efteråt rullade ekipaget upp på parkeringsplatsen utanför Skanörs gästgifvaregård. 

För att förvissa sig om att få plats hade Valentin före avfärden från hemmet 

bokat plats på gästgifvaregården. Och tur var detta eftersom matsalen 

var smockfull med gäster. Krogbesöket var tänkt som en överraskning med 

anledning av hans hustrus födelsedag. Man var i övrigt sparsam med restaurangutsvävningar 

i familjen detta med tanke på den osäkra konjunkturen 

som var på väg ner. Efter en liten aperitif serverades herrskapet en 

utsökt anka, krogens specialitet. Denna sköljde ner med en bordeaux av 

god årgång. En bit hemlagad spettekaka med gott hemmalet kaffe avslutade 

lunchen. Nu återstod det efterlängtade havsbadet. 

Den välfyllda picknickkorgen i bilen hämtades i bilen, varefter en kort 

promenad ner till sandstranden avverkades. Sanddynerna hade under årens 

lopp bildat små gropar som inhägnades av vind- och insyningsskyddade 

8

vassdungar. Efter lite letande fann man en ledig grop som låg strax ovanför 

strandlinjen. Vågornas melodiska skvalp utgjorde en rofylld ljudfond till 

den sagolika sandgropen. Denna lystes upp av solskivan och indirekt genom 

de reflekterande strålarna från de vita vågkammarna. Idyllen påminde 

starkt om strand utmed en söderhavsö. 

Strandremsan började fyllas med människor i alla åldrar. Flertalet av dem 

var på väg till en brygga som var belägen i ena ändan av stranden. Med 

hjälp av denna kunde man ta sig ut till djupare vatten där möjlighet till alla 

de slag av simhopp erbjöds. Det jättestarka solljuset föranledde Valentin att 

fälla upp den medförda solparasollen. De svarta baddräkterna i den tidens 

heltäckande modell, vars underkant slutade just under knäskålen, påtogs. 

Minuten senare bar det av mot det lockande ljumma havsvattnet. Födelsedagsdoppet 

gav de medelålders kropparna nytt liv. Sida vid sida simmade 

de utan att förtröttas utmed strandkanten. De njöt båda av den pånyttfödelsen 

som sältan i havet gav dem. Tillbaka till sandgropen smakade det medhavda 

kaffet extra gott. Pappa Valentin hade de sista månaderna jobbat hårt 

och med sin bil färdats utmed åtskilliga mil landsväg från norr till söder i 

vårt avlånga land. Han hade under dessa resor lärt sig nödvändigheten av 

att ta en liten eftermiddagslur. Sin vana trogen tog det ej heller lång stund 

förrän han somnade in för sin regelbundna sovstund. 

Hans hustru, som låg vid hans sida, drömde sig under tiden bort en 

stund. Hon erinrade sig alla de underbara tillfällen som de hade upplevt 

tillsammans. Visst hade det emellanåt gått ganska livligt åt i deras samvaro. 

Visst hade det hettat till då och då. Dock hade det hela slutat med försoning 

åtföljd av värme och närhet innan de somnade in tillsamman hemma 

i den trygga familjesängen. Skulle denna lycka vara för evigt? Hade 

inte allt varit för bra för att vara sant? Ett flertal av hennes väninnor hade 

sannerligen inte vederfarits denna lycka. Flera av deras barn hade avlidit i 

den, vid denna tidpunkt, så fruktade engelska sjukan och tuberkulosen. De 

flesta tillbuden hade drabbat spädbarnen. 

Familjen Bärnsten hade hitintills skonats. Vad gällde hennes barnafödande 

så borde detta för övrigt rimligen vara överstökat. Hon var ju nu 

faktiskt fyllda 43 år, och därmed borde risken för en ny graviditet vara 

tämligen liten. Detta i alla fall vad hennes gynekolog hade upplyst henne 

9

om. Snart skulle Stig, den äldsta pojken, flytta hemifrån, och hon kunde på 

så vis få ytterligare tid över till småsyskonen. Lennart - den yngste - skulle 

strax fylla tre och därmed skulle den jobbiga blöjperioden vara överstökad 

för alltid. 

Landets allt djupare depression, med åtföljande lågkonjunktur, var något 

som ständigt oroade henne. Branschen där Valentin var verksam i var ytterst 

konjunkturberoende och känslig för yttre störningar och detta eftersom 

den var importberoende. Sverige hade redan drabbats av massarbetslöshet, 

och människor gick arbetslösa i tiotusentals. Hotande politiska moln 

steg också upp över kontinenten. Skulle de återigen tvingas uppleva ett nytt 

världskrig i Europa och kanske ännu brutalare och varaktigare än det första? 

Hur skulle det i så fall gå för hennes lyckliga familj? 

Usch, varför skulle sådana tankar uppenbara sig en sådan underbar dag? 

Och detta på hennes egen födelsedag. Frågorna var många och ingen av 

dem kunde i dagsläget besvaras. Normalt brukade hon inte ta någon sovpaus, 

men idag tycktes allt vara annorlunda. Det måste ha varit en följd av 

den varma, kvava luften och den sköna jättelånga simturen i det bräckta 

havsvattnet. Efter en, som det tycktes, liten stund vaknade hon upp, såg på 

sin klocka och konstaterade att hon hade sovit bort drygt två timmar. Solen 

höll på att sänka sig i havshorisonten, och nästan alla människor hade lämnat 

stranden. Valentin, som hade legat vid hennes sida, var på väg upp ur 

vattnet och satte kurs mot henne. 

De hade bestämt sig för att återvända till stan innan mörkrets ankomst, 

varför de bröt upp och lastade in sina bad- och picknick grejor i bilen. 

Mamma Berta hade precis satt sin fot på bilens fotsteg, då hennes make 

föreslog henne att de skulle ta ett sista snabbt och uppiggande dopp. Detta 

med tanke på den varma och jobbiga bilresan hem. Valentin fick även vara 

chaufför under denna eftersom hustrun saknade körkort. Hans förslag mottogs 

positivt och minuterna senare dök de ner i det ljumma vattnet. Efter ett 

snabbdopp återvände man till platsen på stranden där de tidigare hade legat. 

Strandplagen var till skillnad från tidigare på dagen nu helt folktom. 

Allt var tyst och stilla bortsett från det lätta vågbruset som hördes från 

strandkanten. Doften från havet och de tusentals ängsblommorna som 

ramade in idyllen var bedövande. En nästan andaktig stämning bredde ut 

10

sig över nejden där det lyckliga Bärnstenska paret satt tätt inpå varandra. 

Vilken glädje, vilken födelsedag hade de inte upplevt tillsammans. Först 

ihop med barnaskaran - och nu enbart de båda. 

Väl tillbaka till den kära familjebilen, somnade Berta ljuvt in med ett 

stort förnöjsamt leende på läpparna. Ömt slöt Valentin om henne pläden 

och startade upp bilen inför hemresan till Malmö och hemmet. Tryggt 

följde han vägens vänstra sida som lystes upp av bilens strålkastare. Månen 

var på väg ner och Karlavagnens stjärnbild avtecknade sig allt tydligare på 

himlavalvet. Tack vare den sena timmen mötte han endast ett fåtal trafikanter 

under hemfärden. Visst hade det hitintills gått bra för honom. Hans val 

av livsledsagarinna hade visat sig vara den bästa tänkbara. Barnaskaran såg 

ut att arta sig väl En relativt hygglig inkomst genom ett varierat och trivsamt 

arbete sysselsatte honom, även om det stundtals kunde vara väl så 

slitsamt. Bara det nu inte krånglade till sig med importen från Tyskland. 

Han var ju helt beroende av produkterna där nere. Valentin beslöt sig att 

slå bort nämnda tankar och försökte se positivt på framtiden. 

Vi har nu kommit in i slutet av augusti. Mamma Berta börjar må dåligt 

med kräkningar och lätt yrsel på morgnarna. Hon blir irriterad på allt och 

alla och tål inte Valentins cigarrök längre. Ett par dagar gick och hon kände 

sig bra igen. Hon bagatelliserar det hela och glömde strax bort sitt tillfälligt 

dåliga hälsotillstånd. Den uteblivna menstruationen uppfattar hon 

som fullt normal. Mamma Berta hade de senaste åren haft ett flertal sådana 

uppehåll, något som hon tillskrev sin begynnande övergångsålder. 

Det gick några veckor då hon var helt symptomfri, men så återkom de 

ovan beskrivna besvären på nytt. Ett snabbesök hos familjedoktorn bekräftade 

hennes aningar. Hon var på nytt gravid, och detta vid 43 års ålder. Den 

redan stora familjen skulle utökas på nytt. Enligt doktorns beräkningar 

borde barnet födas i mitten av april påföljande år - 1930. Hennes och Valentins 

ljuvliga firande av hennes 43: e födelsedag efter badresan i Skanör, 

hade resulterat i en ny graviditet. Allt hade skett spontant som så många 

gånger förr. De senaste åren hade varken hon eller Valentin funderat på 

någon form av skydd. Hon hade genom sin gynekolog, och bekanta väninnor 

blivit upplyst om att risken för graviditet vid hennes relativt höga ålder 

var försumbar. 

11

Julen detta år firades traditionsmässigt med allt vad det innebar. Nyårsklockorna 

ringde in det nya året - man skrev 1931. Vintern blev ovanligt 

kall och snörik. Mamma Berta följde som vid tidigare graviditeter minutiöst 

den kloka barnmorskans råd. Hon motionerade regelbundet, och stoppade 

i sig all nyttig vitaminrik mat så gott detta nu var möjligt vid denna 

årstid. Eftersom hon hörde till de husmödrar som hade för regelbunden 

vana att konservera säsongens frukt och grönsaker, fanns det ett rejält förråd 

att ta av. 

Månaderna gick i allt snabbare takt, dagarna blev längre och den efterlängtade 

våren närmade sig. Alla barnen i den Bärnstenska familjen gladde 

sig åt sitt nya syskon som väntades frampå vårkanten. Man slog vad med 

varandra huruvida det skulle bli en pojke eller flicka. Den ena sena snöstormen 

efter den andra avlöste varandra, och detta så sent som i slutet av 

mars. Tillföljd av den stränga vintern, som medförde ofarbara vägar, tvingades 

Valentin att inställa sina affärsresor. Därmed uteblev också hans lön 

som var baserad på säljprovisioner. Familjen fick helt enkelt spara och 

försöka överleva på tidigare års besparingar. 

Vi har så kommit in i den första veckan i april. Mamma Berta putar nu 

med en rejält stor mage. Under dygnets alla timmar sparkas det ordentligt, 

varför hon knappast får någon blund i ögonen. Så har aldrig hennes tidigare 

graviditeter yttrat sig. Aldrig tidigare hade hennes kropp upplevt en sådan 

hänfördhet. Vad kunde det vara för en vildsint individ som avlats denna 

gång? Hon och hennes familj skulle snart få svaret på sina funderingar. 

Lyckligt ovetande om omvärlden, hade de både tvillingfostren startat 

upp sina dygn runt lekar. Inne i den rymliga och behagligt uppvärmda 

”bassängen” simmade de oförtröttligt omkring. Ingen utanför deras revir 

kände vid detta tillfälle till att de var två till antalet. Sällskapet av varandra 

gjorde att deras våldsamma simövningar blev ordentligt lustbetonade. Inte 

en lugn stund under dygnet alla timmar förekom. Speciellt vid de tillfällen 

då ”bassängen” lagt sig till ro blev det mysigt att leka ta fast. Övningarna 

stärkte deras kroppar, musklerna blev starkare och smidigare för varje dag 

som gick. Tack och lov så hade den mystiska kropp som ständigt inkräktade 

på deras revir slutat komma på besök. 

12

Tiden gick och efterhand hade de fått ett eget kroppsspråk med vilket de 

började kommunicera. En dag började de känna av något slag av muskelhopdragningar 

som särade dem från varandra och stundtals klämde ihop 

deras känsliga lemmar. Skrik och stönande gjorde deras tillvaro allt jobbigare. 

Tack vare deras vältränade kroppar, som de byggt upp genom allt 

motionerande, klarar de sig hyggligt. Men de anar att något dramatiskt 

håller på att hända. Fostren är nästan kräkfärdiga av alla oregelbundna 

rörelser som vätskan i deras ”bassäng” utsätter dem för. De förbereder sig 

på det värsta, på det okända. Lite av vätskan har börjat rinna ut ur en liten 

öppning under dem. 

De tar upp en artig kroppsspråkskonversation med varandra. Båda erbjuder 

den andre att simma ut först, detta då de har förstått att de måste 

lämna den sköna ³bassängen² för ett fortsatt okänt liv utanför. ”Du först, 

nej Du först”- konversationen startar och pågår under ett flertal timmar 

utan att någon av dem nappar på erbjudandet. Då kommer det ”piggaste” 

fostret på en idé. På kroppsspråket säger han till den andre: ”Bered en väg 

för Herren”, varvid denne, som tack för komplimangen, ensam simmar mot 

den lilla öppningen under dem. En jättejobbig stund väntar honom, men 

efter att med hjälp av ”bassängens” enträgna muskler skruvat sig igenom 

öppningen, gjorde han gallskrikande sin entré i sin nya värld. Minuterna 

tickar iväg alltmedan öppningen alltmer vidgar sig under det kvarvarande 

tvillingfostret. Med ett par simtag tar sig denne till sist ut utan ansträngning 

från deras gemensamma boning. Livet för de identiska varelserna - 

enäggstvillingarna Pigg och Tott – skulle med åren att bli nog så dramatiska. 

De båda smeknamnen fick de lite senare. Varför Pigg blev kallad Pigg 

antyddes redan av hans piggare uppträdande inne i mammans ”bassäng”. 

Förvåningen och glädjen i familjen Bärnsten, över att plötsligt ha fått två 

babyar, var förstås stor. Detta om man bortser från de dåliga tiderna - den 

djupa depressionen - som nu rådde i landet. Plötsligt fanns det således två 

munnar mer att mätta. Från att ha varit fem barn bestod familjen numera av 

hela sju stycken! Väl hemkomna från Malmö Allmänna sjukhus BB, uppstod 

ett litet identitetsbekymmer. Ingen, utom mamman, kunde skilja tvillingarna 

åt. Orsaken till hennes påstående, avslöjade hon aldrig för någon. 

Man fäste inte, som brukligt sker idag, något plastband runt handleden på 

barn och moder. Pojkarna försågs istället med ett rött respektive blått si- 

13

denband. En dag gamla ”döptes” de till Per och Paul vilka namn de fick 

behålla till det riktiga dopet som förrättades av prosten Lysander i början 

av maj 1930. 

Plötsligt blev det på nytt mycket livligt hemma i det Bärnstenska hemmet. 

Dag och natt hölls familjemedlemmarna ordentligt igång och då speciellt 

mamman. Ett formligt slagsmål om hennes bröst uppstod ständigt. 

Av någon anledning ville båda babyarna ha samma bröstvårta, och detta 

trots att det faktiskt fanns en till dem vardera. Syskonen fick turas om med 

de ideliga blöjbytena. Det tyngsta lasset fick dock syster Greta dra, och 

detta förmodligen med tanke på hennes kön och ålder. Hon hade just fyllt 

13 år, och ansågs således vara den lämpligaste hjälpredan. Eftersom engångsblöjan 

av papper ännu ej uppfunnits, var man hänvisad till att tvätta 

alla linneblöjorna för hand. 

Det hade hunnit bli sommar, och familjen flyttade ut till en bondgård 

med namnet Rosenhill. Samhället, där den låg, hette Vintrie, och var beläget 

några mil ost om Malmö. Modersmjölken varvades emellanåt med 

ljummen nymjölkad komjölk vilken kom direkt från djuren. Sommaren led 

mot sitt slut och familjen Bärnsten flyttade tillbaka till stadslägenheten. 

De bekymmerslösa barndomsåren försvann snabbt, och den sista sommaren, 

innan skolstarten, närmade sig sitt slut. Inskrivningsdagen den 20 

augusti 1937 var inne. Tillsammans med sin mamma vandrade tvillingarna 

till spårvägsplatsen för att åka till stan och den nya skolan. Sjubarnsfamiljen 

bodde vid detta tillfälle i en hyrd villa. Deras kläder var dagen till ära 

splitter nya och bestod av någon slags khakiväv. Såväl skjortor som byxor 

var kortärmade. På fötterna bar de nyinköpta sandaler. Varför det är lätt att 

efter så många år erinra sig deras klädedräkt beror förmodligen på att detta 

var första gången i deras korta liv som tvillingarna var klädda i inte ärvda 

kläder. Införskaffandet av dessa hade troligtvis föregåtts av ett flertal månaders 

tufft familjesparande. När man tar del av dessa rader bör man känna 

till att medborgarna endast i yttersta nödfall kunde tilldelas socialhjälp, 

vilken vid denna tidpunkt kallades fattighjälp. Det är med största sannolikhet 

något som familjen Bärnsten aldrig skulle ha anlitat. Förmodligen hade 

de i så fall föredragit att svälta ihjäl. Några så kallat barnbidrag förekom 

förstås ej heller. 

14

Väl framme vid skolan blev de inskrivna tillsammans med jämnåriga 

kamrater av vilka hälften var flickor. Deras lärarinna var en medelålders 

sträng kvinna vid namn Fröken Gårdell. Hon lät de små eleverna redan från 

början förstå att hon inte godtog något som helst bus. Det skulle inte gå 

många månader innan tvillingarna kom att ägna sig åt just bus. Genom att 

skylla på varandra trodde de att de skulle komma undan straff. Lärarinnans 

förmaning under inskrivningsdagen skulle snart visa sig vara mer än en 

varning. Hon hade tydligen bestämt sig för att sätta sig i respekt. Flertalet 

av klassens pojkar hade uppträtt störande såväl under lektionstid som under 

rasterna. De enda som det inte gick att identifiera var tvillingarna Bärnsten 

som skyllde på varandra. I den händelse att de därmed trodde klara sig utan 

straffpåföljd, hade lärarinnan tänkt ut en djävulsk plan. Denna var såväl 

fysiskt som psykiskt betingad. Den var mycket raffinerad i så mån att tvillingarna 

inför klassens flickor skulle få bjuda på sig själva. 

Fröken Gårdell valde en dag som alla skulle komma ihåg. En dag som 

de flesta skolbarn ser fram emot. Den 13 december - luciadagen - skulle 

passa bra. Morgonen började med sedvanligt festligt luciafirande för skolans 

alla barn i gymnastiksalen. Resten av förmiddagen ägnades åt psalmsånger, 

kristendom och därmed sammanhängande biblisk historia. Barnens 

medhavda stearinljus lyste upp deras små bänkar. Idyllen tycktes vara 

fullständig. Efter lunch, vid vilken barnen fick äta av sina medhavda matpaket, 

påbörjades eftermiddagslektionerna. Lärarinnans hårda ansiktsdrag 

och ögon speglade att något speciellt var i faggorna. Med en lätt ironisk 

skarp röst kallade hon fram tvillingarna till katedern. 

Eftersom de skyllde på varandra fann hon det rättvisast att straffa dem 

båda. Vad förseelsen bestod i är så här många år senare okänd. De ombads 

att en sista gång berätta vem av dem som hade begått buset. Svaret blev 

som tidigare att man skyllde på varandra och trodde fortfarande att man 

därmed skulle undgå att bli bestraffade. Med pekpinnen i hand beordrade 

lärarinnan pojkarna att dra ner byxor och kalsonger till fotknölarna. I sammanhanget 

skall nämnas att båda var ytterst blyga och känsliga vid umgänge 

med flickor i allmänhet och med flickorna i klassen i synnerhet. 

Efter en sista vädjande blick mot lärarinnan förstod de att någon kompromiss 

knappast var tänkbar. Hon hade helt klart bestämt sig för att en 

15

gång för alla avskräcka eleverna från framtida bus, och detta budskap skulle 

fiffigt dubbleras och demonstreras genom den planerade hanteringen av 

de små nakna utlämnade tvillingstjärtarna! Pojkarna tvingades således att 

följa lärarinnans order, varför de vända sina nakna stjärtar mot deras nedanför 

stirrande klasskamrater. 

Nästa befallning var att böja sig så djupt framåt som möjligt med händerna 

i katedergolvet. Fröken Gårdell bytte därpå till en gammeldags pekpinne, 

tillverkad av tänjbar gran. De båda bröderna tilldelades därpå sex 

rapp vardera med all den styrka som hon förmådde. Fortfarande med byxorna 

nere, men nu med kroppens framsida mot klasskamraterna, uppmanades 

de att stå kvar vid katedern lektionen ut. 

Klassens tjejer visade under resten av lektionen ett betydligt större intresse 

för de halvnakna pojkarna än vad som under tiden undervisades på svarta 

tavlan. Lektionen avslutades med att alla barnen sjöng den välkända 

psalmen ”tryggare kan ingen vara” alltmedan lärarinnan själv spelade på 

pianot. De nyss så själsligt och kroppsligt skändligt sargade tvillingpojkarna 

kunde, tillföljd av sitt sinnestillstånd, ej sjunga med sina klasskamrater 

vilket resulterade i hot från lärarinnan om ytterligare repressalier framöver. 

När skolklockan ringde fick de äntligen lov att dra upp byxorna. Väl ute på 

skolgården, dit de snabbt förflyttade sig, kände de sig onaturligt våta i 

baken. Ett toalettbesök avslöjade strax orsaken till detta. Båda gjorde 

samma iakttagelser på varandra. Blod sipprade yppigt fram från de djupa 

sårränder som uppstått genom de hårda piskrappen från deras lärarinnas 

pekpinne. Dagens resterande lektioner blev svåra att uthärda. Det var nästan 

en omöjlighet att sitta på de hårda träbänkarna, och ändå tvingades de 

till detta. Hånflinen och elakheterna från ett flertal av klasskamraterna 

frestade därutöver psykiskt på deras otäcka situation. 

Flickornas roade blickar var kanske trots allt deras värsta upplevelse. 

Förnedringen att vara tvungen att visa könsorganen inför en klass bestående 

av 50 % jämnåriga tjejer, skulle ingen av pojkarna någonsin komma att 

glömma. Hur skulle de någonsin våga sig tillbaka till detta klassrum. Änt- 

16

ligen ringde skolklockan för dagens sista lektion, och de kunde åtminstone 

för ögonblicket bli fria från sina närmaste plågoandar. 

Promenaden mellan deras skola och spårvägshållplats brukade ta ca fem 

minuter. Denna ovanligt kalla förvinterdag blev de ordentligt försenade. De 

svåra smärtorna i deras ändor gjorde det jättesvårt att ta sig fram på den 

hala och isiga trottoaren. Utmed promenadvägen - Fersens väg - flöt det en 

kanal, och över denna fanns det en betongbro. Efter passagen av bron kröp 

de in under brofästet där de tänkte befria sig ifrån sina blodiga kalsonger. 

Det gällde nämligen att till varje pris hemlighålla den avskyvärda händelsen 

i skolan inför föräldrarna. Hade de gått hem och berättat vad som skett, 

skulle det med största sannolikhet ha resulterat i att de skulle få ännu mera 

stryk. Man skall då ha i minnet att skolorna och hemmen vid denna tidpunkt 

var ytterst auktoritära. De flesta föräldrar varken ville, vågade eller i 

övrigt ifrågasatte lärarnas bryska handlande. Man tog i de flesta fall öppet 

lärarnas parti gentemot barnen vid de konflikter som uppstod. Detta även 

om man misstänkte att bustilltagen inte stod i någon rimlig portion till 

bestraffningen. Agan var med andra ord ett mycket vanligt förekommande 

korrektionsmedel mot busiga elever. 

Den kraftiga isen på kanalen hade tidigare under dagen brutits upp för att 

ge sjöfåglarna tillgång till fritt vatten. Detta resulterade i att det flöt omkring 

stora isflak i rännan. Bröderna gick i skydd av bron fram till kanalkanten 

och fortsatte vidare fram till det fria vattnet. Avsikten var att göra 

sig av med de klibbiga kalsongerna. Väl framme vid iskanten dök emellertid 

självmordtankar upp i huvudet på dem samtidigt. Detta tycktes vara 

den enda utvägen att slippa återvända till klassrummet dagen därpå. Tillbaka 

till den förnedring, som under många år skulle följa dem. Avsikten med 

de fingerade självmorden var att dessa skulle uppfattas som en ren olyckshändelse, 

och därmed skonsammare drabba deras familj. 

I sammanhanget bör nämnas att de vid ett flertal tidigare tillfällen lovat 

modern att aldrig någonsin mer ”jumpa på isflak” - ett nöje som de tidigare 

hade funnit mycket roande och spännande. Tillbudet skulle således av 

föräldrarna uppfattas som den förbjudna lek som de, trots tidigare stränga 

förmaningar, hade ägnat sig åt. En lek som kom att sluta på ett så tragiskt 

sätt. Det bakomliggande grymma orsakssammanhanget till händelsen skulle 

aldrig bli klarlagt. Undantaget från detta skulle förhoppningsfullt vara 

17

fröken Gårdell. Hon skulle säkerligen, trots sitt rymliga samvete, få ett och 

annat att tänka på under åren framöver. 

Ovanstående tankar flög igenom tvillingarnas hjärnor där de, hand i 

hand, stod klara för att ta det dödliga hoppet i det iskalla vattnet. Eftersom 

ingen av dem var simkunnig skulle det hela vara snabbt överstökat. I samma 

ögonblick som deras definitiva beslut tagits, hörde de en välbekant röst 

bakom sig. Rösten tillhörde Sabina, en klasskamrat till deras äldre syster 

Inga. Hon hade vid passagen av bron av en tillfällighet lagt märke till tvillingarnas 

färd under brofästet, och blivit nyfiken på vad som var i görningen. 

I närvaro av hennes kärleksfulla person försvann tvillingpojkarnas 

självmordsplaner lika fort som de hade kommit. Sabina räddade således - 

utan att vara varse där om - deras liv. Tillsammans lämnade de platsen, och 

tog spårvagnen hem till Limhamn. Huruvida Sabina uppmärksammat deras 

blodiga kalsonger som, med hjälp av ett par stenar, höll på att sjunka mellan 

isflaken, fick de aldrig reda på. Med varandras hjälp och stöd kom de 

båda bröderna så småningom över nämnda fasansfulla skolhändelse, och 

de återstående åren i folkskolan fortsatte utan några uppseendeväckande 

episoder. Aldrig kunde de båda bröderna ana att Sabina, några år senare, på 

nytt skulle äntra in i deras liv. Och detta på ett högst dramatiskt sätt. Om 

detta återkommer berättelsen längre fram. 

Ännu en plågsam och förnedrande episod skulle komma att drabba tvillingbröderna. 

Denna gång en upplevelse, som med sin grymma själsliga 

karaktär, med råge, skulle överträffade Fröken Gårdells fysiska piskrapp. 

De blodiga stjärtsåren kom efterhand att läka ut, medan den psykiska misshandel 

som de utsattes för - likt plågsamma ärr - för alltid skulle vara inristade 

i deras själar. Låt oss ta del av den, för tvillingarna, vidriga händelsen. 

I almanackan skrev man januari 1940. Världskriget härjade som värst 

tätt inpå landets knutar. Det återstod ännu några månader innan tvillingpojkarna 

skulle fylla 10 år. Deras lilla stad hade drabbats av århundradets 

värsta köldknäpp med dagstemperaturer runt -20 grader. De hade inför den 

annalkande stränga vintern ekiperats med förra årets vällappade byxor och 

jackor, allt för att möta en normaltempererad vinter, vilket i Malmö brukade 

innebära dagstemperaturer strax under nollstrecket. 

18

Med anledning av det pågående världskriget, och de tillföljd av detta 

avspärrade gränserna, var ett stort antal varor ransonerade. I dessa ingick 

alla de slag av textilier, läderskor och kängor. Eftersom deras villa saknade 

centralvärme, värmdes den tillräckligt upp av en vedkamin vilken var belägen 

inne i vardagsrummet, som på den tiden kallades herrummet. Varmvatten 

saknades således. Toan, eller ”dasset” som det på den tiden kallades, 

var beläget ute i ett uthus vars temperatur åtföljde den aktuella utomhustemperaturen. 

Pojkarnas skolgång fortsatte som vanligt, utan att någon som helst hänsyn 

togs till den för landsändan sällan skådade stränga kylan. För att inte 

riskera att råka ut för elak-artade köldskador, fick deras pappa en idé som 

han ansåg vara väl värd att testa. I omsorgen av sina tvillingpojkars hälsa, 

försåg han således deras ryggar med täta lager av Sydsvenska Dagbladets 

tidningssidor. För att uppnå största möjliga isoleringseffekt, stoppade han 

in dem mellan huden och deras undertröjor. På ett likartat sätt lindade han 

in deras fötter i tidningsbladen, och tryckte ner dem i deras grova spikbeslagna 

”svecia-kängor”. Sulorna på dessa var nämligen utrustade med täta 

rader av järndubbar, vilka var avsedda att minska slitaget på de dyrbara och 

svåråtkomliga lädersulorna. 

Den ovannämnda vinterekiperingen tog en god stund i anspråk, varför 

pojkarna under den långa envisa köldperioden, vilken varade långt in i 

mars, tvingades att disponera om sin ”morgontidtabell”. I denna ingick bl. 

a. ett morgontidigt toabesök. Den första överrumplande stränga köldknäppen 

höll på att förorsaka ett inte förutsägbart chockartat intermezzo. Som 

en följd av den bistra kylan, frös den ene broderns bakdel fast i den frostiga 

toasitsen. Den lyckliga omständigheten, att tvillingarna ständigt befann sig 

i varandras omedelbara närhet, kom att bli hans räddning. Tvillingbrodern 

rusade med blixtens hastighet in i köket efter en kanna med ljummet vatten. 

Med hjälp av detta, tinade han därpå upp sin olycksdrabbade broders 

fastfrusna bakdel. Det skräckslagna scenariot tordes de aldrig berätta för 

någon. Tilläggas skall att deras pappa, månaden innan, hade låtit installera 

en vedeldad minikamin, vilken enligt försäljarens försäkran skulle hålla 

toalettutrymmet garanterat frostfritt. Och detta även under sträng kyla. Till 

följd av den allt strängare vedransoneringen fanns det emellertid inget 

bränsle till kaminen denna olyckssaliga morgon. 

19

För att undvika alla former av framtida chansningar, skaffade tvillingpojkarna 

sig ett försvarligt ”stand-by”-lager av ”Sydsvenskans” rumsvarma 

tidningssidor. Det rätta uttrycket borde egentligen ha varit ”sängvarma”, 

eftersom de hade för vana att stoppa in de välsignade tidningsbladen i 

utrymmet mellan sina madrasser och underlakan. På samma sätt ”förvärmde” 

deras pappa tidningsbladen, vilka de under dagen, som tidigare nämnts, 

använde som köldisolerande sköldar utmed ryggar och i sina kängor. Av 

någon anledning visade det sig att Sydsvenskans tidningspapper råkade 

vara helt prasselfritt, vilket resulterade i att deras livsviktiga sömnbehov 

kunde tillgodoses. 

Som en direkt följd av de kärva ekonomiska tiderna, och den stora kostsamma 

barnaskaran, hade man sedan flera år tillbaka ersatt familjens toapapper 

med tidningspapper. Dessa hade klippts i lämpliga storlekar, och 

hängts upp på en grov spik utmed den högra dassväggen. Sydsvenskans 

”dasspapper” visade sig ha en kvalité som, med sin styrka och mjukhet, 

klart visade sig vara fullt jämförbart med det i handeln saluförda toapappret. 

Vi har nu kommit fram till den händelse som tvillingpojkarna aldrig 

någonsin skulle kunna glömma. Familjens tidningsbud hade insjuknat, och 

eftersom man inte kunde få fast på någon ersättare som var villig att vikariera 

under de svinkalla morgonpassen, blev vi utan morgontidning en hel 

vecka. En påpasslig kollega till vårt bud skötte utlämningen av tidningen 

Arbetet. I sin iver att tjäna en extra slant på en smart lösnummerförsäljning, 

tjatade han under kollegans sjukskrivning till sig en veckolång försäljning 

av konkurrenttidningen Arbetet. 

Denna, till synes odramatiska händelse, skulle emellertid visa sig bli 

ödesdiger för tvillingpojkarna. Eftersom deras reservlager av Sydsvenskan 

sinat, fick de hålla till godo med Arbetets tidningspapper. Detta som ett 

tillfälligt isoleringsmaterial Familjen fick för övrigt använda Arbetets tidningspapper 

som toapapper. Allt tycktes fungera utan anmärkning, även 

om de stundtals erfor en lätt obehaglig irritation av de hudnära pappersbladen 

i såväl rumptrakterna som utmed sina ryggar. 

20

Efter att under lunchuppehållet ha inmundigat sina medhavda smörgåsar, 

begav tvillingarna sig till gymnastiksalen där den första timmen skulle 

innehålla den sedvanliga handbollslektionen. Gymnastiklärare - en förtidspensionerad 

armémajor - hade förbjudit sina pojkelever att bära några 

gymnastikkläder på överkroppen. I avsikt att stärka deras fotvalv, hade han 

vidare förbjudit bruket av gymnastikskor Och detta trots att temperaturen i 

gymnastiksalen knappast nådde över fem plusgrader. Den minimala klädseln 

försvarades med att ingen elev under hans ledning skulle behöva frysa. 

Och i det avseendet måste man faktiskt ge honom rätt. Hans elever brukade 

bli dyngvåta efter några minuters tufft ”motionerande”. Detta antingen man 

utövade gymnastik eller någon lagsport. 

Efter ett snabbyte till minimala gymnastikbyxor, beordrades pojkarna att 

mjuka upp sig genom att springa de obligatoriska tjugo uppvärmningsvarven 

utmed gymnastiksalens väggar. Tilläggas bör att läraren brukade tillåta 

klassens flickor att närvara under pojkarnas lektioner, och då i egenskap av 

hejarklackar. Detta för att stärka pojkarnas prestationsförmåga. Av samma 

anledning tillät han pojkarna att bevittna flickornas lektioner. Han delade 

således upp de båda könen, och detta eftersom deras program skilde sig åt. 

Den totala tiden för dessa gymnastiktimmar innefattade två 45 minuters 

lektioner, vilka alltid var förlagda till fredagseftermiddagens sista lektionstimmar. 

Så närmade sig den ödesstund som tvillingarna hitintills hade varit totalt 

okunniga om. Det hela började med ett lätt fnitter från flickorna som satt 

på den lilla åskådarläktaren, för att stunden senare sprida sig till pojkarna, 

vilka sprang utmed den anvisade uppvärmningsbanan. Minuten senare 

upphörde all aktivitet i salen. Gymnastikläraren, som befann sig på sitt 

kontor strax intill, hade hitintills inte uppmärksammat kaoset. 

Efter några ögonblick hade även tvillingarna blivit medvetna om orsaken 

till det snabbt ökande tumultet. Deras ryggtavlor hade blivit nerklottrade 

med tidningen Arbetets tryckbokstäver, vilka tydligt kunde läsas, om än i 

spegelbildsversion. Man kunde således tydligt ta del av de senaste händelserna 

ute i det krigshärjade Europa. Anledningen till att bröderna inte hade 

uppmärksammat trycket var att de, sin vana trogen, hade sprungit jämte 

varandra. 

21

Under loppet av några sekunder var de omringade av sina klasskamrater, 

vilket de kom att uppfatta som en avskyvärt närgången integritetskränkning 

från en grupp extatiska individer av båda könen. Från att minuterna tidigare 

utgjorts av en väldisciplinerad liten trivsam skara elever, tycktes deras 

skolkamrater plötsligt ha förlorat all sin tidigare mänskliga respekt och 

hänsyn till de båda bröderna. Man skulle också kunna beskriva händelsen 

som ett praktfullt och cyniskt exempel på en total brist på solidaritet. En 

paradoxal situation, eftersom tvillingarna tidigare hade tillhört den lilla 

elevskara som alltid hade blivit betraktad som den mest omtyckta - inte 

minst ur flickornas synfält. 

Gråtande och kränkta lämnade bröderna olovandes gymnastiksalen, för 

att på ett minimum av tid – halvklädda – hasta iväg från omklädningsrummet 

och därefter, i det kylslagna vintervädret, anträda den långa och jobbiga 

vägen hem. Deras strängt sekretessbelagda hemlighet hade sålunda på 

det grymmast tänkbara sättet till sist blivit avslöjad. Den bakomliggande 

orsaken till varför de, som en följd av den stränga kylan, såg sig nödtvungna 

att klä sig i de isolerande tidningssidorna, hade uppenbarats inför alla 

deras klasskamrater. Under deras tidigare gymnastiklektioner, hade de haft 

för vana att klä om sig inne på toaletterna, och på så vis undvika otillbörlig 

insyn då de klädde om. 

Den olösta gåtan varför trycksvärtan just denna gång hade svärtat ner 

deras ryggar kvarstod emellertid under färden hem. Förklaringen till det 

märkliga fenomenet skulle dock visa sig strax efter deras hemkomst. Hushållets 

sista Sydsvenska letades fram ur gömmorna, varefter pojkarna försåg 

varandras ryggtavlor med tidningssidor från denna tidning En snabb 

och svettig joggingrunda följde, varefter de noggrant examinerade varandras 

ryggtavlor vid hemkomsten. Mysteriet var löst! Sydsvenskans 

trycksvärta inte hade lämnat några som helst spår efter sig. 

Efter den otäcka händelsen i skolan vägrade tvillingpojkarna att sätta 

sina fötter i den gamla skolan. Genom en mänskligt förstående rektor, 

ordnade man en snabb förflyttning till en annan läroanstalt, vilken var 

belägen på ett försvarligt avstånd från pojkarnas gamla skola. Långt senare 

fick de besök av en klasskamrat som, tillföljd av en förkylning, ej hade 

varit närvarande i gymnastiksalen den ödesdigra dagen. Genom honom 

22

lev de upplysta om orsakerna till varför deras tidigare klasskamrater hade 

uppträtt så aggressivt och omänskligt. Det visade sig då att nästan alla 

elever i klassen kom från borgerliga hem, i vilka man enbart läste Sydsvenskan. 

Tvillingarnas klasskamrater hade helt enkelt upp-fattat de avslöjande 

tryckbokstäverna - vilka angivit tidningen Arbetet som läskälla - som 

att dessa tillhörde en socialistisk familj. Detta faktum hade således utgjort 

huvudorsaken till deras mindre sportliga uppträdande. Man hade helt enkelt 

uppfattat dem som ”främmande fåglar”, vilka inte passade in i deras 

gemenskapssfär. 

De hade dessutom funnit bokstavstrycken efter tidningspapperet sagolikt 

roande. Något som hade påmint dem om en stumfilm innehållande Charlie 

Chaplins mest komiska sketcher. Dock skulle ingen av dem, ens i sina 

vildaste drömmar, kunna tänka sig att bära något sådant ”köldskydd”, även 

om alternativet skulle vara att riskera frysa ihjäl. Efter det att klasskamraten 

lämnat tvillingbröderna, kunde dessa inte låta bli att föreställa sig 

sina f.d. klasskamraters miner, om dessa hade tillåtits bevittna scenen med 

den bara fastfrusna tvillingrumpan. Den om någon, borde kunna mäta sig 

med några av Chaplins festligaste upptåg. Man bör dock inte i sammanhanget 

glömma bort att det för tvillingpojkarna del hade varit en upplevelsen 

kantad av ett blodigt själslikt allvar. 

I väntan på att Sydsvenskan på nytt skulle delas ut, uppstod ännu en 

problemlösning. Som redan tidigare nämnt hade bröderna hemsökts av en 

besvärlig klåda, vilken utgick ifrån rump- och ryggregionerna. De stod just 

i begrepp att uppsöka skolsköterskan, då klådan helt plötsligt upphörde. 

Och detta i samband med att man på nytt bytte tidningspapper. Pappret från 

Arbetet hade tydligen utgjort orsaken till deras allergiska besvär. 

Vi närmade oss vårterminen i tredje klass i Västra skolan. Så kom den 

då äntligen den högtidliga skolavslutningsdagen. De välkända skolsångerna 

ljöd ur lyckliga barnstrupar och avslutades med den traditionsenliga 

psalmen ”den blomstertid nu kommer”. Spänningen inför överlämnandet 

av betygen förtog emellertid mycket av glädjen för många elever. Skulle 

betygspoängen räcka för vidare studier? Till Realskolan, dit drygt 60 % av 

eleverna hade sökt. Förhoppningarna och frågorna var många. Till all lycka 

23

kom tvillingpojkarna att tillhöra den skara vars betyg räckte för inträde till 

för vidare studier vid Realskolan. 

Sommaren som väntade var ovanligt varm och solig. Ute i Europa härjade 

de många krigen för fullt. Ransonering på så gott som alla livsmedel 

hade införts. Likaledes på läder och textilier. Vi skrev sommaren 1940. I 

september året innan 1939 hade freden brutits. De tyska arméerna hade 

invaderat Polen och delar av Östeuropa. Det skulle dröja många år innan 

freden på nytt skulle återkomma till vår del av världen - till Europa. En 

vecka efter skolavslutningen skulle de nu tioåriga tvillingpojkarna börja 

jobba på Falsterbohus som piccolos. Pappa Valentin körde dem ner till 

Falsterbo. 

I en intilliggande villa bodde denna sommar kronprinsfamiljen med sina 

”småsessor”. Prins Eugen var en av stamgästerna tillsammans med landets 

övriga kändisar. Piccolons jobb bestod i att springa ärende åt gästerna, och 

dessa kunde bestå i allt ifrån bagagehämtning till tidningsutbärning. Hector 

el Necko, en av dåtidens välkända trollkonstnärer, hade stor galaföreställning 

varje kväll i hotellets annex. Tid över till sol och bad fanns det förstås 

inte den sommaren för Pigg och Tott. Någon större förmögenhet hann de ej 

heller tjäna in - och detta trots ett rejält springande från tidig morgon till 

sen kväll. Lördags- eller söndagsledighet existerade överhuvudtaget inte. 

De intjänade slantarna var avsedda att fördelas över årets alla dagar. Det 

var deras möjlighet att spara ihop till den egna veckopengen. 

Efter att ha tillbringat tre år i folkskolan, började så tvillingarna sina 

studier vid Real-skolan. Skolans högtidliga namn var ”Slottsstadens Realskola 

för gossar". Kan man idag tänka sig en hel skola enbart för gossar? 

Vid denna tidpunkt fanns det emellertid ingen högre läroanstalt, där man 

undervisade de båda könen tillsammans. Pigg blev tilldelad klass 1/5 b och 

Tott klass 1/5-a. För första gången särade man således på tvillingarna, 

vilket kändes lite tomt och konstigt. Styrkan av att vara två hade plötsligt 

berövats dem. Uppropet till Realskolan var satt till den 10 augusti. Skolan 

var avsedd som ett avtramp, en förberedelse, till vidare studier vid läroverk, 

där man slutligen kunde avlägga studentexamen. Läroverken hade 

vid denna tid rent teoretiska gymnasielinjer, och således knappast jämförbara 

med senare tiders undervisningsanstalter. 

24

Mamma Bertas dröm och önskemål var förstås att hennes tvillingar 

skulle följa de äldre syskonens högre studievägar dvs. universitet/högskolor. 

De första båda terminerna förflöt utan anmärkningar eller 

svårigheter för Pigg och Tott. Under våren flyttade familjen Bärnsten in i 

en hyrd villa. Huset var gammalt, men beläget i det dåtida fashionabla 

Bellevueområdet. Sommarlovet 1941 tillbringade pojkarna som vanligt 

med feriearbete. Denna gång hos en trädgårdsmästare i stadens utkanter. 

Arbetet hos honom bestod i att rensa ogräs i de väldiga trädgårdsodlingarna, 

varvat med tomatplockning i jättestora växthus. Temperaturen i dessa 

pendlade, när det var som varmast, runt 45 grader. 

Tack vare god fysik klarade pojkarna av de långa ansträngande arbetspassen 

hyfsat. Precis som i Falsterbohus existerade det inga lediga veckodagar. 

Tillföljd av det slitsamma arbetet hos trädgårdsmästaren hade tvillingarna 

blivit lovade att få ledigt sex veckor, och detta med början av juli 

fram till skolstarten i mitten av augusti. De fick således tillfälle att lära 

känna det nya område på Bellevue dit familjen hade flyttat. 

Det första ställe som intresserade dem var tennisklubben som var belägen 

ett par kvarter från deras hem. Bellevue tennisklubb, som anläggningen 

hette, var utrustad med två stycken året runt banor och tre utomhus 

grusbanor. Utöver detta inrymde anläggningen omklädningsrum, bastuanläggningar 

klubblokaler och restaurang. Under besöket träffade de på 

klubbens ägare, Gösta Holmqvist, och efter lite diskuterande erbjöd han 

dem att få spela gratis på alla lediga timmar under förutsättning att de dagligen 

morgon- och kväll spolade och sopade utomhusbanorna. Han hade 

lovat klubbens vaktmästare Emil Linde fyra veckor sommarledigt, men 

hade ännu inte fått tag på någon vikarie. I överenskommelsen ingick att 

pojkarna skulle få låna begagnade racketar och bollar. Allt dock förut att 

deras föräldrar gav sitt samtycke. 

