… om detta må ni berätta …
Ladda ner - Levandehistoria.se
Ladda ner - Levandehistoria.se
- No tags were found...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Reaktioner på novemberpogr<strong>om</strong>en<br />
Den s.k. Rikskristallnatten i november 1938 förvärrade<br />
»flyktingkrisen«. Novemberpogr<strong>om</strong>ens massiva<br />
våld chockade världen. Vissa länder återkallade sina<br />
ambassadörer, men inte Sverige. Några krävde att den<br />
svenska regeringen skulle släppa in judiska flyktingar,<br />
men den allmänna opi<strong>ni</strong>onen stod bak<strong>om</strong> regeringens<br />
restriktiva flyktingpolitik. Landets lilla judiska<br />
minoritet misslyckades med att sätta hårdare press<br />
på de ledande politikerna att öppna dörrarna.<br />
Sveriges negativa håll<strong>ni</strong>ng påverkades av olika<br />
faktorer. Någon ideologisk antisemitism förek<strong>om</strong><br />
inte ut<strong>om</strong> bland nazistiska och närstående grupper.<br />
Men i det svenska samhället fanns olika slags traditionella<br />
förd<strong>om</strong>ar mot judar. Även uppfatt<strong>ni</strong>ngen att<br />
det fanns en speciell »judefråga« var utbredd. Rastänkandet<br />
bidrog också, och i officiella dokument<br />
och blanketter <strong>må</strong>ste flyktingar ange <strong>om</strong> de var av<br />
»arisk« eller »judisk folkras«. Det var politikerna s<strong>om</strong><br />
drog upp de allmänna riktlinjerna, men den praktiska<br />
politiken utformades av tjänstemän hos Socialstyrelsen,<br />
polisen och Utrikesdepartementet. Viljan att<br />
skydda arbetsmarknaden från »främmande konkurrens«<br />
var också en viktig faktor. När kriget började<br />
1939 hade drygt 3 000 judiska flyktingar fått k<strong>om</strong>ma<br />
till Sverige, vilket var färre än det lilla storhertigdömet<br />
Luxemburg hade tagit emot.<br />
Motståndet mot att släppa in judar k<strong>om</strong> från<br />
<strong>må</strong>nga delar av samhället, inklusive fackföre<strong>ni</strong>ngar,<br />
politiska partier, u<strong>ni</strong>versitet och studenter. De svenska<br />
nazisterna inledde i november 1938 »Mota Moses<br />
i grind«-kampanjen mot judiska flyktingar, s<strong>om</strong> fick<br />
stort gen<strong>om</strong>slag. I Uppsala anordnade studentkåren<br />
en stor debatt <strong>om</strong> flyktingfrågan i februari 1939 vid<br />
ett möte s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mit att kallas Bollhusmötet. En<br />
majoritet av studenterna protesterade mot att Sverige<br />
skulle ta emot fler flyktingar. Liknande möten ordnades<br />
strax därefter av läkarstudenterna i Stockholm<br />
och studentkåren i Lund, med ännu större majoriteter<br />
mot flyktinghjälp än i Uppsala. Antisemitiska<br />
och nazistiska grupper började också att registrera<br />
svenska judar och judiska flyktingar.Samtidigt insåg<br />
<strong>må</strong>nga i Sverige den moraliska och politiska nödvändigheten<br />
att ta klar ställ<strong>ni</strong>ng mot nazismen och<br />
att hjälpa judar och andra s<strong>om</strong> kunde hjälpas. En av<br />
dessa var den tidigare nämnde Torgny Segerstedt. En<br />
annan var historikern, publicisten och huma<strong>ni</strong>sten<br />
Hugo Valentin. Under hela nazitiden beskrev han<br />
utförligt den nazistiska regimens ogär<strong>ni</strong>ngar.<br />
Men de var långtifrån ensamma <strong>om</strong> att klart och<br />
tydligt ta ställ<strong>ni</strong>ng mot nazismen och för dess offer.<br />
Liberaler och demokrater, män<strong>ni</strong>skor i arbetarrörelsen<br />
och inte minst fackföre<strong>ni</strong>ngarna s<strong>om</strong> redaktörerna<br />
för tid<strong>ni</strong>ngen Sjömannen, Ture Nerman<br />
och tid<strong>ni</strong>ngen Trots Allt!, redaktören J.A. Selander<br />
i Eskilstuna-Kuriren, den syndikalistiska tid<strong>ni</strong>ngen<br />
Arbetaren och medlemmarna i sammanslut<strong>ni</strong>ngarna<br />
Tisdagsklubben och Kämpande Demokrati, enskilda<br />
individer s<strong>om</strong> nationalekon<strong>om</strong>en Karin Kock och<br />
journalisten Mia Leche-Löfgren och <strong>må</strong>nga, <strong>må</strong>nga<br />
andra höjde sina röster i protest både mot Nazityskland<br />
och mot den svenska regeringens politik.<br />
»Det allvarligaste med hela problemet<br />
är emellertid, att det ej endast är ett<br />
fackproblem utan även ett rasproblem.<br />
Det vore löjligt att förneka den saken.<br />
Det vore löjligt att förneka, att det för<br />
vårt land varit en stor styrka, att vi i<br />
motsats till de flesta andra europeiska<br />
länder icke haft något nationalitetsoch<br />
rasproblem. Och ett sådant skaffa<br />
vi oss ej lättsin<strong>ni</strong>gt på halsen.(...)<br />
Även en mycket <strong>må</strong>ttlig invandring<br />
skulle skapa en irritation, s<strong>om</strong> väl av<br />
ingen kan betraktas sås<strong>om</strong> önskvärd.«<br />
Arvid Fredborg<br />
anförande vid »bollhusmötet«, 17 februari 1939<br />
57
Change language