Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer
Ladda ner - Forum för levande historia
Ladda ner - Forum för levande historia
- No tags were found...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
problemen på kulakerna och drev igenom en<br />
tvångskollektivisering av jordbruket. Det privata<br />
ägandet av jorden skulle upphävas och bönderna<br />
placeras i jordbrukskollektiv.<br />
År 1929 inleddes dels en ”avkulakisering”,<br />
dels en snabbkollektivisering av jordbruket. Avkulakiseringen<br />
innebar en ”likvidering av kulakerna<br />
som klass”. Kulakerna och deras familjer<br />
dödades eller deporterades till Gulagläger belägna<br />
i de norra och östra delarna av landet. Vid slutet<br />
av år 1932 hade över tre miljoner kulaker dödats<br />
eller flyttats.<br />
I början pekades de rikaste bönderna ut som<br />
kulaker, men efter hand utvidgades begreppet.<br />
Till slut kunde vilken bonde som helst som <strong>mot</strong>satte<br />
sig kollektiviseringen stämplas som kulak.<br />
Motståndet bland bönderna var starkt. Särskilt<br />
<strong>under</strong> de första åren var det vanligt att bönderna<br />
själva förstörde skördarna och slaktade djuren<br />
hellre än att lämna över dem till kollektiven.<br />
Det fanns två slags kollektivjordbruk: kolchoser,<br />
som ägdes av bönderna gemensamt, och<br />
sovchoser, som ägdes direkt av staten. Kolchoser<br />
var van ligast. Förutom att ge staten kontroll över<br />
jordbruket skulle storskaligheten <strong>under</strong>lätta<br />
bruket av maskiner och öka avkastningen.<br />
Överskotten skulle gå till industrin, som man<br />
satsade alla medel på. I början fanns dock inte<br />
många maskiner och man lyckades aldrig <strong>under</strong><br />
sovjettiden få det kollektiva jordbruket effektivt.<br />
Till följd av kollektiviseringen och hårda<br />
krav på livsmedelsleveranser från myndigheterna<br />
utbröt på nytt massvält <strong>under</strong> åren 1932–1933,<br />
nu med centrum i de områden som normalt var<br />
bördigast: Ukraina och norra Kaukasus.<br />
Det är osäkert hur många som dog i svälten,<br />
men det rörde sig om flera miljoner människor<br />
(beräkningar talar om allt mellan 4,5 miljoner<br />
och 8,5 miljoner). Ögonvittnen berättar hur döda<br />
människor låg strödda på marken i de ukrainska<br />
byarna, hur alla djur blivit uppätna, hur till och<br />
med barken på träden blivit avgnagd.<br />
Skapade hungersnöden<br />
Många forskare, med historikern Robert Conquest<br />
i spetsen, hävdar att svälten 1932–1933 var<br />
en ”terrorhungersnöd”, d.v.s. att myndigheterna<br />
skapade svält för att bryta ned <strong>mot</strong>ståndet <strong>mot</strong><br />
kollektiviseringen.<br />
Conquest menar att Stalin dessutom ville<br />
krossa den ukrainska nationalismen eftersom<br />
man samtidigt rensade ut kulturella och intellektuella<br />
ledare i Ukraina. Svälten och utrensningarna<br />
uppfyller väl FN:s definition av ett folkmord,<br />
skriver Conquest, eftersom de riktade sig <strong>mot</strong> en<br />
avgränsad nationell grupp som skulle utplånas<br />
genom massdöd.<br />
Det finns andra forskare som inte tror att<br />
svälten skapades medvetet utan lägger skulden<br />
på att de sovjetiska myndigheterna inte förstod<br />
sig på jordbruk och därför förde en felaktig politik.<br />
Frågan om det fanns en plan bakom svälten<br />
är alltså inte avgjord. Trots svälten fortsatte<br />
Sovjet unionen att exportera spannmål. Man ville<br />
också dölja svälten och tillät inget internationellt<br />
bistånd.<br />
Nina Lugovskaja<br />
”Vad har det blivit av Ukraina?”<br />
Trots att regimen försökte tysta ner svältkatastrofen fick även sovjetmedborgarna veta en del om den.<br />
Här är en dagboksanteckning av Nina Lugovskaja, 14 augusti 1933:<br />
”Underliga ting sker i Ryssland. Svält, kannibalism… Mycket berättar de som kommer resande från<br />
landsorten. De berättar att de inte hinner städa bort liken från gatorna, att landsortsstäderna är fulla av<br />
svältande bönder i trasor. Fruktansvärt tjuveri och brottslighet överallt.<br />
Och Ukraina? Som flöt av mjölk och honung… Vad har det blivit av Ukraina? Det går inte att känna<br />
igen det längre. En död, tyst stäpp. Ingenstans ser man gyllene råg och prunkande vete stå hög, deras<br />
tunga ax böjer sig inte för vinden. Stäppen har täckts av ogräs. Där ser man inte de stora och glada byarna<br />
med deras vita ukrainska gårdar och hör inte några klangfulla ukrainska sånger. Här och där ser<br />
man döda, tomma byar. Ukraina har tömts på folk.<br />
Flyktingarna kommer i strida strömmar till de större städerna. Flera gånger har de satts på tåg och<br />
körts tillbaka – till en säker död. Men kampen för existensen tar överhanden, döende människor på<br />
stationer och tåg försöker ändå ta sig till Moskva. Men hur går det för Ukraina? Bolsjevikerna har<br />
orsakat den här olyckan också. De obetydliga jordlotter som man besådde i våras skickar nu Röda<br />
armén folk till för att ta hem skörden.”<br />
Ur Nina Lugovskaja, ”Jag vill leva! En skolflickas dagbok <strong>under</strong> Stalintiden”,<br />
Stockholm: Wahlström & Widstrand 2004.<br />
SOVJET · 15
Change language