Timmarna senare var Pigg och Tott anställda med ovan nämnda villkor i 

den gemensamma överenskommelsen. En utmärkt idrottsgren hade av en 

slump uppenbarat sig för dem. Med deras fickpeng som grund, skulle tennisspelandet 

endast ha varit en ouppnåelig dröm. Och nu skulle de få spela 

gratis dagarna i ända. Mängder med timmar var outnyttjade vid denna tidpunkt 

eftersom de flesta av klubbens tennisspelare hade åkt på semester. 

25

Dagarna flöt iväg och det var inget ovanligt att pojkarna tillbringade sex 

till sju intensiva timmar på tennis banan. Pigg visade sig vara såväl vänster- 

som högerhänt, allt medan brodern Tott var rent högerhänt. I skolan 

tvingade man eleverna att skriva med höger hand varför de båda tvillingarna 

skrev med denna. Inom tennisvärlden förekom inga sådana märkligheter. 

Man fick använda den hand som man fann vara bäst. Under den 

andra veckans träningsspel träffade de på Lars Dicander, en yngling som 

var fyra år äldre än de själva. Han tillhörde en av landets skickligaste spelare, 

och var rankad nummer ett bland klubbens juniorer. 

Lars fann tvillingarnas spel lovande, varför han erbjöd dem att till en 

billig peng lära ut tennisens grundslag. Detta passade honom bra eftersom 

även han hade sommarlov. Han studerade vid detta tillfälle vid Latinskolans 

gymnasium. Efter mycket räknande bestämde sig bröderna för att ta en 

tennislektion om dagen. Då de delade på arvodet fann de att deras sparslantar 

skulle räcka till. De bestämde sig för att avstå från annat, nu när 

chansen fanns inom räckhåll. Med Lars hjälp hade tvillingarna på endast 

några veckor uppnått ett förbluffande resultat. Han fann detta så uppmuntrande 

att han, utan extra ersättning, utökade den dagliga tennislektionen till 

dryga två timmar. Enligt honom, som under terminerna tjänstgjorde som 

tränare, hade de båda bröderna med råge passerat hans främsta tredje års 

elever. Och då skall man ha i sinnet att dessa juniorer varje sommar åkte 

runt och tävlade i landet. 

Sommarlovet 1942 närmade sig sitt slut och studierna väntade. Bröderna 

anmälde sig till en tenniskurs som skulle hållas av Lars Dicander under 

vinterhalvåret. Lektionerna skulle ske två dagar i veckan, och detta borde 

räcka för att underhålla sommarens kunskaper. Racketar hade Gösta 

Holmqvist lovat att låna dem som erkänsla för det fina arbete som de tidigare 

lagt ner på underhållet av grusbanorna. 

Mamma Berta hade köpt en fruktaffär i stan för att komplettera pappa 

Valentins usla inkomster. Han hade tillföljd av det osäkra världsläget blivit 

inkallad till militärtjänst. Endast ett blygsamt arvode betalades ut till dessa 

soldater som var satta att värna om vårt lands säkerhet. Eftersom pappan 

låg inkallad uppe i norra Sverige och syskonen börjat flytta hemifrån, blev 

tvillingarna tvingade att i allt större omfattning sköta sig själva. Detta un- 

26

der större delen av dygnet eftersom mamman tillbringade dagarna och 

kvällarna i affären. Detta gällde även under helgerna då flertalet av kunderna 

hade tillfällen att handla. 

Matlagningen fick således Pigg och Tott oftast klara på egen hand. De 

lärde sig t ex snabbt att tillaga havregrynsgröt. Det kunde gå veckor, ja 

månader då deras kosthåll enbart bestod av nämnda gröt. För att variera 

denna åt tvillingarna havregrynsvälling till morgonmål, till lunchen serverades 

man nästan alltid havregrynsgröt, medan kvällsmålet bestod av stekt 

gröt. Vardagar stekte man gröten i margarin och sön- och helgdagar i smör. 

Vid något festligare tillfälle ersattes vattnet i gröten med färsk komjölk. 

Man tillsatte då en sked lingon eller äpplemos till gröträtterna. Lustigt nog 

tycktes alla nödvändiga vitaminer och övriga viktiga näringsämnen finnas i 

gröten. 

Pojkarna utvecklades hur som helst kroppsligen väl, vilket tennisens 

goda resultat var en ständig kvittens på, en slags läkarundersökning om 

man så vill. Även den viktiga koncentrationsförmågan under de återkommande 

tävlingsspelen tycktes fungera väl av det ensidiga kosthållet. Min 

anmärkning Pigg & Tott var förmodligen Sveriges - (Nordens) första renodlade 

vegetarianer? 

Skolterminen tog sin början och därmed det andra året i Realskolan. 

Klass 2/5 a och 2/5 b stod att läsa på pojkarnas klassrumsdörrar. Tvillingarna 

hade veckorna innan skolstarten ställt upp i ett par juniortennistävlingar 

i gruppen pojkdubbel, och vunnit dessa med lätthet. Vinnarna fick 

välja på den konventionella bucklan eller en väl tilltagen penningsumma. 

Pigg och Tott valde alltid slantarna, och hade därmed upptäckt ett utmärkt 

sätt att förse sig med fickpengar. Under såväl höst- som vårterminerna 

hade man planerat ett flertal tennistävlingar i Malmö och dess omkrets. 

Hur var det då möjligt för pojkarna att så snabbt slå sig fram i juniortennisens 

dubbelmatcher. Svaret var lika genialt som enkelt. De använde 

sina vänster - respektive höger ”forehandsfattningar” Tott placerade sig 

således alltid i forehandsrutan medan brodern Pigg, som var vänsterhänt, 

bevakade backhandsrutan, och detta med sitt forehandslag. Räckvidden för 

de båda ökade därmed avsevärt, varför de utan svårigheter kunde täcka upp 

27

hela banan. Deras förmåga att kommunicera, utanför hörhåll från varandra, 

var därför säkrat. Eftersom båda kunde läsa varandras tankar, resulterad 

detta i att begreppet kommunikation var överflödigt för dem. 

Pigg och Tott hade som genom ett trollslag kommit på ett lätt och roande 

sätt att tjäna pengar, och detta året runt. Inom några år skulle de lägga 

den internationella tennispubliken för sina fötter. Tennisdubbeljuniortävlingarna, 

på världens alla välkända tennisbanor skulle trampas av tvillingarna 

Bärnstens snabba fötter. Pojkarna och deras familjs framtida försörjning 

skulle vara tryggad. 

Det fanns dock en dämpande hake som ständigt förmörkade deras tennisentusiasm. 

Skolan, och då framförallt den viktiga läxläsningen, skulle visa 

sig komma ordentligt i kläm. Med hjälp av deras måtto: - ”Tvillingnöden är 

uppfinningarnas tvillingmoder”, skulle emellertid även detta problem lösas. 

Tennisstrategin kom här till god nytta. Med hjälp av varandra, precis som 

på tennisbanorna, borde det kunna fungera. 

Sagt och gjort. De kom överens om vilka ämne som de skulle koncentrera 

sig på, och vilka de därmed skulle tenta av. Pigg tog sig an språken 

svenska, tyska, engelska medan Tott koncentrerade sig på matte, fysik och 

kemi. Övriga läsämnen delade de upp mellan sig. I den händelse att ovannämnda 

ämnens tentor skulle kollidera med varandra, skulle resp. tvilling 

stanna hemma i sängen och låtsas vara sjuk. Av någon märklig anledning 

hade båda identiska handstilar. Förutsättningarna var avslutningsvis att 

tvillingarna skulle byta kläder under de aktuella proven. Till skillnad från 

sina tenniskläder bar de aldrig likadana kläder. 

Bröderna hade innan de planerade klassbytena ägde rum omsorgsfullt 

testat varandras identitet på klasskamrater och övriga kompisar. Det visade 

sig att ingen av dem någonsin la märke till när Pigg och Tott, med hjälp av 

det nämnda klädskiftet, bytt person. Genom uppdelningen av skolämnena 

fick pojkarna plötsligt massor med tid över till den numera dagliga intensivträningen 

av tennisen. De delar av helgerna som, tidigare ägnats åt läxläsning, 

avsattes allt oftare till tävlingar på tennisbanorna runt om i Skåne. 

Delar av deras prispengar avsattes till nödvändig tennisutrustning, där 

racketar och bollar utgjorde den största utgiften. 

28

Så närmade sig de första skoltentorna månaderna före jul. Veckorna 

innan hade de ägnat extra mycken tid åt de ämnen som de skulle tentera av. 

Eftersom de, som tidigare nämnts, hade delat på sina gemensamma skolämnen, 

hade tiden även räckt till för noggranna studier. Skulle deras fiffiga 

system fungera? Skulle någon av klasskompisarna eller lärarna upptäcka 

bluffen? Frågetecknen var som sagt många. Klädbytet skedde i största 

hemlighet uppe i deras gemensamma pojkrum. 

Tilläggas skall att de under långa tiden bar på samma klädesplagg. För 

att få maximal rabatt vid klädinköpen, brukade deras mamma köpa två 

identiska uppsättningar till dem vardera. På så vis kunde de byta varje 

vecka, och därmed ha ständig tillgång till rena och fräscha kläder. I övrigt 

kunde man knappast kalla deras garderob särdeles omfattande. Som vanligt 

vid denna tid på morgonen hade hemmets övriga familjemedlemmar åkt 

hemifrån. Pappan låg fortfarande inkallad uppe i norr, mamman hade åkt 

till sin affär, alltmedan de övriga hemmavarande syskonen befann sig i sina 

skolor. 

Efter en kort och händelsefri spårvägsresa till skolan skildes Pigg och Tott 

åt och promenerade in i varandras klassrum. De hade dessförinnan noggrant 

informerats om var deras respektive pulpet var belägen, och i övrigt 

fått lite information om de klasskamrater med vilka de brukade umgås 

med. Tentamensuppgifterna visade sig vara tämligen enkla, men de hade 

av försiktighetsskäl kommit överens om att inte lämna klassrummen förrän 

den fastställda tiden var ute. Resultaten borde därmed kunna bli bättre, då 

eventuella slarvfel borde kunna minimeras. 

Eftersom de två återstående förmiddagstimmarna ägnades åt vanliga 

lektioner, var bröderna nödsakade att snabbt byta kläder på toaletten. Detta 

fungerade utan något missöde. I övrigt hade de kommit överens om att sitta 

av varandras lektioner under den tid då den andre hade en tenta. Eftermiddagen 

innefattade ytterligare två tentor - matte resp. tyska. Som tur var 

hade båda deras respektive ämnen kommit upp även denna gång. 

Fyra mycket belåtna lärare lämnade veckan därpå tillbaka deras prov, 

och detta för ovanligheten med ett par vänliga och uppskattande ord. All 

rädsla och skam som de burit med sig från folkskoleåren, all skändlighet 

29

som de varit utsatta för, var som bortblåst. För första gången under deras 

skolgång hade de fått ett vänligt och uppskattande ord från en lärare. Deras 

självkänsla och självförtroende växte med betygen AB och a - som de 

tilldelats. De hade äntligen fått tillbaka sitt människovärde. Vilken tur de 

hade haft då de blivit räddade av Sabina den där gången vid iskanten. 

Tentorna som återstod fram till jullovet gick lika bra. Ja till och med 

bättre eftersom den engelska tentan resulterade i ett -a-. Deras utsökt goda 

resultat smittade även av sig på tennisbanorna. Solen hade äntligen stigit 

upp över tvillingarna Pigg och Totts liv. Till och med i det Bärnstenska 

hemmet började man ta tvillingarna på allvar. Kanske skulle det, trots alla 

deras tidigare motigheter, även kunna bli något av dem. Ja kanske lika bra 

som för de äldre syskonen vilka lyckats så väl med sina skoluppgifter. En 

inre frid, liknande den som man erfar då man träder in i en kyrka eller 

katedral, hade lagt sig över Pigg och Tott. 

Problematiken, vad avsåg deras framtida utbildning, blundade de för och 

bestämde sig för att leva i nuet och njuta av vad det erbjöd. Berömmet från 

lärarna värmde. De ständiga segrarna på tennisbanorna resulterade i ett 

rejält växande sparkapital. Vad mer kunde man önska sig som elvaåring? 

Bröderna var vid detta tillfälle dessutom fullständigt övertygade om att de 

som vuxna skulle bli stora tennisstjärnor - och därmed bokstavligt talat, 

kunna bada i pengar. 

Med hjälp av varandra har Pigg och Tott nu intaget topplaceringarna i 

sina resp. klasser. För att inte en dag stå helt utan kunskaper har de emellertid 

börjat läsa lite av alla förekommande skolämne. Sommar lovet tillbringar 

de ständigt på tävlingsbanorna, och precis som tidigare vann de ett 

stort antal tennistävlingar. De var nu helt självförsörjande och behövde inte 

arbeta mer under loven. 

Tvillingarna hade under sommaren alltmer börjat intressera sig för bilkörning. 

Deras pappa hade återkommit hem och så smått börjat ägna sig åt 

sitt civila arbete. Hans senaste bil, en Chevrolet av 1932 års modell, hade 

försetts med ett gengasaggregat vilket eldades med specialtillverkad koks. 

Tillföljd av kriget, och den därmed sammanhängande avspärrningen, fanns 

30

det ytterst lite bensin i landet. Och den som fanns var enbart avsedd för 

militärt bruk. 

Pigg och Totts söndagsnöje brukade vara att åka med pappan på kortare 

bilturer. De fick då lära sig att växla och styra bilen, och blev i övrigt informerade 

om hur och varför man synkroniserar frikopplingspedalen då 

man skiftar kuggarna i växellådan. De hade även fått hjälpa till med att 

startade upp och i övrigt sköta gengasaggregatet. Efter mycket funderande 

beslöt de att själva ta en tur med bilen. Ett snabbt samråd med Lars Dicander, 

som fortfarande var deras tränare, avgjorde saken. Man skulle ut och 

åka bil med honom i baksätet, detta eftersom han ännu inte hade fyllt 18 år 

och därmed ännu ej skaffat sig körkort. 

Så en mörk kulen lördagsnatt i november var det dags med en liten 

provåkning. Båda föräldrarna hade gått till sängs tidigt. Tvillingarna, som 

hade sitt rum intill föräldrarnas, satte sin väckarklocka på ringning kl. 

01.30. Klockan var inlindad i en frottéhandduk för att inte väcka någon 

annan än avsett, dvs. dem själva. På bara fötter smög sig Pigg - man hade 

slagit vad om uppdraget - in i föräldrasovrummet, och hittade efter nervöst 

letande bilnyckeln i pappans västficka. Sakta, sakta smög de sig därpå ner 

från övervåningen i den mörklagda och tysta Bellevuevillan. I källaren 

hämtade de därpå en säck gengasvirke/kol, och lastade in denna i bilens 

bagageutrymme. 

Tvillingarna satte sig i förarsätet, frikopplade växellådan, och lossade 

försiktigt på handbromsen. Strax därpå började den tunga bilen rulla ner 

utmed den asfalterade gatan. Bilen var parkerad i en backe utanför villan, 

varför operationen kunde genomföras utan svårighet. Detta var en förutsättning, 

eftersom starten av aggregatet knappast var ljudlöst. Efter någon 

minuts frihjulsrullning av bilen bromsade de upp, nu på ett behörigt höravstånd 

från familjens villa. Aggregatet fylldes med kol, en kraftig fläkt startades 

varpå man tände på innehållet. Efter ca fem minuter var det tid för en 

gascheck. En tändsticka sattes till ett litet rör som var placerat på akterkanten 

av aggregatet. Gasen brann med klar blå låga vilket var tecknet till att 

man kunde starta upp bilmotorn. Choken drogs ut, tändningsnyckeln vreds 

om, och strax därpå startade bilmotorn med ett högt brummande. 

31

Efter en kort stunds tomgång satte sig de båda bröderna i framsätet klara 

för den spännande avfärden. De hade försett sig med var sin kudde för att 

kunna kika över kylaren och körbanan samt för att se vuxna ut bakom 

ratten. Man kom överens om att hjälpas åt med körningen. En skulle således 

styra och sköta broms- och frikopplingspedalerna, alltmedan brodern 

skulle växla. Detta eftersom man som ovan bilförare gärna ville titta ner på 

växelspaken då man växlade. Bröderna hade lånat gamla hattar som de 

hade försett med tidningspapper utmed svettremmarna. 

Så var de äntligen på väg. I drygt 50 km/tim. körde de bort till sin tennislärare 

och ungdomsidol Lars Dicanders hem. Väl framme kastade de 

överenskomna stenar mot hans fönster i villans övervåning. Minuten senare 

öppnade han sitt fönster och firade sig med hjälp av hopknutna lakan ner 

till Pigg och Totts eleganta ekipage. Så bar det iväg mot en månbelyst 

Söderslätt. De mötte ytterst lite bilar under sin färd. Den första resan blev 

ytterst njutbar och i övrigt odramatisk. Efter några timmars bilresa vände 

de på nytt kosan hemåt. Lars lämnades av, bilen parkerades på exakt samma 

plats där den lånades, varpå bilnyckeln försiktigt stoppades ner i pappa 

Valentins västficka. 

Bilturerna blev framöver allt vanligare. De blev som gift i deras unga 

kroppar. Bröderna hade nu lärt sig att köra ensamma, d.v.s. den aktuelle 

föraren skötte växelspaken själv. Styrningen av bilar var vid denna tidpunkt 

direktverkande, varför det behövdes stor kraft för att vrida de tunga 

hjulen. Genom att låta Lars åka med på bilturerna, slapp bröderna att betala 

någon avgift för hans tennislektioner, vilka fortfarande pågick. Vid ett par 

tillfällen mötte de polisbilar utan att man fann deras framfart anmärkningsvärd. 

Pigg och Tott blev allt våghalsigare varför deras färder sträckte sig 

allt längre från hemmet. 

Spänningen steg inför varje ny bilresa. Färderna utökades till de tjusiga 

och pikanta vägarna nere runt Falsterbonäset. Man kom snart underfund 

med att stans kroggäster önskade bli hämtade utanför de elegantaste restaurangerna, 

och detta då de stängdes strax efter midnatt. Tilläggas skall att 

endast ett fåtal taxibilar existerade vid denna tidpunkt, och att de som var i 

trafik vägrade att ta någon körning utanför stan. Här fann bröderna sin 

lönande lilla nisch, väl medvetna om att det fanns gäster som hade sina 

32

hem i Skanör och Falsterbo. Det var för det mesta affärsmän som på krogarna 

representerade tillsammans med sina gäster, och som hade sina kontor 

i Malmö. En del av tvillingarnas bruttoinkomster gick förstås till inköp 

av dyrbar gengaskol till pappans bil. 

Utöver det överenskomna priset för körningen fick de driftiga och charmiga 

chaufförerna väl tilltagna drickspengar. Så här många år efteråt kan 

det avslöjas att nämnda slantar stundtals, med råge, översteg priset för 

körningen. Detta vid de tillfällen då de skjutsade hem gifta herrars tillfälliga 

krogväninnor. Flertalet av dessa var också bosatta i Skanörs och Falsterbos 

omgivningar. Många av dem släpptes av vid betydligt elegantare hus 

än den förmögne älskarens. För att vara riktigt ärlig så kan det nämnas att 

Pigg och Tott vid ett flertal tillfällen blev inbjudna till nämnda damer på 

"nattamat" - vad de nu kunde mena med det. 

I detta avseende var emellertid tvillingarna absolut omutliga, och detta 

trots att de blev lockade med rejält utökad ”drickspeng”. Vid något tillfällen 

hände det dock att de blev lurade av passagerardamerna som påstod sig 

vara allvarligt sjuka, och således i stort behov av "första hjälp" inne i sin 

flotta villa. Efter ett par sådana rejäla blåsningar bestämde sig Pigg och 

Tott att framöver ej bjuda damerna någon "första hjälp tjänst”. Detta oavsett 

beloppet som de lockade dem med. 

Tvillingarna Pigg och Tott var troligen landets första svarta ”taxichaufförer” 

och förmodligen även de yngsta körkortslösa. De intjänade slantarna 

gömdes i pojkarnas madrasser, och användes sparsamt till de absolut viktigaste 

utgifterna. Så småningom kom de att utgöra inköpssumman till en 

militärmotorcykel av märket BSA - 500 kubik. Denna levererades på pojkarnas 

16-årsdag 1946. Vid denna tidpunkt fick man ta körkort för tung 

motorcykel då man fyllt 16 år. Denna åldersgräns ändrades några år senare. 

Så kom snön och därmed blev det stopp för all svartkörning. Bilens spår i 

snön skulle alltför lät ha avslöjat pojkarnas billån. De fick allt vara så goda 

att invänta nästa vår för sina fortsatta taxi- och bilutflykter. Tvillingpojkarna 

Pigg och Totts förnäma inkomstkälla försvann således, och därmed 

deras tidigare taxikunder som fick gå en tuff vinter till mötes. Tillsammans 

med sina sköna väninnor tvingades de att anlita andra kommunikationsme- 

33

del, av vilket det pålitligaste var tåget med avgång från Västra station. 

Tillföljd av det sena bilkörandet hade de båda tvillingkropparna tagit fysiskt 

stryk, vilket visade sig i skolarbetet och på tennisbanorna. På så vis 

var det kanske trots allt en välsignelse att tvillingpojkarna tvingades inställa 

sin kära taxitrafik. Och därmed var den första delen av tvillingarna Pigg 

och Totts spännande liv till ända - och skulle följas av än mer halsbrytande 

äventyr. 

PIGG 

34

Pigg och Totts tvillingdebut augusti 1943 

Ribersborgsbryggan många år senare. 

Bastun syns på vänster sida. 

35

Förord 

Detta är en stark, naken autentisk skildring om ett par 13-åriga tvillingpojkars 

upplevelser vid deras första nära kontakt med en 5 år äldre tonårsflicka. 

Innehållet belyser de känslor som uppstår då de två pojkarna träffar 

flickan under ett par särpräglade timmar. Man får i berättelsen intimt följa 

brödernas inträde i den för dem helt okända vuxenvärlden. En värld dit de 

lockas av en äldre systers 18-åriga klasskamrat. Allt i tro att utflykten från 

början avsåg en oskyldig cykeltur. 

Tvillingpojkarnas relation till den äldre flickan, vars namn vi kan kalla 

Sabina, utvecklar sig efterhand som kvällen lider till en kärleksfull och 

lekfull samvaro. Allt under en sensuellt varsam guidning av den äldre 

flickan. 

Med tanke på tvillingarnas ringa ålder, och därmed deras svårigheter att 

själva skriva ner sina upplevelser, har dessa nertecknats av en vuxen person. 

Denne är identisk med den ene av tvillingpojkarna. Det är således 

genom hans minnesbilder och dagboksanteckningar som berättelsen återges. 

Den dokumentära tilldragelsen utspelade sig i en dambastu belägen vid 

Ribersborgsbadet i Malmö. Tidpunkten var en av de första dagarna i augusti 

1943. 

Trevlig läsning önskar författaren! 

36

Pigg och Totts tvillingdebut - augusti 1943 

Det är en av de första dagarna i augusti 1943. Klockan är några minuter 

efter sex på aftonen och tvillingarna Pigg och Tott hade just avslutat sin 

kvällsmåltid hemma i villan i Malmö stad. Alla familjemedlemmarna var 

bortresta på semester utom de yngsta sönerna de drygt 13-åriga pojkarna 

Pigg och Tott - deras smeknamn sedan barnsben. Sommaren detta år hade 

varit lika het som den gångna vintern sträng. Värmerekord hade slagits på 

ett flertal orter i landet såväl i luften som i vattnet. 

Tvillingarna hade just avslutat sin måltid då det ringde på dörren till den 

Bärn-stenska villan. I mun på varandra ropade de för full hals: ”kom in” ! 

Dörren öppnades och in steg Sabina, en klasskamrat till deras storasyster 

Ingrid. Hon verkade andfådd och stressad, och hennes forcerade fråga 

lydde; - Är Ingrid hemma? Då svaret var nekande verkade det som om hon 

skulle ge sig iväg. 

På pojkarnas fråga om hon önskade dricka en kopp te med dem, svarade 

hon glatt - ja tack. Tjejen var jättesöt och hade just fyllt 18 år och var därmed 

jämngammal med Ingrid. De hade varit klasskamrater de senaste åren 

och umgicks ganska ofta. Bröderna hade vid flera tillfällen tjuvtittat på 

Sabina under hennes besök i deras hem. Hon kunde knappast ha undvikigt 

att lägga märke till deras ivriga men blyga ögonkast. Tvillingarna - med 

sina blott 13 år på nacken - var således 5 år yngre än Ingrid, varför hennes 

intresse för de båda killarna borde vara tämligen ointressant. 

Själva hade de ännu inte haft någon intimare kontakt med någon flicka. 

Anledningarna till detta var flera. Pojkarna var kolossalt blyga, och då 

speciellt gentemot tjejer som intresserade dem. Dessutom hade de ett handikapp, 

de råkade ha identiskt lika smak, vilket kunde ställa till problem 

för alla involverade. 

Teet var uppdrucket och deras trevliga pratstund med den fascinerande 

tjejen var till ända. Sabina reste sig från bordet, tackade för invitationen, 

och gick mot dörren. Hon öppnade den dröjande, vände sig om. – Har ni 

båda lust till en liten cykeltur? Eftersom ingen av pojkarna hade planerat 

37

något särskilt inför kvällen tackade de ja - fortfarande i mun på varandra. 

De såg verkligen fram emot en fortsatt mysig samvaro med Sabina som 

sedan länge förtrollat dem med sin charmiga utstrålning. 

Pojkarna bad henne sitta ner och vänta i vardagsrummet, och sprang upp 

till pojkrummet i övervåningen. Där kunde de vara privata och försöka lösa 

det problem som nu hade uppstått. Ingen av dem var nämligen ägare till 

någon cykel. Hur skulle de kunna förklara dessa pinsamma fakta för Sabina? 

Skulle hon kunna förstå att för enäggstvillingar gällde det inte en cykel 

- utan två. Att tvillingars heligaste levnadsregel handlade om tvillingjämlikhet, 

och att denna var omutbar. Som ett synbart resultat av detta fick 

således Pigg och Tott vänta länge på sina cyklar. För trovärdighetens skull 

bytte de kläder. Lösningen kom de på samtidigt. 

Så här skulle de säga: - En av våra cyklar blev stulen häromdagen. Den 

andra hade fått däcket till framhjulet sönderskuret. Ingrids cykel, som stod 

ute i vedboden, kunde de förstås låna. Eftersom den saknade pakethållare, 

kunde man emellertid endast åka en person på den. Vid en snabb titt ute på 

gården noterade de att Sabinas fina cykel var försedd med en sådan. Visst 

var det tillåtet att låna sig till några så kallade vita lögner, försvarade de sig 

med, vid tanken på den lockande cykelturen. 

Väl nere i vardagsrummet och den väntande otåliga tjejen, berättade de 

vad de hade kommit överens om. De låtsades vara ovetandes om Sabinas 

pakethållare. – Inga problem, sa hon morskt, och tycktes nu ha tagit över 

ledningen av trion. Fullt i sin ordning, tyckte de eftersom hon trots allt var 

5 år äldre. Detta var emellertid inte något som de i andra sammanhang 

skulle ha tolererat, men någon gång får man väl rucka på sina principer, 

tyckte de båda. 

Ute på gårdsplanen väntade Sabina på pojkarna som tillsammans hade 

hämtat Ingrids cykel. – En av er får skjuts med mig och den andre kan ta 

Ingrids cykel, sa Sabina som fortsatte att leda gruppen. Återigen, på något 

märkligt sätt, fann de detta såväl naturligt som mysigt. I en annan situation 

skulle de ha slagits om att få cykla, men den här gången var allt annorlunda. 

Båda rusade nämligen bort mot Sabina där hon stod vid sin eleganta cykel. 

– Stopp mina gossar, platsen på min pakethållare får ni dra lott om. Hon tog 

38

upp en silverkrona ur sin ficka och bad dem välja krona eller klave. Kastade 

så upp myntet i luften, tog emot det med handen. – Pigg valde krona, platsen 

är således hans, men på hemresan byter vi för rättvisans skull. Själv vill 

jag cykla eftersom det ingår i mitt dagliga träningsprogram. Pigg gjorde sig 

omedelbart beredd att stiga upp på pakethållaren. 

Så var de äntligen på väg mot ett för oss okänt mål. Sabina berättade att 

hon hade gjort i ordning en matsäck som skulle räcka åt dem alla tre. Ingen 

av medlemmarna i trion hade någon tid att passa eftersom deras familjer var 

bortresta. Eftersom picknickkorgen var iordningsställd misstänkte de att 

Sabina hade planerat allt i förväg. Säker kunde man förstås inte vara eftersom 

hon i annat fall kunde ha valt att ta med sig en väninna istället. 

Sabina cyklade först eftersom det var hon som kände till resans mål. Tott 

åkte tätt bakom henne och avpassade farten till hennes tungt lastade cykel. 

Efter en dryg halvtimmas åkande sydvart, ändrade Sabina kursen ner mot 

Sundet som skiljer Sverige och Danmark åt. Pigg kunde från sin plats på 

pakethållaren inte motstå frestelsen att trycka min lättklädda kropp tätt intill 

Sabinas slanka ryggtavla. Samtidigt slöt han sina armar runt hennes smala 

midja. Emellanåt kramade han till ordentligt, och på det reagerade Sabina 

genom att vända sitt rågblonda huvud mot honom. Blicken från hennes 

gäckande grågröna ögon gav honom en mångtydig signal. Själv tolkade han 

den som öppningen av porten till paradiset. 

Cykelturen fortsatte utmed Sundet, och förtrollningen satt kvar i Piggs 

kropp. Han glömde totalt bort att njuta av det vackra landskapet som de 

färdades igenom. Med blicken fixerad han flickan framför sig, och följde 

smeksamt hennes gyllenbruna kropp som var färgad av sommarens sol och 

bad. Sabina var klädd i en kortärmad vit bomullsblus som var instucken i 

hennes kort-korta shorts. Hon var barfota. Benen som trampade ekipaget var 

långa och slanka. Pigg skymtade svagt hur hennes benmuskler arbetade 

under den tunna huden. Han var så fascinerad av skådespelet att han fullständigt 

glömde bort såväl tid som rum. Luften var fortfarande varm, och 

eftersom luftfuktigheten var väldigt hög, kändes värmen så mycket mer. 

Trion närmade sig den långa badstranden utmed Sundet. Sjöbrisen hade 

mojnat ut och det var alldeles vindstilla. 

39

Den gula augustimånen höll på att klättra upp på den molnfria himlen 

bakom dem. Ungdomarna skulle få uppleva en hel del tillsammans innan 

nästa månvarv skulle hinna påbörjas. Om detta var de för tillfället helt ovetandes 

även om Sabina hade sina små funderingar och suddiga önskningar 

om kvällens dramatiska utveckling. Under hela sommaren hade hon fantiserat 

om denna spännande utflykt. Tidigt på morgonen hade hon äntligen 

bestämt sig för att ta initiativet till cykelturen tillsammans med tvillingarna 

Pigg och Tott. Hon rodnade inför sig själv vid tanken av att pojkarna skulle 

kunna läsa de funderingar som nu virvlade runt i hennes huvud. 

Från sin dagdrömmarvärld vaknade Pigg plötsligt upp från sin bekväma 

plats på pakethållaren. Han var genomsvett på framsidan av sin skjorta. 

Anledningen till detta måste ha varit att han under färden suttit tätt intill 

Sabinas ryggtavla. En titt på hennes tunna blus bekräftade hans antagande. 

Pigg kunde skymta hennes bruna hud genom blusen som var lika genomvåt 

som hans skjorta. Det var således inte enbart den höga temperaturen och 

luftfuktigheten som hade värmt honom. Sabina måste ha känt hans heta 

kropp tätt intill hennes egen, var hans reflektioner. 

Efter att ha ”mornat” sig vände Pigg sig om och letade med blicken efter 

Tott. Han fann honom åkande på vänster sida intill Sabinas cykel. Även 

Totts blickar var riktade mot samma mål som hans eget. Och det hade de 

säkert varit under hela färden. Identiskt tänkande och handlande, precis 

som två körsbär med ”talförmåga”, hade deras värld kretsat runt Sabinas 

tilltalande flickgestalt. Hon hade helt enkelt trollbundit dem båda med sina 

starka, osynliga magneter. Framför dem utbredde sig Ribersborgsbadet 

med Sundets blå-gröna yta i bakgrunden. Vattenytan låg stilla som en spegel. 

Den angränsande vita sandstranden skiljde tonåringarna från vattenbrynet. 

Allt var öde sånär som på ett par ungdomar som stod i begrepp att 

ge sig av. Den långa, breda badbryggan verkade övergiven även den. 

Tvillingarna hade tidigare på dagen tagit sin obligatoriska simtur, något 

som de ogärna missade då vädret tillät. De brukade hålla till längst ute på 

bryggan eftersom den var försedd med en trampolin. En liten bastu, med en 

herr- och damavdelning, var belägen strax intill. Bastun var vedeldad varför 

den badsugne själv fick elda upp den till önskad temperatur. Tydligen 

40

hade någon nyligen använt dambastun eftersom en tunn rökstrimma steg 

upp ur dess skorsten. 

Solen höll just på att sakta dala ner i havet. Dess signalröda färg och den 

uppstigande månens råggula yta, bidrog till en närmast trolsk atmosfär. 

Plötsligt vände sig Sabina mot tvillingarna och frågade om de hade ”lust att 

ta ett dopp”? Nog hade de lust alltid, men eftersom ingen av dem hade 

några badbyxor med sig, såg de sig tyvärr nödsakade att tacka nej. Sabinas 

vänliga inbjudan hade som bekant enbart gällt en cykeltur, och till en sådan 

behövde man knappast några badgrejer. På hennes minspel förstod de att 

hon blev rejält besviken, och att hon hade tänkt sig ett skönt och svalkande 

dopp tillsammans med dem Hon skämdes över sitt, som det verkade, spontana 

förslag, eftersom hon måste ha varit medveten om att de inte hade 

tagit några badbyxor med sig. 

Djupt inne i hennes sensuella värld hade hon sett fram emot den spännande 

och upphetsande scenen som ett nakenbad skulle utgöra. Och detta i 

sällskap av två välväxta tvillingpojkar! Hon hade nämligen aldrig i sitt 

unga liv sett någon pojke naken. Tvillingarna bad Sabina vänta ett slag 

eftersom de var tvungna att besöka strandens enda toalett. Detta var emellertid 

endast ett svepskäl för att ge dem lite betänketid hur de skulle förhålla 

sig till hennes lockande förslag. Väl bortom hörhåll från henne, började 

de överlägga med varandra. Uppenbart var att Sabina hade planlagt cykelturen. 

Det var naturligtvis en taktisk förevändning till hennes planerade 

nakenbad. 

Sabinas oskyldiga tanke kunde förstås också ha varit att hon helt spontant 

känt för ett dopp vid ankomsten till stranden. Båda pojkarna båda lutade 

emellertid åt det första alternativet. Hon hade med sin sensuella läggning 

helt enkelt planerat nakenbadet tillsammans med dem. Detta styrktes också 

av hennes raffinerade kroppsspråk, som hon använt sig av under cykelturen. 

Hon hade tydligen tänt till ordentligt på tvillingarna, och om detta 

visade sig vara riktigt, borde de känna sig ytterst smickrade. 

Här är det i sin ordning att med ett par ord förklara varför tvillingarna 

uppfattade situationen så dramatisk. Ingen av dem hade nämligen sett en 

naken tjej under deras unga liv. Att få tillfälle till något sådant i 13 års 

41

ålder var förstås något alldeles extra. Längre än så sträckte sig inte deras 

fantasi just då. Alldenstund de dessutom var väldigt blyga då det gällde 

kontakter med det motsatta könet, blev bara tanken på ett nakenbad tillsammans 

med Sabina ordentligt upphetsande. Det kunde räcka med att en 

tjej hade tittat på dem för att de skulle rodna. De hade det helt enkelt jättejobbigt 

i flicksällskap. 

Sabina hade under pojkarnas toalettbesök begett sig ut i det ljumma 

Sundsvattnet. Hon lät det stiga till vristerna och kände med välbehag vilken 

lugnande inverkan det hade på henne. Det skulle onekligen vara pinsamt 

om tvillingarna tackade nej till hennes, i och för sig, harmlösa badförslag. 

Hade hon verkligen misstagit sig så grundligt på deras reaktioner 

under cykelturen? Sabina inbillade sig nämligen att hon hade en förmåga 

att läsa pojkarnas minspel och kroppsspråk. Hennes intuition brukade i det 

avseendet inte svika henne. Men det är klart, är man som tvillingarna bara 

13 år gamla, så har man all rätt i världen att vara blyg. Och då inte minst 

inför en tjej som är 18. Å andra sidan var de ju pojkar - och dessutom tvillingar! 

Under tiden som Sabina väntade passerade hennes tankar revy med en 

svindlande hastighet. Hon lät sig föras tillbaka till sina yngre tonår. Redan 

vid inträdet till dessa hade hon känt en stor dragning till pojkar. Och visst 

hade hon i sina tankar lockats till tänkta intima förhållande med dessa 

många gånger. En lust som vid dessa unga år kunde ha ställt till med ordentligt 

trassel. Hon var enda barnet i ett hem där det mesta som normala 

ungdomar tänkte eller sysslade med betraktades som synd. Hennes föräldrar 

var relativt gamla och mycket konservativa. Hon kände sig ständigt 

påpassad av dem. 

Åren gick utan att hon vågade trotsa föräldrarnas stenhårda moralförbud. 

Så hände något speciellt i fjol. En amerikansk diplomatfamilj besökte hennes 

föräldrar under ett par sommarveckor i slutet av juli. Eftersom det ute i 

Europa pågick ett förödande krig, hade de flugit med ett kurirplan. Familjen 

hade en son vid namn Bill. Han hade fyllt 19 år under våren och var 

således två år äldre än Sabina. Bill hade ett trevligt sätt och verkade redan 

under de första dagarna ha blivit förtjust i henne. Familjemedlemmarna 

42

som var mormoner vilket bland annat innebar att Bill aldrig tilläts ha någon 

intimare förbindelse med någon flicka. De var således båda orörda. 

Så en kväll ett par dagar innan familjen skulle flyga hem, knackade det 

på Sabinas sovrumsdörr. Klockan visade några minuter före elva. Hennes 

föräldrar befann sig tillsammans med de amerikanska vännerna på en teaterföreställning. 

Tydligen fann de det helt riskfritt att lämna de båda ungdomarna 

ensamma hemma. Med en förvånad och halvt viskande röst uppmanade 

Sabina den okände individen att stiga in, varpå Bill leende steg in i 

rummet. Han satte sig utan hennes medgivande på sängkanten. Hon hade 

under hans korta vistelse i hennes hem känt en viss dragning till honom. 

Eftersom hon aldrig tidigare släppt någon kille inpå livet, fann hon hans 

besök spännande. Han var ju dock 19 år gammal och därmed nästan en 

fullvuxen man. 

Efter lite oskyldigt kelande och pussande släckte han hennes bordslampa 

och kröp trots hennes milda motstånd ner under hennes täcke. Hon skulle 

ha velat titta på honom men vågade inte tända ljuset som han hade släckt. I 

kolmörkret kände hon ett främmande föremål mellan benen, och sekunderna 

efteråt hur något trängde djupt in i hennes underliv. En intensiv smärta 

fick henne att med ursinnig kraft slå sig lös. Blödande och skändad låg hon 

stilla gråtande kvar i sin säng. Bill lämnade rummet rädd och ordenligt 

chockad. På detta förnedrande sätt hade hon berövats sin jungfrudom. 

Hennes underliv läkte förhållandevis snabbt, men taggarna satt fortfarande 

kvar i hennes själsliv. Skadan kom nämligen inte i första hand att sitta i 

underlivet. Den satt i själen. Ett trasigt barn skulle lätt kunna bli en trasig 

vuxen, tänkte hon. Till följd av de känslomässigt dåliga förhållandena till 

föräldrarna, vågade hon aldrig berätta om sina hemska upplevelser för 

dem. 

Under den stilla promenaden utmed vattenbrynet kände hon ett stort 

behov av att en gång för alla förtränga denna ruskiga episod i sitt unga liv. 

Den hade grymt sårat hennes känsloliv och värdighet som individ. Efter 

den händelsen hade hon aldrig vågat vara ensam med någon pojke. Hon 

hade till och med undvikit de årliga skoldanserna. Lusten hade bara inte 

infunnit sig - livslusten hade på något sätt bleknat bort. 

43

Då och då hade hon besökt sin klasskamrat Ingrids hem. De båda hade 

umgåtts ganska flitigt under de senaste två åren. Förra hösten hade hon 

under sina besök hos Ingrid träffat hennes yngre tvillingbröder, lyssnande 

till de mysiga namnen Pigg och Tott. Hon hade funnit dem trevliga och 

tilltalande att vila ögonen på. Speciellt hade detta gällt i våras då de plötsligt 

började likna riktiga män, trots att de bara var 13 år gamla. Sabina 

måste för sig själv tillstå att hon stundtals blivit riktigt tänd på dem, trots 

att hon var 5 år äldre. Hon var emellertid rädd att hennes klasskamrat Ingrid 

skulle upptäcka det, vilket verkligen skulle ha varit genant. På något 

märkligt sätt, som hon inte riktigt kunde komma underfund med, varseblev 

hon både barn och pojkar i dessa tvillingar. Något slags förälskelse hade 

förmodligen drabbat henne. Genom Ingrid hade hon fått reda på att de 

aldrig hade varit tillsammans med några flickor. Deras problem tycktes 

vara att tjejer som visade intresse för dem, endast ville ha en av dem. Och 

eftersom tvillingarna aldrig ville dela på sig - blev det inte heller några 

tjejer. 

Hela våren hade hon umgåtts med planer på hur hon skulle komma dem 

in på livet - och varför då inte samtidigt? Hennes tankar kom inte längre än 

till diffusa planer och drömmar. Hon tackade sin Gud att de inte kunde läsa 

hennes tankar. Så gjorde hon några snabba jämförelser med sig själv då 

hon för fyra år sedan var jämngammal med Pigg och Tott. Som tidigare 

nämnts hade hennes intresse för pojkar börjat väckas i hennes tidigaste 

tonår. Tvillingarna var nu drygt 13 1/2 år, och borde sålunda vara en bit på 

väg mot männens sätt att fungera fysiskt sätt. 

Hon lät så sin ultrasnabba minnesbild förflytta sig ett par timmar tillbaka 

i tiden. När hon efter att ha funderat de senaste dagarna äntligen bestämt 

sig för att knacka på pojkarnas dörr, var hennes planer inbakade i små vita 

lögner. Hon skulle således spela förvånad då Ingrid inte visade sig vara 

hemma. Av rädsla för att tvillingarna skulle tacka nej till hennes förslag till 

ett kvällsdopp, föreslog hon en mysig cykeltur. Väl framme vid Sundet 

skulle säkert allt ordna sig. Vad som sedan skulle hända trion, tänkte hon 

överlämna åt ödet. Helt plötsligt hade hon fått tillbaka sin livslust samtidigt 

som all tidigare rädsla för pojkar tycktes vara som bortblåst. Kanske hade 

det faktum att hon var äldst bidragit till att hon återfått sitt självförtroende, 

vilket i sin tur borde göra umgänget med tvillingpojkarna lustbetonat och 

44

stärkande? Hur som helst - nu kände hon sig i alla fall mentalt i balans 

igen. 

Sabina fortsatte att rekonstruera sina minnesbilder. Pojkarna hade ännu 

inte kommit tillbaka, varför hon fortfarande hade en stund för sig själv. Vid 

besöket hemma hos Pigg och Tott tidigare på kvällen, föreställde hon sig 

badturen mest som en lek - kallad ”operation blyger”. Hur som helst, det 

fick bära eller brista. Hon var dock den äldsta av dem även om hon råkade 

vara tjej. Var höll egentligen tvillingarna hus? De hade väl inte blivit rädda 

och gett sig iväg hem? 

