… om detta må ni berätta …

»Ingenting är så övertygande som
medvetenheten om att besitta Ras.
Den människa som tillhör en klart
definierad, ren ras, förlorar aldrig
känslan för det (…) Ras lyfter en
människa över henne själv: den
ger henne extraordinära – jag kan
nästan säga övernaturliga – krafter,
så helt skiljer det henne från den
individ som är sprungen ur det
kaotiska mischmasch av människor
som dragits samman från jordens
alla hörn.«
H.S. Chamberlain, europeisk rasideolog
1. Rasismens historia: Piotrs flykt
2. Fakta om Förintelsen (Antisemitism)
1
Bakgrund
Det går inte att skilja Nazitysklands historia från den
nazistiska »världsåskådningen«. Förföljelserna och
Förintelsen följde ur nazismens rasideologi, som gavs
ett klart uttryck i Adolf Hitlers bok Mein Kampf.
Nazisterna gjorde ingen hemlighet av sin i grunden
rasistiska människosyn och sin avsky för det demokratiska
samhället och dess värden. För nazisterna var
»rasen« och den »tyska folkgemenskapen« allt. Individen
hade inget värde annat än som ett verktyg för
den rasistiska staten. Tillämpningen av denna ideologi
påbörjades omedelbart efter att Hitler kommit
till makten den 30 januari 1933.
Rasismens idébakgrund
Långt innan hade emellertid rasistiska idéer börjat
spridas och slå rot i Europa. Tänkare och filosofer
hade sedan 1600-talet spekulerat över förekomsten
av mänskliga raser. 1854 publicerade den franske diplomaten
Arthur de Gobineau en inflytelserik bok om
de »mänskliga rasernas ojämlikhet«. Enligt Gobineau
var den »ariska« rasen överlägsen alla andra, men
hotades av »rasblandning« med »icke-arier«, som inte
var lika »högtstående«. Sådana tankar var välkomna i
en tid då den europeiska nationalismen och imperialismen
spelade en allt större roll.
Inspirerade av Charles Darwins teori om det
naturliga urvalet, d.v.s. att den bäst anpassade individen
överlever, började vetenskapsmän och intellektuella
i västvärlden att tillämpa dennes biologiska
idéer på det mänskliga samhället. Den s.k. social-
darwinismen omfattade föreställningar om att »de
starka« hade rätt att styra över »de svaga«. En tänkare
som hade stort inflytande var tysk-engelsmannen
H.S. Chamberlain. Han presenterade 1899 en vision
i vilken den »ariska rasen«, ledd av germanerna, skulle
rädda den kristna, europeiska civilisationen från fienden,
»judendomen«.
Antisemitism och rasbiologi
Judar hade levt i Europa sedan antiken. Under tidig
medeltid började den kristna kyrkan att anklaga
judarna för att ha dödat Jesus och förebrå dem för
att de inte accepterade Jesus som Messias. På grund
av sådana anklagelser försämrades judarnas situation
alltmer. Under flera århundraden förekom periodvis
utbrott av våldsamma förföljelser (pogromer) och
massakrer på judar. Efter den franska revolutionen
1789, med dess demokratiska ideal, öppnades vägen
för en förbättring av judarnas villkor. Den s.k. emancipationen
(frigörelsen) av judarna under 1800-talet
medförde att de fick möjlighet att delta som vanliga
medborgare i samhällslivet.
Mot 1800-talets slut uppstod en ny form av
judefientlighet (antisemitism) som en reaktion på
emancipationen. Antisemitismen uttrycktes både
i religiösa och politiska termer. Under perioder av
andlig, ekonomisk och politisk osäkerhet anklagade
antisemiter judarna för att ha för stort inflytande i
samhället. De trodde också att judarna hade en hemlig
plan att ta makten i hela världen.
Vid samma tid började den moderna vetenskapen
ta intryck av socialdarwinistiska idéer. Detta fann sitt
främsta uttryck i s.k. eugenik, även benämnd ras- eller
2
8