Om faderskap och rättsgenetiska undersökningar

RÄTTSMEDICINALVERKET 

Om faderskap 

och rättsgenetiska 

undersökningar 

– teknikutveckling, organisation och resultat

Om faderskap 

och rättsgenetiska 

undersökningar 

– teknikutveckling, organisation och resultat 

Rättsmedicinalverket 

RMV-rapport 2001:2 

1

BESTÄLLNINGAR: 

Fritzes kundservice, 106 47 Stockholm 

Fax 08-690 91 91, tel. 08-690 91 90 

E-post: order.fritzes@liber.se 

Internet: www.fritzes.se 

ISBN 91-38-31897-0 

RMV-rapport 2001:2 

ISSN 1103-7660 


Vasagatan 52 

111 20 STOCKHOLM 

Tel: 08-441 76 00 

Fax: 08-24 05 30 

E-post: rmv@rmv.se 

Internet: www.rmv.se 

Bilden på rapportens omslag är en akvarell målad av Anita Stennek. Tre äpplen får 

symbolisera uttrycket ”Ett äpple faller inte långt från ...”. 

Omslag och grafisk formgivning: Adriana Arsenijevic, Rättsmedicinalverket 

Teckningar i inlagan: Viera Larsson 

Tryck: Elanders Gotab AB, Stockholm, nov 2001 

2

Förord 

Rättsmedicinalverket (RMV) har sedan 1991 som central förvaltningsmyndighet 

ansvar för den rättsgenetiska, rättskemiska, rättsmedicinska och rättspsykiatriska undersökningsverksamheten 

i landet. RMV:s uppgift är att inom dessa områden avge 

sakkunnigbedömningar i medicinskt-rättsliga frågor till rättsvårdande myndigheter. 

Till dessa hör förutom polis, åklagare och domstolar även, när det gäller utlåtanden 

i faderskapsärenden, kommunernas socialnämnder. 

Ett krav inom alla RMV:s verksamhetsområden är att verksamheten bedrivs med 

hög och jämn kvalitet och med tillämpande av vetenskapliga metoder och modern 

teknik. Ett område som i särskilt hög grad tillgodogjort sig modern teknik och 

vetenskap, och med tillämpning av dessa framsteg, uppnått en mycket hög och 

jämn kvalitet är den rättsgenetiska faderskapsdiagnostiken. Genom ianspråktagande 

av DNA-teknik har under 1990 talet säkerheten i analysresultaten ökat till i det 

närmaste 100-procent. Det är denna utveckling som föreliggande rapport Om 

faderskap och rättsgenetiska undersökningar – teknikutveckling, organisation och 

resultat handlar om. 

Rapporten har utarbetats vid Rättsmedicinalverkets rättsgenetiska avdelning under 

ledning av avdelningschefen, professor Bertil Lindblom. 

Rättsmedicinalverket, juli 2001 

Gunnar Holmberg 

Överdirektör 

3

Innehåll 

7 Sammanfattning 

9 Summary 

KAPITEL 1 

11 Inledning 

KAPITEL 2 

13 Lagreglering av faderskapsutredningar 

KAPITEL 3 

17 Teknikutvecklingen 

17 De första undersökningarna 

18 Nya tekniker och markörsystem 

KAPITEL 4 

29 Organisation 

29 Historisk utveckling 

31 Rättsmedicinalverket 

31 Rättsgenetiska avdelningen 

KAPITEL 5 

33 Hur går en faderskapsundersökning till 

33 Blodundersökning på uppdrag av socialnämnd och domstol 

35 Blodundersökning på uppdrag av enskild person eller advokat 

35 Det nuvarande undersökningsförfarandet 

KAPITEL 6 

4

39 Ärenden, utveckling och struktur 

39 Antalet ärenden i vilka blodundersökning utförts 

43 Ett urval faderskapsärenden från åren 1974–2000 

43 Beställare av rättsgenetiska undersökningar 

44 Barnets ålder när den rättsgenetiska undersökningen inleds 

46 Kvinnans ålder vid barnets födelse 

47 Antal män per ärende 

48 Parternas härkomst 

KAPITEL 7 

51 Uteslutningskapacitet och utfall 

51 Undersökningspaket och uteslutningskapacitet 

52 Ökad möjlighet att utesluta en felaktigt utpekad man 

53 Hög sannolikhet för faderskap 

54 Resultat av undersökta en- och tvåmansärenden 

56 Ärenden år 2000 

56 Icke kompletta ärenden 

57 Korta handläggningstider 

KAPITEL 8 

59 Uppdragsgivarnas synpunkter 

KAPITEL 9 

65 Ett nordiskt och internationellt perspektiv 

65 Övriga Norden 

66 Några övriga länder 

KAPITEL 10 

5

69 Utvecklingsperspektiv 

71 Bilagor 

72 Föräldrabalk (1949:381;omtryckt i SFS 1995:974) kap 1–3 

78 Lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor 

82 KK (1973:810) om socialnämnds medverkan vid fastställande 

av faderskap, m.m. 

83 Lag (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap 

85 Förordning (1969:624) om blodundersökning m.m. vid utredning 

av faderskap 

86 Rättsmedicinalverkets föreskrifter (SOSFS 1991:35 CM) om blodprov 

vid utredning av faderskap 

89 Referenser 

6

Sammanfattning 

Intresset att fastställa omtvistat faderskap har funnits under lång tid. Upptäckten av 

blodgrupper och variation hos proteiner blev utgångspunkten för en vetenskapligt 

baserad rättsgenetisk diagnostik. Den snabba utvecklingen inom de biologiska 

vetenskaperna med upptäckten av variationen i arvsmassan och nya tekniker för att 

kartlägga och fastställa denna har på ett radikalt sätt ändrat på förutsättningarna att 

göra tillförlitliga faderskapstester. 

Under de senaste tio åren har blodgruppsserologiska och biokemiska analyser ersatts 

av DNA-baserade tester och med dagens teknik kan faderskapsfrågan fastställas 

med mycket god tillförlitlighet. Möjligheten att utesluta en felaktigt utpekad man 

uppgår till i genomsnitt 9 999 av 10 000. Sett i perspektivet av dagens undersökningar 

har tidigare gjorda faderskapsundersökningar inte alls samma tillförlitlighet. 

Antalet faderskapsärenden har under de senaste 40 åren motsvarat omkring 2 

% av antalet födda barn. Kommunala myndigheter svarar för den största andelen 

ärenden, närmare 87 % av ärendena under år 2000. Domstolarnas andel har sjunkit 

med tre fjärdedelar från ca 23 % 1974 till 6 % år 2000. 

Andelen barn som utreds före ett års ålder har ökat från ca 50 till 70 %. Andelen 

ärenden med barn över 18 år har också mer än fördubblats. 

En majoritet av de undersökta mödrarna är i åldern 20 – 25 år. Av statistiken kan 

man utläsa att mödrarna har blivit äldre. En förskjutning som sannolikt avspeglar 

ett generellt senarelagt 

barnafödande. Andelen 

ärenden där endast en 

man utpekats (enmansärenden) 

har ökat med 

10 procentenheter och 

uppgår till 86% (2000). 

Det är främst andelen 

tvåmansärenden som 

minskat (från 20 %, till 

12 %). Andelen ärenden 

med utomeuropeiska 

kvinnor och män har 

ökat. Ökningen är störst 

för utomeuropeiska män 

som 2000 utgjorde 19 % 

av samtliga undersökta 

män. Som ett resultat 

av bland annat DNAtesterna 

och ökad da- 

Rapportens författare: Bertil Lindblom, Rättsmedicinalverkets rättsgenetiska 

avdelningen. FOTO: Denny Lorentzen 

7

toranvändning har tiden för en undersökning minskat till i genomsnitt 26 dagar 

för år 2000. 

Förtroendet för faderskapstesterna är mycket stort bland beställarna, vilket 

framgår av en intervjuundersökning genomförd under hösten 2000. Ett synbart 

exempel på DNA-testernas tillförlitlighet är att det inte finns något ärende med två 

icke uteslutna män kvar efter genomförd undersökning. 1974 kunde man i ca 12 % 

av ärenden med två utpekade män inte utesluta någondera. En konsekvens av den 

höga tillförlitligheten och det höga bevisvärdet i de DNA-baserade faderskaps-undersökningarna 

är att handläggare av dessa ärenden hos kommuner och domstolar 

sällan behöver annan information än dessa testresultat. 

Bertil Lindblom 

Linköping, juli 2001 

8

Summary 

Interest in resolving paternity disputes dates back to the earliest civilisations. The 

discovery of blood groups and protein variations became the starting point for 

forensic genetics based on scientific studies. The rapid development in biological 

sciences, with the discovery of the gene pool and new techniques for charting and 

determining genetic make-up, has radically changed the prospects of performing 

reliable paternity tests. 

During the past ten years, blood group serological and biochemical analyses 

have been replaced by DNA-based tests and with today’s technique paternity can 

be established with very high reliability. The possibility of excluding an erroneously 

identified man is on average 9 999 out of 10 000. Seen in the perspective of today’s 

investigations, earlier paternity investigations had far from the same level of reliability. 

During the past 40 years, the number of paternity disputes has corresponded to 

approximately 2 % of the number of children born in Sweden. Municipal authorities 

account for the largest share among referral sources, almost 87 % of the disputes 

in 2000. The courts’ share has fallen by three-quarters from about 23 % in 1974 

to 6 % in 2000. 

The proportion of children investigated before the age of 1 year has increased 

from approximately 50 % to 70 %. The proportion of disputes involving children 

over 18 years of age has also more than doubled. 

The majority of the investigated mothers are aged 20–25. The statistics also show 

that the age of the mothers has increased, a shift that probably reflects generally 

deferred childbearing. The proportion of disputes where only one man was pointed 

out (one-man disputes) has increased by 10 percentage points to 86 % (2000). It 

is mainly the proportion of two-men disputes that has decreased (from 20 % to 

12 %). The proportion of disputes involving non-European men and women has 

increased. The increase is largest for non-European men, who accounted for 19 % 

of all investigated men in 2000. 

As a result of developments such as DNA tests and increased computerisation, the 

time for an investigation has been reduced to an average of 26 days in 2000. 

Confidence in the paternity tests is very high among the referral sources, as shown 

by an interview survey conducted during autumn 2000. A clear example of the reliability 

of DNA tests is that no dispute involving two non-excluded men remained 

after a concluded investigation. In 1974, it was impossible not to exclude either 

man in 12 % of the cases where two men were pointed out as beeing the father. A 

consequence of the high reliability and weight given to the evidence of the DNAbased 

paternity investigations is that municipal administrators and courts seldom 

9

Kapitel 1 

Inledning 

I Sverige föds i genomsnitt 100 000 barn varje år. Siffran har varierat kraftigt under 

åren vilket framgår av nedanstående diagram. Alla barn som föds skall enligt svensk 

lag, om möjligt, få sitt faderskap fastställt. Detta är inte enbart av ekonomiska skäl, för 

underhåll och arv, utan också av psykologiska, medicinska och sociala skäl. År 2000 

föddes 90 441 barn (1). Av dessa föddes 54 procent i familjer där föräldrarna inte 

var gifta (2). Enligt föräldrabalken (1995:974) skall i dessa fall faderskapet fastställas 

Figur 1. Antal födda barn samt folkmängden i Sverige under perioden 1930 – 2000. Uppgifterna är 

hämtade ur Statistiska Centralbyråns Befolkningsstatistik 

genom skriftligt erkännande eller dom. Ett faderskapserkännande skall bevittnas av 

två personer och godkännas av socialnämnd som före godkännandet genomför en 

utredning gällande faderskapet. I de flesta fall är föräldrarna sammanboende och 

faderskapsutredningen kan göras förhållandevis enkel. I mer komplicerade ärenden 

11

12 

kan det krävas en omfattande utredning och en undersökning av genetiska markörer 

i blod från modern, barnet och den eller de män som är aktuella i ärendet. Utgående 

från resultatet av en sådan faderskapsundersökning bedöms om en utpekad man 

kan vara eller är utesluten som far till ett visst barn. I Sverige utförs rättsgenetiska 

faderskapsundersökningar vid Rättsmedicinalverkets rättsgenetiska avdelning, även 

kallat Rättsgenetiska institutet (RGI). Varje år utför RGI ca 2000 rättsgenetiska 

faderskapsundersökningar. 

När en socialnämnd eller en domstol beslutar om att utföra en rättsgenetisk 

faderskapsundersökning skall RGI underrättas om detta. I underrättelsen skall 

framgå vem som är beställare, vilka personer som ingår i undersökningen och vem 

som står för kostnaderna. Det bör vidare framgå om någon av parterna är av ickeeuropeiskt 

ursprung och när två eller flera män ingår, om det finns nära släktskap 

mellan dessa. 

Rättsgenetisk undersökning kan även begäras av enskild person, s.k. privat undersökning. 

Vid sådan undersökning skall berörda personer vara informerade 

om och samtycka till undersökningen. Privata undersökningar betalas i förskott, 

dvs. innan prov börjar att analyseras. 

Undersökning av minderåriga barn får endast ske med vårdnadshavarnas 

samtycke. Prov från avlidna analyseras endast efter domstolsförordnande om 

inte ärendet påbörjats före dödsfallet. 

I det följande kapitlet, kapitel 2, redovisas hur lagstiftningen kring faderskapsfrågorna 

vuxit fram som ett resultat av den biomedicinska och den familjepolitiska 

utvecklingen. I samma kapitel redovisas även vilka lagar och andra författningar som 

reglerar verksamheten. I en bilaga till kapitlet återges nu gällande lagar och författningstexter. 

En översiktlig genomgång av teknikutvecklingen inom området, från 

ABO-systemet till de senaste DNA-metoderna lämnas i kapitel 3. I samma kapitel 

redovisas även vilka markörsystem som ingått i de undersökningar som avdelningen 

utfört genom åren. 

Hur verksamheten varit organiserad under olika epoker beskrivs i kapitel 4 där 

även datorisering och ackreditering beskrivs. Gången i en faderskapsutredning från 

anmälan av socialnämnd eller annan myndighet till provtagning och undersökning 

beskrivs i kapitel 5. Under de senaste 25 åren har ärendetillströmningen varit 

relativt jämn. Vissa förändringar av ärendena har skett. Fler ärenden beställs idag 

av sociala myndigheter och ett större antal ärenden omfattar personer med annan 

etnisk bakgrund. Detta beskrivs i kapitel 6 som även redovisar andra ärendespecifika 

uppgifter som antal män per ärende och kvinnans och mannens ålder när barnet 

föds och barnets ålder när undersökningen påbörjas. 

I kapitel 7 redovisas hur uteslutningskapaciteten ökat och hur detta har påverkat 

tillförlitligheten i testerna. En undersökning om hur uppdragsgivarna uppfattar 

verksamheten presenteras i kapitel 8 och i kapitel 9 är en nordisk och internationell 

jämförelse gjord. Kapitel 10 tar slutligen upp några framtidsaspekter värda att 

belysa.

Kapitel 2 

Lagreglering 

av faderskapsutredningar 

Bestämmelser om fastställande av faderskap infördes första gången i Sverige genom 

1917 års lag om barn utom äktenskap. Tidigare lagstiftning innehöll inte några 

särskilda regler om faderskapstalan eller faderskapsbevisning. En praxis hade dock 

utvecklats som innebar att den man som talan riktades mot ansågs som far till barnet 

om det kunde visas att han haft samlag med modern under konceptionstiden och det 

inte av andra orsaker var uteslutet att han kunde vara far. Utredningarna omfattade 

bara en man och ingen hänsyn togs till om modern haft samlag med andra män 

under konceptionstiden. 

Enligt 1917 års lag gällde huvudregeln att den man som haft samlag med 

modern under konceptionstiden ansågs som barnets far om det inte av särskilda 

omständigheter var uppenbart att han inte kunde vara barnets far. Sådana särskilda 

omständigheter var t.ex. sterilitet eller att modern redan var gravid vid samlaget. 

Om det kunde bevisas att också annan man haft sexuellt umgänge med modern blev 

emellertid presumtionen för svarandens faderskap försvagad. Talan kunde dock inte 

föras samtidigt mot mer än en man. Vid 1917 års lags tillkomst hade vetenskapen 

ännu inte hunnit så långt att blodundersökningar kunde användas vid faderskapsutredningar. 

Efter hand som den blodgruppsserologiska forskningen utvecklades 

blev det emellertid möjligt för en man, som felaktigt uppgetts som fader, att med 

hänvisning till resultatet av en blodundersökning bli friad från faderskap. 

År 1933 tillkom mot bakgrund av den utveckling som skett inom det blodgruppsserologiska 

området en lag angående blodundersökning i mål om barn utom äktenskap. 

Lagen innebar en möjlighet att med blodgruppsbestämning utreda frågan om 

faderskap till barn födda utom äktenskap. För barn födda inom äktenskap ansågs 

det inte finnas något behov av blodundersökning. 

När den ännu i dag gällande föräldrabalken (FB) antogs 1949, kunde blodundersökning 

genomföras med möjlighet att utesluta ungefär varannan felaktigt 

utpekad fader. Samtidigt hade även metoder för faderskapsbestämning genom s.k. 

antropologiska undersökningar utvecklats, dvs. undersökningar baserade på vissa 

utseendemässiga kännetecken. Vid föräldrabalkens tillkomst lättades något på den 

13

14 

dittills gällande stränga faderskapspresumtionen. För att presumtionen skulle brytas 

för en man som haft samlag med modern under konceptionstiden krävdes att det 

var osannolikt att han var far till barnet. 

1958 tillkom en ny lag om blodundersökning vid utredning av faderskap. Bakgrunden 

till den nya lagstiftningen var den förbättrade möjligheten att utesluta felaktigt 

utpekade män efter genomförd blodundersökning. Den nya lagen omfattade även 

en möjlighet att utreda barn födda inom äktenskap. Med den nya lagen fick domstol 

också möjlighet att förordna om blodundersökning i ärenden där ett faderskap har 

fastställts genom erkännande eller dom och faderskapet senare ifrågasätts. För att 

domstol ska kunna förordna om blodundersökning i sådana fall krävs att det efter 

erkännandet eller domen har framkommit någon omständighet som ger anledning 

anta att modern under konceptionstiden haft samlag med någon annan man än den 

som ansetts som barnets far. Lagen syftar inte till att det ska finnas en obegränsad 

möjlighet att genom blodundersökning få ett redan fastställt faderskap kontrollerat. 