Hon fortsatte sin tankegång. De avgörande orsakerna till att hon vågade 

söka upp Pigg och Tott var flera. Deras blyga leenden och blickar som hon 

det senaste halvåret hade bemött under sina många besök hos Ingrid, hade 

tänt en oförklarlig eld inom henne. En eld som hon inte kunde värja sig 

mot. Märkligt därför att de egentligen bara var barn. Lockande, eftersom 

deras starka kroppssignaler - de var ju för all del två – tycktes söka efter 

såväl moderskärlek som den sensuella kvinnan inne i henne. Hon kände sig 

plötsligt het inombords. Något som i sin tur tände hela hennes unga kropp 

på ett sätt som hon aldrig tidigare hade känt. Samtidigt var hon rädd att 

pojkarna skulle upptäcka hennes känslor, och kanske därmed misstolka 

hennes signaler. 

Det paradoxala var att hon både kände sig blyg och utmanande då hon 

träffade dem. Hon njöt av att fresta dem, för att i nästa sekund känna någon 

slags samhörighet. En sorts gemenskap som var såväl fordrande som oändligt 

öm. Men innerst inne var hon egentligen minst lika blyg som de båda 

tillsammans - framför allt då fysiskt. Piggs tryckningar och hårda kramar 

runt hennes midja under cykelturen hade både roat och tänt känslor inom 

henne. Och nog hade hon lagt märke till de båda pojkarnas fascinerande intresse 

av hennes bara bruna ben, då de trampade runt pedalerna under deras 

cykeltur. I ärlighetens namn måste hon dock erkänna att hon länge varit 

fullt medveten om sina ypperliga företräden. Alla dessa tankar hade rusat 

genom hennes hjärna under den korta stund som pojkarna var borta. 

Äntligen skymtade hon tvillingarna, vilka långsamt närmade sig hennes 

plats i vattenbrynet. Det ljumma vattnet som hon barfota promenerat i hade 

45

på ett behagligt sätt löst upp hennes trassliga tankegångar. Hon hade för sin 

del bestämt sig för att njuta denna underbara augustikväll i tvillingarna 

Pigg och Totts sällskap. Detta skulle ske på ett sätt så att alla i trion skulle 

bli belåtna. Inga missförstånd skulle således behöva uppstå dem emellan. 

Strax efteråt var hennes koncentration på topp. Till pojkarna sa hon med en 

bestämd men vädjande röst: - Jo, det gäller det där med badgrejerna. Ingen 

av oss har några sådana med sig. Jag är ensam flicka och ni är pojkar - 

dessutom två stycken. Låt oss strunta i badtyget och bada nakna längst ut 

på bryggan. Där är det öde så här dags, varför det inte finns någon utomstående 

som kan kika på oss. Vi har tydligen en sak gemensamt, och det är 

att vi alla tre tycks vara kolossalt blyga. Eftersom jag råkar vara ensam tjej 

borde jag vara den blygaste av oss. Jag bjuder trots detta er båda på ett 

gemensamt nakenbad. 

Hon hade knappt hunnit avslutat sitt lilla anförande förrän de spontant 

kastade sig om hennes hals. Med en snabb språngmarsch löpte därefter de 

lyckliga tonåringarna tillsammans ut på den öde badbryggan vid Sundets 

strand. Eftersom det rök lite från dambastuns skorsten gick de in och kikade. 

Resterna av ett par vedbitar glödde fortfarande varför pojkarna la på ett 

par rejäla björkklabbar. Det borde kännas mysigt med en lagom rumstemperatur 

när de hade badat färdigt. Sabina hade tagit med sig sin cykelkorg 

vilken tvillingarna burit mellan sig ut till badet. Detta att det råkade vara en 

dambastu gjorde besöket än mer spännande för pojkarna. 

Klockan hade hunnit bli drygt nio så de hade gott om tid innan de måste 

tänka på hemresan. Denna låg just då väldigt långt borta i deras upprymda 

sinnen. Sabina hittade en hel kartong tjocka stearinljus under vedhögen. 

Elektricitet saknades förstås, och det fann alla vara i sin ordning. Man 

hjälptes åt att placerade ut ljusen på lavarna, och tände dem en efter en. Det 

infann sig en nästan sakral stämning i bastun liknande den som man brukar 

finna i kyrkan. Den förhöjdes med hjälp av romantisk musik som Sabina 

trollat fram med sin reseradio. En mjuk sensuell melodi strömmade strax ut 

ur högtalaren. 

Långsamt och avsiktligt dröjande befriade sig därefter Sabina från sina 

lätta sommarkläder, för att stunden senare vara helt naken. Förstummade 

inför anblicken av 18-åringens fräscha ljuvliga flickkropp försattes tvil- 

46

lingarna i en slag trance. Dock inte djupare än att de upptäckte att hennes 

solbrända täckte hela kroppen. Skenet från stearinljusen förstärkte utstrålningen 

från Sabinas förföriska tonårskropp. Detta var första gången i tvillingarnas 

13- åriga liv som de hade sett en naken flicka. Visst hade de 

många gånger fantiserat om hur en sådan kunde se ut, men det hade bara 

stannat vid erotiska drömmar. Aldrig hade de kunnat föreställa sig att Sabina 

skulle vara så gudomligt vacker. Hon exponerade sig framför dem en 

lång stund och tycktes på ett fullständigt naturligt sätt njuta av att visa sin 

välskapta kropp inför pojkarnas nyfikna blickar. 

Inför denna fantastiska upplevelse höll Pigg och Tott nästan bort att klä 

av sig själva. Sabina löste detta dilemma på ett elegant sätt genom att upprepa 

den gamla frasen; - en för alla - alla för en. Signalen från henne gick 

fram, och strax hade pojkarna också befriat sig från sina svettiga och varma 

kläder. Sabina - som inte heller hade sett någon naken pojkkropp förut - 

tycktes vara lika fascinerad som pojkarna. Tillsammans var tvillingarna 

dessutom identiska dubbletter, varför hennes nyfikna ögon gled från den 

ene tvillingkroppen till den andre. Länge - länge stod de så och beundrade 

varandras nakna uppenbarelser som vår Herre så generöst och konstfullt 

hade skapat. Efter den långa pastorala tystnaden utbrast Sabina spontant: - 

Nakna kroppar är ett av konstens vanligaste motiv - så varför inte bjuda på 

sin egen? 

Eftersom Pigg och Tott gärna ville leva upp till begreppet ”unga män” - 

lät vår Herre dem synbarligen visa att de fysiskt höll på att bli vuxna. Som 

på ett givet tecken kände nämligen tvillingarna att något höll på att hända 

mellan deras pojkben. Blygt och försynt upptäckte de hur deras små 

oskuldsfulla snoppar sakta, sakta var på väg att vakna ur sin törnrosasömn 

och resa sig. Detta i avsikt att visa sin aktning inför Sabinas sköna nakna 

uppenbarelse. Med en ödmjuk värdighet steg snopparna sida vid sida tills 

de hade nått sin högsta punkt. Med blottade huvuden presenterade de sig 

inför Sabinas passionerade kropp. Den högtidliga presentationen av ungdomarnas 

nakna och oerfarna kroppar hade fått ett värdigt drag. Deras 

sinnlighet hade satt deras hjärtan och kroppar i brand. Som genom ett trollslag 

hade pojkarnas blyghet försvunnit. Tvillingsnopparna - stående i stram 

givakt - saluterade i all sin prakt den lilla skönhetsdrottningen. Nu var det 

egentligen bara kanonsaluten som saknades! 

47

Pojkarna hade inte mer än just tänkt tanken ut då Sabina tog fram en liten 

miniflaska champagne ur sin korg. Med ett vant grepp lät hon korken flyga 

i taket. Ljudet då den lämnande flaskan lät festligare än alla kanonsaluter i 

världen. Pojkarna uppfattade det som ett gott omen inför kvällen och nattens 

förväntningsfulla timmar. Den drottninglika flickan tog fram tre pyttesmå 

glas, som hon fyllde dem med den festligt bubblande drycken. Med ett 

hör och synbart välbehag, lät de champagnen rinna ner i deras törstiga 

strupar. Allt hade utvecklats till en sorts ritual, och ändå hade ingen av dem 

upplevt situationen tidigare. 

Plötsligt reste Sabina sig upp, satte kurs mot dörren, och sekunderna 

efteråt hörde de ett ljudligt plask och ett rop av välbehag. Vid en hastig titt 

genom det halvöppna fönstret såg de henne forsa fram genom vattnet i ett 

elegant crawl. Vedkubben hade tagit fyr och spred en torr och behaglig 

värme i bastun. De satt kvar ännu en stund, förstummade av de starka intryck 

som de just hade upplevt. Till sist reste sig även de och hoppade ner i 

det inbjudande havsvattnet. Månen stod redan högt på himlen och belyste 

badplatsen med ett ljus som om det nästan hade varit mitt på dagen. 

Just som deras båda huvuden dök upp intill varandra, kände de en lätt 

beröring som strax övergick till mjuka smekningar. Det var Sabina som 

välkomnade dem till Neptunus rike. Hon smekte deras nakna kroppar med 

sina mjuka och ömma händer. De njöt av beröringen, och besvarade den 

med en lätt massage över hela hennes skälvande kropp. Deras ivriga tvillinghänder 

tycktes vara överallt samtidigt. Sabinas smekningar växlades 

med kyssar som hon rättvist fördelade mellan dem båda. Hettan och lidelserna 

i deras unga kroppar stegrades efterhand till höjder som ingen av 

dem tidigare hade trott existerade. 

Stunden senare stod de som sammanväxta alla tre på den vita sandbottnen. 

Återigen var det Sabina som tog initiativet. Ur hennes ögon lyste 

ömhet parad med munnens sökande efter passion och åtrå. Hennes ansiktsintryck 

lät dem trots deras unga år förstå att hon sökte värme och gemenskap. 

Blicken ur de grå-gröna ögonen avslöjade ett lekfullt temperament 

som likt en kattunge bollade med deras kroppar. 

48

Hela Sabinas väsen tycktes njuta av att vara ensam med dem, två identiskt 

lika pojkar. Scenariot kunde liknas vid en ljuvlig paradisdröm. Hon 

hade redan i bastun låtit dem förstå att hon kände sig trygg i deras sällskap. 

– Möjligen, hade hon tillagt, är ni i yngsta laget, men å andra sidan är ni 

faktiskt 2 x 13 = 26 år eller uttryckt med bokstäver, äldre än jag tillsammans. 

Kanske en förklaring till den trygghetskänsla som jag känner i er 

bådas sällskap. De sex händerna förmedlade ivrigt varandras känslor genom 

att ömt smeka varandras kroppar. De stod länge fastklamrade vid 

varandra i det ljumma havsvattnet. Varsamt lotsade den mer erfarna och 

äldre Sabina dem tillrätta i den nya och spännande miljön. De fick under 

hennes ledning lära sig en ung flickas syn på känslor och hennes reaktion 

till det kroppsliga begäret. Trots att pojkarnas händer aldrig tidigare hade 

vidrört en naken flickkropp visade de en stor uppfinningsrikedom. 

Sabinas djärvaste förväntningar hade hitintills infriats, och detta med 

råge. Hela hennes väsen utstrålade glädje och tillfredsställelse med tillvaron. 

Livslusten hade återvänt till hennes 18-åriga kropp. Pigg och Tott, de 

små oskyldiga gossarna, visade sig vara utsökta med sina starka pojkmanliga 

utstrålningar. Och eftersom de var två blev förstås alla deras handlingar 

dubblerade. Sabina hade, trots att hon fyllt 18 år, aldrig tidigare varit 

tillsammans med någon pojke, om man då inte räknade in de avskyvärda 

minuterna tillsammans med Bill. Hans amerikanska dubbelmoral hade 

förstört ett helt år för henne. Vid jämförelse med kvällens naturliga och 

lustbetonade samvaro tillsammans med tvillingarna, framstod stunden med 

Bill som ännu vidrigare. 

Genom det klara vattnet lyste månen upp trions finlemmade kroppar. 

Tvillingpojkarnas kroppsspråk skvallrade tydligt om deras stora lust och 

passion till henne. En i högsta grad fascinerande upplevelse! Från början 

hade Sabinas tanke varit att de endast skulle uppleva en oskyldig, om än 

lite upphetsande, badstund i det ljumma havsvattnet. Den skulle kunna 

jämföras med en avancerad och behaglig badflirt. Känslan att stå tätt intill 

de båda småkillarna hade emellertid tänt en eld inom henne som bara växte 

och växte, och som tycktes bli nästan okontrollerbar. Den ursprungliga 

leken höll på att utveckla sig till ett allvarligare förhållande. Ett tillstånd 

där orden kär och lek var på väg att resultra i begreppet kärlek. Dock stördes 

Sabina nu, liksom tidigare, av det faktum att Pigg och Tott trots allt 

49

ara var barn. Detta var emellertid något som hon allvarligt försökte 

glömma. Nu var det hennes och tvillingarnas känslor kopplade till åtrå som 

räknades, och som allt mer höll på att ta över händelseförloppet. 

– Låt oss simma bort till badflotten, föreslog Sabina, och med ett par 

snabba simtag var de framme vid den. En liten kort stege var fastsatt på 

den ena kortsidan, och på den gick det lätt att ta sig ombord. ”Age before 

beauty” sa tvillingarna artigt på sin elegantaste skolengelska, varpå Sabina 

vigt klättrade ombord tätt följd av de unga kavaljererna. Önskar ni se några 

gymnastikövningar, som jag har uppträtt på skolan med, frågade hon när de 

väl hade tagit plats på flotten? Sabina hade knappast hunnit avslutat sin 

fråga förrän hon fick ett enhälligt svar från Pigg och Tott. 

I det ljusa månskenet kunde man tydligt se alla detaljer och rörelser i 

hennes smärta, nakna gestalt. Gymnastiken innehöll ett starkt sensuellt 

inslag, som stundtals snuddade vid infödingars erotiskt besläktade dans. De 

båda pojkarna blev starkt påverkade av denna, vilket inte undgick Sabinas 

uppmärksamhet. Hon registrerade tydligt deras begynnande ”snopprespons”, 

vilken i sin tur gav henne en ytterligare stimulans. Detta resulterade 

i en fulländning av hela hennes register av vackra sensuella rörelser. 

Förvisso hade Sabinas framträdande i bastun trollbundit dem. Visst hade 

tvillingpojkarna fortfarande detta på sina hornhinnor. Alla intryck var ju 

nya och unika för dem vid det tillfället. Och ändå innehöll den raffinerade 

gymnastikuppvisningen ännu en dimension som fullständigt trollband dem 

genom sin praktfulla skönhet och sensualitet. 

Sabinas ansikte återspeglade under hela sekvensen ett minspel som röjde 

hennes generösa inre känslor. Allt det som hon hade önskat förmedla till 

pojkarna nådde fram. Man skulle kunna jämföra det med en slags kropparnas 

och själarnas samhörighet. Denna kunde uppfattas som en sammansmältning 

av deras fysiska väsen. Det var alltså detta märkliga fenomen, 

som nästan bedövade trion. Detta kan tyckas förbryllande med tanke på 

tvillingpojkarnas ringa levnadsår. Men man kan förstås också vända på 

förhållandet och säga att det till följd av pojkarnas oerfarenhet, och Sabina 

förmåga att suggerera dem i den ovan skildrade sensuella uppvisning, blev 

en show som kunde liknas vid en främmande exotisk uppenbarelse. Med 

en djup elegant hovnigning avslutade hon sin eleganta uppvisning. Därefter 

50

gick hon leende tätt intill pojkarna, satte sig på huk, och gav dem vardera 

en öm blöt kyss på munnen. 

Det tog en bra stund innan deras förtrollning hade släppt ute på flotten 

vilken gungande i takt med den lätta dyningen i Sundet den sena augustitimmen. 

Så var det dags att återvända till bastun som på något underligt sätt 

hade kommit att bli deras andra hem under dessa erotiskt dramatiska timmar. 

– Nu skulle det smaka bra med en matbit, sa Sabina. Kvällsluften hade 

blivit lite svalare den sista timman varför det var riktigt skönt att få återvända 

till bastuns behagliga värme. Efter en snabb uppiggande simtur landade 

de gemensamt vid badbryggan. Ett par långa kliv uppför bryggstegen och 

trion var tillbaka i bastun Där möttes de av den torra knappt 40-gradiga 

luften som doftade av friskt björkris. Veden i spisen hade brunnit ut, och 

kvar fanns endast de glödande resterna av den. Sabina dukade fram smörgåsar, 

frukt och ”soft drinks”, allt smakfullt upplagt på en liten rödvit duk. 

Alla hade nu vant sig vid det nakna tillståndet, men de tilläts oss ändå att 

fröjdas vid anblicken av varandras tonårskroppar. Nakenheten tillförde dem 

en nyfikenhet och förväntan, kombinerad med spänning, som man många 

gånger känner inför något som egentligen är förbjudet. I förlängningen av 

deras innersta tankegångar kretsade det okända området som förhoppningsfullt 

skulle öppna sig för dem denna spännande afton. Och detta till en värld 

som de hitintills bara hade drömt om. 

Bastusupén smakade utmärkt, ja bättre än någon måltid som ingen av 

dem kunde erinra sig ha ätit. Med Sabinas utsökta nakna figur som bakgrund 

till hennes vackert dekorerade smörgåsar, kunde man knappast finna 

en mysigare och mer tilltalande miljö än den vår dambastu erbjöd. Under 

en glad och yster samvaro - tonsatt av välkända musikstycken som flödade 

ur reseradion - lät man sig väl smaka av läckerheterna. Avdukningen av 

picknicken gick snabbt, och därefter bjöd värdinnan Pigg och Tott på ännu 

ett pyttelitet glas vin. – Ett vin som man kan cykla hem på utan svårigheter, 

tillade Sabina skämtsamt. 

Under samtalet som följde berättade Sabina hur hon hade tänkt ut sin 

bastuplan där bl. a. aktiviteterna i vattnet och på flotten planerats. Hon 

hade sedan länge känt till och stundtals badat i bastun. En av hennes tjejkompisar 

hade försett den med såväl stearinljus som ved. Väninnan hade 

51

timmarna innan satt fyr i spisen och lämnat dörren olåst. Sabina hade under 

det sista halvåret, precis som pojkarna hade anat, blivit väldigt intresserad 

av tvillingarna. Under hela den heta sommaren hade hon funderat på ett 

lämpligt tillfälle att bjuda ner pojkarna hit. Rädslan av att de skulle tacka 

nej hade dock bekymrat henne. Likaså detta att bröderna var så unga, om 

nu något oförutsätt skulle inträffa. 

Kortfattat berättade hon därpå sin hemska upplevelse med Bill förra 

sommaren, och att hon tillföljd av hans våldshandling inte längre var orörd. 

Utan att tvillingarna var medvetna där om, hade de hjälpt henne att förtränga 

den otäcka händelsen med honom. Det var nämligen av denna anledning 

som hon oftare än vanligt besökte deras storasyster Ingrid. Detta i 

avsikt att få tillfälle till normala pojkkontakter, och därmed få hjälp att 

glömma bort minnet av våldtäkten. 

Hon hade uppfattat och glatt sig åt deras trygga och intresserade kroppssignaler. 

Dessa hade på ett positivt sätt läkt hennes själsliga sår. Den tunga 

bördan hade hon tidigare fått bära ensam, eftersom hon inte hade någon 

som hon vågade anförtro sig åt. Detta inkluderade även hennes klasskamrat 

Ingrid. Den ständiga rädslan att föräldrarna skulle få vetskap om det inträffade 

spädde även den på hennes oro. Tvillingpojkarna var sålunda de enda 

individer som nu kände till hennes väl bevarade hemlighet, och detta tyckte 

hon kändes både naturligt och tryggt. Avslutningsvis hade hon varit väldigt 

rädd för att bli missförstådd. Alla hennes handlingar hade styrts av känslor 

och av ett kontaktbehov som bara hade växt med antalet besök i pojkarnas 

hem. 

Från början hade hon tänkt sig samvaron tillsammans med tvillingarna 

som en lätt erotisk lek, med nakenbadet som en sensuell ingrediens i denna. 

Hon hade själv aldrig sett några pojkar nakna förut, och detta var hon 

både nyfiken och tänd på att få uppleva. Pigg och Tott hade vidare visat sitt 

stora intresse av hennes gymnastikuppvisning ute på badflotten vilket 

starkt påverkat henne. Och detta genom trions gemensamma kroppsspråk 

vilket hade speglat deras gemensammas sinnlighet, vilket i sin tur påtagligt 

eldat på de inblandades lustkänslor. Sabina hade sålunda uppfattat att de 

alla låg på samma frekvens, och att de inbördes förmedlade ett förstärkt 

budskap, vilket ilade fram och tillbaka mellan dem. Detta ledde i sin tur till 

52

ett starkt begär, som fick hennes kropp att presentera den bästa gymnastikuppvisning 

hon någonsin presterat under sitt 18-åriga liv. – Och då skall ni 

veta sa Sabina att jag sysslat med gymnastik sedan jag var 6 år gammal, 

vilket resulterat i att jag är rätt så rutinerad, sa hon med stolthet i rösten. 

Förvisso hade Sabina hela tiden varit den som både tagit ledningen och 

initiativet. Detta hade hon funnit helt naturligt med tanke på att hon, med 

sina dryga 18 år, var den äldsta i trion. Hon hoppades att de blott 13-åriga 

pojkarna inte skulle missförstå hennes ärliga bakgrund till sitt handlande. 

Sabina lät gossarna vidare veta att hon kände till deras dilemma som tvillingar. 

Själv kunde hon absolut inte se något fel i att vara tillsammans med 

dem båda. Tvärtom tyckte hon att hon skulle ha handlat orätt om hon hade 

försökt sära pojkarna åt, vilket enligt deras utsago andra tjejer tidigare 

försökt göra. Med ett sensuellt leende berättade hon, att hon genom bådas 

närvaro hade blivit extra stimulerad, såväl psykiskt som fysiskt. Detta 

bland annat genom att hon på något förbryllande sätt hade uppfattade tvillingarna 

som en individ men med två personers kroppar. 

Då Sabinas uppriktiga anförande var slut, lät pojkarna henne förstå att 

hon egentligen inte hade förmedlat dem några nyheter. Deras kropps- och 

själsspråk hade tydligen även de befunnit sig på Sabinas våglängd, även 

om de inte var helt bekanta med begreppens fulla innebörd. Och eftersom 

de råkade vara två blev deras signaler naturligtvis dubbelt så starka, vilket 

emellertid borde kompenserades av Sabinas femåriga försprång. Av någon 

orsak som tvillingarna inte kunde förstå, kände de en allt större inre samhörighet 

med Sabina. Hon hade tillåtit dem att titta djupt in i hennes själ, 

vilket i sin tur ledde till att trion knöt samman deras fysiska företräden med 

varandras varma generösa inre. De blott 13-åriga Pojkarna hade med hjälp 

av Sabina - utan att egentligen vara medvetna därom - fått glänta på vuxenvärldens 

själsliga dörr. 

Sabina reste sig plötsligt upp. – Nu är det hög tid för er Pigg och Tott att 

visa upp ert kroppsliga agerande. Därefter klättrade hon graciöst upp och la 

sig på den näst högst belägna laven. Hon redogjorde kortfattat för hur hon 

önskade bli knådad och att flaskan innehöll en fransk parfymerad hudkräm. 

Eftersom tvillingarna hade gått igenom scouternas enkla medicinkurs - 

vilken inkluderade massagens ABC - skulle denna kunskap nu komma väl 

53

till pass. Med ivriga steg klättrade de upp till Sabina och satte sig på huk 

vid var sin sida om henne. Tott började vid flickans huvud allt medan Pigg 

påbörjade frotteringen vid fotändan. Rikligt med väldoftande hudkräm 

applicerades på Sabinas nakna kropp. Krämen masserades därpå in i hennes 

mjuka hud med små roterande rörelser. Genom tvillingarnas ivriga 

pojkhänder kände de hur hennes kropp svarade mot deras lätta massagerörelser. 

Eftersom flickan låg på magen vid första vändan, var den överenskomna 

mötesplatsen för deras händer ovansidan av hennes ändslut. 

Sabina vände sitt ansikte emellanåt mot dem och lät pojkarna med sitt 

ögonuttryck förstå hur sagolikt skönt hon fann deras massagekonst. När 

deras händer kom i jämnhöjd med underdelen av hennes bakdel, kunde de 

svagt förnimma ett ljud som påminde om en katts spinnande. Hela Sabinas 

kropp skälvde lite lätt. Var detta ett tecken som avslöjade att de hade vidrört 

några känsliga nervknutar utmed hennes blottlagda kropp, frågade sig 

tvillingarna varandra viskande? När ryggsidan var klar, vände Sabina sig 

om med ett vigt kast i ryggläge. Nu var det ombytta roller varför bröderna 

bytte plats med varandra. Med hjälp av den feta krämen gled deras roterande 

händer mjukt över flickans läckert solbrända hud. Det exotiska spinnandet 

återkom till och från, och då allt medan deras fingrar fortsatte sina 

spännande färder genom det sagolikt vackra och kurviga ”landskapet” som 

Sabinas nakna kropp utgjorde. 

På något märkligt sätt kom massagen av den nakna flickkroppen att 

komplettera tvillingarnas upplevelser av Sabinas gymnastikuppvisning ute 

på flotten. Medan det under den sistnämnda föreställningen var synintrycken 

som kom att förtrolla deras sinnestillstånd, fortplantade massagestunden, 

via deras fingrar, dem en fysisk vällust. Resultatet blev en samstämmighetskänsla 

som ytterligare hänryckte pojkarnas sinnesrus. 

Sabinas ansikte strålade av förtjusning samtidigt som hon visade hur 

mycket hennes kropp längtade efter närkontakten. Trion var nu så samspelt 

med varandra att deras massagesignaler både sändes och mottogs utan 

några som helst frågetecken. Pojkarna kröp på var sin sida tätt intill Sabina, 

och fortsatte att mjukt smeka den kropp som de nyss hade masserat. Hon 

svarade med att på ett likartat sätt återgälda deras allt djärvare smekningar. 

Sabina kallade detta för tvillinguppvärmning, med vars ord hon på ett raf- 

54

finerat och påtagligt sätt överlägset valde bort till den enfaldiga termen 

förspel som vuxna använde sig av. Något som hon hade hört talas om från 

ett par år äldre finsk väninna. 

Så hade de äntligen kommit fram till den korsväg där de gemensamt 

måste ta det slutgiltiga beslutet. Allt detta skedde ordlöst med hjälp av 

deras suveräna kroppsspråkssignaler. Vägvalet blev en tämligen okomplicerad 

historia. De bestämde sig för att tillsammans utforska den frestande 

kärleksstigen, och på den gemensamt uppleva sina tonårsdrömmar om 

närhet, njutning och spänning. Något som i slutändan skulle leda dem till 

den mångbesjungna hägrande kärleken. Deras tre par ögon lyste av förväntan 

inför det spännande mötet mellan trions kroppar och själar. Med hänsyn 

tagen till åldern, Tott var 5 minuter äldre än Pigg, blev det ingen diskussion 

om vem av tvillingarna som först skulle få vara med om att öppna 

den fysiska vuxenporten i sällskap med Sabina. 

Som på en given underförstådd signal från Sabina, gled Tott sakta upp på 

henne likt en säl på en strandklippa. Deras ömma smekningar blev allt 

nyfiknare och djärvare, och sökte sig instinktivt till de känsligaste delarna 

på varandras kroppar. Så fann de äntligen varandra djupt, djupt inne i Sabinas 

okända mörker. Hennes hetsiga och rytmiska kroppsrörelser under 

kärleksakten påminde mycket om den gymnastikshow som hon tidigare 

under kvällen hade genomfört. Kroppsrörelserna var lika fascinerande, 

harmoniska och formfulländade att beskåda. Totts ansikte skvallrade om 

att han svävade tätt över en oändlig ocean, som med sina mjuka dyningar 

tillät honom att ständigt vara förankrad vid Sabina. Såväl tid som rum 

tycktes försvinna för dem båda. 

Tillsammans tycktes de ha upptäckt livets uråldriga hemlighet. Dess 

sötma, dess saliga lust, dess milda, ständigt sökande rop som hördes från 

deras inre. Ett sällsamt svagt kvidande läte kom ur Sabinas strupe, följt av 

ett knarrande och rosslande som från en vattenfågel. Hennes naglar borrade 

sig spontant djupt ner i huden till Totts skulderblad, alltmedan sötman steg 

och steg. De kände båda sina hjärtan göra ett gemensamt hopp. Så plötsligt 

upplevde den blott 13-årige Tott att han höll på att bli man. Röda strömmar 

av heta svallvågor utlöste sig samtidigt ur deras underliv. Oändligt ömt 

55

tryckte de sig tätt intill varandra. Deras häftigt pulserande kroppar fann en 

oändlig ro. Allt blev rofyllt och stilla. 

Pigg hade under hela förloppet suttit intill och sett på dem med stora 

förvånade, men hungrigt iakttagande ögon. Detta måste vara något som 

folk vanligtvis inte vill visa och ej heller se, tänkte han. Varför kunde han 

inte förstå? Denna kropparnas smidiga och rytmiska rörelser i endräkt och 

lycka med varandra var ju sagolikt vacker, ja mer än så - den var gudomlig! 

Den ägde något ursprungligt, något äkta och hänförande i sig. Det var 

inte viljan som bestämde över dessa rytmiskt böljande och roterande rörelser 

och smekningar. Det var något utanför viljan, något starkare och finare, 

kärleken till partnern. Något som i slutändan resulterade i vårt släktes och 

livets bestånd. Musiken hade tystnat - Sabina och Tott låg rofyllt stilla. 

Pigg skiftade över till en annan musikkanal på reseradion. Sakta, oändligt 

sakta, vaknade de just älskande tonåringarna till liv på nytt. Med stor ömhet 

smekte flickan sin partner och vred sig varligt ur hans nästan krampaktiga 

grepp. 

Ögonblicket efteråt sprang Sabina ut ur bastun. Hon kände sig lätt och 

stark, nästan som om hon vore vinden själv. De guppande ljuvliga små 

brösten, de glada ögonen, ja hela hennes unga livsbejakande tonårskropp 

tycktes spricka av den glädje som just hemsökt henne. Plasket som uppstod 

vid hennes beröring av vattenytan nådde pojkarna strax efter. Minuten 

senare gjorde de henne sällskap i det ljumma månbelysta vattnet. Klockan 

närmade sig två och himlen hade börjat ljusna i öster. Luften kändes klar 

och frisk vid jämförelse med det ljumma vattnet. Sabina kom crawlande 

mot dem. I en storm av glädje pressade hon dem båda två tätt emot sig. De 

blev stående som en fast sammanflätad grupp, länge, länge. Så är det bara 

lillbrorsan som har sin oskuld kvar, sa Sabina och log mot dem båda. Den 

som väntar på ... tänkte Pigg tyst för sig själv. 

– Jag är törstig sa Sabina, och jag har ett utmärkt botemedel mot det. Simma 

efter mig så skall vi tillsammans släcka törsten. Ett par simtag och de 

var tillbaka vid bryggan och bastun. Ur sin lilla korg tog Sabina fram en 

öppnad vinflaska. Låt oss dricka upp de sista dropparna tvillingar, sa Sabina, 

och slog upp vinet som återstod. En sista bit ost fördelades rättvist 

mellan dem, och därmed intog de nattens första ”vinfrukost”. 

56

– Nu måste du ursäkta mig Tott, men i rättvisans namn måste jag nu ägna 

den närmaste stunden åt Pigg, sa Sabina med en röst sammetslen som 

honung. Hon tog sitt vinglas med sig och satte sig på den översta laven 

jämte Pigg. Med en knappt hörbar viskning lät hon honom förstå att hans 

närvaro, då hon hade förenats med Tott, hade inspirerat henne till ännu 

högre höjder. – Det var som om alla våra tre själsliga ”batterier” hade samarbetat, 

och på så vis tredubblat njutningen, vår djupa gemenskap och 

samhörighet - viskade hon. 

Vinglasen hade knappt hunnit bli tömda då Sabina tryckte sin törstande 

kropp mot honom. Från laven under dem förnams ett knappt hörbart ljud. 

Det var Totts tunga andhämtning som hade hörts. Efter en lång dags upplevelser, 

hade han somnat in med ett saligt leende kring munnen. Ingen av 

dem nändes väcka honom. De fick försöka klara sig utan hans medverkan. 

Hans tidigare nämnda ”batterikraft” skulle de ändå få glädje av. Detta 

eftersom de alla tre befann sig på samma plats. 

Kyssar och smekningar avlöste varandra i en allt lidelsefullare takt. Ingen 

plats på deras kroppar var tabu för deras kärleksfulla händer och kyssar. 

Efter att ha varit nära åskådare till Totts och Sabinas kärleksakt, hade Pigg 

genom Sabinas agerande fått ta del av hur man bär sig åt. De kände båda 

att stunden närmade sig. Så äntligen, oändligt sakta och försiktigt, gled den 

blott 13-åriga pojkens snopp in i Sabinas mörka hemlighetsfulla inre. Bastun 

och laven förvandlades plötsligt till ett väldigt gemak med en furstlig 

säng i mitten. Pigg lade sina armar om flickans skuldror, och drog henne 

tätt intill sig. I Sabinas grå-gröna ögon läste han om den ofantliga längtan 

och ömhet, som var så förknippad med hennes person - med hennes inre. 

Och plötsligt tycktes han på nytt få återuppleva hennes fantastiska gymnastikprogram 

ute på badflotten. Det var som en orgel som tycktes sväva 

på en mjuk musikbotten. Sabinas höfter rörde sig som på en orientalisk 

danserska. De närmade sig de stora okända vidderna. Pigg kände som om 

han spelade på ett välstämt instrument, med hennes kropp som taktpinne. 

Musiken övergick steglöst till något annat. Till en resa där de tillsammans 

upplevde sig vara på väg mot samma förutbestämda mål. Man kunde ha 

liknat resan vid en hissnande färd i rymden, där de var tyngdlösa. Färden 

avlöstes av en sjöresa över ett stormfyllt hav där deras skepp inte revade 

57

några segel, och där rodret var fastsurrat. För en kort stund som därefter 

följde, fördes de båda bort som mot en dunkel, mild och varm musikbrusande 

dröm, bort från nuets yta. Pigg kände Sabinas häftiga pulsslag därinne 

med hela sin kropp. Allt började ropa i deras kroppar, ut ur deras flammande 

inre. Sötman steg och steg då han till slut lutade mig över henne, 

och med en sista bålrörelse på nytt dök rätt in i hennes böljande inre. Hon 

tog emot honom med halvöppna ögon och en flämtande, leende mun. 

Så hade även Pigg gjort entré i vuxenvärlden, och detta på ett ytterst 

sensuellt och kärleksfullt sätt tillsammans med Sabina! Sakta, sakta återkom 

de tillbaka till sin lilla bastuvärld. Sabina försökte pejla sina upplevelser 

med tvillingarna. Hon kikade ut genom bastufönstret och därefter på 

dem med ett ansikte som utstrålade en enorm lycka. Tyst viskade hon för 

sig själv. – Detta har varit min lyckligaste dag i livet - den glömmer jag 

aldrig någonsin! 

Tott hade vaknat till liv igen. Vid en hastig titt på klockan, kunde han 

konstatera att en dryg timma hade gått sedan de hade äntrat det välsignade 

vuxenlivet på laven. Pigg tog fram den sista miniflaskan vin och slog i 

deras glas. Sabina hade satt sig på mellanlaven och tittade kärleksfullt upp 

mot tvillingpojkarna på laven ovanför. Hon föreslog en skål för befrielsen 

av tvillingpojkarna Pigg och Totts oskulder. Efter en lång granskande blick 

på deras nakna kroppar sa hon: – Jag känner mig lätt berusad och anledningen 

till det är inte enbart vinet. Jag håller som bäst på med att med mina 

ögon ”dricka” era vackra, smidiga pojkkroppar. Stilla viskade hon som för 

sig själv: - Gud vad underbart - gud vad tvillingpojkarna har gjort mig 

lycklig denna natt. En samhörighet som hon satte i samband med den nyss 

ögonblickliga gemenskapen. Den som sker mellan hud och hud, då ögon 

följer ögon, då den är sann, då den är sannfärdig! 

Tvillingar kände i detta ögonblick på något sätt en högtidlig delaktiga i 

ett större sammanhang. Mänsklighetens högsta lycka hade tydligen drabbat 

dem. De hade alla tre tagit vara på den, tagit den till sig och detta med 

största välbehag! En av vuxenlivets många dörrar hade helt oväntat öppnats 

för tvillingarna Pigg och Tott - och detta tillsammans med den18-åriga 

tonårsflickan Sabina som guide och ledsagarinna. 

58

Det kändes sunt, det kändes rätt, det kändes bra, det smakade mera. Efter 

ett sista svalkande dopp i Sundets, av morgonsolen glittrande vatten, cyklade 

de alla tre hem tillsammans under själarnas tystnad. Det var en trött, 

men enormt lycklig tonårstrio som kysste varandra farväl utanför tvillingarna 

Bärnstens villa tidigt denna redan solvarma augustimorgon. 

Tvillingarna väntade att Sabina skulle höra av sig på nytt, detta fastän de 

inte hade kommit överens om något ytterligare sammanträffande med henne. 

Augusti månad led mot sitt slut utan att det kom något livstecken från 

deras gemensamma vän. I början av höstterminen fick de genom sin storasyster 

Ingrid höra att Sabina hade åkt till Kalifornien för att fortsätta sina 

studier vid ett amerikanskt college. 

En tid efter att det sexuella övergreppet hade ägt rum drabbades tvillingpojkarna 

av komplicerade själsliga samvetskval. Förvisso hade de blivit 

utsatta för raffinerade och njutbara kroppsliga förförelseakter, och detta vid 

den späda åldern av blott 13 år. Men nu möttes de av mentala inre röster 

vilka tilltog för var dag som gick. Trots gemensamma ansträngningar överröstade 

dessa stämmor den positivt sinnliga bild som upplevelse hade bibringat 

dem. 

I avsikt att återfå en nödvändig mänsklig balans började pojkarna fundera 

över att söka hjälp från någon person i vuxenvärlden. Ett sätt att avlasta 

deras skamkänslor borde kunna vara att berätta den minderåriga 

***våldtäkten/förföringen för deras lärare alternativt för deras föräldrar. 

Efter lite begrundande beslöt de sig för att behålla ”tilldragelsen” för sig 

själva. Med deras lärarinna –Fröken Gårdell – misshandel i sina hågkomster, 

riskerade de att på nytt utsättas för hennes kroppsliga övergrepp. 

Hade de avslöjat ”intermezzot” hemma, skulle det med största sannolikhet 

ha resulterat till en ordentlig omgång prygel från deras pappa. Ingen av 

dem skulle förstå att ”företeelsen” helt sonika hade sårat deras unga själar 

och inte deras oskuldsfulla lekamliga delar. Som en konsekvens av att de 

råkade vara tvillingar, kunde de dagligen ventilera sina mentalt mödosamma 

omständigheter med varandra. Dessa gynnsamma sakförhållanden 

resulterade i att deras andliga tillstånd efter några månader läkte ut. Något 

59

som troligen inte skulle ha varit fallet i den händelse att en av pojkarna 

hade varit var ensam. 

*** anm. Begreppet-”våldtäkt” - använder man då en flicka/kvinna blir utsatt 

för en - för henne - inte önskvärd sexuell våldshandling. Konceptet - 

”förförd” – använder man då en pojke/man av en kvinna/flicka blir utsatt för 

en - för honom - inte önskvärd våldshandling. 

Som framgår av ovanstående skildring kan även en pojke/pojkar bli ”våldtagen-/tagna”– 

men då avseende dennes/deras känsloliv. En åkomma som 

kan jämställas med en fysisk kroppsskada. Det skulle vara intressant att få 

veta hur en domstol skulle uppfatta detta! Såvitt jag känner till så har en 

sådan rättsprocess aldrig ägt rum. 

60

Tennissagan och dess konsekvenser 

F ö r o r d 

En människa som inte är född enäggstvilling har förmodligen svårt - för 

att inte säga omöjligt - att föreställa sig det okonventionella händelseförloppet 

i mitt förtroligt skildrade scenario. Den autentiska berättelsen är 

återgiven med hjälp av några minnesanteckningar och i övrigt tagen direkt 

ur minnet. Mitt uppsåt har varit att ambitiöst och sanningsenligt försökt 

skildra ett tonårsrendezvous - där ömsesidig respekt, tillgivenhet och ömhet 

varit ledstjärnan. Eftersom berättelsen är genuin, har jag ej förmått mig att 

fuska bort några delar av den. Upplevelserna får troligtvis betraktas som 

unika. 

Med hänsyn tagen till hur händelserna kommer att arta sig, begränsar jag 

förordet till dessa få rader. I avsikt att förtydliga de måhända annorlunda 

orsakssammanhangen i skildringen, har jag tillåtit mig att spara dessa till ett 

efterord. För att inte gå miste om den oförutsedda handlingen, uppmanas 

således läsaren att spara detta till sist. 

Trevlig läsning önskar 

Pigg 

61

Tennissagan och dess konsekvenser 

Våren och sommaren 1944 skulle för alltid sätta sina spår i tvillingarna 

Bärnstens liv. De skulle gemensamt få uppleva några dramatiska händelser 

innan året ändats. Pigg och Tott hade - bortsett från naturligt syskonkäbbel - 

ständigt hållit ihop. Och detta speciellt då någon utifrån angrep dem. Det 

må vara av fysiskt eller psykiskt slag. Sammanhållningen hade under alla år 

utgjort grunden till deras mentala styrka och 100 % -tiga nära relation vilket 

bl. a framgår av skildringen från deras lojala skolsamarbete och på tennisbanorna. 

Pojkarna skulle fylla 14 år den 17 april, men hade ännu inte haft någon 

närmare kontakter med några tjejromanser. Bellevue tennisklubb hade 

utlyst en träningsvecka för sina juniorer under påskdagarna i Båstad. Ägaren 

för deras tennisklubb, Gösta Holmqvist, hade bjudit in tvillingarna 

Bärnsten gratis. Detta var klubbens uppmuntran för deras många strålande 

insatser under den gångna säsongens tävlingsmatcher. 

Transporten till Båstad skedde med fyra stora bussar. Två av dessa fylldes 

med juniorflickor i åldrarna 14-16 år. Alltså jämngamla med pojkarna 

där Pigg och Tott tillhörde den yngsta årskullen. Tonårsspelarna förlades i 

samhällets två stora gymnastiksalar. Man delade sålunda upp de båda könen 

från varandra. Chefstränaren välkomnade spelarna till Båstad och 

informerade dem samtidigt om att det efter klockan 21 var förbjudet att 

vistas i varandras gymnastik/sovsalar. Senast klockan 23 skulle det vara 

tyst och alla befinna sig i sina sängar. 

Den ena tennisarenan var försedd med ett rymligt loft som sträckte sig 

ovanför hela banan. För att erbjuda lite social avkoppling från de tuffa 

tävlingarna tänkte man på kvällarna arrangera dans i det nämnda loftet. 

Belysningen visade sig vara ytterst sparsam och utgjordes endast av några 

svaga glödlampor i taket. Orkestern bestod av klubbarnas tennisungdomar 

som hade uppmanats att själva medföra sina musikinstrument. Ankomsten 

till Båstad hade blivit sen varför alla spelare anmodades att omedelbart 

efter kvällsmåltiden gå till sängs. Detta för att vara utvilade inför morgondagens 

spel. Tävlingarna startades upp tidigt påföljande morgon. Pigg och 

62

Tott vann överlägset sin första pojkdubbel. På eftermiddagen väntade dem 

emellertid ett spel som de aldrig tidigare hade deltagit i. Detta kallades på 

tennisspråket för ”mixed” vilket innebar att dubbelparen bestod av en pojke 

och en flicka. 

Mixspelarna blev lottade med och mot varandra. För första gången under 

tvillingarnas korta tenniskarriär tilläts de inte spela på samma banhalva. 

Detta var ju nyckeln till deras fenomenala framgångar. Å andra sidan spelade 

det ingen roll eftersom mixedtennisen inte ingick i rankingsystemet. 

Ur två tombolabehållare fick deltagarna ta varsin lott. Den ena gav besked 

om vilken partner man tilldelats, den andra mot vilket par man skulle spela 

i första omgången. Det fanns totalt tio par uttagna. I övrigt spelade ungdomarna 

sina vanliga dubbel- och singelmatcher. Pigg hade sånär fått hjärtstillestånd 

när det visade sig att en slank, mörkhårig 16-årig skönhet hade 

lottats att bli hans mixedpartner. Brodern Tott blev dessvärre inte lika lyckligt 

lottad. Eftersom bröderna hade identisk lika smak kunde hans trånande 

blickar inte undgå att ständigt kastas åt broderns partner. Flickan - som bar 

namnet Isabella - visade sig även kunna spela mixed tennis, och detta av 

hög klass för sin ålder. Familjen kom ursprungligen från Malaga i Spanien, 

och det var där som hon hade lärt sig spela tennis. Hon hade bara bott i 

Sverige ett år, men pratade redan svenska utan någon märkbar accent. 

