… om detta må ni berätta …

»Världen är alldeles för farlig
att leva i – inte på grund av de
människor som gör det onda, men
på grund av de människor som står
bredvid och låter dem göra det.«
Albert Einstein, fysiker
och humanitetsförkämpe
4. Max 1800-tal: Rasismens århundrade
5. Fakta om Förintelsen (Judar i Europa)
6. Jakten på språket: Jiddisch
4
5
Före kriget
Innan nazisterna kom till makten hade varje land i
Europa en judisk befolkning. Judiskt liv i Väst- och
Centraleuropa skilde sig dock från den judiska tillvaron
i Östeuropa. Under andra hälften av 1800-talet,
efter hundratals år av diskriminering, förföljelser,
och ofta även isolering i getton, garanterade de flesta
länder i Väst- och Centraleuropa
judarna medborgerliga
rättigheter i den s.k. emancipationen.
Med den nya friheten
kom judar snart att delta i
moderniseringen av det europeiska
samhället. Trots framgångarna,
eller kanske p.g.a.
dem, blev judarna måltavlor
för politiska angrepp, främst
från grupper som motsatte sig
förändringar i samhället.
De flesta judar i Väst- och
Centraleuropa kom att ingå som en självklar del av
det dagliga samhällslivet. Antisemitism, judehat,
förekom visserligen fortfarande, men de flesta judiska
familjer kände sig trygga och förhoppningsfulla.
Judiska män deltog i första världskriget och slogs
som alla andra för sitt fosterland. De deltog även i
sina länders återuppbyggnad. Därför var det få av
dem som kunde föreställa sig att nazismens snabba
ankomst skulle betyda slutet på deras tillvaro.
I Östeuropa utövade majoriteten av judarna i
början av 1900-talet samma yrken och levde enligt
samma traditioner som de hade gjort i hundratals
år. De hade kommit från Tyskland och Frankrike på
1300- och 1400-talet. I länder och områden som
Polen, Litauen, Ukraina, Ryssland och Rumänien, där
världens största judiska befolkningar fanns, skapades
under seklernas gång en kultur grundad på den judiska
religionen och språket jiddisch. På landsbygden och i
mindre städer levde judarna ofta åtskilda från majoritetsbefolkningen.
Likafullt hade en avsevärd del av
den judiska befolkningen börjat
avancera och uppnå medelklasstatus.
Trots de utbredda fördomarna
spelade de en betydande
roll i städernas liv.
6 Antisemitismen var djupt
rotad i den östeuropeiska kulturen
och den förstärktes ytterligare
av regeringarnas antijudiska
propaganda och politik. De
svåra förhållandena hade gjort
att flera miljoner judar utvandrat
till andra länder, främst
USA. Trots en ökande assimilation under åren för
andra världskriget var relationerna mellan de judiska
minoritetsbefolkningarna och de mycket större kristna
majoriteterna djupt problematiska. Många människor
på bägge sidor krävde drastiska förändringar
av den allvarliga situationen. De miljontals judar som
fortfarande levde i Östeuropa vid andra världskrigets
utbrott skulle inom kort möta döden i det nazistiska
förintelsemaskineriet. Med dem försvann den rika
religiösa och sekulära judiska kulturen i Östeuropa.
14