Att åberopa nya vetenskapliga metoder för blodundersökningar anses inte vara 

tillräckliga skäl för att förordna om en ny faderskapsutredning. 

Genomgripande förändringar i reglerna om faderskap infördes 1970 genom en 

övergång från positiv till negativ sannolikhetsbevisning. Denna förändring innebar 

att en man skulle förklaras vara far till barnet endast om två förutsättningar var 

uppfyllda, dels att det kunde bevisas att mannen i fråga haft samlag med modern 

under konceptionstiden, dels att det med hänsyn tagen till samtliga omständigheter 

måste anses sannolikt att mannen var far till barnet. Lagstiftarna övergav i och med 

1970 års lagstiftning principen att ett faderskap ska fastställas även om det finns 

risk för att detta blir felaktigt. Möjligheten att muntligt erkänna faderskap bortföll. 

Särskilda regler infördes om hur en faderskapsutredning skulle bedrivas. Bland annat 

skulle barnavårdsmannen verka för att blodundersökning kom till stånd i vissa 

situationer. 

1970 års lag hade sin bakgrund i de viktiga förändringarna i lagstiftningen om 

utomäktenskapliga barns arvsrätt som beslöts av 1969 års riksdag. Genom lagändringarna 

blev utomäktenskapliga barn likställda med barn inom äktenskap i fråga 

om rätt till arv efter fadern och släktingar på faderns sida. Lagändringen får också 

ses som en effekt av att det sociala stödet till de utomäktenskapliga barnen efterhand 

under 1900-talet avsevärt förbättrats. Även den snabba utvecklingen av vägledande 

faderskapstester bidrog till lagändringen. 

Enligt föräldrabalken (1995:974) skall faderskapet till barn som föds av föräldrar 

som inte är gifta fastställas genom skriftligt erkännande eller dom. Ansvaret för att 

en faderskapsutredning inleds och att faderskapet fastställs har socialnämnd. På 

moderns begäran kan nämnden också påbörja en faderskapsutredning redan innan 

barnet är fött. Nämnden skall före godkännandet genomföra en utredning som beroende 

på omständigheterna kan göras förhållandevis enkel och i mer komplicerade 

fall kompletteras med DNA-test (blodundersökning) enligt nu gällande föreskrift 

(SOSFS 1991:35). 

Är modern gift vid barnets födelse antas mannen i äktenskapet vara barnets far,

den så kallade faderskapspresumtionen. Detta förhållande gäller även om modern 

gift sig under graviditeten, eller om modern nyligen blivit änka och barnet kan vara 

avlat före mannens död. 

Nu gällande författningsbestämmelser om fastställande av faderskap: 

Föräldrabalk (1949:381; omtryckt i SFS 1995:974) 

kap 1–3 

Lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor 

KK (1973:810) om socialnämnds medverkan vid fastställande 

av faderskap, m.m. 

Lag (1958:642) om blodundersökning m.m. 


Förordning (1969:624) om blodundersökning m.m. 


Rättsmedicinalverkets föreskrifter (SOSFS 1991:35) 

om blodprov vid utredning av faderskap 

Lagar, författningar och förordningar eller delar därav finns återgivna i bilagor. 

15

Kapitel 3 

Teknikutvecklingen 

De första undersökningarna 

Antropologiska undersökningar 

Innan upptäckten av blodgrupper och den därmed sammanhängande möjligheten 

att göra blodundersökningar för att utreda omtvistat faderskap förlitade man sig på 

att jämföra yttre kännetecken mellan barnen och de utpekade männen. Personer med 

stor känsla för former anlitades ofta för att göra dessa jämförelser. Sådana jämförelser 

finns omtalade från senare delen av 1600-talet. Med förbättrade möjligheter att mäta 

och registrera morfologiskt genetiska egenskaper började betydligt senare rättsantropologiska 

undersökningar i syfte att utreda faderskap att utföras vid institutioner 

i Stockholm, Uppsala och Lund. 

De antropologiska undersökningarna utfördes främst efter förordnande av domstol 

men kunde även ske på begäran av barnavårdsman eller enskild person. När 

de antropologiska utredningarna lades ner 1975 omfattade de flera mätningar och 

fotografering av kropp och huvud samt röntgenfotografering av händer, fötter och 

skalle i två projektioner. Papillarmönster på fingrar (fingeravtryck), handflator och 

fotsulor registrerades och parterna fick också lämna blodprov. 

De morfologiska detaljer som undersöktes var ansiktets form, öronmusslornas 

utseende, näsans form samt munnens och hakans utseende; allt sett från olika vinklar. 

Även bröstvårtornas och vårtgårdarnas utseende och form jämfördes. I vissa fall 

undersökte man även hudens pigmentinnehåll genom fotometriska mätningar. Andra 

detaljer man undersökte var fingrarnas och tårnas relativa längd och form samt antal 

linjer och detaljer i avtrycken. 

När verksamheten vid rättsantropologiska avdelningen utvärderades av Socialstyrelsen 

1974 konstaterade man att i de utlåtanden som avdelningen avgivit hade 

endast i undantagsfall resultat från objektiva mätningar avgivits. Vanligen hade man 

beskrivit detaljer i termer av subjektiva intryck och iakttagelser. 

17

De första blodundersökningarna 

År 1901 beskrev Landsteiner med flera (3) att man med tester på blod kunde dela in 

individer i olika grupper beroende på vilka blodegenskaper de bar på. Att de påvisade 

blodgrupperna (ABO-egenskaperna) ärvs med ett anlag från båda föräldrarna enligt 

s.k. mendelska arvsprinciper visades först av Bernstein 1924 (4). ABO-systemet och 

dess genetiska bakgrund blev därmed upptakten till dagens användning av genetiska 

markörer i olika typer av rättsliga utredningar, t.ex. faderskapsutredningar. 

De första blodundersökningarna i faderskapsärenden i Sverige utfördes under 

mitten av 1920-talet (sannolikt åren 1924–1925) av dåvarande chefen för Statens 

rättskemiska laboratorium (SRL) Erik Wolff och hans medarbetare. I ett arbete publicerat 

1929 av Erik Wolff (5) framgår att det då hade utförts blodundersökning 

på 503 personer i 165 faderskapsärenden. Undersökningarna utfördes till en början 

privat av SRL:s föreståndare mot en avgift av 25 kronor per ärende. 

Under de första åren utförde SRL enbart faderskapstester genom analyser av 

de s.k. huvudgrupperna inom ABO-systemet. Med denna test kunde teoretiskt i 

genomsnitt en av sex (15 %) felaktigt påstådda fäder uteslutas. 1932 började man 

bestämma undergrupperna A 1 

och A 2 

inom ABO systemet, blodgrupperna M och N 

inom MN-systemet (6) samt blodgruppen P 1 

(7). Därmed ökade möjligheterna att 

utesluta felaktigt utpekade fäder och i genomsnitt kunde var tredje (33 %) felaktigt 

utpekad man uteslutas. 1943 utökades undersökningen med faktorer inom Rh-systemet 

(8 och 9) vilket ytterligare ökade uteslutningskapaciteten i undersökningarna. 

Med samtliga dessa markörer kunde under mitten av 50-talet drygt hälften (53 %) 

av de felaktigt utpekade männen uteslutas. Under 1940- och 50 talen upptäcktes 

ytterligare blodgruppssystem av vilka flera ingått som markörer i utförda faderskapsundersökningar. 

De första domsluten baserade på biologiska faderskapstester 

De första av Högsta Domstolen avgjorda målen är från slutet av 1920-talet. I ett av 

dessa mål kunde den undersökte mannen uteslutas som fader eftersom både mannen 

och kvinnan tillhörde blodgruppen A medan barnet tillhörde blodgruppen 

B (jfr. figur 2). Alla män med blodgruppen A och O kunde i detta fall uteslutas 

eftersom barnet måste ha ärvt ett anlag för blodgruppen B från sin far. Män med 

blodgrupperna B och AB kunde däremot inte uteslutas. Eftersom blodgrupperna 

A och O är relativt vanliga och finns hos 47 respektive 37 % av den svenska befolkningen 

innebar det i det aktuella ärendet att det skulle gå att utesluta 8 av 10 (84 

%) felaktigt utpekade män. 

Nya tekniker och markörsystem 

Efter hand som nya blodgrupper upptäcktes och deras nedärvning blev kartlagd 

kom flera av dem att ingå som markörer vid s.k. blodundersökningar för att utreda 

faderskap. Fram till mitten av 1950-talet ökade också antalet blodgruppsmarkörer 

18

Blodgrupp A 

Anlag A och 0 

Blodgrupp A (AA) 

Anlag A och A eller A och 0 

Blodgrupp B 

Anlag B och 0 

Figur 2. Mannen kan inte vara far till barnet. För varje blodgruppssystem finns två anlag; ett som 

kommer från modern och ett från fadern. Genom dominansförhållanden inom ABO-systemet kan en 

individ som har den fenotypiska blodgruppen A vara bärare av anlag för såväl A-blodgruppen som 

O-blodgruppen. I detta ärende har barnet ärvt anlaget för blodgrupp O från modern. Eftersom modern 

inte har något anlag för blodgruppen B måste B- anlaget komma från fadern. Den utpekade mannen 

är inte bärare av anlaget för B-blodgruppen och kan därför uteslutas som biologisk far till barnet. 

19

20 

Figur 3. Faderskapsutlåtande från 1956. Undersökningen omfattade ABO-systemet med undergrupperna 

A1 och A2 samt blodgruppssystemen MN, Rh och P

i faderskapsundersökningarna. Figur 3 visar ett ärende från 1956 undersökt med 

fyra blodgruppsystem. Som framgår av resultatet gav den genomförda undersökning 

ingen vägledande information om faderskapet. 

När man i mitten av 1950-talet upptäckte att blodets äggviteämnen (serumproteiner) 

kan förekomma i olika ärftligt betingade former inleddes en ny epok för 

studier av ärftliga egenskaper i blodet. Med hjälp av variationen hos ett antal sådana 

serumproteiner och enzymer ökade möjligheten att utesluta felaktigt utpekade 

fäder. De enskilda systemens uteslutningskapacitet (möjlighet att utesluta felaktigt 

utpekad far) varierar men med ett ökande antal system kunde allt fler av de felaktigt 

utpekade männen uteslutas. När markörsystemen ökade till antalet och den totala 

uteslutningskapaciteten höjdes kunde undersökningens omfattning anpassas till 

behovet i de enskilda ärendena. En basundersökning som omfattade ett begränsat 

antal markörsystem och en utvidgad, kompletterande, undersökning växte fram. 

Från mitten av 1970-talet började HLA-tester eller s.k. vävnadstypning utföras i 

utvidgade undersökningar. HLA-systemet har mycket hög uteslutningskapacitet och 

möjligheten att utesluta felaktigt utpekade fäder genom en utvidgad undersökning 

ökade därmed markant. 

DNA-tester började användas i utvidgade undersökningar 1991. Därmed ökade 

tillförlitligheten i undersökningarna ytterligare. DNA-testerna gjorde det också 

möjligt att efter hand undersöka alla ärenden med samma höga tillförlitlighet. Sedan 

1994 är faderskapsundersökningarna helt baserade på DNA-tester. 

Introduktionen av nya analysmetoder och markörsystem i faderskapsundersökningarna 

har avspeglat utvecklingen inom det genetiska och biomedicinska området 

och skett i följande steg: 

1925 Blodgruppstester, ABO-systemet var det första av flera system 

1966 Analyser av serumproteiner 

1970 Analyser av enzymer och isozymer 

1975 HLA-typning 

1991 DNA-tester 

Blodgruppssystemen 

De olika blodgruppssubstanserna på cellytan består av äggviteämnen (proteiner), 

ibland kombinerade med sockermolekyler i s.k. glykoproteiner. Variationen inom 

blodgrupperna påvisas vanligen med hjälp av specifika antikroppar mot respektive 

blodgruppssubstans. Dessa antikroppar binder samman (agglutinerar) blodcellerna 

till stora aggregat. I några system är ett blodgruppsanlag (en allel) ofta förekommande 

och ett är mindre ofta förekommande. I andra system kan flera alleler förekomma, 

t.ex. A 1 

, A 2 

, B och O inom ABO systemet. Vissa blodgruppsanlag är dominanta 

andra är recessiva. En dominant egenskap uttrycks hos bärare som har en eller två 

alleler för den dominanta egenskapen. För att kunna påvisa ett recessivt anlag måste 

bäraren ha två alleler av samma slag. Inom ABO systemet är blodgruppsanlaget O 

recessivt, dvs. för att ha blodgruppen O måste individen ha ärvt två O-anlag, ett 

21

från mor och ett från far. 

Blodgruppsegenskaperna bestäms på levande röda blodkroppar vilket innebär att 

blodgruppsanalyser måste utföras inom någon vecka efter provtagningen. I tabell 1 

redovisas de markörsystem som ingått i den tidigare basundersökningen och i den 

utvidgade rättsgenetiska undersökningen. 

Tabell 1: Markörsystem och uteslutningskapacitet vid basundersökning och 

utvidgad undersökning 1989 

System Typ av system Uteslutnings- Ackumulerad 

kapacitet i % uteslutningskapacitet 

i % 

Basundersökning 

ABO (exkl. A 1 

, A 2 

) Blodgrupp 14,8 

MN/Ss Blodgrupp 31,9 

Rhesus, (Rh) Blodgrupp 29,6 

Haptoglobin, (Hp) Serumgrupp 18,2 

Group specific component, (Gc) Serumgrupp 28,9 

Glyoxalas, (GLO) Isozymgrupp 18,5 

Surt fosfatas, (EAP) Isozymgrupp 25,1 

Fosfoglukomutas 1 

, (PGM 1 

) Isozymgrupp 32,1 90,1 

Utvidgad undersökning 

ABO (A 1 

,A 2 

) Blodgrupp 3,9 

Kell, (Kk) Blodgrupp 3,4 

Duffy, (Fy) Blodgrupp 18,4 

P 1 

Blodgrupp 2,8 

Kidd, (Jk) Blodgrupp 3,5 

Immunglobulinmarkör, (Gm) Serumgrupp 11,4 

Properdinfaktor F, (Bf) Serumgrupp 12,6 

Transferrin, (Tf) Serumgrupp 20,6 

Faktor 13B, (F13B) Serumgrupp 21,3 

Komplementfaktor 3, (C3) Serumgrupp 14,5 

Alfa 1 

antitrypsin, (Pi) Serumgrupp 28,3 

Adenylatkinas, (AK) Isozymgrupp 3,3 

Adenosindeaminas, (ADA) Isozymgrupp 5,5 

Esteras D, (EsD) Isozymgrupp 8,4 

HLA-A, -B Vävnadstyp 93 98,7 

Total uteslutningskapacitet 99,8 

Serumproteiner, enzymer 

Efter Smithies upptäckt 1955 (10) att blodets äggviteämnen (serumproteiner) förekommer 

i olika ärftligt betingade former och att variationen kan avläsas efter att 

proteiner fått vandra genom ett elektriskt fält i en stärkelsegel (elektrofores) öppnades 

nya möjligheter att undersöka biologiskt släktskap. Genom en kombination av 

elektroforetisk separation och immunologisk teknik upptäckte Jan Hirschfeld 1959, 

senare chef för SRLs blodgruppsserologiska avdelning, äggviteämnet Gc (Group 

22

specific component) (11). Efter denna och ytterligare upptäckter av variation hos 

serum-proteiner kunde antalet markörsystem vid undersökning av faderskap utökas 

och möjligheten ökade att utesluta en felaktigt utpekad far. 1966 infördes haptoglobin 

som första serumsystem i faderskapstesterna och åren därefter tillkom ytterligare 

markörer analyserade med samma teknik. 

Genom att införa isoelektrisk fokusering, dvs. att med elektroforetisk teknik separera 

äggviteämnen efter deras laddning vid olika pH, kunde ofta flera genetiska varianter 

2–1 

2–2 2–1 2–2 2–2 1–1 1–1 2–1 1–1 2–2 

Figur 4. Bilden visar hur haptoglobinmolekylerna vandrat olika långt i en stärkelsegel under den 

elektroforetiska separationen. Denna analys är från 1986. Resultatet dvs. fenotypen är angiven i 

bildens överkant 

av redan kända proteiner påvisas. De förfinade metoderna att separera proteiner 

bidrog därigenom ytterligare till att öka informationsmängden i analyserna och 

därmed tillförlitligheten i undersökningarna. 

HLA-markörer, s.k. vävnadstypning 

HLA-systemet (HLA; Human Leukocyte Antigens) omfattar flera tätt kopplade 

gener som uttrycker polymorfa (variationsrika) molekyler på cellens yta. Tillsammans 

bildar dessa gener ett omfattande komplex av anlag. Flera upptäckter under 1960 

och –70 talen ledde till den kunskap som vi idag har om HLA-generna. HLA-molekylerna 

medverkar i många av de immunologiska processer som håller kroppen 

fri från främmande ämnen och fri från sjukligt förändrade celler. Eftersom de även 

utgör ett hinder för att överföra vävnad från en individ till en annan kallas de också 

för transplantationsantigener. Variationen påvisas antingen med hjälp av specifika 

23

antikroppsreagenser eller med DNA-teknik. 

Den stora variationen inom HLA-systemet innebär att det är svårt att finna två 

personer med helt identiska uppsättningar HLA-molekyler. I kliniska sammanhang 

kan det innebära svårigheter att finna en lämplig givare till en patient som måste 

transplanteras. Vid utredning av faderskap har HLA-systemet mycket hög kapacitet 

att utesluta en felaktigt utpekad far. Under mitten av 1970-talet började systemet 

att användas som en del i de utvidgade faderskapsundersökningarna. 

Tabell 2. Ett exempel på en faderskapsundersökning utförd med HLA-typning. Barnet har ärvt A3 

och B7 från sin mor samt A9 och B17 från sin far. Den utpekade mannen har inte dessa egenskaper. 

