Sune Dahlström En tvillingsjökaptens uppväxt - Diktonius Text

Tiden gick och efterhand hade de fått ett eget kroppsspråk med vilket de
började kommunicera. En dag började de känna av något slag av muskelhopdragningar
som särade dem från varandra och stundtals klämde ihop
deras känsliga lemmar. Skrik och stönande gjorde deras tillvaro allt jobbigare.
Tack vare deras vältränade kroppar, som de byggt upp genom allt
motionerande, klarar de sig hyggligt. Men de anar att något dramatiskt
håller på att hända. Fostren är nästan kräkfärdiga av alla oregelbundna
rörelser som vätskan i deras ”bassäng” utsätter dem för. De förbereder sig
på det värsta, på det okända. Lite av vätskan har börjat rinna ut ur en liten
öppning under dem.
De tar upp en artig kroppsspråkskonversation med varandra. Båda erbjuder
den andre att simma ut först, detta då de har förstått att de måste
lämna den sköna ³bassängen² för ett fortsatt okänt liv utanför. ”Du först,
nej Du först”- konversationen startar och pågår under ett flertal timmar
utan att någon av dem nappar på erbjudandet. Då kommer det ”piggaste”
fostret på en idé. På kroppsspråket säger han till den andre: ”Bered en väg
för Herren”, varvid denne, som tack för komplimangen, ensam simmar mot
den lilla öppningen under dem. En jättejobbig stund väntar honom, men
efter att med hjälp av ”bassängens” enträgna muskler skruvat sig igenom
öppningen, gjorde han gallskrikande sin entré i sin nya värld. Minuterna
tickar iväg alltmedan öppningen alltmer vidgar sig under det kvarvarande
tvillingfostret. Med ett par simtag tar sig denne till sist ut utan ansträngning
från deras gemensamma boning. Livet för de identiska varelserna -
enäggstvillingarna Pigg och Tott – skulle med åren att bli nog så dramatiska.
De båda smeknamnen fick de lite senare. Varför Pigg blev kallad Pigg
antyddes redan av hans piggare uppträdande inne i mammans ”bassäng”.
Förvåningen och glädjen i familjen Bärnsten, över att plötsligt ha fått två
babyar, var förstås stor. Detta om man bortser från de dåliga tiderna - den
djupa depressionen - som nu rådde i landet. Plötsligt fanns det således två
munnar mer att mätta. Från att ha varit fem barn bestod familjen numera av
hela sju stycken! Väl hemkomna från Malmö Allmänna sjukhus BB, uppstod
ett litet identitetsbekymmer. Ingen, utom mamman, kunde skilja tvillingarna
åt. Orsaken till hennes påstående, avslöjade hon aldrig för någon.
Man fäste inte, som brukligt sker idag, något plastband runt handleden på
barn och moder. Pojkarna försågs istället med ett rött respektive blått si-
13