Eftersom hennes mamma var barnfödd i Göteborg hade hon förstås haft en 

hel del hjälp med svenskan av henne. Familjens nuvarande hemort var 

Helsingborg. 

Isabellas och Piggs första match - bäst av tre set - gick förhållandevis 

snabbt, och slutade med de överväldigande siffrorna 6-3, 6-2. Deras nästa 

mixedmatch skulle spelas dagen därpå. Tvillingarnas eftermiddagsmatch 

slutade även den med en säker seger. De hade endast ställt upp i dubbel 

eftersom det var detta spel som hade visat sig ge den bästa utdelningen - 

och som de fann roligast. 

Omkring klockan fem på kvällen var dagens matcher överstökade, och 

kort därefter serverades kvällsmat i skolans matsalar. Två timmar senare 

var alla deltagarna inbjudna till dans uppe på tennisloftet. Isabella och 

hennes tenniskompisar var redan på plats när tvillingarna Bärnsten gjorde 

sin entré. Isabella var snabbt framme och bjöd upp sin mixedpartner till 

63

den första dansen. Flickan berättade att hon hade tagit för vana att själv 

bjuda upp danskavaljererna eftersom detta inte var kutym i Spanien. Genom 

nämnda förfarande fick hon tag på den kille som var önskvärd att 

dansa med. Dansar Du lika bra som Du spelar tennis blir jag glad kvittrade 

hon. I övrigt har jag, som Du kanske lagt märke till, studerat Dig och Din 

tvillingbroder under Er eftermiddagsmatch. Jag och mina kompisar fann Er 

otroligt bra för att bara vara 14 år gamla. Er åldern har jag nyfiket tagit 

reda på i tränarnas personpärmar, och hoppas att Du inte misstycker. 

Fortsätter ni som idag lär Ni gå en strålande tennisframtid till mötes, och 

då menar jag världsklass! Utöver detta fann vi Er jätteläckra att titta på där 

ni graciöst och smidigt tycktes vara överallt på Er banhalva. Det var nästan 

så man tyckte synd om motståndarna som för övrigt inte alls spelade någon 

dålig tennis. Blossande röd i ansiktet tackade Pigg för komplimangen och 

svarade på hennes kroppsmjuka intima tryckningar. Idag var han mycket 

tacksam för de danskurser som deras kloka mamma hade rått dem att ta. 

Lärarinnorna på Kruses dansskola hade under ett par terminer introducerat 

bröderna i den moderna dansens mysterium. När de lämnade skolan hade 

de fått dansmedaljonger som bevis för sina färdigheter. Tennisen och skolan 

hade emellertid tagit det mesta av deras fritid i anspråk. Faktiskt var det 

förresten inte första gången efter danskursen som de hade praktiserat vad 

de hade lärt sig. Dansen med Isabella gav honom dock rejäl mersmak. 

Visst hade Pigg och Tott vid något tidigare tillfälle intresserat sig för tjejer, 

men detta överskuggades av tennisen och på senare tid också av bilkörningen. 

Eftersom flickorna som de hade stött på endast ville ha en av dem - 

fick det vara. De skulle snart fylla 14 år och tydligen var det i denna ålder 

då deras tjejintresse på allvar skulle börja visa sig. 

Hur som helst - i denna stund med Isabella tätt inpå kroppen - kände Pigg 

hur hans inre började vaknade upp och ömt åtrå den unga smärta flickkroppen. 

Han hade under deras tennismatch inte kunnat undgå att studera 

hennes vackra kropp. Vid jämförelse med tjejer i samma ålder tycktes hon 

ha en mognare figur, vilket troligtvis hade att göra med hennes spanska påbrå. 

Hennes långa fulländade ben, som stack fram under hennes kort-korta 

vita shorts, tecknade sig vackert mot den läckert ljusa mahognyfärgade 

hyn. Piggs chansartade försök till en kyss besvarades lidelsefullt av Isabellas 

halvöppna mun. Denna - och hennes svarta hemlighetsfulla vackra ögon 

64

- berättade att hon önskade fortsatt nära samvaro. Deras första dans avlöstes 

av en andra, och därpå var de varandras naturliga partner resten av 

kvällen. Endast ett par läskedryckspauser avbröt den sagovärld som deras 

hastiga förälskelse hade fört dem. 

De resterande dagarnas tennismatcher skulle visa sig bli mycket givande. 

Tennisen - varvad med intensiva sensuella dansstunder - tycktes ha en 

positiv växelverkan på deras tennis- och danssamspel. Den harmoniska 

själsliga överensstämmelsen plus det faktum att man inför varandra önskade 

göra sitt allra bästa - medverkade säkerligen också till det goda resultatet. 

På endast ett par dagar hade Isabella och Pigg nått den ena av mixedtennisens 

finalplatser. Denna skulle spelas på söndagen - deras sista dag i 

lägret - varefter hemresan var planerad till måndagsmorgonen. 

Inte oväntat kom deras motståndare att bli tvillingbrodern Tott och hans 

lottade partner - Eva-Marie. Flickan var väldigt söt, blond och välväxt, och 

var något kortare än Isabella. Den 15-åriga flickan var den högst rankade 

singelspelaren i Skåne, men varken Isabella eller Eva-Marie hade någon 

som helst tidigare erfarenhet av mixedtennis. De hade inte träffats tidigare, 

och kanske berodde detta på att Isabella helt nyligen hade gått in i en tennisklubb 

i Helsingborg. Sitt gedigna tenniskunnande hade hon inhämtat i 

sin födelsestad Malaga, där hon under sina uppväxtår spelat tennis från åtta 

års ålder. Båda föräldrarna hade i sin ungdom tillhört Malagas elitspelare, 

och familjen hade haft en egen tennisbana på sin villatomt. 

Kvällen innan finalspelet bekantade sig tvillingarna med varandras partner. 

Flickorna hade klätt upp sig i vita tunna blusar med matchande korta 

linnekjolar. Så eleganta hade de aldrig tidigare varit på lägret. Isabella som 

var den mest sofistikerade av de båda, hade lånat ut lite fransk parfym till 

Eva-Marie. Dock hade hon sparat sin älsklingsparfym åt sig själv. Den 

hade hon fått i present av sin mormor på sin 15-årsdag. Parfymen var tillverkad 

av en sällsynt sorts jasmin som endast växte i en liten by i Sydfrankrike, 

nära den spanska gränsen. Isabella föreslog att de skulle byta 

danspartner med varandra, bara för att efter ett par danser återgå till den 

egna mixpartnern. Din tvillingbroder var jättegod han också, men med 

tanke på morgondagens själsliga uppladdning, finns det all anledning att 

hålla fast vid sin partner, sa Isabella med sin sensuella röst. Hade platsen 

65

och tidpunkten varit en annan skulle jag mycket väl kunna tänka mig att 

älska med Er båda samtidigt. Men det skulle förstås ställa till mycket trassel 

för mig. Detta eftersom Ni fortfarande enligt lagen är minderåriga och 

dessutom två. Man skulle förmodligen tilldela mig dubbelt straff i en tänkt 

rättegång, fortsatte hon med en utmanande min. Jag inbillar mig att Ni 

båda är orörda, och det är just detta faktum som av någon märklig anledning 

lockar mig. 

Kanske är det min starka kvinnliga jämlikhetstanke som är bevekelsegrunden 

i min tankegång. Och detta eftersom jag själv också råkar vara 

oskuld. Anledningen varför jag finner idén spännande och riktig är att jag 

råkar vara äldst - dryga två år äldre än Dig och Din broder. För att inga 

missförstånd skall uppstå vill jag att Du skall veta att det är Er båda - som 

tvillingpojkar - som fascinerar mig. Två andra män göre sig således inget 

besvär, avslutade Isabella skrattande sin oblyga, men rättframma invit. 

Pigg rodnade långt ner i skorna och välsignade danslokalens svaga belysning. 

Samtidigt erinrade han sig muntert alla de småtjejer som de senaste 

åren hade försökt fånga hans och broderns intresse. Vid dessa tillfällen var 

tvillingarna måttligt roade av flickor som inte välkomnade dem båda. Under 

sådana villkor slocknade emellertid alltid småtjejernas intresse. Anledningen 

till att de gärna önskade vara två berodde förmodligen på minnet 

från den avskyvärda misshandeln som de blev utsatta för på Västra skolan. 

Och då framför allt den själsliga skada som de nerdragna byxorna inför 

klassens flickor hade resulterat i. Pigg - som för ett ögonblick hade låtit 

sina minnesbilder rusa förbi - återkom till den ljuvliga dansen tillsammans 

med en leende Isabella. Tänk om han hade vågat berätta de tankar som just 

virvlat förbi i hans huvud. 

Klockan rusade iväg denna känsloladdade ljumma kväll under vilken den 

16-åriga syd-ländska tjejen - med sina eldiga dansballader - avsiktligt förförde 

sin blonde nyblivne mixedpartner. Deras sensuella rörelser fungerade 

som en rejäl mental uppladdning inför morgondagens finalmatch. En 

överlägsnare och påtagligt starkare variant än den peppning som tränare 

och publik brukade utsätta tennisungdomarna för inför och under deras 

tävlingsmatcher. Med ett ömt farväl skildes Isabella och Pigg åt utanför 

deras nattförläggningar. Innan de somnade fantiserade de var för sig om 

hur fortsättning skulle ha arta sig, om platsen och tidpunkten hade varit en 

66

annan. Speciellt gällde detta Isabella som var övertygad om att ha funnit 

sin drömprins. Denne pojke - som hon känslomässigt mycket väl skulle 

kunna sexualdebutera tillsammans med. Dock på redan tidigare nämnda 

villkor, nämligen att det skulle ske tillsammans med båda tvillingbröderna. 

Hennes från början avsedda lilla skämt hade under den gångna veckan 

mognat till ett seriöst beslut. 

Tennisfinalen och övriga lokala omständigheter hade emellertid satt 

definitivt stopp för hennes sinnliga tvillingrendezvousa tankegångar. Ett 

rendezvous som ingen av de inblandade tonåringarna någonsin skulle 

glömma. Och då speciellt de båda tvillingarna Pigg och Tott. Isabella hade 

redan första gången de möttes funderat på hur detta skulle gå till. Hon hade 

sedan dess för sig själv funderat runt deras framtida möte. Ett möte som 

borde kunna äga rum redan till hösten. 

Påföljande morgon sken solen från en klarblå himmel. Flaggorna hängde 

livlösa i sina linor runt den fräscha nysopade centrecourten. Väderförutsättningarna 

tycktes således vara de bästa tänkbara. Mixedfinalen var bestämd 

att börja klockan elva. Morgonreveljen hade gått fyra timmar tidigare 

i de båda övernattningssalarna. Stigen till det stärkande havsdoppet 

myllrade minuterna därpå av stojande tonåringar som tävlade om att hinna 

först i de svalkande böljorna. Den rikliga frukosten väntade efter badet. 

Timman därefter var reserverad för städning av lokalerna och packning av 

det egna bagaget . 

De båda mixedspelarna förberedde sig genom att åtskilda diskutera planerad 

taktik. Isabella utstrålade en lycka och mentalt självförtroende som 

ingen kunde undgå att lägga märke till. Hennes sätt att hantera bollarna 

under uppvärmningen visade att den föregående kvällens uppladdning på 

dansgolvet hade haft avsett resultat. Hennes utsökta fotarbete harmoniserade 

väl med den smärta flickkroppens övriga rörelser. Ett rörelseschema 

som stod i samklang med hennes förförelsefulla och dominerande agerande 

under gårdagens dans. Allt detta noterades noggrant av Pigg, som därmed 

insåg att resultatet av dagens mixedfinal skulle komma att bero på hans 

eget spel. Isabella skulle med nuvarande form gott och väl svara för sin del 

av matchen. Själv hade han känt sig ur form då han vaknade och detta 

troligen beroende på att han under delar av natten översköljts av alla slags 

67

sensuella tankar som hade samband med händelserna på dansgolvet i Isabellas 

inbjudande famn. 

Uppvärmningen var tillända och spelet kunde börja. Lottningen utföll till 

Isabellas fördel. Hon inledde första gamet genom att formligen piska in 

fyra sagolika servess. Den extasiska tonårspubliken reste sig under våldsamma 

applåder inför denna oväntade inledning. Något liknande hade de 

aldrig tidigare upplevt. Och då skall man ha i minnet att tvillingarna Bärnsten 

var vana vid betydligt hårdare och tuffare servar. Eva-Marie inledde 

det andra gamet på ett hyfsat - men inte lika fulländade sätt. Tott och hans 

partner förlorade således detta game. Nu var det Piggs tur att serva. Som 

välriktade pistolskott slog även han in sina fyra servess. Inspirerad och 

suggesterad av Isabella lyftes han formligen fram över det röda gruset. 

Genom deras ständiga ögonkontakter förmedlade Isabella de signaler som 

så dramatiskt väckte Piggs vinnarinstinkt. Plötsligt var hans från morgonen 

tillfälliga formsvacka som bortblåst. Isabellas och Piggs intima kroppsliga 

kontakt från dansen återuppstod - men nu på det mentala planet. Deras 

rörelser på tennisbanan synkroniserades med varandra - styrda av hjärnsignalerna. 

Allt resulterande i ett perfekt harmoniskt spel - ett spel som på ett raffinerat 

sätt kunde läsa motståndarnas tankegångar. Dock - ingen skulle få de 

andra på fall så lätt. Efter att ha spelat i drygt två timmar - man spelade i 

bäst av fem set - tilläts tio minuters vila. De två första seten hade vunnits 

av Isabella och Pigg med siffrorna 6-2; 6-4. Temperaturen hade stigit nere i 

centrecourten och man läste av dryga 20 grader i solen vilket var rekordvarmt 

för en tidig vårdag. Pigg och Tott var vana vid betydligt längre matcher 

vid liknande omständigheter, men med flickorna var det lite annorlunda. 

Dyngvåta uppsökte tvillingarna sitt duschrum och bytte om till torra 

fräscha kläder. Efter ett par minuters vila på en bänk i omklädningsrummen, 

kallades de till fortsatt spel. Eva-Marie som - trots pausen såg lite 

tilltufsad ut - log mot Tott då de under ivriga applåder äntrade sin del av 

tennisbanan. Som sed är under matcher brukar publiken alltid muntra upp 

de som är i underläge. Så och denna gång. Isabella och Pigg steg strax efter 

in på sin banhalva. En uppmärksam iakttagare kunde efter en stunds spel 

lägga märka till att spelarnas intensitet hade dämpats något vid jämförelse 

med de båda första seten. Dock med undantag av Isabella som tycktes ha 

68

outtömliga krafter till sitt förfogande, vilket förvånade Pigg. Samtidigt som 

deras mentala samhörighet av någon märklig anledning försvagades något, 

kompenserades denna med råge av hennes kraftfulla fysiska spel. Hon 

tycktes vara överallt på tennisbanan, och då speciellt på de platser som 

borde ha täckts upp av Pigg. Han stördes aningen av hennes fysiska företräden, 

vilka under den första delen av matchen hade överskuggats av deras 

själsliga kontakt. Det tredje setet flöt bra för alla spelarna, men gick till 

Tott och Eva-Marie. Resten av matchen vanns av Isabella och Pigg som 

formligen sopade banan med motståndarna. Förtjänsten av detta måste helt 

och hållet tillskrivas Isabella som tycktes vara outtröttlig. Ju tröttare de 

övriga spelarna blev - ju piggare blev hon. Isabella fick också enorma applåder 

då hon och hennes partner lämnade tennisplanen som överlägsna 

segrare. 

De återstående finalerna spelades innan middagsmåltiden. Isabella kom 

efter mixed-parens välbehövliga dusch med ett förslag. Hon önskade bjuda 

Pigg på en badtur, och till detta tackade han med förtjusning förstås ja. 

Precis som tidigare tog den 16-åriga skönheten kommandot, och förde 

honom till en liten avsides liggande sandgrop. Väl framme översköljde hon 

honom med heta kyssar och smekningar. På detta sätt önskade hon tacka 

för den upplevelselika tennisveckan de haft tillsammans, och hoppades att 

de framöver skulle kunna träffas på nytt. Och då om möjligt även tillsammans 

med Tott! Pigg kunde inte göra sig kvitt sina tankar över den märkliga 

svängning som hade ägt rum mellan deras mentala och kroppsliga 

kontakt på tennisbanan efter den korta pausen. Han bad henne därför berätta 

sin version, och om en tänkbar orsak till det besynnerliga fysiskmentala 

kontaktskiftet. Isabella berättade att även hon hade drabbats av fenomenet. 

Möjligen kunde det förklaras av den psykiska stress som hon omedvetet 

utsatt sig för under de sagolikt samspelade inledningsseten. 

Som en naturlig följd av detta hade hon därefter tvingats kompensera sitt 

spel under sista seten med en ren fysisk råstyrka. Och detta utan någon som 

helst draghjälp från Pigg. Hennes klargörande fann Pigg vara logiskt. Han 

hade ju mycket riktigt själv blivit totalt passiviserad av hennes otroligt 

förnämliga speluppvisning. Anledningen till hennes manifesterade hästkondition 

under den senare delen av matchen, hade därmed fått sin förklaring. 

Gåtan var löst och simturen väntade. 

69

Väl ute i det vårfriska havsvattnet sökte det unga kärleksparet värmen 

från varandras heta kroppar. Under hängivet kyssande och smekande lämnade 

de för några minuter världen utanför sig. Deras flämtande och kroppsliga 

lågor tog på nytt fart och påminde dem om upplevelserna i danslokalen 

kvällen tidigare. Dock med undantaget att Isabella som i dagsljuset visade 

sig vara blyg- och inte tillät några klåfingriga fingrar under baddräkten. Låt 

oss spara det där tills vi träffas privat till hösten viskade hon, och tillade: - 

men glöm för alla del då inte bort Tott. Denna replik sagd - väl medveten 

om att Pigg och Tott hade uttalat en önskan om detta. Hur som helst, den 

tillfälliga kortslutningen som de hade upplevt på tennisbanan, var som 

bortblåst. De sensuella mentala trådarna hade på nytt funnit sitt mönster, 

och skulle förhoppningsfullt förbli så till deras avtalade höstmöte. 

I början av maj skulle Isabellas familj åka till Spanien och tillbringa hela 

sommarhalvåret där. De räknade med att vara tillbaka i Sverige i början av 

september då Isabella skulle fortsätta sina studier vid läroverket. Detta kom 

således att bli anledningen till dröjsmålet av deras nästa möte. En sista kyss 

och kram i den varma sanden avslutade deras strandmöte, varefter det var 

dags att bege sig till sina respektive förläggningar där bussarna väntade för 

hemtransporten. Det sista Pigg såg av Isabella var då hon i bussbakrutan 

blåste iväg en söt slängkyss. 

Under bussresan tillbaka till Malmö diskuterade Pigg och Tott den märkliga 

mixedfinalen. Hur var det möjligt att Isabella under en match som 

tog närmare fyra timmar kunde uppträda så fräscht på banan? Och detta i 

situationer då luften nästan hade gått ur de båda tvillingbröderna? De som 

normalt kunde spela uppemot sex timmar utan någon vila. Troligen hade 

det att göra med hennes vana vid ett tropiskt klimat. Temperaturen som 

mättes upp på den aktuella Båstadsbanan var troligen jämförbar med värmen 

i Malaga vintertid. Detta var den troligaste förklaringen till hennes 

snabba framfart under matchens slutskede. Tott förklarade vidare att han 

vid ett flertal tillfällena - då han och Isabella befann sig intill nätet - hade 

blivit distraherad av hennes provokativt utmanande bröst. Dessa var nämligen 

fullt skönjbara under hennes tunna, genomblöta bomullsblus. Ett stort 

antal unga tennisflickor hade redan under fjolåret lagt av sina bysthållare. 

Enligt idrottsläkarna ansågs nämligen dessa hindra kroppens naturliga 

blodcirkulation - och därmed negativt inverka på deras fysiska kapacitet. 

70

Piggs berättelse om mötet med Isabella till hösten mottogs med spänning 

av Tott. Pojkarna skulle snart fylla 14 år och de närmade sig nu snabbt 

tidpunkten för det spännande inträdet i de vuxnas värld. Sabinas förförning 

räknade de överhuvudtaget inte med. Och äntligen hade de funnit en tjej 

som önskade vara tillsammans med dem båda - samtidigt! Minnet från 

piskrappen i folkskolan hade ännu ej försvunnit, och troligen hörde deras 

rädsla för flickor fortfarande ihop med den mentala förnedring som denna 

mörka episod medfört. I Isabellas mjuka famn skulle de tillsammans för- 

siktigt lotsas in i kärlekens mångbesjungna rike. Totts privata tillvaro med 

sin mixedpartner hade inte givit något positivt utbyte. Han hade under 

större delen av danserna inte kunnat undgå att ständigt kika efter Isabella, 

och detta hade förstås tagits illa upp av Eva-Marie. Någon som helst själslig 

kontakt - liknande broderns - hade han och mixedpartnern ej haft. 

Det var naturligtvis en ren tillfällighet att Isabella hade träffat Pigg först. 

Detta eftersom bröderna var identiska och således ej möjliga att skilja åt. 

Eftersom Isabella omgående blev förälskad i Pigg, var det således logiskt 

att hon hade samma känslor för tvillingbrodern. Anledningen till att hon 

avstod från honom på dansgolvet hade att göra med den mentala biten. Hon 

måste satsa på en av dem - och då blev det naturliga valet Pigg - hennes 

mixedpartner. Att hon privat önskade ha dem båda var likaledes följdriktigt. 

Hon var den äldsta av dem vilket i sin tur betydde att hon - utan att 

det borde uppstå något missförstånd - kunde ta initiativet. Ett sensuellt 

utspel som skulle leda fram till hennes första samlag, och detta utan att 

egentligen ha någon som helst uppfattning hur det skulle gå till. Man kanske 

skulle kunna kalla hennes spekulationer för någon form av erotiska 

dagdrömmar. I övrigt fann hon det spännande att de båda tvillingpojkarna 

borde kunna erbjuda henne en dubblerad sensuell upplevelse. Den lustfyllda 

tanken att förlora oskulden tillsammans med de identiska småpojkarna 

Pigg och Tott - fann hon alltmer lockande Det faktum - som hon redan 

tidigare hade funderat över - nämligen att de båda var minderåriga enligt 

lagens mening, hade hon snabbt skjutit ifrån sig. Moraliskt handlade hon ju 

riktigt eftersom deras kroppsspråk tydligt hade visat att de båda trånade 

efter henne. 

Vi har nu förflyttat oss en bit fram i tiden, och befinner oss i slutet av 

augusti. Det strålande vädret höll fortfarande i sig och inbjöd till ett flertal 

71

middagsbad. Öresundsvattnet var klart och ljummet. Varenda kvadratmeter 

av badplagen var upptagen av badgäster i alla åldrar. Tillföljd av det dagliga 

sommarlovarbetet med utomhusbanorna och de regelbundna badtimmarna, 

hade tvillingarnas smidiga kroppar färgats mörkbruna av det 

starka solljuset. Pojkarnas tankar återvände allt oftare till Isabella och deras 

tidigare överenskomna rendezvous. Efter den fantastiska kroppsliga kärleksupplevelsen 

i Ribersborgsbastun som Sabina i hemlighet hade invigt 

Pigg och Tott i, kände de sig betydligt säkrare inför det emotsedda mötet 

med Isabella. Bastudramat hade verkligen givit dem en rejäl fysisk mersmak 

till det motsatta könet. 

Så kom då äntligen det efterlängtade brevet från Isabella i Malaga. I detta 

skildrade hon sina lata och heta dagar där simning och tennisspel upptog 

större delen av dygnets ljusa timmar. Hon hade börjat räkna dagarna tills 

de på nytt skulle ses. I början av september måste familjen vara tillbaka i 

Sverige, för då skulle hennes skoltermin börja. Föräldrarna hade anmält 

henne till ett privat flickläroverk där man prioriterade språkundervisningen. 

Eftersom Helsingborg vid denna tidpunkt ej kunde erbjuda en godtagbar 

skollösning, fastnade man för en skola i Malmö. 

I linje med faderns starka katolska trostillhörighet föll det sig naturlig att 

välja ”Katolska läroverket för flickor”. Som namnet antydde var skolan 

enbart avsedd för tjejer. Lärarkåren bestod enbart av stränga urkonservativa 

kvinnor. Skolan var belägen i den centrala delen av Malmö. Ett flertal 

undervisningstimmar var avsatta till engelska och latin. Majoriteten av 

eleverna var döttrar till utländska affärs- och diplomatfamiljer, som var 

spridda runt om i landet. Allt detta hade pappan fått information om genom 

en spansk affärsvän vars dotter hade studerat i nämnda skola. Denne 

hade på uppdrag av Isabellas pappa hyrt en liten lägenhet åt den blivande 

skoleleven. Den var belägen högst upp i en av de välkända Ribersborgshusen 

beläget i den fashionabla stadsdelen Slottsstaden. 

I sitt brev återkom Isabella ett flera gånger till det överenskomna mötet. 

Efter mycket funderande och samråd med sin bästa barndomsväninna, hade 

hon emellertid tänkt om i ett avseende. Hon ville självklart, som tidigare 

avtalats, att mötet skulle äga rum. Dock var hon osäker om det vore så 

lämpligt att träffa tvillingarna samtidigt. Nämnda sammankomst borde 

72

kanske anstå till ett senare lämpligare tillfälle. Eftersom hon hade bekantat 

sig med Pigg först, föreslog hon att det skulle vara han som kom till deras 

första ”date”, och hoppades innerligt att inte Tott skulle misstycka. Denna 

lilla kursändring hade hon tvingats göra eftersom hon i grund och botten 

trots allt var blyg, och då framförallt inför en situation då hon skulle träffa 

två jämförelsevis okända pojkar. Även om tvillingsamhörigheten på ett 

naturligt vis förenade dem. Allt eftersom Tott tog del av hennes brev, 

mörknade hans anletsdrag. Han som också hade glatt sig så mycket åt 

denna mysiga händelse. Pigg tröstade honom med att han vid första bästa 

tillfälle skulle dela med sig. De borde framöver helt enkelt skiftas om och 

hälsa på henne varannan vecka. Kunde de hjälpas åt i skolan borde de väl 

rimligen kunna dela på en sydländsk skönhet - en tjej som dessutom kunde 

spela tennis. Hon hade ju i sitt brev antytt att hon även önskade träffa honom 

vid ett senare tillfälle. Nu fanns det hursomhelst ingen anledning att 

deppa. I morgon - som var en lovdag - skulle de unna sig en sovmorgon 

och därpå varva dagen med tennis och bad. Väderleksrapporten talade om 

fortsatt varmt och soligt väder i hela landet. Värmeböljan räknade man 

med skulle bestå ännu ett slag . 

Efter ytterligare en vecka damp det ner ett litet vykort i familjen Bärnstens 

brevlåda Det var från Isabella som meddelade att hon beräknades 

anlända till Sverige i slutet av veckan, och att hon då önskade träffa Pigg. 

Hon lovade återkomma på telefon när hon hade kommit fram. Kortet anlände 

på en tisdag, varför det endast återstod några dagar innan det spännande 

återseendet skulle äga rum. Klockan var sent på fredagskvällen då 

telefonen ringde. Skulle det vara Isabella som hörde av sig? En glad och 

förväntansfull flickröst bekräftade Piggs aningar. Familjen hade precis 

anlänt till hemmet i Helsingborg, efter en lång och tröttsam tågresa genom 

Kontinenten. Tillföljd av alla nödvändiga viseringar och övrigt trassel i de 

krigshärjade länderna som de måste passera, hade resan tagit drygt två 

dygn. Hur som helst, nu var flickan äntligen framme och önskade meddela 

detta. Efter ett dygns packning och vila, borde hon kunna vara hemma i sin 

nya lägenhet söndag förmiddag. Den utvalde unge kavaljeren var således 

välkommen hem till henne på eftermiddagen omkring klockan fyra. 

Pigg som upphetsat hade tagit emot telefonsamtalet, kände hur hans hjärta 

slog flera volter innanför skjortan. Den välkända sensuella rösten lämnade 

73

ut den nya adressen, och ombad honom att ge brodern en kram och önskningar 

om ett snart återseende. Stärkt efter Isabellas samtal såg han fram 

emot deras möte. Trots sin späda 14-års ålder gällde det att leva upp till 

den förväntade mansrollen. Frågan var bara om han skulle berätta tvillingarnas 

bastudebut för Isabella. Hon hade ju tidigare nämnt att hon fann det 

spännande att han och brodern var just oskulder. Detta skulle nog ge sig 

självt - tänkte han. 

Punktligt klockan fyra på söndagseftermiddagen ringde Pigg på Isabellas 

dörr. En leende och om möjligt ännu vackrare flicka öppnade dörren. Med 

uppskattande min tog hon emot och luktade på Piggs vackra blombukett. 

Isabella var klädd i vita jeans och en rosa tunn kortärmad bomullsblus, 

vilken smakfullt avtecknade sig mot hennes klädsamma solbränna. Hon var 

barfota. Det bildsköna ansiktet med den naturfärgade munnen behövde 

ingen ”make up” - och hade ej heller någon sådan. En lätt behaglig parfym 

kunde förnimmas från hennes läckra gestalt. Efter en välkommen kyss och 

kram ledsagades Pigg till en mysig soffhörna. 

Bostaden hade möblerats av en inredningsfirma som tidigare hjälpt till 

med detta i familjens villa i Helsingborg. Ägaren till denna var en landsman 

till fadern och god vän till familjen. Som en ytterligare väntjänst hade 

hans fru försett köket med nöd- vändig uppsättning av porslin och matbestick, 

samt slutligen provianterat kyl- och frysskåpen med alla de slag av 

matvaror. Ett flertal mjuka mattor täckte delar av den bruna ekparketten. 

Färgglada akvareller i läckra nyanser, huvudsaken föreställande spanska 

motiv, prydde rummets vita väggar. Den jättestora öppna spisen upptog en 

stor del av den bortre väggen. En öppen dörr avslöjade ett pastellmålat 

sovrum med ett anslutande kakelklätt mossgrönt badrum. Utmed ena sidan 

av vardagsrummet, upptäckte han ännu en dörr. Den var stäng och ledde 

troligen till ett gästrum. Den smakfullt möblerade trerumslägenhet var 

inrymd i översta våningen i ett av Ribersborgshusen. En jättestor solterrass 

låg i anslutning till rummet som hade en magnifik utsikt över Sundet och 

Köpenhamn. Med road min observerade Pigg bastun längst ut bryggan. 

Platsen där han och tvillingbrodern året innan hade äntrat vuxenvärlden - 

bakvägen. Och detta redan vid späda 13-års ålder - ett livsstadium där de 

fortfarande betraktades som barn i såväl biologiskt som i lagens mening, 

vilket alltså var liktydig med minderårig. 

74

Efter ett kort ögonblick i köket återkom Isabella med en flaska sött 

malagavin på en silverbricka. Skulle det smaka med ett glas av mitt favoritvin 

min vän, sa hon med en halvvuxen klurig min, samtidigt som hon 

med ett brett leende exponerade sina vackra vita tänder? Utan att invänta 

svaret fyllde hon upp våra glas till brädden. Med tanke på min tennispartners 

unga år kanske vi skall hålla oss till ett inte allt för starkt vin, fortsatte 

hon. För oss sydlänningar är detta med vindrickandet annorlunda. Vår 

kultur tillåter oss att redan från barnsben dricka vin som daglig bordsdryck. 

Efter att ha räckt över glaset kröp hon tätt intill honom i soffan. Välkommen 

hem till mig Pigg, synd bara att inte Tott också kunde komma. Å 

andra sidan kanske det var lika bra, och varför skall jag strax avslöja. Låt 

oss så skåla för vårt återseende sa hon, och lyfte sitt glas med ett leende. 

Skall jag ändå bli förförd så passar både Isabella och hennes lägenhet 

bra, tänkte Pigg efter det att värdinnan lämnat honom för att laga till deras 

måltid ute i köket. När allt kom till kritan hade de trots allt inte känt varandra 

mer än en vecka. Kanske hade Isabella ångrat sig efter sin vistelse i 

Spanien? Hon kunde ju alltid hänvisa till sitt tidigare djärva utspel, nämligen 

att båda tvillingarna skulle närvara. Å andra sidan skvallrade hennes 

brev om den lustfyllda tanken att förlora oskulden tillsammans med de 

identiska småpojkarna Pigg och Tott. Denna gång på ett privat och ostört 

ställe. Drygt sexton år gammal borde hon väl veta vad hon gav sig in i. 

Som varande äldst av de båda, skulle han emellertid låta henne få fortsätta 

att leda kvällens utspel. Svaret borde komma inom de närmaste timmarna. 

Han såg verkligen fram emot hur kvällens drama skulle arta sig. Alltmedan 

han blickade ner genom de stora panoramafönstren, kunde han låta bli att 

på nytt le vid anblicken av bastun, som låg längst ut på bryggan som löpte 

utmed Sundets strandkant. 

Efter en smaklig måltid till vilket hon serverade ett rött vin, bjöd Isabella 

på en kopp kaffe. Det hade under tiden mörknat ute och på andra sidan 

Sundet kunde man skönja de många ljusen från Köpenhamn. Isabella tände 

några stearinljus vilka tillsammans med brasan skänkte rummet en mjuk 

romantisk interiör. Den unga värdinnan laddade grammofonen med några 

nyutgivna spanska skivor, vilka hon påpassligt hade in- handlat innan avfärden 

från Malaga. Rummet uppfylldes strax därpå av ett smekande, 

sensuellt latinskt musikstycke. Tillbaka i soffan fann Isabella äntligen 

75

stunden vara inne för avslöjandet av sin ”hemlighet”. Viskande började 

hon berätta, alltmedan hon ömt tryckte sin mjuka kropp intill Pigg, varför 

deras överenskomna möte mellan de tre ej var realiserbar. Hon kunde således 

med andra ord ej infria sin spontana inbjudan till tvillingbröderna som 

hon så lättfärdigt lovat dem i Båstad. Nämligen att sexualdebutera med 

dem samtidigt! – I och för sig skulle en sådan upplevelse säkerligen vara 

mysig - lusten saknades förvisso inte men den var dessvärre ej genomförbar. 

Och varför nu denna plötsliga omsvängning? Isabella tog en djup 

klunk ur sitt glas, och fortsatte. – Kortfattat förhåller det sig som följer: Jag 

råkar också vara enäggstvilling! Min tvillingsyster heter Michelle, och 

även vi är identiskt lika vad gäller såväl kropp som själ. Under årens lopp 

har vi flitigt använt oss av detta faktum. Vi har - trots protester från bland 

annat lärare och föräldrar - insisterat på att alltid få gå i samma skolklass. 

Hon fortsatte nästan viskande. Eftersom vi båda alltid haft väldigt lätt för 

oss i skolan, har vi aldrig någonsin behövt fuska oss fram med hjälp av 

varandra. Vår smak av alla de slag är likaledes identiskt och däri inkluderande 

val av pojkar. Det sistnämnda har ständigt varit ett problem för oss 

eftersom vi alltid tänder till på samma individ. Vi har aldrig tidigare stött 

på några tvillingpojkar i lämplig ålder. 

Och nu tänker jag avslöja vårt regelbundet återkommande ”practical 

joke”! Det har vi ständigt upprepat i vår favoritsport tennis, där vi har funnit 

ett stort nöje i att skoja med motståndarna. Vi har haft för vana att 

³hjälpas² åt under ett flertal tennisturneringar vilket inneburit att vi spelat 

halva matchen vardera. Detta praktiserade vi under flera år nere i Spanien, 

och fortsatte med det efter vår flyttning till Sverige. Det har gällt såväl 

singel- som mixedtävlingar, som vi med nöje deltagit i. Jag anmälde mig 

för övrigt till tennisveckan i Båstad. Michelle bodde under tävlingarna hos 

våra släktingar i nämnda ort. Från deras villa, vilken ligger i omedelbar 

anslutning till tennisbanorna, hade hon en bra utsikt över centrecourten där 

tävlingarna spelades. Under den tillåtna ”kisspausen” hade sålunda de båda 

tvillingflickorna avlöst varandra i omklädningsrummet. Isabella fortsatte 

med en lätt rodnad i ansiktet. Ännu en gång hade vi sålunda varit med om 

att sopa banan med våra motståndare. Tilläggas skall att vi endast ”hjälps 

åt” i matcher med förväntat hårt motstånd. I nämnda tävlingar skedde således 

detta enbart i finalmatcherna. Orsaken till vårt handlande är i grund och 

76

otten ett utlopp för vår annorlunda humor, och mindre för att vinna tävlingarna. 

Det sistnämnda skall dock tas med lite reservation. 

Vad avser mixedtävlingen där jag var Din partner - gick emellertid något 

snett. Det var första gången någonsin som vi båda systrar hade spelat med 

ett par tvillingbröder - en på vardera planhalvan. Vår från barnsben medfödda 

identiska smak och sensuella läggning, höll så när på att avslöja oss. 

Jag blev nämligen omgående blixtförälskad i Er båda, men eftersom jag i 

början av tennislägertiden hade zoomat in mina känslor på Dig, blev Du 

den av Er som jag fäste mig mest vid. Eftersom jag på papperet var Din 

partner, visade detta sig för övrigt vara rätt handlat. Mina känslor för Dig 

växte för övrigt rejält under våra ljuvliga timmar på dansgolvet och senare 

under den korta stunden på badstranden. Det var för övrigt under dessa 

tillfällen som jag mentalt laddade upp inför våra matcher i väntan på finalspelet. 

Allt detta måste Du ha varseblivit, eftersom det resulterade i den 

starka växelverkan - psykiskt såväl som fysiskt - som snabbt utvecklade sig 

mellan oss, och som i sin tur så suveränt kom i dagen på tennisbanan. 

Michelles tankegångar kom emellertid att kollidera med vår ursprungliga 

strategi. Hennes lojalitet till mig - och därmed indirekt till Dig - i sin 

egenskap av avbytande mixedpartner, kom i konflikt med hennes lidelsefulla 

känslor. Eftersom jag uppenbarligen hade en förälskelserelation till 

Dig, fann hon det riktigast att vända sitt intresse mot Din identiskt lika broder 

Tott. Vi var sedan tidigare väl medvetna om vikten av den mentala 

samhörigheten mellan tennispartner. Jag hade för övrigt berättat för henne 

om Dig och om vår gemensamma uppladdning på dansgolvet kvällen före 

spel. Väl inne på planhalvan stred således hennes båda lojaliteterna mot 

varandra. Den mellan oss systrar och därmed mot vårt lagspel, och den 

mellan Michelles och Tott - den senare en av motståndarna som skulle 

besegras. Med honom på den andra sidan av nätet blockerades oupphörligen 

hennes viktiga mentala spelkontakt med Dig. 

Denna tvingade henne att koppla bort den mentala sam- hörigheten med 

Dig, och helt inrikta sig på den fysiska aktivitet, och på så vis försöka vinna 

matchen. Detta måste Du ha uppmärksammat men aldrig riktigt kunnat 

förstå orsaken till. För oss systrar var det förstås omöjligt att i nämnda 

situation avslöja vårt raffinerade spelarbyte. Med risk för upprepning 

77

framgår det med all önskvärd tydlighet, hur viktiga de mentala hjärnsignalerna 

är för dubbelspel, och i detta fall mixed-tennis. Man kan förstås - om 

man så önskar - kalla fenomenet den ”själsliga våglängden”. 

Kortfattat kontrade Pigg med hur märkligt hans förhållande hade blivit till 

sin partner efter Isabellas ”kisspaus”. Plötsligt föll pusselbitarna på plats - 

plötsligt förstod han anledningen till att den tidigare så goda mentala kontakten 

dem emellan hade upphört att fungera. Kontakten, som under veckans 

tidigare tävlingar hade utgjort en viktig grund för deras utsökta samspel, 

och som skapat en fortsatt naturlig god relation. I sin förlängning 

hade denna ävenledes lett till deras hastiga förälskelse, vilken kom att 

fördjupas i den mysiga danslokalen. 

Under tiden som Isabella hämtade in en flaska sött vin och frukt, funderade 

Pigg på vad som nu väntade. Efter lite puss och kram fortsatte hon att 

berätta hur systrarna hade förberett sig för sitt spännande tvillingbesök 

tillsammans med honom. De hade först ställt in och glatt sig åt att få träffa 

både Pigg och Tott. Denna gång privat och utan några som helst krav att 

vinna över varandra, vilket hade varit den förhärskande ambitionen på 

tennisbanan. Nu skulle de inom hemmets väggar i lugn och ro få pyssla om 

var sin enäggstvilling, och slippa att behöva ta en massa hänsyn till den 

prestige som tävlingstennisen många gånger kräver. Systrarna hade under 

hela resan upp genom Europa funderat över hur de skulle gå till väga. Eftersom 

de hade haft turen att få disponera över en egen sovvagn, var det 

ingen utomstående som störde dem i deras högst privata tankar. Visst kunde 

det verka såväl tryggt som lockande att få rå över var sin tvilling under 

det spännande mötet, som troligen skulle utmynna i en dubbel sexualdebut. 

Å andra sidan fanns det en uppenbar risk att Ni båda skulle uppfatta vårt 

handlande på tennisbanan som ett ojust sätt att vinna en seriös tennistävling 

på. Resultatet skulle kanske utmynna i att bröderna skulle känna sig så 

kränkta att de vände på klacken och lämnade lägenheten. En ytterligare 

anledning att undvika ett första möte mellan de fyra var - och denna var 

kanske den avgörande- att systrarna med bestämdhet skulle insistera på att 

sexdebuten skulle äga rum i samma säng - och vid samma tillfälle. Denna 

känsla av samhörighet och trygghet skulle helt vara i linje med hela deras 

livs tidigare gemenskap. Begreppet - en för alla - alla för en- hade alltid 

varit deras honnörsfras. De hade alltid gjort saker och ting tillsammans. 

78

Deras önskemål - att detta skulle tillåtas att ske även denna gång - byggde 

i botten på lojaliteten till varandra, men osäkerheten hur det skulle mottagas 

av tvillingpojkarna gjorde dem osäkra. De hade ju redan utsatts för en 

”blåsning” och tänkte kanske undvika ännu en. Skedde debuten tillsammans 

med en tvilling skulle de känna sig betydligt tryggare. Kanske kunde 

de tillsammans på så vis hjälpas åt att nå den efterlängtade vuxenvärlden - 

på ett för alla naturligt sätt. Man skall då ha i minnet att systrarna trodde 

sig veta att Pigg och hans bror fortfarande var oskulder precis som de själva. 

Och kanske viktigast av allt - pojkarna var ju trots allt båda enligt lagen 

- fortfarande minderåriga. Detta berättade Isabella rodnande allt under det 

att solen sänkte sig som en röd apelsin utmed horisonten. Hennes rädsla att 

Pigg skulle uppfatta deras handlande som omoraliskt - eller i övrigt avancerat 

- visade sig vara obefogad. Som enäggstvilling kunde han mycket väl 

sätta sig in i deras situation. Man lovade emellertid varandra att inte berätta 

det för någon utomstående med undantag av broder Tott, som hade all rätt i 

världen att få ta del av den. Allt lutade nu mot en efterlängtad kärleksstund 

med de båda systrarna, dock inte utan ett lätt komiskt inslag. En trekantig 

tvillinggemenskap skulle man kunna kalla den, där Pigg var basen och 

flickorna de båda liksidiga benen. Efter att under starkt tvivel och oro ha 

lättat sitt hjärta, drog Isabella en djup suck av lättnad, och tryckte sin trängtande 

kropp mot Piggs, varpå hon kysste honom över hela ansiktet. 

Denne hade redan en plan i huvudet vilken gick ut på att se till att även 

Tott skulle få sin bit av kakan. I bästa fall skulle den kanske smaka väl så 

gott som den han själv nu erbjöds att smutta på. För att vara riktigt ärlig 

fann han situationen väl så aptitlig och sensuell. Detta att få privilegiet att i 

ensamt majestät få ta för sig av dessa ljuvliga tonårsflickor, var att likna 

vid uttrycket ”grädden på moset”. Han kunde inte undgå att göra en jämförelse 

med lejonet och dennes naturligt omvittnade konungsliga bravader 

och liv på savannen. 