Sannolikheten att finna en man med A9 och B17 i den svenska befolkningen beräknas till 1 av 333 

HLA-system Moder Barn Utpekad Far 

HLA-A A2, A3 A3, A9 A1, A10 

HLA-B B7, B12 B7, B17 B8, B16 

DNA markörer; variation i arvsmassan 

De olika blodgruppernas och serumproteinernas elektroforesmönster vittnar indirekt 

om den variation som finns i de gener som kodar för dessa molekyler. Variation kan 

även påvisas med direkta tester på de deoxyribonukleinsyremolekyler (DNA) som 

utgör vår arvsmassa. DNA-molekylerna är långa dubbelsträngade kedjor uppbyggda 

av parvis sammanhållna enheter (nukleotider). Sammanlagt finns ca två meter DNA 

i varje cell – en meter som vi fått från mamma och en meter från pappa. Bundna 

till ett antal proteiner utgör DNA-molekylerna människans 46 kromosomer (23 

kromosompar). Endast några få procent av allt DNA i cellen är underlag för människans 

äggviteämnen och utgör s.k. strukturgener. En mycket stor del (ca 40 %) av 

arvsmassan består av repeterade sekvenser (sekvenser som följer på varandra). För 

rättsgenetiska undersökningar har variation inom s.k. tandemrepeterat DNA fått 

avgörande betydelse. Omfattande variation inom ett repeterat DNA-system beskrevs 

första gången av Wyman och White 1980 (12). Därefter har tusentals system av 

repeterat DNA hittats på människans kromosomer. Av dessa används några tiotal 

vid utredningar av faderskap och för att identifiera personer i anslutning till brottmålsutredningar. 

Ett genombrott för DNA-tester i dessa sammanhang kom under 

mitten av 1980-talet efter ett par uppmärksammade artiklar av Sir Alec Jeffreys (13) 

där även begreppet DNA-fingeravtryck lanserades som ett uttryck för den omfattande 

variation dessa system bär på. 

År 1991 började rättsgenetiska avdelningen använda DNA-tester i utvidgade 

undersökningar. Därefter infördes de successivt i samtliga undersökningar och från 

1994 ingår DNA-tester i alla faderskapsärenden. Samma år, 1994, upphörde de 

utvidgade undersökningarna och året därpå slutade avdelningen helt med att utföra 

blodgruppsoch proteinanalyser. DNA-undersökningarna omfattar huvudsakligen 

två typer av analyser baserade på olika tekniker RFLP (Restriction Fragment Length 

24

Schematisk beskrivning av repeterat DNA 

DNA-fragment 

av olika längd 

DNA-fragment 

från en individ 

a 

b 

Separation av DNA-fragment 

Enzymbehandlat DNA appliceras 

på en gel för separation genom 

elektro-fores 

Figur 5. Repeterat DNA består av återkommande sekvenser vilka kan variera till antalet. De benämns 

ofta som VNTR (Variable Number of Tandem Repeats) eller STR (short tandem repeats) beroende 

på de repeterade sekvensernas längd. Fragmentets totala längd beror på hur många gånger den 

repeterade sekvensen upprepas. De olika långa DNA-fragmenten kan påvisas efter storleksseparation 

genom elektrofores. I en gel vandrar de negativt laddade DNA-fragmenten mot (+)-polen (anoden). 

De korta fragmenten vandrar längst (se även figur 6). 

25

Polymorphism) och PCR (Polymerase Chain Reaction). 

I båda fallen utförs analyserna på DNA som extraheras ut ur insända provmaterial, 

vanligen blod. Vid RFLP- analyser klyvs DNA med ett specifikt enzym, vid 

RGI vanligen restriktionsenzymet HinFI. DNA-fragmenten separeras efter storlek 

genom elektrofores och överförs till ett filtermembran. Genom att tillsätta en märkt 

DNA-sond som binder till specifika fragment identifieras de olika markörsystemen. 

Avläsningen sker genom att de märkta sonderna får exponera en fotografisk film som 

därefter framkallas och läses av med videokamera. Se vidare Figur 6. 

Med PCR-teknik mångfaldigas förutbestämda delar av arvsmassan som identifieras 

genom en kombination av två specifika startsekvenser (ett primerpar) för kopieringsprocessen. 

Kopieringen sker med hjälp av ett enzym, polymeras, och genom 

Figur 6. Figuren visar två 

faderskapsärenden analyserade 

med DNA-teknik. DNA 

från vita blodkroppar har 

klippts i bitar med ett enzym. 

DNA-fragmenten som sorteras 

efter storlek har därefter 

gjorts synliga med en märkt 

sond. Efter exponering mot 

en fotografisk film framträder 

variationen i arvsmassan som 

ett mönster av band. Varje 

person uppvisar vanligen 

två band per markörsystem 

– ett från vardera föräldern. 

Barnet i ärende 1 har ett band 

gemensamt med modern och 

ett gemensamt med mannen 

som därigenom inte kan 

uteslutas i detta system. I 

ärende 2 har barnet inget gemensamt 

band med mannen 

som därigenom blir utesluten 

som far. För att betraktas som 

utesluten i undersökningen 

krävs uteslutningar i minst 

tre system. 

R = referens K = mor B = barn M = man 

upprepade temperaturförändringar av reaktionsrören. När DNA molekylen utsätts 

för värme, >95 o C, separerar DNA-molekylens båda strängar; när temperaturen sänks 

binder primerparen in på sina rätta platser; och när temperaturen höjs till ca 72 o C 

26

aktiveras polymeraset och kopierar därigenom en del av DNA-strängen. Proceduren 

upprepas och för varje cykel dubbleras antalet kopior. Längden på de kopierade 

fragmenten bestäms genom elektrofores på ett sätt som liknar det vid RFLP. 

Även med DNA-tester gäller samma grundprincip som vid tidigare undersökningar: 

De arvsanlag (eller DNA-fragment) som ett barn har och modern saknar 

måste komma från barnets far. En man som saknar något eller några av dessa anlag 

(fragment) kan inte vara far till barnet. Med de markörer som ingår i undersökningarna 

kan praktiskt taget alla felaktigt utpekade män uteslutas. Om samtliga DNAfragment 

som barnet måste ha ärvt från sin far återfinns hos en undersökt man är 

han med mycket stor sannolikhet far till barnet. 

De DNA-markörer som använts vid avdelningen och de som ingår i dagens undersökningar 

redovisas i tabell 3. De är utvalda för att ge god information, ha låg 

mutationsfrekvens dvs. sällan uppvisa spontana förändringar och vara robusta att 

analysera. Dessutom eftersträvar avdelningen att valda markörsystem inte ligger i 

närheten av gener associerade med sjukdomar. 

Tabell 3: DNA markörer ingående i olika analyspaket och analyserade med olika tekniker. Analysomfattningen 

avspeglar situationen vid årsskiftet 2000/01 

Analyspaket Markörer Teknik 

Ordinarie 1 D3S1358, D5S818, D7S820, D13S317, D8S1179, PCR 

D18S51, D21S11, FGA, vWA 

Kompletterande D14S122, D19S253, D20S89, TH01 PCR 

D2S44, D7S21, D12S11 

RFLP 

Ej längre i bruk D1S80 PCR 

D14S13 

RFLP 

1 

Det ordinarie analyspaketet omfattar markörer i Profiler Plus © 

Utvecklingen inom det molekylärgenetiska området har på ett revolutionerande sätt 

ändrat på förutsättningarna att göra faderskapsundersökningar. Även om möjligheten 

att utesluta en felaktigt utpekad far närmast kan betraktas som 100-procentig med 

de DNA-tester som använts sker fortsatt utveckling av tekniken. Under år 2000 

påbörjades en övergång till huvudsakligen PCR-baserade analyser med ett kommersiellt 

test. Motivet till att förändra testerna är inte längre i första hand för att 

höja tillförlitligheten utan snarare för att minska handläggningstiderna och förenkla 

det laborativa arbetet. 

27

Kvinna 

Barn 

Utpekad man 1 

Utpekad man 2 

Figur 7. Efter att ha mångfaldigats genom PCR, analyseras STR (Short Tandem Repeats) fragmenten 

på elektroforetisk väg. 

Detta är en förenklad bild av de PCR-baserade undersökningar som görs. Rutinmässigt undersöks 

flera system samtidigt. Systemen identifieras genom att fragmenten är olika långa och hamnar 

inom olika storleksintervall under elektroforesen och att PCR-produkterna är märkta så att de vid 

avläsningen får olika färg. 

Av kurvorna framgår att kvinnan och barnet har ett fragment gemensamt. Detta syns genom att 

kurvorna för dessa två personer har en topp på samma position. Barnet har ärvt det fragment som 

ger upphov till den första toppen från sin far. Man 1 saknar detta fragment vilket är oförenligt med 

att han skulle vara far till detta barn. Man 2 har en topp på motsvarande position som barnet vilket 

innebär att han i det här system inte kan uteslutas som far till barnet. 

28

Kapitel 4 

Organisation 

Historisk utveckling 

Den nuvarande rättsgenetiska avdelningen har sina rötter i 1907 års statsmedicinska 

anstalt. Vid 1900-talets början utförde man där undersökningar av blod- och 

spermafläckar på kläder och andra föremål. Vid dessa undersökningar användes antikroppsbaserade 

metoder för att påvisa mänsklig äggvita och blodgrupper i intorkat 

fläckmaterial. Den statsmedicinska anstalten omfattade från början en medicinskbakteriologisk 

och en rättskemisk avdelning. År 1914 utökades den statsmedicinska 

anstalten med en farmacevtisk avdelning och efter riksdagsbeslut 1917 ombildades 

de tre avdelningarna till självständiga laboratorier med Medicinalstyrelsen (från 1968 

Socialstyrelsen) som huvudman. Den rättskemiska avdelningen blev därigenom en 

myndighet med egen instruktion, Statens rättskemiska laboratorium (SRL). SRL: 

s ursprungliga uppgift var att påvisa gifter i organ och likdelar. Övriga avdelningar 

utvecklades sedermera till Läkemedelsverket och Statens bakteriologiska Laboratorium 

(SBL). 

SRL kom genom fläckanalyserna tidigt i kontakt med serologiska tester av blod och 

det blev naturligt att börja utföra blodtester i anslutning till utredningar av omtvistat 

faderskap. Medicinalstyrelsen meddelade i en skrivelse daterad 17 februari 1927 

att man ”har medgivit att föreståndaren för Statens rättskemiska laboratorium får 

verkställa undersökningar av blodprov från angiven moder, barn och påstådd fader”. 

Sedan serologiska undersökningar av blodgrupper visat sig ha betydelse som bevisning 

i både brotts- och faderskapsmål, kom blodundersökningar i faderskapsärenden 

29

30 

att från och med 1 juli 1933 ingå som en officiell uppgift för SRL. 

Efter en mångårig utveckling av antropologiska mätmetoder inrättades 1953 på 

försök en avdelning för rättsantropologiska undersökningar vid Karolinska institutets 

rättsmedicinska institution, den s.k. Paternitetsavdelningen. Två år senare (1955) 

överfördes verksamheten till Statens rättsläkarstation i Solna. Undersökningarna vid 

Paternitetsavdelningen omfattade en detaljerad granskning av yttre morfologiska 

egenskaper, bestämning av ett antal monogena markörer (kodade från en gen), vissa 

kromosomundersökningar och inledande försök med s.k. vävnadstypning. Den årliga 

verksamheten uppgick till cirka 200 ärenden. 

1956 delades SRL i två i förhållande till varandra självständiga avdelningar, en 

rättskemisk och en blodgruppsserologisk. Blodgruppsserologiska avdelningen organiserades 

i två sektioner, en rättsserologisk sektion som utförde faderskapsutredningar 

och en klinisk sektion för klinisk blodgruppsserologisk service till hälso- och sjukvården. 

Från 1962 organiserades den rättsserologiska sektionen i en genetisk enhet 

och en serumenhet. Enligt beslut av 1971 års riksdag skulle SRL:s båda avdelningar 

utlokaliseras till Linköping. Socialstyrelsens uppdrag som chefsmyndighet kvarstod 

och 1977 flyttade Blodgruppsserologiska avdelningen till sina nuvarande lokaler i 

Universitetssjukhuset i Linköping. I anslutning till omlokaliseringen förändrades 

avdelningens inre organisation varvid en genetisk, en biokemisk och en serologisk 

sektion inrättades. 

I vissa faderskapsärenden utfördes undersökningar både vid SRL:s blodgruppsserologiska 

avdelning och vid Paternitetsavdelningen. 

1973 tillsatte Socialstyrelsen en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn 

av verksamheten vid Paternitetsavdelningen. Resultatet av översynen redovisas i 

Socialstyrelsens rapport ”Socialstyrelsen redovisar 1976:4, Rättsgenetiska undersökningar 

i faderskapsärenden”. Av rapporten framgår att det fanns allvarliga brister i 

paternitetsavdelningens rutiner, bl.a. saknades fastställda metodbeskrivningar och 

brister i organisationen. Det gick i anslutning till utredningen inte heller att göra 

någon vetenskaplig utvärdering av de metoder som använts eftersom reagens och 

provmaterial förstörts på grund av en trasig frys. Som en följd av översynen lades 

verksamheten vid Paternitetsavdelningen ned 1 mars 1975. För att tillgodose möjligheten 

att få en utökad faderskapsundersökning gjord började dåvarande SRL 

att utföra utvidgad rättsgenetisk undersökning baserad på nyupptäckta genetiska 

markörer vilka kunde påvisas med serologiska och biokemiska metoder. Dessutom 

inledde SRL ett samarbete med regionblodcentralerna i Lund och Uppsala samt 

med transplantationsimmunologiska laboratoriet vid Huddinge sjukhus som alla på 

uppdrag av SRL utförde HLA-analyser i faderskapsärenden. Den utvidgade undersökningen 

utgjorde därefter ett komplement till den ordinarie faderskapsundersökningen 

(basundersökning) fram till införandet av helt DNA-baserade tester 1994. 

En utredning inom Socialdepartementet om ett samgående mellan det Rättsmedicinska, 

Rättskemiska och Kriminaltekniska undersökningsväsendet presenterades 

1986 i RRK-utredningen (Samordning av det Rättsmedicinska, Rättskemiska och 

Kriminaltekniska undersökningsväsendet; Ds S 1986:3). Utredningen ledde inte till

någon förändring av organisationen. 

Chef för den faderskapsdiagnostiska verksamheten har varit: 

Prof. Erik Wolff Statens rättskemiska laboratorium 1925–1956 

Prof. Birger Broman Blodgruppsserologiska avdelningen 1956–1971 

Prof. Jan Hirschfeld 

Blodgruppsserologiska avdelningen 

1971–1986 

Laborator Tore Swan Blodgruppsserologiska avdelningen 1986–1990 

Prof. Bertil Lindblom Rättsgenetiska avdelningen, RMV 1990–2000 


Efter en översyn av Socialstyrelsens verksamheter inom det rättsliga området bildades 

1991 Rättsmedicinalverket (RMV). Till det nybildade verket fördes de rättspsykiatriska, 

rättsmedicinska, rättskemiska och rättsgenetiska verksamheterna. RMV är 

central förvaltningsmyndighet för dessa områden i den utsträckning sådana frågor 

inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV:s huvuduppgift är 

att till rättsvårdande myndigheter avge sakkunnigbedömningar i medicinsk-rättsliga 

frågor, med hög och jämn kvalitet och med tillämpande av vetenskapligt förhållningssätt 

och modern teknik. Under verkets första år koncentrerades ansträngningarna på 

att utveckla en verksgemensam syn på uppgifterna samt att uppnå en hög och jämn 

utredningsstandard. Stor vikt lades också på att förkorta handläggnings-tiderna. 

Sedan den 1 juli 1999 tillhör RMV Justitiedepartementets ansvarsområde. 

Rättsgenetiska avdelningen 

Den tidigare blodgruppsserologiska avdelningen som efter utlokaliseringen till Linköping 

huvudsakligen utfört faderskapsundersökningar bildade efter omorganisa-tionen 

en avdelning för rättsgenetik inom RMV. Avdelningens huvuduppgift är att utföra 

blodundersökningar i faderskapsärenden och släktutredningar på begäran av myndigheter 

och privatpersoner. Avdelningen utför också i mindre omfattning analyser 

för andra uppdragsgivare. Som strategisk målsättning ingår att bedriva FoU-arbete 

av betydelse för verksamheten. 

Rationella analysmetoder och datoriserad handläggning har medfört att behovet 

av personal minskat. Vid årsskiftet 2000/2001 var antalet årsarbetskrafter vid avdelningen 

18,3 och antalet anställda 29 att jämföra med 45 anställda 1980. 

Kvalitetssäkring 

Avdelningen har vid flera tillfällen varit föremål för granskning. Under 1990-talet 

har extern granskning genomförts i anslutning till övergången till DNA-baserade 

analyser och för att ackreditera verksamheten. Under juni 1995 anlitades två externa 

31

sakkunniga från Köpenhamn respektive Oslo. Resultatet av den granskningen visade 

att verksamheten bedrevs tydligt kundorienterat med adekvat metodik och med 

mycket hög standard och säkerhet av en kompetent personal. Sedan 8 december 

1997 är avdelningen ackrediterad att utföra rättsgenetiska tester av ackrediteringsorganet 

SWEDAC (Swedish Board for Accreditation and Conformity Assessment) 

enligt en för Europa gemensam norm, EN 45001. SWEDAC har genomfört fyra 

granskningar: 1997, 1998, 1999 och 2001. Vid den första granskningen erhöll 

avdelningen ackreditering enligt EN45001 och efter de övriga har avdelningen 

rekommenderats fortsatt ackreditering. 

Även tidigare analyser har utförts enligt gällande regler och praxis för laboratorieverksamhet. 

Det kvalitetsarbete som ackrediteringen omfattar innehåller både 

kompetensutveckling av personal, utveckling av metoder och olika typer av interna 

och externa kontroller. Avdelningen har ett gemensamt program för extern kvalitetsuppföljning 

med Retsgenetisk Afdelning i Köpenhamn och Rettsmedisinsk 

Institutt i Oslo samt deltar i ett internationellt utbyte av kontrollprover. Risken för 

att en provförväxling inom laboratoriet skall passera oupptäckt är mycket liten då 

samtliga prov i faderskapsundersökningarna analyseras vid två oberoende tillfällen 

och resultaten från dubbelanalyserna jämförs. 

Datorisering 

All hantering av uppgifter om ärenden och personer och resultat sker sedan 1984 

med hjälp av dator. Ett nytt datorsystem togs i bruk vid millennieskiftet. Det nya systemet 

(Fabian) är uppbyggt med en modern databas (Oracle) och med överskådliga 

programvaror (Navigator från IFS) i enlighet med RMV:s IT-standard. Resultat från 

analysutrustningar på laboratoriet överförs direkt till systemet som utför kontroller 

och gör de statistiska beräkningar som behövs samt sammanställer och skriver ut 

erhållna undersökningsresultat. 

