Skiascope 1 som pdf - Göteborg
Skiascope 1 som pdf - Göteborg
Skiascope 1 som pdf - Göteborg
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Med donationer och de Dahlgrenska medlen för inköp uppstod<br />
ett behov av en utbyggnad av <strong>Göteborg</strong>s Museum, alternativt en ny<br />
byggnad. Bland annat väcktes förslag om ett nytt konstmuseum vid<br />
Kungsportsavenyn. Lösningen blev istället att Kronan, Telegrafen<br />
och Musei rit- och målarskola flyttade ut från Ostindiska huset <strong>som</strong><br />
genomgick flera ombyggnader. En ny flygel mot Köpmansgatan stod<br />
klar 1891 efter ritningar av Hans Hedlund och Yngve Rasmussen,<br />
uppförd med medel <strong>som</strong> testamenterats av skeppsredaren John West<br />
Wilson. Museet bestod härmed av fyra längor kring en gård, vilket<br />
faktiskt var den ursprungliga planen för Ostindiska huset. Den nya<br />
flygeln bestod av två utställningsvåningar på en hög källare.<br />
Arkitekturen i den nya, så kallade Wilsonska flygeln, följer i stort<br />
sett det mönster <strong>som</strong> sattes med Altes Museum. Flygeln har alltså den<br />
kombination av överljus och sidoljus <strong>som</strong> användes i nya museibyggnader<br />
över hela Europa. Ljusförhållanden är ett kärt diskussionsämne<br />
bland museimän, arkitekter och museibesökare. Ett diffunderat överljus<br />
ansågs av många vid denna tid vara bäst för måleriet, medan skulpturerna<br />
krävde sidoljus för att deras plastiska kvaliteter skulle framträda.<br />
Efter<strong>som</strong> dagsljuset varierar över dagen och med väder och årstid har<br />
museerna ofta försetts med norrfönster <strong>som</strong> ger ett kallare och mer<br />
stabilt dagsljusinflöde, något <strong>som</strong> sedan länge varit legio i konstnärsateljéer.<br />
Överljussalarna på översta våningen användes huvudsakligen<br />
för måleri, medan de sidoljusförsedda rummen på mellanvåningen företrädesvis<br />
installerades med skulptur. Detta arrangemang hade även en<br />
symbolisk dimension <strong>som</strong> hölls levande under 1800-talet: senare tiders<br />
konst vilade på antikens förebilder, representerade av grekiska och romerska<br />
skulpturer. Lindholm fick också utrymme att i den västra flygeln<br />
ställa ut teckningar och grafik, i nära anslutning till sitt kontor. 55<br />
Belysningsfrågan har att göra med vem museibyggnaden är till<br />
för. Blir svaret ”för konsten” vore totalt mörker det bästa ur bevarandesynvinkel.<br />
Naturligt ljusinsläpp har därför blivit mindre vanligt till<br />
förmån för konstljus <strong>som</strong> kan dämpas eller släckas när inga besökare<br />
finns i salarna. Även om norrljus ofta föredras av konstnärer vill arkitekterna<br />
ofta ha ett mer varierat ljus och utsikter för besökarna att<br />
njuta av. Redan Leo von Klenze betonade i projekteringen av Glyptoteket<br />
i München ( 1815–1930) att detta var en publik plats för att<br />
visa konstskatter, inte en arbetsplats för konstnärer. Han avfärdade<br />
därför en byggnad med enbart norrljus. 56<br />
82<br />
83<br />
cumulation of works, the museums began increasingly to resemble storerooms.<br />
The archaeologist Quatremère de Quincy, thinking of the Louvre,<br />
had already protested that if everything was put on display it would all<br />
be rendered equally neutral, and the museum would wind up a stock<br />
room for the history of art. 53 The need to make qualitative choices grew<br />
during the nineteenth century. At the Nationalmuseum in Stockholm the<br />
first sweeping reduction in the number of items on display was made in<br />
the 1880s. 54<br />
With continued donations and Dahlgren-financed purchases, the<br />
need arose for an extension to the Gothenburg Museum or alternatively<br />
the construction of a new building. Amongst the suggestions was a proposal<br />
for a new museum of art on Kungsportsavenyn. Instead, the solution<br />
was that the Crown, the telegraph office, and the School of Drawing<br />
and Painting moved out of Ostindiska huset, which then underwent a<br />
series of alterations. A new wing facing Köpmansgatan was complete in<br />
1891, designed by Hans Hedlund and Yngve Rasmussen and paid for by<br />
money bequeathed by the ship-owner, John West Wilson. The museum<br />
now consisted of four wings surrounding a courtyard, which had in fact<br />
been the original intention. The new wing consisted of two exhibition<br />
floors built over a high cellar.<br />
The architecture of the new Wilson wing largely follows the pattern<br />
established by the Altes Museum. The wing thus had the combination of<br />
top lighting and side lighting that was being used in new museum buildings<br />
all over Europe. Lighting is a cherished subject amongst museum<br />
officials, architects, and museum visitors. A diffuse top light was then held<br />
by many to be best for paintings, while sculptures required side light in<br />
order that their plastic qualities appear at their best. Since daylight varies<br />
according to the time of day, the weather, and the seasons, museums<br />
have often been supplied with north-facing windows that give a cooler<br />
and more constant light, <strong>som</strong>ething that had long been standard in artists’<br />
studios. The top-lit galleries on the upper floor were mostly used for<br />
paintings, while the side-lit rooms on the middle floor housed sculpture.<br />
This arrangement retained the symbolic dimension that had been kept<br />
alive throughout the nineteenth century : recent art, if not standing on<br />
the shoulders of classical prototypes, embodied by Greek and Roman<br />
sculpture, then at least housed overhead. In addition, Lindholm found<br />
space in the west wing to exhibit drawings and prints, in a room adjacent<br />
to his office. 55