Michelle, som hade lovat att hjälpa föräldrarna med ett par inredningsdetaljer 

i familjens villa, skulle dyka upp strax före klockan tio. Systrarna 

hade kommit överens om att Isabella skulle ta emot Pigg och bjuda honom 

på vin och en matbit, innan Michelle hunnit komma hem. Som med allt 

annat jordiskt delade de lägenhet med varandra. Denna fest skulle bli deras 

första sedan de flyttat hemifrån, och främst avsedd att kompensera Michel- 

79

le för hennes osjälviska avlösningsinsats på tennisbanan. En oavlönad 

insats där hon hade tvingats avstå från tvillingarna Pigg och Tott. Nu skulle 

hon förhoppningsfullt - med råge - få kompensation för detta. I samma 

ögonblick vreds en nyckel om i dörrlåset och in steg Michelle - Isabellas 

identiska kopia. Frisyr, rörelser och kläder, allt var identiskt lika. Det enda 

som skilde dem åt var Michelles mossgröna träskor. Inte så konstigt att 

Pigg inte hade upptäckt partnerskiftet under ”kisspausen” i Båstad. Eftersom 

presentationen redan ägt rum - om än under Isabellas namn - tilldelades 

Pigg en identisk tvillingkyss och kram som fick hans hjärta att slå en 

dubbelvolt innanför skjortan. När välkomstceremonin väl var överstökad, 

begav sig de båda systrarna mot köket. I dörröppningen ropade de vänligt 

att Pigg skulle förse sig med vin och frukter som Isabella tidigare hade 

ställt fram på bordet. 

En stund senare återkom tjejerna till vardagsrummet. I mun på varandra 

bad de honom att ännu en gång känna sig välkommen, och betrakta sig 

som hedersgäst i firandet av inflyttningen till deras första gemensamma 

hem. De gladde sig åt att på nytt få träffa sin ”delade” mixedpartner. Michelle 

fann detta möte betydligt trevligare eftersom hon denna gång kunde 

uppträda under sitt eget namn. Allteftersom kvällen led, steg stämningen i 

trion, för att frampå småtimmarna bli riktigt uppsluppen. Rytmen i de latininspirerande 

låtarna och det söta vinet bidrog förstås till detta. Grammofonen 

matades ständigt med allt eldigare skivor, vilka systrarna tycktes finna 

ett stort nöje i att spela. De hade tydligen bestämt sig för att värma upp 

gästen ordentligt, varför de växelvis bjöd upp den alltmer omtumlade pojken. 

Systrarna upprepade Isabellas ledartaktik från Båstad genom att omgående 

ta över rodret. Deras dansrörelser var även de identiska och helt 

omöjliga att skilja från varandra. De tycktes tändas av att betrakta varandras 

allt sensuellare dansrörelser och kyssar, vilka de naturligt och chosefritt 

exponerade på dansgolvet. 

Under en kort danspaus tog Michelle till orda. – Isabella och jag bestämde 

oss redan i Båstad för att släppa tvillingarna Pigg och Tott inpå 

livet. Eftersom Tott ej är närvarande här ikväll är vi överens om att dela 

Dig emellan oss i kväll. Isabella har informerat mig om att ni båda tvillingar 

är yngre än oss, och oskulder liksom vi. Detta finner vi jämlikt, mysigt 

och tryggt. Orsaken till att vi enbart valde en av Er har Du blivit upplyst 

80

om av Isabella. Vi är egentligen jätteblyga och oerfarna, men tillsammans 

tror vi oss bättre kunna bemästra vårt dilemma i sällskap med en tvillingpojke. 

Ingen av oss systrar har till exempel tidigare sett någon naken individ 

av det motsatta könet. Det är det normala i vårt gamla fosterland Spanien, 

och hänger ihop med vår katolska kyrkas uråldriga värderingar och 

normer. Under våra förföriska danser med Dig har vi emellertid upptäckt 

de heta känslor som tydligen pulserar i våra oskyldiga flickkroppar. Genom 

Ditt kroppsspråk har vi dessutom förstått att Du besvarat dem, och att Du 

svårligen mäktar avvisa våra innersta eldiga begär. 

Men nu kommer jag till vårt allra viktigaste budskap! Vi har nämligen 

efter mycken vånda bestämt oss för att spara våra oskulder till våra framtida 

bröllopsnätter. Anledning till detta är att vi tillhör katolska kyrkan. 

Detta skedde automatiskt vid vår födsel eftersom vår pappa är katolik. För 

att kunna gifta sig med vår svenskfödda mamma, var hon tvungen att konvertera 

till katolicismen. Dock måtte vi i ärlighetens namn medge att ingen 

av oss systrar är särdeles troende. Orsaken till vår påtvingande avhållsamhet 

är helt enkelt förknippad med risken att få en framtida vigsel ogiltigförklarad 

och därmed utkastade på gatan. Detta i den händelse att våra blivande 

män råkar vara katoliker. Chansen att så blir fallet är stor eftersom 

vår familj troligtvis kommer att återvända till Spanien en dag. 

Efter att ha lyssnat till systrarnas trångmål och accepterat deras absoluta 

villkor, uppvaktades Pigg med ännu ett glas vin. Stunden senare ledde 

tvillingflickorna in honom till Isabellas sovrum. Väl där dröjde det inte 

länge förrän 16-åringarnas fyra livliga händer hade befriat hans kropp från 

dess få klädesplagg, varefter de hjälptes åt att klä av varandra. En hypnosliknande 

tystnad inträdde under vilken trion blygt blottade sig för varandra 

i skenet av det mjuka skenet från stearinljusen på nattduksborden. Under 

denna fascinerande stund - som tycktes vara en evighet - nagelfor de nyfiket 

och upphetsat varandras utlämnade sensuella tonårskroppar. 

Flickorna hade redan i Båstad känt sig dragna till brödernas mjukt muskulösa 

pojkkroppar. Deras snabba, viga kroppsrörelserna på tennisbanan hade 

inbjudit till ett synnerligen njutbart scenario. Och nu stod den ene tvillingen 

spritt naken tätt intill dem. Pojkändan putade ut och avslöjade det goda 

trimmet som hans kropp befann sig i. Vad som emellertid mest fängslade 

81

flickorna var förstås pojkens snopp. Någon sådan hade de aldrig någonsin 

tidigare sett. En stark lustförnimmelse som de omedvetet försökte förkväva, 

fortplantade sig i deras jungfruliga flickkroppar. Viskande påminde de 

varandra om det avgivna löfte som de hade avkrävt Pigg. De skulle själva 

få bestämma nattens händelseförlopp. – Vilken tur att vi i alla fall är två 

mumlade Isabella, för då är ju chanserna dubblerade att vi kan hjälpa varandra 

att bromsa om åtrån skulle bli alltför övermäktig. Utmärkt förresten 

att vi bestämde oss för enbart en tvillingpojke. 

Pigg erinrade sig bastustunden tillsammans med Sabina och Tott. Sexualdebuten 

då han och Tott för första gången fick uppleva en naken flickkropp. 

Visst hade Sabina en ljuvligt vacker kropp, men Isabellas och Michelles 

kroppshållningar avspeglade en svårdefinierbar tjuskraft som oftast 

framträder hos avkommor vars föräldrar har sydländskt och skandinaviskt 

blod. Efter att under en lång andäktig stund ha skärskådat varandras spännande 

nakna kroppar, fortsatte trion in i badrummet. Trots ett ivrigt sökande 

efter olikheter kunde Pigg inte finna någon sådan. Hade man placerat 

dem på en våg skulle resultatet med stor sannolikhet ha blivit exakt samma 

vikt. Detsamma om man skulle drista sig till att mäta deras olika kroppsmått 

och längd. Trots att han själv var enäggstvilling - och därmed i alla 

avseende identisk med sin tvillingbroder - kunde han inte låta bli att förundra 

sig över de både systrarnas samstämmighet. 

Under tiden som Isabella fyllde det hjärtformade jättebadkaret med tempererat 

vatten, och blandade det med parfymerat skumbadpulver, tände 

Michelle stearinljusen som hon placerat utmed karets sidor. Ur högtalaren 

flödade de spanska tonerna. Artigt bjöd flickorna Pigg att stiga i badkaret, 

varefter de graciöst gled i på den motsatta sidan. Inom loppet av några 

ljuvliga minuter låg alla tre helt stilla och njöt av badet och av varandras 

närvaro. Under badskummet kunde man lätt skymta flickornas bröst och 

Piggs uppspelta snopp. Efter en stunds total vila begav sig fyra små mjuka 

flickhänder och två pojknävar ut på en spännande rekognoseringsfärd i 

skydd av den skumbelagda vattenytan. Smekande gled de över varandras 

mjuka solbrända hud. Systrarnas sinnligt särade ben uppfattade Pigg som 

en kroppslig signal om en önskan till än intimare smekningar. Skälvande 

lät han sina händer sjunka ner mot deras blottade kön. Nu kom den korta 

lektionen som umgänget med Sabina hade givit honom väl till pass. Med 

82

fingrarna smekte han lätt deras blottlagda könsmynningar vilket omgående 

besvarades av fyra små flickhänder vilka tävlade om att lystet vänslas med 

snoppen. 

Pigg kunde inte undvika att jämföra det nuvarande umgänget med det 

som han och brodern hade upplevt tillsammans med Sabina. Under det 

oväntade och spontana bastuäventyret med henne hade deras gemenskap 

enbart bestått av köttets lusta, vilket på något underligt sätt hade uppfattats 

som själslikt tomt. Detta samtidigt som allt hade varit nytt och spännande. 

Då hade han varit hänvisad till att dela flickan med Tott, och även om 

denne råkade vara hans egen bror, hade det hela ändå känts lite fel. Å andra 

sidan hade de båda förstås fått lära sig något om elementär praktisk fysisk 

sexualkunskap i såväl aktiv som praktisk skepnad. Och detta på förnämsta 

parkettplats. Det var således detta utbyte som han nu kunde tillgodo räkna 

sig. 

Detta att låta systrarna själva få bestämma över nattens händelseförlopp 

var egentligen en genialisk idé. Oavsett vad detta skulle leda till så skulle 

de själva få ta det moraliska ansvaret för eventuella efterspel. Redan då han 

träffade de båda hade han upplevt hur deras passionerade åtrå hade smittat 

av sig på honom själv. Denna märkliga känsla av psykisk-fysisk gemenskap 

översköljde honom gång på gång på dansgolvet, och hade därefter 

märkbart ökat. Badkarsvistelsen med dess förspelsliknande episoder, 

hade ytterligare styrkt hans aningar. Vad som emellertid utgjorde en extra 

krydda var känslan och upplevelsen att få delta i denna tvillinggemenskap 

som den passiva länken i dramat, och vad allt detta skulle komma att leda 

till. Detta berodde troligtvis på att han själv som varande enäggstvilling såg 

sig som en del av tvillingkollektivet. Precis som Isabella hade sagt i Båstad 

så var det tvillinggemenskapen som utgjorde intresset för hennes spontant 

intima inbjudan till de båda bröderna. Detta var också helt i linje med Pigg 

och Totts tankar. 

Isabella och Michelle hade en för tvillingar inte helt ovanlig förmåga att 

konversera utan att yttra ett ord. Båda hade sålunda under badets slutskede 

- via sitt märkliga kroppsspråk - bestämt sig för att sexualdebutera denna 

natt. Deras funderingar runt detta allvarliga beslut hade redan börjat ta 

form hos dem under den berusande dansstunden. De kunde knappast finna 

83

en bättre plats, partner och tillfälle att debutera på. Tryggt skulle de - sida 

vid sida - öppna dörren till vuxenvärlden, och vägen dit skulle guidas i 

Piggs trygga och mysiga sällskap. Systrarna hade båda ansträngt sig till det 

yttersta för att inte tillåta känslorna ta över. Under slutskedet av karbadet 

var de på vippen att låta Pigg fuska bort deras jungfrudomar. Med hjälp av 

sin starka själsliga viljestyrka lyckades de emellertid trycka tillbaka sin 

kroppsliga åtrå. En sådan stor och viktig händelse skulle definitivt inte få 

ske i ett badkar, hur frestande detta än för stunden kunde hade utgjort. 

En mysig tvagning stod så på tur. Badrummet var försett med en rejäl 

massagebänk och denna kom nu väl till pass. Med ivriga växelvisa svamp- 

och handtvagningar gled tvillingflickornas händer fram och åter över Piggs 

intvålade kropp. Den starkt lustbetonade tvagningen åtföljdes av en skön 

tempererad snabbdusch. Därpå var det tjejernas tur att växelvis bli tvagade 

och duschade. Den omsorgsfulla hygienritualen avslutades med en professionellt 

utförd massage, varvid man använde sig av en sydländsk starkt 

parfymerad rosenolja. Flickorna hade i förfjol genomgått en massagekurs i 

sin tennisklubbs regi i Malaga. Den var obligatorisk för tennisspelarna och 

avsedd att förebygga kroppsskador. Detta var emellertid första gången som 

de hade masserat en pojkkropp - vilket båda fann såväl behagligt som uppeggande. 

Insvepta i stora frottébadlakan återvände trion till soffan i vardagsrummet. 

Med hjälp av ett par vedstycken återupplivades brasan på nytt och 

spred sitt trivsamma sken över dem i soffgruppen. Systrarna bar fram små 

snittar och vin, och skiftades som tidigare om att servera läckerheterna. Ett 

allt intimare kel, kram- och kyssande blandades under stoj och glam, alltmedan 

tonåringarna omsorgsfullt tömde matfat och vinflaskorna på bordet 

I det annalkande gryningsljuset - som sakta ersatte skenet från brasan - 

kunde man allt tydligare skönja varandras nakna kroppar, vilket ytterligare 

ökade åtrån emellan dem. När den vackra farfarsklockan slog tre, reste sig 

flickorna och dukade av bordet, varefter begav sig ut i köket för att diska 

upp. 

Den kritiska tidpunkten närmade sig då Pigg skulle få svaret på vad 

flickorna hade i beredskap åt honom. Han hade i alla fall fått erbjudandet 

att stanna kvar över natten, men detta besvarade ingalunda frågan hur de 

84

hade tänkt sig de återstående timmarna. En stark känsla av ömhet och tillgivenhet 

höll på att överskölja honom. Hans ursprungliga fysiska dragning 

till flickorna höll på att övergå i ett mentalt tillstånd som han aldrig tidigare 

hade upplevt. Detta stod i uppenbar kontrast till hans tidigare situation i 

bastun tillsammans med Tott och Sabina. Hade denna nya upplevelse möjligen 

ett samband med något som kallades förälskelse, eller möjligen en 

början till kärlek? Var det i så fall möjligt att dela denna mellan två tvillingsystrar? 

Frågorna var många och pockade på svar, som i nuläget var 

svåra att få grepp om. Det som ursprungligen hade varit tänkt som en lättsam 

amorös lek, hade redan innan någon intimare situation hunnit inträffa 

börjat anta en allt allvarligare form. Den just nämnda frågan hade han redan 

tidigare funderat över, men nu återkom den på nytt, om än i lite konturfastare 

former. Något som ytterligare bekymrade Pigg var lojaliteten till 

tvillingbrodern. Hans ursprungliga tanke att byta kärlekstunder med honom 

utan flickornas kännedom tedde sig i nuläget svårt och svekfullt - för att 

inte säga uteslutet. 

Ute i köket höll flickorna på med att smida sina planer för det annalkande 

sänggåendet. Lottdragningen föll ut så att det skulle bli Michelle som 

först skulle få öppna dörren till det okända vuxenlivet, tätt följt av tvillingsystern. 

Michelle hade i smyg ”lånat” en paket kondomer i pappans nattbordslåda. 

Den passiva systern skulle bistå den aktiva med såväl kondompåsättning 

samt i övrigt vara behjälplig med införandet av snoppen. 

Innan dess skulle båda hjälpas åt att tända tvillingtrion på alla tänkbart 

njutbara sätt, och för övrigt visa Pigg tillrätta hur de önskade att han skulle 

besvara deras åtrå. En främmande oidentifierbar känsla hade slagit rot i 

deras inre och stärkt deras redan starka åtrå. Tanken att få dela honom 

denna nästan heliga natt, hade på några timmar dubblerat deras längtan 

efter Pigg, som ännu var helt ovetande om deras planer. 

Med ett kärleksfullt grepp under pojkens armar, avbröt tvillingsystrarna 

hans djupa funderingar. Det hade nu blivit ljust och en svag röd rodnad 

hade börjat visa sig utmed himlen i öster. Deras få steg ledde till Michelles 

sovrum och dess inbjudande säng. Väggen ovanför sänggaveln pryddes av 

ett vackert bronskor inför vilket de gjorde korstecknet och därefter vördsamt 

kysste. På de båda nattduksborden hade flickorna tänt ett par stearinljus. 

Med bestämda händer placerade de Pigg i sängens mitt, varefter de 

85

snabbt kröp tätt intill den lockande pojkkroppen. Äntligen hade de hittat 

gossen som skulle få bli den förste älskaren i deras unga liv. Eftersom de 

var flickor och äldst i trion, förbehöll de sig rätten att få leda förspel och 

sexdebut. De bedyrade Pigg att han skulle bli rikligt belönad med dubbla 

kärleksbetygelser, varpå de formligen dränkte honom med sina böta avancerade 

kyssar. Ingen del av pojkens kropp betraktades som tabubelagd 

under deras hängivna och begeistrade extas. Allt i det välmenta syftet att 

behaga och att bli behagade av varandras kroppar. Piggs svar på flickornas 

ljuvliga uppvaktning besvarades med samma sinnliga ömhet. 

Under Sabinas lektion hade han inhämtat några erfarenheter som han nu 

fick tillfälle att praktisera, och vilka han generöst delade med sig av. Tvillingflickornas 

känsloladdade svallvågor returnerade han med en passion 

som med råge överträffade hans unga livs drömträffar på juniortennisracketen. 

Varhelst hans mun och händer löpte fram över flickornas heta 

kroppar, mötte de ett kusligt lika gensvar. Deras många kroppsliga känselkroppar 

överensstämde identiskt med varandra! Inga ord kan beskriva den 

känsla av tvillinglycksalighet som sköljde över dem i våg efter våg. Flickornas 

tidigare nämnda förmåga att talas vid med hjälp av sitt gåtfulla 

kroppsspråk kom återigen till användning. Efter en kort intensiv överläggning 

vände sig Isabella till Pigg. – Under vårt tidigare pysslande i köket 

kom vi överens om att vi skulle låta Dig få ta vår oskuld. Med hänsyn 

tagen till de katastrofala konsekvenser som detta kan komma att medföra, 

har vi emellertid återigen tänkt igenom saken, och ser oss därmed dessvärre 

tvingade att avstå. Vi är givetvis jätteledsna för detta men vi har å andra 

sidan inte lovat Dig någonting mer än en mysig kväll. Isabella avbröts 

ögonblicken efteråt av Michelle. – Vi har emellertid ett alternativt förslag 

att ge Dig. Låt oss tillsammans fortsätta med den mysiga erotiska lek som 

vi hitintills ägnat och njutit så mycket av, och tillåt den att bli väsentligt 

mer frigjord och livsbejakande än hitintills. 

Efter ett jakande svar från Pigg återupptog trion tvillingleken som nu 

gick över i ett påtagligt otvungnare skede. Efter en dryg halvtimmes ömsinta 

och vällustiga lekar, rullade tjejerna omkull Pigg på rygg. Båda placerade 

sig därpå gränsle över hans höfter och kröp tätt intill varandra. Med 

skälvande händer fattade de därpå tillsammans hans snopp, och lät den 

växelvis smeka utmed deras blottade jungfruliga öppna könsöppningar. 

86

Med sensuella höftrörelser fasade de därpå in sig i Piggs pojkaktigt utmanande 

motstötar, och gav sig tillsammans hän till den okända amorösa kärlekseskapad 

som så förföriskt pockande hade väntat på dem. 

Andäktigt föll de tre tonåringarna in i det fascinerande känslospel som 

ytterligare sammanknöt deras redan starka gemenskap. De avnjöt frukterna 

i sitt sinnrikt exotiska - love alternative - vars namn flickorna spontant kom 

att kalla det. Och detta med en intensitet som förledde dem att tro sig själva 

vara inbegripna i en autentisk könsakt. Fysiskt upplevde de alla faserna i de 

lyckoförnimmelser som deras själsliga inlevelse återspeglade, vilket resulterade 

i en fördubblad glädjekälla. Och ur denna livets källa drack de sig 

berusade och delade frikostigt behållningen av sina upplevelser med varandra. 

Efter en tidsrymd som ingen av dem var förmögen att i efterhand 

klara ut - närmade de sig en explosionsartad gemensam orgasm. Pigg stötte 

fram ett vargliknande tjut som sekunden efteråt följdes av ett snarlikt råddjurskvidande 

från Michelle och Isabella. Samtidigt uppträdde en kraftig 

ansiktsrodnad som snabbt spred sig över deras kroppar. Pupillernas utvidgning 

fick deras ögon att svartna. I utlösningsögonblicket slungades Piggs 

miljontals ”älgjägare” med en våldsam kraft utmed flickornas särade lår 

där de desperat letade efter en plats att simma vidare i. 

Scenariot som varade några intensiva ögonblick, följdes av en total stillhet 

under vilken trion i ett komaliknande själstillstånd föll i varandras armar. I 

denna gestaltning företog de sig tillsammans en resa mot ett chimärt kosmosland 

- en turkosfärgad sagolikt vacker ö. Denna omslöts av ett korallrev 

som bildade en azurblå bassäng, som på landsidan avgränsades av en 

kritvit strand. Nakna och omtumlade klamrade de sig fast vid sitt kärlekseldorado, 

vilket förstärktes i sin änglalika vita version. Rytmiska toner 

ackompanjerade dem till ohämmade lustfyllda lekar utmed strändernas 

solbelysta vattenbryn. Efter att i denna erotiska drömvärld ha insupit 

mängder med kärleksrik sötma, återvände de tre älskande ungdomarna till 

nuet i tvillingflickornas lägenhet. 

Deras ursprungliga kroppsligt jordiska extas hade med assistans av en 

själslig kosmisk gestaltning återupprepats och förstärkts till en paradisisk 

dignitet. Det sagolika tredimensionella tvillingsamspelet hade förlöst dem - 

och detta i samma välsignade ögonblick. Det märkliga var kanske inte 

87

upplevelsen som sådan, utan att deras beskrivning av den identiskt överensstämde 

med varandras. Hursomhelst, detta var frukterna av den gemenskap 

som tvillingarna hade uppnått. Och detta enbart efter en veckas tennisspel 

i Båstad - ett brev och några vykort från Spanien - och till sist några 

få affektladdade timmar hemma i tvillingflickornas mysiga lägenhet. 

Klockan närmade sig lunchdags varför de båda flickorna begav sig iväg 

till köket för tillagning av några spanska läckerheter. Solen stod högt på 

himlen och Pigg passade på tillfället till en stunds skönt solbad. Han funderade 

lite över vad han skulle berätta för Tott då han kom hem. Att försöka 

förvränga sanningen inför honom var från början dömt att misslyckas - och 

ej heller särdeles ärlig. Som tidigare nämnts kunde de båda bröderna också 

lätt läsa varandras tankar. Hur skulle han förresten gå till väga då det gällde 

planeringen av framtida besök? På vilket sätt hade flickorna tänkt sig deras 

fortsatta bekantskap? Skulle de hålla fast vid bevarandet av sin jungfrudom? 

Hur skulle Tott uppfatta sin broders berättelse? Frågorna var många 

men skulle väl så småningom besvaras på det ena eller andra sättet. Innan 

han lämnade lägenheten måste han hursomhelst ta upp de akuta spörsmålen 

med Isabella och Michelle. 

Han hade knappt hunnit tänka tanken ut då flickorna skymtade i terrassdörren. 

Nakna som tidigare rullade de fram en vagn fullastad med kalla och 

varma delikatesser. Vinet hade de ersatt med mjölk. Trion placerade sig 

runt en utlagd duk och tog för sig av alla godbitarna. Mätta och belåtna 

efter en utsökt måltid närmade sig stunden för avsked. Pigg tog till orda i 

den ödesmättade frågan – dvs. hur flickorna hade tänkt sig trions framtida 

relationsroller. Han önskade även få besked om deras planer gällande Tott 

och om denne skulle tillåtas få ingå i deras tvillinggemenskap. Som bekant 

hade Isabella bjudit in honom till ett senare tillfälle. I nuläget var han förstås 

totalt ovetandes om Michelles existens. 

Jag och Isabella har funderat mycket över detta sa Michelle, och fortsatte. 

– Vi skulle framöver gärna se fram emot ett par besök i veckan - varvid 

onsdagar och lördagar skulle passa oss bäst. På lördagarna har vi nämligen 

endast undervisning halva dagen, och på onsdagarna slutar vi vid lunchdags. 

Efter att ha funderat en stund gav Pigg dem sitt samtycke. Så var det 

frågan om Totts framtida roll? Nu var det Isabella som övertog systrarnas 

88

talan. Även detta delikata spörsmål har vi funderat över, sa hon: - Vi tror 

oss finna störst glädje av att endast få besök av en tvilling, och det bör 

förstås vara Pigg. Å andra sidan vore det orätt att utesluta Tott från vår 

gemenskap. Orsakerna varför vi endast önskar besök av en tvilling är flera. 

Utan att överhuvudtaget ifrågasätta Din kapacitet, lär det kanske på sikt bli 

för mycket ”love alternative” - med oss båda - två gånger i veckan! I sammanhanget 

önskar vi påminna Dig om att vi trots allt är två individer, och 

att våra framtida kärleksbehov därför kan komma att bli mycket krävande. 

Och då främst riktade mot Dig eftersom Du är den person som väckt upp 

våra slumrande känslor. Att vi för övrigt i första hand väljer Dig som fortsatt 

partner, borde vara lätt att klura ut. 

Det generösa och omtänksamma sätt som Du visade då Du guidade oss 

runt i Ditt ”kosmiska paradis”, vittnade om en pojke som begåvats med ett 

osedvanligt gott medfött handlag med kärleken. Den sakralliknande stämning 

som Du frammanade i slutskedet av vårt - love alternative - kommer 

vi alltid att minnas. Namnet på vårt intima – kärleksalternativ - fann vi 

spontant på, och det är avsett att låta Dig förstå den myckna ömhet och 

glädje som nämnda ögonblick skänkte oss. Och bäst av alltihop - Ditt fenomenala 

konststycke som fick oss alla tre att nå den sagolika lyckostunden 

samtidigt - och detta vid första försöket! Vad vi däremot överhuvudtaget 

inte kan förstå är hur ett endast 14-årigt gossebarn - för det får man 

väl trots allt kalla Dig som dessutom är oskuld - kan härbärgera så enormt 

starka och variationsrika känslor. Och som därutöver kan åstadkomma så 

starka sensuella mirakelaktiga konststycken. Dessa enkla ord - komna från 

våra hjärtan - är avsedda att vara en komplimang till en pojke som vi lärt 

oss tycka väldigt mycket om. Visst har vi under åren som gått varit småförälskade 

i många pojkar, men dessa oskyldiga äventyr smälter fort bort 

vid en jämförelse med Dig. Och då skall Du veta att de alla varit betydligt 

äldre än Dig och mycket snygga! Pigg rodnade från hjässan ända ner i 

stortån efter att ha lyssnat till tvillingflickans många rörande superlativer. 

Djupt rörd och med tårar i ögonen - tryckte han de båda flickorna tätt intill 

sig, och gav dem en lång och djup kärlekskyss vardera - varpå han generat 

harklade sig och sade. – Älskade tvillingflickor: - det är Era förtjusande 

väsen som helt enkelt återspeglats i mina handlingar. Eftersom Ni är två 

individer så har Er kroppsliga såväl som själs- liga starka utstrålning fortlöpande 

försatt mig i en extas som man kan kalla dubbel- kosmisk. Utöver 

89

min återspegling av Era känslomässiga - själsligt rikliga gåvor - har jag 

bemödat mig om att signalera iväg mina kroppsliga känslor vilket Ni knappast 

har kunnat undgå att lägga märke till. Jag är således - med Ert söta 

ordval - också heltänd på Er båda. Min symboliska signalflagga som har 

utgjorts av min snopp har under hela min vistelse hos Er oupphörligen 

flaggat för drabbning. Detta lär Ni knappast ha undgått att lägga märke till. 

Dess krypto har bestått i en innerlig dygnet-runt-hyllning till Er båda, och 

samtidigt velat visa Er hur mycket min kropp och själ älskar Er. Tilläggas 

skall att de båda begreppen ständigt kamperar ihop, samt att de befinner sig 

i en stark beroendeställning till och av varandra. Slutar kropps- och själbegreppen 

att samarbeta dör den äkta kärleken. Näringen till mina begrepps 

överlevnad har hela tiden pumpats över från Er båda - Isabella och 

Michelle. Jag har tidigare nämnt begreppet - att ge och ta - Dock finner jag 

följande uttryck överlägset: -²det är mycket roligare att ge än att ta för då 

får man så mycket kärlek i retur². Man kan bara önska att alla andra älskande 

par har det lika mysigt som vi har haft dessa få timmar. Att skratta 

och älska tillsammans är kanske den bästa medicin för ett förhållande mellan 

man och kvinna - eller bättre - varför inte mellan en pojk- och två tjejtvillingar!! 

Där Pigg avslutat sina ord tog Michelles vid. – Vi har även 

ägnat våra tankar åt er tvillingpojkars skolarbete och tennis. Eftersom Era 

tennisbegåvningar tycks var identiska - liksom Era övriga kroppsliga attribut 

- tror vi oss kunna gissa oss till att Ni även är identiska som älskare, 

och i så fall kan vi inget annat göra än att önska Tott välkommen i våra 

tvillingarmar. Utan att ha vidtalat broder Tott beslöt trion enhälligt att låta 

Pigg få tillbringa lördagskvällarna med tjejerna, medan Tott var välkommen 

på onsdagskvällarna. Till det av flickorna påhittade och namngivna 

”love alternative”. På detta eleganta vis hade man på ett praktiskt, moraliskt 

och mysigt sätt löst alla sina relations- och fritidsproblem. Till deras 

föräldrars, tänkta blivande äkta män och pastorns stora glädje, kunde de få 

behålla sina oskulder. ”Love alternatives” genialiska och variationsrika 

tillämpning erbjöd systrarna att samtidigt få njuta sötman av en tvillingpojke. 

En pojke som med benägen hjälp av sin broder- framledes skulle se till 

så till att flickorna ständigt hade en fräsch och utvilad gosse till hands. 

Känslan att tätt ihop få uppleva denna ljuvliga stund borde med god marginal 

övertrumfa en konventionell kärleksakt mellan man och kvinna - mellan 

pojke och flicka. Detta förutsatte givetvis att flickorna var enäggstvillingar. 

Som de redan tidigare berättat hade de båda under sin uppväxt stän- 

90

digt upplevt saker och ting gemensamt, och det tänker de fortsätta med 

många år framöver. Det är bland annat tillföljd av detta som de tror sig 

kunna fånga upp och behålla sin viktiga trygghetskänsla. Något som enbart 

kan förstås av Isabella och Michelle - och som endast var förbehållet möten 

mellan enäggstvillingflickor och enäggstvillingpojkar. 

Vi skulle i nuläget aldrig kunna drömma om att byta ut Er tvillingpojkar 

mot andra icke tvillingar, fortsatte Michelle. Trots att Ni är identiska som 

vi skall det ändå bli spännande att få träffa Tott. Vi tror det blir bäst om Du 

inte berättar för honom vad vi tre har upplevt tillsammans. Överraskningen 

som vi önskar avslöja först när han anländer, skall förhoppningsvis ge lika 

stor utdelning som vid mötet med Dig. Vi tänker i övrigt låta hans besök 

bli en exakt kopia av Ditt, vilket innebär att han enbart tror sig möta Isabella. 

Det enda avsteget från Ditt besök är således att Tott först kommer att 

mötas av Michelle, alias Isabella, sa hon med öm röst. För att konfirmera 

detta ringde Pigg strax därefter upp sin tvillinghälft. Kortfattat berättade 

han om överenskommelsen med Isabella och att han var välkommen att 

träffa henne på onsdagen klockan fyra. Med ett glädjetjut bekräftade Tott 

sitt samtycke och lovade att infinna sig på avtalad tid och plats. 

Pigg och Totts pratstund den påföljande dagen lom att bli mycket givande. 

Deras sju sinnen hade upplevt mötet hos Isabella och Michelle med lika 

mycket känslor och sympati. Den enda skillnaden i upplevelserna som 

bröderna kunde finna var valet av den kosmiska destinationsorten. Medan 

Pigg hade tagit flickorna med sig till den turkosfärgade paradisön, hade 

Tott valt den azurblå resevarianten. Detta uppskattades av tvillingflickorna 

eftersom de på så vis bereddes tillfälle att bese två skilda öar. Tjejerna bad 

Tott framföra att deras ”gossar” i alla avseenden hade motsvarat deras 

högst ställda förväntningar och att de - bortsett från färgerna på paradisön - 

visat sig vara absolut identiska. Tott fann vidare inte tillräckliga lovord då 

han skulle skildra upplevelsen av flickornas geniala kärleksalternativ – 

”love alternative” - De hade berättat hur förbluffade de blivit över att Pigg 

och Tott - endast 14-år gamla - hade visat sig besitta ett så variantlikt känsloliv, 

som fullkomligen exploderade i tvillingflickornas närvaro. 

Svaret på denna extraordinära känsloförnimmelse måste tillskrivas den 

elektriska laddning vilken uppstod genom pojkarnas och flickornas ömse- 

91

sidiga tvillingtillhörighet. Systrarna lät vidare genom Tott meddela att de 

med förtjusning såg fram emot brödernas kärkomna visiter under de annalkande 

höstkvällarna. Vidare skulle de uppskatta om Pigg och Tott kunde 

boka några mixedtennistimmar per vecka för den nybildade fyrklövern. 

Dessa skulle avse träningstimmar där alla fyra - till och från - kunde byta 

partner med varandra. Fungerade det bra borde man kanske längre fram 

anmäla sig till några mixedtävlingar. Här gällde det att handla snabbt. Med 

ett kort telefonsamtal till Bellevue tennisklubbs reception bokade Pigg in 

dem för två enkeltimmar i veckan. Själva hade de åtskilliga gratistimmar 

innestående efter sommarens trägna banarbete varför de tänkte bjuda flickorna 

på tennistimmarna. 

Isabella och Michelle jublade efter det att Tott hade lämnat dem. Hans 

min då Michelle berättade att hon hade en tvillingsyster vid namn Isabella, 

mottogs av honom med en lika munter min som av brodern. De båda bröderna 

hade i övrigt reagerat identiskt under samvaron med systrarna. Trots 

att pojkarna visade sig vara varandras spegelbilder till kropp och själ, hade 

det till en början känts lite pirrigt i flickmagarna. Känslan övergick efterhand 

till ett erotiskt spänningstillstånd som stegvis förhöjde flickornas 

lustkänslor. Den brillianta idén - att samtidigt som man byter partner - ändå 

ha en identiskt lika älskare vid sin sida - utgjorde för de törstande tvillingflickorna 

en spännande tvådimensionell kärleksupplevelse som aldrig upphörde 

att fascinerade dem. Man skulle också kunna kalla den en slags 

mänsklig "evighetskärleksmaskin" som aldrig slutade att fungera - och som 

alltid var hungrig. Jämförelsen med en slickepinne som man slickade i sig - 

men som man ändå hade kvar- var också adekvat. Var de ovannämnda 

enäggstvillingparen unika i sin redovisade kärleksrelation på denna jord? 

Frågan är och förblir förmodligen obesvarad - men inte mindre intressant 

för det. Pigg och Tott - Isabella och Michelle trodde hursomhelst att så var 

fallet - och gladde sig åt att vara unika. 

Tott blev redan från början av sin visit informerad om att det var flickornas 

privilegium att ta initiativet. Isabella höll efter en välkomstdrink ett 

långt anförande där hon detaljerat redogjorde för allt känslomässigt som 

hon och systern hade upplevt tillsammans med Pigg. Stunden närmade sig 

för det spännande och avkopplande badet. Som genom ett trollslag försvann 

pirrandet i flickornas magar då de äntrat badkaret. Totts solbrända 

92

pojkkropp visade sig vara helt identisk med Piggs. Flickorna kunde inte 

annat än förundra sig över vår Herrens suveräna förmåga att skapa exakta 

reproduktioner genom enäggsfenomenet. Detta fastän mysteriet biologiskt 

kunde förklaras. Själva var de förresten typiska exempel på denna naturens 

under, även om de inte uppfattade varandra som spegelbilder. Den närmaste 

timmen i badkaret bemödade sig flickorna om att plagiera sin tidigare 

intima gemenskap med Pigg, och kunde inte låta bli att le åt Totts respons 

som på pricken överensstämde med broderns. Kvällen och nattens fortsatta 

samvaro kunde i övrigt liknas vid en kopierad bild av flickornas tidigare 

upplevelserna med tvillingbrodern. Tvillingparens rendezvous blev allt 

intensivare under den instundande hösten, och fortsatte med oförminskad 

styrka hela på- följande vårtermin. Denna hade precis tagit slut då det - 

som bara inte får hända - hände. Tvillingflickornas pappa hade offererats 

ett generöst anbud till en hög chefs- befattning i Madrid. Lön och övriga 

villkor var av den digniteten att han inte ansåg sig ha råd att tacka nej. 

Tjänsten skulle tillträdas omgående. Isabella-Michelle-Pigg-Tott- alla upplevde 

de den förestående separationen som en katastrof. Deras ljuvliga 

samvaro skulle helt plötsligt slåss i spillror, utan att någon av dem skulle 

kunna förhindra det. Chockade bestämde man sig för att tillbringa de två 

sista helgnätterna tillsammans. Detta sista möte kom således att avvika från 

de tidigare eftersom alla fyra skulle närvara. 

Flickorna föreslog Pigg och Tott att man skulle följa de gamla invanda 

ritualerna vad avsåg måltiderna, danssejour och karbad. När det däremot 

gällde deras guldkantade ”love alternative” skulle också allt bli som tidigare, 

med den skillnaden att flickorna skulle tillbringa nätterna i sina egna 

sängar. Detta innebar att Pigg skulle sova i Isabellas säng och Tott i Michelles. 

Efter den första aftonsupén tassade de oskiljaktiga tvillingsystrarna hand 

i hand med sina små kavaljerer till badet. Man följde exakt samma ritual 

som tidigare. Under duschproceduren använde flickorna med respektive 

kavaljerer sina privata duschar. Detta för att inget otillbörligt skulle kunna 

inträffa genom ett oavsiktligt byte av duschpartner. 

Fräscha och trots allt vid hyggligt mod startade man upp dansen. Denna 

afton var det som tidigare damernas rätt att bjuda upp kavaljererna. Här 

93

tillät man således byte av partner, vilket ytterligare bidrog till att intensifiera 

tvillinggemenskapen. Under en liten paus gick flickorna ut i köket för att 

göra i ordning en liten kall buffé som var tänkt att serveras med husets 

bästa vin. Bröderna höll som bäst på med att diskutera flickornas identiska 

utseende, då de återkom från köket lastade med alla de slag av läckerheter. 

Medan Tott öppnade vinbuteljerna slog Pigg i glasen. 

De närmaste timmarna försökte de med hjälp av vinet och den utsökta 

maten att glömma de tragiska framtidsutsikterna. Dansen fortsatte flera 

timmar till med ständiga byten av partner. Alla hade funnit det vara i sin 

fulla ordning att tvillingarna fick kyssa och kela med den motsatta tvillinghälften 

på dansgolvet. Den spanska musiken med sin tragikomiska karaktär 

höjde ytterligare glöden i tonåringarnas unga kroppar. Klockan närmade 

sig två och det var hög tid för sängdags. En gemensam snabbdusch föregick 

det efterlängtade sänggåendet. Efter en snabb puss- och kramsejour 

skildes paren åt för natten - och gick till sina respektive sovrum. 

Låt oss följa Pigg och Isabella under deras sänggående. Flickan som 

tidigare tagit initiativet, öppnade denna gång upp med ett intensivt puss- 

och smekkalas. Hennes famntag var mer fordrande än vid de tidigare tillfällena. 

Hade det möjligen att göra med att de denna gång enbart var två - 

att hon inte behövde ta hänsyn till vad Michelle tyckte och kände. Den tidigare 

leken tycktes på något mysigt sätt ha utvecklats till en slags mognad - 

en mognad som plötsligt krävde ett mer intimt och variationsrikt umgänge 

än den tidigare så omhuldade kärleksvarianten – ”love alternative”. 

Pigg hade knappt hunnit tänka tanken ut innan han fick svaret. Med tårfylld 

röst berättade Isabella att hon tillföljd av familjens plötsliga avresa till 

Spanien, hade bestämt sig för att hon önskade älska ”på riktigt” - som hon 

uttryckte det. Dock hade hon ett bestämt förbehåll. Det var att Pigg aldrig 

fick berätta detta för hennes syster Michelle. Detta eftersom de båda kommit 

överens om att behålla sina oskulder till sina bröllopsnätter. Anledningen 

till hennes vågade beslut var att hon fann Pigg vara den person som 

hon önskade komma ihåg mer än någon annan. Och det bästa sättet för 

detta var förstås att låta honom bli ”number one”. Isabella avslöjade vidare 

förtroligt att hon just hade haft sin mens varför hon inte ansåg det vara 

nödvändigt att använda något oromantiskt preventivmedel. Efter att ha 

94

knäppt på sin kära resegrammofon med älsklingsmelodin, kravlade hon 

upp på Piggs höfter och satte sig gränsle över honom på det ställe där hon 

suttit så många gånger förr. Om än i tryggt sällskap med sin syster Michelle. 

För att vara riktigt säker på att deras tidigare överenskommelse fortfarande 

gällde, påminde hon Pigg om att det fortfarande var hennes privilegium 

att ta nattens alla initiativ. 

Tvillingflickornas tidigare förtrogna teknik - att låta snoppen smeka fram 

och åter utmed könsmynningen - återupplivades. Denna gång med en 

ohämmad och förnyad intensitet. Efter något som verkade vara en evighet 

av snoppbotaniserande, styrde hon karskt snoppen in mot mynningen. 

Sakta och försiktigt eskorterade hon den därpå genom jungfruhinnan och 

vidare in i den lockande och okända värld som nu låg vidöppen för en 

naturlig exploatering. Efter några ögonblicks vila - då hon lät snoppen vila 

i botten av denna fantastiska skapelse - påbörjade hon nästa sinnliga 

aktstycke genom att låta höfterna rotera i en erotiskt rytmisk rumbatakt. 

Takten var en snabbare och sinnligare version av systrarnas dansrörelser 

några timmar tidigare. Isabella omväxlande satt och låg utmed Piggs kropp 

under hela den eldfängda kärleksodyssén. Hennes hitintills oprövade teknik 

i detta sammanhang hade hon och systern tillägnat sig under sina tuffa 

styrkeprov som ingick i tennisklubbens regelbundna träningspass. Den 

kom nu väl till pass denna natt - om än på ett högst oväntat men kärkommet 

sätt. 

Isabellas medfödda mångfasetterade sinnesintryck smälte under leken allt 

mer ihop med Piggs. Han eskorterade med ömhet och respekt flickan mot 

den lyckostund som hägrade bakom den världsliga barriär vilken utgjorde 

målet och symbolen för deras psykiska och fysiska välbefinnande. Så kunde 

de till sist skymta det nämnda hindret. Med en rasande fart formligen 

flög de över barriären - hårt hoplänkade till varandra. Snoppens - eller 

”fröjdepinnen” som norrmännen så humoristiskt kallar den - gav en tydlig 

signal inför den förestående äggjägarsaluten vilken omedelbart uppfattades 

av Isabella, som uppbådade sina sista krafter genom att pressa sitt kön hårt 

mot Piggs i det exakta lyckoögonblicket. Deras unisont extatiska glädjerop 

över att ha landat i lyckolandet ackompanjerades av jägarsaluten, som med 

en våldsam kraft avfyrade sin levande äggammunition djupt inne i Isabellas 

äggsamlarvrå. 

95

Lyckosjälsraketen - som redan stod startklar - lyfte dem sekunderna senare 

till det fjärran förlovade landet. Landet som bara släpper in de kärlekstörstande 

tonåringar som osjälviskt offrar sig själva på kärleksgudinnans 

fruktbara altare. Sekunderna efter start landade Pigg och Isabella på en ö 

där det enbart växte rosor. Rosor i tusentals - i alla tänkbara färgkombinationer. 

Lukten och smaken av dem var enormt stark, och innehöll ett underbart 

kärlekssekret som omedelbart väckte människans själsliga driftböjelser 

till förnyat liv. Paret hade knappt hunnit skölja av sig kosmosdammet 

i den lilla azurblå pool och intagit en läskande ”honeymoondrink”, förrän 

två små rosa änglar diskret presenterade sig. Med sig förde de en spruta 

innehållande den nämnda vätskan, vilken de med ett par försiktiga stick 

injicerade i parets armveck. Den kosmiska kärleksupplevelse som följde 

hade en dimension som ingen jordisk varelse kan föreställa sig - ej heller 

beskriva. Skulle så trots allt vara fallet, med en kort fras: - Den var överjordiskt 

gudomlig! Långsamt återvände Pigg och Isabella till den mjuka 

sängens verklighet. Isabellas ansiktsuttryck berättade om den lycka som 

hon erfarit då hon - med Pigg som följeslagare - stigit in i de vuxnas förunderliga 

värld. Minuterna senare anträdde kärleksparet drömmarnas rike - 

tätt omslutna i varandras trygga famnar. 