Finansiering 

Verksamheten vid den rättsgenetiska avdelningen är sedan 1991 finansierad genom 

avgifter. Tidigare utgick anslag för verksamheten men detta upphörde i och med 

bildandet av Rättsmedicinalverket. Intäkterna för verksamheten uppgick under år 

2000 till 17,3 miljoner kronor och kostnaderna till 16,5 miljoner. Motsvarande 

belopp för 1999 var 15,3 respektive 15,9 miljoner kronor. 

32

Kapitel 5 

Hur går en 

faderskapsundersökning till 

Blodundersökning på uppdrag av socialnämnd och domstol 

Handläggning av faderskapsärenden regleras enligt föräldrabalkens lagar, se tidigare 

avsnitt. Anvisningar för hur dessa lagar bör tillämpas finns utgivna som ”Allmänna 

råd från socialstyrelsen 1988:6” (14). En faderskapsutredning anses inledd så snart 

en socialnämnd fått underrättelse om ett barns födelse eller när en begäran om hjälp 

med att fastställa faderskapet för ett väntat barn inkommit. En faderskapsutredning 

anses också inledd när en socialnämnd fått in uppgift om att domstol upphävt tidigare 

gällande faderskap. Rätt att begära en faderskapsutredning tillkommer vårdnadshavare 

för barnet, dvs. i allmänhet modern eller den äkta mannen. Dessutom har den äkta 

mannen, även om han inte är vårdnadshavare för barnet efter en skilsmässa, rätt att 

begära utredning av socialnämnden. Även om rätten att begära utredning endast 

tillkommer vårdnadshavare och den äkta mannen är nämnden inte förhindrad att 

påbörja utredning även i andra fall. Även barnet kan väcka talan om det uppnått 

myndig ålder. Vem som har rätt att begära faderskapsutredning finns utförligt beskrivet 

i socialstyrelsens allmänna råd. För att socialnämnden ska påbörja en utredning 

gäller som ytterligare förutsättning att nämnden finner det lämpligt. Det innebär 

att nämnden ska göra en viss förhandsprövning av det befogade i att påbörja en 

utredning. Nämnden har också möjlighet att påbörja en faderskapsutredning om 

den bedömer att det skulle vara till barnets bästa, även om vårdnadshavaren eller 

den äkta mannen motsätter sig detta. 

All utredning i faderskapsfrågor ska bedrivas så skyndsamt som möjligt. Endast i 

undantagsfall får utredningen dröja längre än ett år från barnets födelse. Utgångspunkten 

för faderskapsutredningen ska vara moderns uppgifter. Med ledning av dessa 

ska handläggaren vid socialförvaltningen höra varje man som kan tänkas vara far till 

33

arnet. Det kan ibland hända att också andra personer har upplysningar att lämna 

som är av betydelse i utredningen. Nämndens skyldighet att tillvarata barnets rätt gör 

det därför någon gång nödvändigt att även mot moderns vilja inhämta upplysningar 

från annan. Om upplysningen inhämtas eller inkommer från annat håll är det dock 

viktigt att modern informeras om detta. 

Socialnämnds skyldighet att förordna om blodundersökning 

Socialnämnd bör verka för att blodundersökning (DNA-test) äger rum beträffande 

modern, barnet och den som kan vara far till barnet, om denne begär det eller det 

finns anledning att anta att modern haft samlag med mer än en man under konceptionstiden. 

Detta gäller även i de fall modern med bestämdhet uppger att bara en 

man är tänkbar far. 

Efter Socialnämndens utredning och den genomförda DNA-testen bör nämnden 

bereda den som antas vara far till barnet tillfälle att erkänna faderskapet om faderskapsfrågan 

kan bedömas med tillräcklig säkerhet. Den man som efter utredning 

kan antas vara far till barnet måste få så mycket information att han har möjlighet 

att göra ett grundat ställningstagande. Efter genomförd DNA-test är frågan ofta så 

klar att mannen själv är beredd att lämna ett erkännande. Skulle han inte vilja göra 

detta, bör utredande tjänsteman redogöra för skälen för sin uppfattning. Tjänstemannen 

ska självfallet inte utöva några påtryckningar på vederbörande. Nämnden 

bör godkänna ett erkännande endast i sådana situationer när utredningen lett fram 

till att endast en man är möjlig som far. Så är fallet när eventuella ytterligare män 

har uteslutits genom DNA-test. 

I ärenden med en eller flera okända män som inte lämnat blodprov har rekommendationen 

tidigare varit att socialnämnden ska överlämna utredningen till domstol 

för bedömning. Efter en DNA-test är detta inte nödvändigt. I ärenden där uteslutningskapaciteten 

beräknats till över 99,99 % och det finns en undersökt man som 

inte uteslutits kan nämnden verka för att faderskapet fastställs genom erkännande. 

Detta gäller om inte särskilda omständigheter föreligger som släktskap mellan den 

icke uteslutne mannen och någon av de icke undersökta männen. 

Det är därför uppenbart att även om inte alla män i en utredning går att identifiera 

bör ändå en DNA-test göras på dem som är kända då detta kan vara helt avgörande 

för ärendets fortsatta handläggning. 

Socialnämnd överlämnar ärende till domstol 

När faderskapsfrågan inte går att lösa genom erkännande måste frågan föras till 

domstol. Även i de fall ett erkännande sker men socialnämnden anser faderskapet 

tveksamt prövas frågan vanligen vid domstol. Detsamma gäller om utredningen 

inte gett tillfredsställande resultat eller ser ut att kunna lösas inom lagstadgad tid. 

Enligt rådande praxis är det dock angeläget att så många fall som möjligt kan klaras 

ut genom erkännande och inte genom process. 

Domstolsförordnande om blodundersökning 

Domstol kan i mål om fastställande eller hävande av faderskap förordna om blo- 

34

dundersökning (DNA-test) på parts begäran eller om det annars behövs. Sådant 

förordnande kan avse modern, barnet och - om målet gäller förklaring att viss man 

inte är far - också mannen i ett äktenskap. Gäller målet fastställande av faderskap kan 

förordnandet i stället avse man mot vilken talan förs. Blodundersökning kan inte 

utan samtycke förordnas på anhöriga till parter i ett faderskapsmål. 

Blodundersökning på uppdrag av enskild person eller advokat 

Blodundersökning kan även utföras på uppdrag av enskild person eller för enskild 

person genom advokat. För sådan undersökning gäller att samtliga parter är överens 

om att undersökningen skall genomföras. Parterna får själva utse en kontaktperson 

med vilken RGI kan korrespondera. En underrättelse som omfattar uppgifter på vilka 

personer som undersökningen skall omfatta insändas till avdelningen. Undersökning 

beställd av enskild person eller genom advokat skall betalas i förskott. Blodprov 

inkomna innan betalning erlagts fryses i avvaktan på att betalning inkommer. 

Det nuvarande undersökningsförfarandet 

Med ledning av påvisade genetiska markörer i insända blodprov lämnar avdelningen 

svar på om en utpekad man kan vara far till eller är utesluten som far till ett visst barn. 

Avdelningen garanterar en lägsta uteslutningskapacitet eller faderskapssannolikhet 

på 99,9 %. Undersökningen kan kompletteras med ytterligare tester för att styrka 

en påvisad oförenlighet mellan den undersökte mannen och barnet. 

För att en man skall betraktas som utesluten krävs genetisk oförenlighet mellan 

barn och man i minst tre DNA-system. I tidiga analyser baserade på blodgrupps-, 

serumprotein- och enzymmarkörer fanns inget generellt krav på flera oförenligheter 

mellan barnet och den utpekade mannen för att denne skulle betraktas som utesluten. 

I senare undersökningar växte en praxis fram med krav på oförenlighet i minst två 

system. Det är mycket ovanligt med spontana genetiska förändringar i blodgruppsoch 

serumsystem. Sådana förändringar kan påvisas hos vissa DNA-markörer, dock 

i låg omfattning. För att inte felaktigt utesluta en biologisk far har därför kravet på 

oförenligheter skärpts. 

Handläggning av rättsgenetisk undersökning 

Efter beslut om rättsgenetisk faderskapsundersökning av socialnämnd eller domstol 

skall en underrättelse skickas till den rättsgenetiska avdelningen. Av underrättelsen 

ska framgå vem som är beställare, vilka personer som ingår i undersökningen och 

vem som är betalningsansvarig. Det bör vidare framgå om andra omständigheter 

föreligger t.ex. om någon av parterna är av icke-europeiskt ursprung eller, i de 

fall flera män ingår, det föreligger nära släktskap mellan dessa. För undersökning 

35

egärd av enskild, s.k. privat undersökning, gäller att samtliga personer skall vara 

informerade om undersökningen och undersökningen skall betalas i förskott, dvs. 

innan prov börjar att analyseras. 

Undersökning av minderåriga barn får endast ske med vårdnadshavarnas samtycke. 

Prov från avlidna analyseras endast efter domstolsförordnande om inte ärendet 

påbörjats hos annan myndighet före dödsfallet. Om samma person ingår i flera 

ärenden krävs ett separat prov för varje ärende om det inte finns ett medgivande 

från provlämnaren att använda samma prov i flera ärenden. 

Provhantering 

Till DNA-testerna lämnas normalt ca 3 ml blod i ett rör med tillsats av EDTA, alternativt 

kan s.k. munskrapsprov lämnas. Provet kan vara taget på en provtagningscentral 

eller liknande enhet inom offentlig eller privat vård. Med provet ska följa ett läkar- 

/provtagningsintyg (figur 8) undertecknat av den provtagne och den som styrkt 

identiteten vid provtagningen samt av den som utfört provtagningen om det inte 

är samma person som styrkt identiteten. På läkarintyget skall det klart framgå vem 

som fastställt identiteten och hur detta skett. Samtliga personer i ett ärende behöver 

inte lämna blod vid samma tillfälle. Av rättssäkerhetsskäl är det ibland nödvändigt 

att analysera blodprov från samma person tagna vid skilda tillfällen. Avdelningen 

sänder begäran om nya prover till beställaren som ombesörjer den vidare kontakten 

med personerna i ärendet. 

Blodproven förpackas och insändes tillsammans med läkarintygen med post eller 

budtjänst till Rättsgenetiska institutet, Universitetssjukhuset, 581 85 Linköping. 

När blodproven når den rättsgenetiska avdelningen öppnar och kontrollerar två 

personer namn och personnummer på provrör och läkarintyg samt registrerar i avdelningens 

IT baserade ärendehanteringssystem inkomna provförsändelser. Provrör 

och läkarintyg märks med ett unikt provnummer och uppgifter på dataskärm och 

läkarintyg kontrolleras att de överensstämmer. 

Ur de inkomna blodproven tas två delmängder blod. Varje delmängd hanteras 

oberoende. DNA extraheras ur delmängderna och från den ena delmängden utförs 

direkt en analys i provnummerordning. DNA ur den andra delmängden fryses och 

analyseras ärendevis när prov från mor, barn och man/män har inkommit. En jämförelse 

mellan de dubbla analyserna görs av ärendehanteringssystemet och vid en 

eventuell avvikelse görs en förnyad analys av provet. Genom detta förfarande är risken 

mycket liten för att en provförväxling inom laboratoriet skall passera oupptäckt. 

Resultat 

När samtliga analyser är utförda genererar datorsystemet ett protokoll i vilket det 

framgår vilka personer som ingår i undersökningen, de prov som analyserats, utförda 

analyser och erhållna resultat. Resultaten redovisas för varje trio (moder, barn och 

man). Finns flera män skriver systemet ut ett protokoll för varje man. Systemet beräknar 

uteslutningskapacitet och faderskapssannolikhet. Resultatet av undersökningen 

sänds till beställaren normalt inom 25 dagar efter det att samtliga prov inkommit 

36

Figur 8. Läkar-/provtagningsintyg. 

Intyget skall undertecknas 

av både den provtagande 

och den provtagne. Genom 

sina namnteckningar styrker 

de provtagningen och identiteten 

av den provtagne. 

37

till avdelningen. 

Av protokollet framgår inom vilket eller vilka system genetisk oförenlighet eventuellt 

föreligger. Undersökningen kan kompletteras med ytterligare analyser för 

att bekräfta erhållna resultat eller för att höja uteslutningskapaciteten eller faderskapssannolikheten 

om dessa understiger 99,9 %. I vissa situationer kompletteras 

undersökningen med nya prov från mor och undersökt man för att säkerställa att 

inte någon provförväxling skett. 

För icke-uteslutna män beräknas sannolikheten för faderskap. Beräkningarna 

utförs på frekvenser från ett referensmaterialet bestående av personer bosatta i 

Sverige. Beräkningarna utgår således från svenska frekvenser och förutsätter vidare 

att ingen annan man med nära släktskap till den icke uteslutne mannen kan vara 

far till barnet. 

I protokollet görs en bedömning av undersökningsresultaten t.ex. om resultatet 

av undersökningen visar att det inte föreligger någon genetisk oförenlighet mellan 

mor, barn och man eller vilka markörer som barnet måste ha ärvt från sin biologiske 

far när dessa inte kan återfinnas hos den undersökte mannen. 

Utlåtandet 

Till protokollet fogas även ett utlåtande som beroende på utfallet av undersökningen 

oftast är utformat i enlighet med någon av de nedanstående formuleringarna. Utlåtandet 

är fastställt genom beslut. Behörig att fatta sådant beslut är avdelningschefen 

och av honom utsedd person enligt avdelningens delegationsordning. 

■ 

Resultatet av undersökningen visar att NN inte är barnets far. 

■ Resultatet av undersökningen visar att NN sannolikt är barnets far. Denna 

sannolikhet är beräknad till över 99,9XX %. Beräkningen är utförd med svenska 

genfrekvenser och förutsätter att inte någon annan man med nära släktskap till den 

icke uteslutne mannen kan vara möjlig fader. 

När den icke uteslutne mannen är av utomeuropeisk härkomst justeras sannolikheten 

för den variation som kan förekomma mellan populationerna och utlåtandet 

ändras till: 

■ Resultatet av undersökningen visar att NN sannolikt är barnets far. Denna 

sannolikhet är beräknad till över 99,9XX %. Beräkningen är utförd med svenska genfrekvenser 

och justerad för den variation som kan finnas mellan olika populationer. 

Beräkningen förutsätter att inte någon annan man med nära släktskap till den icke 

uteslutne mannen kan vara möjlig fader. 

38

Kapitel 6 

Ärenden, 

utveckling och 

struktur 

Möjligheten är idag mycket stor att med en rättsgenetisk undersökning säkerställa 

det biologiska faderskapet. Övergången till DNA-tester har inneburit en stor förbättring 

när det gäller att ge vägledning vid utredning av faderskap. Det är på sin 

plats att påminna om att även den utvidgade undersökning som ingick i vissa tidigare 

utredningar vanligen gav mycket god vägledning i faderskapsfrågan. Med ett urval 

av ärenden från åren 1974, -79, -84, -89, -94 och 2000 beskrivs i detta kapitel effekterna 

av den utveckling som skett inom området. 

Antalet ärenden i vilka blodundersökning utförts 

Under åren mellan 1974 och 2000 har blodundersökning utförts i ca 51 000 faderskapsärenden. 

Beräknat per år har antalet blodundersökningar i faderskapsutredningar 

sedan början på 1960-talet varierat kring 2 % av antalet födda barn, figur 9. Ser 

man till utvecklingen under de senaste åren har andelen faderskapsundersökningar 

ökat från ca 1,6 per 100 födda barn 1991 till 2,1 år 2000. Under samma period 

har födelsetalet sjunkit från 120 000 till ca 90 000 födda barn per år (jfr figur 1). 

Sett i förhållande till att antalet födda barn minskat innebär den relativa ökningen 

av faderskapsundersökningar att antalet blodtester i faderskapsärenden är relativt 

konstant. 

Av tabell 4 framgår i vilken omfattning som faderskapet till barn fastställts genom 

39

Antal registrerade ärenden 

Antal ärenden per 100 födda barn 

Figur 9. Antal faderskapsundersökningar och dess andel i förhållande till antal födda barn under 

perioden 1956–2000 

bekräftelse eller dom under åren 1974, 1979, 1984, 1989, 1994 och 2000. Av tabellen 

kan man utläsa att andelen barn som varit föremål för faderskapsutredning ökat 

från ca 30 % under 1974 till 54 % under 2000. I samma tabell framgår även i vilken 

utsträckning ärenden varit föremål för rättsgenetisk undersökning dessa år. Andelen 

som genomgått rättsgenetisk undersökning har i förhållande till antalet ärenden där 

faderskapet fastställts på olika sätt minskat från ca 7,6 % 1974 till 3,9 % 2000. 

Socialstyrelsen redovisar i sin statistik (15) från och med 1984 antalet ärenden 

där faderskapet fastställts efter utredning med olika typer av protokoll, ett för sammanboende 

(S), ett för icke sammanboende (MF) och ett när mannen i äktenskapet 

bekräftar att annan man är far till barnet (Ä). Det finns emellertid ingen statistik som 

visar hur stor andel av respektive typ av utredning som varit föremål för rättsgenetisk 

undersökning. Sannolikt är detta mest vanligt för icke sammanboende föräldrar dvs. 

de ärenden som utreds med MF-protokoll samt i de ärenden där faderskapet fastställs 

40

genom dom. Antalet ärenden som registrerades för rättsgenetisk undersökning 1989 

utgjorde 35 % av antalet ärenden där faderskapet fastställdes genom MF-protokoll 

eller genom dom. För 2000 var motsvarande siffra 37 %. 

Ett urval faderskapsärenden från åren 1974-2000 

Tabell 4: Antal födda barn och antal barn för vilka faderskapet fastställts eller varit föremål för faderskapsutredning 

och rättsgenetisk undersökning 

År Födda Faderskap fastställt genom Varav Andel av de 

med stöd som fastställts 

Bekräftelse Dom av rätts- genom 

S-protokoll MF- Ä- genetisk bekräftelse 

protokoll protokoll under- eller dom (%) 

sökning 

1974 109 874 32 703 1 619 2 535 7,6 

1979 95 255 33 990 1 471 1 620 4,7 

1984 93 889 38 778 1 576 458 1 878 4,6 

1989 116 023 52 083 5 495 82 418 2 072 3,6 

1994 112 257 50 770 6 138 107 447 1 855 3,2 

2000 90 441 43 315 4 935 104 176 1 884 3,9 

S-protokoll 

S-protokoll är det dokument som upprättas vid fastställande av faderskap 

i fall då parterna sammanbott helt eller delvis under konceptionstiden och 

alltjämt sammanbor när faderskapet ska bekräftas. 

