Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer

Röda khmererna tågar in i
Phnom Penh 1975 under
folkets jubel. Några timmar
senare inleddes den stora
evakueringen av huvudstaden.
Foto: Claude Juvenal
AFP / Scanpix
Demokratiska Kampuchea
HELA SAMHÄLLET
SKULLE STÖPAS OM
De röda khmererna började omedelbart efter sitt maktövertagande att tömma städerna.
Befolkningen delades in i ”nya människor” och ”gamla människor”. Stadsbefolkningen
tillhörde de ”nya” och betraktades som improduktiva utsugare och moraliskt tvivelaktiga.
De saknade rättigheter och fick arbeta hårdare och leva på mindre matransoner än alla
andra. Under de kommande fyra åren genomfördes utrensningar och mord på den egna
befolkningen som hör till de värsta i historien.
Den 17 april 1975 intogs Kambodjas huvudstad
Phnom Penh av en gerillarörelse kallad de röda
khmererna (khmerer är Kambodjas största etniska
grupp). Gerillan hade därmed vunnit flera
års inbördeskrig mot general Lon Nols regim.
Lon Nol, som lierat sig med USA mot Nordvietnam,
hade 1970 störtat prins Norodom Sihanouk
i en statskupp. Prinsen hade dominerat Kambodja
politiskt sedan självständigheten från
Frankrike 1953. Nordvietnameserna hade stöttat
de röda khmererna mot Lon Nol. Även den avsatte
Sihanouk lierade sig med dem i sin exil.
Under inbördeskriget 1970–1975 dödades omkring
en halv miljon människor i Kambodja.
Röda khmererna gjorde nu ett radikalt försök
att stöpa om hela samhället. På ett fåtal år skulle
man införa ett kommunistiskt idealsamhälle.
Många har dragit paralleller mellan de röda
khmerernas samhällsexperiment och det ”Stora
språnget framåt” i Kina. I båda fallen skulle det
nya samhället skapas i ett enda stort språng. Om
folket bara arbetade hårt för att förverkliga drömmen
skulle alla hinder övervinnas, trodde de nya
ledarna. Regimen avskaffade pengar, marknader,
skola, religion, böcker och privat ägande. Hela
befolkningen organiserades i jordbrukskollektiv.
Systematiskt angreps Kambodjas traditionella
kultur och regimen tillät inga andra konstnärliga
uttryck än revolutionära sånger och dikter. De
intellektuella förföljdes: det beräknas att drygt
hälften av alla kambodjanska akademiker dog
under de röda khmerernas tid. De som klarade
sig hade gjort avkall på alla anspråk på sakkunskap
och på intellektuella symboler såsom
t.ex. böcker och glasögon.
Städerna tömdes på folk
Regimens första åtgärd var att utrymma Phnom
Penh och övriga städer. Stadsbefolkningen betraktades
som improduktiva utsugare och moraliskt
tvivelaktig. Phnom Penhs två miljoner invånare
(varav de flesta hade flytt dit under inbördeskriget)
måste lämna staden på en vecka. Enligt
beräkningar dog omkring 10 000 människor
under evakueringen, och ytterligare tiotusentals
dog när övriga städer utrymdes.
Befolkningen delades in i ”nya människor”,
som var f.d. stadsbor, och ”gamla människor”
eller ”basmänniskor”, som var landsbygdsbefolkningen.
De ”nya människorna” saknade
rättigheter och fick arbeta hårdare och leva på
mindre ransoner än ”basmänniskorna”. I slutet
av 1975 och början av 1976 tvångsförflyttades
många ”nya människor” från de södra delarna av
74 · KAMBODJA