Klockan stod redan högt på himlen då de försiktigt väcktes av Michelle. 

Hon och Tott hade fixat en frukostbricka ute på den soliga terrassen. En 

snabbdusch återställde hormonbalansen i deras kroppar. Känslan att slippa 

ta på sig kläderna en varm sommardag var befriande mysig. Minuten efteråt 

samlades de två tvillingparen runt frukostbordet under en klarblå himmel. 

Konversationsämnet blev trots avgivna löften nattens begivenheter. 

Ingen människa i världen kunde undgå att upptäcka flickornas förvandling 

till unga kvinnor. Deras ansikten strålade i kapp med den allt starkare solskivan. 

Precis som så många gånger förr i deras blott 16-åriga liv, hade 

deras gärningar följt den programmerade identiska livsstil som ödet hade 

stakat ut åt dem. Eftersom de alla fyra hade drabbats av likalydande lyckovågstoppar 

- fanns det ingen anledning att repetera det kopierbara händelseförloppet. 

Flickorna hade låtit monterat upp en liten två meter djup pool 

på den sida av terrassen som vätte mot Sundet. Den var i övrigt rund och 

mätte drygt sex meter diagonalt. Då måltiden var överstökad hade solen 

just passerat sin middagshöjd, varför sol- solstrålarna var rejält starka. 

Tvillingklövern dukade ut tillsammans och bredde sedan lojt ut sig på de 

96

inbjudande solbäddarna. Insmörjning med skyddande sololja påbörjades, 

varvid pojkarna erhöll en professionell massage av tjejerna. Ett par ljuvliga 

soltimmar följde under vilken Michelle och Isabella skiftades om att servera 

svalkande långdrinkar. Tvillingmötet avslutades med ett gemensamhetsbad 

i det inbjudande poolvattnet. 

Klockan närmade sig sex och det var strax tid för avskedssupén vilken 

skulle avnjutas ute på terrassen. Under tiden som flickorna förberedde 

maten spolade pojkarna av solterrassen med färskvattenslangarna. En stund 

senare hade alla satt sig runt det festligt dukade bordet. Solen höll på att 

dala ner bortom sundshorisonten. Michelle hade burit ut grammofonen och 

lagt på en av flickornas favoritskivor. Trots att detta skulle bli deras sista 

måltid tillsammans, blev det en tillställning som gick i glädjens och kärlekens 

tecken. Som så många gånger tidigare visade flickorna vilka fantastiska 

mästare de var på spansk matlagningskonst. Klockan närmade sig tio 

och det var strax tid att ta farväl. De sista timmarna hade man flyttat in till 

vardagsrummet, där Tott påpassligt hade tänt brasan. Den sista drinken 

hade serverats då Michelle satte på en amerikansk schlagerskiva som flickorna 

hade fört med sig från sitt hemland. Strax därefter bjöd de älskliga 16åringarna 

upp sina två år yngre kavaljerer till tonerna av den redan då populära 

melodin - ”Save the last dance for me.” Flickorna som hade lärt sig 

sångtexten utantill sjöng den tätt intill pojkarnas öron, dock med en liten 

ändring av texten. Ordet ”me” hade sålunda blivit utbytt mot ”us” Som för 

att riktigt förtydliga detta, växlade Isabella och Michelle ständigt mellan 

sina danspartner - tvillinggossarna Pigg och Tott. 

Det sista som Pigg och Tott såg av Isabella och Michelle var deras rörande 

vinkningar från lägenhetsterrassen. Trots ömsesidiga bedyrande blev 

den utlovade brevskörden allt magrare - för att till sist helt upphöra. Överenskommelsen 

att på nytt träffa varandra kom aldrig till stånd. Dock fick 

de alla fyra med sig ett minne för livet - ett minne från en tvillingsamvaro 

som troligtvis är unik i sitt slag. 

Tvillingarna Pigg & Tott hade under den tidiga vårvintern anmält sig till 

Sydsveriges största juniortennistävling, vilken var planerad att äga rum 

påföljande helg. På lätt ranglande ben gick de trots sitt bräckliga själstillstånd 

till en snabb final - där de med god marginal besegrade sina motstån- 

97

dare. Trots medverkande i ett flertal tennistävlingar hade de båda bröderna 

förlorat sin forna spelglädje. Detta var naturligtvis en direkt följd av den 

smärtsamma och plötsliga förlusten av de forna mixedpartnerna - tvillingflickorna 

Isabella och Michelle. 

Pigg 

98

Efterord 

Svårigheter har uppstått då jag - med en vuxen människas språkbruk - försökt 

återge tonåringarnas extremt känslosamma relationer. Jag skulle förmoda 

att deras mentalt exalterade tillstånd kan tillskrivas en djup emotionell 

tvillinggemenskapen. Som tidigare nämnts är flickorna endast 16 år 

gamla - men som fallet nästan alltid är med ungdomar från latinländerna - 

så mognar de väldigt tidigt. Detta faktum bör man således ha i minnet då 

man kritiskt försöker tolka flickornas mentala såväl som fysiska respons. 

Och då inte minst då det gäller deras verbalt försigkomna uttryckssätt. Vid 

en jämförelse med svenska tonårsflickor i samma ålder skulle de spanska 

tvillingflickorna - åldersmässigt kunna uppskattas till 18-20- åringar. Anledningen 

till att Isabella och Michelle fortfarande var jungfrur hade ett för 

dem naturligt verklighetsunderlag. Nämligen att det - enligt deras stränga 

katolska religion - var tabu att ägna sig åt föräktenskapligt sexliv. 

Flickornas brådmognad kom att kasta om Pigg och Totts typiska pojkjargong 

till en lillgammal attityd. Detta uppfattade de som klart positivt och 

resulterade i en tillfällig själslig och fysisk mognad, vilken i sin tur bidrog 

till att deras synbara biologiska ålder ökade med flera år. Något som noterades 

med uppskattning av de sextonåriga tvillingsystrarna. Detta eftersom 

det bl a. märkbart stärkte hela tvillinggruppens själsliga gemenskap, och 

därmed till de hastigt uppflammande känslomässiga banden dem emellan. 

Kanske är det på sin plats med ett par förtydligande rader. 

De nämnda jordiska och fysiska begreppen hör ihop liksom de kosmiska 

och psykiska. I en perfekt relation bör således de nämnda intrycken vara 

synkroniserade med varandra. Piggs och Isabellas ”honey-moon-resor” var 

således en abstrakt upplevelse. Ytterst få individer förunnas att uppleva 

dess chimära gudomlighet. Största förutsättningar att nå dessa kosmiska 

höjder är förvisso enbart förunnat våra yngre tonåringar. De som ännu inte 

skaffat sig någon livserfarenhet - värt namnet. De som ännu inte har formats 

av det moderna samhällets stränga moralkrav, eller av religionens tukt 

och förbannelsedoktriner. 

99

Bakom detta påstående ligger det enkla faktum att dessa unga människor 

ännu inte har blivit belastade med några förutfattade meningar om hur den 

sanna spontana ungdomsförälskelsen verkligen gestaltar sig. Många av de 

vuxna - som rimligen borde ha lärt sig ett och annat - ger sig dessvärre ofta 

in i förhållanden som de genom sina konservativa morallåsningar inte klarar 

av. Därmed missar de den förväntade hägrande upplevelsen i ett kärleksförhållande 

som de ständigt går och drömmer om. I nämnda sammanhang 

undantages förstås de individer som enbart har det köttsliga begäret i sin 

relationskikare. I deras torftiga känsloliv saknas överhuvudtaget själsbegreppet 

vilket i sammanhanget är en fundamental förutsättning för att känslolivet 

som helhet skall fungera. 

Tvillingsystrarna Isabella & Michelle - Luciadagen 1944 

100

Ett kryssningsäventyr till Australien 

Tremastade fregatten – ”Ocean Spray” - styr för fyllda segel 

mot tropiska vatten 

101

Den streckade linjen visar s/v Ocean Sprays väg till Australien 

102

Översiktkarta över vad de olika seglen heter 

103

Förord 

Händelserna i denna skildring utspelades under den tid då 

världshandelsflottans oceangående fartyg till övervägande del bestod 

av seglande skepp - av alla de arter och storlekar. Ett och annat 

maskindrivet fartyg hade sett dagens ljus, men de uppfattades 

fortfarande som allt för osäkra för längre resor. Denna uppfattning 

delades av såväl redarna som av sjöfolket, vilka skulle bemanna 

dem Berättelsens huvudperson är en sextonårig yngling, vars 

drömmar om ett liv till sjöss kom att infrias. Han mönstrade på en 

svenskflaggad fregatt med det stolta namnet s/v Ocean Spray. Fartyget 

ägdes tidigare aven utländsk redare, men tillhörde numera ett 

Göteborgsrederi vars stora segelflotta bland annat trafikerade australienska 

hamnar. 

Pojken - vars namn var Perbjörn - mönstrade på som däcksbefälselev 

ombord i sitt livs första skepp, vilket nyligen tagit ombord 

sin ballast på Köpenhamns redd. ”Ocean Spray” var ett av rederiets 

elevfartyg, i vilket man utbildade timmermän och matroser och 

elever. Läsaren får följa några av de händelser som inträffade under 

skeppets resa till sin destinationshamn - Fort Victoria i Australien. 

Berättelsen är försedd med några fotografier och teckningar vilka 

föreställer händelser ombord och de fartyg som man mötte under 

den 100 dagar långa strapatsrika - seglatsen. Perbjörns originella 

sätt att bli ägare till teckningarna avslöjas på ett tragikomiskt 

sätt. En dåligt initierad landkrabba inbillar sig förmodligen att de 

månadslånga resorna över de stora Oceanerna måste uppfattas som 

såväl trista som händelselösa. Ingenting kunde vara felaktigare 

vilket den kortfattade berättelsen 

försöker beskriva. Man skall emellertid 

då ha i minnet att de nämnda 

tilldragelserna bara var några axplock 

av vad som inträffade under 

den långa sjöresan. 

Perbjörns respons till sjölivet kan 

104

liknas vid en livslång förälskelse, varvid han – precis som pappan 

– före honom – kom att följa i dennes ”sjöfotspår”. Dock skulle 

det inte dröja många år förrän Perbjörn – och flertalet av hans kollegor 

– tvingades lämna den stolta segelfartygseran bakom sig, och 

mönstra på sina rederiers ång- och senare motorfartyg. Fotografiet 

visar Perbjörns första hemmagjorda barkbåt. 

Författaren önskar läsaren en trevlig stund! 

105

Ett kryssningsäventyr till Australien 

Perbjörn hade ända sedan han befann sig i koltåldern längtat efter den dag 

då han skulle få följa med ett segelfartyg – och då gärna med ett skepp som 

befor några av de sju världshaven. Hans stora intresse för sjölivet hade 

uppmuntrats av pappan som tillbringat hela sitt vuxna liv ombord i ett fartyg. 

Fadern hade under större delen av sin tjänstgöring till sjöss varit mönstrad 

som befälhavare, och nu tänkte Perbjörn följa i hans fotspår. 

Perbjörns studier i Realskolan började lida mot sitt slut, varför han brevledes 

hade kontaktat ett flertal av landets rederier om anställning som däcksbefälselev. 

Dagarna sniglade sig fram, och ännu hade han inte fått något 

svar. Men så en vacker dag hittade en försändelse fram till familjens brevlåda. 

Perbjörn hade fått ett brev från landets största rederier – beläget i Göteborg. 

Brevets innehåll talade om att han skulle få mönstra ombord i ett av 

rederiets tremastade segelfartyg som för närvarande befann sig i Köpenhamn. 

Skeppet bar det stolta namnet Ocean Spray, och befor sedan några år 

tillbaka rederiets Australienlinjer. 

Nu gällde det att snabbt inhandla klädesplagg som lämpade sig för livet till 

sjöss. Tillsammans med sin mamma begav han sig iväg på en omfattande 

shoppingtur. Under vilken de bland annat köpte ylletröjor, oljeställ och 

sjöstövlar. Väl hemma igen stuvade han omsorgsfullt ner utrustningen i sin 

rymliga sjösäck vilken han tidigare hade fått som födelsedagspresent av sin 

pappa. Följande dag satt han på tåget som skulle föra honom till Köpenhamn. 

Inne på stadens mäklarkontor träffade han skeppets befälhavare, vars namn 

var August Sjöfors. Luften var tjock av tobaksrök och luktade rom. Utöver 

Perbjörns kapten fanns där ett flertal andra fartygschefer som var i färd med 

att mönstra ombord sjömän på sina segelfartyg. Dessa låg förankrade och 

seglingsklara ute på Köpenhamns redd. Då Perbjörn gjorde entré, blev det 

plötsligt alldeles tyst i lokalen. Allas ögon vände sig mot den blott 16-årige 

spinkige lille pojken, och man undrade vad han hade ombord i ett skepp att 

göra. Kaptenen – som blev vittne till Perbjörns förlägenhet där han försökte 

gömma sig bakom sin sjösäck – lät de övriga sjöbjörnarna förstå att ynglingen 

skulle mönstra på hans skepp – och detta som den yngste befälseleven 

ombord. 

106

I nästa andetag frågade den gråhårige befälhavaren eleven om han kände till 

skillnaden mellan för och akter på ett skepp? Perbjörns rappa svar blev att 

han för visso kände till en del om segelskutor. I nästa ögonblick bokstavligen 

haglade kaptenens frågor över honom. Denne önskade få svar på vad 

kölsvinet, gårdingar, gigtåg, ridera, brassar, vevlingar och lik var för något? 

Perbjörn hann knappt dra in andan mellan sina svar, vilka han redan från 

barnsben hade fått lära sig av pappan. Ocean Sprays befälhavare visade med 

en belåten min att han var mer än nöjd med ynglingens svar, samtidigt som 

de övriga kaptenerna tog upp en spontan applåd som en uppskattning av 

hans insikter. 

I sällskap med kaptenen begav sig Perbjörn lite senare ner till kajen varifrån 

man tydligt kunde skönja deras fartyg där hon låg till ankars på redden 

nedanför kajskoningen låg en av skeppets giggar, bemannad med en styrman 

oh fyra muskulösa matroser. Väl ombord i giggen satte de kurs mot 

skutan, och med några raska muskelstarka roddtag blev ljusen från land 

mindre och mindre, samtidigt som Ocean Sprays däcksljus växte i styrka. 

fallrepstrappan svängde och gungade betänkligt fram och åter då Perbjörn 

vinglande äntrade upp för den. Väl uppe på däck bländades han av ett antal 

ficklampsljus. Det var hans blivande skeppskamrater som på detta annorlunda 

sätt ville önska honom välkommen ombord. Själv fäste han blicken 

mot de höga belysta masterna som tycktes växa rakt upp i himlen. Man hade 

under vistelsen på redden ballastat fartyget med ett stort antal sandsäckar, 

detta eftersom resan till Australien skulle ske utan last. 

Lätt förvirrad och yr i huvudet traskade 

han efter kaptenen som visade honom 

vägen till fartygets förliga skans, vilken 

under det närmste halvåret skulle bli 

hans hem. Efter att ha letat rätt på de 

klädespersedlar som han trodde sig 

behöva under sitt första arbetspass, dök 

han dödstrött ner i sin hängkoj. Med 

alla de nya intrycken i huvudet, somnade 

han strax in i en djup sömn. Morgonen därpå skulle sjömanslivet börja. 

I gryningen väcktes Perbjörn av en ljudlig reveljsignal, och efter en hastig 

107

frukost blev han tilldelad den sjövakt som skulle hiva upp ankaret. Eftersom 

skeppen ännu inte hade blivit utrustade med ångdrivna ankarspel, var man 

hänvisad till att hiva upp sina ankare för hand. I samma stund son ankarklorna 

hade lättat från bottnen, hivade man upp ett klyvarsegel. Med hjälp 

av roder och det ovannämnda seglet, svängdes fartyget runt på önskad kurs. 

Ett flertal segelfartyg som legat på redden, gjorde dem sällskap under den 

nordgående resan genom Öresund och Kattegatt. Klyvarseglet svällde lite 

lätt i den svaga sydliga vinden varvid skutan tycktes dansa sig fram över 

vattnet. Perbjörns vakt var ännu inte slut varför han hade blivit placerad 

som utkik på en plats längst fram i fartygets för. Från denna hade han en 

strålande utkik över Sundet och dess mänga farkoster. 

Under det närmaste dygnet hade fartyget passerat genom Kattegatt och 

Skagerack, och var – efter passagen av den danska fyren Hanstholm – via 

Nordsjön - på väg ut i Nordatlanten. Det sistnämna havsavsnittet nådde de 

efter att ha kryssat genom Pentland Firth – vilket är ett smalt sund som 

skiljer Skottland och Orkneyöarna åt. Sundet är känt – eller snarare ökänt – 

för sina förrädiska tidvattenströmmar. Oaktat detta faktum är passagen av 

detta farvatten livligt trafikerat av segelfartyg. 

Under färden över Nordsjöns västra del hade vinden friskat i ordentligt och 

samtidigt vridit över mot väst med en styrka omkring 10 m/sek. Eftersom 

befälhavaren räknade med 

att vinden snart skulle öka, 

beordrade han alle man på 

däck varefter överstyrmannen 

ledde det dryga arbetet 

att ”sätta” samtliga segel. 

Fartygstrafiken hade märkbart 

glesnat och vi mötte 

endast ett och annat skepp. 

Miljön ute på Nordatlanten 

hade plötsligt förändrats i 

och med att man inte längre 

hade någon landkänning. 

Ocean Spray upplevdes för de ombordvarande inte längre som stor. Vågorna 

– som snabbt hade börjat växa – blev i jämförelse med fartyget allt stör- 

108

e, allt handgripligare. Likt fräsande jätteberg rullade de in över skeppet. 

Per-björn uppmanades av de befarna skeppskamraterna att hålla sig då han 

vistades på de öppna däcken. 

Efter att under ett flertal vakter ha fått hjälpa till med att styra skeppet 

med den väldiga ratten, började han behärska denna kniviga uppgift på egen 

hand. De mer rutinerade sjömännen uppmärksammade detta förhållande, 

och då inte utan en viss förvåning och nyfikenhet. De hade nämligen märkt 

att Perbjörn själv kunde ta hans om rorstörnarna lika bra som de själva. 

Detta bidrog till att han började bli betraktad som deras jämlike. 

Vakthavande styrmannen iakttog Perbjörns bleka nos, och trodde att han 

skulle få svårt att hålla kvar ärtsoppan som hade serverats till lunch? Den 

glädjen unnade Perbjörn inte någon, varför han till varje pris hade bestämt 

sig för att hålla rätt på sitt maginnehåll – uppenbara problem till trots. Vakten 

höll just på att ta slut då man upptäckte ett mötande fartyg. Farkosten 

kom snabbt närmare, och efter en stund kunde styrmannen berätta att det 

var tvåmastade galeasen som mestadels trafikerade Nordeuropeiska och 

Medelhavshamnar. 

När Ocean Spray hade seglat ytterligare dagar, mojnade vinden något, 

varför Perbjörn kände sig mogen att för första gången äntra riggen. Som 

instruktör och sällskap hade den vakthavande styrmannen valt ut en av 

fartygets mest befarna matroser. Väl uppe i den mäktiga riggen fick Perbjörn 

prova på hur det kändes att hala i brassarna och i övrigt göra sig 

hemmastadd med denna mäktiga och fascinerande segelriggvärld. Han 

upplevde en tillvaro som han aldrig ens i sina drömmar hade trott existerade. 

Segel var ett förträffligt hjälpmedel som – på ett elegant och miljömässigt 

sätt – kunde föra människan runt på de sju haven. Och detta utan något 

annat hjälpmedel än de ständigt närvarande vindarna. 

Ett segelfartyg lever helt och hållet med vindens hjälp. Om det blåser lite 

har fartyget alla segel satta. När vinden ökar, minskar man på segelytorna, 

och om det blåser riktigt hårt bärgar man flertalet segel. Detta sistnämnda 

uttryck kallas på sjömansspråk att ”reva”. Allt dirigeras av den vakthavande 

styrmannen. Hans visselpipa kallar vid behov ”alle man på däck”. Denna 

gång var det ”brammen” som skulle bärgas. Klättra upp och beslå bramseg- 

109

let på ”storen”, röt styrmannen, varvid Perbjörn och hans skeppskamrater 

snabbt äntrade upp i riggen. 

Avståndet till däck ökade hastigt, allt eftersom besättningen klättrade allt 

högre. Seglen gav ifrån sig ett dånade ljud under hela förloppet. Från sjömännens 

positioner uppe i masttoppen, uppfattade man de väldiga vågorna 

som små krusningar. Skeppet under dem kunde liknas vid en leksaksbåt, 

och den återstående besättningen på däck som små lilleputtdockor. Samtidigt 

arbetade man med fulla krafter uppe i ringen. Seglen spändes ut till 

järnhårda ballonger vilka sjömännen och blåsten slogs om att få tag i. Vinden 

– som hade ökat allt mer – tjöt kring lovarts ”nockar”. Perbjörn och 

hans skeppskamrater slet för livet för att bärga de av styrmannen utvalda 

seglen. 

Utkiken på ”backdäcket” rapporterade att han hade fått syn på ett fartyg 

vilket styrde rätt ner mot dem. I sin kikare kunde styrmannen klart urskilja 

det främmande segelfartyget, och konstatera att det var en engelsman, vilken 

ännu inte hade revat sina segel. Stunden senare seglade hon förbi Ocean 

Spray med en våldsam fart. Skeppets nationalitet visade sig vara holländsk 

vilket kunde avläsas av hennes namnskylt där hennes hemmahamn Amsterdam 

stod inhugget. Vid denna tidpunkt tillhörde holländarna en av världens 

största sjönationer. Engels-männens handelsflottor var emellertid ännu 

större och mäktigare. Man kunde knappast färdas på något av de Sju Haven 

utan att möta något av dessa nationers handelfartyg. En bidragande orsak till 

deras dominerande ställning till sjöss stod att finna i det faktum att de hade 

stora kolonier överallt i världen. Mötet hade ägt rum då man befann sig 

väster om Irland, där det för övrigt pågick en mängd andra fartygsaktiviteter. 

En natt väcktes Perbjörn av ett underligt ljud. Det kom snabbt närmre och 

närmre. Uppe på ”poopdäcket” stod kaptenen i pyjamas och delade ut order. 

Det visade sig att det väsande oljudet kom från röda nödraketer som flammade 

likt blixtar uppe i skyn. En stor ångbåt – fullastad med passagerare – 

styrde rakt ner mot Ocean Spray. Ännu ett par raketer skickades iväg. Besättningen, 

som hade manat relingen, såg med förskräckelse på händelseförloppet 

och höll andan. I sista stund ändrade ångaren kurs. Tätt, trätt förbi 

Ocean Spray strök den likt en kolsvart hög vägg. Det oseriösa och lagvidri- 

110

ga uppskjutandet av nödraketerna visade sig vara passagerarnas sätt att fira 

en medresenärs födelsedag. – Tvi vale” för festande passagerare utropade 

Perbjörn högt, varefter han begav sig tillbaka till sin koj. I sitt upprörda 

tillstånd glömde han att släcka sin oljelampa, varför rök välde ut ur skansen. 

Hade det inte varit för att du är så ung och oerfaren, så hade du fått ett rejält 

kok stryk, förklarade kaptenen. Men det får räcka med en ordentlig tillrättavisning 

denna gång. 

Skeppet kryssade nu för babords halsar, och hade hunnit i jämnhöjd med 

det för oväder så beryktade Biscaya. Strax skulle besättningen få skåda en 

syn som inte tillhörde var mans upplevelser. Utkiken hade meddelat att han 

hade upptäckt ett fartyg strax om vår kurslinje. I den friska kulingen – som 

ännu en gång hade vridit över på västkanten – tycktes det främmande skeppet 

gör god fart. Samtliga av hennes imponerande segel var satta och buktade 

ut som väldiga ballonger i den kraftiga vinden. Stunden senare visade det 

sig vara ett fyrmastat engelskt klipperskepp på väg norrut. Styrmannen 

uppskattade hennes hastighet till omkring 18 knop, vilket ansågs vara 

mycket bra för denna typ av fartyg. Ett flertal av dessa ”havens vinthundar” 

– som de brukade kallas sjömän emellan – seglade i reguljär trafik mellan 

Europa – Indien oh Kina. Från det sistnämnda landet förde de huvudsaken 

med sig begärliga varor som te, siden och det mest eftertraktade av allt ä 

porslin. 

Fartyget hade nu kommit i höjd med den portugisiska ön Madeira vilken 

passerades på långt avstånd om 

babord. Några dygn senare 

hade Nordostpassagen fått tag i 

Ocean Sprays segel varför 

farten ökade markant. Under 

snarliknande vindförhållanden 

seglade vi snabbare än alla last- 

och motorfartyg. Per-björn som 

hade frivakt, hade klättrat 

längst ut på klyvarebommen och njöt i fulla drag. Än tittade han upp mot de 

svällande seglen, än såg han ned på skummet kring stäven där de ständigt 

lekande grupperna av delfiner utgjorde ett utsökt skådespel. I detta celebra 

sällskap stävade Ocean Spray med god fart söderöver. 

111

Delfiner förekommer i alla varma hav och går även upp i större floder. I 

timmar kan djuren hoppa och dyka oavbrutet, och följer varandra i regelrätta 

strömhopp. Delfinen är en ”social” fisk som är lätt att tämja och dressera. 

De fångas in och dompteras i specialinredda bassänger. 

Under den vidare seglatsen passerade vi de latituder som skär genom 

Kanarieöarna och senare Cap Verdeöarna. I avsikt att få den bästa tänkbara 

farten hade man satt kursen mot Recife i nordöstra Brasilien. Det blev allt 

varmare. Flygfiskarna skimrade som silver i den ljumma passadvinden. En 

del av dem hamnade på däck, och blev på så vis ett välkommet kosttillskott 

till fartygsmenyns tämligen enformiga utbud. Det hörde till 8-12 vaktens 

rutiner att samla ihop nattens flygfiskskörd och leverera den till fartygets 

kock. Denne varnade dock de oerfarna sjömännen för att de brännande 

manettrådarna som brukade slingra sig runt fiskarnas kroppar. Under seglingen 

sydvästvart passerades ett vidsträckt havsområde i vilket det drev en 

mängd tångliknande gräs som fått namnet sargassogräs – vilket givit havet 

namnet Sargasso-havet. 

Några dygn senare befann sig skeppet i stiltjebältet, vilket ständigt är i 

rörelse på båda sidor om Ekvatorn, allt beroende av årstiderna på norra och 

södra hemisfären. En stund senare hade all vind dött ut, varför man inte 

kunde skönja en vindkrusning på havsytan. Dagarna gick och skeppet låg 

helt stilla i vattnet. Däcket brände under Perbjörns bara fotsulor. Solen – 

som befann sig rakt över skeppet (i zenit) – vid middagstiden – var stekhet. 

Alla ombord blev sura och otrevliga. Sjömännen var inte ensamma om att 

plågas i värmen som under middagen kunde stiga upp emot 40 grader c. 

Den levande provianten vilken bestod av ett försvarligt antal grisar och 

höns, pinades uppenbarligen av hettan där de förvarandes i rejäla boxar på 

akterdäcket. Utfordringen och skötseln av djuren var 4-8 vaktens arbetsuppgift. 

De ständigt återkommande slaktbestyren var normalt en syssla för 

kocken och timmerman. En av skeppets ”grismammor” var gravid vid avgången 

från Köpenhamn, och det är som bilden visar ett par av hennes kultingar 

som motionerades på däcket, övervakat av tredjestyrmannen. För att 

bryta enformigheten och stärka musklerna, beordrade kaptenen livbåtsmanöver 

i vilken samtliga båtar skulle sjösättas. Som en test på besättningens 

kondition anordnades roddtävlingar, där det vinnande laget premierades 

112

med en extra portion grillad höna – en maträtt som hörde till besättningsmedlemmarnas 

mest omtyckta. 

Varje lördagskväll då fartyget befann sig till sjöss, bjöds den del av besättningen 

som hade frivakt in till akterdäck där kaptenen utspisade dem 

men en extravagant grillrätt. Feststämningen förhöjdes genom att kocken 

portionerade ut en mugg av rom per man. I övrigt var all slag av alkohol 

bannlyst. Av förklarliga skäl hölls dessa lördagspartyn enbart då vädret så 

tilläts. Fartygets lilla ”orkester” - som bestod av en trio dragspel och trummor 

- brukade avsluta festen med lite varierande musik som uppskattades av 

alla. Eftersom det inte fanns några flickor ombord, hände det att besättningen 

bjöd upp varandra till dans. En uppvisning som förvisso lockade till 

mången munterhet. 

Det trivsamma lördags partajet skulle emellertid sluta med en tragisk 

händelse. En av fartygets äldre matroser drabbades plötsligt av intensiva 

magsmärtor. Sjukvårdsstyrmannen som omedelbart tillkallades kunde vid 

sin ankomst enbart konstatera att mannen hade avlidit. Styrmannens diagnos 

av sjukdomsbilden var att sjömannen plötsligt hade drabbats av ett akut 

blödande magsår. Den ansträngande hettan hade troligtvis bidragit till sjukdomsbilden. 

Festen avslutades omedelbart, varefter flaggan halades på halv stång. De 

sedvanliga förberedelserna för sjömansbegravning tog vid. Stoftet efter den 

avlidne placerades tillsammans med en tung järnschackel i en segelduk 

vilken syddes ihop av fartygets segelmakare. Schackeln var avsedd att föra 

ner stoftet mot havsbottnen. Under tiden tillverkade timmermannen en träställning 

vilken placerades intill fartygets akterspegel. I avsikt att tillåta 

kroppen glida utmed denna, smordes den in med ett rejält lager fett. Klockan 

närmade sig midnatt då alla förberedelser var färdiga. Jordfästningen var 

bestämd att äga rum vid soluppgången nästa morgon. Under tiden fick stoftet 

ligga på ”Lit de parade” ovanpå en i hast hopsnickrad sarkofag på akterdäcket. 

Segelduken med stoftet av den avlidne hade täckts med en svensk 

flagga. Brinnande talgljus hade placerats runt den döde. Respektive besättningsvakt 

hade avdelats för att hedra denne med sin närvaro. Med hänsyn 

tagen till det tropiska klimatet följdes en uråldrig kutym vilken anbefallde 

att stoftet efter en död sjöman bör jordfästas inom 24 timmar. 

113

I gryningen ”purrades” hela besättningen upp, varvid man efter en snabb 

frukost samlades på akterdäcket (poopen) där alla tilldelades en torkad vild 

blomma från hemlandet. Den avlidnes älsklingsvisor sjöngs gemensamt 

varefter skeppets förordnade officiant – befälhavaren – sa: - ” Åtta glas har 

slagit i Ocean Sprays skeppsklocka och därmed har din vakt – Wilhelm 

Justus Niklasson – ändats. Må frid vila över ditt minne under din färd genom 

världshaven” Tre långa signaler blåstes därefter i fartygets signalhorn – 

den svenska flaggan togs bort – varpå den avlidnes kropp på ett tecken från 

överstyrmannen tilläts glida ner i Oceanen. De närvarande sjömännen hyllade 

därefter sin avlidne skeppskamrat genom att kasta sina blommor i havet. 

Fartyget flagg hissades i topp varefter besättningsmedlemmarna återvände 

till sina sysslor. 

En dryg vecka senare blåste en svag passadvind upp vilken långsamt förde 

fartyget ner mot Ekvatorn. Allt oftare plägade de yngsta påmönstrade sjömännen 

höra talas om något underligt. Det hela rörde sig om aktiviteterna 

som skulle äga rum vid fartygets passage av Ekvatorn – eller ”Linjen” vilket 

uttryck brukar användas i sjömanskretsar. Den kunde liknas vid en ”wire” 

som ligger runt jorden utmed 

Ekvatorn, förklarade segelmakaren 

för Perbjörn. När vi 

kommer dit skall alla som inte 

passerat denna döpas. Men 

flertalet av oss är ju redan 

döpta replikerade Perbjörn och 

han jämnåriga kamrater. Döpta 

och döpta, fnös segelmakaren. 

Vid Linjen gäller inga ”landkrabbedop” 

– vänta skall ni får 

se! 

Dagen var kommen då linjepassagen 

skulle äga rum. De 

besättningsmedlemmar som inte tidigare hade passerat Ekvatorn samlades 

på akterdäcket, och strax därpå skred Neptunus – i egenskap av ”linjedopsförrättare” 

fram. Alla skulle nu rakas med en rakkniv av trä – smörjas in 

med tjära, varefter de skulle svälja de framdukade illasmakande pillren. 

114

Neptunus sa att ingen av dem skulle tillåtas rymma från dopet. Detta skulle 

hans grymma knektar se till. Kaptenens tilläts inte säga ett ord eftersom det 

i nuvarande stund var Neptunus som härskade ombord! Efter väl förrättat 

verk drog sig Neptunus och hans följe tillbaka, varpå livet ombord återgick 

till det vardagliga. Nu hade den första resans besättning blivit riktiga sjömän. 

Ocean Spray hade passerat Linjen, men något slag av wire såg Perbjörn 

och hans skeppskamrater inte till. 

Någon dag senare blåste det upp en frisk passadvind, och fyllde därmed 

de halvslokande seglen på nytt. 

Ocean Spray lämnade farvattnet 

runt Ekvatorn, och efter att ha 

varit i höjd med Pernambucos – 

en stad i Brasilien – breddgrad 

gjordes en stagvändning efter 

vilken fartyget med god fart 

seglade med hjälp av en kraftig 

sydostpassagevind ner mot Godahoppsudden. 

Efter passagen av 

den Sydafrikanska udden, hade man äntrat Södra Oceanien, och för att undvika 

att problem med isberg och orkanvindar skulle uppstå, följde man den 

så kallade loxodromen i rätt ostlig riktning. Nackdelen med att distansen till 

slutmålet skulle bli längre än om man följde storcirkeln, uppvägdes av den 

nämnda tryggare färdvägen. 

Denna dag bjöd på något alldeles extra. Helt plötsligt uppenbarade sig en 

val på ett avstånd av omkring 100 meter. Anledningen till att den simmade 

så nära vårt fartyg måste ha varit valens jakt efter ett fiskstim som befann 

sig strax intill. Förmågan att bedöma avstånd och storlek av föremål under 

vattnet, gör det möjligt att lokalisera sitt byte. På samma sätt förvarnades de 

vid ett möte med ett fartyg, och undvek därmed att kollidera med oss. Besättningen 

kunde bara iaktta en val, men förmodligen fanns det andra valar i 

närheten eftersom de oftast uppträder i flock. Dessa världshavens valar och 

delfiner livnär sig på fisk och bläckfiskar. 

115

Yrkesskickliga befälhavare hade vid val av väg fortfarande den tragiska 

förlisningen av den femmastade barken Köpenhamn i minnet. Detta fartyg 

som medförde ett stort antal elever, hade gått under med man och allt under 

en resa från Buenos Aires till Australien jultiden 1928 – och detta i dessa 

lömska farvatten. Anledningen till totalhaveriet är fortfarande okänt, men i 

internationella sjöfartskretsar tror man sig veta att den ärevördiga barken 

hade kolliderat med ett isberg. De ”tjutande förtiornas” – på engelska kallade 

”The Roaring Forties” kastade sig över fartyget. Hon blev som en liten 

prick på det väldiga, stormpiskande havet. Det ylade i riggen och seglen 

måste bärgas vilket medförde ett påfrestande slit och släp för besättningen. 

Men Perbjörn trivdes. Det var just så här som han hade önskat sig att sjölivet 

skulle vara. 

Vinden 

mojnade på 

nytt några 

dagar före 

julafton. 

Kocken höll 

på att laga till 

den traditionellajulmaten 

där skinkan 

utgjord 

den främsta 

läckerheten. 

Den fetaste 

skeppsgrisen 

hade fått 

offra sitt liv, 

och därmed 

försett kocken 

med en 

eftertraktad 

färskvara. Fartyget hade som tidigare blivit nämnt passerat Goda Hoppudden, 

varför vårt julfirande ägde rum i Oceanien. Besättningen hade precis 

hunnit avsluta sin julmiddag då den vakthavande styrmannens visselpipa 

116

hördes. Vinden hade plötsligt börjat öka på nytt vilket betydde en omedelbar 

revning av toppseglen. Iförda vattentäta oljeställ och stövlar, klättrade 

manskapet upp i riggen. Babordsvakten till vilken Perbjörn hörde beordrades 

att bärga beginröjeln. 

Vinden nådde snabbt upp till en ordentlig stormstyrka, något som man 

ständigt får räkna med på dessa breddgrader. Hotfulla sjöar vräkte in över 

däcket, och de hotfulla vindbyarna bara fortsatte att öka. Uppe på lovarts 

övre bramrå kämpade en av fartygets mest befarna matroser, assisterad av 

Perbjörn med att bärga seglet. Då brast plötsligt en gårding vilket resulterade 

i att seglet slog vilt. Perbjörnförlorade fästet på fotpärten, vilket ledde till 

att han kastades ut från rån, rakt ut i luften! Matrosen som drog allt vad han 

förmådde, fick tag på Perbjörn i sista stund, och hjälpte honom att få fotfäste 

igen. Perbjörn hann bara ge matrosen en tacksam blick innan han böjde 

sig ner för att fortsätta bärgningen av seglet. Men det var bråttom eftersom 

man efter att ha bärgat bramseglet, behövdes för att ge sig i kast på de övriga 

rårna. Stormen rasade med oavbruten styrka i flera dagar. Så försvann 

den plötsligt efter ett kraftigt ösregn, och detta lika hastigt som den hade 

kommit. I avsikt att öka ut färskvattenmagasinen beordrades besättningen 

att samla upp regnvattnet i presenningar som lagts ut på däcken. Ombord 

satte man på nytt alla seglen, och hastade vidare mot det hägrande målet. 

Tidigt en morgon innan solen hade gått upp, upptäckte den vakthavande 

styrmannen en liten ångare som hade fått brand midskepps, och som låg 

drivande med aktern mot vinden. Styrmannens morsesignaler blev omedelbart 

besvarade. Det visade sig vara en kustångare som hade råkat i brand 

under det häftiga åskvädret. I den gryningen syntes hennes livbåtar släpande 

framför stäven, medan manskapet samlats akterut. Efter det att larmet hade 

gått ombord drejade Ocean Spray bi i lovart, varefter en av styrbords livbåtar 

sjösattes med en styrman och fyra roddare ombord. Tolv man togs omedelbart 

upp i livbåten, varpå haveristens kapten bad styrmannen att försöka 

bogsera deras livbåtar akterut för att rädda de återstående sjömännen. Försiktigt 

närmade sig Ocean Sprays livbåt deras stäv och lyckades kapa deras 

fånglinor så att man kunde ta båtarna på släp. Expeditionen gick som planerats, 

och därmed kunde samtliga nödställda bärgas. 

117

Strax efter sjönk det brinnande vraket i djupet. Plötsligt hade Ocean Spray 

tagit ombord 30 skeppsbrutna sjömän som alla skulle beredas mat och husrum 

under fartygets resterande dagar fram till ankomsthamnen. Genom en 

sträng och solidarisk utskänkning av fartygets proviant, lyckades man 

genomföra den svåra balansgången. Ocean Sprays färd utmed de ”tjutande 

förtiorna” där vädret under södra halvklotets vinterhalvår kunde visa upp 

sina väl så dåliga sidor. Eftersom sträckan Godahoppsudden – Australien 

utgjorde den vanliga spannmålsrouten för en stor del av världens segeltonnage, 

var trafiken på denna sträcka stundtals livlig. 

De större segelfartygens destinationsorter var till större delen europeiska 

och australienska hamnar, och i denna trafik nyttjade man sig huvudsaken 

av stora fartyg som Barkskepp, Clipperskepp, och en och annan Vindjammer. 

Den snabbaste av dem alla var Vindjammern. Anledningarna till detta 

var flera. Bland annat berodde det på att dessa fartyg förde större segelytor, 

samt att dess linjer var smäckra och – i proportion till längden – inte så 

breda. Nackdelen med denna – till synes positiva – konstruktion, var att 

deras lastförmåga var mindre. På så vis kunde det ekonomiska utbytet mellan 

ett fyrmastat Barkskepp – ett likaledes fyrmastat Clipperskepp – och en 

femmastad Vindjammer i slutändan jämnade ut sig. 

Nu följde ett par utmärkta segeldagar för plattläns, med vilket man menar 

att vinden kom rätt akterifrån. Vindstyrkan pendlade mellan 5-8 m/sek – 

solen sken från en klarblå himmel – och besättningen fick ett lägligt tillfälle 

att ägna sig åt eftersatta underhållsarbeten. Den förlista ångarens besättning 

ställde mangrant upp i fartygets arbetslag. Detta var deras tack för bärgningen 

av dem, samt för den generösa gästfrihet som kom dem till del i 

form av kost och inkvartering ombord. Ett fascinerande skådespel som man 

aldrig tröttnade på att följa, utspelade sig under dessa dagar över sjömännens 

huvud. En hel koloni av albatrosser svävade från morgon till kväll över 

deras fartyg. Det var ett sant nöje att skåda de snövita fåglarnas skickliga 

flygfärdighet, där de avtecknade sig mot det blåfärgade himlavalvet. Dessa 

fåglar lär ständigt befinna sig i luften, om man bortser från deras häckningsperioder. 

De uppträder endast på dessa sydliga breddgrader. Ett olyckligt 

tillbud inträffade då en ungfågel kolliderade med mesanmasten, vilket 

lede till att den störtade ner på fartygsdäcket. En av styrmännen – som 

tjänstgjorde som skeppsdoktor – kunde strax fastslå att fågeln brutit sin 

118

högra vinge. Efter detta konstaterande fanns det bara en utväg – nämligen 

att avliva fjäderfäet. 

Albatrosserna är – vad angår längden 

mellan vingspetsarna – världshavens 

största fåglar. Detta exemplar mätte 

2.10 meter. De kolossala vingytorna 

är naturligtvis förklaringen till deras 

flygskicklighet, och till fåglarnas 

långvariga perioder i luftrummet. 

Eftersom albatrossen i sjöfolkskretsar 

plägar betraktas som heliga, föranstaltades det om en ceremoni liknande den 

som döda sjömän brukar hedras med. Den påstås bära själen efter en avliden 

sjöman, och fick varken fångas eller ätas. Ritualen var avsedd att uppfattas 

som en hedersbevisning till dessa havens mäktiga havsfågelarter. 

Nu upprepades den ceremoni den ceremoni som liknade den tidigare jordfästningen 

av sjömännens skeppskamrat – om än i n mycket enklare utformning. 

Men borde dock tålas att upprepas. Segelmakaren sydde in albatrossen 

tillsammans med en lättare järnschackel i en bit segelduk. Fågeln 

placerades därefter på en insmord 

planka, vilken var placerad 

utmed poopdäcket. En 

Australiens flagga täcktes över 

den bevingade varelsen varefter 

denne fick glida ner i havet. 

Tre långa fartygssignaler avslutade 

ceremonin. Den korta 

men värdiga ritualen övervakades 

av fartygets samtliga 

besättningsmän. Flertalet av 

dessa var fullständigt övertygade 

om att den – i en albatross skepnad tidigare jordfäste matrosen – hade 

gjort ett fåfängt försök att på nytt återförenas med sina kamrater, och att 

fågeln under den våldsamma manövern skadat sin vinge. Ocean Spray 

119

örjade närma sig destinationshamnen Port Victoria på Australiens västkust. 

Den oceangående fartygstrafiken blandades upp med det kustnära tonnaget. 

Ingen av de ombordvarande kunde se sig mätta på att beundra de mötande 

segelfartygens skönhet Eftersom det vid denna tippunkt inte var vanligt att 

någon sjöman var ägare till en kamera, kunde ingen av dem föreviga havets 

skönheter. Den ende person ombord som ägde en kamera var kaptenen. Han 

ägde också de tillhörigheter som var nödvändiga för framkallning av fotografierna. 

Befälhavaren hade nämligen för avsikt att skriva en bok om sina 

seglationsår. Och eftersom denna var tänkt att illustrera boken med hans 

sevärda fotografier, fann han det mindre lämpligt att låta någon få tillgång 

till bilderna. Den styrman som av någon anledning missade att varsko honom 

då man passerade något intressant segelfartyg, låg verkligen illa till. 

Teckningen här intill föreställer ett mötande fyrmastat barkskepp på resa till 

Europa. 