MF-protokoll 

MF-protokoll är det dokument som upprättas när parterna inte sammanbor 

när faderskapet ska bekräftas samt i de fall då faderskapet är ifrågasatt och 

flera män kan komma i fråga som barnets far. 

Ä-protokoll 

Ä-protokoll är det dokument som upprättas när mannen i äktenskapet bekräftar 

att annan man är far till barnet. 

1 

Omfattar barn födda utom äktenskap 

Källa: SOS Familjerätt 2000 

41

Länsvis fördelning 

Antalet faderskapsärenden som genomgår blodundersökning motsvarar i snitt 2 % 

av antalet födda barn per år. Andelen varierar för olika län vilket framgår av figur 

10. För de senaste två åren återfinns det lägsta antalet undersökta ärenden per 100 

födda barn i Hallands- och Västerbottens län med 1,35 respektive 1,46 medan antalet 

i Västernorrland uppgick till 3,0. Störst antal ärenden registrerades från storstadslänen. 

Från Stockholms län registrerades 430 ärenden år 2000 vilket motsvarar 1,97 

% av antalet födda barn. Från Västra Götalands län och Skåne län registrerades 307 

(1,98%) respektive 280 (2,45 %) ärenden. 

Figur 10. 

Antal faderskapsundersökningar 

per 100 födda 

barn fördelade per län, 

för år1999 och 2000 

2,56 till 3 (6) 

2.17 till 2.56 (4) 

2 till 2.17 (8) 

1.35 till 2 (6) 

42

De i tabell 5 redovisade ärendena är ett urval ärenden som genomgått rättsgenetisk 

undersökning. Urvalet av ärenden har gjorts för att mer detaljerat kunna 

beskriva undersökningsverksamhetens innehåll. Urvalet utgörs av vart femte ärende 

som fullföljts. Totalt uppgick antalet utvalda ärenden till 2 278 av vilka 2 189 var 

vanliga ärenden (bas-ärenden), 81 utvidgade rättsgenetiska undersökningar och 8 

släktutredningar under 1994. Utvidgad undersökning upphörde i och med att de 

DNA-baserade faderskapstesterna började utföras i samtliga ärenden 1994. I den 

fortsatta sammanställningen ingår enbart de 2 189 basärendena och 8 släktutredningarna. 

De utvidgade undersökningarna har alla varit föremål för tidigare analyser 

och rekommenderats till utvidgad rättsgenetisk undersökning för komplettering 

av analysomfattningen. Under 1980-talet och fram till övergången till DNA-tester 

uppgick antalet utvidgade undersökningar till ca 10 % av antalet basärenden. 

Tabell 5: Antal och typ av ärenden i det urval som är undersökt i de följande avsnitten 

År Bas undersökning Utvidgad undersökning Totalt 

1974 411 411 

1979 272 272 

1984 365 40 405 

1989 386 41 427 

1994 359 8 367 

2000 396 396 

Summa 2 189 89 2 278 

Beställare av rättsgenetiska undersökningar 

Socialnämnderna i landets kommuner har det primära ansvaret att utreda och 

fastställa osäkra faderskap. Under år 2000 registrerades 1 638 faderskapsundersökningar 

från kommunala myndigheter, vilket motsvarar 87 % av samtliga registrerade 

undersökningar det året. Mellan åren 1974 och 2000 ökade andelen ärenden från 

kommunala myndigheter från ca 70 % till 87 % (tabell 6). Under samma period 

sjönk andelen ärenden från domstolar från 23 % till 6 % med en tydlig minskning 

mellan åren 1994 och 2000. Den största förändringen skedde mellan åren 1994 

och 1997, dvs. de första åren med DNA-tester. Under dessa tre år halverades antalet 

undersökningar begärda av domstol. 

Antalet enskilda (privata) undersökningar har alltid varit lågt. De har under en längre 

tid utgjort mellan 2 – 5 % av samtliga registrerade ärenden. Till gruppen ”Annan 

beställare” hör undersökningar begärda av advokat eller från sjukvården och andra 

43

myndigheter med ett begränsat antal ärenden. 

Tabell 6: Andel faderskapsundersökningar i procent per beställarkategori för åren 1974 – 2000. 

Beräkningen omfattar ett urval faderskapsärenden för åren 1974–94 och samtliga ärenden för år 

2000. För åren 1984, 1989 samt 1994 ingår även utvidgade undersökningar 

Beställare 1974 1979 1984 1989 1994 2000 

n=411 n=272 n=405 1 n=427 2 n=367 3 n=1884 4 

Kommun 69,3 79,0 75,6 78,7 80,1 86,9 

Domstol 22,6 16,9 19,0 14,5 16,1 5,8 

Privat 6,6 2,6 5,4 6,6 3,3 5,4 

Annan 1,5 1,5 0,2 0,5 1,9 

Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 

1 

Inkluderar 40 utvidgade undersökningar 

2 

Inkluderar 41 utvidgade undersökningar 

3 

Inkluderar 8 släktutredningar 

4 

Samtliga faderskapsärenden inklusive 105 ärenden med enbart barn och en möjlig förälder 

Av 40 utvidgade ärendena från 1984 var 21 begärda av domstol vilket motsvarar 

51 %. Även 1989 var andelen domstolsärenden högre (36 %) bland de utvidgade 

ärendena än för genomsnittet (19 %) det året. 

Barnets ålder när den rättsgenetiska undersökningen inleds 

Utredning av omtvistat faderskap skall inledas så snart social myndighet fått kännedom 

om att det föreligger en sådan frågeställning. Utredningen bör ske skyndsamt 

och vara fullföljd inom ett år efter barnets födelse. I de flesta fall inleds den rättsgenetiska 

undersökningen innan barnet uppnått 1 års ålder vilket framgår av figur 11. 

Andelen barn som är under ett år vid provtagningen har ökat under hela perioden 

sedan 1974 och uppgår nu till nära 70 %. En ökning har även skett för personer (barn) 

över 18 år som vill ha sitt faderskap fastställt; 1979 var andelen ca 1 % och under år 

2000 utgjorde dessa drygt 5 % av samtliga ärenden. Denna ökning kan avspegla ett 

intresse att få en förnyad undersökning genomförd, baserad på DNA-test. 

I undersökningar begärda av domstolar och i privata undersökningar är barnen 

44

vanligen ett år eller äldre när undersökningen påbörjas. För åren 1974–94 ökade 

barnens medianålder i domstolsärenden från 0,8 till 3,4 år och i privata utredningar 

från 3,2 till 13 år. Uppgifterna är baserade på ett litet antal ärenden. Den ökade 

åldern i domstolsärenden återspeglar sannolikt att det endast är mycket speciella och 

ofta långdragna ärenden som under de senaste åren gått till domstol. Den högre 

åldern hos barn i privata ärenden registrerade 1994 kan sannolikt bero på en önskan 

att få en DNA-baserad undersökning utförd då faderskapsfrågan legat latent under 

en längre tid. 

Kvinnans ålder vid barnets födelse 

I ca en tredjedel (30 till 37 %) av ärenden registrerade 1974–2000 var kvinnan 

mellan 20 och 24 år när det undersökta barnet föddes, vilket framgår av figur 12a. 

Andel (%) 

Ålder (år) 

Figur 11. Barnens ålder vid den första provtagningen för faderskapsundersök- 

45

Andelen ärenden med mödrar mellan 15 och 19 år minskade under åren 1974 till 

1994 från 28 till 14 %. Andelen ärenden med mödrar i åldern 30 till 34 år ökade 

samtidigt från 9 till 21 %. Även ärenden med mödrar i åldern 35 till 39 år ökade 

något under samma period. Under år 2000 har det delvis skett en återgång med 

ökad andel ärenden med mödrar 

mellan 15 och 19 år och en samtidig 

minskning av andelen mödrar 

mellan 30 och 34 år. Under 

1990 talet har kvinnans ålder vid 

barnafödandet ökat, varför denna 

förändring sannolikt avspeglar ett 

senarelagt barnafödande. Trenden 

som syns för år 2000 skulle 

i så fall vara ett tecken på att det 

nu åter sker en förändring till ett 

tidigare barnafödande. 

En fråga som ofta ställs är om 

mödrar till barn som genomgår 

faderskapsundersökning är ett 

genomsnitt av alla barnafödande 

Figur 12a. 

Kvinnans ålder vid det undersökta barnets födelse, åren 1974 

–2000 

Figur 13. 

Kurvorna visar den procentuella åldersfördelningen hos 

mödrar till barn födda 1994 och den hos mödrar till barn 

fördda 1994 och som var föremål för faderskapsunderökning 

under samma år 

kvinnor eller om de avviker i fråga 

om ålder, om faderskapsundersökningen 

kan ses som ett resultat 

av att kvinnan och för den delen 

även mannen ännu inte valt livspartner 

när barnet avlats. 

Av figur 13 framgår att mödrar 

till barn som är föremål för faderskapsundersökning 

i genomsnitt 

är ca 5 år yngre än barnafödande 

kvinnor i allmänhet enligt SCB: 

s statistik. Uppgifterna gäller för 

barna födda 1994. 

En liknande ökning av åldern 

finner man även hos männen i 

faderskapsärendena. Ökningen 

är dock inte lika entydig som hos 

kvinnorna. Mer framträdande är 

att få män i åldern 15–20 år ingår 

i undersökningarna (figur 12b). 

46

Antal män per ärende 

Sett under perioden som helhet har det i ca 4 av 5 ärenden ingått en utpekad man, i 1 

av 5 ärenden har två män ingått och ytterst få ärenden har omfattat tre eller flera män. 

Fördelningen har varierat 

något. Flest två- och flermansärenden 

registrerades 

1979 medan det skett en 

förändring mot ett ökat 

antal enmansärenden under 

de senare åren. Detta 

är sannolikt en följd av 

den ökade tillförlitligheten 

med införda DNA-tester 

och att Socialstyrelsen 

med anledning därav lätttade 

på det tidigare kravet 

att samtliga män som hadde 

haft samlag med kvinnan 

under den aktuella 

Figur 12b. 

Undersökta mäns ålder vid barnets födelse, åren 1974–2000 

konceptionstiden skulle 

undersökas innan utredningen 

kunde godkännas 

av sociala myndigheter. 

Tabell 7: Andel ärenden i procent per år med 1, 2, 3 eller >3 män undersökta per ärende. 

För åren 1974–1994 är beräkningarna baserade på basärenden 

Antal män 1974 1979 1984 1989 1994 2000 

n=411 n=272 n=365 n=386 n=367 n=398 

1 76,4 72,8 80,3 84,7 79,0 85,7 

2 20,4 23,5 17,5 14,5 19,6 12,1 

3 2,2 2,9 2,2 0,8 1,1 1,5 

>3 1,0 0,7 0,3 0,8 

Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 

Givetvis finns det ett antal mödrar och barn som undersökts i flera ärenden. Hur 

stor denna andel är har inte fastställts. Av de ärenden som registrerats med mor, 

barn och en man s.k. enmansärenden uteslöts den undersökte mannen i ca 15 % av 

fallen. I de flesta av dessa ärenden genomförs ytterligare undersökningar. 

47

Parternas härkomst 

Uteslutningskapacitet och faderskapssannolikhet bör beräknas med genfrekvenser 

från den population parterna tillhör. Begreppet population avser i detta fall ursprung 

hos den eller de personer med vilka de sexuella kontakterna sker och avser således i 

egentlig mening inte enskilda individers nationalitet. För att utföra beräkningarna 

i faderskapsärendena gör RGI vissa förenklingar och delar in parterna utgående 

från tre geografiska ursprung, de från norden, från övriga Europa och från övriga 

världen. I merparten ärenden har både kvinnan och mannen svenskt ursprung. Den 

ökade invandringen till Sverige under de senaste 20 åren kan även avläsas i faderskapsärendena.Under 

perioden1974–2000 ökade andelen både kvinnor och män 

med utomeuropeiskt ursprung i undersökningarna. Som framgår av tabell 8 ökade 

andelen kvinnor med utomeuropeiskt ursprung från ca 1 % till 11 %. Andelen män 

med utomeuropeiskt ursprung ökade samtidigt från 1 % till 19 %, tabell 9. Antalet 

undersökta mödrar är för år 2000 lägre än antalet ärenden vilket förklaras av att en 

del av undersökningarna genomförts utan prov från mödrarna. Att det genomgåen-de 

är fler undersökta män beror på att det i några ärenden ingått två eller flera män. 

Tabell 8: Ursprung för kvinnor registrerade i faderskapsärenden under perioden 1974 – 2000 uttryckt 

i % 

Ursprung 1974 1979 1984 1989 1994 2000 

n=407 n=272 n=365 n=385 n=367 n=378 

Nordiskt 97,3 96,0 94,0 92,2 86,1 87 

Europeiskt 1,0 1,8 1,4 2,1 2,7 2 

Utomeuropeiskt 0,5 1,1 0,5 2,9 8,5 11 

Okänt * 1,2 1,1 4,1 2,8 2,7 1 

Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 

Tabell 9: Ursprung för män registrerade i faderskapsärenden under perioden 1974 – 2000 uttryckt 

i % 

Ursprung 1974 1979 1984 1989 1994 2000 

n=527 n=358 n=445 n=448 n=451 n=447 

Nordiskt 94,1 88,3 87,9 84,4 80,3 75 

Europeiskt 2,9 5,6 5,2 3,8 6,2 5 

Utomeuropeiskt 0,9 5,0 2,9 11,1 10,8 19 

Okänt * 2,1 1,1 4,0 0,7 2,7 1 

Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100 

* Okänt ursprung avser förhållandet vid registrering av ärendet 

48

Kapitel 7 

Uteslutningskapacitet och utfall 

Undersökningspaket och uteslutningskapacitet 

En man som saknar de markörer som ett barn med säkerhet fått från sin far kan 

uteslutas som möjlig far. Möjligheten att utesluta en felaktigt utpekad man ökar ju 

fler markörsystem som ingår i undersökningen. Komplexa system med många alleler 

förbättrar också möjligheten att utesluta felaktigt utpekade män. Det går att 

beräkna hur stor andel av männen inom en befolkningsgrupp som kan uteslutas 

både i det enskilda fallet och som ett genomsnitt för varje enskilt markörsystem. 

Den beräknade andelen uteslutna brukar vanligen benämnas uteslutningskapacitet 

och uttryckas med ett procenttal. 

Med de första ABO-analyserna kunde i genomsnitt en av sex (15 %) av de män som 

felaktigt utpekats som fäder uteslutas. Efterhand som ytterligare markörer började 

analyseras och markörer med flera ovanliga alleler (fragment, egenskaper) ingick 

ökade denna andel. Dagens DNA-baserade undersökningar utesluter i genomsnitt 

9 999 av 10 000 felaktigt utpekade män (99,99 %). 

Hur uteslutningskapaciteten förändrats från år 1956 framgår av tabell 10. Fram 

till 1990 ökade uteslutningskapaciteten successivt i takt med att de tidigare s.k. 

konventionella markörsystemen, blod- och serumgrupperna, blev fler. Av resursskäl 

var de konventionella analyserna uppdelade i en bas- och en utvidgad undersökning. 

Basundersökningen genomfördes i samtliga utredningar och kompletterades på 

begäran av beställaren i ärenden där basundersökningen inte givit entydiga resultat. 

Den utvidgade undersökningen infördes som komplement till basundersökningen i 

anslutning till att den rättsantropologiska verksamheten vid statens rättsläkarstation 

i Solna lades ner 1975. 

Under slutet av 1970-talet infördes HLA-typning som ett komplement i den 

utvidgade undersökningen vilket väsentligt ökade möjligheten att utesluta felaktigt 

utpekade fäder. 1980 kunde genomsnittligt 99 av 100 felaktigt utpekade män 

uteslutas, förutsatt att undersökningen omfattade samtliga tillgängliga markörer. 

49

Kompletterad med de första DNA-analyserna i början av 1990-talet ökade den 

genomsnittliga uteslutningskapaciteten till över 99,9 %. Efter övergång till DNAanalyser 

i samtliga ärenden 1994 kunde i praktiken samtliga felaktigt utpekade män 

uteslutas. Med kompletterande tester baserade på PCR-teknik kunde uteslutningskapaciteten 

höjas ytterligare när så behövdes i enskilda ärenden. 

Uteslutningskapaciteten har inte påverkats genom den ändring till ett kommersiellt 

markörpaket för PCR- tester som infördes under år 2000. Med detta testpaket kan 

i genomsnitt 9 999 av 10 000 felaktigt påstådda fäder uteslutas. 

Tabell 10. Uteslutningskapacitet uttryckt i procent i faderskapsundersökningar baserade på vidstående 

undersökningspaket 

Undersökningspaket 1956 1965 1975 1980 1985 1990 1995 2000 

Basundersökning 53,1 64,0 88,5 86,9 90,1 91,4 

Utvidgad undersökning 1 60,8 82,3 63,1 

HLA-undersökning 80,0 93 93 

DNA-undersökning 90 99,94 99,998 

Kompletterande 

DNA-undersökning 93,0 99,99 

Total uteslutningskap. 53,1 64,0 88,5 98,9 99,8 99,97 99,993 99,999999 

1 

Avser tillägg i basundersökning med konventionella markörer 

Ökad möjlighet att utesluta en felaktigt utpekad man 

Som framgår av tabell 10 har effektiviteten i faderskapsundersökningarna, uttryckt 

som genomsnittlig uteslutningskapacitet, ökat från ca 53 % under mitten av 50-talet 

till 99,998 % med nuvarande ordinarie DNA-tester. Lägger man därtill effekten 

av kompletterande analyser uppgår den genomsnittliga uteslutningskapaciteten 

99,999999 %. Kompletterande tester utförs enbart i komplexa ärenden ofta när det 

finns släktskap mellan två eller flera män i utredningen eller då de ordinarie testerna 

av andra anledningar inte ger tillräcklig information. 

