… om detta må ni berätta …

»På en och samma gång utfördes en rad arresteringar av
homosexuella i vår stad. En av de första som arresterades
var min vän som jag hade haft ett förhållande med sedan
jag var 23. En dag kom Gestapofolk till hans hus och förde
bort honom. Det tjänade ingenting till att efterlysa honom.
Om någon gjorde det riskerade han också att bli häktad.
Det räckte med att man kände dem för att också bli misstänkt.
Efter det att min vän arresterats, gjorde Gestapo
husrannsakan av hans lägenhet (…) Det värsta var ändå
adressböckerna. Alla som stod nämnda i böckerna, eller
hade någonting med dem att göra, arresterades. Jag med.
(…)Vi var tvungna att vara ytterst försiktiga med alla
kontakter och jag tvingades att bryta med alla mina vänner.
Vi gick förbi varandra på gatan, bara för att vi inte
ville försätta oss själva i fara. Det fanns inte längre några
platser där homosexuella kunde träffas.«
Vittnesmål från en tysk homosexuell man
Homosexuella
Nazisterna började förföljelsen av homosexuella
omedelbart efter att de hade tagit makten. De trodde
att denna grupps närvaro i samhället skulle äventyra
det tyska folkets födelsetal och »folkkroppens« fysiska
och andliga hälsa. SA-förband gjorde razzior på
mötesplatser, krogar och i privata hem, och polisen
gjorde allt för att trakassera homosexuella.
Dessa förföljelser gjorde slut på år av liberalisering.
Nazisterna stärkte en redan existerande lag mot
homosexuell aktivitet och homosexuella greps och
förföljdes i en ökad omfattning under hela 1930-
talet. SS-chefen Himmler inrättade ett kontor med
uppgift att registrera och trakassera homosexuella,
och många nazister krävde dödsstraff för män som
dömts för homosexuella »oanständigheter«.
Antalet åtal mot homosexuella nådde en höjdpunkt
under åren 1937–1939. Av uppskattningsvis
1,5 miljoner homosexuella arresterades omkring
100 000 tyska och österrikiska män, de flesta
efter tips från bl.a. grannar. Efter avtjänat fängelsestraff
internerades mellan 5 000 och 15 000 homosexuella
i koncentrationsläger, där de fick bära
den rosa triangeln. De utsattes för speciellt brutal
behandling av SS-vakter och andra fångar, vilket
ledde till döden för många av de internerade. Det
exakta antalet homosexuella som dog i lägren är inte
helt klarlagt, men vissa uppskattningar nämner 60
procent.
Nazisterna försökte förena ideologin med »vetenskap«
i sin syn på homosexuella och utförde pseudovetenskapliga
experiment avsedda att förändra de
homosexuellas beteende.
18