Själv råkade Perbjörn ha turen att bli närmre bekant med en av sina 

skeppskamrater, vars namn var Tom. Denne sjöman hade i födelsedagsgåva 

blivit begåvad med en artistisk ådra, vilken han flitigt nyttjade sig av de 

passerade sevärda skepp. Perbjörn och Tom slöt en bindande överenskommelse 

som gick ut på att Perbjörn skulle överlåta sin portion ”skeppsbakelser” 

till Tom, mot att denna donerade ett flertal teckningar till honom. En 

ranson ”bakelserna” bestod av fem stycken veteskorpor, vilka utgjorde 

sjömännens söndagsdessert. I skrivande stund var Perbjörn oändligt tacksam 

för idén att byta skorporna mot sin kamrats skisser. Förutan dessa hade 

denna berättelse förvisso blivit mindre intressant. Dock erkände Perbjörn – 

så här i efterhand – villigt att det vid söndagarnas desserter var jättejobbigt 

att titta på när skeppskamraterna smaskade i sig läckerheterna. 

Den sista dagen till sjöss bjöd på många teckningstillfällen för Tom – 

denna gång gällde det kusttonnaget. Vinden hade friskat i under de senaste 

dagarna, och det var något som Tom tyckte mest om. Ett segelfartyg som 

befann sig i stiltje, liknande han vid ett fordon utan hjul. En förträfflig illustration 

på Toms tecknarförmåga var den kryssande skonerten som var det 

sista skepp som blev tecknat under fartygets nerresa. Som den gentleman 

man Tom dock var, fann han det tillbörligt att t hänsyn till fartygsskissernas 

storlek vid skorpbytet, varför han vid teckningen av mindre fartyg enbart 

ansåg sig vara värd Perbjörns halva söndagsdessert. 

120

Tidigt nästa morgon kunde man skönja en landremsa vid horisonten vilken 

stunden senare ersattes av en stads siluetter. Styrmännens bestickföring 

hade ännu en gång visat sig vara av bästa kvalité, vilket var till befälhavarens 

fulla belåtenhet. Den tidigare beräknade ankomsttiden stämde väl. 

Några timmar senare beordrades besättningen att bärga alla segel förutom 

de båda klyvarna, med vars hjälp man kunde ta sig fram till Port Viktorias 

redd där en bogserbåt väntade. Eftersom Ocean Spray inte var utrustad med 

någon huvudmaskin eller propeller, saknade hon helt manöverförmågan då 

man skulle angöra eller avgå från trånga hamnar. Samtliga segel var följaktligen 

nerhalade då en förlig tross fördes ner till bogserbåten. 

Hundra dagar hade gått 

sedan Ocean Spray hade 

av seglat från Köpenhamn, 

och nu var man framme i 

Australien vars land skymtade 

förut. Hela besättningen 

hängde nyfikna 

utmed relingen under den 

korta färden in till kajplatsen. De av sjömännen som hade frivakt gjorde sig 

redo för sin landpermission. Innan de lämnade skeppet samlade man ihop de 

brev som skrivits under resan, samtidigt som man delade ut de efterlämnade 

breven hemifrån. Det behövs väl knappast nämnas att denna stund helt visst 

utgjorde en av resans höjdpunkter. En av styrmännen – även kallad ”Postmästaren” 

- var den befälsperson som 

ansvarade för all post ombord. 

Likt kalvar på grönbete släntrade de 

lediga besättningsmedlemmarna över 

fartygets landgång, och försvann snabbt 

mellan hamnskjulen på sin väg upp mot 

den hägrande lilla staden. Den gamle och 

befarne segelmakaren vände emellertid 

ryggen mot land och spottade fram: - Tvi, 

det är den tionde gången som jag kommer till den här hålan! Några som 

helst problem med att få tiden att gå under hamnuppehållet räknade han 

knappast med. För detta svarade en mängd trasiga segel som var i stort 

121

ehov av reparation. De många ovädren som man hade passerat under nerresan, 

hade slitet rejält på de flesta av skeppets segelställ. På bilden kan man 

se segelmakaren assisterad av ett par vakthavande matroser som reparerar 

de sönderslitna seglen. 

Ett försvarligt antal stuveriarbetare 

bordade 

fartyget omedelbart efter 

ankomsten. Deras uppgift 

var att lossa skeppets 

ballast vilken bestod av 

sandsäckar. Därefter 

påbörjades den mödosamma 

lastningen som ar 

beräknad att ta dryga 

trettio dagar. Lastens 

innehåll utgjordes av 

vete vilken förvarades i bastanta jutesäckar. Vetesäck stuvades på vetesäck 

enligt ett visst system som skulle förhindra att lasten skulle förskjuta sig 

under resan. 

Sanden och hettan på det kvalmiga däcket trängde in i kajuta och skansar. 

Efter att ha tröttnat på livet iland, roade sig ett flertal av besättningen med 

att dyka i vattnet från rår och relingar. Plötsligt hörs ett skrik från en pojke 

som befann sig i vattnet. Med en hårsmån klarade han sig från att bli ”hajmat” 

genom att med ett par snabba simtag ta sig fram till den nerfällda 

lotslejdaren. En av stuveriarbetarna 

berättade att det var ovanligt att hajar 

uppehöll sig inne i hamnbassängen. 

Han rådde hur som helst sjömännen 

att låta någon från däcket hålla utkik 

efter rovdjuren. Hajarna var lätta att 

känna igen på sina karakteristiska 

ryggfenor. Efter detta kloka råd kunde eleverna fortsätta med sina fängslande 

simhopp och svalkande bad. 

122

Dagen därpå sökte stuveriarbetaren upp sjömännen och undrade om de 

var intresserade av hajfiske? Samtliga lediga sjöfarare svarade honom med 

ett hörbart JA – varför han plockade fram en hemtillverkad bastant järnkrok 

ur sin ryggsäck. Utöver kroken medförde han ett rejält stycke rått kött, vilket 

han erhöll från fartygets kock. Kroken firades med varsam hand ner i 

vattnet utmed skeppets akter. Ett 20-tal sjömän ställde sig utmed relingen, 

och följde med spänning hur fiskedramat skulle utveckla sig. Ingen av dem 

hade tidigare sett en levande haj. Det hade hunnit gå en dryg halvtimme då 

man observerade en väl synlig hajfena som plöjde genom vattenytan. Strax 

skulle man få veta huruvida hajen hade fått lukt på köttbiten. Enligt sjömännens 

nyfunne australiske vän hade hajarna en dålig syn, varför de till 

övervägande grad orienterades till sitt byte genom sitt väl utvecklade luktorgan. 

Sjömännens otåliga väntan skulle få ett effektfullt slut. 

Sekunderna senare slöt sig de 

kraftiga hajkäkarna runt köttbiten, 

varefter hajen i nästa 

moment drog sig tillbaka med 

ett ordentligt ryck. Det är med 

en kombination av bett och 

ryck som hajarna brukar fånga 

sina byten. Kroken hade letat 

sig in i hajens underkäke, och 

satt därmed ordentligt fastkilad 

i denna. För att undvika att 

linan skulle slitas av, bestod 

ess undre del av en wirebit. 

Stuveriarbetaren – vars namn var Roger – vädjande om hjälp med att hissa 

upp bjässen klingade inte ohört. Det utbröt ett formligt tumult då sjömännen 

tävlade om att få hjälpa till att bärga hajen. Kocken som hade bevistat det 

spännande hajfisket föreslog att besättningen skulle bjuda samtliga stuveriarbetare 

på en festmåltid efter deras kvällspass. Under tiden som han skar ut 

de finaste kotlettbitarna vilka satt utmed hajens ryggrad, hade besättningen 

iordningsställt ett par gamla upphuggna oljefat vilka placerades utmed kajbandet. 

Med kaptenens goda minne hade man fått låna fartygets grillgaller. 

123

Framåt kvällskvisten samlades besättningen och deras gäster runt faten 

med de flammande brasorna. De fackmanna saltade och kryddade kotletterna 

hade placerats på några brädor intill dessa. Assisterade av att par sjömän 

hade kocken påbörjar grillningen. En aptitlig doft som påminde om grillade 

oxfiléer, spred sig från hajkotletterna då det saftiga köttet grillades. Allt 

eftersom biffarna hade blivit färdiggrillade, serverades de till gästerna och 

besättningen. Stuveriarbetarna som hade skrudat sig i sina finaste kläder 

hade medfört ett antal vinflaskor. Kvällen blev sen varför festen avslutades 

med tanke på morgondagens påfrestande arbeten. 

Eftersom flertalet av besättningen hade ett par veckors ledighet, passade 

de på att uppvakta sig med några av stadens unga och vackra flickor. De 

fick på så vis ett utmärkt tillfälle att få kontakt med australiska familjeflickor. 

Detta resulterade för flertalet av sjömännen ett trivsamt umgänge med 

dessa under deras fartygs resterande hamnuppehåll i Port Elisabeth. På så 

vis fick de även ett utmärkt tillfälle att bättra på sina engelska kunskaper. 

Dagen närmade sig då det blev dags att lämna Australien. Innan landgången 

drogs in räknade styrmännen med hjälp av skeppsrullan in fartygets besättning. 

Eftersom det fattades tre elever, upprepade man räkningen, man kom 

då till samma resultat. Kaptenen som tillkallades fann sig då föranlåten att 

förhöra de ombordvarande sjömännen och vädjade då till dem om orsaken 

till att man de saknade besättningsmedlemmarna inte hade infunnit sig i tid 

för fartygets avgång. Det framkom under det kortfattade skeppsförhöret att 

de saknade matroserna hade träffat några flickor i vars sällskap de hade 

lämnat staden. 

124

Ocean Spray var klar med lastningen, 

lotsen hade kommit 

ombord, bogserbåten kopplad 

och förtöjningstrossarna avlagda. 

Avgången skulle emellertid 

visa sig bli tämligen dramatisk. 

Plötslig vimlade kajen av sjömännens 

unga nyfunna flickvänner 

vilka de hade blivit bekanta 

med i staden. Deras högljudda gråtande, omväxlande med sånger där 

bland annat den kända australiska visan ”Waltzing Matilda” utgjorde ett 

vemodigt farväl till Ocean Sprays unga besättning. Efter passagen av hamnpiren 

kopplades bogserbåten loss, samtidigt som lotsen lämnade fartyget. 

Seglen sattes varefter den långa oh mödosamma hemresan kunde påbörjas. 

Snart tonade flickornas avskedsånger bort, och Ocean Spray seglade iväg 

från kängururnas och de svarta svanarnas land. Skymningen övergick i ett 

kolsvart mörker där skeppet gled fram i den lätta brisen. 

Perbjörn hade hittat ett ställe ombord där temperaturen var något så när 

dräglig. Platsen var belägen under en av styrbords livbåtar dir han brukade 

släpa sin halmmadrass 

efter det att nattmörkret 

hade infunnit sig. 

Perbjörn hade under 

hemresan blivit uttagen 

till dagmanstjänstgöring, 

vilket 

innebar att han slapp 

ifrån sina tidigare 

sjövakter. Från sin 

plats under livbåten 

hade han en utsökt 

utkiksplats varifrån 

han kunde beskåda 

marelden utmed fartygssidan 

och det 

mäktiga himlavalvet ovanför sig. Stjärnhimlen tycktes nästan vara levande i 

125

den stora stillheten. Stjärnorna var så nära att han nästan kunde röra vid 

dem. Han kände igen Södra Korset. I sina tankar kunde han inte låta bli att 

tänka tillbaka på allt som han hade fått lära sig och uppleva. Tänk att få göra 

det som han mest av allt hade längtat efter – att få bli en sjöman på de Sju 

Haven! Och att under Perbjörns vidare funderingar segla med Ocean Spray 

vidare mot nya vatten och nya vindar och äventyr. 

126

Efterord 

Enligt de rådande emigrationslagarna var fartygsbefälhavarna skyldiga 

att rapportera till myndigheterna om någon besättningsman blivit ”akterseglad”- 

eller rymt – som det vanligtvis kallades. Dessa bestämmelser 

hade även hade även Ocean Sprays nitiske befälhavare – kapten 

August Sjöfors – följt. Normalt medförde avvikandet från ett fartyg 

stränga straffpåföljder för sjömannen, men med tanke på den stora bristen 

på arbetskraft, hade man under senare tider sett mellan fingrarna på 

dessa förseelser. Detta innefattade speciellt nordeuropeiska sjömän, 

vilka var kända för att vara såväl skötsamma som arbetsamma. Ett sätt 

att undgå landets emigrationsbestämmelser var att ingå äktenskap med 

en infödd australienska, vilket många skandinaver gjorde. De skaffade 

sig på så vis ett uppehållstillstånd, vilket i sin tur som regel resulterade 

i ett bestående australienskt medborgarskap. 

Befälseleven Perbjörn 

Mitt namn är uppdiktat. Förnamnet Perbjörn kommer från mina två söner 

Per & Björn. 

127

Tillägg; 

Ombord m/s La Plata fanns en besättning av 50 man. Dessa kom 

de från 35 olika nationer. Man fick således bo - äta - arbeta - fritid 

med alla dessa sjömän. Resan kunde ta 60 dagar t.o.retur Sverige 

Sydamefrika - Nordamerika. Gissa om man fick lära sig internationellt 

umgänge? 

128

Mitt första motorfartyg m/s La Plata 

1948 – 1949 

– mönstrad som däcksbefälselev - 

129

F ö r o r d 

Anledningen till att större delen av reseskildringen med m/s La Plata 

huvudsakligen ägnats åt samvaron med Lotta och Lena har ett direkt samband 

med sjömannens funderingar gällande lastfartygens dåtida snedvridna 

könssamhälle. Ett samhälle som enbart utgjordes av män i varierande åldrar. 

Man kan - om man så vill - uppfatta den unge befälselevens glamorösa 

leverne tillsammans med passagerarflickorna som en tyst protest. En protest 

mot det frustrerande och onaturliga samhälle som han som ung och levnadsglad 

19-åring tvingades leva i. Och då skall man ha i tankarna att han 

enbart var i början av sin sjömansbana. Trots de allvarliga konsekvenserna 

som samvaron med passagerarflickorna utgjorde - trotsade han den konservative 

befälhavarens order vad avsåg umgänget med dessa. Man kan naturligtvis 

så här i efterhand ställa sig den enkla frågan - i vilket annat samhälle 

förekommer ”lagar” som förbjuder ungdomar att frivilligt träffas på 

sin fritid? 

Under fartygets hemresa förstärktes hans osäkerhet inför beslutet huruvida 

han skulle vara villig att viga sitt fortsatta liv till sjöss. Surrogat - i form 

av hamnarnas utbud av villiga glädjeflickor vilka ett flertal av hans skeppskamrater 

flitigt brukad - tilltalade honom överhuvudtaget inte. Väl tillbaka i 

Sverige mönstrade han av och funderade i veckor över om han trots allt 

skulle fortsätta att ägna sig åt sjömansbanan. Facit står att läsa i hans många 

fullskrivna sjöfartböcker. Ödet ville således att han trots nämnda olägenheter 

skulle komma att tillbringa större delen av sitt verksamma liv till sjöss. 

Idag kan han tillåts blicka tillbaka - kan han bara konstatera att han faktiskt 

aldrig behövt ångrat sitt livsavgörande val. Anledningen till detta ”his Statement” 

är tämligen enkelt att svara på. Han fick nämligen förmånen att under 

hela sexton år tjänstgöra som befälhavare i dåvarande Tor lines passagerarfärjor. 

I en värld där enkönssamhället överhuvudtaget inte existerade! 

Tänkbart är förstås att någon moraltant bland läsarskaran förfasar sig över 

sjömannens amorösa gemenskap med de två tonårsflickorna. Pigg tror sig 

ha ett godtagbart svar på denna undran. Han hänvisar till den allvarliga 

händelse som han och tvillingbrodern upplevde som 14-åringar. Bröderna 

130

som vid detta tillfälle var oskulder, blev förförda av en 18-årig flicka. Deras 

fysiska hälsa tog ingen allvarligare skada av incidenten. Vad däremot avser 

den själsliga delen - lämnas denna fråga öppen till läsaren. Hursomhelst - 

kanske var det Vår Herres generositet och godhet som önskade kompensera 

honom för den lätt chockartade händelsen. Istället för att som då tvingas 

dela flickan med sin tvillingbroder, uppenbarade det sig senare i hans liv ett 

flertal tillfällen då det blev hans tur och skyldighet att ställa upp för två 

tjejer samtidigt. Ett sådant tillfälle yppade sig som sagt under den ovan 

beskrivna resan. 

När nu de båda tonårsflickorna råkade dyka upp vid samma plats och tid - 

vore det följaktligen i högsta grad ojust av honom att bara ägna sig åt den 

ena tjejen. Pigg som alltid glatt sig åt omvärldens smickrande omdöme 

rörande hans frikostiga person - följde bokstavligen detta ords genuina 

innebörd. Allt enligt den välkända parollen: "Genom att generöst och osjälviskt 

skänka bort sin kärlek - får man massor med kärlek tillbaka." Innebörden 

i denna tänkvärda fras upplevdes således dubbelt under Piggs samvaro 

med Lottas och Lenas. Ett rendezvous som stundom uppnådde 

kosmiska höjder! Och detta med hjälp av en otvungen naturlig fysisk och 

psykisk trevägskommunikation. 

Trevlig läsning önskar författaren! 

131

Befälselevtiden ombord i m/s La Plata 1948 - 1949 

Det nya året ringdes som tidigare år högtidligt in. Det skulle för 

min del bli ett år som innebar uppbrott från allt som jag tidigare hade 

varit van vid. Jag hade bestämt mig för att bli sjökapten och skickat in 

mina ansökningshandlingar med bifogade betyg och referenser till landets 

största rederikontor - Broströmskoncernen i Göteborg samt till 

Johnson Line i Stockholm. I ansökningsbreven hade jag nämnt att jag 

önskade bli antagen som befälselev. Vid denna tidpunkt erfordrades 48 

månaders sjötjänst för att få tillträde till någon av landets fem navigationsskolor. 

Genom att tjänstgöra som befälselev kunde man korta ner denna 

praktiktid några månader. Johnson Line hörde av sig efter några veckor 

och erbjöd mig anställning som befälselev. Jag uppmanades att infinna 

mig ombord för mönstring i rederiets m/s La Plata sv. = (Silvret) 

- under hennes hamnuppehåll i Norrköping den 25 oktober 1948. 

Nämnda år var ett skottår, och omnämns i den kinesiska astrologin 

som ett så kallat ”globetrottår” vilket väl stämmer in med tanke på mitt 

förestående resande över världshaven. 

Bakefter en tämligen händelselös tågresa till hamnstaden Norrköping, 

bordade jag raskt skeppets landgång. Väl ombord blev jag anvisad 

en liten hytt akteröver. Mönstringen ägde rum i fartygets salong 

där telegrafisten skötte om pappersproceduren. Jag fick skriva in mig i 

fartygets rulla och därefter teckna på ett omfattande anställningskontrakt. 

Efter ett kort besök hos befälhavaren - Gösta Dahlqvist - och hos 

de tre tjänstgörande styrmännen, fick jag kvittera ut en madrass och 

kuddvar hos chiefstewarden. Lakan och örngott fick man själv medföra, 

och eftersom detta redan tidigare hade meddelats mig brevledes, 

hade jag tagit med mig två ställ hemifrån. Normalt placerades elever 

och övrigt manskap i tvåmanshytter, men eftersom min tilltänkte hyttkamrat 

ej dök upp vid fartygets avgång, fick jag ensam disponera 

elevhytten som var belägen akterut. 

132

Jag sattes omgående i arbete vilket bestod i att nere i treans lastrum 

fylla upp papperssäckar med halm. Dessa var avsedda att stoppas mellan 

jättestora pappersrullar och på så vis skydda dem från klämskador. 

Min arbetsuppgift utsträckte sig även till att placera de nämnda säckarna 

mellan rullarna allt eftersom de firades ner i lastrummet. Efter 

färdiglastningen uppmanades jag att stoppa upp mitt madrass- och 

kuddvar med resterande halm. Såväl pappersrullarna som jag själv 

skulle på detta sätt skyddas från fartygets krängningar och rullningar 

under vår färd genom ett höststormigt Atlanthav. 

Strax efter klockan åtta på kvällen avseglade vårt fartyg assisterat 

av två bogserbåtar från Norrköping med Las Palmas som första destinationshamn 

- i och för bunkring. Besättningen bestod inalles av 48 

personer vilket inkluderade såväl manskap som befäl. Utöver dessa 

medförde fartyget 24 passagerare som omfattade barnfamiljer och deras 

au pair. Samtliga tillhörde en grupp missionärer som var utsända 

av sina kyrkor att frälsa indianer i Peru. Väl till sjöss sökte de upp besättningsmedlemmarna 

vilka de önskade frälsa med sina förböner. 

Detta lyckades dock inte så bra, och efter några dagars trägna övertalningsförsök 

höll de sig borta från besättningen hytter och mässar. Vid 

denna tidpunkt existerade ännu inte någon reguljär passagerarflygtrafik 

över Atlanten, varför den tidens långväga resenärer var hänvisade 

till passagerarbåtar, alternativt kombinerade last- och passagerarfartyg. 

Jag tilldelades 4-8 vakten och kom på så vis att gå på överstyrmannens 

vakt under nämnda klockslag - morgon och kväll. 

Under den mörka tiden på dygnet bestod jobbet i att omväxlande styra 

och hålla utkik. Övrig arbetstid ägnades åt alla de slag av fartygsunderhåll. 

Vår route gick via Nordsjön, Engelska kanalen och Atlanten 

ner till Las Palmas - Gran Canaria. Luften blev efterhand ljummen, 

varför höstkläderna ersattes av lättare sommarplagg. Efter frukosten 

som intogs klockan åtta, undervisades jag i navigation och sjömanskap 

av andrestyrmannen. Detta pågick varje sjödygn och var ett krav för 

att få praktiktiden kortad. Tillsammans med vakttjänst, navigationsundervisningen 

och därtill hörande läxor, uppgick min dagliga arbetstid 

till dryga 14 timmar. 

133

Efter bunkringen i Las Palmas satte vi kursen mot Karibien där vår 

första lossningshamn Cartagena låg. Med hjälp av grova träreglar och 

vattentäta presenningar riggade däcksmanskapet upp en badbassäng 

vilken fylldes med salt havsvatten. På stora anslagstavlor meddelades 

badtider för passagerare, befäl och manskap. De först nämnda hade 

tillträde till bassängen alla sjödygn mellan klockan 0800 -1600, varefter 

manskapet tilldelades badtider mellan 1600 2000. Efter nämnda 

tidpunkt tömdes bassängen och iordningsställdes inför nästa baddag. 

Under dålig väderlek var det förbjudet att bada vilket kungjordes med 

en tömd bassäng. 

Den sjätte dagen efter avgången från Las Palmas, mötte vi ett tropiskt 

oväder med vindstyrkor omkring 30 sek./m i byarna. Mitt livs 

första rejäla sjösjuketrauma infann sig, och förvärrades genom min 

tilldelade arbetsplats. Utrustad med en bastant rosthacka var jag nämligen 

beordrad ner i fartygets förliga tank - på sjömansspråk kallad 

förpiken - för att knacka rost. Under de ständigt återkommande kraftiga 

dykningarna, åtföljda av lika häftiga sjöhävningar, försökte jag 

krampaktigt utföra den beordrade rostknackningen. De våldsamma rörelserna, 

kombinerade med tankens stinkande odörer blandade med 

lukten från mina spyor, resulterade i rejäla pumprörelser som effektivt 

tömde min plågade mage på sitt innehåll. För att undvika glåpord och 

skam från mina skeppskamrater, fortsatte jag frenetiskt mitt arbete. 

Överstyrmannen lät mig i efterhand förstå att denna arbetsuppgift 

var en av många som skulle fostra mig till en god sjöman. Detta genom 

att - redan tidigt under min sjömansbana få uppleva och respektera 

havets oerhörda naturkrafter. Eftersom jag hade tilldelats vakttjänst 

borde min arbetsplats ha varit på bryggan eller på något ställe i dess 

omedelbara närhet. Dagmanssysslan som jag blivit satt att utföra skulle 

enbart vara ett par dagar, och detta för att låta mig få en allsidig 

tjänstgöring. Styrmännen hade sinsemellan spekulerat i huruvida jag 

skulle orka fullgöra rostknackningen i förpiken, det dåliga väderleksförhållandet 

till trots. Jag bestod således testet mot alla odds. 

Dryga sexton dygn efter avgången från Norrköping, ankrade vi upp 

på Cartagenas redd. Efter att myndigheterna klarerat fartyget, fördes 

134

hon till kaj assisterad av en lots. Plötsligt hade termometrarna hissat 

kvicksilvret i höjden, och visade dryga 30 grader. Tillföljd av den 

höga luftfuktigheten förnams temperaturen som åtskilliga grader varmare. 

Eftersom man vid denna tid inte kände till begreppet ”air condition” 

ombord i fartyg, var det nästan omöjligt att sova i hytterna. Detta 

löste man genom att ta med sig sin halmmadrass på däck, där den lätta 

nattbrisen möjliggjorde några timmars sömn. Lossningen startade strax 

efter det att fartyget kommit till kaj och skulle fortsätta hela natten. Vi 

räknade med att vara slutlossade påföljande middag. Ett stort antal 

taxibilar gled upp utmed fartygssidan, och tillsammans med befälhavaren 

troppade passagerarna ner utmed fartygslandgången i sina vita 

eleganta tropikkläder. Rederiets agent hade hyrt in en guide, och i hans 

sällskap skulle gruppen uppleva stadens sevärdheter. Passagerarna 

hade löst biljett till Colon och skulle således debarkera fartyget först 

efter passagen av Panamakanalen för sin vidare resa utmed dåliga 

landsvägar till sin slutdestination i Peru. 

Själv fick jag en ledig kväll, och tillsammans med en maskinelev 

vid namn Johan, skulle vi se oss omkring i stan. Vi bestämde oss för 

att hyra en taxi vilket visade sig vara ett både billigt och trivsamt sätt 

att uppleva stan. De flesta taxichaufförer var hyggliga och språkkunniga, 

så och vår chaufför. I deras självpåtagna roll tycks emellertid 

även ingå att hjälpa sjömännen med unga flickkontakter. En stor del av 

sin försörjning fick de på så vis från såväl horhus som från barägare, 

till vars inrättningar sjömännen forslas. Fartygets befarna matroser 

hade emellertid under resans gång vänligt nog varnat sina oerfarna 

skeppskamrater för nämnda äventyr. Detta eftersom flickorna i denna 

del av Sydamerika var vandrande smittokällor av alla de slag av könssjukdomar. 

Stan visade sig vara rejält nersliten och smutsig. Man kunde knappast 

hitta en gata eller väg som inte hade djupa hålor fyllda med illaluktande 

regnvatten. Denna årstid uppträdde det dagligen rejäla skyfall, och 

eftersom det tydligen saknades avloppssystem värt namnet, blev resultatet 

det nämnda. Den blygsamma bilparken inkluderande taxibilar, 

bestod till största delen av nerslitna amerikanska förkrigsmodeller. Gator 

och torg kantandes trots den sena timmen av alla de slag av frukt- 

135

och grönsaksstånd. Orsaken var enligt vår chaufför att försäljarna, som 

var småbönder från stadens omgivningar, inte ansåg sig hade råd att 

återvända hem förrän deras varor var slutsålda. 

Taxiföraren körde oss runt i stadens centrum och berättade stolt om 

byggnadernas intressanta historia. Efter några timmas bilkörning föreslog 

han ett besök till stadens stolthet - dess mysiga badplats. Den visade 

sig vid denna sena timma vara helt tom på folk. Eftersom ingen 

av oss hade räknat med denna visit, hade vi inga baddräkter med oss. 

Då vi emellertid tycktes vara helt ensamma på stranden - bestämde vi 

oss för att svalka våra svettiga kroppar i det våta elementet. 

Nakna och oblyga dök vi således ner i Karibiska havet, en upplevelse 

som verkligen var värt besöket. Med tanke på det hajrika vattnet, 

tillrådde vår chaufför oss att enbart simma parallellt utmed strandremsan. 

Efter badet och en snabb språngmarsch utmed stranden, kröp vi 

åter in i våra paltor och återvände till taxin. Ett par stopp för riklig 

fruktproviantering följde, varefter vi styrde kosan ner mot hamnen och 

vårt fartyg. Väl ombord till den efterlängtade madrassen - ordentligt 

förankrad på däck - föll jag omgående in i en djup och välbehövlig 

sömn. 

Tidigt följande morgon väcktes jag av fartygets vaktman, och några 

timmar senare lossade vi våra förtöjningar och avseglade mot Panamakanalen. 

Efter en tämligen händelselös resa i Karibiska havet, anlände 

vi till nämnda kanal. Den var försedd med jättestora slussar på 

såväl Atlant- som Stillahavssidan. Efter att till ankars inväntat en konvoj 

av alla de slag av handelsfartyg, påbörjades bogseringen av vårt 

fartyg till den första slussen. Väl framme vid denna väntade sex stora 

dieseldrivna lok - tre på vardera sidan av fartyget - som skulle dra oss 

genom slussarna. Loken var försedda med kraftiga wiretrummor, och 

med hjälp av kanalens egna båtmän trädde man wireögonen över fartygets 

rejäla pållare. Överallt skymtade man US soldater i full stridsmundering. 

Då kanalzonen är av ett ytterst strategiskt värde för USA, 

lämnade man tydligen ingenting åt slumpen. Deras marina enheter 

måste vid behov kunna förflyttas mellan Atlanten och Stilla Havet. 

Skulle kanalen av någon anledning slåss ut, återstår enbart passagen av 

136

Kap Horn som är belägen utmed Argentinas sydspets. Ett synnerligen 

dåligt alternativ vilket man kan övertyga sig om efter en snabbtitt på 

sjökortet. 

Det tog oss drygt 18 timmar att passera genom slussar och kanal. Efter 

att väl ha passerat genom denna sattes våra passagerare iland på 

Colons redd, varefter de skulle påbörja sin trapatsrika resa till sitt 

slutmål. Vi angjorde ett antal lossningsplatser utefter den mellanamerikanska 

kusten. Alldenstund inga hamnar fanns tillgängliga, lossade vi 

vårt gods på respektive redder där stora pråmar väntade. Vår första 

hamn i Kalifornien blev San Diego. Denna hamnstad inhyser US Navys 

största flyg- och flottbaser i Stilla Havet. Kilometer efter kilometer 

av kajer var belamrade av alla de slag av krigsfartyg - från torpedbåtar 

och ubåtar till hangarfartyg och kryssare. Vårt korta hamnbesök tillät 

mig bara ett snabbesök i stan som vimlade av ”sailors” och flygare. I 

detta mansdominerande samhälle såg man inte till många kvinnor. 

Självfallet fanns de men tydligen försvunnit bland de kraftigt överrepresenterade 

gossarna i uniform. Mitt unga livs första khakiställ hann 

jag i alla fall inhandla under den korta visiten i San Diego. Något liknande 

plagg fanns vid detta tillfälle inte till salu i Sverige. 

Vi besökte därpå i snabb följd städerna San Pedro - hamnstad till 

Los Angeles - San Francisco och Seattle, alla belägna i Kalifornien, 

USA:s folkrikaste stat. Som det mesta i USA-sammanhang var allt 

enormt stort. Trots en ofattbar trängsel och en lika enorm biltrafik som 

tycktes belamra varje meter i de väl tilltagna körfälten - för att inte 

nämna parkeringarna - var innevånarna kolossalt vänliga och tillmötesgående. 

Ett tydligen typiskt amerikanskt drag hos människor som 

lever utmed den Kaliforniska Stillahavskusten. Skulle man in till stan 

från de avlägset belägna hamnområdena, behövde man inte ta många 

steg förrän en vänlig bilist stoppade och erbjöd skjuts. Kanske stod 

förklaringen att finna i det sköna klimatet som påverkar deras livsstil. 

Man bör dock i sammanhanget ha i minnet att detta besök skedde under 

det första halvåret 1949, vilket således inte är någon garant för dagens 

förhållande. Det Kaliforniska året-runt-vädret erbjuder oftast en 

blå himmel och en avundsvärd hög genomsnittstemperatur. Dock skil- 

137

jer det förstås en hel del mellan de norra och södra delarna i nämnda 

stat. 

Vår nästa lossningshamn var Vancouver vars delstat heter British Columbia 

och ligger i Canada. Denna hamn var vändpunkten på resan. 

Staden påminde mycket om norrländska brukssamhällen, även om allt 

var så mycket större. En stor del av stans byggnader var uppförda i trä 

och hade, i jämförelse med de kaliforniska städerna, låg bebyggelse. 

Många av stans befolkning hade enligt uppgift skandinavisk ursprung. 

Man blev också mycket väl bemött som svensk i dessa trakter. Efter 

slutlossningen vände vi stäven mot söder, och gjorde kortare uppehåll 

för lastning i de tidigare nämnda hamnarna utmed kusten. Den mesta 

delen av vår last bestod av fruktkonserver som producerats av kaliforniska 

och hawaiianska fruktodlare. 

Fullastade lämnade vi San Diego på vår väg söderut, för att en vecka 

senare återigen passera Panamakanalen. Efter att på nytt ha passerat 

denna, satte vi kurs mot Antwerpen vilket skulle bli vår första europeiska 

hamn. Efter ett besök i nämnda stad återstod Rotterdam och Hamburg 

varefter Malmö blev vår nästa lossningshamn. Väl framme vid 

Malmö redd möttes vi av en hamnlots som med säker hand förde oss 

till vår kajplats i Frihamnen. Glad som en speleman fick jag det stora 

förtroendet att stå till rors under den korta sträckan från lotsplatsen till 

den anvisade förtöjningsplatsen. Efter att ha blivit beviljad en kort 

landpermission, lastade jag min rymliga sjösäck full med alla de slag 

av dåtidens ransonerade livsmedel som konserverade fruktkonserver, 

kaffe etc., och tog en taxi hem till föräldrahemmet där jag mottogs 

som en hjälte. Kaffe och tropiska fruktkonserver hade inte funnits att 

köpa på åratal. Timmarna rann fort undan och det var dags att återvända 

till fartyget som skulle avsegla samma kväll. Efter slutlossningen i 

Stockholm påbörjade vi lastningen i ett flertal norrlandshamnar varefter 

färden gick till Göteborg. 

Efter lastningen i Göteborg angjorde vi ett par större kontinenthamnar 

för kompletteringslastning varvid Rotterdam blev vår sista europeiska 

hamn. Denna resa skulle omfatta hamnar utmed Sydamerikas ostkust 

med Buenos Aires som sista lossnings- och lastningshamn. Far- 

138

tyget kom även denna gång att inhysa tolv passagerare vilka samtliga 

skulle debarkera i vår första lossningshamn Rio de Janeiro i Brasilien. 

Passagerarskaran bestod av konsulat- och ambassadfamiljer vilka inkluderade 

några barn. Utöver dessa medföljde fyra au pair flickor i 

åldrarna 16-18 år av vilka två tillhörde familjerna. De två yngsta flickorna 

som reste ensamma blev noggrant inspanade av fartygsbesättningen 

då de trippade uppför landgången i Göteborg. 

Efter ett kort hamnbesök i Rotterdam satte vi på nytt kurs mot vår 

bunkringshamn Las Palmas - belägen på Kanarieöarna. Utöver bunkring 

provianterade vi färskvaror av alla de slag, samt fyllde upp våra 

färskvattentankar. Tillföljd av det korta hamnuppehållet tilläts ingen 

av besättningen att stiga iland. Anledningen till detta var att det vid ett 

par tidigare besök hade hänt att några sjömän hade rymt och gömt sig i 

de otillgängliga bergen på ön. Ett utsökt bra klimat och mängder med 

söta kanararianska flickor lockade förstås dessa vikingasöner till ett 

drömlikt framtida behagligt liv på ön. Enligt tillförlitliga uppgifter såg 

öns dåtida myndigheter mellan fingrarna på denna olagliga emigration. 

Landstigningsförbudet omfattade självklart inte passagerarna, vilka 

under befälhavarens ledning hämtades upp av ett flertal hästdroskor. 

Solen sken från en molnfri himmel och termometern visade på 28 

grader. Kajen vimlade av försäljare som saluförde en stor mängd varor 

av alla de slag. Min månadslön som befälselev utgjordes av 100 kronor, 

varför jag frivilligt avstod från att frestas av månglarnas oupphörliga 

övertalningsförsök. Övertidstimmarna som jag tjänat in hade 

ännu inte utbetalats. Det var dock inte tal om något astronomiskt belopp 

eftersom min timlön uppgick till en krona! Las Palmas anlöpet 

varade i drygt sex timmar varefter vi styrde sydvästvart med Rio de 

Janeiro som nästa destinationsort. 

Däcksbesättningen hade under hamnuppehållet på nytt riggat upp 

badbassängen vilken ombord gick under det pretentiösa namnet 

”swimmingpoolen”. I min tidigare skildring av resan till North Pacific 

beskrev jag byggnadsmaterial och byggnationsmetod, men glömde i 

hastigheten bort att nämna poolens trampolin som kom att bereda så 

mycken glädje för fartygets badgäster. Med tanke på poolens ringa 

139

djup - mellan 1.50 m & 1.80 m - var det strängt förbjudet att dyka med 

huvudet före i bassängen. 

Min arbetsuppgift utöver vakttjänsten på morgonvakten var att ”natta” 

trädäcken vilket innebar att de dagligen skulle spolas. Därutöver 

skulle jag torka samtliga av midskeppsbyggnadens teakräcken, relingar, 

lejdare och mahognysoffor. De sistnämnda innehöll livräddningsutrustningar. 

Till sist bestod mina morgonsysslor i putsning av alla 

passagerarhyttfönster på promenaddäcken. Mitt första nattningsuppdrag 

påbörjades i gryningen morgonen efter avgången från Las Palmas. 

Eftersom begreppet ”air condition” ännu inte hade uppfunnits - 

något som jag redan tidigare nämnt - stod alla passagerarnas hyttfönster 

helt öppna utmed promenaddäcken. Detta var den enda svalka som 

de kunde tillgodogöra sig i det tropiskt varma och fuktiga havsklimatet. 

Här gällde det således att vara försiktig med spolslangen så att inte 

vattnet kom på fel ställe. När endast fönsterputsningen återstod hade 

solen hunnit en bra bit upp på sin bana över himlavalvet. På dessa latituder 

steg den vinkelrätt upp över horisonten, för att efter sitt zenitläge 

vid middagstiden, återigen sänka sig vinkelrätt i havet på aftonen. 

Med flinka händer påbörjade jag rengöringen av styrbords förliga 

fönster och fortsatte skyndsamt vidare. Framme vid de två sista fönstren 

kunde jag inte låta bli att kika in. Utslagna i varsin koj skymtade 

jag två nakna flickkroppar. Lakanen som de hade varit insvepta i hade 

glidit ner på hyttdurken. Trots vetskapen och risken för allvarliga repressalier 

kunde jag inte med bästa vilja i världen förmå mig att lämna 

de nämnda fönstren som redan var putsade. Flickornas nakna kroppar 

förde mina tankar tillbaka till tvillingflickorna Michelle och Isabella, 

vilket ytterligare skärrade mitt omtöcknade tillstånd. Jag identifierade 

snabbt flickorna som de tjejer vilka besättningen hade spanat in på 

landgången strax före avgången från Göteborg. De såg ut att vara 

jämnåriga med Michelle och Isabella, vilket betydde att de kunde vara 

omkring 16 år gamla. Hur orättvist hade förresten inte ödet drabbat 

mig genom att på nytt påminna mig om mina kära tvillingflickor, nu 

när jag efter alla dessa år äntligen hade förträngt dem i mitt minne. 

140

Efter nattningssysslorna återvände jag lätt omskakad till bryggan. 

Klockan hade hunnit bli några minuter efter sex och solen hade hunnit 

klättra ännu en bit upp på himlavalvet. Dess strålar började redan 

bränna min bara överkropp. Överstyrmannen tog genast till orda och 

sa: - Eleven har nu hunnit bli lite varm i kläderna varför Du hädanefter 

skall få det ansvarsfulla hedersuppdraget att fylla och tömma simbassängen 

morgon och kväll. Med båda slangarna bör den vara fylld på 

cirka trettio minuter. Du måste stanna kvar tills vattnet rinner över 

kanterna. Befälhavaren brukar ta sitt dagliga morgonbad klockan nio. I 

övrigt gäller de badtider som skylten anger. Snabbt som vinden begav 

jag mig ner till poolen och fyllde den med det ljumma salta havsvattnet. 

Jag hade knappast hunnit avsluta fyllningen då morgonens två första 

badgäster dök upp på promenaddäckets akterkant. På långt avstånd 

kände jag igen tonårsflickorna från morgonens nattning. Dock med 

den skillnaden att de nu var iförda ett par minimala bikinibaddräkter. 

Efter att ha presenterat sig som Lena och Lotta, frågade de om det var 

tillåtet att bada i poolen. Tillföljd av den olidligt fuktiga värmen i hytten 

hade de genomlidit en praktiskt taget sömnlös natt. Dock - tillade 

de fnittrande vill vi i ärlighetens namn erkänna att vi låtsades ”sova 

räv” under Din grundliga fönsterputsning i morse. Vår utstuderade 

plan gick helt enkelt ut på att ogenerat exponera våra nakna kroppar 

för Dig, och på så vis väcka Ditt intresse gentemot oss, sa de i mun på 

varandra. 

Eftersom vi båda kommer från ett litet samhälle intill Kalixälven är 

detta med bastu och därmed nakenhet ett tämligen naturligt beteende 

bland oss. Hoppas således att vi inte chockade Dig sjöman, fortsatte de 

fortfarande i mun på varandra samtidigt som de oblygt lösgjorde sig 

från sina baddräkter och hoppade i den just fyllda poolen. Frågan huruvida 

de hade tillåtelse att använda poolen hade både jag och de tydligen 

glömt bort. Eftersom fartygets besättning inte började sina arbeten 

förrän klockan åtta, kunde vi ostört pratas vid en stund. Själv hade 

jag all möda i världen att avstå från att göra mina badgäster sällskap i 

poolen. Detta trots att de båda på alla sätt försökte övertala mig. Ris- 

141

kerna var helt enkelt för stora för upptäckt och den därmed följande 

stränga straffpåföljd. 

Under tiden som jag med stigande upphetsning följde badnymfernas 

starkt erotiskt exponerade vattengymnastik, funderade jag ut en djärv 

alternativ badplan. Som jag tidigare har berättat ingick det numera 

även i mina rutiner att tömma poolen på kvällarna. Detta kunde ske 

någon gång efter manskapets badtider som enligt kaptenens skriftliga 

order var bestämd att ske klockan åtta. Eftersom poolen var placerad 

på styrbords akterdäck - tätt intill poopbyggnaden - var det i tropikmörkret 

omöjligt att urskilja den, än mindre upptäcka huruvida den var 

tömd eller fylld med havsvatten. Med ett för mig ovanligt djärvt utspel 

föreslog jag således tjejerna att göra mig sällskap till kvällsdoppet 

klockan tio. Normalt skall jag tömma poolen vid denna tidpunkt, men 

detta kan självklart förhalas. Den sena tidpunkten garanterade att det 

aldrig skulle finns någon människa på akterdäcket. Själv bodde jag ensam 

i elevhytten som var belägen i poophuset på fartygets akterdäck 

strax intill poolen. Manskapet var inkvarterat i hytter under backen, 

vilket är den förigaste delen av fartyget. Passagerarna - befälhavaren 

och befälets hytter var belägna i midskeppsbyggnaden. Inte någon av 

de nu nämnda personerna brukade besöka akterdäcket under de dygn 

då fartyget befann sig till sjöss. 

Denna omfattande beskrivning av de ombordvarandes förläggning 

var avsedd att upplysa flickorna om den ”privacy” som mitt föreslagna 

romantiska kvällsdopp hade att erbjuda. Upphetsad och lätt rodnande 

av deras sensuella minspel, fortsatte jag på min inslagna monolog. Eftersom 

även jag har svårt för att sova i min kvalmiga hytt, finns det ytterligare 

en anledning att tillbringa några kvällstimmar i den svala 

poolen. Och detta i trevligt norrländskt au-pair sällskap. Under några 

thrilleraktiga sekunder tittade flickorna leende på varandra, vände därpå 

sina små söta ansikten mot mig och sa: ”see you tonight – sailor”! 

Min chansartade invit hade gudskelov mottagits positivt. Jag hade således 

tolkat deras utmanande kroppsspråk i poolen rätt. Min sjömansvardag 

hade plötsligt ändrat karaktär. Från det kvalfulla rostknackningsuppdraget 

till en första klassens kärleksodyssé som snart skulle ta 

sin början - Olè! - och detta på mitt fartyg - och på samma resa! 

