Stine de Bang

Kommunikation och förflyttning borde inte längre ha samma krav
på det fysiska rummet, istället använda detta som
skådeplatser för relationer, som kan ge individuell
möjlighet att kreativt uppleva och möta platsen. Konst, formgivning är
förutsättningarna för en urban kultur, vilket kan
kontrasteras mot naturen och dess biologi-ska mångfald.
Förutsättningarna för mänsk-lighetens urbana utveckling, med utgångspunkt
för respekt av naturen, borde vara att forma en miljö med
möjligheter för täta möten mellan människor.
Motorvägslandskapet uppvisar ett ständigt flöde av möten, mål- och
produk-tionsinriktade, och med tydliga riktningar i landskapet. En
förflyttning i tiden. Kryssningar av motortrafik och människor i
rörelse ger ihållande rörliga
bilder på näthinnan. Denna rörelse, linjer i strömning, lager på
lager, som inte upphör, kräver ständig uppmärksamhet. Horisontalitet,
endast elledningarna som skapar en vertikal rytmisk intervenering. En
immateriell värld, som saknar intervenering motsatt flödet till att mer
tydligt markera en punkt och ta fast form.
Industriområdet, en kontemplativ plats med avstannad produktion.
Byggnadsele-ment med vertikalitet. Vissheten om att produktion funnits
ger tillbakablick, skapar ro och möjlighet för kontemplation.
Samtidigt symboliserar platsen en slutenhet och introvert miljö med ett
materiellt överskott.
När platserna sammanknyts skapas möj-lighet till att utfylla det
synstomrum (frånvarorum) som finns mellan materialitet och aktiv
transport. I detta synstomrum står subjektet i ett visuellt
begär att möta en kondenserad form av det som perceptueras.
En dialektisk strävan mot en sammansmältning mental såsom
fysisk. Tiden påverkad av sinnenas uppfattning av platserna