Sune Dahlström En tvillingsjökaptens uppväxt - Diktonius Text

vassdungar. Efter lite letande fann man en ledig grop som låg strax ovanför
strandlinjen. Vågornas melodiska skvalp utgjorde en rofylld ljudfond till
den sagolika sandgropen. Denna lystes upp av solskivan och indirekt genom
de reflekterande strålarna från de vita vågkammarna. Idyllen påminde
starkt om strand utmed en söderhavsö.
Strandremsan började fyllas med människor i alla åldrar. Flertalet av dem
var på väg till en brygga som var belägen i ena ändan av stranden. Med
hjälp av denna kunde man ta sig ut till djupare vatten där möjlighet till alla
de slag av simhopp erbjöds. Det jättestarka solljuset föranledde Valentin att
fälla upp den medförda solparasollen. De svarta baddräkterna i den tidens
heltäckande modell, vars underkant slutade just under knäskålen, påtogs.
Minuten senare bar det av mot det lockande ljumma havsvattnet. Födelsedagsdoppet
gav de medelålders kropparna nytt liv. Sida vid sida simmade
de utan att förtröttas utmed strandkanten. De njöt båda av den pånyttfödelsen
som sältan i havet gav dem. Tillbaka till sandgropen smakade det medhavda
kaffet extra gott. Pappa Valentin hade de sista månaderna jobbat hårt
och med sin bil färdats utmed åtskilliga mil landsväg från norr till söder i
vårt avlånga land. Han hade under dessa resor lärt sig nödvändigheten av
att ta en liten eftermiddagslur. Sin vana trogen tog det ej heller lång stund
förrän han somnade in för sin regelbundna sovstund.
Hans hustru, som låg vid hans sida, drömde sig under tiden bort en
stund. Hon erinrade sig alla de underbara tillfällen som de hade upplevt
tillsammans. Visst hade det emellanåt gått ganska livligt åt i deras samvaro.
Visst hade det hettat till då och då. Dock hade det hela slutat med försoning
åtföljd av värme och närhet innan de somnade in tillsamman hemma
i den trygga familjesängen. Skulle denna lycka vara för evigt? Hade
inte allt varit för bra för att vara sant? Ett flertal av hennes väninnor hade
sannerligen inte vederfarits denna lycka. Flera av deras barn hade avlidit i
den, vid denna tidpunkt, så fruktade engelska sjukan och tuberkulosen. De
flesta tillbuden hade drabbat spädbarnen.
Familjen Bärnsten hade hitintills skonats. Vad gällde hennes barnafödande
så borde detta för övrigt rimligen vara överstökat. Hon var ju nu
faktiskt fyllda 43 år, och därmed borde risken för en ny graviditet vara
tämligen liten. Detta i alla fall vad hennes gynekolog hade upplyst henne
9