142

Den framförliggande frivakten och påföljande sjövakt segade sig 

fram minut för minut. För att vara riktigt fräsch och utvilad till kvällen 

hade jag försökt att sova bort en stor del av min frivakt. Eftersom andre 

styrmannen hade fått ett tidsödande skrivuppdrag av kaptenen, varskodde 

han mig att våra dagliga navigationsstudier fick anstå tills vidare. 

Med tanke på de planerade poolmötena kunde ingenting passa 

mig bättre. Efter mitt besök på bryggan hos andrestyrmannen var jag 

tvungen att passera båtdäcket. Ensamma i det starka solskenet träffade 

jag på Lena och Lotta som passade på att bättra på sin solbränna. Vid 

min passage av deras solstolar vände de sig mot mig, och med en flirtig 

blick i ögonen upprepade de i mun på varandra; ”see you tonight 

sailor” - och tillade ... Pigg. 

Skeppsklockan slog 4 glas vilket betydde tio på kvällen. Minuterna 

innan hade jag smugit mig ner i det ljuvligt 27-gradiga salta atlantvattnet. 

En lätt västlig dyning fick m.s. La Plata att behagligt rulla fram 

och åter där hon klöv Sydatlanten väldiga havsyta med en snittfart av 

18 knop. Utefter fartygsskrovet och förut utmed de vita bogvågorna 

lyste miljarder mareldar som i prakt tävlade med södra stjärnhimlens 

myriader av planeter och stjärnor. Vid varje krängning av fartygets 

skrov glimrade likaledes poolens yta av det fascinerande mareldskådespelet. 

De delar av min kropp som befann sig ovanför vattenytan 

lyste ikapp med marelden som rann över poolkanten vid rullningarna. 

Anblicken kunde liknas vid en gnistrande trolsk silverskatt. I sammanhanget 

kunde fartyget knappast ha fått ett lämpligare namn. Det 

praktfulla namnet - La Plata - hade skeppet för övrigt blivit döpt efter 

floden med samma namn som rinner förbi Buenos Aires och vidare ut 

i Sydatlanten. Ordet ”La Plata” är spanska och betyder silvret eller silverskatten. 

I mina tankar associerade jag sålunda fartygsnamnet med 

de två små norrländska ”silverskatterna” som förhoppningsfullt snart 

skulle uppenbara sig. Jag kände mig med andra ord som en ”skattjägare” 

som förhoppningsfullt borde kunna lägga beslag på den värdefulla 

levande skatten. Men egentligen var det hela för bra för att vara 

143

sant. Kanske hade de avsiktligen skojat med den trånande sjömannen i 

poolen. 

Jag hade emellertid knappt tänkt tanken ut förrän jag i den mörka 

tropiknatten upptäckte mina små nyvunna flickvänner. Väl framme vid 

poolkanten tog de återigen oblygt och naturligt av sig sina minimala 

baddräkter, och gled försiktigt ner i den ljumma poolen. Eftersom vi är 

två och Du den ende pojken bland oss är det kanske på sin plats att vi 

tar initiativet till en närmre presentation av oss båda. Med en elegant 

dykning klöv de därpå poolens vattenyta och landade helt intill mig. 

Lotta som var äldst tryckte sin smärta kropp mot min och gav mig en 

öm kyss. Efter en stunds absolut stillhet avlöstes hon av Lena som 

upprepade samma ljuvliga ritual. 

En bättre start på kvällen kunde jag knappast ha önskat mig. Strax 

före flickornas oblyga kroppskontakt med mig, försökte jag generat 

klämma in min starkt erigerade snopp mellan benen. Dock förlorade 

jag greppet om den under pusskalaset som inledde vår bekantskap. Det 

blev på så vis - som flickorna så riktigt uttryckte det - jag som på ett 

naturligt sätt besvarade deras starka känsloengagemang. Efter att under 

en dryg halvtimme nyfiket ha intervjuat mig var det deras tur att 

berätta lite om sig själva. 

Båda hade just fyllt 16 år och varit lek- och klasskamrater under alla 

år. Lotta var två månader äldre än Lena. Båda hade just taget realexamen 

och sökt in till läroverket i Umeå. I samma veva som de fick reda 

på att de var antagna, hade en kusin till Lottas mamma skrivit och hört 

sig för efter ett par svenska au-pair flickor. Kusinen var en äldre man 

som genom ett arv blivit ägare till en jättestor boskapsfarm – ”hacienda” 

på portugisiska - en dryg timmas bilresa från Rio de Janeiro. Han 

hade nyligen förlorat sin hustru, ende son och svärdotter i en tragisk 

bilolycka. Genom tillbudet hade han blivit ensamstående med sina tre 

minderåriga barnbarn. Nu var han i desperat behov av några svensktalande 

au-pair flickor som snarast kunde hjälpa honom. 

Genom brevet till Lottas mamma fick flickorna reda på mannens 

akuta situation. Eftersom de vid detta tillfälle var skoltrötta bad de rek- 

144

torn vid läroverket om ett års studieuppskov, vilket beviljades. Efter 

detta gick allt väldigt snabbt. Mammans kusin på farmen utanför Rio 

de Janeiro blev telegramledes underrättad, och några dagar senare anlände 

flickornas båtbiljetter. Ett litet problem hade emellertid uppstått. 

Båda flickorna hade under det sista skolåret haft sällskap med två 

enäggs-tvillingpojkar. De gick båda i flickornas parallellklasser och 

hade också blivit antagna vid läroverket. När de fick beskedet om att 

flickorna Brasilienresa som skulle vara i ett helt år, ställde de ett ultimatum 

till dem. Enligt detta hade Lotta och Lena att välja mellan sina 

pojkvänner eller au-pair- jobbet i Rio de Janeiro. 

Deras val blev inte lätt, men i slutändan hade de ett entydigt svar till 

hands. Vi väljer Rio de Janeiro pojkar! Vill ni ha oss då vi kommer 

tillbaka hem om ett år så är det ok. I annat fall får Ni leta rätt på några 

andra brudar som kan ersätta oss. Om Ni nu kan hitta några med våra 

kvalifikationer förstås - blev deras tuffa svar. Förmodligen var detta 

deras enda chans i livet att få uppleva en annan spännande del av världen. 

Och dessutom vara till nytta för en kär förtvivlad släkting. Kavaljerer 

lär det knappast vara någon brist på när de återkom hem. Båda 

hade de för övrigt under senare tid funnit pojkarna aningen barnsliga 

och oerfarna, något som gjorde dem tveksamma till en längre relation. 

Dessutom kändes det som om tiden var mogen att söka sig till lite 

mognare och erfarnare män, fortsatte de fnissande. Något dygn efter 

avfärden började de emellertid känna av den fysiska saknaden från 

pojkarna. De hade med sina föräldrars godkännande - trots deras unga 

år - inlett intima sexförbindelser med tvillingarna. Att plötsligt mista 

denna mysiga del av samlivet kändes förvisso både visset och deprimerande. 

Så hade flickornas situation varit då de embarkerade fartyget. 

De fortsatte därefter att i nuläget klä sina innersta tankar med ord. En 

känsla av tomhet hade således inträtt efter det att de hade lämnat 

hemmet. Denna fick nytt bränsle då vi fick syn på Dig under embarkeringen 

i Göteborg. Du påminner oss nämligen på något märkligt sätt 

om våra före detta pojkvänner. Och detta i synnerhet vad åsyftar Din 

kroppsbyggnad och gång. En detalj skiljer Er emellertid rejält från 

varandra och det är åldern och konstigt vore det om inte två tre år skul- 

145

le sätta sina spår. Vi gissar med andra ord att Du är 18-19 år. Man 

skulle nästan kunna tro att Du var deras äldre bror. Vi tvekade lite efter 

det att ha samtyckt till poolbesöket, men vågade inte avvisa Ditt 

erbjudande och därmed kanske riskera att gå miste om Din bekantskap. 

Vår ärliga förhoppning är emellertid nu att Du inte skall uppfatta 

vår öppenhet och intimitet på ett felaktigt sätt. Den är bara ett uttryck 

för vår desperata längtan efter den kroppsliga närhet som vi så cyniskt 

gick miste om då vi lämnade våra pojkvänner. Hade vi haft möjlighet 

att rådfråga våra mammor i nuläget, tror vi med säkerhet att de skulle 

finna vår bekantskap med Dig såväl fascinerande som romantisk. De 

har nämligen båda haft ett intimt förhållande med ett par blivande sjöbefäl 

i sin ungdom som tyvärr upplöstes. 

Flickorna avslutade sin berättelse med att delge mig befälhavarens 

stränga förhållningsregler under deras vistelse ombord. De var bland 

annat förbjudna att dricka starkare drycker än lättöl. Dansen som gick 

av stapeln varje kväll i salongen var inte tillåten för passagerare som ej 

fyllt 18 år. Undantag gjordes för dem som reste i målsmans sällskap. 

Klockan tio varje afton skulle det vara tyst och släckt i deras hytt. Ett 

absolut förbud att umgås med fartygets besättning var dessutom utfärdat. 

Detta omfattade såväl manskap som befälspersoner. Fartygets besättning 

var förbjuden att vistas på promenad- och båtdäcken utom om 

arbetsuppgifterna därtill krävdes. Dessa däck var enbart reserverade 

för passagerarna och befälhavaren. Vad avsåg poolen så upplyste ett 

anslag om badtiderna. Med små roade leenden fortsatte flickorna omväxlande 

att återge fartygets ordningsstadga. Båda erkände utan omsvep 

att De redan hade brutit mot ett flertal av kaptenens förbud. Skulle 

vårt poolmöte uppdagas lär kanske Dina dagar i rederiet vara räknade 

- käre sjöman? Eventuella repressalier mot oss flickor skulle däremot 

bli tämligen verkningslösa eftersom vi båda stiger iland vid ankomsten 

till Rio de Janeiro. Ännu en fråga återstår som vi önskar få 

besvarad omgående? Om Du får välja mellan oss och kaptenens eventuella 

repressalier - vad väljer Du då? Mitt svar löd: - Kära vänner, jag 

är en obotlig spelare och väljer självklart Er båda! 

Därmed har jag visat mig mognare än Era f.d. pojkvänner och samtidigt 

avslöjat min själs oreserverade känsloengagemang. Den kropps- 

146

liga känslobindningen exponerade jag som bekant då vi hälsade på 

varandra i poolen. Min 19-åriga livserfarenhet får i övrigt svara för sig 

själv. Jag hade knappt uttalat de sista orden förrän jag översköljdes 

med intensiva kyssar och ömma omfamningar. Mitt ”Statement” hade 

tydligen fallit i god och fruktbar jord. Flickorna hade funnit en man 

hos vilken de skulle kunna tillåtas vara sig själva. Detta i överensstämmelse 

med skildringen från deras oblyga och naturliga leverne i sin 

hemby. 

Flickornas hittillsvarande samtal avlöste varandra på ett sätt som 

fick mig att uppfatta dem som en individ. Tydligen hade deras livslånga 

kontakt sammanvävt deras själsliv vilket fick dem att framstå 

som jämnåriga syskon. Den som pratade stod tätt intill mig i poolen 

och följde ängsligt mitt minspel, allt under det att hennes väninna 

lyssnande simmade runt i den lilla poolen. På detta sätt bytte de oupphörligen 

plats med varandra Deras favoritsimsätt var ryggsim som de 

förresten hade vunnit en massa tävlingar i. På grund av den höga salthalten 

i det ombordpumpade sydatlantvattnet flöt större delen av deras 

lätta kroppar ovanför vattenytan. Marelden glittrade som tusentals diamanter 

på den nakna solbrända huden, och tecknade sensuellt varenda 

detalj i deras praktfulla gestalter. 

Under tiden hade mina sinnen njutit av det tjugosjugradiga atlantvattnets 

sälta och den sagolikt ostörda miljö där våra kroppar tycktes 

smälta samman. Marelden spädde på den marina atmosfären med sitt 

trolska ljusskimmer, vilket på ett sällsamt sätt bedövade badtrions sinnelag. 

Lotta som simmat runt i poolen lämnade denna och återkom 

ögonblicket efteråt med en liten bag i handen. Med ett par graciösa 

steg klättrade hon upp på den låga trampolinen. Väl på plats plockade 

hon fram en flaska mousserande vin, en liten skål med osttärningar 

och tre glas. Med en dämpad smäll lämnade korken flaskan - glasen 

fylldes upp - varefter Lotta med ett viskande ”very welcome” önskade 

oss alla välkomna till det lilla improviserade poolpartyt. Den första 

klunken vin hade precis blivit svald då Lena försåg oss alla med en liten 

huvudkrans av flätat sjögräs. Sida vid sida satt vi så på den lilla 

trampolinen som gungade i takt med fartygets mjuka rullningar i tropiknatten. 

147

Vinet och osten hade sin egen lilla historia vilken Lena kortfattat 

bad att få berätta. Fartygets steward skulle som fartygsrutinerna föreskrev 

dagligen inspektera städningen i passagerare- och befälshytterna. 

Dagen efter fartygets avgång från Göteborg knackade han artigt på hos 

flickorna och frågade hur de mådde och om de önskade sig något speciellt. 

De beklagade sig då inför befälhavarens orättfärdiga sprit- och 

vinförbud, och lät stewarden förstå att deras föräldrar aldrig hade motsatt 

sig en måttlig vinförtäring under helgerna i deras hem. Stewarden 

som hade passerat de femtio, fann de unga flickorna mycket lockande, 

varför han samma kväll bjöd in dem i sin hytt på en liten drink. Under 

det korta besöket avkrävde han flickorna ett löfte att inte berätta om 

besöket för någon utomstående. Detta eftersom han kunde riskera att 

råka ut för obehagligheter från den stränge kaptenen. 

Vid deras sänggående kvällen därpå, klockan kunde ha varit runt tio, 

knackade det på flickornas dörr, och utanför denna fann de en rejält 

berusad steward. Han ville återigen bjuda in flickorna till sin hytt. De 

uppmanade honom att komma in och stängde därpå skyndsamt dörren 

efter honom. I sina tunna genomskinliga negligéer kunde han inte 

motstå frestelsen att smeka dem. Efter en kort stund då hans närmande 

hade blivit allt otrevligare med tafatta smekningar av deras bröst, lät 

de honom förstå att de starkt ogillade hans uppträdande. De påpekade 

att hans agerande knappast kunde ursäktas genom berusningen. Tvärtom 

skulle denna förmodligen utgöra en ytterligare graverande orsak 

vid en eventuell anmälan till befälhavaren. De påminde honom dessutom 

om dennes stränga ordningsföreskrifter och de straffpåföljder som 

kunde drabba den ombordanställde som bröt mot dessa. 

Efter att skrämt upp honom ordentligt lovade de emellertid att inte 

berätta något om hans ovälkomna visit, men tillade att löftet var förknippat 

med ett villkor. Nämligen att han under den återstående delen 

av resan skulle servera dem önskade flaskor mousserande starkvin och 

osttärningar. Och detta vid de tillfällen som de själva bestämde. Under 

hans dagliga inspektionsrunda kunde han ta upp deras beställning som 

skulle ligga väl synlig i deras daghytt. Med gråten i halsen och ett generat 

stammande löfte om att tillmötesgå deras begäran, lämnade han 

snabbt flickornas hytt. I dörren vände han sig om och sa: - kära vän- 

148

ner, vinet och osten bjuder jag Er givetvis på bara allt stannar mellan 

oss. Sov gott och glöm bort mitt besök idag. 

Med spjuveraktig min vände sig tjejerna mot sin nyförvärvade sjömansvän 

och föreslog en skål för fartygets brunstige stewarden. Vi anser 

oss således ha råd att vara generösa fyllde Lotta i, varpå hon korka 

upp ännu en flaska. Dock måste Du vara försiktig eftersom Du skall gå 

på vakt klockan fyra i morgon bitti, sa hon vänd mot mig. Du och fartygets 

överstyrman ansvarar ju faktiskt för att vi kommer torrskodda 

iland i Rio de Janeiro. Efterhand som vi hade påbörjat drickandet ur 

den andra flaskan blev tjejerna allt keligare. De hade aldrig tidigare i 

sina unga liv delat på en kille, och vad gällde de forna träffarna med 

pojkvännerna, så hade paren alltid särat på sig. Detta var således en situation 

som var helt ny för dem. 

Flickorna erkände att det hade funnits stunder då de hade haft lust 

att förföra en man tillsammans, men något sådant tillfälle hade aldrig 

uppenbarat sig. Som Du kanske har lagt märke till under vår korta bekantskap 

så är våra själar nästan identiska. Vad angår dessa så har vi 

vid åtskilliga tillfällen observerat denna särart genom att ständigt prata 

i mun på varandra och då göra uttalande med identiskt innehåll. Huruvida 

detta märkliga attribut även omfattar det fysiska planet är ännu så 

länge okänt för oss. Våra relationer med Dig kommer kanhända att ge 

oss alla svaret på detta sensuellt fängslande territorium. Den nuvarande 

sinnliga havsmiljön - matchad med ett intimt umgänge med en befaren 

exotisk sjöman - borde hursomhelst utgöra goda förutsättningar 

för en romantisk afton. Förmodligen har dessa känslor fått ytterligare 

näring i det faktum att vi får dela på glädjen, sa flickorna återigen i 

munnen på varandra. Det urgamla talesättet: - delad glädje ger dubbel 

glädje - torde onekligen passa in här. 

Lena och Lotta avslutade sina skildringar med en familjär intim förtrolighet. 

Vi båda är knappast några beundrare av våra svenska s.k. 

runda ord. Dock finns där ett undan tag som vi uppfattar som ytterst 

salongsfähigt. Ordet som vi menar är ”kåt”, och användes dagligdags 

bland våra flickkompisar i en annars väl så pryd skol- och vänkrets. Så 

vitt vi känner till finns det inte något synonymt ord som på ett bättre 

149

och tydligare sätt uttrycker innebörden av de starka känslor som ordet 

är avsett att förmedla. Fortfarande i mun på varandra fortsatte de: - 

Pigg, vi är just nu tända på Dig, samtidigt som en fullt synbar charmig 

rodnad spred sig utmed deras huvud och halsar. 

Ögonblicket efteråt blev alla tre knäpptysta och iakttog genant varandra 

under lugg. Tjejernas miner avslöjade en rädsla att de kanske 

hade gått för långt i sin norrländska rättframhet. Och ändå hade bakgrunden 

till deras frispråkighet enbart varit ärligt menad. Paradoxalt 

nog infann sig en närmast sakral stämning mellan oss på den lilla lätt 

svävande trampolinen. Dyningen hade tilltagit lite samtidigt som en 

allt påtagligare sättning fick fartyget att slingra sig fram genom det 

tropiska farvattnet. Molnen hade skingrats och tillät fullmånen att tydligt 

lysa upp den nakna trion som gungade upp och ner i rytm med fartygets 

mjuka rörelser. Synkront med den sjunde lite djupare vågdalen 

doppade trampolinspetsen poolens vattenyta varvid trio översköljdes 

av det ljumma havsvattnet. Vin och osttärningar hade de för länge sedan 

förtärt vid denna sena timme. 

Själv hade jag intaget ett bekvämt ryggläge längst ut på trampolinen 

med benen släpande i vattnet. Lotta hade lagt beslag på en strategisk 

position och placerat sig gränsle över min underkropp. Lena som satt 

på huk ovanför mitt huvud eskalerade Lottas intima kärleksbetygelser 

med att lidelsefullt dränka mig med fordrande, pockande kyssar. Vår 

gemensamma åtrå accelererade i takt med fartygets och trampolinens 

allt kraftigare rörelser. I sin iver att hålla Lotta och mig kvar på det 

gungande underlaget, kröp Lena längst ut på trampolinändan. Med ett 

kraftigt grepp förankrade hon oss med ena handen vid det gungande 

underlaget, samtidigt som hon med den andra lotsa in min snopp i Lottas 

lockande och hemlighetsfulla inre. Under hela kärleksakten satt 

hon troget intill vår sida och parerade djärvt de allt kraftigare vågrörelserna 

som oavbrutet översköljde och svalkade våra heta kroppar. Lottas 

kroppsrörelser anpassade sig följsamt till det krängande underlaget 

som hela tiden ändrade karaktär. 

Efter ett tidsförlopp som inte gick att mäta, ändrades hennes rytm 

och accelererade till en hissnande fart samtidigt som hennes höfter ro- 

150

terade i allt vidare cirklar. Hennes små händer klängde sig fast om 

mina skuldror, samtidigt som hennes naglar borrade sig djupt in i min 

ryggtavla. Under det allt intensivare skeendet förnam jag Lenas fasta 

grepp och intensiva smekningar av min underkropp. Med ett ljud som 

var förvillande likt en fiskmås, basunerade Lotta ut sitt glädjerop vilket 

blandades med mitt återhållsamma sjömansbrummande. Tillsammans 

lämnade våra själar skeppet för en stormande kärleksresa till ett 

fjärran rosa kosmiskt land. Vi hade precis återkommit till nuet och vårt 

fartyg då en rejäl brottsjö häftigt krängde fartyget åt babord. Lotta gled 

vid den plötsliga överhalningen ner i poolen där hon landade med ett 

ljudligt magplask. I samma moment övertog Lena hennes tidigare 

plats, och med en påpasslig assistans av sin målinriktade hand letade 

sig snoppen djupt in i hennes förföriska inre. Jag förlänades på så vis 

en kärleksstund som i alla avseende var identisk med den som jag just 

hade upplevt med Lotta. Med stor ömhet och generositet hade sålunda 

de båda flickorna bjudit mig att dricka ur deras aromrika källor - källor 

som borde kunna släcka den kräsnastes törst. 

Som för att ytterligare poängtera samhörigheten mellan de båda 

flickorna, hade Lotta i slutskedet av akten klättrat upp på trampolinen 

och intaget Lenas tidigare plats. Likt ett mänskligt kopiepapper hade 

hon därmed övertagit sin väninnas tidigare roll, vilken förpliktigade 

henne att nagla oss fast i den nu våldsamt gungande trampolinen. På 

nytt skulle jag - denna gång i Lenas sällskap - få uppleva en ljuvligt 

själslig ”black out” som ledde till ett kortvarigt avbrott från de världsliga 

tingen. Med ett identiskt lika fågelskrik som Lottas - ackompanjerat 

till mitt dova sjömansbrus - mötte Lena och jag varandra i en 

kroppslig orgasm - tätt följt av den berusande rosa kosmiska själsresan. 

En märklig upptäckt uppdagade sig i efterhand gällande besöket i 

vår kosmiska destinationsort. Vi hade nämligen landat på exakt samma 

ställe som resan tidigare och fick uppleva nämnda berusande atmosfär. 

Flickorna hade som jag tidigare nämnt berättat att de i alla avseenden 

var lika varandra. Dock hade väl ingen av oss i vår vildaste fantasi 

kunnat föreställa oss att deras själsliga identitet även skulle resultera i 

151

exakt lika reseupplevelser i den kosmiska världen. Efter vår själsliga 

utflykt återvände vi till fartygets mysiga lilla swimmingpool. 

Med de båda flickorna tätt intill mig började Lena lyriskt berätta 

om sina nyss upplevda iakttagelser. En otrolig händelse som hon aldrig 

tidigare hade kunnat föreställa sig, och som hade låtit henne finna 

lyckan i en okonventionell skepnad. Hennes vänliga assistans hade - 

visade det sig - inte varit helt osjälvisk. Från sin erotiska utsiktspunkt 

hade hon i högsta grad njutit av anblicken och närheten till oss älskande, 

och extatiskt följt alla faserna i denna. Våra nakna kroppar hade 

genom marelden förvandlats till gnistrande diamanter och framhävt 

varenda detalj av våra lemmar. Vad som speciellt hade fascinerat henne 

var sjömannens gnistrande snopps sensuella smekningar av Lottas 

diamantbeströdda könsmynning, där den rytmiskt glidit in och ut ur 

hennes kättjefulla inre. Med en stark inlevelse fortsatte hon viskande 

sin skildring: - Sceneriet kunde liknas vid en blommande rosa diamantrabatt 

där den rytmiskt öppnade sig för det ständigt återkommande 

skimrande svärdet. Ett svärd som i sin prakt och styrka även visade 

sig vara skapt för smek och ömhet. 

Man skulle också kunna jämföra scenariot med en naturupplevelse 

mellan blomman och biet. Dock innehöll den mänskliga varianten ingredienser 

som inget annat drama kan mäta sig med. I slutet av den fascinerande 

föreställning hade hon som i en starkt erotisk dröm upplevt 

sitt livs mest njutningslystna orgasm. Och detta utan några som helst 

fysiska instrument. Något som hon inte trodde vara möjligt! Hon fortsatte 

att berätta, nu nästan som i trans: - Jag blev alltså precis som vi 

tidigare med vår skolvokabulär brukade uttrycka oss - ”kåt” på Dig 

Pigg, avslutade hon sin skildring. Och liksom tidigare, rodnade flickorna 

djupt. Allt eftersom Lenas lågröstade stämma förmedlade sitt 

budskap, skiftade Lottas ansikte utseende. Lena hade knappt avslutat 

sin intima berättelse förrän Lotta började le. Utan att flickorna hade 

haft en aning om varandras upplevelser visade det sig att hon också 

hade berikats med Lenas sensuella upplevelse, och detta från samma 

plats som väninnan. Den störtsköna behållningen hade även för henne 

resulterat i ett identiskt sällan skådat erotiskt skådespel. 

152

Den romantiska havsmiljön med det ständigt översköljande ljumma 

havsvattnet - den nära intima kroppsliga kontakten med de båda trivsamma 

och välskapade flickorna - allt resulterade i en stämning som 

starkt sensuellt påverkade mina sinnen. Ett gammalt beprövat uttryck 

heter som bekant: - man skall sluta när det är som bäst. Detta plus det 

faktum att klockan hade passerat ett, gjorde att vi alla bestämde oss för 

att bryta upp. Fartyget hade ju faktiskt en hel vecka kvar innan hon 

skulle vara framme i Rio de Janeiro. Innan vi tog farväl kom vi överens 

om att träffas nästa dag på samma plats och vid samma tid. Med 

ett krafttag ålade jag mig ur flickornas mjuka famntag, klättrade ur 

poolen, och drog mig pliktskyldigast ur poolens bottenpluggar. 

Jag hann få ett par timmars djup sömn innan jag väcktes till liv av 

den föregående vaktens matros. En kalldusch följt av ett par koppar 

starkt kaffe gjorde att jag på nytt återkom till vardagen. Efter fyra jättelånga 

timmars vakt och tidigare beskrivna morgonsysslor, stöp jag 

som en kägla direkt i kojen och vaknade först upp en halv timma före 

nästa vaktskifte. Under putsningen av flickornas fönster kunde jag inte 

låta bli att kasta ett öga efter mina nyvunna vänner. Likt små oskyldiga 

kattungar låg de som tidigare nakna och utslagna i sina kojer, men 

denna gång sov de definitivt inte ”räv”. Med tanke på vårt överenskomna 

rendezvous hade jag bestämt mig för att ägna alla mina dagliga 

fritörnar åt sömn. Detta innebar nästan åtta timmars välbehövlig 

dygnsvila. Allt hade hitintills fungerat bra, och precis som jag hade antagit 

hade vi fått förbli ostörda under våra sena poolmöten. 

Efter kvällsvakten ägnade jag mig en bra stund åt minutiös kroppsvård. 

Minuterna innan vårt avtalade möte ålade jag mig ner i poolen. 

En märkbar väderförändring hade inträtt under det senaste dygnet, varför 

havet denna gång kunde jämföras med en spegel. En lätt dygnsgammal 

dyning vaggade dock fartyget fram och åter i den ljumma tropiknatten. 

Temperaturen i poolen hade stigit något och visade nu drygt 

29 grader. Mareldens förföriska tindrande lyste fortfarande upp det lätta 

vågskvalpet i bassängen och de delar av min kropp som flöt ovanför 

ytan. På himlavalvet skymtade man ett oändligt antal stjärnor och planeter, 

allt under det att månen hastigt klättrade upp över horisonten. 

Kvällen var med andra ord som skapad för kärlekslekar. Plötsligt upp- 

153

täckte jag två par små bruna händer som grabbade tag i poolens presenningskant. 

Sekunden senare dök flickorna med ett graciöst hopp 

ner i vattnet för att ögonblicket efteråt formligen klistra sig fast utmed 

min nakna kropp. Deras förtjusning tycktes inte ha några gränser då de 

upptäckte att snoppen fortfarande glupskt och uppmärksamt följde deras 

kroppars förehavande. 

Återföreningen blev ännu kärleksfullare än vad jag hade kunnat föreställa 

mig. Av någon oförklarlig anledning hade vi alla tre en intuitiv 

känsla av att ha känt varandra i åratal. Det uns av blyghet som vi tidigare 

hade anat var nu som bortblåst. Lotta tog till orda och började berättade 

lite om deras tidigare fritidsaktivitet: - Vi tillhörde under våra 

tidiga tonår kommunens simförbund där man utöver konventionella 

simtävlingar lade tonvikten vid undervisningen i alla de slag av avancerade 

vattendanslekar. Lena och jag tillhörde den speciellt utvalda 

simgrupp som bestod av tolv yngre tonårsflickor. Tillsammans med 

vår ledare åkte vi landet runt och visade upp vår vattenshow. Vårt bejublade 

slutnummer bestod i en mycket sensuell vattenlek som gick 

under det romantiska namnet ”Sjöstjärnorna”. Showen brukade inledas 

med att vi fick gruppera upp oss i fyra stycken trianglar i vilka tre 

flickor ingick. Vår klädsel var rosa hela åtsmitande baddräkter som var 

impregnerade med en starkt fluorerande vätska. 

Triangelgrupperna utförde inledningsfasen ett flertal synkroniserade 

vattendanser som skulle föreställa små flytande stjärnor. I uppvisningens 

slutskede förenade sig alla tolv flickorna sig till en enda stor sjöstjärna. 

Showen som alltid ägde rum på kvällarna presenterades i ett 

starkt strålkastarljus, vilket var avsett att reflekterade våra preparerade 

baddräkter. Klassisk musik ackompanjerade stilfullt vattenshowen, 

och där intog den välkända melodin ”South Pacific” en speciell plats i 

våra hjärtan. 

Här tog Lotta över berättelsen och fortsatte: - Det första vi kom att 

intressera oss för efter det korta besöket i Las Palmas var huruvida den 

lilla skeppspoolen var tillräckligt stor för träning av vår triangeldans. 

Med stor lättnad visade det sig att bassängens mått gott och väl räckte 

till för nämnda aktivitet. Vi funderade vidare över var vi skulle kunna 

154

finna en tredje flicka till nämnda dans. Efter gårdagens pooläventyr 

beslöt vi oss för att invitera Dig att delta i våra träningspass. Med oss 

båda som instruktörer borde ett par timmars övning i den elementära 

delen av dansen utgöra en tillräcklig plattform för de påföljande mer 

avancerade turerna. Denna gång behöver ju ingen av oss bekymra sig 

för någon närgången kritisk publik. 

Efter flickornas målande skildring av sin älskade tonårssysselsättning 

och deras vädjande till mig att delta, kunde svaret bara bli ett ja. 

Med ett par raska kliv satt vi alla tre återigen på vår numera så kära 

trampolin. Lotta öppnade upp en liten picknickkorg som de hade fått 

låna av stewarden. Denna gång hade han generöst utökat det delikata 

ostsortimentet med ett flertal rökta korvtärningar. En flaska rött vin av 

bästa märke och en liten rödrutig duk kompletterade korgens innehåll. 

Månen stod nästan i zenit och i söder hade Södra Korsets stjärnbild 

stigit upp över horisonten. Fartyget befann sig i norra delen av Sargassohavet, 

i den del av Sydatlanten där stiltjebältet uppträdde - så också 

denna gång. Den ljumma tropikvinden härrörde sig enbart från fartygets 

fartvind. I den lätta atlantdyningen vaggade skeppet behagligt 

fram och tillbaka genom vattnet, varvid trampolinspetsen svarade med 

graciösa nigningar. Vår enkla men utsökta aftonsupé hade snart blivit 

nersköljd med det lätt berusande vinet. Tre törstiga strupar hade ännu 

en gång blivit belönade som en följd av stewardens tidigare burdusa 

påhopp på flickorna. 

Nu var stunden inne för vår första vattendanslektion. Den skulle 

onekligen komma att skilja sig en del från de tidigare skildrade danserna. 

Simklubbens flickbaddräkter hade nu ersatts av våra gnistrande 

naturistdräkter som vi med hjälp av marelden hade försetts med. Den 

ena flickan i den lilla triangelstjärnan hade ersatts av en sjöman vars 

snopp starkt avvek från Lotta och Lenas charmiga små könsmynningar. 

Innan Lotta hoppade i poolen tog hon fram en pytteliten bandspelare 

som hon satte på med låg volym. Ut tonade flickornas älsklingsmelodi 

”South Pacific”. 

Den första lektionen kunde börja. Genom att hålla varandra i händerna 

och samtidigt sära på benen så att tårna snuddade vid varandra, 

155

ildade vi den nämnda stjärnan. Med pyttesmå skovelrörelser av händerna 

fick vi denna att rotera med och motsols. Det salta vattnet underlättade 

vår vattendans högst avsevärt. Under flickornas tidigare lektioner 

hade det ständigt varit flytmomentet som utgjort elevernas svåraste 

tekniska problem. Här kunde man tvärtemot ligga helt stilla i det salta 

vattnet och ändå flyta med större delen av kroppen ovanför vattenytan. 

Efter en dryg halvtimmas övning ansåg flickorna att jag hade lärt 

mig tillräckligt för en opretentiös uppvisning. Efter denna, som avlöpt 

någotsånär hyggligt, återstod emellertid de svårare momenten - nämligen 

att dansa i takt till allt snabbare rytmer. Den mest komplicerade 

dansen skulle de lära mig lite senare, för då skulle vi nämligen dansa 

till jazzmusik, och med detta menade de en exakt rytm till nämnda toner. 

Efter vår första lektion önskade flickorna framföra en kritisk 

genomgång av mina prestationer. Lotta tog först till orda. – Käre Pigg, 

för att endast vara en nybörjare vill vi båda framhålla att Du tycks ha 

fått en medfödd talang för vattendans. Dock finner vi det vara på sin 

plats att påpeka att Du vid ett flertal tillfällen tycktes tappa koncentrationen. 

Du hade då uppenbara svårigheter att hänga med rytmen i musikstycket. 

Båda Lena och jag tror oss emellertid ha funnit orsaken till 

detta. 

Du får ursäkta mig men nu måste jag rakt och ärligt få framföra det 

troligaste orsakssammanhanget vilket vi uppfattar som fullt legitimt. 

Som en följd av stjärndansens fysiologiskt rörliga exteriör, roterade vi 

alla runt i en snäv cirkel med kraftigt särade ben och armar. Till skillnad 

från dansen där hemma uppträdde vi här alla nakna. Utöver denna 

avvikelse bestod ju vår stjärntriangel dessutom av en naken sjöman vid 

namn Pigg. I vår glittrande naturistdräkt framhävdes våra kroppar och 

kön vid jämförelse med dansflickorna i simklubben i en om möjligt 

ännu sensuellare dager. Denna måste rimligtvis ha blivit rejält förstärkt 

genom vårt danssätt som förtroligt men lockande blottade våra utmanande 

små halvöppna rosa könsmynningar. Här tog Lena över samtalet 

och sa: - Pigg, du behöver varken rodna eller i övrigt skämmas inför 

våra observationer. Vi finner sålunda Din känslomässiga reaktion under 

vår dans vara högst normal, och att denna var orsaken till Dina tillfälliga 

koncentrationssvårigheter. I övrigt medger vi gärna att vi blev 

156

smickrade över den uppmärksamhet som Du ägnade våra nakna kroppar 

och kön. 

Ärligt talat måste jag dock erkänna att även vi hade det lite jobbigt 

med vår koncentration under danslektionen. Vid ett flertal tillfällen 

kom vi därför också i rejäl otakt med musiken som Du kanske lade 

märke till. Att orsaken till detta hade samma bevekelsegrund som Dina 

vanskligheter, behöver jag väl knappast tillägga. Under dansen gång 

gnistrade Din prunkande snopp likt en förhistorisk riddares dragna 

svärd. Magnifikt skar den upp den blixtrande vattenytan. Ett mer provocerat 

skådespel hade vi bortsett från gårdagens händelse, knappast 

kunnat föreställa oss ens i våra mest erotiska drömmar. Via vår telepatiska 

kommunikationsförmåga dryftade vi den raffinerade synen och 

var på vippen att resolut avbryta vattendanslektionen. Och där avbröt 

hon sig plötsligt. – Jag tror att jag talar för oss alla tre om jag föreslår 

att vi nu tar en välbehövlig paus och ägnar oss åt något helt annat. 

Sekunden senare försvann de båda flickorna under vattenytan och 

gled upp tätt utmed min kropp. Dansträningen ersattes nu av en pikant 

vattenmassage vilken hade ingått som en viktig del i deras systematiska 

träningspass hemma. Jag placerades mitt i poolen varefter de påbörjade 

en intensiv massage med en flicka på fram - respektive baksida av 

min kropp. Deras små lena händer påbörjade massagen genom att med 

vippande snabba handrörelser låta vattenpartiklarna smeka utefter min 

kropp. Deras fingertoppar snuddande och lekte med ett ständigt varierat 

tempo upp och ner utefter min nakna gestalt. Efter dryga tio minuters 

vattenknådning, växlade flickorna graciöst över till en betydlig 

kraftfullare fotmassage vilken bortsett från den fysiska avvikelsen var 

en exakt repris av handmassagevarianten. För att fysiologiskt kunna 

genomföra programmet var tjejerna tvungna att förflytta sina kroppar 

vertikalt upp och ner i poolen för att i ytläget fylla lungorna med luft. 

Ordentligt trötta och andfådda efter den avverkade jobbiga repertoaren 

intog flickorna ett komfortabelt ryggläge under vilket de välförtjänt 

pustade ut. Efter en kort stunds tystnad vände sig Lena mot mig. 

– Du har som enda utomstående manlige person kroppsligen fått uppleva 

vår simskolas hitintills väl bevarade massagehemlighet. Såväl 

157

hand- som fotversionerna, i kombination med ett bastubad, lär vara 

väldigt gamla. De härrör sig ursprungligen från det antika romarriket 

vars innevånare påstods ha varit lekamliga livsdyrkare, tänker vi avsluta 

massagen med vår egen tolkning av en dessertmassage. Skulle 

denna inte nå upp till våra krav på fullkomlighet får Du ha överseende 

med detta. Orsaken är mycket enkel. Vi har nämligen aldrig någonsin 

tidigare utfört denna massagevariant. Idén föddes faktiskt under slutfasen 

av vår erotiska stjärndans. Det är således helt och hållet Din utstrålning 

och därmed förtjänst att vi känner för att framföra den. 

Efter uppmaningen att på nytt inta läget i poolens mitt simmade 

Lotta tätt upp emot min framsida samtidigt som Lena intog sin plats 

utmed baksidan. Synkroniserade med varandra snuddade deras munnar 

vid min hud och smekte med lätta sug- och tryckrörelser varje skrymsle 

av min kropp. Precis som tidigare förflyttade de sig hela tiden upp 

och ner i vertikalplanet. Efter att noggrant ha munmasserat sin respektive 

kroppssida, växlade de smidigt sida med varandra. Jag uppfattade 

tiden som om den stod stilla, men enligt flickorna hade massagen tagit 

dryga halvtimmen. Ett ljuvligare massagealternativ lär världen få söka 

efter. Jag saknar faktiskt ord för att detaljerat beskriva mina känsloupplevelser 

- möjligen skulle ordet i så fall vara gudomligt! 

Efter en vällustig avslutning gled deras kroppar tätt upp utmed min 

kropp. Med milt våld blev jag därefter förd till vår älsklingsplats på 

trampolinen. Månen höll på att sänka sig i horisonten och ovanför oss 

strålade himlavalvets stjärnhimmel i kapp med marelden och med 

flickornas tindrande ögon. Rejält uppeggade av massagesceneriet 

översköljde flickorna mig med kyssar som resulterade i intim amorös 

närhet och handlande. Ännu en gång förenades vi i en trepunkts kärlekskarusell 

som nådde hissnande höjder som aldrig tycktes vilja ta 

slut. Till skillnad från de tidigare kärleksakterna nöjde sig nämligen 

inte tjejerna med att omväxlande vara passiva. Hetsade av varandras 

lekar växlade de denna gång ideligen systerligt plats med varandra. 

Denna starkt liderliga strategi bidrog högst påtagligt till vår fördjupade 

samhörighet vilken i sin tur positivt påverkade såväl längd - som njutningen 

av vår kärlekslek. I slutskedet av denna gällde det att generöst 

158

och rättvist fördela de snabbseglande ”äggjägarna” i en gemensam utdragen 

orgasm. 

Av en outgrundlig bevekelsegrund lotsades mitt själsliv in i flickornas 

tidigare nämnda telepatiska förmåga. Plötsligt hade våra våglängder 

integrerats - plötsligt kunde vi alla tre läsa varandras innersta tankar 

och därmed de känslor som i sin tur styrde vårt själsliga och fysiska 

handlande. Någon verbal ordväxling var inte längre nödvändig. Vår 

gemensamma kosmiska färd ledde oss ännu en gång till det omtalade 

Sagolandet. Resan dit företogs i en gyllene vagn, dragen av sex vita 

vingförsedda hästar. Med mig i mitten, och med Lotta och Lena på 

vardera sidan av kuskbocken, färdades vi förbi ett antal paradisiska 

ögrupper och landade slutligen utmed stranden till den vackraste. Efter 

ett uppfriskande bad återupplevde vi på nytt den själsliga delen av vår 

tidigare fysiska förening. Stunden senare landade vi på nytt ombord i 

vårt fartyg. 

Den ljuvliga avslutningen på vår utsökta skeppsrelation kom att 

upplevas som om alla världens naturkrafter hade blivit lössläppta. 

Trots flickornas jämförelsevis unga år och därmed brist på erfarenhet, 

tycktes dessa båda tjejer ha blivit begåvade med ett omfattande själsligt 

och fysiskt känsloregister. Utrustade med en vittgående fantasi och 

ömhet utgjorde jag och mina två flickungar en av naturen sällan skådad 

kärlekstrio. En trio som generöst delade med sig av sin till synes 

aldrig sinande kärlek. Under en ömsint puss, kram och gråtscenario 

skildes våra vägar till slut åt efter vår sista minnesvärda poolrendezvous. 

Jag kan ännu idag frammana bilderna från våra oförglömliga 

vattendanslektioner vilka kom att utgöra ett oplanerat förspel till våra 

sagolika älsklingsstunder på pooltrampolinen ombord i vårt kära 

skepp. 

Skeppsuret hade just passerat fem på morgonen då vi skymtade den 

brasilianska kusten i horisonten. Tre timmar senare tog vi ombord lotsen 

utanför Rio de Janeiros redd, och fortsatte seglatsen de sista sjömilen 

till vår ankarplats där myndigheterna skulle klarera fartyget. Strax 

efter middagen förtöjde vi vårt fartyg utefter en av världsstadens 

många lastkajer. När passagerarna en stund senare debarkerade La Pla- 

159

ta höll jag mig avsiktligt undan. Och detta för att inte avslöja flickornas 

och min bekantskap. Av de besättningsmän som hade blivit uttagna 

att hjälpa till med passagerarnas bagage fick jag höra att flickorna 

hade blivit mötta av en storvuxen svensk man. Efter att ha lastat in deras 

bagage i hans eleganta bil, erhöll de en generös slant vardera. 

Innan vi skildes åt den sista kvällen vid poolen överraskade flickorna 

mig med att överlämna ett litet paket. Jag fick vid mottagandet heligt 

lova att aldrig någonsin berätta för någon vad det innehöll. Detta 

löfte har jag hållit och därmed har gåvan ännu idag behållit sin fräscha 

sötma och likt en söt slickepinne ständigt tröstat mig de dagar när jag 

varit i behov av detta. Utan att bryta mitt nämnda löfte kan jag emellertid 

avslöja att utan Lotta och Lenas annorlunda ”godispaket” hade 

dessa rader aldrig blivit nertecknade. 

Läs mer om Diktonius Text utgivning: 

http://www.diktonius.se 

160

I En tvillingsjökaptens uppväxt 

skildras de båda tvillingarna 

Pigg och Totts liv från 

barndomen i ett Sverige på 

1930-talet fram till den första 

resan med ett fraktfartyg. 

Detta är en sann berättelse om 

ett land i förvandling men 

också om kärleken till havet 

med allt vad det innebär… 

Boken är Sune Dahlströms 

andra i serien om sjökapten 

Perbjörn Bärnsten. 

Diktonius Text

Sune Dahlström En tvillingsjökaptens uppväxt - Diktonius Text

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template ?