Sedan 1984 har uteslutningskapaciteten beräknats i ärenden där modern tillhört 

svensk eller europeisk population. Från 1994 beräknas uteslutningskapaciteten i 

samtliga ärenden. Hur uteslutningskapaciteten påverkats från 1984 till 2000 framgår 

av figur 14 som visar andelen ärenden med uteslutningskapacitet i intervall upp till 

99,999 % och däröver. DNA-tester började användas mellan åren 1989 och 1994 

och det framgår tydligt av diagrammet att detta innebar en väsentlig förändring 

av möjligheten att utesluta felaktigt utpekade fäder. För åren 1984 och 1989 var 

50

uteslutningskapaciteten i flertalet ärenden lägre än 99 %. Efter 1994 har uteslutningskapaciteten 

ökat och för huvuddelen ärenden når uteslutningskapaciteten ett 

intervall över 99,9 %. Ca 25 % av ärendena når upp till en uteslutningskapacitet över 

99,999 % vilket är den högsta nivå som avdelningen lämnar i sina utlåtanden. 

Figur 14. Uteslutningskapaciteten beräknad för faderskapsärenden från 1984, -89, 

-94 och 2000. För 1984, -89 och –94 ingår enbart basärenden 

Hög sannolikhet för faderskap 

En man som utpekats som far och som har de markörer som barnet måste ha fått 

från sin far kan inte uteslutas från faderskapet. Sannolikheten för den icke uteslutne 

mannen att vara far till barnet går att beräkna utgående från hur vanliga de markörer 

är som barnet har fått från sin far. Efter införandet av DNA-tester har den beräknade 

faderskapssannolikheten ökat på ett liknande sätt som uteslutningskapaciteten ökat. 

I urvalet ärenden från 1974 hade 98 % av de icke uteslutna männen en faderskapssannolikhet 

under 99,99 % vilket framgår av figur 15. I urvalet ärenden från 1994 

och 2000 uppnådde 9 av 10 av de icke uteslutna männen en beräknad faderskapssannolikhet 

på 99,99 eller 99,999 procentenheter. 

För icke uteslutna män av utomnordisk härkomst beräknades fram till 1994 ingen 

faderskapssannolikhet i basärendena. Efter införandet av DNA-tester har faderskaps- 

51

Figur 15. Faderskapssannolikhet för icke uteslutna män (uttryckt i %) 

sannolikheten beräknats för samtliga män som inte uteslutits. För män av europeisk 

härkomst utförs beräkningarna med svenska frekvenser och för män av annan härkomst 

justeras den framräknade sannolikheten ner för den variation som kan finnas 

mellan olika populationer. Justeringen kompenseras genom att fler tester utförs. 

Resultat av undersökta en- och tvåmansärenden 

I tabell 11 redovisas utfallet av en- och tvåmansärenden från åren 1974–2000. 

Varierande mellan åren kunde 13 till 20 % av de undersökta männen i enmansärendena 

uteslutas som biologiska fäder. I vissa ärenden för åren 1974–1989 var en 

påvisad oförenlighet mellan barnet och mannen av lägre säkerhet och i dessa fall 

betraktades faderskapet som osannolikt. Av de undersökta männen i enmansärenden 

kvarstod således mellan 78 och 87 % som möjliga fäder efter genomförd undersökning. 

Trots en ökad möjlighet att utesluta felaktigt utpekade män har det inte skett 

någon dramatisk ökning av andelen uteslutna män i enmansärenden efter införandet 

av DNA-tester. 

Effekten av den ökade uteslutningskapaciteten framgår tydligare i ärenden med 

två eller flera män. I urvalet av ärenden från 1974 ingår två män i 84 av totalt 411 

52

asärenden. I tio av dessa 84 ärenden (12 %) kunde inte någon av männen uteslutas. 

Det är uppenbart att testerna 1974 inte var tillräckliga för att utesluta en rimlig 

andel av de felaktigt utpekade männen. I urvalet av ärenden från 1984 fanns i sex 

av 61 ärenden (10 %) två män kvar som möjliga till faderskapet. 1989 hade andelen 

minskat till två procent (1 av 56) och 1994 och 2000 fanns inget ärende med mer 

än en möjlig biologisk far efter genomföra tester. 

Andelen tvåmansärenden där båda utpekade männen uteslutits har successivt ökat 

från 6 till 15 %, vilket sannolikt avspeglar den ökade uteslutningskapacitet som senare 

års tester har. Det är uppenbart att DNA-testerna ger mer tillförlitliga resultat än vad 

tidigare konventionella tester gjorde. Att det inte i något ärende under de senaste 

fem åren har funnits två utpekade män kvar efter genomförda tester understryker 

ytterligare effekten av de DNA-baserade testerna. Trots detta kan man konstatera 

att andelen män som uteslutits i ärenden med endast en utpekad man minskat under 

de senaste 20 åren från som mest 19,5 % till 12,9 %. Av detta kan man dra slutsatsen 

att andelen biologiska fäder bland de män som undersöks i dag är högre än den var 

för 20–25 år sedan och att de felaktigt utpekade männen (om det inte finns nära 

släktskap dem emellan) idag till nära 100 % utesluts efter utförd undersökning. 

Tabell 11. Utfall av enmans- och tvåmansärenden efter genomförd undersökning. För åren 1974, -79, -84 och -89 efter 

basundersökning och för 1994 och 2000 efter DNA-test 

Ärenden med 1974 1979 1984 1989 1994 2000 

n % n % n % n % n % n % 

En man som är 314 198 271 314 264 295 

Möjlig far 267 85,0 154 77,8 217 80,1 265 84,4 223 84,5 257 87,1 

Utesluten som far 43 13,7 34 17,2 53 19,5 48 15,3 41 15,5 38 12,9 

Osannolikt far 1 4 1,3 10 5,0 1 0,4 1 0,3 

Två män varav 84 64 60 56 72 39 

Båda uteslutna 5 6,0 4 6,3 8 13,3 4 7,1 7 9,9 6 15,3 

som fäder 

En utesluten, 3 4,7 1 1,7 

en osannolikt far 

Båda osannolika 1 1,2 1 1,6 

som fäder 

En utesluten, 49 58,3 43 67,2 45 75,0 50 89,3 64 90,1 33 84,6 

en möjlig far 

En osannolikt far, 19 22,6 6 9,4 1 1,8 

en möjlig far 

Ingen utesluten 10 11,9 7 10,9 6 10,0 1 1,8 

1 

Med osannolik far avses en man med endast en genetisk oförenlighet med lägre säkerhet 

än de singeluteslutningar som medförde utlåtandet ”… i så hög grad osannolik …” 

53

Ärenden år 2000 

Av 398 utvalda ärenden från år 2000 utgjorde 347 s.k. enmansärenden. 295 av dessa 

ärenden var fullföljda vid genomgången. I 50 ärenden hade inget prov inkommit. 

Sannolikt kommer flera av dessa 50 ärenden att avbrytas utan att undersökningen 

fullföljs. I 257 av de fullföljda ärendena (87,1 %) förelåg genetisk överensstämmelse 

mellan barn och utpekad man och i 38 ärenden (12,9 %) kunde den utpekade mannen 

uteslutas. I 13 av dessa 38 ärenden där mannen uteslutits hade mor och barn 

registrerats för test med en eller flera nya män inom ca ett halvt år efter att resultatet 

meddelats. 

Av 44 ärenden med två utpekade män var 39 fullföljda. I 31 av dessa ärenden 

(81.6 %) var en man utesluten och en man möjlig far. I sex ärenden (18,4 %) var 

båda männen uteslutna. I fyra av dessa sex ärenden är undersökning med ny man 

begärd. 

I urvalet från år 2000 fanns tre ärenden med tre män. I dessa tre ärenden var två av 

männen uteslutna och en man möjlig fader med faderskapssannolikhet över 99,9 %. 

Icke kompletta ärenden 

Det förekommer varje år några ärenden där prov inte kan tas på den utpekade mannen. 

Vanligen är det ärenden där mannen avlidit och frågan om faderskap väckts 

långt senare. Det finns två sätt att utreda faderskapet i sådana ärenden. Antingen kan 

man utföra analyser på biologiskt material från mannen som tagits för annat syfte. 

För sådana analyser krävs att domstol förordnar om undersökning. Alternativt kan 

man undersöka prov från nära anhöriga: föräldrar, syskon eller andra barn till den 

avlidne mannen. Med det stora antal DNA-markörer som ingår i undersökningen 

och den stora variation som flera DNA-markörer har är det möjligt att utgående från 

resultaten från anhöriga härleda faderskapet. Med tidigare tester var detta mycket 

svårt. Ju fler anhöriga som ingår i undersökningen desto säkrare blir resultatet. I 

des-sa ärenden blir uteslutningskapacitet och faderskapssannolikhet ofta lägre än 

genomsnittet i de ordinarie ärendena. 

Korta handläggningstider 

Handläggningstiderna har varierat kraftigt bland annat beroende på den omfattning 

som undersökningarna haft. Under slutet av 1980-talet ökade handläggningstiderna 

på grund av att undersökningarna i flera fall kompletterades med ytterligare 

tester för att höja uteslutningskapaciteten i enskilda ärenden. Samtidigt infördes ett 

datorsystem som minskade behovet av manuella dataöverföringar vilket bidrog till 

att höja kvalitén i undersökningarna och som bidrog till att handläggningstiderna 

54

på sikt kunde kortas. För åren 1974 och 1979 uppgick handläggningstiden till 91 

respektive 49 dagar räknat som medianen från det sist inkomna provet i ett ärende 

till dess att utlåtandet expedierades. För åren 1984 och 1989 var motsvarande tid 

78 respektive 93 dagar. Från 1984 noterades även när ärendet först registrerades 

vid avdelningen. För 1984 och 1989 uppgick handläggningstiden från registrering 

till utlåtande angiven som median till 236 respektive 231 dagar. 

Efter införandet av DNA-tester har den genomsnittliga handläggningstiden 

gradvis blivit kortare. I figur 16 visas medianhandläggningstiderna för åren 1989 

och 1994–2000. Både tiden från registrering till utlåtande och tiden från det sist 

inkomna provet och till utlåtande har kontinuerligt minskat. Medelmediantiden 

för år 2000 var 70 respektive 26 dagar. Den stora sänkning som noteras för tiden 

mellan registrering och utlåtande är en effekt av att det efter 1994 sällan behövts 

kompletterande prov. 

Figur 16. 

Mediantiden från ärenderegistrering och registrering av sista prov till dess ärendet besvaras 

55

Kapitel 8 

Uppdragsgivarnas synpunkter 

I en enkätundersökning under hösten 2000 tillfrågades 90 socialnämnder och 30 

tingsrätter om synpunkter på rättsgenetiska avdelningens faderskapsundersökningar 

och avdelningens sätt att tillmötesgå beställarnas önskemål. Sammanlagt inkom 121 

svar vilket motsvarade en svarsfrekvens på 92 %. Enkäten innehöll enkla frågor med 

svarsalternativ som kunde delas in i en mycket positiv, positiv, neutral, negativ och 

mycket negativ inställning. 

Frågorna omfattade synpunkter på hur avgivna rapporter uppfattades, avdelningens 

information till uppdragsgivarna och inställningen till utökad informationsaktivitet 

och ändrat provtagningsförfarande. Undersökningen är i sig liten men de 121 inkomna 

svaren motsvarar 33 % av totalt 363 offentliga beställare (295 socialnämnder 

och 68 tingsrätter). Inga privata beställare ingår i undersökningen. 

Tillförlitligheten i avgivna 

utlåtanden 

Av enkätsvaren framgår att förtroendet 

för riktigheten i avdelningens undersökningsresultat 

är mycket stort. Av de 

totalt 121 enkätsvaren har 80 har svarat 

att de har ett mycket stort förtroende 

för de resultat som avdelningen lämnar 

ifrån sig. Endast tre har svarat att de har 

ett tillfredsställande (lagom stort) förtroende 

för resultaten från avdelningen. 

Figur 17. 

Hur uppfattar beställaren riktigheten 

i utlämnade resultat 

57

Den information som lämnas i anslutning 

till att resultaten redovisas innehåller 

uppgifter om vilka personer som ingår 

i undersökningen, erhållna testresultat 

samt ett utlåtande om utfallet av undersökningen. 

Av enkätsvaren framgår 

att informationen i redovisade resultat 

uppfattas vara tillfredsställande (lagom 

omfattande). 

Figur 18. Hur uppfattar beställaren informationen 

i lämnade resultat 

I enkäten ville avdelningen även få en 

uppskattning av hur beställarna såg på 

sin egen möjlighet att förstå innehållet i 

undersökningarna. På frågan om hur de 

bedömde sin egen kunskap för att förstå 

resultaten svarade de flesta att de hade 

lagom stora kunskaper eller att kunskapen 

var liten och i några fall otillräcklig. 

Av svaren att döma finns det fortfarande 

ett behov av riktad utbildning. 

Figur 19. Hur uppfattar beställaren sin egen 

kunskap för att förstå redovisade resultat 

58

Kontakten med avdelningen 

Kontakt med avdelningen tas ofta per brev. I enkäten ombads beställarna gradera hur 

de bedömde den information de fick vid brev- och telefonkontakter. Genomgående 

upplevde man den information man får som tillräckligt omfattande oberoende av 

vilken typ av kontakt man haft. Av svaren framgår att en majoritet tycker att informationen 

är lagom eller omfattande. 

Figur 20. Hur uppfattar beställarna den information 

de får vid brevkontakt med avdelningen 


de får vid telefonkontakt med avdelningen 

59

För att planera telefontiden vid avdelningen 

ombads beställarna svara på hur 

de upplevde den telefontid avdelningen 

har. En majoritet uppfattade telefontiden 

som tillräckligt omfattande. 

Figur 22. Hur uppfattar beställarna den telefontid 

avdelningen har 

Informationen från avdelningen 

Avdelningen har vid flera tillfällen distribuerat 

en informationsbroschyr om 

”Faderskapsundersökningar med DNA 

teknik”. I de flesta inkomna enkätsvar 

var denna fråga inte besvarad, vilket kan 

tolkas som att kunskap saknas om detta 

informationsmaterial. En förbättrad uppföljning 

om hur information tas emot 

och hur länge den hålls vid liv kan vara 

på sin plats. 


som lämnats i avdelningens informationsbroschyr 

60

Återkommande ca tre gånger per år genomför 

avdelningen informationsmöten 

om verksamheten för representanter 

från beställare och provtagare. Intresset 

för dessa sammankomster har varit 

mycket stort. På frågan om hur beställarna 

såg på denna möjlighet svarande 

en majoritet att det var mycket positivt 

eller positivt. 

Figur 24. Hur uppfattar beställarna möjligheten 

till att göra studiebesök vid avdelningen 

På en fråga om att ytterligare korta handläggningstiden 

svarade de flesta att detta 

är angeläget. Svaren från domstolarna visar 

att man där emellertid inte anser detta 

lika angeläget. Kanske en effekt av att 

domstolarna vanligen har längre handläggningstider 

för faderskapsärendena än 

vad socialförvaltningarna har. 

Figur 25. Vad är beställarnas uppfattning om 

att ytterligare korta handläggningstiderna 

61

Kapitel 9 

Ett nordiskt och 

internationellt perspektiv 

Övriga Norden 

Norge 

Faderskapsundersökningar utförs vid Rettsmedisinsk Institutt i Oslo. I likhet med 

övriga nordiska länder är verksamheten centraliserad till ett laboratorium inom den 

offentliga förvaltningen. Rettsmedisinsk Institutt är underställt Oslo universitet 

och beläget vid Rikshospitalet. Verksamheten är organiserad till en särskild enhet 

inom institutet med ett tiotal anställda. Samma institut utför även DNA-analyser av 

biologiska spår i brottsutredningar. 

Faderskapsundersökningar utförs huvudsakligen på uppdrag av lokala sociala 

myndigheter eller domstolar (80 %). Avdelningen utför även undersökningar i privata 

utredningar vilka uppgår till ca 20 % av verksamheten. 

Den tekniska och metodologiska utvecklingen följer i stort den som tidigare 

redovisats. Från början av 1990-talet används enbart DNA-tester baserade på PCRoch 

RFLP-teknik. Antalet faderskapsundersökningar uppgår till i genomsnitt 1 200 

ärenden per år. Verksamheten är för närvarande inte ackrediterad men man arbetar 

på ett jämförbart sätt. Ackreditering av faderskapstesterna pågår. 

Danmark 

Retsgenetisk Afdelning utför faderskapsundersökningar och undersökningar av biologiska 

spår från människa. Avdelningen är en enhet inom Retsmedicinsk Institut vid 

Köpenhamns universitet och beläget i anslutning till Rigshospitalet i Köpenhamn. 

Undersökningar i faderskapsärenden utförs huvudsakligen på uppdrag av dom-stol. 

Avdelningen utför ej undersökningar i privata ärenden. En särskild lag reglerar hur 

63

faderskapsutredningar skall genomföras. Det totala antalet faderskapundersök-ningar 

uppgår till ca 1 000 per år. Undersökningarna är avgiftsbelagda med målet att nå 

full kostnadstäckning. 

Analyser av biologiska spår från människa sker på uppdrag av polisen. Laboratoriet 

är en central resurs i landet för dessa verksamheter. 

Teknikutvecklingen följer i stort samma mönster som i övriga nordiska länder. 

Testerna utförs sedan mitten av 1990-talet genom DNA analyser. I dag utförs undersökningarna 

i första hand genom PCR-tester.Verksamheten är ackrediterad. 

Finland 

I Finland utförs det huvudsakliga antalet faderskapsundersökningar vid Folkhälsoinstitutet 

i Helsingfors. I återföreningsärenden och i vissa faderskapsärenden utför den 

rättsmedicinska avdelningen vid Helsingfors universitet motsvarande DNA-baserade 

undersökningar. Beställare av faderskapsundersökningarna är oftast sociala myndigheter 

och domstolar. Undersökningar i privata ärenden förekommer också. Systemet 

liknar mycket det svenska. Cirka 1 000 faderskapsundersökningar genomförs per år. 

Undersökningarna utförs med PCR-teknik. Utvecklingen följer i stort den i övriga 

norden med undantag att man i Finland endast i ringa omfattning utfört RFLPanalyser 

för fastställande av faderskap. Kostnaden för undersökningarna debiteras 

beställaren. Privata laboratorier förekommer inte. 

Polisen har ett eget laboratorium som utför DNA-analyser på prov i kriminalärenden. 

