Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer

Den stora terrorn
INGEN KUNDE KÄNNA SIG SÄKER
Under åren 1936–1938 nådde arresteringarna och avrättningarna en omfattning som
aldrig tidigare skådats. Alla skikt av den sovjetiska befolkningen drabbades och ingen
kunde känna sig säker. Det är dessa våldsamma förföljelser som brukar gå under namnet
”den stora terrorn”.
När vi hörde att någon arresterats frågade vi
aldrig varför. Men få var som vi.
Skräckslagna ställde folk den där frågan till
varandra för att lugna sig själva…
Folk tränade upp sig i att hitta skäl till och
ursäkter för varje arrestering… Allt sådant
verkade tillräckligt för arrestering och
förintelse: ”särling”, ”pratig”,
”motbjudande” … Det var därför vi tabubelagt
frågan varför någon arresterats.
– Varför? skrek Anna Achmatova ursinnigt
när en av hennes anhöriga ställde den frågan.
Vad menas med varför? Det är på tiden att
du fattar att folk blir arresterade utan minsta
anledning.
Nadezjda Mandelstam: ”Pervaja kniga”
(Stalins mirakel), Stockholm 1970.
Vladimirfängelset kallades för ”en
grav för levande döda”. Det var en
av Sovjetunionens mest fruktade
interneringsanstalter. I dag är
parken runt fängelset, som ligger
fyra timmars bilresa från Moskva,
ett populärt utflyktsmål för utländska
turister.
Foto: Okänd / Scanpix
Terror förekom från första början under bolsjevikregimen.
Den första röda terrorn ebbade ut i
början av 1920-talet, men förföljelser av politiskt
oliktänkande fortsatte. När Lenin från 1921 tillät
en viss liberalisering av ekonomin, den s.k. nya
ekonomiska politiken (NEP), snarare skärptes
den politiska kontrollen.
Arresteringar följda av deportationer och avrättningar
förekom i vågor och riktade sig mot
olika kategorier av människor, misstänkta för att
motarbeta regimen. Särskilt i samband med
tvångskollektiviseringen av jordbruket kring
1930 blev åtgärderna omfattande.
Det har varit omdiskuterat hur mycket av den
stora terrorn som beslutades på central nivå och
hur mycket som berodde på att nitiska partifunktionärer
på lokal nivå ville vinna sin kamp mot
regimens fiender. Senare forskare, som kunnat ta
del av tidigare ej tillgängliga dokument, säger
dock att terrorn verkligen genomfördes på initiativ
från högsta ort, det vill säga från Stalin själv.
Sedan förekom det att lokala makthavare gick
längre än de var tillsagda, av rädsla för att själva
drabbas, om de inte var tillräckligt aktiva, men de
flesta beslut fattades centralt.
Den främsta orsaken till terrorn tycks ha varit att
Stalin ville krossa all opposition både inom och
utanför kommunistpartiet. Stalin var redan i början
av 1930-talet landets ledare, men han kunde
inte räkna med total handlingsfrihet. Politbyrån
och centralkommittén kunde gå emot honom.
Efter terrorvågen fanns dock ingen kvar som vågade
kritisera Stalin eller hans beslut. Han hade
uppnått fullständigt envälde.
Partichef mördades
Den 1 december 1934 mördades partichefen i
Leningrad, Sergej Kirov. Det är omdebatterat
om Stalin själv låg bakom mordet. Troligen planerade
och begick gärningsmannen sitt dåd på
egen hand, men Stalin utnyttjade det för att rensa
ut Kirovs anhängare ur partiorganisationen i
Leningrad.
Sedan följde de tre Moskvaprocesserna 1936,
1937 och 1938, där gamla bolsjeviker som någon
gång motarbetat eller kritiserat Stalin bekände
en rad uppdiktade brott och i de flesta fall dömdes
till döden och avrättades. Dessa rättegångar
var offentliga, men många andra skedde i hemlighet.
När utrensningarna tog fart än mer
26 · SOVJE T