Några övriga länder 

Efter den utveckling som skett mot DNA-baserade tester har flera kommersiella 

laboratorier börjat tillhandahålla faderskapsundersökningar. Tydligast är denna 

utveckling i USA där faderskapsundersökningar annonseras ut i stor skala. Något 

tillspetsat kan man nog påstå att faderskapstester i vissa länder övergått från att vara 

en social tjänst till att bli ett etablerat affärsområde. I anslutning till att ett ökat antal 

laboratorier tillhandahåller faderskapsundersökningar har betydelsen av ackreditering 

och tillsyn ökat. De etablerade laboratorierna är därför vanligen ackrediterade av 

något nationellt eller internationellt ackrediteringsorgan. 

I Europa är utvecklingen av faderskapsdiagnostiken inte lika affärsmässigt inriktad. 

Man försöker mer att inrikta sig på att lösa eller förebygga situationer som kan 

utvecklas till sociala problem. I flera länder utförs faderskapsundersökningar i första 

hand på uppdrag av sociala myndigheter och domstolar. Även privata undersökningar 

förekommer. 

I Tyskland finns flera laboratorier som utför faderskapsundersökningar. Laboratorierna 

är ofta knutna till blodgruppsserologisk-, annan klinisk- eller rättsmedicinsk 

64

verksamhet. De flesta laboratorierna utför analyser endast i ett fåtal ärenden. Tester 

i fler än 1 000 ärenden utförs bara av några få laboratorier och ca fem laboratorier 

utför faderskapsundersökningar i fler än 500 ärenden. De större laboratorierna 

utför huvudsakligen undersökningar för lokala domstolar. Vid dessa laboratorier 

förekommer privata undersökningar endast i begränsad omfattning. En rad mindre 

och under senare tid nyetablerade laboratorier har börjat utföra undersökningar i 

privata ärenden i en del fall även på enbart barn och man utan uttryckligt samtycke 

från barnets mor. 

I Storbritannien utförs ett stort antal faderskapstester av ett privat laboratorium, 

Cellmark. Det finns även ett antal mindre privata laboratorier samt universitetskliniker 

som utför faderskapsanalyser. Undersökningarna utförs huvudsakligen på uppdrag 

av sociala myndigheter. 

I Frankrike utförs faderskapsundersökningar vid ett 20-tal laboratorier. En majoritet 

av laboratorierna utför undersökningar både för att lösa frågor om omtvistat 

faderskap och frågor i kriminalärenden. Institut National Transfussion Sanguin har 

ett centralt laboratorium i Paris för faderskapsundersökningar. Laboratoriet som är 

ett av de största i Frankrike åtar sig undersökningar från beställare i hela Frankrike 

och utför årligen undersökningar i ca 500 faderskapsärenden. Domstolar och lokala 

sociala myndigheter är de huvudsakliga beställarna. Undersökningarna utförs med 

vedertagen PCR-teknik. Undersökningskostnaden debiteras beställaren. Beräknat 

för hela landet utförs undersökningar i ca 5 000 faderskapsärenden. Det är inte tilllåtet 

att utföra undersökningar i s.k. privata ärenden. 

65

Kapitel 10 

Utvecklingsperspektiv 

Utvecklingen inom det genetiska området har väsentligt påverkat möjligheterna att 

fastställa faderskap, påvisa släktskap och säkerställa identitet. De undersökningsresultat 

som idag erbjuds genom DNA-testerna utgör så stark bevisning för en mans 

faderskap att domstolarna sällan skulle behöva fästa avgörande vid några andra 

omständigheter (16). 

I de strategiska målen för rättsgenetiska avdelningen ingår att fortlöpande effektivisera 

och utveckla verksamheten. Övergången till DNA-tester föregicks av ett 

omfattande utvecklingsarbete som startade i mitten av 1980-talet. Under senare 

delen av 1990-talet har målet varit att successivt gå över till PCR-baserade analyser 

och från årsskiftet 2000/01 utföra alla faderskapsundersökningar med sådana tester. 

Övergången till PCR-baserade tester kommer att ytterligare korta handläggningstiden 

utan att därmed påverka tillförlitligheten. 

En betydande del av det fortsatta utvecklingsarbetet kommer att ägnas åt att 

förenkla hanteringen av prov och då främst arbetet med att bereda inkomna prov. 

Nya instrument kommer att leda till ytterligare automatiseringar av de vanligast 

förekommande analyserna, vilket kommer att minska det laborativa arbetet. Samtidigt 

kommer ökad kunskap om vår arvsmassa att bidra till nya frågeställningar 

och ge nya möjligheter till jämförande tester, kanske utgående från mycket små 

kvantiteter degraderat material. Genom att följa nedärvningen av X- respektive 

Y-kromosomerna blir det också möjligt att utreda olika släktrelationer när sådana 

frågeställningar finns. 

Sett ur ett faderskapsdiagnostiskt perspektiv kommer testerna om några år att utföras 

inom ett eller ett par dygn. Utvecklingen av datorrutiner och övriga kringrutiner 

kommer också väsentligt att bidra till att handläggningstiderna kan kortas. 

Även provtagningen kommer att bli enklare. Dagens blodprov kan ersättas med 

ett prov som tas genom att man med en liten borste eller Topz skrapar på munhålans 

slemhinna. 

För den rättsgenetiska avdelningen kommer det att bli ännu viktigare att informera 

om faderskapstesterna och om vilka möjligheter respektive begränsningar som de nya 

67

Bilagor 

Föräldrabalk (1949:381;omtryckt i SFS 1995:974) kap 1–3 


KK (1973:810) om socialnämnds medverkan 

vid fastställande av faderskap, m.m. 

Lag (1958:642) om blodundersökning m.m. 




Rättsmedicinalverkets föreskrifter (SOSFS 1991:35 CM) 

om blodprov vid utredning av faderskap 

69

Föräldrabalk (1949:381;omtryckt i SFS 1995:974) kap 1–3 

1 kap. Om faderskapet till barn 

1 § Är vid barns födelse modern gift, skall mannen i äktenskapet anses som barnets 

fader, om ej annat följer av 2 §. Detsamma gäller, om modern är änka och barnet 

födes inom sådan tid efter mannens död att det kan vara avlat dessförinnan. Lag 

(1976:612) 

2 § Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet, om 

1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen under tid då 

barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt 

att barnet har avlats av den andre, 

2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas 

för visst att mannen ej är barnets fader, eller 

3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och 

det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra under tid då barnet 

kan varaavlat. 

Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans bekräftelse av faderskapet 

och har i fråga om bekräftelsen iakttagits bestämmelserna i 4 §, skall därigenom anses 

fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fader. Bekräftelsen skall dock i detta 

fall alltid vara skriftligen godkänd av modern. Lag (1990:1526). 

3 § Föreligger ej fall som avses i 1 § eller har rätten meddelat förklaring enligt 2 § 

första stycket, fastställs faderskapet genom bekräftelse eller dom. Lag (1990:1526). 

4 § Bekräftelse av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer. 

Bekräftelsen skall skriftligen godkännas av socialnämnden och av modern eller en 

särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Är barnet myndigt eller står det enligt 

6 kap. 2 § inte under någons vårdnad, skall bekräftelsen i stället godkännas av 

barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas 

att mannen är fader till barnet. 

Bekräftelse kan ske även före barnets födelse. 

Visas senare att den som har lämnat bekräftelse inte är fader till barnet, skall rätten 

förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom. Lag (1994:1433). 

70

5 § Skall faderskap fastställas genom dom, skall rätten förklara en man vara fader, 

om det är utrett att han har haft samlag med barnets moder under tid då barnet kan 

vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet 

har avlats av honom. Lag (1976:612). 

6 § Har insemination utförts på modern med samtycke av hennes make eller av 

annan man som bodde tillsammans med henne under äktenskapsliknande förhållanden 

och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har 

avlats genom inseminationen, skall vid tillämpning av 2-5 §§ den som har lämnat 

samtycket anses som barnets fader. Lag (1984:1139). 

7 § Har befruktning av moderns ägg utförts utanför hennes kropp med samtycke 

av hennes make eller sambo och är det med hänsyn till samtliga omständigheter 

sannolikt att barnet har avlats genom befruktningen, skall vid tillämpning av 2-5 §§ 

den som har lämnat samtycket anses som barnets fader. Lag (1988:712). 

2 kap. Om socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap 

1 § Skall inte enligt 1 kap. 1 § en viss man anses som far till ett barn som står under 

någons vårdnad, är socialnämnden skyldig att försöka utreda vem som är far 

till barnet och se till att faderskapet fastställs, om barnet har hemvist i Sverige. Lag 

(1985:368). 

2 § Uppgifterna enligt 1 § åligger socialnämnden i den kommun där barnet är 

folkbokfört. Lag (1991:487). 

3 § Ändras förhållande som anges i 2 § sedan socialnämnden inlett sin utredning, 

är nämnden ändå skyldig att slutföra sin uppgift. 

Socialnämnden kan flytta över ärendet till socialnämnden i annan kommun, om 

det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslut skall den andra socialnämnden 

genast underrättas. 

Socialnämndens beslut enligt andra stycket får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens 

beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd 

krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1994:1433). 

4 § Socialnämnden skall vid sin utredning inhämta upplysningar från modern 

och andra personer som kunna lämna uppgifter av betydelse för utredningen. 

På nämndens begäran skall socialnämnden i annan kommun lämna biträde vid utredningen. 

Lag (1981:26). 

5 § Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av soci- 

71

alnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antas vara fader till barnet 

tillfälle att bekräfta faderskapet. Lag (1990:1526). 

6 § Socialnämnden bör verka för att blodundersökning äger rum beträffande modern, 

barnet och den som kan vara fader till barnet, om denne begär det eller anledning 

finns till antagande att modern haft samlag med mer än en man under tid då barnet 

kan vara avlat. Lag (1981:26). 

7 § Socialnämnden får lägga ned en påbörjad utredning om faderskapet, om det 

1. visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar för bedömning av faderskapsfrågan, 

2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av domstol, 

3. har lämnats samtycke av modern eller en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt 

4 kap. 5 a § till adoption av barnet, eller 

4. av särskilda skäl finns anledning att anta att fortsatt utredning eller rättegång 

skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för påfrestningar som innebär 

fara för hennes psykiska hälsa. 

Socialnämndens beslut att lägga ned en påbörjad faderskapsutredning får överklagas 

hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1994:1433). 

8 § Vid socialnämnden skall föras protokoll över vad som förekommer vid utredningen 

av betydelse för faderskapsfrågan. I protokollet antecknas även sådana uppgifter 

som kunna ha betydelse för skyldigheten att utge bidrag till barnets underhåll. 

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Den skall vara slutförd inom ett år från barnets 

födelse, om ej särskilda skäl föranleda annat. Lag (1981:26). 

9 § Skall en viss man enligt 1 kap. 1 § anses som far till ett barn som står under någons 

vårdnad och har barnet hemvist i Sverige, skall socialnämnden, om vårdnadshavaren 

eller någon av vårdnadshavarna eller mannen begär det och det är lämpligt, utreda 

om någon annan man kan vara far till barnet. 

I fråga om utredningen tillämpas 2-6 och 8 §§. Utredningen får läggas ned, om 

det finns skäl som anges i 7 § första stycket 1 eller 4 eller om det annars är lämpligt. 

Socialnämndens beslut att inte påbörja en utredning enligt denna paragraf eller att 

lägga ned en påbörjad utredning får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens 

beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid 

överklagande till kammarrätten. Lag (1994:1433). 

72

3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap 

Mål om hävande av faderskap 

1 § Vill man som enligt 1 kap. 1 § skall anses som barns fader vinna förklaring enligt 

1 kap. 2 § första stycket att han icke är fader till barnet, skall han väcka talan härom 

mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess arvingar. 

Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller 

efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans, har den avlidnes maka och var och 

en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka 

talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka 

sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har var och en av dem rätt att 

väcka talan under här angivna förutsättningar. 

Rätt att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett år har förflutit från 

det att talan, som grundats på att mannen är fader till barnet, väckts mot honom 

och han fått del därav eller om mer än ett år har förflutit sedan anspråk på samma 

grund framställts mot mannens dödsbo. Lag (1990:1526). 

2 § Vill barn vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att viss man inte är 

dess fader, skall barnet väcka talan härom mot mannen eller, om han är död, hans 

arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 

§ ärvdabalken, skall talan, såvitt angår dessa, riktas mot den eller dem som har den 

bästa arvsrätten efter mannen när talan väcks. Lag (1987:790). 

3 § Talan som avses i 1 eller 2 § får väckas vid rätten i den ort där barnet har sitt 

hemvist eller, om det har avlidit, vid den rätt som har att ta upp tvist om arv efter 

barnet. Finns det inte någon annan behörig domstol, skall målet tas upp av Stockholms 

tingsrätt. 

Detsamma gäller talan enligt 1 kap. 4 § tredje stycket om att en faderskapsbekräftelse 

saknar verkan mot den som har lämnat den. Lag (1990:1526). 

4 § Är part i mål som avses i 1 eller 2 § underårig, får förmyndaren eller god man, 

om sådan enligt 11 kap. skall förordnas, föra talan för honom. 

Modern skall höras i målet, om det kan ske. Lag (1988:1251). 

Mål om fastställande av faderskap 

73

5 § Talan om fastställande av faderskap väcks av barnet. 

I fall som avses i 2 kap. 1 § förs barnets talan av socialnämnden. Har modern vårdnaden 

om barnet, får hon alltid föra barnets talan, även om hon inte har uppnått 

myndig ålder. Talan får vidare alltid föras av en särskilt förordnad vårdnadshavare 

för barnet. Lag (1994:1433). 

6 § Är mål om fastställande av faderskap anhängigt, kan frågan om faderskapet till 

barnet prövas endast i det målet. Talan får i målet föras mot flera män. I avliden 

mans ställe stämmas de arvingar till den döde som anges i 2 §. 

I fall då socialnämnd har att sörja för att faderskap fastställes skall nämnden föra talan 

mot den man eller de män som enligt nämndens utredning eller vad som framkommit 

under målets handläggning skäligen kunna komma i fråga som fader till barnet. 

På ansökan av svarande skall rätten utfärda stämning på man, som ej redan är instämd 

i målet, och pröva om mannen är fader till barnet. Om sådan ansökan gäller i tilllämpliga 

delar vad som är föreskrivet om stämningsansökan. Lag (1981:26). 

7 § I fall då socialnämnd har att sörja för att faderskap fastställes väckes talan 

vid rätten i den ort där socialnämnden finns. Rätten kan flytta över målet till 

annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta handläggningen av målet. 

I andra fall än som avses i första stycket väckes talan om fastställande av faderskap 

vid den rätt där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet eller, om talan föres mot 

flera män, en av dem har att svara. Talan mot avliden mans arvingar får väckas vid 

den rätt där dödsboet svarar. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagts, 

upptages målet av Stockholms tingsrätt. Lag (1981:26). 

8 § I samband med att socialnämnden väcker talan skall protokollet över nämndens 

utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan och har socialnämnden gjort utredning 

i frågan, skall rätten infordra socialnämndens protokoll. 

Svarande skall delges protokollet i samband med stämningen. 

Rätten kan förelägga socialnämnden att fullständiga utredningen om faderskapet. 

Lag (1981:26). 

9 § Rätten skall se till att frågan om faderskapet till barnet blir tillbörligen utredd. 

Var och en som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas tillfälle att yttra sig i 

målet. 

Vittnesförhör får ej äga rum i syfte att styrka att vittnet har haft samlag med modern 

under tid då barnet kan antagas vara avlat. 

74

Talan får ej prövas slutligt före barnets födelse. Lag (1976:612). 

10 § Återkallas talan mot en av flera män, får målet avskrivas i den delen endast om 

alla samtycka. Avser återkallelse den som har stämts enligt 6 § tredje stycket, krävs 

samtycke även från barnet. 

Samtidigt med att målet avskrives i viss del skall rätten fatta beslut om rättegångskostnaden 

i den delen. Lag (1976:612). 

11 § I fall då socialnämnd för talan om fastställande av faderskap gälla i fråga om 

rättegångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken. 

Part skall bära sin rättegångskostnad. Svarande kan dock förpliktas att helt eller 

delvis ersätta annan part dennes rättegångskostnad, om han har förfarit på sätt som 

avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligga. 

Har parts ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 

eller 6 § rättegångsbalken, kan han förpliktas ersätta kostnad som därigenom vållats 

annan part. Rätten kan besluta härom även utan yrkande. Lag (1981:26). 

12 § Fullföljes talan, skall den högre rätten pröva faderskapsfrågan i hela dess vidd. 

Erinran härom skall intagas i föreläggande att inkomma med genmäle. 

Finner högre rätt att någon som icke är part i målet skäligen kan komma i fråga som 

fader till barnet, skall domen på yrkande av part undanröjas och målet i dess helhet 

visas åter till den domstol som först har dömt i målet. 

Bestämmelserna i 9 och 10 §§ äga motsvarande tillämpning vid målets handläggning 

i högre rätt. I fall då socialnämnd för talan äga även 8 § tredje stycket och 11 

§ motsvarande tillämpning i högre rätt. Lag (1981:26). 

Förening av mål 

13 § Utan hinder av att viss man enligt 1 kap. 1 § skall anses som barns fader får, 

under förutsättning att talan som avses i 1 kap. 2 § första stycket har anhängiggjorts 

och ännu ej prövats, vid samma domstol väckas talan om fastställande av att 

annan man är barnets fader. Om så sker, skola målen handläggas i en rättegång. 

Bifalles såväl talan om förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket som talan om fastställande 

av faderskapet och fullföljes talan beträffande den förstnämnda frågan, 

skall den högre rätten pröva också den andra frågan, även om talan ej har fullföljts 

i den delen. Lag (1976:612). 

75


Inledande bestämmelser 

1 § Denna lag gäller frågor om faderskap till barn i internationella förhållanden. 

I förhållande till Danmark, Finland, Island och Norge gäller lagen (1979:1001) om 

erkännande av nordiska faderskapsavgöranden i stället för 7—10 §§. 

Faderskap omedelbart på grund av lag 

2 § En man som är eller har varit gift med ett barns mor skall anses som barnets far, 

då det följer av lagen i den stat där barnet vid födelsen fick hemvist eller, om inte 

någon skall anses som barnets far enligt den lagen, då det följer av lagen i en stat 

där barnet vid födelsen blev medborgare. Fick barnet vid födelsen hemvist i Sverige, 

skall frågan dock alltid bedömas enligt svensk lag. 

Fastställelse och hävande av faderskap 

3 § Ett faderskap kan fastställas genom bekräftelse av faderskapet under medverkan 

av en svensk socialnämnd, om nämnden är skyldig att utreda faderskapet enligt 2 

kap. 1 eller 9 § föräldrabalken. 

I fråga om fastställelse av faderskap enligt första stycket tillämpas svensk lag. 

Har bekräftelsen lämnats utomlands, skall den även om detta inte följer av andra 

stycket anses giltig till formen, om den uppfyller formföreskrifterna i den främmande 

statens lag. Lag (1990:1528). 

4 § Mål om faderskap får tas upp av svensk domstol, 

1. om barnet har hemvist i Sverige, 

2. om talan förs mot en man som har hemvist i Sverige eller mot flera män som alla 

har hemvist här, eller 

3. om det i andra fall med hänsyn till barnets, moderns eller mannens anknytning 

till Sverige finns särskilda skäl att målet prövas här i landet. 

Om det sedan talan har väckts inträffar en ändring av de omständigheter som 

grundar svensk domstols behörighet enligt första stycket, upphör inte domstolens 

behörighet. 

76

5 § En talan vid svensk domstol om fastställande av faderskap eller om hävande av 

ett faderskap, som gäller enligt 2 §, skall prövas enligt lagen i den stat där barnet 

har sitt hemvist när målet avgörs i första instans. 

Frågan huruvida ett faderskap, som gäller enligt 2 §, skall anses hävt genom en 

fastställelse av att en annan man är barnets far bedöms enligt samma lag som har 

tillämpats vid fastställelsen. 

6 § Har ett faderskap fastställts genom bekräftelse, skall en talan vid svensk domstol 

om ogiltigförklaring av bekräftelsen prövas enligt den eller de lagar som bestämmer 

fastställelsens giltighet här i landet. En ogiltigförklaring får dock alltid meddelas med 

stöd av svensk lag, om talan grundas på att den som har lämnat bekräftelsen inte är 

far barnet. Lag (1990:1528). 

Giltigheten av utländska faderskapsavgöranden m. m. 

7 § Ett avgörande av en utländsk domstol som innebär att ett faderskap har fastställts 

eller hävts och som har vunnit laga kraft gäller i Sverige, om det med hänsyn till en 

parts hemvist eller medborgarskap eller annan anknytning fanns skälig anledning 

att talan prövades i den främmande staten. 

Det utländska avgörandet gäller dock inte i Sverige, 

1. om svaranden, i fall där han eller hon inte har gått i svaromål, inte har fått kännedom 

om den väckta talan i tillräcklig tid för att kunna svara i saken eller om 

svaranden annars inte har fått rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska 

rättegången, 

2. om avgörandet strider mot en svensk dom, 

3. om avgörandet strider mot ett här i landet giltigt utländskt avgörande i en rätttegång 

som började tidigare än den andra utländska rättegången, 

4. om avgörandet strider mot en här i landet giltig fastställelse av faderskap i annan 

form än genom domstolsavgörande och den fastställelsen har skett innan den 

utländska rättegången började, 

5. om en rättegång om faderskapet pågår i Sverige, eller 

6. om det utomlands pågår en rättegång om faderskapet som har börjat tidigare än 

den andra utländska rättegången och som kan antas leda till ett här i landet giltigt 

avgörande. 

77

8 § En utländsk fastställelse av faderskap genom bekräftelse gäller i Sverige, om den 

är giltig enligt lagen i den stat där barnet eller den som har lämnat bekräftelse hade 

hemvist eller i en stat där någon av dem var medborgare. 

Bekräftelsen skall även om det inte följer av första stycket anses giltig till formen, 

om den uppfyller formföreskrifterna i lagen i den stat där bekräftelsen lämnades. 

Den utländska fastställelsen gäller dock inte i Sverige 

1. om den strider mot ett här i landet giltigt avgörande i en rättegång som började 

innan fastställelsen skedde, 

2. om den strider mot en tidigare, här i landet giltig fastställelse av faderskap i annan 

form än genom domstolsavgörande, 

3. om det i Sverige pågår en rättegång om faderskapet som har börjat innan fastställelsen 

skedde, 

4. om det utomlands pågår en rättegång om faderskapet som har börjat innan fastställelsen 

skedde och som kan antas leda till ett här i landet giltigt avgörande, 

eller 

5. om bekräftelsen är uppenbart oriktig. Lag (1990:1528). 

9 § Frågan huruvida ett avgörande som avses i 7 § gäller i Sverige kan prövas av Svea 

hovrätt på ansökan av någon som har varit part i den utländska rättegången och vars 

rätt frågan rör. Uppkommer en sådan fråga inför en annan svensk myndighet än en 

domstol, får även myndigheten vid behov begära en sådan prövning av hovrätten. 

Innan hovrätten prövar frågan skall sökandens motpart få tillfälle att yttra sig över 

ansökningen, om det kan ske. Har hovrättens prövning begärts av en myndighet, 

gäller detsamma var och en som har varit part i den utländska rättegången och som 

kan vara part även i hovrätten. 

10 § Väcks vid en svensk domstol talan om faderskapet till ett barn men pågår redan 

en rättegång om faderskapet utomlands, skall talan avvisas eller förklaras vilande i 

väntan på ett avgörande i den utländska rättegången som har vunnit laga kraft, om 

det kan antas att detta avgörande blir giltigt här i landet. Talan får dock prövas, om 

det finns särskilda skäl. 

Pågår den utländska rättegången i Schweiz, skall i fall som avses i 7 § lagen (1936:79) 

om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz den bestämmelsen 

i stället tillämpas. 

78

Gemensamma bestämmelser 

11 § Om prövningen av en fråga enligt denna lag beror på någons hemvist eller 

medborgarskap vid en viss tidpunkt och han eller hon då är avliden, avgörs frågan 

med hänsyn till förhållandena vid tiden för dödsfallet. 

Om prövningen av en fråga beror på barnets hemvist eller medborgarskap vid en 

viss tidpunkt och är barnet då ännu inte fött, är i stället moderns hemvist eller medborgarskap 

vid den tidpunkten avgörande. 

12 § En bestämmelse i en utländsk lag får inte tillämpas och ett avgörande av en 

utländsk domstol eller en utländsk fastställelse av faderskap genom bekräftelse gäller 

inte i Sverige, om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den 

svenska rättsordningen att tillämpa bestämmelsen eller att erkänna avgörandet eller 

fastställelsen. Lag (1990:1528). 

Övergångsbestämmelser 

1985:367 

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. 

2. Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket gäller även om fastställelsen av den andre 

mannens faderskap har skett före ikraftträdandet. 

3. Bestämmelserna i 7 och 8 §§ tillämpas även på ett domstolsavgörande som har 

meddelats före ikraftträdandet och på en fastställelse som dessförinnan har skett 

genom erkännande. Hade avgörandet eller fastställelsen giltighet i Sverige vid ikraftträdandet, 

gäller avgörandet eller fastställelsen fortfarande. Ett avgörande eller en 

fastställelse, som strider mot en annan dom eller fastställelse i annan form som gällde 

här vid ikraftträdandet, har inte giltighet här i landet. 

79

Kungl. Maj:ts Kungörelse (1973:810) om socialnämnds 

medverkan vid fastställande av faderskap, m.m. 

1 § Socialstyrelsen fastställer formulär till protokoll som socialnämnd skall föra vid 

utredning av faderskap. Förordning (1981:758). 

2 § Innan en påbörjad utredning om faderskap läggs ned skall socialnämnden om 

möjligt inhämta moderns uppfattning i frågan. Förordning (1981:758). 

3 § Innan socialnämnd väcker talan om fastställande av faderskap, bör nämnden 

rådgöra med person som är behörig att vara rättegångsbiträde enligt rättshjälpslagen 

(1972:429). Förordning (1981:758). 

4 § Har faderskap fastställts genom bekräftelse skall socialnämnden anmäla detta 

hos skattemyndigheten i det län där barnet är eller senast har varit folkbokfört. Har 

barnet aldrig varit folkbokfört i landet, görs anmälan hos skattemyndigheten i det 

län där mannen är eller senast har varit folkbokförd. Förordning (1991:775). 

80

Lag (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av 

faderskap 

1 § I mål om förklaring att en viss man inte är far eller om fastställande av faderskap 

kan rätten på yrkande av någon av parterna eller när det annars behövs förordna om 

blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som kan 

ske utan nämnvärt men. Förordnandet kan avse modern och barnet samt, i mål om 

förklaring att en viss man inte är far, mannen i äktenskapet och, i mål om fastställande 

av faderskap, man mot vilken talan förs. Finns det anledning att anta att någon 

annan man har haft samlag med modern under den tid då barnet kan vara avlat, får 

förordnandet avse också denne. 

Innan förordnande meddelas, skall den som förordnandet skulle avse beredas tillfälle 

att yttra sig. Lag (1985:369). 

1 a § Sedan ett faderskap har fastställts genom bekräftelse eller genom dom som 

har vunnit laga kraft, kan rätten förordna om en sådan undersökning som avses i 1 

§, om det först efter bekräftelsen eller domen har framkommit omständigheter som 

ger anledning till antagande att någon annan man än den som har fastställts vara 

far har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat. Förordnandet 

kan avse den som har fastställts vara far, modern, barnet eller den andre mannen. 

Har faderskapet fastställts genom bekräftelse, kan förordnande enligt första stycket 

meddelas i mål om att bekräftelsen saknar verkan mot den som har lämnat den. 

Ett sådant förordnande kan begäras av någon av parterna i målet. Har någon talan 

inte väckts om att bekräftelsen saknar verkan, prövas frågan om förordnande enligt 

första stycket enligt lagen (1992:242) om domstolsärenden. Ett sådant förordnande 

kan begäras av den som kan vara part i ett mål om att bekräftelsen saknar verkan. 

Har faderskapet fastställts genom dom som har vunnit laga kraft, prövas frågan 

om förordnande enligt första stycket enligt lagen om domstolsärenden. Ett sådant 

förordnande kan begäras av någon av parterna i det tidigare målet. 

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall den som förordnandet skulle 

avse beredas tillfälle att yttra sig. Lag (1996:254). 

1 b § Beslut om förordnande enligt 1 a § i ett ärende som avses i lagen (1996:242) 

om domstolsärenden får överklagas särskilt. Sedan utlåtande över undersökningen 

har avgetts eller frågan om undersökning har förfallit, får ärendet avskrivas. 

Ärenden om förordnande enligt 1 a § tas upp av rätten i den ort där barnet har sitt 

hemvist eller, om det har avlidit, av den rätt som har att ta upp tvist om arv efter 

barnet. Finns det inte någon annan behörig domstol, tas ärendet upp av Stockholms 

tingsrätt. Lag (1996:254). 

81

2 § Rätten kan vid vite förelägga den som avses med förordnande enligt 1 eller 1 a 

§ att med intyg av behörig sakkunnig visa att sådant blodprov som behövs för blodundersökning 

har tagits på honom eller henne eller att han eller hon har undergått 

annan undersökning rörande ärftliga egenskaper. I fråga om barn som inte har fyllt 

arton år skall föreläggandet ges barnets vårdnadshavare. Lag (1982:1060). 

2 a § Iakttas inte ett föreläggande vid vite enligt 2 §, kan rätten i stället för att 

förelägga nytt vite förordna om biträde av polismyndighet för att undersökningen 

skall komma till stånd. 

I fråga om barn som inte har fyllt arton år får förordnande om biträde av polismyndighet 

meddelas endast om det finns särskilda skäl. Sådant biträde får inte lämnas 

om det finns risk, som ej är ringa, för att barnet skall ta skada av detta. 

Har kostnad för biträde av polismyndighet utgått av allmänna medel, skall den som 

har varit föremål för biträdet betala tillbaka kostnaden till statsverket. I fråga om barn 

som inte har fyllt arton år skall betalningsskyldigheten i stället fullgöras av barnets 

vårdnadshavare. Lag (1982:1060). 

3 § Har rätten förordnat om undersökning enligt denna lag, skall kostnad för att ta 

blodprov, kostnad för blodundersökning samt skälig ersättning för annan undersökning 

betalas av allmänna medel. 

Har undersökningen utförts på anmodan av socialnämnd skall nämnden betala de 

kostnader som anges i första stycket. Lag (1996:1629). 

4 § /Upphör att gälla U:971201 genom lag (1996:1629)./ Har rätten förordnat 

om undersökning enligt denna lag, skall gott görelse som i statens eller kommuns 

tjänst anställd läkare äger betinga sig för tagande av blodprov samt ersättning för 

blodundersökning ävensom av rätten bestämd skälig ersättning för annan undersökning 

utgå av allmänna medel i samma ordning som stadgas angående ersättning av 

allmänna medel till vittnen. 

5 § /Upphör att gälla U:971201 genom lag (1996:1629)./ Har blodundersökning 

eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper utförts på anmodan av socialnämnd 

för utredning av fader skap, skall nämnden ersätta kostnad som avses i 4 §. 

6 § /Upphör att gälla U:971201 genom lag (1996:1629)./ Föres talan om fastställande 

av faderskap, äger 18 kap. 13 § rättegångsbalken motsvarande tillämpning 

i fråga om parts skyldighet att återgälda socialnämnd kostnad som ersatts enligt 5 

82



1 § Sådana blodprov som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. 

vid utredning av faderskap skall undersökas vid statens rättsserologiska institut 

inom rättsmedicinalverket. Annan undersökning rörande ärftliga egenskaper än 

blodundersökning skall utföras av sakkunnig som godkänns av rättsmedicinalverket. 

Förordning (1991:946). 

2 § En domstol som har förordnat om blodundersökning skall inom en vecka 

underrätta statens rättsserologiska institut om detta. En socialnämnd har samma 

skyldighet, om nämnden tagit initiativ till blodundersökning. 

Om en domstols förordnande avser någon annan undersökning rörande ärftliga 

egenskaper än blodundersökning, skall rättsmedicinalverket underrättas. Förordning 

(1991:946). 

3 § Om en undersökning har gjorts på grund av domstols förordnande, skall utlåtandet 

över undersökningen sändas till domstolen. Utlåtande över undersökning 

som har utförts efter anmodan av socialnämnd tillställs nämnden. 

Om ett insänt blodprov som tagits på grund av domstols förordnande inte är tillfyllest, 

skall statens rättsserologiska institut underrätta domstolen om att nytt blodprov 

behövs. Om blodprovet har tagits efter anmodan av socialnämnd, underrättas i stället 

nämnden. Förordning (1991:946). 

4 § har upphävts genom kungörelse (1974:968). 

5 § har upphävts genom förordning (1997:412). 

6 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagen (1958:642) om blodundersökning 

m. m. vid utredning av faderskap meddelas av rättsmedicinalverket. Förordning 

(1991:946). 

83

Referenser 

1. Befolkningsförändringar 2000 och folkmängd den 31 december. Statistiska 

Centralbyrån; www.scb.se. 

2. Familjerätt under 2000. Socialstyrelsen, Sveriges oficiella statistik 2000; www. 

sos.se. 

3. Landsteiner K. Ueber Agglutinationserscheinungen normalen menschlichen 

Blutes. Wien Klin Wochenschr, 1901, 14: 1132-1134. 

4. Bernstein F. Heredity of blood groups. Klin Wochenschr, 1924, 3: 1495- 

1497. 

5. Wolff E. Erfahrungen mit isoagglutinatorischen Blutgruppenbestimmungen in 

Paternitätssachen. Acta med Scandinav, 1929, 71: 54-63. 

6. Landsteiner K, Levine P. A new agglutinable factor differentiating individual 

human bloods. Proc Soc Exp Biol Med, 1927. 24: 600-602. 

7. Landsteiner K, Levine P. Further observations on individual differences of 

human blood. Proc Soc Exp Biol Med, 1927, 24: 941-942. 

8. Landsteiner K, Wiener AS. An agglutinable factor in human blood recognized 

by immune sera for Rhesus blood. Proc Soc Exp Biol Med, 1940, 48: 223- 

224. 

9. Levine P, Burnham L, Katzin EM, Vogel P. Role of iso-immunization in patogenesis 

of erytroblastosis fetalis. Am J Obstet Gynecol, 1941, 42: 925-937. 

10. Smithies O. Grouped variations in the occurrence of new protein components 

in normal human serum. Nature, 1955, 175: 307-318. 

11. Hirschfeld J, Johnsson B, Rasmuson M. Inheritance of a new group-specific 

system demonstrated in normal human sera by means of an immuno-electric 

technique. Nature, 1960, 185: 931-932. 

12. Whyman AR, White R. A highly polymorphic locus in human DNA. Proc Natl 

Acad Sci, 1980, 77: 6754-6756. 

13. Jeffreys AJ, Wilson V, Thein SL. Individual-specific ‘fingerprints’ of human 

87

DNA. Nature, 1985; 318: 577-579. 

14. Att fastställa faderskap, Allmänna råd från Socialstyrelsen 1988:6, Stockholm 

1988. 

15. Familjerätt under 1998, Socialstyrelsen, Sveriges officiella statistik 1999. 

88

RÄTTSMEDICINALVERKET 

Om faderskap och 

rättsgenetiska undersökningar 

Denna rapport beskriver utvecklingen inom den faderskapsdiagnostiska 

verksamheten i Sverige från det att 

blodundersökningar började utföras i faderkapsärenden 

i mitten av 1920-talet fram till dagens DNA-baserade 

tester. I rapporten redovisas hur utvecklingen inom det 

biomedicinska området påverkat möjligheten att utesluta 

de män som felaktigt utpekats som fäder. Rapporten tar 

även upp förändringar i ärendetillströmningen till Rättsmedicinalverkets 

rättsgenetiska avdelning, som utför 

analyserna från domstolar, kommunala myndigheter och 

privatpersoner. 

Rapporten är skriven av professor Bertil Lindblom vid 

rättsgenetiska avdelningen, Rättsmedicinalverket. 

BESTÄLLNINGAR: Fritzes kundservice, 106 47 STOCKHOLM 

Telefon: 08–690 91 90 Fax: 08–690 91 91 

E-post: order.fritzes@liber.se Internet: www.fritzes.se 

ISBN 91-38-31897-0 ISSN 1103-7660 RMV-rapport 2001:2 

Om faderskap och rättsgenetiska undersökningar RMV-rapport 2001:2

Om faderskap och rättsgenetiska undersökningar

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?